Inventering av kulturmiljöer i Södertälje kommun
Södertälje med omgivande land
6 (7)
Södertälje med omgivande land: Innehåll
Innehållsförteckning
Förord 1
Inledning 2
Bakgrund och syfte 2
Urval och kartmarkeringar 2
Inventeringens struktur 2
Metod 3
Karta över Södertäljes stadsdelar 4
Planer och säkerställande 5
Karta över riksintresseområden 7
Förhistorisk tid 8
Stenålder 8
Bronsålder 10
Järnålder 11
Historisk tid 14
Medeltid 14
1500-tal 16
1600-tal 16
1700-tal 17
1800-tal 18
1900-tal 19
Kulturmiljöer på landsbygden 22
Tveta socken 22
114. Stadan och Nabben 23
115. Eknäs 24
116. Lill-Tibble 26
117. Kvedesta Grindstuga 27
118. Tveta gamla sockencentrum 28
119. Vackstanäs 30
Karta 32
Lina 33
120. Lina gård 33
121. Mora torp 35
Karta 36
122. Djupdals maskinhall 37
123.Ragnhildsborgs gård 38
Karta 40
Östertälje 41
124. Glasberga 41
125. Hall 43
126. Karleby 46
Karta 47
Salem socken 48
127. Viksberg 49
128. Holmen 52
Karta 54
Södertälje med omgivande land: Innehåll
Kulturmiljöer i staden 55
Blombacka 55
129. Blombacka egnahemsområde 55
Karta 57
Brunnsäng 58
130. Kv Cittran 59
Karta 60
Bårsta 61
131. Kv Koltrasten 61
132. Kv Törnsångaren 1 62
Karta 63
Grusåsen 64
133. Kv Blåvalen 65
134. Kv Mulan 2-9. Lammet, Kidet 1-4, Grusåsen 1:15-1:16 66 - Sekelskiftesbebyggelsen längs
Ekensbergsgatan:
135. Västra Grusåsens äldre bostadsbebyggelse 67
135:1 Kv Björnen 4, 6-7, 11-13 och Katten 1 68
135:2. Kv Haren och Grävlingen 2 70
135:3. Kv Mården 1, 4, 6 71
135:4. Kv Isbjörnen 5 72
136. Kv Dovhjorten 2-3, Elefanten 11, 16 och Igelkotten 1-2 73
137. Kv Vesslan : Katolska kyrkan 75
138. Kv Lejonet: Tobaksmonopolet 76
Karta 78
Karlhov 79
139. Kv Ankan 6 79
Karta 80
Mariekälla 81
140. Kv Lupinen och Lönnen 2: Badortsvillor 82
141. Kv Braxen / Campus Telge, f.d. Mariekällskolan 84
142. Kv Linnean och Gullvivan 3 86
143. Kv Eken 12, 14: Stjärnhusen 88
144. Kv Jasminen 4-5 89
Karta 90
Rosenlund 91
145. Kv Apelsinen: Täljegymnasiet och Biologiska museet 92
146. Kv Revolvern, Päronet och villa Katrinedal 94
147. Hagaberg 95
148. Kv Enbäret, Lagerbäret, Oxelbäret 2-3, Rönnbäret, Slånbäret och Tranbäret 2: Fogdetorps 1940talsmiljö:97
148:1. Kv Vinbäret, Oxelbäret 1 och Tranbäret 1: Radhus 99
149. Kv Rustningen 2 och Värjan 10-11, 13: Lindåstäppan 100
Karta 102
Saltskog 103
150. Saltskogs gård 103
Karta 105
Södra 106
151. Södras industri- och hamnområde 107
151:1. Kv Isbrytaren 1: Erskine 109
151:2. Kv Kryssaren: Utsädesmagasin110
151:3. Kv Skutan: Gamla Baltic 111
Södertälje med omgivande land: Innehåll
152. Bostadsbebyggelsen vid Södra 112
153. Näset 115
Karta södra delen 117
Karta norra delen 118
154. Kolpenäs / Scania 119
Karta 122
Tälje / Centrum 123
155. Kv Björken och Sälgen 123
156. Kv Nyckelpigan och Gräshoppan 1 125
157. Kv Gräshoppan 4 och Hasseln 3 127
158. Norra Täppgatans sekelskiftesbebyggelse 128
159. Kv Ollonborren 6 och 8 130
Karta 131
Västergård 132
160. Vibergen 133
161. Kv Gulsippan 2-6, 8-9 134
Karta 135
Östertälje 136
162. Kv Kardinalen: Alla Helgons kyrka 137
163. Igelsta gård 138
164. Kv Amiralen och Apollofjärilen 140
165. Kv Granskogen: Lektorns villa i 142
Karta 143
Bilaga; Skyddade kulturhistoriska miljöer 144
Käll- och litteraturförteckning 146
Södertälje med omgivande land: Jasminen 4-5
89
144. Kvarteret Jasminen 4-5
Åsvägen/ Mariekällgatan / Sätersgatan
Miljöbeskrivning
Kv Jasminen 4 och 5 består tillsammans av fem välbevarade punkthus från 1940-talet. De ligger
inplacerade i naturmark i en brant sluttande terräng från Åsvägen mot Mariekällgatan. Husen består av
två byggnadsdelar per hus i sex respektive i sju våningar med de lägre delarna i den mer höglänta
terrängen. Fasaderna har grå slätputs i högdelen och gult tegel i den lägre delen. Balkongerna har
fronter av vit korrugerad plåt med avfasade sidor och byggnaderna har bevarade träportar med
geometriskt mönster. Huset närmast Sätersgatan har butiksdel i bottenvåningen.
Historik
Fyra av Jasminens punkthus ritades av Sture
Frölén för HSB. Frölén är bl.a. känd för ett flertal
punkthus från 1950-talet i Solna och Bandhagen.
Husen i Jasminen byggdes 1949 och var de första
punkthusen i Södertälje. Det femte huset vid
Sätersgatan ritades av arkitekten Stig Dranger.
Hustypen kallades i folkmun för ”Folksilos” p.g.a.
sina stora volymer som var ett nytt inslag i
stadsmiljöerna. Utnyttjandet av naturen med
bergknallar och träd var medvetet och i miljön
anlades trappor med enkla smidesräcken som
förmedlade kontakten mellan de olika nivåerna i
terrängen. Kvarteren bestod innan av en
villabebyggelse i trä.
Kommentar
Punkthusen i Jasminen är mycket välbevarade och
utgör ett fint exempel på det sena 1940-talets
strama arkitektur men med en lekfullhet i
materialen och med en anpassning i placering till
den branta terrängen. De är lokalhistoriskt
intressanta som de första punkthusen i staden och
har i en inventering från 1995 utpekats som
omistliga.
Vägledning
Bevarandet av det höga kulturhistoriska värdet innebär en stor omsorg om värnandet av ursprungliga
detaljer som balkonger, fönster, portar m.m. och om materialens användande.
Omgivande träd bör behållas som en viktig del av kvarterens karaktär.
Södertälje med omgivande land: Förord Inledning
1
Förord
Delrapporten om Södertälje med omgivande land i socknarna Salem, Tveta, Östertälje och Västertälje
utgör en del av inventeringen för Södertälje kommun. Kulturmiljö är ett vitt begrepp och omfattas av
människans fysiska spår och avtryck i landskapet genom historien. Avtrycken kan vara bebyggelse
eller spår av den men även av hagmarker, ängar, odlingsmark, odlingsrösen, gravar, stigar, vägar m.m
som berättar om levnadssätt, brukande och kommunikationer genom tiderna. Det kulturlandskap vi ser
idag är inte vad det var för bara ett hundra år sedan men vi kan identifiera spår eller avsnitt som är av
lång hävd i landskapet eller från viktiga skeenden i vår närliggande historia. Men varför är dessa spår
betydelsefulla? De hjälper oss att avläsa och förstå kulturlandskapets historiska utveckling och
sammanhang. De ger oss en mental karta av vår identitet där vi kan känna igen oss allt från äldsta tid
till vårt moderna komplexa samhälle, d.v.s. det som är vårt gemensamma kulturarv.
Inventeringen av kulturmiljöer i Södertälje omfattar hela kommunen och berättar om den stora bredd
av attraktiva och intressanta kulturmiljöer som finns inom kommunens gränser, allt ifrån gamla
säteristrukturer med mangårdsbyggnader, flyglar, statarbyggnader, ekonomibyggnader och torp till
1900-talets flerbostadshus, radhusområden och industrimiljöer. Kommunen har en mångfacetterad
historia av en stor mängd fornlämningar som berättar om var kommunens tidiga invånare bosatte sig
och begravde sina döda längs dåvarande havsvikar, om frälsets inflytande från medeltid med
etableringen av stora egendomar och säterier under 1500-1700-talen, om levnadsvillkor som torpare
eller egendomslös statare, om byar och bönder, mejeriverksamheter, gruv- och stenbearbetning,
småindustrier och verkstäder, 1800- och 1900-talets industriella expansion, järnvägens historia genom
järnvägssamhällena, badorten Södertälje, inflyttare som skapat nya befolkningsstrukturer och modern
bebyggelse, allt som sammantaget utgör vår kommun idag. Inventeringen består av 7 delar uppdelat i
landsbygdssocknarna samt i Södertälje stadskärna och i Södertälje med omgivande land
Södertälje kommuns ambition med inventeringen är att få ett kulturhistoriskt kunskapsunderlag som
ska vara vägledande för samhällsplaneringen bl.a. genom att peka ut kulturhistoriska kvaliteter som
kan skapa en attraktiv livsmiljö i en framtida utveckling av miljöerna. Med dagens snabba
samhällsexpansion är behovet stort av kunskapsunderlag som pekar ut viktiga värden att
uppmärksamma, att ta ställning till inför förändringar och väga mot andra intressen för att få en
långsiktigt hållbar förvaltning. Det syftar också till att öka kunskapen och förståelsen om kommunens
historia och kulturhistoriska värden. Kulturarvet är allas angelägenhet och kunskap, förståelse samt
engagemang är viktiga faktorer för kulturmiljöernas värnande.
Södertälje med omgivande land: Förord Inledning
2
Inledning
Bakgrund
År 2005 fick Kultur- och fritidskontoret i kommunens Mål & Budget uppdraget att upprätta ett
kulturmiljöprogram för Södertälje kommun. Kommunen har tidigare varit i avsaknad av ett politiskt
förankrat program som definierar kulturmiljöer med höga kulturhistoriska värden i kommunen och
som anger riktlinjer för hantering av dessa inför beslut gällande fysisk planering. Rapporten som heter
”Inventering av kulturmiljöer i Södertälje kommun” har utarbetats av antikvarie Emma Tibblin vid
Torekällbergets museum, Kultur- och fritidskontoret, Södertälje kommun. Fotografier är om inget
annat anges tagna av Emma Tibblin för Kultur- och Fritidskontoret.
Agenda 21
Agenda 21 är ett övergripande mål för det svenska hållbarhetsarbetet kring miljöfrågor, beslutat av
riksdagen. Här ingår nationella miljökvalitetsmål samt flera delmål för landets kommuner. I Agenda
21 poängteras att det är en viktig del av ett långsiktigt hållbart samhälle att värna om kulturarvet. Det
nationella miljökvalitetsmålet säger att ”Natur och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas”.
Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i Agenda 21 för Södertälje kommun åren 2004-2010
behandlar bl.a. samhällsplaneringens roll ”och den betydelse den bebyggda miljöns kulturella och
estetiska värden har för människors livskvalitet”. Enligt det lokala delmålet ska den fysiska
planeringen och samhällsbyggandet senast år 2010 grundas på program och strategier för hur
kulturhistoriska och estetiska värden ska tillvaratas och utvecklas. Den kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelsen ska då vara definierad och ett program ska finnas för skydd av dess värden. Som lokala
åtgärder och ansvar anges att kommunen senast år 2007 tagit fram dessa program och strategier.
Arbetet ska föregås av en bebyggelseinventering och resultera i ett kulturmiljövårdsprogram.
Syfte
Syftet med inventeringen är att den ska utgöra ett vägledande kulturhistoriskt kunskapsunderlag för
beslut inom den fysiska planeringen i ett urval av miljöer med höga kulturhistoriska värden.
Miljöerna i inventeringen jämställs med stadskärnans kulturhistoriska klassificering som gröna d.v.s.
”Byggnaden är särskilt värdefull från historisk kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt
eller ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär. PBL 3:12 skall tillämpas.” I tätbebyggda
områden i staden är de grönmarkerade på kartorna. För landsbygden är miljöerna markerade med en
blå linje som markerar miljöns omfattning, t.ex. med tillhörande odlingslandskap.
Alla övrig bebyggelse omfattas av PBL 3:10. Det finns många miljöer som inte omnämns i
inventeringen men som ändå kan ha viktiga kulturhistoriska värden att beakta och vårda. Detta
bedöms i varje enskilt fall i plan- och bygglovshanteringen.
Urval
Urvalet av miljöer grundar sig på att de har höga eller särskilda kulturhistoriska värden, främst ur ett
lokalt perspektiv men ofta även regionalt och nationellt. Miljöerna är främst studerade ur ett
helhetsperspektiv och inte så mycket i enskilda objekt. De kan vara representativa eller unika för
stadsdelen, sockarna eller kommunen och ska spegla dess karaktär och historia. Det kulturhistoriska
värdet behöver alltså inte bara bestå i åldern på de bevarade objekten utan även i att miljön är
välbevarad, tidstypisk, utgör ett viktigt avtryck i den lokala historiken eller är unik.
Södertälje med omgivande land: Förord Inledning
3
Inventeringens struktur
Efter inledningen följer en översiktlig historisk utveckling från forntid fram till idag som
kunskapsbakgrund till förståelse av urvalet av miljöer. Därefter följer ett kapitel om planer och
säkerställande, d.v.s. vilka lagar och skydd som berör kulturmiljöer.
Delrapporten är indelad i landsbygd och stad, se Södertäljes stadsdelar på sid 4. En del stadsdelar
utgör landsbygd varför Östertälje återfinns under båda rubrikerna. För varje socken alt. stadsdel inleds
med en områdesbeskrivning samt en karta som redovisar de miljöer som presenteras.
Ett urval av kulturhistoriskt intressanta och värdefulla områden/miljöer presenteras enligt nedan.
•
Miljöbeskrivning, kortfattad beskrivning av den kulturmiljö som presenteras.
•
Historik, övergripande med förklaring till varför området/miljön ser ut som det gör idag.
•
Kommentar Här identifieras områdets/miljöns karaktärer och de kulturhistoriska värdena
preciseras.
•
Bedömning. Bedömning om hur man bör förhålla sig till den utvalda miljön för att kunna förvalta
och bevara dess kulturhistoriska värden och egenskaper.
Metod
Urval av miljöer grundas på boken Kulturmiljöer i Södertälje, på äldre inventeringar från 1960-80talet, på inventeringen av stadens bebyggelse från 1930-1960 utförd 1995, Bevarandeprogram för
Södertälje från 1975 respektive 1980, rapporter, information från Kulturhistoriska Föreningen samt
från fastighetsägare. Miljöerna har också okulärbesiktigats för sammanställning av analysen.
Södertäljes
Södertäljes stadsdelar
stadsdelar
2008-01-23
2008-01-23
V
V
V III K
K
KS
S
SB
B
BE
E
ER
R
RG
G
G
R
A
G
N
H
L
D
S
B
O
R
G
R
AG
GN
NH
H IIIII L
LD
DS
SB
BO
OR
RG
G
RA
A
G
N
H
L
D
S
B
O
R
G
R
R
A
G
N
H
L
D
S
B
O
R
G
R
T
O
R
P
R
TO
OR
RP
P
R IIIII T
T
O
R
P
R
R
T
O
R
P
B
R
U
N
N
S
Ä
N
G
B
RU
UN
NN
NS
SÄ
ÄN
NG
G
BR
R
U
N
N
S
Ä
N
G
B
B
R
U
N
N
S
Ä
N
G
O
X
E
L
G
R
E
N
SO
XE
EL
LG
GR
RE
EN
N SSOX
X
E
L
G
R
E
N
SO
O
X
E
L
G
R
E
N
SH
A
G
E
N
HA
AG
GE
EN
N
H
A
G
E
N
H
H
A
G
E
N
L
N
A
L
NA
A
L IIIII N
N
A
L
L
N
A
K
A
R
L
H
O
V
K
AR
RL
LH
HO
OV
V
KA
A
R
L
H
O
V
K
K
A
R
L
H
O
V
M
O
R
A
B
E
R
G
M
OR
RA
AB
BE
ER
RG
G
MO
O
R
A
B
E
R
G
M
M
O
R
A
B
E
R
G
ASTRA
SNÄCKVIKEN
G
R
U
S
Å
S
E
N
G
RU
US
SÅ
ÅS
SE
EN
N
GR
R
U
S
Å
S
E
N
G
G
R
U
S
Å
S
E
N
S
S
S
N
N
Ä
Ä
C
C
K
K
V
V
K
K
E
E
N
N
S
S
N
N
Ä
Ä
C
C
K
K
V
V
K
K
E
E
N
N
SN
NÄ
ÄC
CK
KV
V IIIIII K
KE
EN
N
R
R
R
O
O
N
N
N
N
A
A
R
R
O
O
N
N
N
N
A
A
RO
ON
NN
NA
A
B
B
BÅ
Å
ÅR
R
RS
S
ST
T
TA
A
A
G
L
A
S
B
E
R
G
A
G
LA
AS
SB
BE
ER
RG
GA
A
GL
L
A
S
B
E
R
G
A
G
G
L
A
S
B
E
R
G
A
R
R
RO
O
OS
S
SE
E
EN
N
NL
L
LU
U
UN
N
ND
D
D
C
C
CE
E
EN
N
NT
T
TR
R
RU
U
UM
M
M
F
F
F
O
O
R
R
NNF
F
O
O
R
R
NNFO
OR
R NNH
Ö
JJJ
D
E
N
H
HÖ
ÖJ
JD
DE
EN
N
Ö
D
E
N
H
H
H
Ö
D
E
N
B
L
O
M
B
A
C
K
A
B
LO
OM
MB
BA
AC
CK
KA
A
BL
L
O
M
B
A
C
K
A
B
B
L
O
M
B
A
C
K
A
G
G
GE
E
EN
N
NE
E
ET
T
TA
A
A
V
V
VA
A
AS
S
SA
A
A
V
Ä
S
T
E
R
G
Å
R
D
V
ÄS
ST
TE
ER
RG
GÅ
ÅR
RD
D
VÄ
Ä
S
T
E
R
G
Å
R
D
V
V
Ä
S
T
E
R
G
Å
R
D
M
M
M
A
A
R
R
E
E
K
K
Ä
Ä
L
L
L
L
A
A
M
M
A
A
R
R
E
E
K
K
Ä
Ä
L
L
L
L
A
A
MA
AR
R IIIIII E
EK
KÄ
ÄL
LL
LA
A
Ö
S
T
E
R
T
Ä
L
JJJ
E
Ö
ST
TE
ER
RT
TÄ
ÄL
LJ
JE
E
ÖS
S
T
E
R
T
Ä
L
E
Ö
Ö
S
T
E
R
T
Ä
L
E
S
A
L
T
S
K
O
G
S
AL
LT
TS
SK
KO
OG
G
SA
A
L
T
S
K
O
G
S
S
A
L
T
S
K
O
G
ASTRA
GÄRTUNA
H
H
H
O
O
V
V
S
S
Ö
Ö
H
H
O
O
V
V
S
S
JJ
JJ
Ö
Ö
HO
OV
VS
SJ
JÖ
Ö
S
S
SÖ
Ö
ÖD
D
DR
R
RA
A
A
SCANIA
STADAN
GLÄNTAN
NABBEN
TVETA
P
E
R
S
H
A
G
E
N
P
ER
RS
SH
HA
AG
GE
EN
N
PE
E
R
S
H
A
G
E
N
P
P
E
R
S
H
A
G
E
N
Södertälje med omgivande land: Planer och säkerställande
5
Planer och säkerställande
Kommunala planer
Översiktsplanen
I översiktsplanen anges centrala Södertälje som en värdefull kultur- och bebyggelsemiljö där enstaka
byggnader som är av särskilt intresse från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig
synpunkt inte får förvanskas enligt 3 kap 12 § Plan- och bygglagen.
Agenda 21
Agenda 21 är ett övergripande mål för det svenska hållbarhetsarbetet kring miljöfrågor, beslutat av
riksdagen. Här ingår nationella miljökvalitetsmål samt flera delmål för landets kommuner. I Agenda
21 poängteras att det är en viktig del av ett långsiktigt hållbart samhälle att värna om kulturarvet. Det
nationella miljökvalitetsmålet säger att ”Natur och kulturvärden skall tas tillvara och utvecklas”.
Miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i Agenda 21 för Södertälje kommun åren 2004-2010
behandlar bl.a. samhällsplaneringens roll ”och den betydelse den bebyggda miljöns kulturella och
estetiska värden har för människors livskvalitet”. Enligt det lokala delmålet ska den fysiska
planeringen och samhällsbyggandet senast år 2010 grundas på program och strategier för hur
kulturhistoriska och estetiska värden ska tillvaratas och utvecklas. Den kulturhistoriskt värdefulla
bebyggelsen ska då vara definierad och ett program ska finnas för skydd av dess värden. Som lokala
åtgärder och ansvar anges att kommunen senast år 2007 tagit fram dessa program och strategier.
Arbetet ska föregås av en bebyggelseinventering och resultera i ett kulturmiljövårdsprogram.
Kulturmiljöer
PBL
Plan och bygglagens 3 kap 10 § gäller generellt all bebyggelse och innebär att ändringar av en
byggnad skall utföras varsamt så att dess särdrag beaktas. För inventeringens miljöer gäller 12 § i
samma kapitel innebärande att byggnaderna inte får förvanskas.
Fornlämningar
Socknarna har en stor mängd registrerade fornlämningar. Fornlämningar skyddas av
Kulturminneslagen (KML). Fasta fornlämningar har automatiskt ett skydd och omfattas av ett
skyddsavstånd. Det är förbjudet att ändra, skada, täcka, ta bort en fornlämning. Länsstyrelsen är
tillståndsmyndighet och skall kontaktas för information och tillståndsärenden t.ex.. vid exploateringar
som byggnads-, väg- eller ledningsarbeten
Riksintresse
För utpekade riksintressen gäller att särskild hänsyn ska tas till den kulturhistoriska miljön och till
landskapsbilden. Landskapets karaktäristiska bebyggelsemönster bör bevaras och jord- och skogsbruk
Södertälje med omgivande land: Planer och säkerställande
6
kan normalt bedrivas utan särskilda föreskrifter. Jordbruket bör också en förutsättning för att bevara
kulturlandskapet.
Ett riksintresse ger signal om att i dessa områden kan länsstyrelsen/staten gå in och upphäva
kommunala beslut, om man ej finner kulturvärdena tillräckligt beaktade. Riksintressena reglas i kap 3
miljöbalken, som säger att områdena ska skyddas mot ingrepp eller åtgärder som kan innebära
”påtaglig skada” på riksintressena.
Hall i Östertälje socken utgör riksintresse (K8) för kulturmiljövården enligt följande:
”Fornlämningsmiljö i kustnära läge som speglar bosättning och näringsfång med trolig början under
yngre stenåldern och fram till 1600-talet, då tre byar avhystes i samband med att säteriet Hall
bildades. I området finns bronsålderslämningar och flera järnåldersgravfält. Säteriet Halls
bebyggelse har via åkerbrukskoloni för vanartiga barn förvandlats till modernt centralfängelse.”
I nordost ligger Salems socken som delvis ingår i Södertälje kommun angränsande Salems socken.
Inom Salems socken ligger Bornsjön som utgör riksintresse (K16) för kulturmiljövården enligt
följande:
”Större delen av området ligger utanför Södertälje kommun. Det omfattar ett herrgårdslandskap
utmed Mälaren och runt Bornsjön och sjön Aspen, som präglats av ett sedan bronsåldern utvecklat
jordbruk, kommunikationerna på vatten och till lands, den tidiga medeltidens sockenindelning och de
stora herrgårdsanläggningarna. Landskapet är sedan förhistorisk tid präglat av storgodsdriften”.
Södertälje med omgivande land: Planer och säkerställande
Riksintresseområden i Södertälje kommun. Ur Södertälje kommuns Översiktplan 2004.
7
Södertälje med omgivande land: Förhistorisk tid
8
Förhistorisk tid
En fornlämning är en fysisk lämning av mänsklig verksamhet, varaktigt övergiven. Även närområdet
kan utgöra en del av fornlämningen för att skydda den, beroende på fornlämningstyp. Nedan följer en
generell beskrivning av den förhistoriska tiden med nedslag i kommunen. För den förhistoriska
utvecklingen inom stadskärnan se delrapporten ”Södertäljes stadskärna”.
Samtliga av nedanstående kartor är hämtade från Riksantikvarieämbetets informationssystem om
fornminnen (FMIS), adress www.raa.se. De röda markeringarna betyder en fornlämningslokal. I vissa
fall är en fornlämning ungefärligt daterade till flera perioder som stenålder/bronsålder,
stenålder/bronsålder/järnålder varför samma fornlämningsregistrering kan förekomma på flera kartor.
För närmare information besök Riksantikvarieämbetets hemsida.
Södertälje kommun täcker ett område som historiskt sett har ett strategiskt läge intill farleden mellan
Mälaren och Östersjön. Landskapet är representativt för det sprickdalslandskap som finns i
Södermanland. När Södermanland fritt från inlandsisen, ca 10.000 år f. Kr. förde isen med sig bitar av
bergrunden som bildade rullstensåsar. Dessa ligger ofta i nord-sydlig riktning. Finare partiklar sköljdes
med smältvattnet, sjönk till havet och bildade sedimentområden som genom landhöjningen idag är
bördiga jordbruksområden.
Stenålder (8000 – 1800 f. Kr.)
Stenåldern indelas i äldre 8000-4000 f. Kr. och yngre stenålder, 4000-1800 f. Kr. Under stenåldern
utgjordes större delen av östra Mellansverige av ett skärgårdslandskap av mängder av öar, liknande
dagens yttersta skärgård med små kobbar och öar. Fynd belägna ca 80 m över havet, tyder på att
människor kom till länet redan för ca 10 000 år sedan, när inlandsisen lämnat området.
Under äldre stenålder som
benämns mesolitikum,
uppehöll sig människorna
nära stränderna och levde av
fångst och insamlande av
växter. Boplatsfynd i östra
Mellansverige tyder på att
människorna i
skärgårdslandskapen haft
säsongsbetonade basläger.
Under slutet av äldre
stenålder var klimatet
varmare. Den mark som idag
ligger 35-55 m över
nuvarande havsnivå är det av
kommunen som stack upp
ovan vattenytan.
Tveta sockens registrerade
stenålderslokaler består av
gravar, boplatser, härdar,
enstaka fynd och hällbilder.
Under yngre stenålder, neolitikum, började människorna att bruka jorden och hålla tamboskap, även
om fångst och insamlande av föda fortfarande utgjorde huvudnäringarna. De äldsta fynden av jordbruk
i Södermanland är ca 5 400 år gamla. Från yngre stenålderns trattbägarkultur, som började ca
Södertälje med omgivande land: Förhistorisk tid
9
4000 f. Kr. har rester av hus
påträffats, uppförda med
mittrad av stolpar. De tycks
ha utgjort ensamgårdar en bit
inåt landet medan fångst- och
jaktstationer funnits längs
kusterna.
Kring 3000 f. Kr. tycks den
gropkeramiska kulturen, en
fångstkultur med fisket som
huvudnäring, kommit
norrifrån och ersatt
trattbägarkulturen vid
kusterna i Mälardalen. Spår
av hyddor har gjorts vid
kusterna och fynden tyder på
att boplatserna har varit
säsongsbundna. Det
förekommer även större
samlingsplatser. Namnet
kommer efter den keramik
som ofta hittas på
fyndplatserna.
Bilden visar röda markeringar som indikerar registrerade fyndplatser från
stenålder inom Södertälje. Platserna representerar lösfynd, gravar, boplatslämningar och möjligen hällristningar.
Stridsyxe- eller
båtyxekulturen från omkring
2 600 f. Kr., karaktäriseras av
fynd av stenyxor och keramik
i gravar. Den är parallell med
den gropkeramiska kulturen
men med större betoning på
inlandet där människorna levt
av jakt och fårhållning.
Odling och bete var en del av
försörjningen och hustyper
med stolpar i mitten påträffas
åter vid fyndplatserna.
I våra trakter består de äldsta
lämningarna av pilspetsar och
stenyxor som hittats vid
Högloft och daterats till ca
6000 år. Området utgjordes
under den äldre stenåldern av
ett skärgårdslandskap av öar.
Östertälje socken är rikt representerat av stenålder.
En sammanhängande landremsa Från Hovsjö mot Högloft och Torekällberget samt Saltskog bildade
en ö. Under yngre stenåldern medförde landhöjningen att mer sammanhängande områden bildades.
Stenålderslämningar påträffas spritt i höglänta områden i kommunen. Fynd från båtyxekulturen har
bl.a. påträffats i en grav vid Ålö i Tveta socken. De delar av Salems socken som ingår i Södertälje
kommun har förhållandevis få möjliga platser för stenålderslämningar.
Södertälje med omgivande land: Förhistorisk tid
10
Bronsålder (1800 – 500 f. Kr.)
Under bronsåldern ökade
förekomsten av bronsföremål
och spår av gjuterier har
påträffats. Vapen och
smycken av brons hittas
främst i gravar och i vad man
tror är offerdepåer. Kring
1500 f. Kr. inträffade en
klimatförsämring. Efter en
kort period av varmare klimat
inleddes, kring 800 f. Kr, den
s.k. fimbulvintern som pågick
till tiden för Kr. födelse.
Kring 1800 f. Kr. var
havsnivån i området ca 25 m
för att vid dess slut vara ca 15
m över nuvarande nivå. Större
markområden bildades och
under bronsåldern ökade
odlingen. Människorna
började i större utsträckning
hålla kreatur på betesmark
vilket ledde till ett öppet landskap.
Bosättningarna är svåra att
finna men av utgrävda
boplatser har arkeologerna
tolkat in början till en
samhällsstruktur både med
större centralboplatser och
närliggande ensamgårdar. De
låg ofta intill våtmarker eller
vattendrag. Under
bronsåldern byggdes husen
ofta som treskeppiga, med två
rader av stolpar inne i huset.
Skärvstenshögar är en typisk
företeelse vid boplatserna. De
består av skörbrända stenar.
De synliga lämningarna
utgörs även av stora
gravrösen ofta på höjder i
landskapet intill slätter och
vattendrag. I slutet av
perioden är rösena mindre
och det förekommer även
andra gravformer som t.ex.
skeppssättningar.
Tveta sockens registrerade fornlämningar från bronsålder
Registrerade bronsålders lämningar i Södertälje bl.a. stensättningar, gravar
boplatser, fossila åkrar, terrasseringar och hällbilder.
Bronsålderns lämningar utgörs även av ristningar och skålgropar eller älvkvarnar. Det är ovisst vad de
har haft för funktion eller vad de symboliserar. Rösen, skålgropar och skärvstenshögar förekommer
spritt i kommunen. Genom landhöjningen hade stora sammanhängande landområden bildats öster om
kanalen och där finns en rik koncentration av lämningar.
Södertälje med omgivande land: Förhistorisk tid
11
Av särskilt intresse kan
nämnas Karleby i Östertälje
där en bronsåldersplats grävts
ut och där deglar och
gjutformar berättar om en
bronstillverkning på platsen.
Salem socken har gravar,
stensättningar och möjligen
boplatser från perioden.
Östertälje sockens registrerade
bronsålderslokaler.
Järnålder (500 f. Kr. – 1100 e. Kr.)
Järnåldern delas in i äldre och
yngre järnålder. Järnålder
som beteckning kommer sig
av införsel och tillverkning av
järnföremål. Människorna var
nu bofasta och jordbruket
samt tamboskapen utgjorde
huvudnäringar vilket kom att
sätta sina avtryck på
landskapet. Man började
gödsla odlingsmarkerna vilket
ledde till fasta åkrar och
sannolikt infördes ängsbruket
under perioden. Kreaturen
inrymdes i en fähusdel av
huset. Under järnåldern
började en avancerad
samhällsorganisation att växa
fram med olika
administrativt, starka
samhällen.
Äldre järnålder
Tveta sockens registrerade fornlämningslokaler från järnåldern består till stor
del av gravar men även av fynd som antyder boplatser.
Äldre järnålder utgörs av perioden från 500 f.- till 400 e. Kr. I Södermanland ligger dess lämningar på
höjder ca 15-10 m över nuvarande havsnivå. Gårdarna var ofta ensamliggande och bestod av långhus
uppdelade i flera funktioner. Husen tycks ha haft väggar av flätat ris och lera. Ängs- och betesmark i
skog brukades gemensamt av flera gårdar.
Södertälje med omgivande land: Förhistorisk tid
12
Gravfälten kan vara stora och nyttjades ibland gemensamt av flera gårdar. De är vanligen placerade på
höjder eller i skogsmark. Gravarna är ofta övertorvade flacka rösen och högar av olika form, ofta med
kantkedjor och ibland markerade med resta stenar. Från tiden kring Kr. födelse var det ett stort
varuutbyte och fynd av många romerska föremål återfinns därför i gravarna. I Tveta finns bygravfält
bl.a. vid Boo, Hovsjö, Åle, Jumsta och Bränninge. I Karleby i Östertälje har ett långhus grävts ut
daterat till perioden.
Yngre järnålder
Yngre järnålder sträcker sig mellan 400- 1050 e. Kr. Den indelas i folkvandringstid, vendeltid och
vikingatid. Klimatet blev nu något varmare igen. Vattennivån var ca 5 m högre än idag. Under
perioden tycks man ha slutat bruka ängsmarken gemensamt och istället knöts den till enskilda byar
eller gårdar. Gravarna är ofta väl synliga i landskapet. De har olika former, treuddsformiga,
rektangulära, runda eller kvadratiska. Stormannagravar börjar förekomma vid gårdarna vilket kan vara
ett sätt att uttrycka makt. Gravfälten är ofta belägna inom den enskilda gårdens eller byns område och
kan indikera förhistorisk bebyggelse. Namn som –sta, eller -by härstammar ofta från järnåldern.
Naturnamn som Berg-a kan vara mycket gamla.
Varubytet ökade under perioden och i Mälardalen anlades under 700-talet handelsplatser för utbyte
med områden i Västeuropa. En av dem var Birka. Adelsö etablerades redan under 700-talet som
kungsgård, belägen mitt emot Birka. Pälsverk och läder från våra trakter byttes mot bl.a. vapen från
Europa. Under perioden bildades maktstrukturer då vissa släkter skapade stora rikedomar genom att
kontrollera varuutbytet. Yngre järnålder var en orolig tid i Norden. Gårdar övergavs och fornborgar
tillkom i större utsträckning än tidigare.
Vikingatiden inleddes kring
800 e. Kr. Under perioden
skedde en tillkomst av
stadsbygd, införande av
kristendomen och
statsbildning. Den politiska
makten centraliserades och
kungar, stormän och
biskopar deltog i den
process som ledde till
bildandet av Sverige.
Vikingatiden kännetecknas
också av handelsfärder med
import och influenser från
bl.a. övriga Europa.
Gravarna har olika former
som skeppssättningar,
treuddar och högar.
Järnålderns stora långhus
delades upp i flera
funktionsbetonade
byggnader. Så småningom
började knuttimrade hus att
uppföras.
Södertäljes registrerade fornlämningslokaler från järnåldern består av fornborgar, gravfält, stensättningar, boplatser, fossila åkrar, vägar, hägnader,
runristningar m.m.
900-talet var en orolig tid i Mälardalsområdet. Stormän etablerade gårdar i närheten av vattnet för att
på så sätt kontrollera handel samt sjöfart och konkurrensen ökade mellan stormännen. Kring 970
brändes Birka och en segrande stormannasläkt från Västergötland bildade en kungamakt med Sigtuna
som huvudort i Mälardalen. Kungen antog kristendomen och lät inrätta ett administrativt system att
Södertälje med omgivande land: Förhistorisk tid
13
hantera skatteläggning. Myntning etablerades och förvaltningsgårdar eller s.k. husabyar anlades.
Stormännen i Mälardalen hade dock en stark maktposition ända in i medeltiden. Runstenar är
ytterligare en företeelse förknippad med vikingatiden men de förekom även tidigare. De dateras
genom runslingornas olika stilriktningar. De är ofta belägna vid gården, intill färdvägar samt vid
sjöleder.
På östra sidan av kanalen vid
Igelstaviken har fynd
påträffats som berättar för oss
om järntillverkning och om
båttillverkning under sen
järnålder. I Östertälje socken
har även en rusten med
namnet Igul inristat påträffats.
Den är intressant som en
förklaring till namnet Igelsta.
Inom kommunen finns ett
flertal runristningar varav
Kiholmsristningen i
Västertälje socken tillhör en
av de mest kända. Den är
ristad på en lodrät klippa och
har med sitt läge intill den för
staden så betydelsefulla
farleden ett mycket högt
kulturhistoriskt värde. På
västra sidan av kanalen finns
även Holmfastristningen.
Östertälje sockens registrerade fornlämningslokaler.
Södertälje med omgivande land: Historik
Historisk tid
För historik om stadskärnan se delrapporten ”Södertäljes stadskärna”.
Medeltid
Medeltiden anses utgöra
perioden mellan 1050 år e.
Kr. fram till Gustav Vasas
tillträde under 1520-talet.
Mellan förhistorisk tid och
medeltid var vattennivån i
kommunen ca 5 m över
nuvarande strandlinje. Under
perioden blev klimatet
kallare. Ståndssamhället växte
fram, kristendomen
etablerades och en stark
kungamakt bildades med
lagar, skattesystem och
myntprägling. Kring slutet av
1100-talet, början av 1200talet, minskade Sigtunas
betydelse som centralort och
makten i Mälardalen
koncentrerades istället till
Stockholm. Många av våra
städer grundlades och försågs
med särskilda stadsprivilegier.
En del områden i Södertälje
kommun var under tidig
medeltid fortfarande hedniska
men kristendomen kom
alltmer att dominera. Först
kring 1200-talet etablerades
den kyrkliga administrativa
organisationen i Mälardalen
genom sockenbildningar, ofta
geografiskt avgränsade från
varandra genom berg och
skogar. Socknarna var en
administrativ del i
samhällsorganisationen, där
kyrkan oftast var kärnan.
Södertäljes registrerade
medeltida fornlämningsplatser
består bl.a. av husgrunder,
färdvägar, en avrättningsplats i
Östertälje samt åkrar.
Tveta sockens registrerade platser för medeltida lämningar. En del har
dock en osäker datering. Flera av lämningarna är fossil åker och bytomter.
14
Södertälje med omgivande land: Historik
15
Människor levde under
medeltiden i sin by eller på
sin enskilda gård. Under
1200-talet växte en adelsklass
fram som erbjöds jordinnehav
och en viss skattebefrielse för
att ställa upp med beväpnade
män till krigsmakten.
Bönderna var antingen kronofrälse- eller skattebönder.
Ägandet av mark gav status
men innebar samtidigt
förpliktelser mot kung, kyrka
eller frälse. Under 1200- och
1300-talen kom
landskapslagarna. Genom
Magnus Eriksson
landskapslag 1350 indelades
Södermanland i härader vilka
ersatte de tidigare hundaren.
Östertälje sockens registrerade medeltida fornlämningslokaler med lämningar
av bosättningar, odlingsmarker och vägar.
Jorden i byarna indelades i uppodlade inägor i bebyggelsens närhet samt i utmarkerna som var
allmänning utanför inägorna. Genom landskapslagarna lagfästes solskiftet vilket innebar att marken
skiftades i tegar efter gårdarnas och läge i byn samt efter solens gång. De sörmländska byarna var
relativt små och eftersom sprickdalsnaturen inte erbjuder möjlighet till stora slättbygder fick byarna
anpassas efter terrängens förhållanden. Bebyggelsen lades på mark som ej gick att odla med närhet till
dricksvatten, åkrar och ibland till fiskevatten. Under 1300-talet bildades länen. Kring 1300-talets mitt
drabbades Sverige av en stor jordbrukskris som varade i nästan hundra år. Den orsakades bl.a. av
missväxt och av digerdöden. Den slog till kring år 1350 och Sverige drabbades hårt vilket avspeglades
i en kraftig befolkningsminskning. Många
gårdar övergavs vid denna tid i Mälardalen.
Staden
Kring 1100-talet hade landhöjningen skapat
en längre landtunga mellan Mälaren och
Saltsjön. Man övergick allt mer till
omlastning av skeppen mellan Stadshamnen i
söder och Mälarhamnen i norr istället för att
dra dem på rullar över näset. År 1435 gjorde
Engelbrekt Engelbrektsson ett misslyckat
försök att gräva en kanal för att öppna
förbindelsen mellan Mälaren och Saltsjön och
därmed möjliggöra utförseln av järnmalm via
Tälje.
Ruiner av Telgehus
Telgehus
Ruinerna efter den medeltida borgen Telgehus eller Brandaborg ligger på en udde vid Linasundet norr
om Södertälje, en strategiskt viktig plats mellan Saltsjöns och Mälarens vatten. Den tillkom under
1300-talet som ett fäste för fogden för Täljehus län, en administrativ enhet under Stockholms slotts
län. Vid borgen förvarades naturprodukter som samlats in som skatt i området innan de skulle föras
Södertälje med omgivande land: Historik
16
vidare till slottet Tre Kronor i Stockholm. Riddaren Jönis Rut finns omnämnd som hövitsman på Telge
år 1400. Medeltiden var delvis en orolig tid och vid den s.k. Engelbrektsfejden år 1435 ska borgen ha
bränts ned av Erik Puke, en av Engelbrekts närmaste män. På platsen för den gamla borgen lät Karl
Knutsson Bonde på 1450-talet uppföra en ny borg, Karlsholms slott. Den övergavs under århundradets
slut när den fortifikatoriska uppgiften förlorat betydelse. Under 1700-talet benämndes ruinen för
Ragnhildsborg efter stadens skyddshelgon. Den grävdes ut under 1930-talets mitt på initiativ av Östra
Södermanlands kulturhistoriska förening i Södertälje och av Södertörns Högskola under början av
2000-talet.
1500-tal
1500-talets början innebar också medeltidens slut. År 1523 tillträdde Gustav Vasa som kung i Sverige.
Han lät genomföra en indragning av kyrkans egendomar till kronan och reformation till en
protestantisk kyrka. Frälset blev ett adligt stånd med rättigheter som kunde ärvas. Gustav Vasa lät
upprätta jordeböcker med noggranna förteckningar över skattepliktiga gårdar och vilka som tillhörde
frälset eller kronan. Frälse- och kronogårdarna sköttes ofta av arrendatorer medan skattegårdarna
brukades av ägaren själv. Efter Gustav Vasas död 1560 tillföll Södermanlands hertigdöme, Hertig
Karl, senare Karl IX.
Staden
År 1587 lät Hertig Karl av Södermanland förnya stadsprivilegierna och utökade stadens mark mot
nordost kring nuvarande Ritorp, Brunnsäng samt i söder med Södra, Tveta, Bränninge och Saltskog.
1600-tal
Säteribildningar
Sverige blev under 1600-talet en nordeuropeisk stormakt genom framgångsrika krig och erövringar.
Under perioden grundandes många av våra ämbetsverk. Kontanta pengar var en bristvara i samhället
på grund av de kostnadskrävande krigen. För att klara av dessa började staten ersätta de adelsmän som
erbjöd sin tjänst i krig med stora jordegendomar liksom den s.k. ämbetsmannaadeln tilldelades gårdar
och mark. Adelns makt ökade och de lät uppföra stora ståndsmässigt byggda gårdar som
skattebefriades om de bosatte sig där. Många tidigare självägande bönder blev istället arrendatorer
eller helt enkelt bortkörda från sina gårdar. Eftersom de kostsamma krigen lät Karl XI under 1680-talet
dra tillbaka en del av adelsmännens förläningar vid den s.k. reduktionen. De flesta av de indragna
säterierna beboddes inte av adelsmannen eller var inte tillräckligt ståndsmässigt bebyggda. Under sent
1500- och under 1600-talet bildades ett flertal säterier inom kommunen, inkluderat Turinge socken,
totalt sett kring 40 stycken. Några av de stora ägarna var Lars Sparre, Ebba Leijonhufvud och senare
Erik Lovisin. Inom området kring Södertälje fanns säterierna Tvetaberg, Viksberg, Kiholm, Mältveta,
Lina, Hall, Gärtuna eller Skärvsta och Glasberga. Flera av dess upphörde redan under 1600-talets mitt
av olika skäl, bl.a. för att de var misskötta eller att adelsmannen inte bebodde gården.
Staden
De första årtiondena av 1600-talet var gynnsamma för staden med uthamnen i söder och med en
inflyttning av utländska köpmän. En bit in på 1600-talet inträffade en nedgångsperiod i stadens
utveckling.
Vägar
Vägarna var ofta i dåligt skick och vattenvägen var långt fram i tiden att föredra. Under 1600-talet
Södertälje med omgivande land: Historik
17
byggdes och förbättrades dock många vägar runt om i landet. Längs de viktigaste vägarna på land och
till sjöss etablerades gästgiverier och krogar. Tvetavägen tillhör en av de historiskt sett viktiga vägarna
till Södertälje och där låg en krog vid Åle under 1700-talet. Liksom vid Glasberga i Östertälj, Örsta i
Bårsta och Hållkarlskrogen i Södertälje vid nuvarande Stockholmsvägen. Under 1700-talet ska ett
gästgiveri även ha funnits i området kring kyrkan.
Näringar
Staden med omgivningar har haft mängder med smånäringar. Längs de många vattendragen i de
sydvästra delarna av området har vattenkraften nyttjats för kvarnar och sågar, bl.a. vid Bränninge och
Åle i Tveta socken. Under 1600-talet fanns ett järnbruk vid Bränninge i Tveta socken, anlagt i slutet
av 1680-talet av J Lohe. Bruket hade stångjärnshammare och bedrev senare även manufaktursmide.
Indelningsverket
Indelningsverket var en ny försvarsorganisation som skapades år 1682 under Karl XI: s tid. Genom att
erbjuda bostad och uppehälle skulle armén förses med soldater. Landskapen skulle erbjuda ett bestämt
antal knektar och varje socken delades därför upp i rotar som bestod av ett antal gårdar som skulle
underhålla båtsmän eller soldater. Bostäderna var ofta ett torp med tillhörande del av äng och åker. Det
fanns riktlinjer för hur bostadshusen skulle se ut och de är därför ofta av en liknande utformning.
Eftersom Södermanland ingick i flottans ansvarsområde finns flera båtsmanstorp i kommunen. Bara i
Tveta socken ska ha funnits fyra båtsmanstorp bl.a. Brostugan under Vacksta, Ängsstugan under
Eknäs samt ett grenadjärtorp. I Östertälje fanns bl.a. Lobergs under Gärtuna och Skarlunda
båtsmanstorp. I Västertälje kan nämnas Kalaset under Vasa.
1700-tal
Generellt sett ökade befolkningsantalet i Södermanland under 1700-talet. Dess första decennier var
dock hårda med pest, ökade krigskostnader och behov av krigsdugliga män. Kring 1717-18 samt kring
mitten av 1700-talet inträffade missväxtår i Södermanland. Nödmynt präglades vilket bidrog till
kraftiga höjningar av priserna.
Rysshärjningarna 1719
I juli månad år 1719 intogs delar av Södermanlands kust av ryssarna och deras galärflotta. Galärskepp
lade till i Igelstaviken. Vid Idrottsplatsen i Rosenborgsområdet möttes de ryska och svenska trupperna
utan strid. Ryssarna lyckades bränna ned stora delar av Tälje liksom flera av socknarna i kommunen. I
Östertälje brändes Hall ned.
Storskiften
Under 1700-talet började jordbruket vid större egendomar runt om i landet att så smått rationaliseras
genom skiften. Storskiftet var en första skiftesreform som gick ut på att försöka att slå ihop de små
tegarna till större ägor för att underlätta och rationalisera jordbruket samt för att få en bättre avkastning
än de splittrade ägoförhållanden gav möjlighet till. Ängsmarkerna fortsatte dock vanligen att brukas
gemensamt. Äng är åkers moder är ett gammalt talesätt vilket syftar på att ängen gav foder till
kreaturen som gav gödsel till åkrarna.
Torp hemman och dagsverkskyldigheten
Befolkningsökningen medförde uppförande av nya torp och hemman på tidigare obebyggda utmarker.
Från år 1734 beviljades även bönderna skattelättnad för sina torp vilket delvis bidrog till ökningen.
Torparna utförde dagsverken på större gårdar och säterier inom skogsbruk, byggnation samt jordbruk.
Torp och till herrgårdarna underlydande gårdar skulle även leverera naturavaror till huvudgården.
Södertälje med omgivande land: Historik
18
Torpen hade ofta en bit åkermark att bruka för eget behov. De torp som hade sämre förutsättningar för
eget jordbruk gjorde fler dagsverken medan hemman, som var större, hade egna drängar som utförde
dagsverken. Dagsverkesformen avskaffades först helt på 1940-talet.
Näringar
Under 1700-talet fanns tobaksodlingar, spinneri, klädestillverkning och tegelbruk i stadens närhet och
från år 1776 ett kronobränneri vid Mälarhamnen.
1800-tal
1800-talet var en omvälvande period med nya kommunikationssystem, omvandlingen av städer och
landskap. Södertälje var fram till 1860-talet en liten stad med näringar av handel och hantverk. Med
början under 1860-talet förändrades dess karaktär till att bli en expansiv industristad som växte på
tidigare landsbygd i stadens närområden.
Jordbruket
Under 1800-talet skedde innovationer och rationaliseringar inom jordbruket som skulle medföra
omvandlingar av väl hävdade strukturer i landskapet som inte hade förändrats nämnvärt på flera
hundra år. Runt om i landet genomfördes från år 1827 laga skifte som innebar att gårdens ägor
samlades till så få ställen som möjligt. Det var upp till bönderna i varje by att besluta om skifte skulle
genomföras eller ej. Laga skiftet medförde att en del byar i Mälardalen splittrades och att den långa
bytraditionen bröts genom att gårdarna flyttades ut till nya sammanhängande åkermarker. Det åldriga
landskapet började att gradvis förändras och de tidigare små byarna övertogs av stora ensamgårdar.
Innan dess var landskapet mer uppsplittrat i mindre särhägnade åkrar med stora inslag av små betesoch slåtterängar, hagar samt hävdade sankängar. Skogen hade tidigare i större utsträckning nyttjats
som betesmark och för lövuttag vilket gjorde att de delvis var glesare och ljusare än idag. Nya
jordbruksmetoder under århundradet gjorde det möjligt att även odla tyngre lerjordar och ängarna fick
börja ge vika för odlingsmarkerna. Stora delar av markerna dikades ut under 1800-talet så att det blev
möjligt att odla lerjordarna och på en del håll genomfördes sjösänkningar.
Under 1800-talet infördes statsystemet på många gårdar vilket innebar att de stora gårdarna kunde
anställa lönearbetare med betalning i natura, som stat. Jordbruksarbetarna som vanligen var gifta,
egendomslösa lantbruksarbetare bodde ofta i särskilda statarbostäder nära gårdens ekonomibyggnader.
En statarlänga rymde ofta ett flertal lägenheter. Vi känner ofta igen dem på deras stora volymer men
visst fanns det även mindre statarbostäder. Statsystemet avskaffades först på 1940-talet. Idag utgör
husen tillsammans med torp och ekonomibyggnader en försvinnande del av det äldre kulturlandskapet
Järnväg, vägnät och sjöfart
Vid utveckling av sjöfarten med den nya kanalen förbättrades även kontakten med närliggande
kustnära socknar. Ångbåtstrafiken fick en stor betydelse från 1870-talet.
År 1862 invigdes Västra stambanan med en station vid Saltskog Öfvre. År 1895 kunde Norra
Södermanlands invigas med stationer vid Tvetaberg och Almnäs i Tveta socken.
1800-talet innebar också en förbättring av landsvägarna.
Staden
Under det tidiga 1800-talet drabbades staden av en koleraepidemi och på östra sidan av kanalen
anlades en kolerakyrkogård. Med industriernas uppgång och förbättrade kommunikationer ökade
Södertälje med omgivande land: Historik
19
stadens befolkning från 1332 personer år 1855 till 5510 personer år 1895. Ny bebyggelse etablerades i
näromgivningarna bl.a. i de blivande stadsdelarna Mariekäll och Grusåsen
Med invigningen av Södertelge Kallvattenkurinrättning år 1849 anlades stora villor, en del med
lägenheter, runt om Badparken men även längre ut från staden på Näset och längs östra sidan av
kanalen.
Industrier
I Tveta socken vid Lanarens utlopp låg sedan 1800-talets mitt Åhleströms fabrik vilka tillverkade
kläder fram till 1860-talet. Ytterligare ett spinneri har funnits vid Fågelsången, nuvarande Pershagen.
Vid Bränninge gård i samma socken pågick manufaktursmide och kvarnverksamhet med såg. I slutet
av 1800-talet påbörjades granitbrytning vid Almnäs och verksamheten pågick fram till år 1925 med
stor export till Tyskland. Kring Södertälje fanns från sent 1800-tal till de första årtiondena av 1900talet ett stort antal tegelbruk, bl.a. vid Ragnhildsborg och vid Lina, det senare anlagt på 1860-talet.
Viktiga näringar och industrier etablerade sig i Södertäljes utkanter från tiden kring 1800-talets mitt
med en kulmen på 1870-80-talen, bl.a. Södertälje Tändsticksfabrik vid Östra Mälarhamnen, senare
Olssons Motorfabrik på samma plats. I Östertälje etablerades en ångsåg år 1859 vid Igelsta kring
vilken Östertäljes villasamhälle växte fram under 1800-talets andra hälft och in på 1900-talet. År 1891
bildades Vagnsfabriksaktiebolaget i Södertälje, grunden till det senare Scania-Vabis, idag Scania,
vilket finns mer att läsa om under ”Kolpenäs/Scania”. Många mindre företag växte fram under 1800talet som plåtslagerier,
1900-tal
Södertälje upplevde en fortsatt stark expansion fram till 1:a världskriget då en nedgångsperiod
inträffade som varade fram till 1930-talets andra hälft. Andra världskriget innebar återigen en viss
stagnation men från sent 1940-tal upplevde staden åter en uppgång. Under sent 1960-tal anlände den
första gruppen av assyrier/syrianska flyktingar kommunen, under 1970-talets början en stor grupp
politiska flyktingar från Chile samt senare flyktingar från andra oroliga delar av världen, vilka bildat
dagens mångkulturella kommun. År 1971 bildades Södertälje storkommun av Södertälje stad samt de
tidigare landskommunerna Mörkö, Hölö, Över- och Ytterjärna, Över- och Ytterenhörna, Turinge,
Taxinge, Tveta, Vårdinge samt Väster- och Östertälje. År 1999 bildade Turinge och Taxinge dock
Nykvarns kommun. År 1946 slogs Södertälje stadsförsamling samman med landsförsamlingen, som
bestod av Östertälje och Västertälje socknar. År 1972 delades församlingen in i Västertälje, Södertälje
och Östertälje församlingar.
Staden med omgivningar
Kring sekelskiftet 1900 började staden köpa in gårdar i utkanterna för utbyggnad av bostäder. En del
av markerna avstyckades i små tomter för självbyggen och egnahemsområden bildades bl.a. i
Hagaberg, Västergård, Pershagen, Blombacka, Högantorp, Talby och Rosenborgs villastad.
Egnahemsrörelsen växte fram under 1900-talets första årtionde till följd av det sena 1800-talets
jordbruksrationaliseringar, bildandet av större egendomar och en växande klass av egendomslösa
jordbruksarbetare. Staten lät under 1900-talets början inrätta en jordförmedlingsfond för att
småbruksbolag och föreningar skulle kunna låna pengar för inköp och avstyckningar av mark för
egnahemsbildningar och småbruk. År 1904 inrättades en egnahemslånefond för att även mindre
bemedlade människor skulle ha möjlighet att låna till ett eget jordbruk. Syftet var att genom att
erbjuda tomter med tillhörande småbruk hindra människor från att utvandra. År 1913 bildades AB
Svensk Jordförmedling av de tidigare småbruksbolagen. I Högantorpsområdet köpte
Mälarprovinsernas Egnahemsaktiebolag marker från Högantorp och styckade i två huvudgårdar, ett
tiotal trädgårdsbruk och närmare 30 småbruk vilket kommit att prägla området.
Södertälje med omgivande land: Historik
20
Med övergången till ett modernt industrisamhälle etablerades butiker i olika kvarter i staden.
Handelsträdgårdar anlades i stadens utkanter bl.a. i Mariekäll, Brunnsäng, Västergård, Viksängen,
Bårsta, Karlhov och Brunnsäng. Industrierna gick bra vilket ledde till en befolkningsökning och till
byggande av nya bostäder. En del företag lät uppföra bostäder själva för sina anställda bl.a. i
Snäckviksområdet av Jutevävsfabriken. År 1915 bildades AB Bostäder i Södertälje där både
representanter för stadens företag och kommunen ingick i styrelsen.
Mellan 1917- 1930-talets mitt drabbades
även Södertälje av mellankrigstidens
lågkonjunktur. Ombyggnaden av kanalen
på 1920-talet förändrade stadsbilden. Hela
kvarter på den östra sidan fick ge vika för
den bredare och rakare kanaldragningen.
Efter stadens stagnation började
industrierna åter att gå bra vilket ledde till
ny inflyttning och ett ökat bostadsbehov.
Mellan 1936-46 ökade stadens befolkning
från ca 14.000 till 22.000. Under 1930talet byggdes staden ut mot söder, bl.a.
med Södertälje Södra. I de centrala
delarna uppfördes även flerbostadshus
bl.a. längs Dalgatan.
Efterkrigstidens bebyggelse
Det tidiga 1900-talets bebyggelse möter efterkrigstidens höghus
längs Ekensbergsgatan i Grusåsen.
Under 1950-60-talen rådde en stor bostadsbrist på många håll i landet och kraven på förbättrade
levnadsvillkor och moderna bostäder ökade i takt med industrins kraftiga uppgång. Med undantag av
tiden kring första världskriget fortsatte Södertälje att blomstra och växa fram till 1970-talet då
expansionen blev något långsammare. Sedan andra världskrigets slut har befolkningen fyrdubblats och
nya bostadsområden tillkommit. År 1948 bildades det kommunala bostadsbolaget Telgebostäder som
tillsammans med Diös, Berg & Björhäll m.fl. svarat för en stor andel av byggandet i Södertälje för
allmännyttan från 1940-talet. Även de stora industrierna medverkade i bostadsexpansionen genom att
erbjuda och medverka i byggande av bostäder för sina anställda genom samarbete med privata
byggherrar eller med kommunen bl.a. på Bårstafältet, i Vibergen, på Värdsholmen och i Saltskog.
Industriernas inflytande på byggandet i staden har som ovan nämnts förekommit redan under 1910talet liksom samarbetet mellan företagen och kommunen om att lösa bostadsbehovet. Under 1940-50talet byggdes bostäder på Värdsholmen, Vibergen, Karlhov, Grusåsen, Brunnsäng, Östra Rosenlund
och Viksängen. Under 1960- och 70-talet uppfördes storskaliga bostadsområden ofta i lite mer
svårtillgänglig terräng samt på tidigare odlingsmarker i stadsdelarna Västergård, Bårsta, Ronna,
Bergvik, Saltskog, Fornhöjden, Geneta, Pershagen och Hovsjö. Tidstypiskt för dessa
flerbostadsområden är bostadshusens volymer och välplanerade centrum som skulle inrymma
livsmedelsaffärer, ev. frisersalonger, kyrka, skola och ibland bibliotek. Under perioden byggdes flera
skolor, pensionärshem och daghem.
Fritidshusen
I samband med semesterlagstiftningen under 1930-talets slut ökade efterfrågan på fritidshus och
sportstugorna började etableras i kustområden och kring sjöar. I kommunen återfinns
fritidshusområdena främst med koncentration på 1960-70-talet spridda i alla socknar. Idag råder
generellt ett stort tryck på att omvandla fritidshus till permanentbostäder.
Södertälje med omgivande land: Historik
21
Jordbrukets förändring
Jord- och skogsbruket har rationaliserats kraftigt sedan 1800-talets andra hälft. Genom
industrialiseringen minskade befolkningstrycket på landsbygden och sämre odlingsmarker kunde tas i
anspråk för samlad bostadsbebyggelse. Efter andra världskriget kom mekaniseringen av jordbruket att
starkt förändra landskapsbilden i Sverige. Det småskaliga jordbrukets betes- och hagmarkerna i landet
försvinner mer och mer vilket sätter stora avtryck på kulturlandskapet. Åkerlyckor är idag en
sällsynthet i landskapet.
Skola
Vid Vackstanäs i Tveta socken etablerades en lanthushållsskola i början av 1900-talet med
undervisning i förbättrade jordbruksmetoder, ett tidstypiskt fenomen som en följd av
industrialiseringen, inflyttningen till städerna och andra tekniska innovationer som fick människor att
överge landsbygden. Skolorna i staden berättar om Södertäljes växande befolkningsantal. Kring 1910
uppfördes de monumentala skolbyggnaderna Rosenborgsskolan och f.d. Täljegymnasiet.
Mariekällskolan stod klar år 1948. Brunnsängsskolan och Blombackaskolan är några av de skolor som
uppförts sedan tidigt 1960-tal.
Kommunikationer
Den nya kanalen som byggdes under 1920-talet kom att betyda mycket för sjöfarten, se mer under
rapporten ”Södertälje stadskärna”. År 1919 byggdes uthamnen ut medan Oljehamnen tillkom 1960
och Igelstahamnen så sent som på 80-talet. Nyköpings-banan anlades 1913. År 1921 utökades
järnvägen med dubbelspår och en bro samtidigt som Södertälje Södra anlades. Efterkrigstiden gav nya
förbättrade kommunikationer, bl.a. satsade kommunen på vägarna. Runt Södertälje lades den nya
motorvägen med motorvägsbron som var färdig år 1964. Under 1990-talet har kommunikationerna
ökat med Svealandsbanan och Södertälje Syd samt Igelstabron.
Industrierna
Under 1900-talets första hälft låg Ohlsson Motorfabrik i Grusåsen. Senare etablerades Svenska
Tobaksmonopolet på samma plats, se ”Kvarteret Lejonet”. Vid Almnäs låg ingenjörsregementet Ing I
mellan 1970-1997. I början av 1900-talet bildades AB Baltic med lokaler i Uthamnen, se ”Kv Kanoten
/ Baltic”. Wedaverken grundades som gjuteri under 1910-talet. Vid Viksängen låg glödlampsfabriken
Orion under 1920-talet. Vagnfabriksaktiebolaget i Södertälje expanderade stadigt sin anläggning vid
Saltskogsfjärden och är idag ett stort globalt företag, Scania liksom Astra Zeneca i norr. År 1940
började Siporex sin verksamhet med placering i Uthamnen. Produktionen av betongmaterial för
byggindustrin fortgick till 1970-talet då fabriken lades ned. På 1940-talet startade även AB MikroVerktyg i Södertälje, först med lokaler i den centrala delen av staden, senare vid Strängnäsvägen,
därefter vid Storgatan och slutligen i Hovsjö. Företaget tillverkade bl.a. maskinverktyg, kugghjul.
Ytterligare ett flertal framgångsrika industrier startade under sent 1800 / tidigt 1900-tal som ex. Alfa
Laval, Keros, Ewos m.fl. Vid Ragnhildsborg anlades ett varv av Karta Oaxen år 1918.
Efter första världskriget inträffade en tillfällig nedgång i industrin fram till 1930-talet då tillväxten åter
ökade. Efterkrigstiden innebar en kraftig tillväxtperiod som i Södertälje är mycket talande.
Industriernas stora behov av arbetskraft ledde till en arbetskraftinvandring från nordiska länder men
även från södra Europa. År 1960 öppnade t.ex. Scania ett tillfälligt kontor för värvning av arbetskraft i
Aten till Södertälje. Inom kommunen sökte sig många från landsbygden till industrierna. Totalt ökade
antalet anställda inom Södertäljes industrier från 4500-9000 mellan 1950-60. Ledande industrier i
början av 60-talet var Wedaverken, Scania och Astra. Övriga var Svenska Centrifug AB, Microverktyg AB, AB Baltic och Svenska Maskinverken. Idag dominerar de globala företagen Astra Zeneca
och Scania industrilandskapet i norr och söder.
Södertälje med omgivande land: Tveta socken
22
Kulturmiljöer på landsbygden
Tveta socken
Tveta socken är till större delen en landsbygdssocken sydväst om Södertälje. Den avgränsas av
Hallsfjärden i öster, Överjärna samt Ytterjärna socknar i söder, Turinge socken i väster och Västertälje
i norr. Namnet betyder ”uthuggning” och syftar på den avverkning och beredning av jordbruksmark
som historiskt sett funnits i området. Tveta finns omnämnt i skriftliga dokument från år 1281. Under
senmedeltiden infogades de norra delarna av socknen i Västertälje socken. Tveta har varit en egen
kommun men sammanslogs med Östertälje kommun på 1950-talet. År 1963 infogades området i
Södertälje stad och 1971 i Södertälje kommun. Socknen är skogrik och odlingsområden är
koncentrerade till Tvetaberg, Åleström och delar mot Hallsfjärden. I sydväst angränsar socknen de
sammanhängande skogsområdena i Överjärna socken. Inom socknen finns sjöarna Måsnaren, Lanaren,
del av Långsjön samt en del av Vällingen. Berggrunden består av gnejs med inslag av granit vid
Solberga. Mot Hallsfjärden är en sandås. Jorden är svartmylla, mojord och med tunga lerjordar i
dalgångarna, bl.a. dalgången mellan Måsnaren och Lanaren som består av odlingsmark.
Tvetas bebyggelse representerar en stor bredd från gårdar av lång hävd med torp och statarbyggnader,
kyrkan, fritidshus, villaområden samt flerbostadsområdet Hovsjö från 1970-talet som presenteras
separat under ”Kulturmiljöer i staden”. I sydost finns Bränninge gård, en herrgård och bruksmiljö av
lång hävd omgiven av ett kulturlandskap med betesmarker mot vattnet. Landsbygden och
kulturlandskapet där angränsar tätortsbebyggelsen i bostadsområdena Pershagen och Bränningestrand.
Namnet Pershagen kommer från en Per i Haga eller Hagen som bodde i området under 1800-talets
slut. Området avstyckades som egnahemstomter under tidigt 1900-tal och bebyggdes mellan 19051912. Under 1920-30-talet skedde en andra expansion av området. Det var framför allt arbetare vid
stadens industrier Vabis, järnvägen och Södertelge Werkstäder som bodde i Pershagen.
Bränningestrand blev framför allt ett område med sommarnöjen, bl.a. uppförde direktören för Vabis,
Philip Wersén ett hus på ön Skorvan. Först på 20-30-talet byggdes områdena samman. Områdets
ursprungliga sekelskifteskaraktär har förändrats kraftigt sedan 1950-talet då de stora
sekelskiftestomterna avstyckats och områdena har förtätats.
Södertälje med omgivande land: Stadan och Nabben
23
114. Stadan och Nabben
Miljöbeskrivning
Stadan och Nabben ligger på sjön
Måsnarens sydvästra sida och är
två sammanvuxna
fritidshusområden av små stugor.
Husen präglas av en småskalig
enkelhet med flacka sadeltak, ofta
med korrugerad plåt och med
fasader, främst av liggande panel
eller eternit. Kulörerna är hållna i
gult, rött, grönt eller brunt.
Stugorna ligger indragna på stora
tomter och har ofta minst ett
tillhörande uthus av samma
sparsmakade enkelhet. Nabben
har något mer stenig terräng än
Stadan.
Historik
Stadan
Områdets bebyggelse är främst tillkommen från 1900-talets första hälft till 1960-talet. Under 1800talet och början av 1900-talet uppfördes sommarhus eller s.k. sommarnöjen av välbärgade familjer
men från semesterlagstiftningens tillblivelse under 1930-talet blev fritidshuset allmänt förekommande.
Sportstugorna var ofta små, i enkla utföranden, antingen prefabricerade eller själbyggen. Benämningen
sportstuga syftade på den naturnära friluftsformen som genomsyrade fritidslivsidealen.
Kommentar
Stadan och Nabben representerar
två välbevarade områden av
tidstypiska och funktionalistiskt
utformade små stugor från 1900talets första hälft och mitt med ett
samhällshistoriskt värde.
Vägledning
Områdets hus bör underhållas
med respekt till deras
ursprungliga karaktär. Tomternas
luftighet bör fortsatt utgöra
karaktärsdrag i området. Vid
utvidgning av området kan nya
byggnader utformas som tydliga
tillägg men karaktären bör präglas
av ett enkelt lågmält formspråk
Nabben
Södertälje med omgivande land: Eknäs
24
115. Eknäs gård
Miljöbeskrivning
Vid en vik på östra
sidan av sjön Vällingen
ligger gården Eknäs.
Gårdens corps de logi
är en knuttimrad och
panelad byggnad i två
våningar med ett brutet
tak, s.k. mansardtak
med avvalmade
gavelspetsar och med
fasader i ett
klassicistiskt formspråk
artikulerat med
frontespis,
hörnmarkeringar, rikt
profilerade lister och ett
entréparti med
tympanonfält och
pilastrar. Den har ett
magnifikt läge i en
sluttning intill sjön.
Genom gårdsmiljön löper en vägsträckning vidare mot Järna och avdelar på traditionellt sätt
mangården från ekonomibyggnader och uthus som är belägna nordost om mangården. I miljön ligger
även några ålderdomliga timrade och panelade rödfärgade byggnader som utgjort bostäder för gårdens
anställda. Området är delvis kuperat med barr- och lövskog där ett sammanhängande odlingslandskap
breder ut sig i dalgångarna som flikar mellan höjderna.
Historik
Eknäs som tidigare även kallats Jumsta var ett frälsehemman under 1600-talet och ägdes under första
hälften av släkterna Dufva och Rosenskiöld för att senare hamna i ätten Sparres ägo. Under 1800-talet
skiftade ägandet ofta. Gården hörde fram till 1910-talet Jumsta gård då nuvarande ägarfamilj sålde
Jumsta till dåvarande arrendator. Eknäs kom i nuvarande familjs ägo under 1800-talets andra hälft när
agronomen David Natanael Pettersson köpte gården av Elof Rosén och sedermera gifte sig med
dennes dotter. Huvudbyggnaden är uppförd år 1798 som sommarbostad till viktualiehandlare Bergius,
samma släkt som skapade den Bergianska trädgården i Stockholm. Även ett närliggande timrat
boningshus är daterat till 1700-talet, men grunden kan enligt uppgift vara från 1600-talet. Till gården
har dagsverkstorpen Rothugget, Alstugan, Dalen och det tidigare båtsmanstorpet Ängsstugan hört.
Torpen har uppförts i sluttningar av mark som inte lämpats för odling, i gränsen mellan bördiga
dalgångar och skog. Ekonomibyggnaderna är uppförda under 1890-talet med undantag av ladugården
som byggdes kring 1940 efter att den gamla ladugården brann ned. På gården drivs ett aktivt jordbruk.
Fram till 1969 fanns en besättning av 50 mjölkkor och 50 ungdjur på gården innan man övergick till
köttproduktion fram till 2004. Idag upprätthålls betesmarkerna av får. Förutom jordbruk har gården
historiskt sett haft olika näringar, bl.a. fanns här ett trädgårdsmästeri fram till 1930-talet. I miljön har
funnits stora växthus som gjort det möjlig att producera exklusiva grönsaker och frukt som sparris och
vindruvor vilket bl.a. såldes i Stockholm. I sjön Vällingen har funnits tillgång till fiske för husbehov.
Södertälje med omgivande land: Eknäs
25
Gården ska även ha haft tobaksodlingar under 1700-talet. Tobaksladorna stod kvar in på 1800-talet då
de ansågs anskrämliga i miljön och därför revs. Öster om gården finns stensättningar och lämningar
som berättar om tidigare brukande av området med stengärdesgårdar, rester av en kolbotten samt
eventuella odlingsrösen. Närmaste forntida lämningar finns norr om gården vid Jumsta. Till gården har
funnits ett sågverk. Gården har brukats av nuvarande familj sedan 1870-talet och idag pågår en varsam
renovering med traditionella material av gårdens byggnader.
Kommentar
Eknäs är en representativ högreståndsmiljö från 1700-talet med välbevarade och välskötta byggnader
av olika funktioner där den arkitekturhistoriskt värdefulla huvudbyggnaden och de knuttimrade
boningshusen har ett sammantaget högt byggnadshistoriskt värde. Uppdelningen av mangård och
ekonomidel med vägen som leder genom miljön är representativ för en traditionell gårdsstruktur.
Bebyggelsens placering i höjdläge berättar om ett ekonomiskt nyttjande av den odlingsbara marken.
Vägledning
Det samlade kulturhistoriska värdet är beroende av att byggnaderna även i framtiden ges ett varsamt
underhåll baserat på traditionella material och att ursprungliga detaljer värnas.
Det öppna landskapet är beroende av en fortsatt jordbruksdrift av omgivningarna samt bete av
hagmarker.
Nya byggnader bör ges en traditionell placering samt anpassas i material, volym och färgsättning till
befintlig bebyggelse.
Södertälje med omgivande land: Lill-Tibble
116. Lill-Tibble
Miljöbeskrivning
Lill-Tibble ligger synligt i landskapet i en sluttning vid skogskanten intill Tvetavägen mellan
Tvetaberg och Kallfors gård. Det är ett torp med ett putsat tegelhus med vita fasader och rödaktiga
hörnmarkeringar. Vid stugan finns även en ladugård
Historik
Torpet uppfördes under
Tibble gård, en gång
avstyckad från Tvetaberg.
Tibbles äldsta skriftliga
belägg är från år 1291.
Huset vid Lill-Tibble
byggdes kring 1800-talets
mitt med en stomme av
murtegel från Tvetas
tegelbruk. Ytterligare
liknande torp har funnits i
området bl.a.
vid Mjölnartorp.
Kommentar
Tveta är ganska väl representerat av enskilt liggande torp. Lill-Tibble får representera den grupp av
tegeltorp som uppfördes under 1800-talets mitt i socknen och har ett byggnadsteknikhistoriskt värde
samt ett samhällshistoriskt värde som en representant för 1800-talets torp i Tveta socken.
Vägledning
Byggnadens kulturhistoriska värde är beroende av underhåll med traditionella material.
Torpets karaktär i enskildhet och småskalighet bör värnas.
26
Södertälje med omgivande land: Kvedesta Grindstuga
27
117. Kvedesta Grindstuga
Miljöbeskrivning
Grindstugan är en traditionell
timrad och panelad stuga med
sadeltak, stengrund och relativt små
fönsteröppningar. Den ligger i en
sluttning i gränsen mellan
odlingsmark och skog längs
grusvägen mot Kvedesta gård.
Historik
Grindstugan har utgjort torp under
närliggande Bränninge gård och är
sannolikt uppförd under 1800-talets
mitt. Äldsta skriftliga belägg för
Bränninge by är från år 1364.
Äldsta belägg för Kvedesta är från
år 1409.
Grindstugan
Kommentar
Kvedesta grindstuga berättar om en ålderdomlig struktur kring vilken de stora gårdarna i kommunen
har varit uppbyggda med arbetskraft i form av torpare. Den fyller därför ett samhällshistoriskt värde.
Den utgör även ett miljöskapande värde som en kvalitet att tillvarata vid en framtida utveckling av
området.
Vägledning
För att bibehålla byggnadens ålderdomliga karaktär krävs ett underhåll med traditionella material och
utföranden.
Ev tillbyggnader skulle förändra den välbevarade torpkaraktären.
Södertälje med omgivande land: Tveta gamla sockencentrum
28
118. Tveta gamla sockencentrum
Miljöbeskrivning
På en höjd i det öppna odlingslandskapet intill sjön Måsnarens södra del ligger Tvetas gamla
sockencentrum kring Tveta kyrka. Direkt angränsande till kyrkogården ligger Tvetabergs herrgård.
Nordost om kyrkan är en timrad
byggnad som en gång utgjort kyrkstall
med sadeltak och tjärade portar.
Väster om kyrkan ligger det tidigare
ålderdomshemmet, en byggnad i två
våningar med panelade fasader med
en tandsnittsornerad gavelgesims och
sadeltak. Den utgör idag vandrarhem.
I nordost ligger Tveta kyrkskola, en
knuttimrad byggnad med stående
panel samt Klockargården, en låg
träbyggnad med panelade fasader,
kraftigt mittparti, sadeltak med plåt
och ursprungliga fönster. Intill dessa
ligger Tvetabergs skola, en
vinkelbyggnad i tidstypisk
träpanelarkitektur från 1800-talets
andra hälft med liggande och stående
panel med inslag av lövsågeridekorer.
Tveta kyrkskola
Historik
Platsen har sannolikt en lång kontinuitet vilket fornlämningar bl.a. järnåldersgravar öster om kyrkan
vittnar om. Tveta kyrka uppfördes Huruvida det funnits en träkyrka på platsen innan är oklart.
Kyrkstallet kan vara från 1700-talet
eller 1800-talets mitt och är en
byggnadstyp som vanligen ingick i
kyrkomiljöerna förr. Under 1700-talet
fanns ett gästgiveri i området med
lämplig placering intill vägen mot
Södertälje. Under 1800-talet tillkom
nya samhällsfunktioner i
sockencentrumet med en skola samt
ett ålderdomshem. Skolan som
uppfördes av Tvetabergs herrgård
kompletterade eller avlöste den äldre
under sent 1800-tal och har en för
tiden vanlig vinkelställd planform
enligt ”Normalritningar till
folkskolebyggnader” från år 1865.
Kyrkstallet
Södertälje med omgivande land: Tveta gamla sockencentrum
29
Kommentar
Miljön med kyrka, kyrkstall, klockaregård, gamla kyrkskolan, Tvetabergs skola, ålderdomshem har
sammantaget ett högt samhällshistoriskt värde och berättar om vilken central del detta var i området.
Kyrkans läge intill Tvetabergs säteri med dess långa allé är en miljö av högt kulturhistoriskt värde.
Vägledning
Kyrkan och kyrkogården skyddas
enligt Kulturminneslagen.
Husen bör ges en omvårdnad med
antikvariskt rätta material och
metoder.
Restriktivitet från grupperingar av
ny bebyggelse i närmiljön bör
tillämpas med hänsyn till kyrkan
som historiskt riktmärke i
landskapet.
Gamla ålderdomshemmet
Södertälje med omgivande land: Vackstanäs
30
119. Vackstanäs
Miljöbeskrivning
Vackstanäs är naturskönt
beläget på en udde i sjön
Vällingen. Miljön består av ett
flertal byggnader knutna till den
undervisningsverksamhet som
bedrivits här sedan tidigt 1900tal och miljön präglas därför av
1900-talets tre första decennier.
Av särskilt kulturhistoriskt
intresse är Gammelgården, en
villa av nationalromantisk
karaktär med ett mycket brant
sadeltak, locklistpanelade
fasader och små
fönsteröppningar.
Historik
Gammelgården
Vackstanäs har utgjort en utgård till gården Wacksta vars äldsta skriftliga belägg är från år 1379. År
1686 utgjordes den av 1 mantal frälse. År 1910 inleddes undervisningsverksamheten vid Vackstanäs
på initiativ av grosshandlaren Oskar och Signe Broms. De lät bilda stiftelsen ”Otto och Signe Broms
Hemskola å Vackstanäs” och skänkte Vackstanäs till den. År 1915 startade skolan, ”Landthushållsoch Hemsysterskola”. I styrelsen satt bl.a. representanter för Fredrika Bremerförbundet.
Fenomenet lantbruksskolor och lanthushållsskolor uppstod under tidigt 1900-tal som en reaktion på
industrialiseringens och jordbruksrationaliseringarnas påverkan på den svenska landsbygden genom
den avfolkning som skedde. Det första lanthushållningsseminariet hölls av Fredrika Bremerförbundet i
Östergötland år 1907. Lantbruksskolorna undervisade i förbättrade jordbruksmetoder som skulle
kunna ge en bättre avkastning och som kunde skötas med ett färre antal anställda.
Lanthushållsskolorna som riktade sig till kvinnor hade syftet att lära dem att sköta ett lanthushåll.
Ekonomi, näringslära och barnavård var en del av de ämnen man undervisade i. År 1943 blev
Vackstanäs även hemsysterskola. Skolan hade från början byggnaderna Gammelgården och Lillstugan
till förfogande. Elever och lärare bodde till en början i Gammelgården. Under de första åren byggdes
husen Tomtebo, Solbacken, Skogsbo, Sjöstugan samt ekonomibyggnader och uthus. Gammelgården
tillhör den äldsta bebyggelsen och är i sitt ursprung från tidigt 1800-tal. Den har senare förhöjts en
våning och år 1915 gjordes en tillbyggnad av en veranda på ena gaveln. Byggnaden vinterbonades
under 1930-talet. Den utgjorde skolans huvudbyggnad mellan 1915-1935 då Nygård, ritad av
arkitekten John Åkerlund, stod klar och övertog funktionen av huvudbyggnad. År 1961 stod den nya
skolan ritad av Tor Brunner färdig.
Kommentar
Vackstanäs har ett samhällshistoriskt värde i sin funktion av en lanthushållsskola från 1910-talet, som
ett tidstypiskt fenomen som ska ses i relation till industrialiseringens följder. Det byggnadshistoriska
Södertälje med omgivande land: Vackstanäs
31
och arkitektoniska värdet representeras av Gammelgårdens nationalromantiska uttryck. Även övriga
byggnader från tidigt 1900-tal ska ses som en del av helheten.
Vägledning
Gammelgården bör vårdas med traditionella material knutna till det tidiga 1900-talets omformning av
byggnaden. Restriktivitet bör gälla för tillbyggnader. Övriga byggnader bör vårdas utifrån deras
ursprungliga tidiga 1900-talsuttryck.
1
elv.
Kring
Bod
il
l
B el
n
e
1
r v a l t ar v ä g e n
SALTSKOG
Saltskogs
centrum
Falkv.
35
to
Ma
j
Saltskogs
gård
S tål
h am r
av äg e
n
n
E20
el l å d sv
äg e
n
41
V äx
31
109
1
Sö
s ta
äg e
167
167
167
167
167
167
167
167
167
fjärden
V er k
52
dsvä
gen
49
F
54
e
Saltskogs-
Fö
1
2
10
7
8
d
a le e n
a n s v äg
91
1
1
13
1
1
et
rm
Saab Automobile
Tennishall
n
Tra
stv
7
.
1
3
8
19
24
25
23
Fö
g
ä
7
.
Jä
rn
ag
an
ga
t
5
k ä ll g a t a n
Ma r ie
5
P a 10
rk
n
v ä g6 e
r ps
18
16
27
L ö30
vto
19
L i n n ég.
en
1
r g sv
be
Vi
n
en
2
v
11
36
g
ge
1
Salts ko g
s
n
as
v.
15
Fr id en lu n d s väg e
a l ä n g7s
2
1
20
ä g e13
n
sv
ft
13
1
ev ä
17
28
e b20
e
ärd
n
id
Åg
36
3
n
gsväge
Nyköpin
Fr
Scania
3
17
54
2
13
1
g.
11
ta
n g.
J
b ee r n
rg s
20
7
bo
v.
15
10
Gill
e
14
23
1
2
g ö8
7
S
bri andnks
5
v.
R
8
rv
1
2
1
7
16
Id u -
11
12
17
n
6
5
Ri
ev .2
12
5
Bal-
Lok
14
dersv.
s tigen
11
12
13
1
2
1
1
rv
S n ic
ars k t
M u r1 .
a
Bag. r v
st
Svarv 1
. st
s
e sti
G
26
B ro lu n d
avä
ge
n
1
51
50
fa
1
g e2
n
lm
llv .
68
kvä
69
1
31
18
Pu c
Ho
Bo
2
1
ko
ä
s tv
lo
lj
33
ög
8
13
rt ä
2
H
de
v.
4
17
H o v s jö
v äg
en
tan
m fa
lms
g
8
Sö
32
in
Hol
g
e
22
7
vä
1
r o g 2a
t an
en
tvä
3
sh o
ls
25
B
v.
18
Tä l
1
äg
13
el- 2
Fåg gr. 12
viks
.- 1
rlsv r. 2
Ka g elm r.
Vilhndsg
su
an
r
d
6
r
Ca
50
7
ä ll
rpsv
g e15
v
at
Vä
17
11
1
4
23
3
4
Ge
s
25
6
d i n9
nalg
2
n
t
t.
12
.
1
v.
g v2
16
en
v äg
lk
Ka
ata
Klub 12
b10
16
K ä lk 2 13 väge 2
n
v.
11
18
1
22
S lä 1 2
dv.
B an
Isho36
dyv 2
15
ckey 18 1
.
53
1
16
väge
27
25
n 2
n
18
23
15
13
17
25
t ra
g
sjö
ga
gatan
36
B an
lt
Sa
22
10
M ås n
ge
vä
19
7
ck
ar
lo
K
n
ge
vä
äs
gn
1
än
13
tr
17
n
tan
4
ta
sga
1
Gr
ö
e
95
146
sl
Nyk
Sö r m land
e d en
gsv
öpin
28
Eklundsnäs2
14
fritidsomr.
15
Eklundsnäsbadet
42
ALMNÄS
Eklundsfältets
koloniområde
Sca
ägen
Scania
14
Swedint
p
4
andga
ga
1
ga
tarv .
30
Stålhamraskolan
Bollhallen
g
Skomakareg.
9
2
v
n
Slu s
7
St r
n a7
1
väg
G
S
Allaktivitetshus
r r tor p 7
sv.
1
t.
Mynts
ö
e
Ös
Sydpoolen
16
n
g
a
Bu rv 5
.
2
5
14
n
ra
ä
v.
gs
3
ang.
g.
Stor
rö
4
37
sv
asasrett g.
vä
2
Köpm
9
3
G
an
n
n
t av ä g
2
Kanalkontor
Maren
He
rti
Telge
2
e
G
78
K vars
2
j
Frib o
T v etav äg en
äg
7
Måsnaren
24
on
SÖDERTÄLJ
an
2
Campus
31
5
issi
Isba
6
2
1
sv
4
1
g.
Sk o gv ak
Trans m
3
v.
tts
Idro
2
9
3
.
3
19-3
bäck
26
M 105
rs
ve t ig e
B a1
1
37
1
Gravyrg
ists gr.
Grönkv
22-40 35-51
s gr.
lom42-58
Rödb
.
53-69
Palettg
ggs gr.60-76
Blåskä .
Penselv
1
Var n
Högbergaskolan
Gröndal- och
Hovsjöskolan
Vårdc.
Hovsjö centrum
Hovsjö
kyrka n
e
g
ä
v
24 ö
n
r
B jö
Servicehus
t
ä l lg a t a n
a ls v
äg
önd
en
Gr
3
17
1
en
1
42
L il
15
äg en
30
16
17
11
9
äg
gsv.
HOVSJÖ
46
s
li u
5
1
1
12
e
ov
ga
e
W ib
2
29
L i lj
m
10
hs
köp ingsv.
Ny Campus-
1
Kolonigat.
6
ta
O
2
35
1
alc
ek
9
37
lovs v ä
vi- 5
Lo nsg.
si
1
g.
30
i
ar
a
29
8
9
2
s
43
Liljemoplan
2
116
5
t.
dsträ
Stad sgatan
gård
L ö v å s a v äg e n
2
35
1
2
ev
n
rg
1
1
Brandstation
11
29
D
7
Telge
Forum
F
h er id m
5
sg2
Bj
.
bo örne1
rg s 5
g.
1
R a1
v
te
7
en
2
rg s v ä g e n
9
a ta
15
5
1
8
byg
en
Rosenborgskolan
26
2
5
38
25
MARIEKÄLLA
2
t ig
5
2
6
sg.
39
9
24
lg.
19
11
an
85
Lu nd
7
18
2
1
s g at
Kana
24
19
n
gata 11
ergs
Högb15
g at
11
16
gat.
Täpp 15
7
15
29
16
1
26
D al
h ä ll
27
Oxbacksg.
n
de
sle
ck
ba
Ox
an
21
E
s
rik
tan
Nyga
6
1
24
13
44
Boda
9
s v äg
4
Hovsjö
koloniområde
46
s g a tan
g år d
T r äd
6
Södertälje
centrum
2
g a t an
re
S28y 5
g . ä ll s 7
id s
1
Åsv.
sh 9
D av 5
2
ik
19
Sä
E r 19
t er s
24
23
g a t an
12
s
Vä
S old a l
3
3
Lärlin
Brunnstavik
27
b
Fornborg
32
2
SWE-Buss
bussdepå
76
en
5
nd
k- r.
Kri ng
o
irs
Pe ogr.
k
.
G en etaled en
4
3
an
30
4
H ögm ovä g e n
9
lg r
at
20
12
pe
yg
Soldalaskolan
P ä r o n11
g r.
11
Förrå
dsv.
5
Hovsjö
arb.omr.
Mariekällgården
9
3
40
49
1
2
1
Äp
2
16
viken
g
14
2
En6
byg.
17
31
E20
Björneborgs-
21
37
22
P
molom
ng r.
1
rk s
vä
g
L i l je v al c h
41
19
VÄSTERGÅRD
34
o r10
2
g b o l l s v.
13
ds
.
Hagv1
Bibl.
Lu
K
7
Västergårdsutbildn. centrum
Torekällbergets
museum
17
4
2
tve
Komvux
11
n
1
Ha
n
Vattentorn
an
ge
55
BLOMBACKA
at
40
2
1
Dav
idssons
gr.
n
en
29
7
.
ackag
ok
D2
32
Frälsningsarmén
alu
äg
15
9
v.
lls
bo
v.
nd
lls
bo
Ha
v.
nn
lls
bo
Brä
Fo
ng
t b Slu
ol
en
l s v äg
Blomb
Västergårdshallen
31
1
4
3
14
1
gv
en
etaled en
1
26
2
Blombackaskolan
6
13
Ev
16
en 1
väg
v.
14
rpa 1 2
Va17
1
lov.
Po 20
19
en
1
väg27
22
17
nis
Ten
8
.
20
17
23
äg
.
arv
Löp
v äg en
3
äg
us
2
ds
v
Stormarknad
sk
5
av
n
tan
rga
16
4
ter
ä s rd s v.
1V å
g 2
Sl
23
n
18
21
25
22
23
en
väg
Di
g en
1
28
Brolundaskolan
2
25
ge
4
V ä s5 t e
18
28
fett 17
Sta 29
tik
nas
11
2
F r it
i
Stormarknad
G en
ten
Bulle
rs vä
g
28
27
s v.
1
a c k ag a t a
29
22
Gym
2
4
1
5
Fotbollsarena
s
2
K l o t v3ä
3
7
S
40
K ä g el v.
r v ä g en 2
AXA Sports Center
Vasarinken
34
S im m ar v äg en
1
Rytta
F ä k t a rv .
Scaniarinken
32
id
k r 11
mb
vä
F lo r a
Stel
lag.
24
n
55
en
B lo
6
2
H e i m d a ll
1
2
R y t t ar v ä g
n
16
et in g
51
12
rli
C u11
GENETA
27
2
Hu m l
H u g inv .
2
n
ge
ä
gv
5
1
e
7
16
10
ä g en1
9
2
Mår
16
Mim
gen
34
18
tv
1
Geneta
barnhem
75
50
Wasaskolan
Geneta sportfält
S
Trafikplats
Vasa
Genetaskolan
15
r d s v äg e n
4
Näsbyviken
B o l l v ä gen
48
gå
59
2
v äg e n
7
t e n L i n d er s v ä g
11
Y m er
4
os
18
26
1
28
Telge
Energi
35
Pr äs t
Pr
2
60
Krukv.
makar
n
e
äg
get
4
9
K
Rådhus
.
areg
tgiv
Kan-.
Gäs 5
Lunahuset
algr
- n
Luna ria
22
n- galle 8 reg.
30
Gamla
Rag .
va 5
Gar
S:ta hildsg
flickOxbacks18
t
skolan
g . 19
40
r.
Rådäs
n 35
xb.g skolan . husg.
un 1
ke
15 V
O
an
u eg
5
sbac
48
5
llgat
ev
nhild 41
rekä 1 Marenplan
Rag 47
2
re To 9
S k år
Ned13
m a nsg .
n
1
24
3
10
19
g a ta 1
.
TÄLJE
d h u s5
atan 21
a
llg
2
Källg
StadsB
rekä27
36
huset
6
e To
1
9
2
Övr 33
atan
g.
Saltsjögs
37
Källg
b er 1
torget
10
d er
Sö
illaga35
eV
44
Övr41
g.
48
erika tv.
Am
s
47
fa5
olm
H
44
29
20
17
3
s v ägen
en
Målarv
ägen
1
S:t Mikael
kyrka
4
yd
r vä g
33
2
n ar
32
Dreja
1
1
Mås
2
ga
92
en
Klockarväg 35
tan
4
S:t Afrem
Syrens plan
v s la
11
g
rän
99
Geneta
centrum
51
1
St
98
101
n
äge
t.
Ägos
Rikets sal
S:t Afremskyrka
157
Ho
h
5
Golfbana
Gröndal
sportanläggning
54
1
25
vä
g
n
TVETA
viken
st s
eta
5
en
8
2
V år
5
öm
os
se
vä
g en
16
4
7
ig
15
10
st
e n14
ar
R
Tv
4
1
t.
mm
s10t i g
18
60
Stadan-
Hö
4
So
en
41
s t ig e
6
12
ter
V in
50
10
be
n
vä ge
n
1
1
14
16
Tveta kyrka
2
15
2
12
11
114
114
16
Na
b
2
3
8
13
20
118
118
8
S
ta
d
3
a
n
v
ä
n
ge
Kamratstugan
Tvetaberg
4
Tvetagården
Långsjön
Jaktskyttebana
Å le
2
st
r
s v ä gen
6
öm
1
116
116
5
117
117
14
11
8
10
Frostmossviken
115
115
Le
10
r h 11
ag
a
v äg
4
3
t e 12
rb
1
9
er b
Ytt
ge
n
12
2
3
2
19
18
5
22
da
Asp
18
7
Yt
vä
en
119
119
Skola
ls
7
1
12
16
y v ä g en
8
La
na
rv
äg
en
9
Lanaren
17
y s l i n g an
4
Tvetabergs
avfallsanl.
Sör
m la
nd
s le
d en
Smalfjärden
Vällingen
Vaskasjöarna
Lilla
Lanaren
22
28
Borgsviken
S k 6i f f e r v . 2
11
10
14
viken
16
10
Flaten
Döda
Gne
7
11
j s v äg en
Gliasjön
2
1
14
st
å
lm
ck
11
Va
14
v.
20
6
Hu m m
12
e lm
o ra
vä
1
2
2
2
m er
im
en
1
1
ägen G l
ck
Bor
gsöv
en
mo
g
el
ba
m
en
7
um
ig
5
H
Ma
10
r a v ä g en
G rö n s
2
t en sv
.
2
9
1
10
1
25
21
Va
c
k
å
n
ds
led
en
Aglasjön
lan
Skirsjön
Skirsjön
Lilla Gymmeln
Sö
rm
Kvarnsjön
E4
Rudsjön
M
ra
mmeln
Järna golf
K17v
18
ar
ns
jö v
ä
8
10
6
g
9
2
en
7
1
Skjutbana
13
1
NORRA
12
2
19
29
15
2
48
21
12
1
19
e v äg en
31
18
1
2
1
6
v.
v.2
ve
ns
G
re
26
2
12
n
36
9
M y rs tu
Kallforsån
s
32
13
G revin
ge
17
12
2
n
fo6
rs v äg e
n
na
10
40
34
1
11
H errg ård s v .
Ka
ll
14
56
42
26
2
28
g
18
16
8
29
27
PÄRLÄNGS-
43
vä
A lb r
o
23
rs
v
.
37
27
21
20
Golfbana
7
19
MYRSTUGAN
20
Sv a ls ä t e
Kallfors golf
BERGET
Skiljetorpsbadet
än gs
33
.
2
12
lä
är
ng
SÖDRA
e
g
Mos
s
20
86
g en
vä
56
ss
10
v äg
Vårdhem
21
24
g
Än
s
7
15
10
37
0
2
1
Vin
.
21
3
Täppg
tr i
In
du
s
6
18
9
Alv.
13
g a t a n 15
3
4
10
11
16
Tavestaväge
n
9
18
1
e
g
18
g.
gs
n
v äg e
v ä g19
N
2
n25
vä
12
13
ö-
18
sj
Lo
g
3
e 9n s 13
L
2
12
15
8
öw
B jö
7
r k-
10
v ä g e11
n
8
11
3
1-
4
n
R
12
9
4
ä
1
9
v
y
10
b
le
19
14
26
T
u
13
n
a
SÖDERTUNA
en
nväg
Rön
Tä
l
3
Gru
ö
sv.
4
v.
31
ti
1
sbr
o
.
V ad
2
2
inv
1
k
11
Åk
Klockare-
10
6
M ask
Futurum
20
7
5
g en
5
10
4
18
ä
ra
Sandto
v
2
ar
6
d
Brunns
gränd
n
8
ck
Sni
ö
6
Folkets
hus
9
3
5
n
S
1
avä
Tu n
2
17
22
16
18
9
Åsgata
14
26 - 34
2
n
äg
6
1
6
v
Järna
15
n
a
n
är
16
J
tan
sga
7
at
r
5
sg
2
rg
n
e
Jä
15
a
2
7
B
11
6
rr
Brandstation
14
2
o
äg
1
2
- 35
o
2
e
4
1
M
n
ge
9
4 - 12
14 - 24
1
ed 4
je
7
n
ruv.
Sm
e
7
1
1
g
Fu
1
8
7
10
2
1
9
Udd
v.
ks
rin
Åb gen
vä
.
5
ge
Val
läng 10
sv.
1
ig
9
5
4
vä
Risb
rov.
9
1
2
9
tr
9
21
16
31
80
72
en
11
ssv
Mo 8
1
8
a r 10
ev äg en
13 -
j est .
Tu r i n g
ga6
rg
.
vä
20
2
12
2
Så
58 -
10
Lil
rbäc
ksv.
V ret
1
15
20
I n d 10
us
17
20
Star
g
19
16
2
1
2
.
17 - 39
74 -
24
16
10
22
22
20
Skola
4
L ju n g s t
.
3
7
15
lv ä g e n
ev äg e n
ä
V
n
v
26
.
10
1
12
pe
11
n
7
st
rian-
ä gT gelv.
en
e
t
re
en
äg
22
12
ps
6
m
v
p
sv
a10r
9
11
15
sk
Tavestaskolan
12
o
25
et
16
Fi
Ljungbacken
23
3
Pi
M
17
Idrottsplats
2
h
ån
o s
18
1
24
36
v
22
Hu m
l e s17
2
t.
ti
g e n 16
y
1
l lf
K a
19
26
2
M
G r äs
2
10
20
SÖDRA
STARRBÄCKEN
arn
NORRTUNA
2
1
rs
väg en
6
5
12
Nykv
26
n
6
1
11
22
1
1
ro
3
s k y t 10
teväg
en
9
ge
9
sb
ka
17
11
d
20
S
29
rp
en
9
n V1
i v e l s t .13
2
16
S p in
n a r 15
st.
G
18
e t in g
s t . 17
19
a
19
Jäg
a r v ä14
g
5
vä
V
26
28
21
eta
24
17
STARRBÄCKEN
31
25
KALLFORS
23
7
s
ils
or
är
lf
Fj
al
Tv
K
2
1
NORRA
2
n
s 2v ä g
15
Ogaån
Vattenverk
s
å
P
5
te
14
t
Logsjön
v
15
16
23
39
18
n
rl
24
ä
19
ky
v.
P
25
S
Vårdhem
Farstanäs naturreservat
Södertälje med omgivande land: Lina: Lina gård
33
Lina
Lina ligger i Västertälje socken. Området har ett flertal fornlämningar från yngre stenålder till bronsoch yngre järnålder som berättar om områdets långa kontinuitet. Lina finns omnämnt i skriftliga
dokument från år 1276. Från tidigt 1900-tal bedrevs en omfattande tegelbruksverksamhet i Lina.
Under sent 1800-tal uppfördes skola och ålderdomshem. Under 1930-talet bebyggdes Helenelund med
villor. Lina har exploaterats under sent 1900-tal med utbyggnad av flerbostadshus och småhus med
eget centrum och kyrka.
120. Lina gård
Miljöbeskrivning
Lina gård ligger intill Linasundet, snett emot Ragnhildsborg. Miljön avgränsas i väster av vägen och
består av ett flertal byggnader.
Huvudbyggnaden är ett timrat
och putsat hus i två våningar
med en inredd vind, fasader
som indelas i fält av
halvkolonner och med ett brutet
skiffertäckt tak med takkupor
med tympanonfält, mot
gårdsplanen försett med ett
urverk. Fönstren har en
symmetrisk placering i
fasaderna och omfattas av
dekorerade foder i trä. Norr om
mangårdsmiljön ligger ett par
ekonomibyggnader där
kvarnmagasinet i två våningar
med brutet tak utmärker sig i
sin volym. I miljön finns även
några timrade och rödfärgade
boningshus av hög ålder.
Historik
Enligt en legend tillhörde Lina drottning Ragnhild på 1100-talet. Gården har en lång hävd där äldsta
skriftliga belägg har kunnat beläggas så långt tillbaka som till år 1282. Den har utgjort en av de största
gårdarna i Västertälje socken. Under en lång tid var Lina ett kyrkogods men det drogs in till Kronan
under 1500-talet. Hertig Karl lät år 1593 donera gården till staden Tälje mot ett visst arrende för att på
så vis gynna stadsnäringarna, men den återtogs till Kronan då staden låtit både byggnader och
odlingsmarker förfalla. Lina förlänades därefter med säterifrihet till Caspar König, adlad Lilliecrona,
vilken var krigskommissarie och hovapotekare. Ägarna avlöste varandra tätt under 1600- och 1700talen. Huvudbyggnaden är sannolikt uppförd under 1600-talet men har byggts på med en våning kring
år 1800. Större delen av övriga byggnaderna är tillkomna under 1700- och 1800-talen.
Södertälje med omgivande land: Lina: Lina gård
34
År 1905 såldes egendomen till
Kiholms AB som lät anlägga ett
tegelbruk som främst tillverkade
murtegel. År 1914 övertogs det av
Mälardalens Tegelbruk AB som
lät utöka produktionen och
uppföra en ny tillverkningsbyggnad samt anlägga en decauvillejärnväg för transport av leran.
Tegel levererades bl.a. till
uppförandet av Tekniska
Högskolan, Stockholms stadshus
och Söderby sjukhus i Salem.
Anläggningen förstördes i en
brand på 1940-talet men återuppbyggdes delvis. Produktionen
lades slutligen ned under 1970talet.
Kvarnmagasinet
År 1965 köptes delar av egendomen åter av staden som lät avstycka mark för uppförande av bostäder i
nuvarande Lina Hage och Ronna.
Kommentar
Lina gårds kulturhistoriska värde ligger i dess långa hävd och i den välbevarade gårdsstrukturen med
ett flertal bevarade funktionsbyggnader. Huvudbyggnaden och kvarnbyggnaden tillhör de mest
intressanta byggnaderna i den väl sammanhållna och avgränsade gårdsmiljön.
Vägledning
För att värna miljöns kulturhistoriska värde bör gårdsstrukturen behållas med sina många byggnader.
Byggnaderna bör underhållas med material och metoder som är traditionella.
Vid enstaka nya byggnader bör de anpassas och underordnas den befintliga bebyggelsemiljön i
material, volymer och i färgsättning.
Södertälje med omgivande land: Mora
35
121. Mora torp
Miljöbeskrivning
Mora är ett ålderdomligt torp
bestående av timrade byggnader, en
parstuga med åstak och ett magasin
på en hög stengrund med källare.
Miljön ligger på en höjd intill
Enhörnavägen och innehåller även
väl hävdade stenrika beteshagar
med gärdesgårdar som
avgränsningar.
Historik
Mora har tillhört Kiholms eller Lina
gård och är troligen uppfört under
1700-talet.
Parstugan vid Mora
Kommentar
Mora representerar en ålderdomlig
torpmiljö av byggnader och
hävdade betesmarker av högt
byggnadshistoriskt och
miljöskapande värde. Miljön
berättar om äldre tiders
förutsättningar och brukande av
landskapet.
Vägledning
Byggnaderna bör fortsatt ges en
traditionell omvårdnad baserad på
antikvariska principer. Fortsatt bete
av hagarna är en förutsättning för
bevarandet av det höga
kulturhistoriska värdet och för
förståelsen av miljön.
Magasinet
Örnstig
4
1
1
Kiholms
koloniområde
K ih
M
o lm
Lina naturreservat
svä
Lersjön
ge
n
Li
121
121
ä
n an s v äg
en
Ridhus
L i n av ä g e n
Båtv
120
120
Lina gård
32
m
d
28
en
14
an ny
s st ig
J
Li
Kaxberg
koloniområde
16
Kä
ll h
15
ag e
2
n s t i g en
Po
rsl
1
in s v ä
g en
5
25
un
ds
1
e n0
vä
av
20
g
er g
v.
s
K arlb
27
rl
16 9
Lina
kyrka
gr
D
1
Le
stigrgods
en -
n
de
1
2
Alm
ra
Alice
Tegners
a hstig
l s v äg
A g n es S ö
2
To
n
.
Öst
Heijkenssköldska
12
en
2
äg
äg e
g
e
72
n
2
ha
al
sv
Vårdcentral
9
1
aKerkv.
mi
tg
örn
de
um
Helenelundsskolan
Sta
En h
Brukshundsklubb
tVat as v. Lina
Ann
centr
44
8
Karin
as
Boyes väg 1 v ä g
Servicehus
r s lin s v
Glasyrstigen
Tegelstigen
Po
er
st
ön n
M tige
s
2
Li
Lodstigen
H.
Relief31 .
rv
stigen
Dekork e 24
n
stigen
li
K
Profile
Hele n l u n d
s v 1stigen
äg e
n
n
äg e
Teg b ru k s v
e
Elsakows
Bes
Elin
2
stig
stig
ners
Wäg
el
nd
Ve
LINA
na
36
K ar
lh o v s v äg en
47
18
31
E n ed al
5
2
s v äg e n
1
24
äg
ar
9
sv
ng
7
Ut
vä
Lö
S k ö rd e v 1
ä
4
m
d je
2
1
Ronnaskolan
idr.
plats
en
Bibl.
1
D
g
äg
3
2
1
.
4
.
rv
V
v.
8
2
9
g
Te
a lh ag a v
39
g
v.
all
1
2
56
d en
vä
1
sv.
11
la
Gam
En
en
n
s av
1
Rö
ge
1
H a11
5
11
n al e
stolskyttebana
14
-1
8
T
13
-5
7
n ro
13
en
1
ör
ks v .
23
.
ev
En h ö r
B rän n ar
18
4
Södertälje med omgivande land: Djupdals maskinhall
37
122. Djupdals maskinhall
Miljöbeskrivning
Vid det gamla vattenverket vid Djupdal ligger en maskinhall, en kompakt byggnad med röda
tegelfasader med inslag av putsade välvda fält i fasaderna med tegelornamentik. Fasaderna bryts upp
av välvda fönsteröppningar som är småspröjsade i övre delen. Taket är brutet med avvalmade
gavelspetsar.
Historik
Vattenverket vid Djupdal startade år
1904 med syfte att förse staden med
dricksvatten. Tidigare låg stadens
vattenverk mer centralt där det
byggdes ut under 1890-talet. Staden
hade dessförinnan inte haft någon
vattenledning för dricksvatten utan
det hämtades istället ur olika brunnar
runtom om i staden. Byggnaden vid
Djupdal bestod av ångpumpstation,
reservoar och tryckledning.
Ingenjören Johan Gustaf Richert, en
föregångsman inom VA-tekniska
frågor ledde arbetet vid vattenverket.
Kommentar
Djupdals maskinhall utgör en solitär företeelse från tidigt 1900-tal i kommunen och har i sin
anläggningshistorik och betydelse för staden sedan tidigt 1900-tal ett viktigt samhällshistoriskt värde
att förmedla ur många aspekter. Maskinbyggnaden är dessutom i sin karaktäristisk, strama
nyttoarkitektur i tegel med jugendformspråk av högt arkitekturhistoriskt värde. Den har också ett
kontinuitetsvärde i sin över 100-åriga funktion att förse staden med vatten.
Vägledning
Vid underhåll är det viktigt att byggnadens strama industrikaraktär och jugenddrag som t.ex.
putsfälten, fönstren, tegelfriserna och portarna värnas. Traditionella material bör användas.
Södertälje med omgivande land: Ragnhildsborg
38
123. Ragnhildsborgs gård
Miljöbeskrivning
Ragnhildsborg ligger intill Linasundet norr om staden. Området är kraftigt kuperat och sluttar mot
vattnet i väster. Här möter landsbygden tätortens glesa villabebyggelse.
Området är uppskattat för
rekreation med promenadstigar,
Mälarbadet i norr och
skidanläggningen
Ragnhildsborgsbacken.
Mangården har putsade
byggnader med en huvudbyggnad i ett klassicistiskt formspråk, en stramt utformad flygel
samt en länga i norr. Gården
ligger intill vattnet med utsikt
över Slottsholmen och den
medeltida fogdeborgen
Täljehus. I miljön finns även
bostadshus samt
ekonomibyggnader, bl.a. ett
stall i silikattegel. Närmaste
omgivningar består av betade
hagar. I närmiljön finns villor
från 1910-talet fram till idag.
Ragnhildsborgs mangårdsbyggnad.
Historik
Ragnhildsborg hette ursprungligen Hushagen men döptes om i romantisk anda under 1800-talet efter
stadens skyddshelgon. Äldsta skriftliga dokument för Hushagen är från år 1580. Det ingick
ursprungligen i hushållet för riksadministrationen. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes under 1830talet. Även södra flygeln är från tidigt 1800-tal men utbyggd på 1940-talet. Den norra längans
mittparti är från 1850-talet. Stallet är sannolikt uppfört under tidigt 1900-tal. Mellan 1775-1908
tillverkades takpannor och murtegel vid Ragnhildsborgs norra tegelbruk som låg vid Mälarbadet. Det
södra bruket som låg på varvsområdet var i produktion från tidigt 1800- 1930-tal och tillverkade bl.a.
silikattegel eller Ludvikategel som är ett kalkcementtegel. Produktionen vid bruken var omfattande
och under sent 1800-tal anlades ett rälsspår, en décauvillebana mellan lertagen i Brunnsäng och
tegelbruken. Ovanför det nuvarande varvsområdet låg arbetarbostäder för tegel- och senare för
varvsarbetarna. Varvet etablerades kring sent 1800- eller tidigt 1900-tal som ett pråmvarv till Karta &
Oaxens kalkbruk. Intill Ragnhildsborg låg på 1930-talet en handelsträdgård.
Kommentar
Ragnhildsborg har ett kulturhistoriskt värde i sin historiska funktion tillhörande riksadministrationen
med närhet till den medeltida borgen Täljehus samt i den senare betydande tegeltillverkningen och i
varvet knutet till Oaxens kalkindustri. Gården har även ett byggnadshistoriskt och miljöskapande
värde i sina välbevarade klassicistiska byggnader och i de betade markerna ned mot vattnet.
Södertälje med omgivande land: Ragnhildsborg
39
Vägledning
Byggnaderna bör vårdad med traditionella material och metoder. Ursprungliga detaljer bör värnas. Det
är av vikt för området att fortsatt bete bedrivs av hagmarkerna intill gården för att hålla landskapet och
siktlinjerna mot den historiskt sett viktiga borgen Täljehus.
Mälaren
9
Mälarbadet
vä
ge
n
123
123
R a g n hi
ld
or
av ä
l
a
54
gs
Telgehus
ä g en
v
na
ad s
sb
Li
arb
Ny d
Ragnhildsborg
s un
Båtvarv
d et
Mäl
Katthavet
RAGNHILDSBORG
2
12
35
v äg e
els
s v ä g e n 27
13
Ra
rie
18
el s
2
en
g
v ä3
5
er
B 35
äg
l s v7
14
38
55
ika
13
n
M
ge
45
G ab
13
vä
22
na
47
i
b r4
a
G 3
l s v äg
28
Li
M i k a el sg r.
19
n
ie
14
27
1
19
2
Da
5
e
J o 11
l s v äg e n
fa
el
R
Södertälje med omgivande land: Östertälje sockens landsbygd : Glasberga
41
Östertälje sockens landsbygd
För områdesbeskrivning se under ”Kulturmiljöer i staden, Östertälje.”
124. Glasberga
Miljöbeskrivning
Glasberga gård ligger i en dalgång öster om Fornhöjden nära Glasbergasjön. Omgivningarna utgörs av
odlingsmarker i sänkorna av ett kuperat landskap med åkerholmar och impediment med träd, bl.a.
stora ekar. I omgivningarna förekommer torpgrunder och odlingsrösen som berättar om den tidigare
strukturen och markanvändningen i området.
Mangårdsmiljön består av en
huvudbyggnad med brutet tak med
glaserat tegel, putsade fasader med
en frontespis och en rusticerad
barockportal. Den flankeras av två
putsade flyglar med brutet tak med
avvalmade gavelspetsar. Miljön nås
via en allékantad infart.
Ekonomibyggnaderna ligger
avskilda från mangården och utgörs
av sten- och träbyggnader. Mellan
mangård och ekonomibyggnader
ligger en mejeribyggnad,
arrendatorsbostad och uthus. Väster
om gården ligger Glasberga Krog
en timrad och panelad byggnad.
Historik
Glasberga ligger i ett intressant område som är tätt på fornlämningar från stenålder, bronsålder och
järnålder. Under romersk järnålder utgjorde området sannolikt ett viktigt centrum vilket kunnat
påvisas genom förekomsten av husgrunder, avfallslämningar och keramik. Fynd av redskap och
järnnitar antyder att det har funnits en båttillverkning i området ned mot Igelstaviken. Söder om
gården ligger fornborgen Ryska borgen. Glasberga gård har kontinuitet sedan medeltid men fynd från
stenåldern berättar om en möjligen betydligt längre hävd. Tidigare fanns här byn Glasby som finns
med i skriftliga handlingar från år 1327, bl.a. som ”Glasaby”. Namnet Glasberga finns först omnämnt
år 1659. Bytomter vittnar om en bosättning sedan sen järnålder. Glasby utgjordes av två gårdar under
1500-talets första hälft. År 1636 såldes en av byns då tre gårdar till kyrkoherden Johannis Wattrangius,
adlad Wattrang. Hans bror lät bilda säteriet som fick säterirättigheter 1662. Nuvarande huvudbyggnad
och möjligen också flyglarna uppfördes mellan 1657-1665. Mellan 1709-1917 samägdes gården av
Gärtuna och Stora Skärfsta. Den tycks ha klarat sig undan förstörelse vid ryssarnas angrepp på den
sörmländska kusten 1719. Vid en ombyggnad under tidigt 1800-tal fick huvudbyggnaden sin
nuvarande utformning. Från år 1768 omnämns Glasberga krog som tillhörande säteriet. Egendomen
har varit omfattande och kring 1800 hade gården 12 dagsverkstorp, en skvaltkvarn och tobaksland.
Några av enskilt de liggande torpen som hört till gården är Skogshyddan, Fängelset och Vaktstugan.
Ekonomibyggnaderna är uppförda kring 1900 och 1920.
Södertälje med omgivande land: Östertälje sockens landsbygd : Glasberga
42
Kommentar
Glasberga har ett högt samhällshistoriskt värde som en av Östertäljes stora gårdar med huvudbyggnad
från 1600-talets andra hälft samt miljö av flyglar och ekonomibyggnader. Den berättar om adelns
dominerande ägande under 1600-talet och om hur de stora egendomarna en gång var uppbyggda.
Mangårdens byggnader av huvudbyggnad och flyglar har ett arkitekturhistoriskt värde i sin
välbevarade sammanhållna karaktär.
Vägledning
Glasberga är utbyggnadsområde för
Glasberga sjöstad som kommer att ligga
i direkt anslutning till gården.
Mangårdens arkitekturhistoriska värde
värnas genom ett underhåll med
traditionella material och stor omsorg
om utförande.
Gårdens mangård bör vara dominerande
i landskapet.
De gamla bytomterna är fornminnen
och skyddas genom Kulturminneslagen.
F.d. mejeri
Södertälje med omgivande land: Hall
43
125. Hall
Miljöbeskrivning
Hall ligger i en dalgång
angränsande till Hallsfjärden i öster.
Landskapet är det för Södermanland
typiska sprickdalslandskapet med
förkastningsbranter omväxlande
med långsträckta dalgångar där
odlingsmarker breder ut sig mot
Hallsfjärden. Genom området
slingrar sig Nynäsvägen kantad av
en hög brant i norr. I söder
angränsar odlingsmarkerna
Hallsveden som är ett
sammanhängande skogsområde. I
området finns förhistoriska
fornlämningar representerande
yngre stenålder till järnålder.
Huvudbyggnad samt flygel vid Hall
Huvudbyggnaden vid Hall är en
putsad klassicistisk byggnad med
sadeltak, framskjutet mittparti med
frontespis, tandad taklist och en hög
stensockel. Den flankeras av en äldre
panelad flygel med avvalmat brutet
tak. Från äldre tider är även en
timrad kvarnbyggnad i två våningar
med brutet tak, intill ett vattendrag
söder om huvudbyggnaden. I
området finns även ett par putsade
flygelbyggnader.
En av Åboms flyglar.
Historik
Arkeologiska fynd som har gjorts väster om Håga i söder är daterade till stenåldern och vittnar om
miljöns långa betydelse som boplats. Området är höglänt och har därför gett möjlighet till bosättningar
sedan långt tillbaka i tiden. Flera gravrösen från bronsålder men även boplatslämningar och skålgropar
bekräftar en kontinuitet i brukande liksom järnåldersgravarna. Fornlämningarna är koncentrerade kring
odlingsmarkerna. De bördiga markerna har varit förutsättningen för bebyggelseetableringar och under
medeltid fanns här tre närliggande byar, Håga, Hall och Hageby. Namnet Hall kan betyda hall eller
häll, antydandet läget intill en berghäll.
Södertälje med omgivande land: Hall
44
Äldsta skriftliga belägg är från år 1331. Byn bestod av tre hemman, varav en del jord ägdes av frälset
eller av kyrkan. Under 1400-talets slut skänktes gården Hall till Riseberga systerkloster som ägde det
under en period. Vid säteribildningen under Lars Sparres ägo på 1660-talet kom ett av hemmanen att
ingå medan de två övriga under 1700-talet kallades Bondehall. Säteriet förlorade sina privilegier under
Karl XI:s reduktion.
År 1719 brändes Hall ned vid
ryssarnas anfall på den sörmländska
kusten. Gården byggdes åter upp
under den nye ägaren, von
Schewen, med en envånig timrad
huvudbyggnad med säteritak och
med två par timrade flyglar av vilka
endast den norra finns kvar. Den
timrade kvarnbyggnaden byggdes
1812. Kring mitten av 1800-talet
byggdes huvudbyggnaden på med
en våning och fick en veranda.
Några år därefter revs de östra
flyglarna och den södra flygeln
brann ned. Hall har haft ett flertal
torp bl.a. i skogsbygden.
Kvarnen
År 1876 öppnades en åkerbrukskoloni för vanartiga barn vid Hall genom stiftelsen ”Oscar och
Josefinaföreningen”. Företeelsen med uppfostringsanstalter, ett socialt omhändertagande av fattiga
barn, var tidstypisk och Hall var ett föredöme i Sverige med en anläggning i Mettray i Frankrike som
förebild. Vid kolonin utbildades eleverna med läsning i olika ämnen samt praktiskt arbete inom
lantbruk, tegelbruk, trädgård, mejeri, bageri, snickeri m.m. Fyra flyglar, ritade av den kände arkitekten
Johan Fredrik Åbom, uppfördes framför herrgårdsbyggnaden. De innehöll sovsalar, arbetsrum och en
flygel inrymde administrativa funktioner, sjukavdelning och straffceller. Några år senare tillkom en
gymnastiksal och ett kapell som idag är borta. Allévillan ritades omkring 1899 av ingenjören Milson
Day liksom en slöjdstuga och en smedja. Ladugården är från år 1910.
År 1940 upphörde anstalten för att ersättas av en säkerhetsanstalt vid Hall och med
”sinnesjukavdelning” vid Håga. Nya hus uppfördes, bl.a. förläggningsbyggnader, ekonomibyggnader,
verkstäder, administrativa byggnader samt radshuslängor. Fångvårdsstyrelsen övertog senare anstalten
och två av Åboms flyglar revs.
Kommentar
Hall utgör ett intressant område av historiskt värde i sin kontinuitet sedan stenåldern och där tre
medeltida byar funnits som delvis ägts av frälse eller kyrkan. Anstaltshistoriken från 1800-talets slut
har ett högt samhällshistoriskt värde. Miljön har även ett miljöskapande värde i sin huvudbyggnad,
1700-talsflygel och där framför allt kvarnbyggnaden och Åboms två bevarade anstaltsflyglar från
1800-talets slut är av högt kulturhistoriskt värde.
Vägledning
Hall ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.
Kvarnen, de två bevarade anstaltsflyglarna och huvudbyggnaden bör vårdas med traditionella material.
Södertälje med omgivande land: Hall
Kulturlandskapets jordbruksmarker bör hållas öppna för att värna siktlinjerna och övergångarna
mellan odlingsmarker och skog.
45
Södertälje med omgivande land: Karleby
46
126. Karleby
Miljöbeskrivning
Karleby gamla prästboställe består av en traditionellt knuttimrad parstuga med panelade fasader och
ett åstak. Byggnaden ligger i en norrsluttning med höga ädellövträd i miljön. Nedanför byggnaden
breder Astras moderna storskaliga industrimiljö ut sig i landskapet.
Historik
I området ligger flera rösen från
bronsåldern bl.a. vid närliggande
Skarlunda där även
skeppssättningar och en runsten
finns. Karleby har en lång hävd
som bosättning med en
bybildning som finns omnämnd i
skriftliga handlingar från år 1281.
Karleby var en gång prästboställe
till Södertälje stads- och
landsförsamling men ägs och
nyttjas idag av Astra.
Kommentar
Karleby har ett byggnadshistoriskt värde i sin välbevarade byggnad men framför allt ett högt
samhällshistoriskt symboliskt värde i sin gamla funktion som prästboställe. Placeringen i sluttningen
på icke odlingsbar mark är pedagogisk.
Vägledning
Byggnaden bör även i fortsättningen vårdas enligt antikvariska principer om det kulturhistoriska
värdet ska kunna bestå. Restriktivitet bör gälla för tillbyggnader.
56
g en
Fo rn
1
n
79
Fru
äng
å n s-
en
Eg
ils
vä
g
76
71
vr
e
Ce 7
ntr
alv
.
1
Ö
24
1
6
1
4
8
g lk av
.
4
20
7
He
din
v.
8
1
29
57
8
B
1
ke
n
1
10
1
v.
1
1
1
Ko
n
2
pp
ge
alo
.
en
1
.
v.
1
lv .1
äg
vä
elv
ge
m
yv
ss
Fö
sv
äs
20
vä
im
äg
nn
Ru
en
11
- 12
en
ge
He
2
svä
11
G ärtu n
av äg e
n
10
8
n
32
1
rti
Östertälje
idrottsplats
Östertäljehallen
sv
Uttran
.
43
d d ar
g
én
aall
Astr
nä
R o6
vä
Södertälje
uthamn
m
ls
Fra
ar
g C
4
10
Bl
17
ar
Sk
av
G
xv
Po
11
10
äg
en
Vr et
15
21
Tr
15
Fu
8
sv
4
24
26
17
5
g av .
22
21
ten
an
2
94
Vre
5
-
2
1
1
35
e
1
en
v.
36
GÄRTUNA
9
8
ev .
51
am
n
äge
nsv8
12
13
Uth
1
mm
en
äg
2
58
39
10
163:1
163:1
163:1
163:1
163:1
163:1
163:1
163:1
163:1
6
14
178
178
178
178
178
178
178
178
178
163:2
163:2
163:2
163:2
163:2
163:2
163:2
163:2
163:2
en
s
ne
33
m
29
Han s a
g
vä
Ku
äg
sv
34
2
jö
13
ls o v äg e n
H ä17
5
2
V ik in
23
jd
39
38
Förskolor
r
nm
2
56B
en
in
13
Fo
1
Allhelgo
na
177
177
dr 177
177
177
177
177
177
e 177
k:a 179
179
179
179
179
179
179
179
179
30 Egil
s vägen
42
Igelstaverket
4
Astra Zeneca
N
17
Ladviken
2
yn
n0
äs
163:3
163:3
163:3
163:3
163:3
163:3
163:3
163:3
163:3
24
Igelstahamnen
2
ä n gs v ä ge n
126
126
äg
äg
44
en
Sö
22
sv
t a d 10
en
äg
llv
V
Ta
v
55
ns
am
dh
Sy
6
rk s
E4
v äg en
en
äg 6
icv
alt
21
B
1
Värmeverk
43
e
äg
riv
15
st
du
In
2
n
äge
nsv
am
Uth
SÖDRA
val -
24
57
.
19
S
5
1
kplats
skog
as
Gl
Bibl.
Skola
9
4
4
Ne
Igelstaviken
3
165
165
165
165
165
165
165
165
165
6
Igelstavikens
gymnasium
1
164
164
164
164
164
164
164
164
164
11
15
11
ga
r
be
g
vä
9
Förskolor
Sjömansplan
5
lv
So
27
10
91
17
en
18
.
rv
27
o v äg
26
29
dd
v.
Alp
9
s - vä g
25
31
H äls
u
rp
1
l
34
en
29
Dan Bergmans v.
2
15
25
37
Östertälje
hö
25
. nde
na
Ki
2
v
8
13
a na
l
rn
23
18
v
22
10
9
23
n
ÖSTERTÄLJE
17
v.
ks
ac
b
Fo r n
17
vi
1
Fo
n
15
2
5
16
61
a-
E4
63
an
Sturev.
22
87
6
14
25
9
.
5
81
ge
75
10
18
-
2
n
vä
4
ge
lm
180
180
180
180
180
180
180
180
180
7
av
Vas
17
11
ge
gen
12
A
vä
D
6
13
13
ge
5
in
2
vä
65
v.
10
öd
ka
-
väg en
16
10
gs
13
lp
6
. J
2
s v 14 ä r n
ik
vä
11
öv
g
S j 29 1 F u
sp
9
ru
ro
v. 2
m
35
r
e
g
14
r b 9 s v. . 4
o
N 12
4
än
V i ks
äc
9
g
15
2
7
r la
5
sv.
o
F n
u
Ja
N
e m s v.
n i ls v ä g e n
Gr
2
B
ån
12
7
So
hill fie59
sv
.
11
L
Rän
o r rh
13
11
2 16
49
14
18
A
ä
Solv
än
gs
10
v.
Förskolor
3
.
8
3
2
äll
8 4
2
g
än
sv
1
im
R
56
en
os
2
1
12
3
2
124
124
19
1
v
s t s äg e
n
f r oK
12
1
8
10
1
M
2
16
18
2
äg
75
Fornhöjdens
centrum
Vårdcentral
2
v
Sag o
Gö
kv
.
15
14
15
v.
en
25
19
20
4
12
Glasbergasjön
69
65
39
21
en
64
vä
g
80
Fornbackaskolan
28
6
20
9
Hagabergsrondellen
E
FORNHÖJDEN
40
40
v äg
12
n
30
18
11
11
en
.
64
55
v
y
8
sv
33
13
äg
13
g
ergs
gskola
gs
pell
/
t.
rs
te
Tr o ll -
b
rk
21
1
10
vä
jö
22
9
14
35
gs
5
Hö
te -
.
gv
är
Dv
4
10
8
1
31
v.
i nk
Br
1
17
18
m
To
9
n
äge
28
1
18
Majtorpsskolan
g
l an
d sv
äg e
51
35
ögåsavägen
7
7
7
52
h ö jd s v ä
ät
Kl
s
13
32
jd
84
15
2
ö
58
Vattentorn
Förskolor
Ham18
bost.
21
Polkast.1
tig en
3
Fornh
.
161
161
161
161
161
161
161
161
161
Tan g o s t.
b an es
sv
kparksv äg en
64
lan d sv .
16
14
v.
5
13
sv.
14
ls t.
m
an
ber g s v.
ö d in g s
8:1
1
:1
8:1
1
:1
8:1
1
:1
5
äg
63
rm
lan
11
en
d s le
den
Oljehamn
12
67
vägen
Solviks6
8
B jö r k u d
d
s
50
vä
14
ge
Skjutbana
71
n
5
äg 4
en
77
ab
ro n
Sy
d
6
ha
mn
sv
15
Hamnkontor
56
HALL
58
9
äg e n
Ig
Hamnkontor
t
e ls
Pendeltåg
Kriminalvårdsanstalt
Sydhamnen
Ba
ljev
äg e
n
Väg
225
äg
av
en
äg
en
Södertälje
Syd
125
125
åg
21
n
Båthamn
ta
ga
29
Torpaviken
Ba
Varp s v
7
13
Hallsfjärden
.
15
ä g 11 n
e
1
53
jö
ba
55
7
12
1
1
8
B
2
5
1
.
45
n
38
23
42
48
t.
46
66
71
56
72
b
o
s t.
Ål
n
G
42
Ab
2
v.
1
19
ls j ö v äg e
1
2
1
14
85
s
rr
s tran d s
e
17
g
nsv.
ma
n
ti
34
11
PERSHAGEN
ol
e
ng
46
äg e
ds
äg en
11
7
63
g
Ju
in
rrsv
rp
Ru
E4
F
Rö ore
din llst
gs .
t.
Trollsjön
r
Marsjön
n
n
13
26
rä
36
9
St 5
m ay r ns
v
t.
ne
24
c k as
m o v äg en
S
39
5
skä
2
43
ig en
16
10
10
3
4
gs
sv
6
86
Ka
1
gsv
st
ag
4
g en
vä
35
vä
31
n
ge
Hag
11
a
1
p in
th
Slä
nv
2
18
17
g estrand s
Pershagenskolan
8
17
kö
4
11
in
rs h
46
m
25
15
nn
12
20
Ha
14
en
2
g e n 21
12
2
Ny
Brä
äg en
svä
75
1
8
72
8
H ild u rv äg
15
18
Fö ren in g
Pe
30
1
Ön
8
25
28
2
vägen
64
71
7
23
10
11
28
3
2
1 Lillbergsv.
9
12
9
e n11
13
3
9
12
13
20
8
äg
9
7
5
in s v .
Gotthemsv.
4
2
S jö v
g en
ag s v ä
Pers h
Pershagens
kapell
3
1
Kapell-
4
el
1
1
18
18
20 -
39
4
17
Annebergsv.
14
10 -
30 - 38
1
6
1
1
H ag
65
9
J o h an s v äg en
16
7
d väg
29
1
2
Löv
s
lund tasv.
en
39
Trafikplats
Södertälje Syd
4
yd
ertä
dv
To r p
n
Sö d
von
Posts
v.
4
Södertälje med omgivande land: Salems socken
48
Salem socken
Salem socken ligger till största delen inom Salems kommun men delar i nordväst kring Viksberg
ligger inom Södertälje kommuns gränser. Området utgör den nordvästra delen av halvön Södertörn.
Namnet Salem finns omnämnt i skrifter från år 1283. Under medeltid skrevs det som ”Slem” men har
från 1500-talets mitt ändrats till Salem. Socknen har haft en betydligt större utbredning och omfattade
under 1500-talet även gårdarna Ritorp, Glasberg, Hall och Igelsta som idag ligger i Östertälje socken.
Området angränsar Mälaren i väster där naturen delvis är dramatisk med skarpa bergsbranter vid
halvön Holmen. Landskapet präglas av långsträckta bergshöjder där Korpberget med 88 meter över
havet är det högsta. Mellan höjderna sträcker sig smala långsträckta dalgångar. I dalgångarna finns
kullar, ibland med fornlämningar. Vid Käggeboda finns fornborgslämningar. I söder ligger Holmen
som domineras av fritidshusbebyggelse från 1900-talets första hälft till idag. Under senare år har en
villabebyggelse i grupperingar av typhus närmat sig området från Södertälje sett. I äldre tider
dominerade säteriet Viksberg vars tegelbruk satt stora avtryck i form av lertäkter i landskapet. Norr
och öster om Viksberg är ett kulturlandskap som präglats av 1914 års småbruks- och
egnahemsbildningar från marker som tillhört Ladvik, Talby och Högantorp. Skogen är en blandskog
med ett stort inslag av lövträd och hassel.
Södertälje med omgivande land: Viksberg säteri
49
127. Viksbergs säteri
Miljöbeskrivning
Viksberg ligger i ett område som tillhör det för Mälardalen så typiska sprickdalslandskapet med
tydliga dalgångar som skär genom landskapet. Området är delvis kraftigt kuperat och angränsar
Mälarens vatten i väster. I omgivningarna förekommer en del fornlämningar varav en surbrunn tillhör
den mest ovanliga typen. Ytterligare två möjliga brunnar finns i området. Övriga fornlämningar utgörs
av gravar från brons- och järnålder, av två fornborgar strax öster om Käggeboda samt av
byggnadslämningar från medeltid eller senare.
Gården Viksberg består idag av en magnifik,
putsad huvudbyggnad med ett klassicistiskt
formspråk samt en putsad flygel belägna på en
höjd med utsikt över Mälaren. I sluttningarna
nedanför mangården finns murar efter växthus,
några ekonomibyggnader och uthus. På en höjd
intill gården står ett missionskapell med putsade
fasader med klassicistiska detaljer som putslister
och kvaderstensmarkerade hörn. I närheten av
mangården finns också Gamla Affären som är
en stor timrad och panelad statarbyggnad med
en intilliggande karaktärsfull putsad
tegelbyggnad med ett brant pulpettak. På
motsatta sidan dalgången finns ytterligare två
statarbyggnader samt ett panelat trähus som
utgör den gamla Tegelmästarbostaden.
Viksbergs huvudbyggnad
På Salemsidan ligger de stora gårdarna Högantorp och Ladvik som tillsammans med Viksberg
dominerat ägandet i området. Mellan gårdarna leder gamla vägar, bl.a. en smal, slingrande
vägsträckning av lång hävd mellan Viksberg och Ladvik. Längs vägen ligger Viksbergs gamla
småskola, idag ombyggd till bostadshus. I sydost finns en spridd bebyggelse av tidig
egnahemskaraktär i nationalromantisk anda med små hus, ofta med liggande panel, ibland med branta
tak och med småspröjsade fönster.
Under senare år har stora förändringar gjorts i
området. Från staden sett närmar sig en
villabebyggelse i grupperingar av typhus, en
del lagda på toppen av bergskrönen väster om
gården och en del på uppbyggd tomtmark i
landskapet. De gamla odlingsmarkerna öster
om gården nyttjas idag av en golfklubb och
hålls på så vis öppna. På Lindängen, väster om
huvudbyggnaden mot Mälaren, har under
senare år ett antal villor i funkisinspirerad form
uppförts på det tidigare trädgårdsmästeriets
mark.
Statarbyggnaden ”Gamla Affären”
Södertälje med omgivande land: Viksberg säteri
50
Historik
Fornlämningarna bär vittne om områdets betydelse sedan förhistorisk tid. År 1681 bildades säteriet av
gårdarna Vik och Långvreta, kända sedan 1500-talets mitt. Ägare till egendomen var
bancokomissarien Anders Ehrenfeldt som lät bebygga gården ståndsmässigt med huvudbyggnad,
flyglar och ekonomibyggnader. En av flyglarna förstördes i en brand på 1960-talet. Huvudbyggnaden,
som troligen är från Ehrenfeldts tid, är till- och ombyggd år 1880 samt kring 1920.
Ekonomibyggnaderna är främst från 1800-talets andra hälft.
På 1680-talet upptäckte vetenskapsmannen
och Karl XIs livmedikus, Urban Hjärne, de
hälsosamma källorna vid Viksberg.
Surbrunnsverksamheten var i bruk mellan
1684- 1730-talet och ska ha utgjorts av tre
brunnar. Vattnets innehåll av olika mineraler
ansågs under tiden vara mycket
hälsobringande. Till verksamheten var olika
kurläkare knutna. En av dem, Samuel Skagge,
författade en skrift om surbrunnarna och
genom den blev Viksberg en populär kurort
dit man kunde komma för att dricka brunn och
bada i en av källorna. Brunnsvattnet tappades
även på butelj och såldes.
Kapellet
Viksberg har haft många ägare genom tiderna och egendomens storlek har varierat. Gårdens ägor har
avstyckats efterhand under 1900-talet. Under 1700-tales slut till 1843 var Viksberg en av de största
egendomarna i området och omfattade även Bergaholm, Västerhallinge och Lundby. Även Käggeboda
har hört till egendomen. Det utgjorde säteri under en kort period av 1600-talet och har senare varit
dagsverkstorp under Viksberg. Dess boningshus förstördes i en brand under sent 1900-tal. Under
1920-30-talet avstyckades Holmen för fritidshus.
Viksberg har haft tegelbruksverksamhet sedan 1700-talets mitt. Från 1800-talets andra hälft fanns en
etablerad produktion söder om mangården där ugn och torklador låg. Leran fraktades via ett rälsspår
från lertäkterna i omgivningarna. Läget intill viken med ångbåtsbrygga varifrån teglet kunde fraktas
bl.a. till Stockholm var förstås mycket gynnsamt. I början av 1940-talet förstördes stora delar av
tegelbruket i en brand och lades därefter ned. Av tegelbruksverksamhetens byggnader finns
Tegelmästarbostaden samt statarbyggnaderna kvar och på ängen nedanför gården ligger Hotell Galten,
ett tegelhus som ursprungligen var svinhus och senare utgjorde bostäder åt tegelbruksarbetarna.
Statarbyggnaden Gamla Affären är troligen uppförd år 1869 och rymde ursprungligen 8 lägenheter.
Namnet kommer sig av att det under 1920-talet fanns en lanthandel i bottenvåningen. Övriga
statarbyggnader är också från 1800-talet men något mindre. Öster om säteribyggnaden fanns under
1800-talet en anlagd park i naturromantisk anda med trappor uthuggna i Korpberget. Kapellet
uppfördes år 1901 som missionskyrka. Lindängen utgjorde förr trädgårdsmästeri som fram till 1950
hörde till Högantorp.
Kommentar
Viksberg har ett samlat kulturhistoriskt värde i sin mångfacetterade miljö av närliggande
fornlämningar, huvudbyggnad, flygel, ekonomibyggnader, de välbevarade statarbyggnaderna, kapellet,
surbrunnsresterna, tegelbrukets byggnader, äldre ädellövträd, allén och den gamla vägen.
Södertälje med omgivande land: Viksberg säteri
51
Vägledning
Säteriet med närmaste omgivningar bör värnas från
ytterligare grupperingar av bebyggelse. Vid enstaka spridda
hus bör landskapet och den befintliga äldre bebyggelsen
vara styrande för utformningen. Mangården bör fortsätta ha
en dominerande karaktär.
De tidigare odlingsmarkerna i dalgången som idag utgör
golfbana, hålls fortsättningsvis öppna för att bibehålla
siktlinjerna och sambanden i landskapet.
Nya hus bör ges en traditionell placering d.v.s. i sluttningar
av impedimentmark, ej på bergstoppar eller odlingsmark.
Uppbyggda tomter i dalgångarna bör undvikas helt.
Mangårdens byggnader, kapellet, statarbyggnaderna, den
putsade byggnaden intill Affären, Tegelmästarbostaden och
tegelladan bör vårdas med traditionella material. Det är av
stor vikt att ursprungliga detaljer behandlas med försiktighet
som fönster, portar, listverk för att värna byggnadernas
ursprungliga karaktär.
Gamla vägen mellan Viksberg och Ladvik bör värnas i sin
utformning och i sin sträckning.
Allén
Södertälje med omgivande land: Holmen
128. Holmens fritidshusområde
Miljöbeskrivning
Holmen är en halvö som träcker sig ut i
Mälaren. Området består av ett stort
antal småskaliga fritidshus som
inplacerats i naturen och anpassats i
placering efter naturliga förhållanden
som ibland är mycket branta ned mot
Mälarens vatten. Ofta finns ett flertal
små bodar och stugor på en och samma
tomt, ibland sammanbyggda som tåg.
Historik
Under 1700-talet senare del var Holmen
fortfarande en ö men har genom
landhöjning och igenväxning
sammanbundits med fastlandet. Den har
omväxlande benämnts Talby holme,
Käggeboda holme och Viksbergs
holme.
Semesterlagstiftningens införande på
1930-talet skapade en ny hustyp, den
s.k. sportstugan som i sin funktion
förknippades med ett sunt leverne nära
naturen. Under 30-talet började
dåvarande ägaren Wolmar Fellenius,
avstycka delar av ägorna för tomtmark
som utarrenderades för fritidsboende.
De första tomterna som avstyckades låg
vid Tegeltorp. Därefter avstyckades
området på Holmen och bebyggdes med
små stugor och uthusbyggnader, ofta
självbyggen men prefabricerade stugor
förekom säkerligen också.
På 50-talet såldes Holmen till ett
fastighetsbolag och sedan 1959 har
marken styckats i ett stort antal tomter
och fritidsområden. För att få en mer
enhetlig karaktär på området togs
typritningar för stugor fram anpassade
efter området. Från 1970-talet har
befintliga stugor inretts för
permanentboende samtidigt som
åretrunthus har uppförts i området vilket
ställer andra krav på vatten, avlopp och
vägar.
52
Södertälje med omgivande land: Holmen
53
Kommentar
Holmen är en god representant på Södertäljes fritidsliv
från 1930-talet och framåt med den tidiga etableringen
av små enkla sportstugor fram till dagens små fritidshus
och har ett pedagogiskt och samhällshistoriskt värde. I
området går även att finna små stugor av ett
arkitekturhistoriskt värde som bär vittne om
semesterlagstiftningens betydelse och inverkan på
människors leverne från 1930-talet och framåt.
Placeringen efter topografins förutsättningar, de
småskaliga volymerna och det slingrande gatunätet, och
stigar med trappor längs bergsbranterna skapar de höga
kulturmiljövärdena.
Vägledning
Gatunätets utformning bör värnas. Byggnaderna bör
vårdas med respekt för deras karaktär.
Vid nytillskott bör naturens topografi vara styrande
liksom tidigare och restriktivitet gälla för sprängningar.
Placering volym och kulör är viktiga särdrag att hålla sig
till vid nybyggnader.
Utsikt mot norr med Enhörnalandet i väster.
an s t i g en
9
Kor
Id
e
11
1
Viksbergsviken
Häg
L i n d v.
11
5
n
6
Po p
pe
A skv .
ls t
.
1
er
v ä g en
7
1
1
11
g
La b b
v äg e n
.
K äg ge
ge
2
Golfban
en
kv
tor
S
1
17
äg en
1
Al
m
p
vä 6
ge
n
3
As
v.
vä
1
Ek
er 9
st.
1
b o13
da
27
16
a
v
10
4
Sv
n
3
Ro
ss
t.
6
1
5
5
Hä
37
3
2
2
9
9
T r a n v äg en
16
12
2
2
21
5
12
p etts
H ac k s
7
Ta 3
o x lg es
t.
En
tit
es
6
t.
g en
svä
13
Is b j ö r n
tig en
Duvst.
2
6
21
32
2
Vaktelst.
6
2
Tjäderst.
6
32
ö ks t.
12
10
4
24
Talbyskogens naturre
st.
11
11
as t
H
.
k tr
lin
9
2
gö
ör
ön
st
1
Gr
33
34
Örnstigen
ite
7
1
llt
1
Bj
2
7
Ta
n
16
v.
1
1
31
2
rst.
Ejde
8
2
ge
en
11
16
ls t.
2
1
14
2
.
lllerv 1
va
7
2
vä
op
tig
g s4
en
t.
rs
Ille13
8
da
1
ig
10
12
D
gst .
12
st
st
1
rn
Öd le
n
pi
2
3
S
5
at
Ö
.
n
2
5
Sk
7
22
13
1
J
bo
11
2
viken
ge
äg en
9
v.
ä rv
13
1
Va
1
rg v
10
11
1
2
2
20
v.
äg
ig e
5
31
sv .
Tru ts t.
1
2
2
in g
äv l
16
Gr
K
äg
en
ur
T ä r n s t .2
11
22
4
10
14
t.
l
L o7
dj
Södertälje-
st
Ä
12
gv
st.
ar v
Sp
5
r p s9
2
å
2
1
t.
Måss 1
10
K 1o
Vr
25
k
1
2 1
26
38
Ve s s lav äg en
10
18
49
21
19
as
t 1
H ä g g s a n 0j
t
i
g e es t 2
15
n 2 .
1
t1.
psFl9
A s äd
t.
24
Lön 11
nst
.
Viksbergsbadet
en
vä g
20
P i ls
B o ks tig
väge
n
er
en
t.
els
Ap
5
K
127
127
34 ä g
k v47
128
128
E
t.
els
Ox pst.
p
Si
29
de
2
gr
Södertälje med omgivande land: Blombacka egnahemsområde
55
Kulturmiljöer i staden
Blombacka
Blombacka ligger på en höjd väster om stadskärnan. Området som förr kallades Torekällberget
utgjorde landsbygd med skog och odlingsmarker där gårdarna Blomdala och Blombacka låg. Under
tidigt 1900-tal var området tänkt att utgöra mark till Södermanlands regemente, men då det istället
förlades till Strängnäs avstyckades en del av marken till tomter för egnahem. Blombacka
exploaterades ytterligare under 1960-talet då flerfamiljshusen i västra Blombacka projekterades och
byggdes. Några år innan dess stod Blombackaskolan färdig.
129. Blombacka egnahemsområde
Miljöbeskrivning
Blombackas äldre
villabebyggelse återfinns i
kvarteren Tröskan, Kärnan,
Vindan, Oket, Seldonet,
Såmaskinen, Slagan, Billen,
delar av Räfsan, Högaffeln,
Årdern, Skruven och Hackan.
Kvarteren karaktäriseras av en
tidstypisk träpanelarkitektur
från 1910-talet på stora
lummiga tomter och omges av
ett oregelbundet gatunät. Husen
ligger ofta indragna på tomterna
med förgårdsmark, ofta med
rabatter och buskar framför
medan den större delen av
trädgården breder ut sig bakom
boningshuset. Många av
fastigheterna har välbevarade
uthus, från tidigt 1900-tal i
bakre tomtgräns.
Kv Kärnan vid Floravägen.
Mot omgivande gator avgränsas tomterna ofta av låga Gunnebostängsel, häckar eller spjälstaket. Flera
av fastigheterna har välbevarade grindar, ofta i trä men även i smide. Karaktäristiskt för byggnaderna
är t.ex. både stående och liggande fasspontpanel, förhöjt väggliv, fönster i alla fasader, centralt
placerad entré, bevarade dekorativa vindsfönster med rundad eller vinklad övre del, branta sadeltak,
äldre tegelskorstenar med utkragande krön och en grund som tar upp markens nivåskillnader. Genom
avstyckningar av stora tomter har enstaka villor tillkommit från 50-talet och framåt men i stort
dominerar den tidiga träpanelarkitekturen.
Södertälje med omgivande land: Blombacka egnahemsområde
56
Historik
År 1904 köptes gårdarna
Blomberga och Blomdala av
Södertälje stad. Under tidigt
1900-tal avstyckades mark i
Blombacka i ett 50-tal tomter
för egnahemsbildningar med
början år 1907 efter ett förslag
av stadsingenjören John
Aspegren. Större delen av
bebyggelsen tillkom under de
första åtta åren. Det var främst
arbetare vid stadens industrier
som byggde sig egna typhus i
området, ofta med flera
lägenheter. Tomterna var stora
och erbjöd möjligheter till
odling för husbehov. Vid 1930talet var området färdigbyggt.
Liksom i Pershagen och
Hagaberg påbörjades en viss
förtätning från 50-talet genom
avstyckningar av stora tomter
men i mindre antal.
Kv Vindan intill Baldersvägen.
Kommentar
Blombacka egnahemsområde ger
en god bild av sin tids villabebyggelse. De har en rik
representation på arkitekturhistoriskt intressanta villor och
välbevarade trädgårdstomter från
olika perioder med koncentration
från sent 1800-tal/ tidigt 1900tal. Området har ett pedagogiskt
och samhällshistoriskt värde då
det skildrar Södertäljes expansion
av dåtidens närliggande landsbygd från
1800-talets mitt till idag.
Kv Vindan vid Baldersvägen
Vägledning
Byggnaderna bör behandlas med respekt för deras ursprungliga uttryck och vårdas med material och
med färgsättningar som är traditionella just för dem.
Vid ombyggnader bör höga krav gälla för utformning och utförande så att områdets
sekelskifteskaraktär bevaras.
Uthusens placering i tomternas bakre gräns, trädgårdarnas karaktär samt förgårdsmark är viktiga
karaktärsdrag att förhålla sig till i båda områdena.
3
9
7
5
3
1
GRÖNFINKEN
9
11
31
1
3
5
7
BÅRSTA2:1
2:5
3
1
15 1
KORSNÄBBEN
n 21 19 17
e
g
ä
23
v
akar27 25
K33rukm31 29 GULSPARVEN
1
1
Lr
6
ägen
11
8
2A
15
19B
4
14
19B
1
SELDONET
3
5
19A
2
(2)
Iduna
21
6
7
1
12
en
20
väg
a
r
Flo
12
(3)
2
6
5
1
10
12
7
Myrstigen
9
14
SKOGSLILJAN
4
TROSSEN
1:5
16
11
BLOMBACKA
1:1
5
3
3
8
7
2
SÅMASKINEN 3
20
3
6
5
17B
lom18
B
4
1 1 lom
ba
1
1c
ste
5 ka 6
8
ga
rv
HÖGAFFELN
tan
äg
1
SKAKELN
14
en
3
13
2
2
1:7
4
9
9
Lr
1
SKRUVEN
11
A
18
KÄRNAN
3
22
23
21
16
n
23
2
8
1
241
26
1
7
11
11
B
19A
2
5
2
3
4
TRÖSKAN 5
v ägen
12
4B
6
10
12
11
10
2B
Baldersvä 4A
g3 en
6
Lr
3
8
13
129
129
5
8
Bald
9 ersvägen
7
3B
6
8
5
10
15
4
17
7
16
9
18
11
2
Lok3 e 4
A vä
gen
1
12
14
Heimdallsvägen
4
6
6
5
8
7
12
10
1:1
1
2
4
Brol
unda
väge
n
6
24
13
5
4
15
4
22
5
7
VINDAN
6
17
en
3
SLAGAN
25
5
3
2
28
3
19
4
7
4
1
Blo27mbacka
gata
2
5
1:2
1
2
BLOMBACKA
1:1
5
3
OKET
29
1
2
7
16
4
8
5
30B
2
5
3
gen6
4
Huginvä
3
1
2
HACKAN
en
äg
rv
9
11
6
30A
2
6
1
e
st
m
32
31
1
10
8
7
5
7
RÄFSAN
9
o
Bl
34
33
9
6
7
8
7
SKOVELN
9
11
4
ägen
Ymerv
BILLEN
3
28
9
6
9
1
2
5
BL
1
7
1
10
1
10
8
11
14
1
2
13
5
0
5
1
12
14
Getingstigen
11
ÅRDERN
n6
13 12 8 äge 3
v
ng
Ri
1
4
3
KRATTAN
6 5
7 4 e2n
g
6
8
ervä 3
5
10
Mim
7
2 3
1
3
23
1:4
4
9
23
tigen
1
21
5
2
7 6
9 8 18 16 14 1 n
e
g
ä
2 20
v
2
r
24
Mime15-17
19
6
5
3
8
4
Flora2 väg4 en
s:1
10
BLOMBACKA
1:1
2
1
9
VIKTEN
2
8
äge2 n
19
2:1
4
Lr
ELVERKET
2
35
33
29 31
26
25 27
22 24
18 20
14 16
8
6
rv
Ym1e
2 345
1
11
17 19 1
n
e
g
13 15
ä
rv
e
Ym 10
12
2
1
3
2 10
SLADDEN
4
11
5
12
6
13
14
3 GREPEN
7
15
4
16
21
GRÖNSISKAN
1
PLOGEN6
ä g en
23
f as t v
Holm
Lr
F1 lora
3
v
1
1
3
1
35
39 37
43 41
2:1
Svarva5 7
rstige
3
1
3
Snic5 ka7
rs
9
tigen
LÖVSÅNGAREN
1
Bagar5
stigen
Mur5ar 7 9
vägen 11
11
n
äge
arv
3
10
11
2
1
TJUGAN
2
SKRINDAN
Lr
Södertälje med omgivande land: Brunnsäng
58
Brunnsäng
Brunnsäng ligger i stadens nordöstra del. Stadsdelen har fått sitt namn efter gården Brunnsäng som
tidigare låg i området. Av fornlämningar från bronsåldern att döma hade den en mycket lång hävd.
Kring sekelskiftet 1900 levererade gården jordbruksvaror till staden. Namnet Brunnsäng kan betyda
brunnen vid ängen. Vid Brunnsängsberget har också funnits en naturlig källa. I de västra och norra
delarna där höghusen ligger idag fanns handelsträdgårdar under 1900-talets första årtionden. År 1939
köptes Brunnsängs gård av Södertälje stad och markerna omkring började bebyggas med villor, främst
i den södra delen vilket bl.a. ses i småhusen längs Birkavägen. Efter andra världskriget exploaterades
Brunnsäng i snabb takt. Vid platsen för gården uppfördes ett affärscentrum med butiker, post m.m.
samt höghusen med början 1957. I området anlades också en skola och en idrottsplats. Stadsdelen har
under 1900-talets andra hälft förtätats med områden av villor och radhus.
Bergvik är den västra delen av Brunnsäng som sluttar kraftigt ned mot Mälarens vatten. Här fanns
tidigare gården Ekensbergsvik. Området som låg i utkanten av staden hade en gles bebyggelse av hus
från sent 1800-tal. Genom kanalbygget på 1910-20-talet fylldes Mälarhamnens östra sida ut och på
fyllnadsmassorna anlades vägen längs kanalen mot Bergvik. Kring vägen började området att
bebyggas med småhus under 1920-talet. År 1917 anlades en hoppbacke för vinteridrottsfesten i
områdets norra del. I början av 1960-talet uppfördes höghusen vid Cittran som ett nytt inslag i
området.
Södertälje med omgivande land: Cittran
59
130. Kvarteren Cittran
Kottstigen / Barrstigen
Miljöbeskrivning
Kvarteret Cittran ligger i området Bergvik i
Brunnsäng. Det består av tre modernistiska
flerbostadshus, något avskilt placerade från övrig
bebyggelse vid Hanstabruksskogen ovanför
Bergviksgatan.
Husen är uppförda i sju våningar med sockelvåning
i gult tegel med ljusinsläpp av glasbetong.
Byggnaderna har karaktäristiska pulpettak samt ett
lägre platt tak. Långsidorna kragar ut över
bottenvåningen så att en övertäckt gång med
betongpelare bildas. Balkongerna är indragna.
Fasaderna är putsade vita med inslag av partier i
rött, grönt eller gult vilket även överensstämmer
med balkongernas färgsättning. På framsidan skjuter
trapphus i glas och betong ut från fasaderna.
Området är trafikseparerat med särskilda
parkeringsplatser vid infarten till kvarteret. Närmast
husen är gräsmattor och strax inpå är kuperad
naturmark med barrträd.
Historik
Byggnaderna uppfördes år 1962 efter ritningar av arkitektduon J. Höjer och S. Ljungqvist. De har även
ritat några av 1960-talskvarteren på Bårstaberget. Cittrans byggnader speglar ett tidstypiskt
modernistiskt formspråk med olika färgställningar, olika takfall, glasbetong och genomsiktliga
utskjutande trapphus. Även placeringen, omgivna av skog med utsikt över vattnet kan sägas vara
karaktäristisk under perioden.
Kommentar
Byggnaderna är tidstypiska representanter för 1960-talets tidiga arkitektur före miljonprogrammet och
dess rationaliserade byggnadsmetoder. De har därför fortfarande en omsorg i utförande av detaljerna
och fyller ett högt arkitektoniskt värde.
Vägledning
Hänsyn till ursprungliga detaljer och formspråk bör tas vid underhåll som takform, aluminiumfönster,
portar, glasbetongpartier, pelare, fasadmaterial m.m.
Omgivande naturmark och grönytor bör sparas som en del av arkitektoniska grundtanken för området.
se
rv
15
13
2
16
1
21
23
25
Lr
n
BRUNNSÄNG
1:1
14
9
6
LUTAN
12
5
10
6
10
8
6
3
10
6
n
g1e
7
11
12
13
4
4
9
SPINETTEN
8
vä
28
2
4
1
26
4
2
31
8
Kott
1
KLAVERET
2
1:15
2
Lr
Barrstig
en
stige
n
23
14
6
25
2
19
17
18
el s
ka
Mi 3
33
27
3
6
10
11 CELLON
KLARINETTEN
2
1:14
1:13
1:12
1
AGOTTEN
4
69
12
8
8
3
11
5
3
2
30
35
67
5
4
e
vä7 g
iels
10
6
37
10
Telgehusvägen
1
1
3
Bergviksgatan
5
BRUNNSÄNG
1:1
CITTRAN
2
130
130
4
6
2
8
10
12
14
BRUNNSÄNG
1:1
se r v
i
Bergv
26
21
23
Tallhöjdsväge
n
22
20
5
15
16
6
14
11
15
13
Mälaren
7
15
13
V
12
19
4
1
18
17
3
SÄLEN
SILVERFALLET
1
24
2
GRUSÅSEN
1:1
GRUSÅSEN
1:1
25
Lr
19
an
ksg a t
1
17
BRUNNSÄNG
1:1
2
10
13
0
5
4
1
5
12
g
svä
l
e
fa
Ra
5
5
1:1
39
13
12
7
32
7
8
34
14
9
3
OBOEN
4
4
1
br
Ga9
2
7
20
16
3
11
9
6
11
3
n
4
2
14
Södertälje med omgivande land: Bårsta: Koltrasten
61
Bårsta
Bårsta ligger i stadens västra del. Namnet kommer från gården Bårsta som en gång låg i området.
Namnet är förhistoriskt med innebörden hamn. Äldsta skriftliga belägg för en bosättning i Bårsta är
från 1549 då ett litet torp är omnämnt i ”Borsta”. Kring 1800-talets slut började handelsträdgårdar
anläggas i området. De har senare avstyckats för villatomter. Under några år i början av 1960-talet
bebyggdes Bårstaberget med radhus och flerbostadshus.
131. Kv Koltrasten
Karlsundsgatan / Orrstigen
Miljöbeskrivning
Kvarteret Koltrasten består av ett
flertal låga modernistiskt utformade
flerbostadshus, glest placerade på
en höjdsträckning av naturmark
med bergknallar och träd.
Byggnaderna har en högre och en
lägre del med pulpettak i två fall.
Fasaderna är putsade i vitt med
partier av grått, gult eller grönt.
Fönstren är ursprungliga
aluminiumfönster och balkongerna
har delvis genombrutna
betongräcken. Fasaderna artikuleras
i övrigt genom utskjutande
fasadpartier. Entrépartierna är djupt
indragna i bottenvåningen.
Koltrasten
Historik
Byggnaderna uppfördes 1960 och ritades av arkitektduon J. Höjer och S. Ljungqvist. De har även ritat
de låga modernistiska radhusen i de intilliggande kvarteren Rödstjärten och Spaden.
Kommentar
Miljön representerar flerbostadshusområden innan miljonprogrammens industriella och storskaliga
produktion kom att dominera bostadsbyggandet. Den är av arkitektoniskt och arkitekturhistoriskt
värde knutet till arkitekterna Höjer och Ljungqvist och ingår i Bårstabergets tidiga 1960-talsmiljö.
Vägledning
Områdets karaktär värnas genom att underhålla byggnaderna med deras ursprungliga material och
genom att behålla ursprungliga detaljer.
Bostadsgårdarna av naturmark bör värnas som de är och inte förtätas med ytterligare bebyggelse.
Södertälje med omgivande land: Törnsångaren
62
132. Kv Törnsångaren
Karlsundsgatan
Miljöbeskrivning
Kvarteret Törnsångaren på Bårstaberget består av
två långsträckta flerbostadshus i rött tegel med
framskjutande gavelpartier mot ena fasaden och
med valmade tak. Byggnaderna är inplacerade i
sluttningen ned mot Holmfastvägen, omgivna av
naturmark med stort inslag av tallar och med
anlagda gräsytor. På entrésidan av husen är
asfalterade parkeringsplatser och mot gatan är en
lekplats.
Historik
Byggnaderna är från 1961 och ritades av Sven
Löfström och tillkom under 1960-talets täta
expansionsfas av Bårstaberget.
Kommentar
Törnsångarens tegelbyggnader är mycket
välbevarade exteriört och är i utformning av
detaljer, placering med inslag av bergknallar och
barrträd samt lekplatsens placering mycket
representativa för periodens arkitektur och planering.
Vägledning
För att behålla områdets arkitektoniska värde måste ursprungiga detaljer värnas och de öppna ytorna
mellan gårdarna med inslag av träd och naturmark ses som en del av miljön.
Orrst
igen
a
Karlslundsg
KOLTRASTEN
131
RÖDSTJÄRTEN
tan
Järps
tigen
132
TÖRNSÅNGAREN
SIDENSVANSEN
jarv
Dre
RDSMYGEN
Ka
rlsl
und
sga
tan
n
äge
KEN
KORSNÄBBEN
RVEN
Hol
PLOGEN
gen
ä
v
t
mfas
n
Ymerväge
ELVERKET
S
Södertälje med omgivande land: Grusåsen
64
Grusåsen
Grusåsen ligger öster om kanalen norr om Stockholmsvägen. Området är kuperat och
Stockholmsberget utgör högsta punkt. I övrigt består Grusåsen till stor del av en rullstensås vilken
också är förklaringen till stadsdelens namn. Staden hade tidigare en stor grustäkt i området från vilken
grus bl.a. togs till det omfattande byggandet i staden från 1870-talet. I äldre tider låg Galgbacken strax
ovanför kvarteret Lejonet. Den finns avbildad från 1600-talet och användes fram till 1700-talets mitt.
Under 1880-talet tillkom fattigvård i området vid gården Artursberg. Intill vattnet vid östra
Mälarhamnen har industrier etablerats från 1800-talets andra hälft med Södertälje
Tändsticksfabriksbolaget och senare Svenska Tobaksmonopolet. Under 1900-talets första årtionden
bebyggdes Grusåsen från kanalen upp mot Stockholmsberget med bostäder i små grupperingar. Under
1920-talet skedde en stor expansion i området. I början av årtiondet uppfördes epidemisjukhuset i
Tallhöjden och tio år senare började närområdet att bebyggas med villor av vilka en del finns kvar
längs Stockholmsvägen men även med barnrikehus som finns bevarade längs Birkavägen och
Björklundsgatan. Under 1950-talet exploaterades området kraftigt norr om Birkavägen med villor,
flerbostadshus och med ett stadsdelscentrum, det första i staden utanför själva stadskärnan med
servicefunktioner, restauranger, affärer och en brandstation. Här fanns tidigare en lite oregelbundet,
glest placerad trähusbebyggelse av egnahemskaraktär från sekelskiftet 1900 och tidigare. I de höglänta
norra delarna mot Brunnsäng uppfördes en flygfyr på 30-talet som var i bruk från och till fram till
1940-talets slut. År 1947 uppfördes vattentornet som blev ett landmärke och som det första
monumentala vattentornet i staden.
Södertälje med omgivande land: Blåvalen
65
133. Kv Blåvalen
Bruksgatan / Tallhöjdsvägen
Miljöbeskrivning
Högst upp i krönet av
Lövlundsgatan tornar
Epidemisjukhuset upp sig i
fonden med sina röd- och
gulfärgade putsade
byggnader med klassicistisk
karaktär. Sjukhemmet
består av en huvudbyggnad,
en flygel samt en modern
paviljong.
Historik
Tallhöjdens sjukhem
uppfördes som
epidemisjukhus mellan
1916-22, ritat av
Cederström & Borg.
Kommentar
Med sin historiska funktion utgör Epidemisjukhuset en miljö av samhällshistoriskt värde. Den ingår i
kulturmiljöprogrammet som en tidsmässigt överensstämmande del i den sammanhängande tidiga
1900-talsmiljön i västra Grusåsen med närmaste byggnader i kvarteret Haren, se ”Västra Grusåsens
äldre bostadsbebyggelse”.
Vägledning
Miljöns klassicistiska karaktär upprätthålls genom omsorg om ursprungliga detaljer och material vid
underhåll.
Tillägg av nya byggnader inom området bör underordnas de äldre byggnadernas volymer och
placering.
Södertälje med omgivande land: Ekensbergsgatan
66
134. Kv Mulan 2-9. Lammet, Kidet 1-4 och Grusåsen 1:15-1:16 Sekelskiftesbebyggelsen längs Ekensbergsgatan
Miljöbeskrivning
Den nordöstra delen av
Ekensbergsgatan kantas av villor i
typisk träpanelarkitektur, tillkommen
kring sekelskiftet 1900. Karaktäristiskt
för byggnaderna är ett formspråk med
branta sadeltak med utkragande takfot,
liggande respektive stående
fasspontpanel, spröjsade fönster i alla
fasader, inslag av lövsågeridekorer,
äldre skorstenar med utkragande krön
och en grund som tar upp markens
nivåskillnader utan markuppfyllnader
m.m. Husen ligger indragna på
tomterna, omgivna av trädgårdar. Vid
några fastigheter finns samtida
uthusbyggnader kvar.
Kvarteret Mulan 5 och 6
Historik
Kring 1900 började Grusåsen bebyggas
i större omfattning än tidigare från
kanalen och upp mot Stockholmsberget.
Möjligen var en del av byggena
egnahemsbildningar. Flera av
byggnaderna är tillkomna kring 1906-08
och uppförda av olika byggmästare.
Kommentar
Bebyggelsen längs Ekensbergsgatan
representerar tillsammans med kvarter
närmare vattnet, Grusåsens expansion
kring 1900 och ett av stadens områden
av egnahemskaraktär som skildrar
Södertäljes expansion av dåtidens närliggande landsbygd från 1800-talets mitt.
Kv Lammet till höger och Mulan 8 längre bort.
Vägledning
Byggnaderna från sekelskiftet 1900-1970 bör behandlas med respekt för deras ursprungliga uttryck
och vårdars med material som är traditionella just för dem. Vid ombyggnader bör höga krav gälla för
utformning och utförande så att områdets karaktär bevaras. Uthusens placering i tomternas bakre
gräns, trädgårdarnas karaktär samt förgårdsmark är viktiga karaktärsdrag att förhålla sig till i båda
områdena.
Södertälje med omgivande land: Västra Grusåsens äldre bostadsbebyggelse
67
135. Västra Grusåsens äldre bostadsbebyggelse
Miljöbeskrivning
Följande kvarter omfattar delvis en välbevarad
bebyggelse av villor och hyreshus från 1900-talets
första hälft från enkla utformningar till mer påkostade
hus i puts eller i panel. Hyreshusen avgränsar
tomterna mot gatan medan villorna ofta är indragna
på större tomter. På bakgårdarna finns ibland samtida
eller något senare tillkomna, enkla uthus bevarade.
Kvarteren sammanhänger tidsmässigt med
Epidemisjukhuset i kvarteret Blåvalen.
Historik
Området kring Galgbacken köptes kring sekelskiftet
av fastighetsbolaget Ragnhildsborg som lät avstycka
marken i ett flertal tomter. Det började exploateras
ordentligt i början av 1900-talet och från 1930-talet
ökade byggnadstakten vilket syns i villa- och
flerbostadsbebyggelsen.
Kommentar
Kvarteret Björnen 4 och 7
Miljön av byggnader tillkomna under en period av ca 30 år skildrar stadens utbredning på den östra
sidan av kanalen kring sekelskiftet och följande årtionden. Det är inte varje byggnad i sig som betingar
det höga värdet utan den samlade helheten. Området har en attraktiv, tilltalande karaktär av en
småskalig bebyggelse och delvis lummig trädgärdskaraktär som inramar gaturummen på ett
innehållsrikt sett. Det har som en tidig 1900-talsmiljö ett samhällshistoriskt och miljöskapande värde
för stadsbilden.
Vägledning
En upprätthållande av den tidiga 1900-talskaraktären i området är beroende av en varsam hantering av
byggnader och tomter. Stor hänsyn bör tas till byggnadernas ursprungliga utformningar,
materialanvändningar, detaljutföranden, tomtstorlekar och uthusbyggnader.
Södertälje med omgivande land: Björnen, Katten
68
135:1. Kvarteret Björnen 4, 6-7, 11-13 och Katten 1
Byggmästaregatan / Lövlundsgatan / Frejagatan
Miljöbeskrivning
Kvarteren ligger i sluttningen mot kanalen i väster. Fastigheterna ligger i nordöstra delen av kvarteret
Katten och i den södra hälften av kvarteret Björnen. De utgörs av villor och hyreshus tillkomna under
1900-talets första årtionde. Husen är något indragna på stora, sluttande, oregelbundna tomter, flera
med bevarade uthus i bakkanten av tomtgränsen. Husen är välbevarade och tidstypiska för det tidiga
1900-talets olika stilinriktningar.
Evadal i hörnet av Frejagatan /
Lövlundsgatan är ett putsat jugendhus
med en segmentformad frontespis och
brutet tak. Den knyter stilmässigt an
till Furulund, en intilliggande putsad
jugendbyggnad med en barockinspirerad frontespis och med en
utsirad träbalkong. Villa Karlshaga i
kvarteret Katten särskiljer sig genom
sin övervåning i fjällpanel, fönstrens
olika placering och form samt i det
delvis valmade taket. Övriga
byggnader som Rajmaborg och
Bergshamra i kv Björnens sydvästra
del är uppförda i en tidstypisk
träpanelarkitektur som är vanlig för
det tidiga 1900-talet med liggande och
stående fasspontpanel samt sadeltak
med utdragen takfot.
Evadal
Historik
Kvarteren tillhör Grusåsens första
utbyggnadsområden under tidigt
1900-tal. Byggnaderna är uppförda
under 1900-talets första tio år. Villa
Karlshaga är uppförd av byggmästare
Carl Andersson. Den påminner om nu
nyligen nedbrunna Villa Mon Repos i
Mariekäll och möjligen har samma
byggmästare, Nils L Lundberg, har
varit involverad i båda byggnaderna.
Bergshamra och Rajmaborg från
1904-05 ritades av Emil Stenkvist
medan Furulund och Evadal från
1906-07 ritades av Frithiof Svensson.
Villa Karlshaga i Katten
Södertälje med omgivande land: Björnen, Katten
69
Kommentar
Bebyggelsen och de oregelbundna
tomterna utgör en väl sammanhållen
sekelskiftesmiljö av stort miljöskapande
värde för stadsbilden. Kvarteren tillhör,
tillsammans med den samtida
bebyggelsen längs norra Täppgatan, de
mest välbevarade gårdsmiljöerna med
kvarvarande uthus i staden.
Vägledning
Se ”Västra Grusåsens äldre
bostadsbebyggelse”.
De stora tomterna som är så viktiga för
karaktären bör värnas och inte
avstyckas.
Byggnaderna Rajmaborg, Bergshamra närmast i bild.
Södertälje med omgivande land. Haren och Grävlingen
70
135:2. Kv Haren 4, 5, 7-12, 15-16 och Grävlingen 2
Lövlundsgatan / Bruksgatan / Algatan / Birkavägen
Miljöbeskrivning
Kvarteret Harens västra del samt Grävlingen 2 är bebyggt av hyreshus och villor från tidigt 1900-tal.
Den övervägande delen av byggnaderna är tvåvåningshus med liggande och stående panel samt
sadeltak med utdragen takfot. Några byggnader är putsade, en del med ett formspråk av jugend. Ett par
hus har senare helt eller delvis klätts in med plåt samt fått utbytta fönster.
Historik
Namnet Lövlundsgatan kommer
från tidigare en gård i området vid
namn Lövlund. Bruksgatans namn
syftar på ett tidigare tegelbruk. I
östra och södra delen av kvarteret
Haren berättar skyltfönster i en
del av byggnaderna om tidigare
affärsverksamheter och
verkstäder.
Kommentar
Byggnaderna representerar en
byggnadskategori av hyreshus,
flera i en enkel träpanelarkitektur
som funnits utbredd i staden men
som till större delen har
försvunnit. Byggnaderna är inte
av högt kulturhistoriskt värde i sig
men bildar en sammanhängande
miljö av stort miljöskapande
värde för gaturummet och fyller
ett samhällshistoriskt värde i
stadens historia som ett av det
tidiga 1900-talets
utbyggnadsområden.
Kvarteret Haren vid Lövlundsgatan.
Kommentar
Se under ”Västra Grusåsens
äldre bostadsbebyggelse”.
Algatan med kvarteret Haren till vänster och Grävlingen till höger i bild.
Södertälje med omgivande land: Mården
71
135: 3. Kv Mården 1,4 och 6
Skogsgatan / Bergsgatan
Miljöbeskrivning
Den västra delen av kvarteret
Mården som angränsar
Skogsgatan representeras av en
stadsmässig stenhusbebyggelse av
tre putsade flerbostadshus från
tidigt 1900-tal. I Mården 1 och 4
ligger två småskaliga stenhus med
stramt utformade fasader som
artikuleras av putslister.
Sockelvåningen i Mården 4 är
rusticerad och bryts upp av
skyltfönster. I hörnet av
Skogsgatan och Bergsgatan är ett
större jugendhus med
smidesbalkonger, burspråk och
ursprungliga skylfönster i
bottenvåningen.
Mården 1 och 4
Historik
Mården 4 uppfördes 1909 efter ritningar av Ejnar A
Nilsson medan intilliggande Mården 1 stod klar två år
senare, ritad av Ludvig Talén. Uppförandet av
flerbostadshusen kan ha haft samband med det
intilliggande Tobaksmonopolets verksamhet som
ökade områdets behov av bostäder. Disponentvillan i
kvarteret Lejonet och därefter påkostade villor i
området antyder dess attraktivitet.
Kommentar
Den sammanhållna stadsmässiga stenhusbebyggelsen i
kvarteret bildar en tidig 1900-talsmiljö av
miljöskapande värde för gaturummet. Skyltfönstren
berättar om tidigare småbutiker i området.
Hörnet Skogsgatan och Bergsgatan
Vägledning
Se ”Västra Grusåsens äldre bostadsbebyggelse”.
Södertälje med omgivande land: Isbjörnen
72
135: 4. Kv Isbjörnen 5
Bergsgatan / Bergviksgatan
Miljöbeskrivning
I den södra delen av kvarteret
Isbjörnen ligger ett hyreshus i, en för
Södertälje, ovanlig jugendkaraktär
med karaktäristiska svängda gavlar
och takkupor. På gårdssidan är en
lägre flygel i en mer återhållen fasad
samt en en mur som inramar gården
på tre sidor. Byggnaderna har putsade
fasader i brunt med vita omfattningar,
takgesimsen och hörnmarkeringar.
Historik
Gatubyggnaden tillhör ett av de mer
särpräglade husen från tiden i
området. Byggnaderna uppfördes i
början av 1900-talet och är ritade av
arkitekten Carl Kempendahl.
Kommentar
Byggnaden mot Bergsgatan utgör ett riktmärke i området, väl synligt från kanalen och från
Stockholmsvägen med sina karaktäristiska gavlar. Miljön har ett stort arkitekturhistoriskt värde och en
stor miljöskapande betydelse för stadsbilden.
Vägledning
En stor hänsyn bör tas till byggnadernas ursprungliga jugendformspråk varför det är av stor vikt att
ursprungliga detaljer, fönster, portar, omfattningar och putsstruktur värnas genom traditionellt
underhåll och omsorg.
Södertälje med omgivande land: Dovhjorten, Elefanten och Igelkotten
73
136. Kv Dovhjorten 2-3, Elefanten 11, 16 samt Igelkotten 1-2,
Sveagatan / Östergatan
Miljöbeskrivning
Nordöstra Grusåsen utmärks genom sin tidsmässigt välhållna 1950-talsmiljö och stadsplan med
sammanhängande flerbostadshus i gårdsbildningar med tillhörande gröna ytor, gårdar med sittplatser
och lekplatser eller med parkeringsplatser.
Kvarteret Dovhjorten 2-3 utgörs av
byggnadskroppar i 3-5 våningar länkade till
varandra i kedjor med öppna gårdsbildningar
emellan, belagda med gräsytor, lövträd och med
lekplatser. Byggnaderna i Dovhjorten 2 har
putsade fasader alternativt fasader med slammat
tegel med hörn och taklister i fasadtegel. Husen
har franska balkonger samt indragna balkonger
med fronter av korrugerad plåt. Längst i väster är
en torgbildning omgiven av butikslokaler i
bottenvåningen av byggnaderna och med en
öppning till bakomliggande gård.
Byggnaderna i Dovhjorten 3 har putsade fasader
i olika färgställningar per hus med ljusare
kopplingar emellan och med balkonger med
fronter i korrugerad plåt. Husen omger en öppen
gård med parkeringsplatser mot Östergatan. Mot
söder är en gång av flerfärgade pelare till en
öppen plats där skulpturen Borgmästar Munthe
av Karl Hultström står. Intill är en öppen
gårdsbildning med gräsytor och lekplats.
Pelargång i Dovhjorten 3
Kvarteren Elefanten 11 och 16 ligger på Östergatans norra
sida. De omfattas av lågmälda flerbostadshus i tre
våningar sammanbyggda i slingor vilket ger dem ett
småskaligt intryck. Fasaderna är slammade med olika
färgställningar per byggnadskropp och med fasadtegel i
hörnen. Balkongerna är indragna med fronter i korrugerad
plåt. Husen i Elefanten 16 har även franska balkonger.
Mellan två av huskropparna är en tidigare brandstation
med dubbla portar och pulpettak.
I öster ligger kvarteret Igelkotten 1-2 som utgörs av en
karaktäristisk 1950-talsarkitektur med fasader i gult tegel
av olika bränning, omväxlande med putsade fält i olika
färgställningar och med balkonger av samma typ som i
Dovhjorten 3. Entréerna med träportar markeras av
smäckra skärmtak.
Elefanten 2 med f.d. Östra brandstationen mellan bostadshusen.
Södertälje med omgivande land: Dovhjorten, Elefanten och Igelkotten
74
Historik
Området bebyggdes under efterkrigstiden
med ett helt stadsdelscentrum med
bostäder, butiker, post och andra
servicefunktioner. Östra brandstationen
förlades här som en filial till
brandstationen vid Södertälje centrum. I
ytterkanterna av området ligger fem
höghus, väl synliga i stadens siluett. Flera
kända arkitekter har verkat i området.
Kvarteret Dovhjorten 2 ritades av
arkitektkontoret Ancker, Gate, Lindegren
liksom Elefanten 11 och 16 från 1952.
Husen i kv Igelkotten från 1952 ritades av
stadsplanechefen Fritz Voigt som satt en
stor prägel på efterkrigstidens Södertälje.
Två år senare stod hans hus i Dovhjorten
3 klara.
Elefanten 2
Kommentar
Byggnadernas kulturhistoriska värde
består främst i den samlade välbevarade
1950-talsarkitekturen. De speglar den
mycket expansiva utbyggnadsfasen av
Grusåsen under efterkrigstiden. Husen har
även ett arkitekturhistoriskt värde i
tidstypiska uttryck bl.a. som korrugerade
balkonger, färgsättningar, fönstertyper,
träportar, skärmtak, pelargång,
fasadmaterial, olika färgställningar samt
de delvis kringbyggda gårdarna med
grönytor.
Lekplats i gårdsbildning mellan husen i Dovhjorten 2
Vägledning
Byggnadernas tydliga formspråk i
ursprungliga detaljer bör bevaras liksom
putsstrukturer och färgsättningar.
Gårdarna bör hanteras som en del av
arkitekturen och inte omvandlas till
parkeringsplatser.
Inslaget av träd bör värnas liksom
material på gångar och trappor.
Igelkotten
Södertälje med omgivande land: Vesslan
137. Kv Vesslan: Katolska kyrkan
Biborgsgatan
Miljöbeskrivning
Kyrkobyggnaden tillhörande S:t
Ansgars församling ligger intill
Kanalparken. Det är en vitputsad
byggnad med ett stramt
modernistiskt formspråk med ett
geometriskt format genombrutet
klocktorn och en veckad fasad med
rektangulära fönsteröppningar som
ljusinsläpp.
Historik
Kyrkobyggnaden ritad av tidigare
stadsplanearkitekten Fritz Voigt
stod klar år 1970. Den ersatte Villa
Biborg på platsen.
Kommentar
Byggnaden har ett arkitektoniskt värde i sin välbevarade stramt modernistiska arkitektur. En god
arkitektonisk utformning kom att känneteckna 1970-talets kyrkobyggande i en tid som annars
präglades av en industriell produktion inom byggandet.
Vägledning
Byggnadens underhåll bör styras av ett värnande av ursprungliga material och formspråk.
75
Södertälje med omgivande land: Lejonet
76
138. Kv Lejonet: Tobaksmonopolet
Bergviksgatan
Miljöbeskrivning
Tobaksmonopolets industribyggnad ligger i en
kraftig sluttning intill Bergviksgatan som löper
parallellt med kanalen. Byggnaden är uppförd i en
stram arkitektur, utformad efter funktionalistiska
ideal. De gula tegelfasaderna har en växelverkan
genom indragna och utskjutande partier av
varierande höjd och med rundade fasaddelar mot
väster samt i baksidans trapphus. Fasaderna bryts
upp av fönsterband med fernissad ek i bågarna och
av portar med omfattningar i natursten med
skärmtak. Muröppningarna speglar byggnadens
planlösning med fönsterband mot industrihallarna
och med svängda fönsterband som ger en spännande
utblick från personal- och kontorsdelarna. Taken är
platta med omsorgsfullt utförda kopparplåttäckningar av takfoten. I anslutning till den funktionalistiska byggnaden ligger en väl anpassad tillbyggnad i
två våningar med fasader av gult tegel, med
ljusinsläpp mot väster och med rundade hörn. I
kvarterets norra del ligger en äldre fabriksbyggnad
med gula putsade fasader, sadeltak och varierande
fönstertyper av olika placeringar. Intill den är en
putsad lagerbyggnad delvis inspräng i berget.
Västra fasadens norra del.
I kvarterets östra del ligger en villa i handslaget tyskt rött tegel med grå stendetaljer och burspråk.
Intill är en putsad villa av sen 1800-talskaraktär med lövsågsdekorer.
Historik
Kvarteret var länge uppdelat i flera
kvarter. År 1871 startade
Södertelge Tändsticksfabrik i
kvarterets norra del vars byggnader
revs under 1930-talet. Placeringen
var kommunikationsmässigt
lämplig intill kanalen med
förbindelse till både Saltsjön och
Mälaren. Under 1880-talet startade
Olssons Motorfabrik i kvarteret
och en ny industribyggnad
uppfördes. Den ingår i de
nordöstra delarna av
Tobaksmonopolet.
Västra fasaden .
Södertälje med omgivande land: Lejonet
I området lät disponent Olsson
uppföra villor och bostadshus för
anställda, bl.a. disponentvillan vid
Skogsgatan år 1903 som han ska ha
ritat själv samt den gula villan intill
på 1880-talet. Svenska
Tobaksmonopolet startade sin
verksamhet i kvarteret Lejonet år
1923, en tid då stadens industrier hade
en tillfällig nedgångsperiod.
Monopolet tillkom 1915 som ett sätt
för staten att få inkomster till
utbyggnaden av försvaret och till
pensionskassans grundande. Vid
fabriken i Södertälje tillverkades
främst cigaretter. Med etableringen i
staden löste Tobaksmonopolet in
lokala småtillverkare av tobak samt
det finska Tollander & Klärich.
77
Disponentvillan
Mellan 1938-40 gjordes stora om- och tillbyggnader av industribyggnaden till en modernistisk
utformning präglad av en stram funktionalismen. En öppen ljusgård fick förmedla övergången mellan
äldre och nya delar. Kontors- och personaldelar förlades i den del som utformades som rundad mot
väster med matsal och kök en trappa upp. Fabrikshallarna låg i den långsträckta södra byggnadsdelen
på alla plan. Arkitekt var Emil Lindkvist. Den äldre fabriken revs till stora delar, övriga delar har
förändrats genom ombyggnader. År 1967 flyttades verksamheten till Malmö och lokalerna övertogs av
Länstidningen fram till mitten av 1980-talet. Interiört har planlösningar och ytskikt ändrats med nya
funktioner. Portarna är utbytta till aluminium. Kring 1975 gjordes tillbyggnader av en utanpåliggande
glasad hiss samt uppförandet av tryckerihallen med en glasad förbindelsegång till funkisbyggnaden.
Kommentar
Miljön som helhet har ett samhällshistoriskt, pedagogiskt samt ett miljöskapande värde som ett
koncentrat av en del av stadens industrihistoria och dess utveckling från 1880-talet till 1920-talet i sin
sammansättning av byggnader. Tobaksmonopolets exteriört, mycket välbevarade, modernistiska
byggnad är i utformningen genomsyrad av funktionalistiska ideal med högkvalitativt utförda detaljer
och formspråk. Den har ett högt arkitektoniskt samt arkitekturhistoriskt värde som en representant för
den sena funktionalistiska industriarkitekturen. Byggnaden har en miljöskapande betydelse för
stadsbilden och kanalmiljön, väl synlig intill kanalen och utgör en pendang till industribyggnaderna på
kanalens västra sida. Tobaksmonopolet är även en symbolbärande karaktärsbyggnad för stadens
betydelsefulla expansiva industri under 1900-talets första hälft och förmedlar ett historiskt skede i
stadens viktiga industriella historia av samhällshistoriskt värde. Även disponentvillan har en
miljöskapande betydelse och arkitektoniska kvaliteter.
Vägledning
Vid framtida nya funktioner av byggnaden är det av stor vikt att den funktionalistiska utformningen
och den höga arkitektoniska kvaliteten värnas om det höga kulturhistoriska värdet ska kunna bestå.
Det sker genom traditionellt underhåll av ekfönster, omfattningar i sten, skärmtak och koppardetaljer.
Viktiga karaktärsdrag är även de platta taken, rundande fasaddelar, cementsockeln, teglet, olika höjder
samt symmetrin mellan de slutna fasaderna och fönsteröppningarna. Tillägg bör anpassas väl till dess
strama karaktär, sparsamt utformade detaljer och höga kvalitet i material och utförande.
Disponentvillan bör ges ett varsamt underhåll baserat på traditionella material och utföranden.
tr a
ät
gs
r
Be
DREVERN
Tallhöjdsvägen
en
äg
av
rg
be
en
St
SÄLEN
Granhemsvägen
SPANIELN
VALROSSEN
SETTERN
gen
avä
Birk
a
at
sg
Björ
klun
ds g
em
DELFINEN
lh
So
atan
133
BLÅVALEN
PUDELN
DOGGEN
STÖVAREN
RUSSET
n
n
ge
vä
lls
hä
en
St
svä
höjd
Tall
Kli
n tv
äg
TAXEN en
BÄVERN
gen
äg
tsv
sik
Ut
en
PONNYN
em
Solh
Bruksgatan
Bruks
gatan
tan
sga
MULAN
be
rg
sg
a
gen
134
Ek
en
s
tan
Björklund
sgatan
a
ndsg
n
äge
Lillv
kvä
Lövlu
Kro
EKORREN
KANINEN
HUNDEN
HJORTEN
HAREN
135:2
rg
Be
VARGEN
TERRIERN
Utsikts-vägen
Tallhöjdsvägen
ta
n
Tellgrensvägen
SJÖLEJONET
GA
KIDET
n
Algata
sga
vik
LAMMET
tan
Ny
Be
rg
MÅRDEN
GRÄVLINGEN
ELEFANTEN
n
gata
Freja
Bygg
RÅDJURET
n
ta
rega
RENEN
gata
nds
mästa
Frejagatan
KATTEN
t an
FÖLET
GEMSEN
BJÖRNEN
135:1
ga
klu
Björ
135:3
ÄLGEN
Birkavägen
138
atan
ndsg
Lövlu
an
sgat
tan
Alga
rg
a
tan
ergsga
Ekensb
Skog
LEJONET
sg
a
RÄVEN tan
PANDAN
be
n
a
Österg
tan
IGELKOTTEN
136
DOVHJORTEN
GETEN
FÅRET
tan
Bergsgatan
sga
gvik
Be r
Sveagatan
UTTERN
Kull
Östergatan
äl a
aM
str
Vä
Biborgsgatan
VESSLAN
137
GAFFELN
ZEBRAN
CITRONEN
gen
svä
m
l
o
ckh
Sto
Öste
rgata
n
ne
am
reh
sg.
man
Fogdetorpsvägen
E ri
n
APELSINEN
lbe
ah
kD
rgs
KASTANJEN
g
vä
a
str
Vä
145
VÅGEN
SMULTRONET
ta
sga
hem
Pol
KÖRSBÄRET
Veg
gränd
tan
lga
na
Ka
Paradis
nsen
Kattsva
SKEDEN
vägen
holms
Stock
HÄSTEN
ISBJÖRNEN
135:4
N
Sveaplatsen
ZEBRAN
aga
MELONEN
n
tan
n
se
Ro
n
ta
ga
s
rg
bo
r sv
kto
Re
en
äg
As
pe
gre
ns
v
äg en
gen
vä
s
d
år
og
rk
y
K
Södertälje med omgivande land: Ankan
79
Karlhov
Karlhov var liksom Hagaberg kring sekelskiftet 1900 ett område med en blandad bebyggelse av
småegendomar och lägenheter. Längs Björknäsvägen uppfördes bostadshus i gult fasadtegel under
1950-talet och tio år senare uppfördes flerbostadshusen längs Karlhovsvägen – Enedalsvägen.
139. Kvarteren Ankan 6
Karlhovsvägen / Enedalsvägen
Miljöbeskrivning
Miljön består av flerbostadshus
i tre våningar med fasader av
rött tegel och vit betong, flacka
sadeltak träportar med skärmtak
och balkonger med smide och
blå emaljerad plåt.
Bostadsgårdarna består av
grönytor med inslag av
bergknallar och lövträd.
Parkeringsplatser är lagda
utanför gårdarna.
Historik
Byggnaderna som är ritade av
arkitekten Hans A Holst
uppfördes år 1960. Holst har
även ritat kvarteren Laddaren och Sprängaren i Järna och kv Tärnan intill men Tärnan har förlorat sin
ursprungliga arkitektoniska kvalitet genom utbytta fönster. Karaktärsdrag från bostadshusen i Järna
går att finna även i Ankan 6.
Kommentar
Kvarteren representerar en tidig 1960-talsarkitektur där ett traditionellt byggande och omsorgsfullt
utförda detaljer av hög kvalitet fortfarande dröjde sig kvar i byggandet innan miljonprogrammens
prefabricerade element kom att dominera flerbostadshusarkitekturen. Byggnaderna och de
trafikseparerade bostadsgårdarna är mycket välbevarade och har ett arkitekturhistoriskt värde att
förmedla.
Vägledning
Vid underhåll bör en varsamhet om ursprungliga detaljer, material och utformningar tillämpas.
Bostadsgårdarna bör värnas som tidstypiska inslag i 1950-talens flerbostadsområden
RNAN
ANKAN
139
n
e
äg GÖKEN
Södertälje med omgivande land: Mariekälla
81
Mariekälla
Namnet Mariekälla kommer från en källa i området. Den ska ha varit uppkallad efter Jungfru Maria
och belagd sedan 1700-talet. Området som sträcker sig från Mariekällgatan till Erikshällsgatan har i
folkmun utan någon förklarlig anledning kallats Skojarstan. Genom Mariekälla löper två små
vattendrag med utlopp i Maren. Området planlades redan år 1880 och bestod liksom andra
näromgivningar till stadens centrala delar av smågårdar och lägenheter. Närheten till Badinrättningen
medförde att stora, påkostade villor, varav en del blev pensionat, uppfördes i de norra delarna av
området under 1800-talets mitt och andra hälft. Området började dock bebyggas i större utsträckning
efter Vabis etablering i staden under 1890-talet. I de icke planlagda delarna byggdes små hus på
oregelbundna tomter. I början av 1940-talet uppfördes radhusen vid Fribovägen och i slutet av 40-talet
uppfördes Mariekällskolan. Under efterkrigstiden med koncentration till 1950-talet byggdes hela
områden av flerbostadshus med tillhörande gårdar.
Södertälje med omgivande land: Lupinen och Lönnen
82
140. Kv Lupinen och Lönnen 2: Badortsvillor
Parkgatan / Gröna gatan
Miljöbeskrivning
Villorna utgör, tillsammans med
villa Bellevue i kvarteret Almen 9,
en miljö av kvarvarande stora
påkostade badortsvillor från sent
1800- tal i Mariekälla. I kvarteret
Lönnen 2 ligger Villa Valhall, en
tvåvåningsbyggnad med gula
putsade fasader, omgiven av en stor
tomt med en bevarad uthusbyggnad.
Jakobsberg, i kvarteret Lupinen,
består av en huvudbyggnad
flankerad av två flyglar, samtliga i
tidstypisk träpanelarkitektur med
liggande respektive stående panel i
fasaderna, utkragande takfall med
sparrar, utsirade snickerier och
spröjsade fönster. Huvudbyggnaden
har en tidstypisk glasveranda.
Villa Valhall i kv Lönnen 2
Historik
Med Badinrättningens tillkomst år 1848 blev denna del av Mariekälla ett attraktivt område
angränsande Badparken, ett inhägnat område som sträckte sig från Badinrättningen upp över
Torekällberget. Mariekälla utgjordes i övrigt av spridda täppor och gårdar. Från 1860-talet uppfördes
påkostade sommarnöjen i området, bl.a. Valhall 1875, Bellevue, Bergshyddan, Nytomta och
Kristiansborg.
Egendomen Jakobsberg bildades av
traktören Jacob Jacobsson som lät
köpa upp mark i området. Under
sent 1870-tal köptes den av en
grosshandlare Abrahamsson som lät
uppföra den nuvarande villan som
sommarnöje. Stora delar av
jordbruksegendomen avstyckades
under hans tid. På 1920-talet blev
gården ett pensionat, Jacobsberg
Vilohem, med attraktivt läge nära
stationen och med park och
barrskog i närheten. Gården har
varit Scanias kursgård sedan 1955.
Större delen av övriga sommarnöjen
i området är idag rivna.
Jakobsberg i kvarteret Lupinen
Södertälje med omgivande land: Lupinen och Lönnen
83
Kommentar
Badortsvillorna från sent 1800-tal har ett samhällshistoriskt värde som viktiga spår i stadens historia
som berättar om den tidiga expansionen i Mariekälla, knuten till den för staden betydelsefulla
badortsepoken. Villornas individuella utformningar, uthus och tomternas storlekar är viktiga
karaktäristik i området. Villa Bellevue och Badparken finns med i kulturmiljöprogrammets delrapport
”Södertäljes stadskärna”.
Vägledning
Det är av stor vikt att byggnaderna vårdas utifrån dess ursprungliga material och detaljer. Utförande,
material och färgsättning är oerhört viktiga för den ursprungliga karaktären.
Tomternas storlek bör värnas och därför bör avstyckningar undvikas.
Södertälje med omgivande land: Braxen 1
84
141. Kv Braxen 1 / Mariekällskolan eller Campus Telge
Mariekällgatan / Nyköpingsvägen
Miljöbeskrivning
Miljön består av flera byggnadskroppar
omslutandes en skolgård på tre sidor.
Fasaderna är i gult tegel av olika bränning
och bryts upp av vitmålade fönster.
Byggnadsdelarna utmärks av geometriskt
distinkta former. Över några entréer är
lätta skärmtak. I miljön finns två
skolbyggnader. Den ena, en tvåvåningsbyggnad sträcker sig längs Mariekällgatan
med en stram rätvinklig utformning som
bryts upp av ett markant, runt, vitputsat
trapphus med lodräta fönsterband mot
norr. Banden av vitmålade enluftsfönster
är mot gården försedda med vädringsdel.
Skolbyggnad-en längs Nyköpingsvägen
kröns av en attikavåning. Byggnaderna
har franska balkonger mot öster.
Skolbyggnaden längs Mariekällgatan
Gymnastiksalen är en fristående byggnad som avslöjar sin funktion i de slutna fasaderna som endast
bryts upp av sammanhängande fönsterband längs takfoten. Matsalsbyggnaden avviker genom sin
åttakantiga form, vita slätputsade fasader och spetsiga tak. Ljushallsbyggnaden längs Nyköpingsvägen
är försedd med en indragen attikavåning med tvåluftsfönster. Inom skolområdet finns även ett
boningshus i samma material som övriga byggnader.
Historik
Skolan ritades av en av sin tids främste
funkisarkitekter, Paul Hedqvist, professor
vid Konsthögskolan och har bl.a. arkitekt
till Ålsten i Bromma, monumentalbyggnader som Skatteskrapan och ett flertal
skolor i Stockholm. Mariekällskolan stod
klar år 1948 och var då Nordens största
folkskola där nya moderna pedagogiska
metoder tillämpades. Idag nyttjas den av
Campus Telge.
Skolbyggnaden längs Nyköpingsvägen.
Södertälje med omgivande land: Braxen 1
85
Kommentar
Mariekällskolan tillhör en av de arkitektoniskt mest
intressanta skolmiljöerna i kommunen och har ett högt
bevarandevärde i sin tidstypiska utformning där de olika
byggnadskropparna samspelar i materialval och
grundform och där byggnadsdelarna avslöjar den inre
funktionen. Miljön har även ett personhistoriskt värde i en
av funktionalismens mest erkända arkitekter, Paul
Hedqvist.
Vägledning
Hedqvists funktionalistiska formspråk bör värnas genom
omsorg om ursprungliga detaljer. Den sammanhållna
miljön gör att frågor om tillbyggnader eller nya hus bör
behandlas med restriktivitet.
Trapphuset mot Mariekällgatan
Södertälje med omgivande land: Linnean
86
142. Kv Linnean och Gullvivan 3
Linnégatan / Liljewalchsgatan
Miljöbeskrivning
Kvarteret Linnean och Gullvivan
3 representerar en välbevarad
1950-talsbebyggelse. De består av
smalhus och ett punkthus
grupperade kring en gemensam
stor grönyta. Husen är indragna
från gatorna så att förgårdsmark
med gräsyta och rabatter bildas.
Smalhusen består av trevåningslängor i en tandad planform vilket
ger ett småskaligt intryck.
Byggnadsdelarna varierar i
mustiga färgställningar i grå,
beige, vit eller röd fasadfärg med
vita omfattningar, balkonger med
smidesräcken och plåt samt
skärmtak ovanför entréerna.
Punkthuset är en smal, nio
våningar hög byggnad i tre delar
av olika höjd med fasader i rött
tegel, enluftsfönster och träport.
Flerbostadshusen i kv Linnean
Historik
Husen ritades av Sven Backström och Leif Reinius,
några av de största arkitekterna under efterkrigstiden.
De har bl.a. ritat punkthusen, de s.k. Pennorna på
Danviksklippan i Stockholm liksom Gröndal.
Kvarteret Linnean stod klart år 1951 och Gullvivan 3
året därpå. Husen byggdes för Scaniaanställda av AB
Dure, ett dotterbolag till Scania. Smalhusens träportar
har ersatts av aluminiumportar.
Kommentar
Kvarteren representerar en tidstypisk, arkitektritad
flerbostadshusarkitektur av gedigna kvaliteter och
detaljer som är ett representativt kännetecken för det
tidiga 50-talets flerbostadshus. Punkthuset tillhör den
arkitektoniskt mest intressanta av byggnaderna.
Området har ett högt arkitekturhistoriskt värde i
arkitekterna Backström & Reinius. Kopplingen till
Scania och den expansiva efterkrigstiden inom
industrin som satte avtryck i bostadsområden i staden
är av stort samhällshistoriskt värde.
Punkthuset i kvarteret Linnean.
Södertälje med omgivande land: Linnean
87
Vägledning
Vid underhåll bör stor varsamhet gälla vad gäller originalfärgsättning, material, ursprungliga detaljer
men även av gårdarnas planering.
Ett återställande med träportar vore arkitektoniskt förhöjande för området.
Södertälje med omgivande land: Stjärnhusen i Eken
88
143. Kv Eken 12 och 14: Stjärnhusen
Wibeliusgatan / Mariekällgatan
Miljöbeskrivning
Stjärnhusen ligger indragna från gatorna, omgivna av gröna ytor indelade av asfalterade gångar och
inbäddade i grönska av höga lövträd. Hustypen består av tre byggnadskroppar koncentrerade kring ett
trapphus. Husen är putsade i vit respektive i en gul puts och täcks av sadeltak. Balkongerna i smide
och plåt är typiska för tiden.
Historik
Stjärnhusen är de enda av sitt slag
i Södertälje. De ritades av
arkitekten Archibald Frid och
byggdes år 1950. Typen uppkom
under sent 1940-tal och skapades
av arkitekterna Backström &
Reinius med Gröndalsområdet i
Stockholm.
Kommentar
Byggnaderna är tämligen
välbevarade och utgör som enda
stjärnhus i staden ett
miljöskapande och lokalt
arkitekturhistoriskt värde.
Stjärnhuset i Eken 14 vid Mariekällgatan
Vägledning
Stor hänsyn bör tas till byggnadernas friliggande placering vilket innebär restriktivitet vad gäller nya
byggnader kring dem.
Ett bevarande kräver en omvårdnad och säkerställande av ursprungliga material och detaljer.
Södertälje med omgivande land: Jasminen 4-5
89
144. Kvarteret Jasminen 4-5
Åsvägen/ Mariekällgatan / Sätersgatan
Miljöbeskrivning
Kv Jasminen 4 och 5 består tillsammans av fem välbevarade punkthus från 1940-talet. De ligger
inplacerade i naturmark i en brant sluttande terräng från Åsvägen mot Mariekällgatan. Husen består av
två byggnadsdelar per hus i sex respektive i sju våningar med de lägre delarna i den mer höglänta
terrängen. Fasaderna har grå slätputs i högdelen och gult tegel i den lägre delen. Balkongerna har
fronter av vit korrugerad plåt med avfasade sidor och byggnaderna har bevarade träportar med
geometriskt mönster. Huset närmast Sätersgatan har butiksdel i bottenvåningen.
Historik
Fyra av Jasminens punkthus ritades av Sture
Frölén för HSB. Frölén är bl.a. känd för ett flertal
punkthus från 1950-talet i Solna och Bandhagen.
Husen i Jasminen byggdes 1949 och var de första
punkthusen i Södertälje. Det femte huset vid
Sätersgatan ritades av arkitekten Stig Dranger.
Hustypen kallades i folkmun för ”Folksilos” p.g.a.
sina stora volymer som var ett nytt inslag i
stadsmiljöerna. Utnyttjandet av naturen med
bergknallar och träd var medvetet och i miljön
anlades trappor med enkla smidesräcken som
förmedlade kontakten mellan de olika nivåerna i
terrängen. Kvarteren bestod innan av en
villabebyggelse i trä.
Kommentar
Punkthusen i Jasminen är mycket välbevarade och
utgör ett fint exempel på det sena 1940-talets
strama arkitektur men med en lekfullhet i
materialen och med en anpassning i placering till
den branta terrängen. De är lokalhistoriskt
intressanta som de första punkthusen i staden och
har i en inventering från 1995 utpekats som
omistliga.
Vägledning
Bevarandet av det höga kulturhistoriska värdet innebär en stor omsorg om värnandet av ursprungliga
detaljer som balkonger, fönster, portar m.m. och om materialens användande.
Omgivande träd bör behållas som en viktig del av kvarterens karaktär.
Davids
sons g
ränd
Pa
rk
ga
tan
RÖNNEN
PILEN
LÖNNEN
Campu
kga
tan
Par
Je
rn
be
rg
sg
ata
n
Parkgatan
144
tan
niga
ALPROSEN
JASMINEN
n
ata
g
s
äll
sh
n
ata
PRÄSTKRAGEN
BRAXEN
tan
Midgårdsga
sg
ter
Sä
ik
Er
141
sh ä
llsg
atan
ASTERN
Åsvägen
RESEDAN
n
gata
s
d
i
Dav
HYACINTEN
Mariekällgatan
Kolo
LILJAN
Erik
N
n
ata
g
l
l
kä
arie
PIONEN
ROSEN
n
n
gata
Ban
M
n
sgata
d
r
å
g
Träd
ägen
143
n
ata
ag
140
LJUNGEN
EKEN
ön
Gr
LUPINEN
v
pings
Nykö
s g atan
an
gat
s
u
i
el
Wib
FLUNDRA
tan
Sätersga
LÖJAN
Lilj
Frid
h
chs
gat
an
M
Bjö
rne
bor
n
RINGBLOMMAN
GULLVIVAN
Lilj
eva
l
sg
ata
atan
n
ROSEN
em
ar
iek
äll
ga
ta
n
idh
em
sg
Fr
Brog
ata
142
Linnegatan
sg
lch
eva
LINNEAN
ata
n
BLÅKLOCKAN
gsg
ata
n
NEJLIKAN
Ra
Li l
n
-ta
hgsa
al c
jev
SOLROSEN
rie
Ma
t
lga
k äl
an
vin
v-ä
ge
n
BLÅKLINTEN
Södertälje med omgivande land: Rosenlund
Rosenlund
Rosenlund bestod tidigare av en spridd bebyggelse av mindre gårdar från sent 1800-tal. År 1878
etablerades begravningsplatsen intill Stockholmsvägen. För Hagaberg se under ”Hagabergs
villaområde”. Under tidigt 1900-tal uppfördes olika offentliga byggnader i området nära kanalen.
Lasarettet som utgör en kärna i sjukhusområdet uppfördes år 1907 och de monumentala
skolbyggnaderna Rosenborgsskolan under samma år och f.d. Täljegymnasiet några år därefter.
Idrottsplatsen i närheten av dessa är från 1923. Under 1910-talet anlades även Rosenborgs villastad
som under 30-40-talen sträckte sig mot Östertälje. År 1927 invigdes Folkets Park vid Kamphagen.
Folkets Park var ett tidstypiskt fenomen starkt knutet till arbetarrörelsens framväxt och
fackföreningarnas större inflytande i samhällsdebatten. Östra Rosenlund vid Höglandsvägen
bebyggdes med bostäder under sent 1940- tidigt 1950-tal.
Viksängsområdet som ligger i anslutning till Hagaberg har fått sitt namn från gården Viksängen.
Området påverkades av järnvägens och motorvägens dragningar. Under tidigt 1900-tal etablerades
fabriker i området och 1957 anlades reningsverket vid Igelstaviken. Under 1950-talet uppfördes
hyreshusen kring Lindåstäppan.
91
Södertälje med omgivande land: Apelsinen
92
145. Kv Apelsinen: Gamla Läroverket och Biologiska museet
Erik Dahlbergs väg
Miljöbeskrivning
Gamla Läroverkets huvudbyggnad är
uppförd i en arkitektonisk stil som
kallas jugend med ett formspråk av
hörnkedjor, fönster med småspröjsad
överdel, valmat brutet tak med
glaserat tegel och med lanterniner.
Biologiska museet ligger strax
sydväst om läroverket och är en
mindre byggnad som anknyter till
skolbyggnaden med tydlig
jugendkaraktär med valmat brutet tak
med glaserat tegel, putsade fasader,
hörnkedjor och med trappgavlar.
Historik
Högre allmänna läroverket stod färdigt
år 1912 efter ritningar av arkitekten
Edward Ohlsson. Det var den första
skolan i staden för högre utbildning
där realexamen kunde tas och senare
även studentexamen. Placeringen av
skolan styrdes delvis av ett beslut om
att järnvägen Stockholm-Katrineholm
skulle ha sin sträckning via en högbro
över kanalen med station vid
Dalgatan vilket dock inte genomfördes. Annexbyggnaden från 1933
ritades av arkitekten Tore E:son
Lindhberg och kom till som en följd
av det ökade elevantalet. Den är dock
kraftigt förändrad genom en tillbyggnad på 1970-talet. Under 1960-talet
ändrades läroverkets namn till
Täljegymnasiet, senare till Colin Leclair
Nuvarande Täljegymnasiet
Biologiska museet
Biologiska museet öppnades år 1913, tack vare en donation från C. F. Liljevalch på Saltskog gård.
Museibyggnaden ritades av Hjalmar Cederström vilken bl.a. var upphovsman till utformningen av
Södertälje lasarett. Museet var öppet för allmänheten men även tänkt att användas inom
undervisningen vid läroverket.
Södertälje med omgivande land: Apelsinen
93
Kommentar
Byggnaderna representerar en typisk offentlig jugendarkitektur under det tidiga 1910-talet och har ett
arkitekturhistoriskt och för stadsbilden miljöskapande värde. Deras funktion och kontinuitet fyller ett
samhällshistoriskt värde för staden.
Vägledning
Byggnaderna bör underhållas så att deras ursprungliga karaktär värnas. Ursprungliga detaljer som
putsstrukturer, fönster, portar m.m är viktiga för byggnadernas uttryck.
Södertälje med omgivande land: Lagmansvägen, Päronet och Revolvern
94
146. Kvarteren Revolvern, Päronet och villa Katrinedal
Lagmansvägen / Lasarettsvägen / Doktorsvägen
Miljöbeskrivning
Miljön ligger i den nordvästra delen av
Rosenlund angränsande Kanalen och
Kusens backe. Den omfattar en
villabebyggelse från tiden kring
sekelskiftet 1900 med påkostade,
arkitektoniskt omsorgsfullt utförda
villor, följsamt placerade på stora,
ibland kraftigt, sluttande
trädgårdstomter. Villorna representerar
det sena 1800-talets träpanelarkitektur,
det tidiga 1900-talets jugend och 1920talets klassicistiska arkitekturideal.
Historik
Villa Katrinedal från 1908.
Kvarteren började bebyggas under sent
1800-tal med villor i tidstypisk
träpanelarkitektur med detaljer i
lövsågeridekorer. Det sena 1800-talet
var badortsepokens tid och en del av
villorna byggdes därför för
sommargäster. Vid breddningen av
kanalen på 1920-talet revs delar av den
vattennära, äldre bebyggelsen på
kanalens östra sida då stora delar av
marken schaktades bort. I samband med
tillkomsten av Lasarettet och
skolbyggnaderna upplevde området en
expansion som bl.a. avspeglas i det
tidiga 1900-talets jugendvillor.
Kommentar
Kv Revolvern till höger och kv Päronet till vänster
Kulturmiljöns höga värde ligger i den samlade sekelskiftesbebyggelsens arkitektoniska utformning
och bevarade stora tomter, ett historiskt spår av stadens utbyggnad under perioden 1880-1920. Miljön
har även ett miljöskapande värde för stadsbilden där den är synlig över Kanalen från väster sett.
Vägledning
Villorna bör vårdas med ursprungliga material. För att behålla deras arkitektoniska uttryck krävs ett
värnande av äldre detaljer. Tomterna bör bevaras i sina storlekar. Ev tillbyggnader bör ske med
försiktighet och anpassas efter befintlig karaktär, volym, material och utformning.
Södertälje med omgivande land: Hagaberg
95
147. Hagabergs tidiga 1900-talsbebyggelse i kvarteren Dalen, Dungen,
Kumlet, Åsen och Skölden
Miljöbeskrivning
Hagabergs villaområde ligger i
sydvästsluttningen på östra sidan om
Södertälje kanal. Det avgränsas av
motorvägen och Grödingevägen med
delar av Tältvägen i söder, Falkvägen
i väster, av naturmark mot
bebyggelsen i Folkparken i norr samt
av Majtorpsskolan i öster. Den äldre
bebyggelsen finns spridd i hela
området men är som en
sammanhängande miljö av villor från
sent 1800-tal -1920-tal främst
koncentrerad till kvarteren Dalen,
Dungen, Kumlet, Skölden och Åsen.
Karaktäristiskt för byggnaderna är
den träpanelarkitektur som dominerar
med fasspontpanel, både stående och
liggande, förhöjt väggliv, fönster i alla
fasader, branta takfall med utkragande
takfot med dekorerade sparrar, fönster
med två eller flera bågar, skorstenar
med utkragande krön och en grund
som tar upp markens nivåskillnader
utan markuppfyllnader m.m.
Kännetecknande är även de ofta
uppvuxna trädgårdarna på ibland stora
tomter som är följsamt anpassade till
den kuperade terrängen. Byggnaderna
är indragna från gatan så att
förgårdsmark bildas framför huset.
Områdets lummighet består i ett
samspel mellan sparad naturmark och
anlagda trädgårdar vilket genom åren
fortsatt att sätta sin prägel på
Hagaberg.
Tältvägen vid kvarteren Värjan och Lavetten.
Högåsavägen och kvarteret Kumlet
Hagaberg rymmer även typhus och arkitektritade villor från senare tider i huvudsak fram till 1950talet, en del på kuperade naturtomter. 1930-talet återfinns bl.a. samlat i kvarteret Heden och Tegen.
Husen från 1930-40-talet har ofta flacka sadeltak och fasader med träpanel eller puts. Detaljerna kan
vara av hög kvalitet, t.ex. med blyspröjsade, mångfärgade fönster. Småskaliga flerbostadshus från
1940-talet förekommer exempelvis i kvarteret Skogslandet, Kullen, Bågen, Norrskogen och Lavetten.
1950-talets villor utmärks genom egna uttryck i volym, takutformning, materialkombinationer, ofta
putsade fasader, ibland med markerade skorstenar i anslutning till ytterväggarna och varierande
fönstersättningar. I kvarteren Berget, Backen, delar av Bågen, Norrskogen och Skiftet finns
representativa villor av typisk 1950-talskaraktär. Villor från 1960-70-talet finns bl.a. i kvarteret
Armborstet, främst som enplansvillor med mexitegelfasader och med svarta tak.
Södertälje med omgivande land: Hagaberg
96
Historik
Området har sitt ursprung i gården
Hagaberg och hade under 1800-talets
mitt och andra hälft en gles
bebyggelse av små gårdar samt ett
tegelbruk. Kring 1890-talet fanns bl.a.
gårdarna Edenhall, Almalund och
Sandbrink i området. Tio år senare
hade Hagaberg bebyggts ytterligare
bl.a. med Lindängen, Edenshof,
Solberga och Emmyhill. Hagaberg
köptes av den Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen som startade
bibelinstitut och en folkhögskola i
området 1910. År 1907 bildades
egnahemsområdet som senare
utökades mot Sofiehill på andra sidan
motorvägen. Tomterna bebyggdes
främst med småhus.
Kvarteret Dungen
I enstaka fall har byggmästare eller privata fastighetsägare låtit uppföra mindre flerfamiljshus i
området. Under 1940-talet byggdes flera typhus i området efter ritningar bl.a. från AB Borohus.
Mellan 1955-58 byggdes några arkitektritade villor och kring sent 1950-tal var området i stort sett
fullbyggt. Det har funnits en god tillgång till dricksvatten av bra kvalitet. Först på 1960-talet fick en
del av de äldre villorna kommunalt vatten och avlopp. Från mitten av 1960-talet tillkom enstaka
nybyggnader på tidigare obebyggda tomter, bl.a. med vinkelbyggda enplanshus i kvarteret Lavetten.
Under senare delen av 1900-talet har nybyggen främst skett genom avstyckning av äldre tomter.
Kommentar
Hagaberg utgör tillsammans med Blombacka och husen längs Ekensbergsgatan i Grusåsen en god bild
av det tidiga 1900-talets egnahemsbildningar och villabebyggelse. De skildrar Södertäljes expansion
av dåtidens närliggande landsbygd från 1800-talets mitt till idag och har ett representativt
samhällshistoriskt och miljöskapande värde för staden. Hagaberg har även en intressant representation
av arkitektritade villor av hög kvalitet från 1900-talets andra hälft.
Vägledning
Byggnaderna från sekelskiftet 1900-1920-talet bör behandlas med respekt för deras ursprungliga
uttryck och vårdas med traditionella material. Ursprungliga detaljer har en stor betydelse för
upplevelsen av miljön och bör hanteras varsamt.
Vid ombyggnader bör utformningen utföras med hänsyn till områdets villakaraktär.
Uthusens placering i tomternas bakre gräns, trädgårdarnas karaktär samt förgårdsmark är viktiga
karaktärsdrag att förhålla sig till.
Södertälje med omgivande land: Enbäret, Lagerbäret, Rönnbäret, Tranbäret, Oxelbäret och Slånbäret
97
148. Kv Enbäret, Lagerbäret, Rönnbäret, Slånbäret, Tranbäret 2 och
Oxelbäret 2-3: Fogdetorps 1940-talsmiljö
Miljöbeskrivning
Kvarteren ligger i området Fogdetorp.
Utmärkande för området är den
samlade 1940-talskaraktären av
flerbostadshus i puts och tegel med
stramt utformade fasader.
Byggnaderna är placerade i naturmark
med inslag av bergknallar och träd
eller längs gatorna med en smal remsa
förgårdsmark med grönyta framför.
Kvarteren Enbäret och Lagerbäret
består T-formade punkthus i fyra
våningar med valmade tak. Husen i
Enbäret 2 har röda tegelfasader
medan övriga är putsade i olika
färgsättningar. Portarna är i trä och
glas. Byggnaderna angränsar
omgivande gator och omger en öppen
yta med naturmark bevuxen med tallar.
Oxelbäret 2-3 består av två putsade
smalhus längs Strindbergsgatan. De
har smala ytor med gräsmatta och
planteringar framför husen.
Rönnbäret har fem smalhus i tre
våningar, belägna mellan
Strindbergsvägen och Kamphagen.
Husen är putsade med gul, vit
respektive i blå färgsättning.
Slånbäret består av åtta smalhus i tre
våningar med putsade fasader i grön,
vit, gul eller grå kulör. Området är
trafikseparerat. Byggnaderna är
symmetriskt placerade i par och har
smala planteringsytor kring portarna.
Tranbäret 2 har två
trevåningsbyggnader i blå respektive i
gul färgsättning. De ligger väster om
Strindbergsvägen.
Oxelbäret 2 till vänster och Rönnbäret 2 till höger.
Punkthus i kv Enbäret 1.
Historik
Fogdetorpsområdet började bebyggas under 1940-talets mitt och tillhör ett av stadens första
utbyggnadsområden under efterkrigstiden då industriernas högkonjunktur skapade ett stort
bostadsbehov i staden. I området skildras flerbostadsområdenas utveckling från, det i arkitekturen
kvardröjande, 1930-talets lite enformigt utformade planer med smalhus i glesa rader med
genomgående lägenheter till 1940-talets nya hustyp, punkthuset, som har lägenheter i hörn med
Södertälje med omgivande land: Enbäret, Lagerbäret, Rönnbäret, Tranbäret, Oxelbäret och Slånbäret
fönster åt två håll. 1930-talets
utomhusmiljöer bestod vanligen av
smala förgårdar med planteringar
intill och en gräsmatta bakom medan
1940- och 50-talens ideal innebar
trafikseparerade områden, gårdar med
naturmark eller parker i närheten,
trappor av natursten och ibland
plattlagda gångar. Husen är tillkomna
under en period från 1940-talets mitt
till andra hälft. Arkitekten Tore E:son
Lindberg har ritat flertalet bl.a.
Slånbärets hus från år 1944 som
speglar mycket av 1930-talets
planideal, Oxelbäret 2-3 och
Tranbäret 2 från 1947. Husen i
kvarteren Enbäret och Lagerbäret
uppfördes av HSB samma år. Kv
Rönnbäret 3-3 stod färdiga år 1946,
98
Kv Tranbäret 2 närmast till vänster och kv Rönnbäret 2-3 till höger.
Kommentar
Kvarteren representerar tillsammans
med radhusen i kvarteret Tranbäret,
Oxelbäret och Slånbäret en väl
sammanhållen 1940-talsmiljö där
övergången från 1930-talets plan- och
arkitekturideal till 1940-talets nya
planströmningar skildras. Varje
byggnad i sig är inte av högt
kulturhistoriskt värde men den
samlade bebyggelsen och dess
bevarade planstruktur, naturmark och
gårdar är ett utmärkt exempel på
1940-talets planering och
arkitekturideal. Miljön har ett
samhällshistoriskt värde och speglar
industriernas kraftiga uppgång och
stadens ökande befolkning kring
andra världskriget. Området har även
ett personhistoriskt värde knutet till
arkitekten Tore E:son Lindhberg.
Enbäret 2
Vägledning
För att värna områdets samlade 1940-talskaraktär bör ursprungliga detaljer värnas liksom
färgsättningar och fasadmaterial. Lika viktigt som byggnaderna är omgivande gårdar med naturmark
med inslag av träd eller grönytor längs byggnaderna.
Södertälje med omgivande land: Radhusen i Vinbäret, Oxelbäret och Tranbäret
99
148: 1. Kv Vinbäret, Oxelbäret och Tranbäret 1: Radhus
Miljöbeskrivning
Kvarteren består av låga,
modernistiskt utformade
radhuslängor i en våning med
asymmetriskt utformade gavlar och
sadeltak. Fasadernas gula tegel av
olika bränning har även inslag av
slammade partier. Fönstren är av
varierande fönstertyper, mot
uteplatsen försedda med luckor.
Längorna ligger snett mitt emot
varandra och genom ett tandat
mönster i planen med indragningar
av fasadpartier bildas insynsskyddade uteplatser. Området är trafikseparerat och husen följer mjukt de
omgivande gatorna. I mitten finns
en öppen gemensam grönyta som
genomskärs av cykelbanor.
Kvarteret Vinbäret 1
Historik
Radhusen som uppfördes 1945 efter ritningar av arkitekten och byggmästaren Erik Sigfrid Persson var
de första radhusen i Södertälje. Året innan hade radhusområdet Friluftsstaden i Malmö uppförts, ritat
av Persson. Det ansågs nydanande inom bostadsarkitekturen med billiga, bra och moderna bostäder av
god arkitektonisk utformning där grönytorna blev en väsentlig del av arkitekturen och planeringen.
Bostäderna var tänkta för människor ur arbetarklassen. Konceptet blev uppmärksammat och
framgångsrikt. Genom Erik Sigfrid Persson bildades AB Svenska Friluftsbostäder som skapade fem
radhusområden i Sverige enligt denna modell med egna stadsplaner. Två av områdena byggdes i
Södertälje, dels vid Fogdetorp och dels vid Ringtäppan i Mariekälla. Ringtäppan har dock förändrats
genom intrång av grönytorna vilket gör att området förlorat sin ursprungliga arkitektoniska tanke.
Kommentar
Området som tillhör ett av Erik Sigfrid Perssons mest välbevarade radhusområden från 1940-talet
utgör ett representativt exempel på ett välplanerat samspel mellan arkitektur och grönytor. Miljön är av
omistlig värde. Den har ett högt arkitektoniskt värde och har även ett samhällshistoriskt värde i sin
genomtänkta planering av moderna bostäder för arbetarklassen och som stadens första radhus.
Vägledning
Ett värnande av miljön kräver stor hänsyn till ursprungliga material och detaljutförande vid underhåll.
En gemensam utformning av samtliga hus bör gälla vid ändringar av uteplatser m.m. för att bevara den
sammanhållna karaktären och radhusens arkitektoniska status.
Tillbyggnader bör undvikas.
Grönytorna ska ses som en del av arkitekturen. Staket och avgränsningar mellan husen bör undvikas
för att värna tanken om gemensamma grönytor.
Södertälje med omgivande land: Rustningen och Värjan
100
149. Kv Rustningen 2 och Värjan 10-1, 13: Lindåstäppan
Grödingevägen / Tältvägen
Miljöbeskrivning
Kvarteren Rustningen och Värjan
ligger i områdesdelen Viksängen.
Miljön utgör ett sammanhållet
bostadsområde av lamellhus och ett
punkthus koncentrerade kring ett
skyddat grönområde i mitten, den
s.k. Lindåstäppan. Det är en park
med gräsytor, träd, planteringar,
lekytor och grusgångar.
Byggnadernas arkitektoniska
formspråk är kännetecknande för
1950-talet med sammanbyggda
huskroppar, snedställda burspråk,
flera färgställningar, balkonger med
smide och korrugerad plåt, träportar
och skärmtak. Lamellhusen är
mellan två till tre våningar höga och
är individuellt utformade kvartersvis.
Värjan 11
Punkthuset bär ett eget uttryck med avfasade hörn och tälttak. Det är ihopbyggt med ett lamellhus via
en envånig tegelbyggnad. I kvarteret Värjan 10 finns affärslokaler i en envånig del som förbinder
bostadshusen med varandra och som även sträcker sig framför bostadshuset mot Viksängsgatan.
Hyreshuset i Värjan 13, som är något senare tillkommet, avviker i utformningen med användandet av
tegel i gavlarna.
Historik
Området utgjorde tidigare marker till Viksängen, en av
Östertäljes stora gårdar och som gett upphov till
områdesnamnet. Under sent 1800-tal fram till 1930talet låg här flera handelsträdgårdar. Efter uppförandet
av bostadsområdet i Fogdetorp blev Viksängen nästa
stora bostadsprojekt i Rosenlund. Husen uppfördes av
det kommunala bostadsbolaget Telgebostäder.
Riksbyggen uppförde byggnaderna i Rustningen 1949.
Även husen i Värjan 10-11 som uppfördes året därpå
ritades av Riksbyggen. Värjan 13 från 1964 ritades av
arkitekten Archibald Frid. I området anlades ett litet
centrum med servicebutiker, mataffär och kafé.
Under 2006 har en renovering genomförts med
återställande av ursprungliga färgsättningar och
detaljer, bl.a. har balkongernas utformning behållits
vilket har en stor betydelse för miljöns karaktär.
Kv Rustningen 2
Södertälje med omgivande land: Rustningen och Värjan
101
Kommentar
Lindåstäppans bostadsområde speglar tidens arkitektoniska planideal med sina välbevarade
flerbostadshus som bildar ett enhetligt bebyggelseområde. Förhållandet mellan hus, bostadsgårdar och
den öppna gemensamma grönytan i mitten är representativ.
Vägledning
För att behålla områdets 1950-talskaraktär måste detaljer och färgsättningar även i fortsättningen
värnas.
Lindåstäppan bör liksom arkitekturen behandlas utifrån dess ursprungliga utformning som en
gemensam grönyta av parkkaraktär.
Sveagatan
Sveaplatsen
ZEBRAN
holm
Stock
HÄSTEN
n
sväge
EBRAN
CITRONEN
gen
Fogdetorpsvägen
k
Eri
s
erg
hlb
Da
NYPONET
g
vä
145
145
SMULTRONET
e
Polh
ÖRSBÄRET
a
msg
kto
Re
äg
rsv
en
As
pe
gre
ns
vä
geen
n
äg
sv
d
r
å
og
rk
Ky
rå
te
Ös
ge
tvä
n
KLARBÄRET
ge
vä
Rosen
n
äg
sv
en
ge
n
Lu
nd
s
ren
DRUVAN
gen
lundsvä
R
os
en
lu
nd
s
BANANEN
vä
ge
n
ÄPPLET
HALLONET
s
La
v
tts
are
146
Lagmansvägen
ne
Sig
en
äg
sv
s
bbe
He
ENBÄRET
väg
HASSELNÖTEN
tig
el s
ss
en
ott
Idr
148
Öste
rhöjd
sväg
en
ägen
jdsv
enhö
Ha
PISTOLEN
Ros
ägen
ndsv
Högla
en
äg
REVOLVERN
SLÅNBÄRET
Strindbergsvägen
VALNÖTEN
Bellmansvägen
PÄRONET
LINGONET
OXELBÄRET
148:1
Strindbergsvägen
en
gsväg
Frödin
väg
Jakob Borgmästares
VINBÄRET
Bellmansvägen
RÖNNBÄRET
MORELLEN
LAGERBÄRET
TRANBÄRET
n
ägen
Folkparksvägen Folkparksv
gen
Hambosti
Tangostigen
RIUS
Dansbanestigen
Falkvägen
ahlbe
Erik D
äg
rgs v
KUMLET
147
gen
Trollvägen
DUNGEN
n
ge
rvä
Vå
DALEN
Slussbron
HJÄLMEN
BACKEN
Fa
lkv
en
rk
jö
v
by
Majt
orp
sv
en
äg
n
Lin
då
svä
ge
en
as
tvä
g
TEGEN
stv
ro
mf
Ri
VATTENÅDRAN VATTE
sväge
n
Grödin
geväg
e
Viksän
g
149
n
LÖVÄNGEN
SVÄRDET
RUSTNINGEN
LÖVÄNGEN
öd
ing
ev
äg
en
Vi
ks
än
gs
led
en
TORPEDEN
Tältvägen
Norrhemsvägen
LAXÖRINGEN
v
rls
Ca
äg
n
ata
sg
lm
ho
rds
Vä
rtig
He
SPORREN
SPJUTET V
iks
än
BRYNJAN
gs
vä
ge
n
n
Gr
Karlsviksgränd
elsga
ta
SIKEN
Kä
llä
ng
sv
ä
VÄRJAN
n
TORSKEN
LAXEN
en
äg
Gö
kv
äg
e
nd
Fågelviksgrä
ten
Up
pf
ar
n
n
R und
äg
e
ata
nalg
ta
n
n
Hagabergsrondellen
Ka
sg
a
ltv
d
än
gr
ds
d
un
s
än
gr
lm
ds
he
un
Vil
s
lm
lhe
Vi
SILLEN
lm
ge
ovä
Sag
vä
g
BASTIONEN
tra
Ös
GÄDDAN
Vä
rd
sh
o
nd
grä
iks
rlsv
Ka
HEDEN
Da
hl
be
rg
s
Tr
n
ata
nalg
Ka
tra
ho
lm
sh
am
ne
n
v
go
Sa
v
te
Er
ik
Ös
d
grän
lviks
Fåge
SKIFTET
LAVETTEN
Tä
Vä
rds
Trollv
ägen
en
äg
m
To
äge
n
B
SLUNGAN
3
Högla
ndsvä
gen
NORRSKO
en
äg
gv
är
Dv
Vå
rv
äg
en
en
en
äg
ev
ing
öd
Gr
gen
Majtorpsvä
B
rin
KULLEN
en
äg
kv
HAGEN
Lindåsväg
GEVÄRET
SKOGSLANDET
ÅSEN
en
äg
ev
mt
To
äg
en
Ving
aväg
en
HJÄLMEN
BÅGEN
igen
en
SKÖLDEN
SABELN
n
BERGET
Högåsavä
ARMBORSTET
st
ig
e
MOSSEN
n
Högåsaväge
rvä
g
te
r
RUSSINET
Polkast
LANSEN
Bu
Kl
ät
FOLKPARKEN
Dansbanestig
LJAN
STENBÄRET
HJORTRONET
ALKOTTEN
ÅKERBÄRET
Rose
nh
äg
g
pe
sv
As
er g
Do
or
kt
sto
rps
vä
sta
r
hlb
PERSIKAN
Ja
ko
bB
org
mä
n
sväge
Minne
Da
PERSIKAN
BJÖRNBÄRET
ägen
ik
Er
Fogdetorpsvägen
sv
läng
Tege
BLÅBÄRET
es
vä
g
tan
nb
se
Ro
ga
gs
or
n
ta
gen
KASTANJEN
ODONET
APELSINEN
öjdsv
ä
svä
olm
ckh
Sto
Södertälje med omgivande land: Saltskogs gård
103
Saltskog
Saltskog ligger i södra delen av staden intill Saltskogsfjärden. Området inringas av motorvägen,
Tvetavägen, Genetaleden och Järnagatan. Det är idag en stadsdel som domineras av en bebyggelse
från 1960-70- talen bestående av flerbostadshus i norr och radhus, grupphusbebyggelse, skola och ett
centrum med mataffär längre söderut. Saltskog har ett strategiskt läge på en höjd intill den forna
vattenleden mellan Mälaren och Saltsjön vilket kan förklara dess långa hävd. I området finns
fornlämningar som antyder en lång kontinuitet i brukande av området, bl.a. förekomsten av gravar. Ett
svärd daterat till 600 e Kr har påträffats vid Saltskog. I området har även en depå av mynt från 15801640-talet hittats, den s.k. Saltskogsskatten. Mellan 1860-1921 låg Saltskogs station eller Södertelge
Öfvre vid Saltskogsfjärden.
150. Saltskogs gård
Miljöbeskrivning
Gården Saltskog ligger i den
sydvästra delen av Saltskog och
utgörs av byggnader samt en
anslutande park från sent 1800-/
tidigt 1900-tal. Huvudbyggnaden är
uppförd i träpanelarkitektur med
lövsågssnickerier, fönster med flera
bågar som delvis är småspröjsade
och med olika takfall. Nedanför den
ligger Villa Elghem, en tidstypisk
jugendvilla i stående panel och
fjällpanel. I miljön finns även en
villa i typisk snickarglädje med
panelade fasader med utsirade
detaljer. Rester av den gamla
parken sträcker sig i kraftigt
sluttande terräng ned mot
Saltskogsfjärden i öster. Parken
innehåller bl.a. bokträd, stigar,
stentrappor och en grotta.
Villa Elghem
Historik
Äldsta skriftliga belägg för gården är från år 1538. Från 1560-talet var Saltskog inom släkten
Gyllestiernas ägo fram till år 1752. Därefter hamnade den i baron Erik Lovisins ägo vars familj hade
den fram till år 1797 då Tvetaberg med Saltskog såldes till baron Fredrik Hierta. Senare samägdes
gårdarna med Lina och Hanstavik av Nils Dufwa. På 1880-talet köptes Saltskog gård av Carl Fredrik
Liljevalch j:r. Han var en stor industriman, grundare av trävarufirman Bergvik och Ala samt en av
upphovsmännen till Grängesbergskoncernen och grundare till Liljevalchs konsthall på Djurgården i
Stockholm. Under sin tid i Södertälje donerade han pengar till Biologiska museet, Södertälje kanal &
Slussverksbolag samt till Södertelge Badaktiebolag. Liljevalch lär ha haft problem med sina lungor
och Södertälje, som var en känd badortsstad med ett ansett hälsosamt klimat, var därför en lämplig
Södertälje med omgivande land: Saltskogs gård
104
plats för honom att vistas. Platsen hade en fördel i att den låg nära järnvägsstationen vid
Saltskogsfjärden och att det fanns en vattenförbindelse mellan Saltskogsfjärden via Katthavet i söder
till Saltsjön. Liljevalch lät uppföra huvudbyggnaden år 1882. Möjligen ritades den av arkitekten
Magnus Isaeus. Även förvaltarbostaden, hönshus och ekonomibyggnader uppfördes kring samma tid.
Liljevalch som var botaniskt
intresserad lät också anlägga en
trädgård kring huvudbyggnaden
samt en park med exotiska träd i
sluttningen ned mot
Saltskogsfjärden. Parken
representerade ett tidstypiskt
fenomen i högreståndsmiljöer
från tiden med slingrande
promenadvägar, sällsynta
trädslag, ”runstenar”, grotta och
utsiktsplats. Nedanför huvudbyggnaden stod tidigare
Kägelbanan som idag finns på
Torekällbergets museum. I övrigt
omgavs gården av tillhörande
odlingsmarker. År 1897 köpte
Liljevalch, Villa Elghem, ett hus
som ritats av Ferdinand Boberg
till Stockholmutställningen samma år.
Huvudbyggnaden
År 1964 köpte Södertälje stad Saltskog varvid bl.a. ekonomibyggnaderna revs. Huvudbyggnaden samt
en del av trädgården ägs och drivs idag av en stiftelse. Huvudbyggnaden används för konstnärlig
verksamhet med ateljéer och utställningslokaler samt för olika evenemang. Under 1980-talet
renoverades den och fasaderna kunde delvis återställas.
Kommentar
Saltskogs gård omfattar ett högt kulturhistoriskt värde ur olika aspekter. Det har ett personhistoriskt
värde kopplat till godsägaren Erik Lovisin, till industrimannen och grundaren av Liljevalchs konsthall
Carl Fredrik Liljevalch j:r, till arkitekten Magnus Isaeus och till en av sekelskiftets stora arkitektnamn,
Ferdinand Boberg. Den tidstypiska arkitekturen som är nära sammanhängande med den likaväl så
tidstypiska parken med sällsynta trädslag och promenadstigar har ett arkitekturhistoriskt värde. Av
byggnaderna är det endast Bobergs villa som kan sägas ha ett högt arkitektoniskt värde i sin mycket
fina välbevarade utformning och som även ska ses ur ett arkitekturhistoriskt perspektiv kopplat till den
stora Stockholmsutställningen från år 1897. Byggnaden har närmast ett nationellt intresse.
Vägledning
Byggnadernas tidstypiskhet värnas genom varsamhet om ursprungliga detaljer, traditionella material
och färgsättningar där framför allt den Bobergska villan ska ges en stor omsorg vid underhåll.
Kvarvarande delar av parken bör skötas efter dess ursprungliga utformning och utgöra en attraktiv
rekreationsdel i Södertälje.
BURSPRÅKET
ALTANEN
Förv
altar
väge
n
150
Södertälje med omgivande land: Södra
106
Södra
Områdesbeskrivning
Södra är ett område med ett koncentrat av olika typer av bebyggelse och verksamheter. Det omges och
avgränsas av järnvägsspår, vägar och bilbroar. Genom området löper den breda esplanaden Hertig
Carls väg. I den nordöstra delen av området är det södra utloppet från Södertälje kanal.
Södra är uppdelat i bostadsområde av villor och flerbostadshus koncentrerat kring den norra delen av
esplanaden och i Södertälje Hamn som är en järnvägstation för pendeltåg med tillhörande tidstypisk
stationsbebyggelse från 1920-talet. I närheten av stationen samt i områdets norra del finns några
småbutiker och restauranger. I bostadsområdet finns lågstadieskola och förskola. I öster dominerar
hamnområdet med industribyggnader och småverkstäder. I söder finns Södertälje färghandel, två
varuhus, bageri och Telge Energi. Söder om Södra ligger en gasoldepå och Oljehamnen. Ännu längre
söderut ligger Sydhamnen och Näset. Näset utgör den sydligaste delen av området, omgivet av
Strömsviken i väster och Hallsfjärden i öster. Det utgörs av ett kuperat barrskogsområden med
sekelskiftesvillor längs vattnet.
Historik
Mellan Torpaviken och Saltskogfjärden till Maren gick fram till år 1819 den urgamla, och för stadens
tillblivelse så betydelsefulla, vattenleden som en gång förbundit Mälaren med Saltsjön. Kring tidigt
1900-tal påbörjades en breddning av vattenleden men projektet fick ge vika när Scania expanderade på
1960-talet och den går nu istället delvis under marken i en kulvert. Tanken var att anlägga en uthamn
från Torpaviken men det genomfördes aldrig.
Området hette ursprungligen Kolpenäs och skänktes av Hertig Karl till staden i slutet av 1500-talet.
Senare fick det namn Näset men har efter järnvägsstationen som stod klar år 1921 benämnts Södra.
Sedan 1800-talets mitt har en etablerad industriverksamhet funnits i hamnområdet med en kraftig
utveckling under 1940-talet då verkstadslokaler uppfördes i uthamnens norra del. På 1960-talet
utvecklades hamnen till att bli en styckegodshamn.
Under 1800-talet låg Saltsjökaféet vid Hälsokullen samt ett intilliggande kallbadhus mellan 18881917. Näset som utgjort donationsjord från Hertig Carl till staden planlades i tomter under tidigt 1900tal. Kring sekelskiftet 1900 fanns planer på att anlägga en helt ny stadsdel i nuvarande Södra. År 1903
gjordes en stadsplan av Per Olof Hallman, en av sin tids ledande stadsplanearkitekter. Planen
omfattade villabebyggelse, flerbostadshus, torg, varmbadhus, kyrka, saluhall och brandstation. Ett
järnvägsspår skulle gå från Södertälje central till en station vid Uthamnen och därifrån skulle en
spårväg leda till Havsbadet. Projektet kunde dock inte genomföras. Under början av 1920-talet anlades
stationen Södertälje Södra, idag Södertälje Hamn. En stadsplan, grundad på Hallmans plan,
upprättades under 1920-talet av stadsarkitekten Cyrillus Johansson och Albert Liljenberg. Cyrillus
Johansson är bl.a. känd för Årstabron. Tio år senare exploaterades området med bostadsbebyggelse.
Esplanaden som löper genom området är en kvarvarande del av Hallmans förslag och uppkallades
efter Karl IX, tidigare Hertig av Södermanland.
Under 60-talet öppnades ett OBS-varuhus söder om bostadsbebyggelsen och söder om detta har en
annan livsmedelsbutik öppnat.
Södertälje med omgivande land. Södra industri- och hamnområde
107
151. Södras industri- och hamnområde
Miljöbeskrivning
Hamn- och industriområdet sträcker sig längs Igelstaviken västerut mot Verkstadsvägen som
avgränsar området mot Scania och längst i söder övergår det i Sydhamnen mot Hallsfjärden. I området
finns många verksamheter samlade, skrotbolag, kontor, konferensverksamhet samt speditions- och
lagerverksamheter. Industribebyggelsen är belägen längs vattnet och representerar en period från tidigt
1900-tal till dagens industribyggnader.
Historik
Södertälje uthamn har anor sedan 1500-talet då där fanns en kaj varifrån koggar trafikerade norra
Tyskland. Under 1500-1600-talet var det var främst järnvaror från Bergsslagen och Södermanland
som omlastats i Mälarhamnen som utforslades vid Södra. I och med det bottniska handelstvånget 1636
ströps dock hamnen på sin trafik.
På 1860-talet etablerades en lysoljefabrik vid
Framnäs som därför kallades för Oljebruket och i
slutet av århundradet även en lådfabrik. AB
Baltic, som tillverkade separatorer hade
verksamhet i området från tidigt 1900-tal, se
nedan under ”Kv Skutan / Baltic”. År 1926
flyttade Blomqvists Verkstadsaktiebolag till
Uthamnen med tillverkning av svarvar,
blandningsmaskiner m.m. Under tidigt 1900-tal
började kol fraktas från hamnen till Norra
Södermanlands järnväg och 1919 byggdes
Uthamnen ut. På 30-talet anlades en kolgård vid
Uthamnen. Kring 1935 uppfördes fabrikslokaler i
norra delen av området för Siporex och för
företag som sålde olika maskiner. Under 1940talet etablerades också AB Södertälje
Metallförädling, AB Södertälje Snickeri &
Karosserifabrik, Södertälje Verktygs AB samt AB
Södertälje Stålrör i området. Ewos inom
Astrakoncernen uppfördes i Södraområdet 1957.
Under början av 1960-talet blev Uthamnen främst
en hamn för styckegodstrafik. Oljehamnen i söder
tillkom 1960.
Svenska Lantmännens silo från 1965. Närmast i bild
syns taket på Erskines hallbyggnad.
Kommentar
Södertälje uthamn har ett samhällshistoriskt värde i dess kontinuitet sedan 1500-talet och belyser den
för staden så viktiga sjöfarten, hamnverksamheterna och industriernas utveckling.
Södertälje med omgivande land. Södra industri- och hamnområde
108
Vägledning
Bostäder kan enligt samhällsbyggnadskontorets förslag läggas i begränsade delar av området i norr.
Arkitekturen bör vara ett uttryck för sin tid men ge utrymme för befintliga närliggande byggnaders
uttryck.
Viktigt är att nya tillägg fint ansluter till den befintliga stadsplanen.
Utpekade industribyggnader bör sparas och kan, i enlighet med Samhällsbyggnadskontorets förslag,
genom att förmedla olika historiska spår i området utgöra arkitektoniskt förhöjande inslag i området.
Södertälje med omgivande land: Kv Isbrytaren
109
151:1. Kv Isbrytaren 1: Erskines hamnbyggnader
Miljöbeskrivning
Erskines byggnader i kvarteret
Isbrytaren består av en panncentral som genom en förbindelsegång är ansluten till en stor
hallbyggnad. Hallbyggnaden
har, ett för industribyggnader,
vanligt förekommande sågtandstak som här avviker i
utformningen med en
modernistisk lekfullhet i sin
böljande form. Den karaktärsfulla panncentralsbyggnaden
intill har ett bågformat plåttäckt
tak som sträcker sig ned över
sidorna där det utgör fasad och
med glasade långsidor samt en
uppstickande skorsten intill.
Förbindelsegången är en låg
byggnad med ett böljande tak.
Hallbyggnaden med sitt vågformade sågtandstak.
Historik
Byggnaderna uppfördes 1953 och ritades av en av
efterkrigstidens ledande arkitekter, Ralph Erskine för
Hans Österman Försäljnings AB. Under 60-talet
nyttjades lokalerna av British Motor Corporation AB
och uthamnen utgjorde under den tiden en av de två
största importhamnarna i landet av engelska bilar.
Vid fabriken iordningställdes bilarna för leverans.
Lackeringsverkstad fanns för lagning av lackskador
under transporterna. Den stora hallbyggnaden har
senare inklätts med en korrugerad gul plåt.
Kommentar
Byggnaderna har ett högt arkitektoniskt värde trots
hallbyggnadens senare plåtfasad samt ett
personhistoriskt värde kopplat till den store 1900talsarkiteken Ralph Erskine.
Panncentralen
Vägledning
Industribyggnaderna bör vårdas med material som är ursprungliga för dem och stor hänsyn tillämpas
för att värna ursprungliga detaljer. Hallbyggnaden bör i framtiden frigöras från sin senare tillkomna
plåtfasad.
Södertälje med omgivande land: Kryssaren
110
151: 2. Kv Kryssaren: Utsädesmagasinet
Miljöbeskrivning
Magasinet är en högrest tegelbyggnad i 9 våningar uppförd i en nationalromantisk arkitektur
inspirerad av den hanseatiska erans byggnader, med ett brant brutet tak, tegelfris, ett flertal små
takkupor, blinderingar, tegelfris, välvda träportar och symmetriskt placerade småspröjsade fönster.
Byggnaden är belägen intill Hansavägen. Den utgör idag godsterminal för en åkerifirma.
Historik
Utsädesmagasinet uppfördes 1917 efter
ritningar av arkitekten Hjalmar Cederström
som bl.a. ritat Södertälje lasarett och Gamla
Läroverket, se Kv Apelsinen. Magasinet
uppfördes av Svenska Lantmännens
Utsädesaktiebolag för att marknadsföra
utsäde från kontrollodlingar i Mälardalen. I
ett tillhörande annex lagrades spannmål för
statens räkning. När den stora silobyggnaden
uppfördes i kvarteret söder om Isbrytaren
1965 övertog den funktionen av
spannmålsmagasin.
Kommentar
Utsädesmagasinet är ett fint exempel på den
nationalromantiska erans tolkning av ett
hamnmagasin, anspelande på hansatidens
tegelarkitektur, branta tak och takkupor. Den
visar också på hamnens betydelse för
Mälardalens jordbruksproduktion.
Utsädesmagasinet
Vägledning
Underhållet av byggnaden bör baseras på ursprungliga material och värnande om ursprungligt
formspråk som portar, fönster, blinderingar m.m..
Södertälje med omgivande land: Karossan / Baltic
111
151: 3. Kv Skutan 1: Gamla Baltic
Miljöbeskrivning
Byggnaden tillhör en av de mest
välbevarade verkstadsbyggnaderna i
området. Den har en betongkonstruktion med röda tegelfasader, indelade i
vertikala fält av lisener med stora
fönsteröppningar och med
betongpartier under fönstren.
Historik
Företaget AB Baltic grundades 1904.
År 1914 stod den stora
verkstadsbyggnaden färdig ritad av
Lewerentz & Stubelius. Baltic kom att
ge namn åt området.
Sigurd Lewerentz tillhör en av de mest framträdande arkitekterna i Sverige under första hälften av
1900-talet bl.a. känd för Skogskyrkogården och Markuskyrkan i Stockholm. Mellan 1911-1916
arbetade han tillsammans med arkitekten Torsten Stubelius. Länge var industribyggnader något som
främst ingenjörer ägnade sig åt men från 1910-talet kom arkitekterna allt mer att få inflytande på
industribyggande. Baltics byggnad hade produktionsschemat som utgångspunkt för planen, upprättat
av konsultföretaget Industribyrån vilka arbetade med industriplanering och som satte stora avtryck på
tidens industriarkitektur. Lewerentz & Stubelius skapade exteriören efter planlösningen. Byggnaden
har senare byggts till under 1950-talet när en påbyggnad tillkom på takplanet. Fönstren har bibehållit
sin ursprungliga storlek med undantag av sockelvåningens öppningar som tidigare var något större. De
ursprungliga spröjsade fönstren är ersatta av ospröjsade bågar. AB Baltic tillverkade mjölkseparatorer.
Företaget upplevde en ekonomisk uppgång under 1910-talet och hade då kring 1.000 personer
anställda. Från 1920-talet tillverkade företaget industriseparatorer och utvecklade en oljecentrifug.
Delar av verkstadslokalerna förstördes i en brand och företaget uppgick 1928 i Separatorkoncernen
med tillverkning i Stockholm. Förutom separatorer tillverkade man även verktyg, delar till Svenskt
Kontrollregister och från andra världskriget krigsmateriel för Gevärsfaktoriet. Senare tillverkades
också maskiner, lantbruksseparatorer och mjölkningsmaskiner.
Kommentar
Byggnaden är en fin representant för 1910-talets industriarkitektur. Den har även ett
arkitekturhistoriskt värde, ritad av Lewerentz & Stubelius och en miljöskapande betydelse för
hamnområdets industri- och verkstadskaraktär.
Vägledning
Vid underhåll bör hänsyn tas till byggnadens ”råa” industrikaraktär som bärs upp av fasadernas tegel
och betongytor samt de stora fönsteröppningarna. Lewerentz & Stubelius verkstadsbyggnad bör värnas
i sin ursprungliga exteriöra utformning. Tillbyggnader bör underordna sig dess industrikaraktär och
samtidigt utgöra ett avläsbart tillägg.
Södertälje med omgivande land: Bostadsbebyggelse i Södra
112
152. Bostadsbebyggelsen vid Södra
Miljöbeskrivning
Bostadsbebyggelsen i Södra är ett fint exempel på en 1930-talsbebyggelse av villor och stramt
utformade lamellhus. Den är samlad kring ömse sidor av Hertig Carls väg och avgränsas av
järnvägsspåret i väster, kanalen i norr och av industribebyggelsen som angränsar vattnet i öster och
söder.
Flerbostadshus i tre våningar omger
gaturummet på båda sidor av
esplanaden. De är antingen putsade
eller senare tilläggsisolerade och
försedda med plåtfasader. Bakom
husen är naturmark med inslag av
tallar och med lekplatser. Flera
byggnader har butikslokaler i
bottenvåningen bl.a. i kvarteret
Briggen som är ett litet centrum mitt
emot stationen. I kvarteret Segelbåten
5, nära stationen, ligger den tidigaste
flerbostadslängan i området. Den
utmärker sig genom ett klassicistiskt
formspråk med takgesims,
lunettfönster och med karaktäristiska
rundade balkonger.
Fullriggaren 13
Villakvarteren är samlade bakom
trevåningshusen i öster och nordost.
Villorna är allmänt sett rätt
välbevarade och utgör tidstypiska
uttryck för de funktionalistiska
idealens genomslag i arkitekturen
med strama putsfasader, fönster i
hörn, enkla, nästan svävande
skärmtak över portarna. Även typhus
av klassicistisk karaktär förekommer
med kolonnförsedda dekorativa
entrépartier. En del av husen har
senare tilläggsisolerats, inklätts i ny
fasadmaterial som panel eller
fasadtegel och bytt fönster eller
dörrar. Centralt i småhusområdet
ligger Sjömansplan som ett nav
varifrån gatorna leder ut. I mitten av
planen är en grönyta med tallar och
med en lekplats. Tomterna är ofta
något högre än gatunivån.
Sjömansplan med kvarteren Fullriggaren till vänster och Snipan till
höger.
I norr ligger ett senare uppfört höghus och kvarter av flerbostadshus. I närheten av stationen ligger
några radhus.
Södertälje med omgivande land: Bostadsbebyggelse i Södra
113
Historik
Bostadsbebyggelsen började uppföras
kring 1930-talets mitt. Resultatet var
delvis efter Hallmans
stadsplaneförslag som omarbetats
1920 av Södertäljes dåvarande
stadsarkitekt Cyrillus Johansson, en
av sin tids mest namnkunniga
arkitekter, bl.a. upphovsman till
Årstabron i Stockholm samt av Albert
Liljenberg, förste stadsingenjör i
Göteborg. Arkitekter till villorna var
bl.a. Tore E:son Lindhberg, Birger
Borgström och Ivar Hellström medan
andra hus var typhus som Boro-hus,
AB Standardhus m.fl. Ture E:son
Lindberg ritade det äldsta
flerbostadshuset i kvarteret
Segelbåten 5 år 1935 medan
övriga flerbostadshus tillkom åren
1942-44. P.g.a. läget som ansågs vara
långt från stan och intill
industriområdet sänkte HSB
kostnaderna vid uppförande av
flerbostadshusen i kvarteret Fregatten
bl.a. genom att spara in på antalet
balkonger. Flerbostadshusen i
kvarteret Briggen uppfördes av HSB
1946 och där genomsyrade den
kooperativa tanken utformningen med
konsumaffär, butiker och med en
barnkrubba för 15 barn. Hyreshusen i
områdets norra delar i kvarteren
Barkassen byggdes 1950-58, ritade av
Tore E:son Lindhberg samt av H.
Palmqvist vilken även var
upphovsman till höghuset från 1956.
Boro-Hus från 1936 i kvarteret Jakten
Segelbåten 5
Kommentar
Bostadsområdet bildar en miljö av ett samlat högt kulturhistoriskt värde. Värdet består i dess
välbevarade stadsplan och i bostadsbebyggelsen som representerar kanske den bäst sammanhållna
samlade arkitekturen från 1930-40-talet i staden, trots senare tiders tilläggsisoleringar, byte av
fasadmaterial och detaljer. Av flerbostadshusen är det främst Segelbåten 5 som är arkitektoniskt
intressant.
Vägledning
För att värna områdets fint sammanhållna 30-40-talskaraktär bör hänsyn tas enlig nedanstående:
Gaturummet Hertig Carls väg bör värnas i sin sammanhållna form och med sina träd.
Avstyckningar och förtätningar av befintliga tomter bör undvikas.
Sjömansplan bör behållas i nuvarande utformning.
Södertälje med omgivande land: Bostadsbebyggelse i Södra
Byggnaderna bör vårdas med de
material och färgsättningar som är
traditionella för dem.
Ursprungliga detaljer bör värnas
som portar, fönster, balkonger,
putsstrukturer, färgsättningar och
skärmtak.
Vid ny bebyggelse i det befintliga
bostadsområdet bör den anpassas
till den strama arkitekturens
funktionalistiska uttryck och de
volymer som befintliga
byggnader har i gällande kvarter.
Ett återställande av
flerbostadshusens putsfasader
skulle förhöja områdets
arkitektoniska status och
sammanhållna miljö.
114
HSBs hus i kvarteret Briggen
Södertälje med omgivande land: Näset
115
153. Näset
Miljöbeskrivning
Bebyggelsen på Näset utgörs av
stora villor med tillhörande uthus
eller stugor, tillkomna under kring
sekelskiftet 1900. Bebyggelsen
kantar vägen mot vattensidan samt i
den södra delen även på skogssidan.
Den representeras av en tidstypisk
träpanelarkitektur med liggande och
stående fasspontpanel, sadeltak med
utskjutande takfot med utsirade
sparrar, ibland verandor och delvis
spröjsade fönster. Även mer
nationalromantiska byggnader
förekommer med småspröjsade
fönster, kraftiga vindskivor, ibland
fönsterluckor. Tomterna är delvis
bergiga och trädbevuxna. I västra
och södra delen av området ligger
pensionatet Torpa samt
värdshuset Glashyttan.
Badvägen vid Hallsfjärden
Historik
Husen tillkom som sommarnöjen
under 1900-talets första år och
speglar badortstidens Södertälje
vilket namn som Sommarbo, Solvik
och Sjöbacka minner om. Området
planlades 1902 och år 1904 fanns
17 tomter. Intresse för byggande på
Näset för sommarvillor hade länge
funnits och Torpa pensionat
grundades redan under 1800-talets
slut. Flera av villorna beboddes
under sommartid av framträdande
personer i staden. Under 1930-talet
öppnades Glashyttan, då som
Semestergården, ett namn som kan
kopplas ihop med semesterlagstiftningens tillkomst under samma
period. Namnet Glashyttan kommer
från Glasbruket som tidigare
låg i området.
Badvägen
På 1960-talet byggdes Oljehamnen vilket naggat miljön på Näset i kanterna. Sydhamnens tillkomst har
förändrat miljön betydligt i öster genom att ta bort stranden och fylla ut viken.
Södertälje med omgivande land: Näset
116
Kommentar
Området speglar fritidshusens
karaktär och ideal under sent
1800-tal och tidigt 1900-tal.
Området har ett för staden högt
samhällshistoriskt värde.
Vägledning
Det är av stor vikt att villorna
behandlas med respekt och
värnande om ursprungliga
detaljer som skapar den
välbevarade karaktären av
sommarnöjena på Näset. Vid
underhåll bör därför
ursprungliga material användas.
Badvägen mot Strömsviken
en
väg
Bad
vä
ge
n
To
rpa
en
äg
dv
Ba
153
äg
D
an
TALLÅSEN
Be
rg
m
an
s
v.
ds
ud v
p
r
äg
Ko
en
s väg
Dan Bergman
KORPUDDEN
SÅGVERK
Hälso
vägen
BARKASSEN
Viking
aväge
n
JAKTEN
Sj ö
ma
ns
vä
ge
n
SNIPAN
JOLLEN
arls väg
KRYSSAREN
PRÅMEN
KUTTERN
Hälsovägen
SEGELBÅTEN
Sjö
ma
äge
n sv
FREGATTEN
n
ge
svä
tion
Sta
n
H
151:2
gen
ovä
äls
BRIGGEN
152
ägen
Hansav
ISBRYTAREN
Fra
ä
mn
en
äg
sv
Rod
dare
väge
n
151:1
FULLRIGGAREN
tig
Her
KANOTEN
GONDOLEN
Car
ägen
parev
Skep
äg
ls v
SKONAREN
TRÅLAREN
ns
am
Uth
en
väg
äg
r iv
st
du
In
en
a
Uth
EKAN
3A
sv
mn
n
äge
vä
ltic
a
B
n
ge
SKUTAN
Ind
en
äg
triv
us
KOSTERN
Svalängsv
ägen
am
dh
Sy
en
gsväg
Svalän
151:3
gen
lvä
n
ge
vä
ns
Tal
Södertälje med omgivande land: Scania
119
154. Kolpenäs / Scania
Miljöbeskrivning
Scania är ett av två globala företag stationerade i Södertälje. Det har en tillverkning av lastbilar, bussar
samt industri- och marinmotorer med verksamheter i flera världsdelar.
Scanias bebyggelse i
Södertälje är
koncentrerat till den
södra delen av staden
där den upptar hela
det område som
kallas Kolpenäs samt
intilliggande områden
i söder och väster.
Huvudkontoret ligger
i kvarteret Vagnmakaren vid
Saltskogsfjärdens
norra strand. I söder
ligger kvarteret
Bilbyggaren och i
väster Lastbilen.
Områdena avdelas
från varandra genom
motorvägen och
Nyköpingsvägen.
Scanias huvud- och personalkontor vid Saltskogsfjärdens norra strand. Till vänster i
bilden syns kontorsbyggnader från 1941 längst bort samt närmast i bild från 1950talet. Längst till höger är huvudkontoret från 1968.
Huvudkontoret består av ett höghus med två förskjutna delar. Det har fasader i rött tegel med indragna
fönsteraxlar och platt tak. Entrépartiet markeras av ett skärmtak och glasade ytor. Byggnaden har två
lägre flyglar, den östra flygeln med loftgång med skärmtak av betong. Väster om huvudkontoret ligger
personalkontor, inrymda i trevåningsbyggnader i tegel med valmade tak. De inramar en gård på tre
sidor. Norr om dessa ligger en stor verkstadsbyggnad. Intill Nyköpingsvägen ligger låga
byggnadslängor. Öster om Saltskogsfjärden ligger Gjuteriporten med entré från Hertig Carls väg. I
denna del av området finns den äldsta bebyggelsen bl.a. verkstadsbyggnader och ett klocktorn från
sent 1800- och tidigt 1900-tal med fasader i tegel, mönstermurade partier, spetsbågeformade eller
välvda småspröjsade fönster, några med en basilkiaform, d.v.s. med en högre mittdel eller med
sågtandstak vilket är karaktäristiskt för industribyggnader under 1900-talets första hälft. Vid Sjöporten
intill Saltskogsfjärdens östra sida ligger Glimmingehus, en nationalromantisk byggnad i mörkt tegel
med ett brant sadeltak och frontespis.
Kvarteret Bilbyggaren innehåller senare bebyggelse bl.a. Chassiverkstaden samt kontors- och
verkstadslokaler för VAG. I söder ligger kontor för Service och utbildning. På berget i sydväst är
Tekniska kontor samlade och vid Södertälje Syd ligger kontorsområdet Scania Syd.
Historik
Historiken nedan grundas på en text ur Länsstyrelsens projekt om länets industrihistoria.
Södertälje med omgivande land: Scania
120
Scania etablerades år 1891 av
Surahammars Bruk som
Vagnsfabriksaktiebolaget i
Södertelge med tillverkning av
järnvägsvagnar. Placeringen utanför
staden var lämplig med stambanan
och Saltskogs station i väster samt
Norra Sörmlands järnväg i öster.
Förbindelse fanns även från
Saltskogsfjärden via
Industrikanalen i dess södra del till
Hallsfjärden via Torpaviken.
Genom Kolpenäs gick en gång
segelleden mellan Mälaren och
Saltsjön och via öppningen
Tultepuss norr om Scaniaområdet
var en förbindelse från
Saltskogsfjärden till Inre Maren.
Saltskogsfjärdens östra strand med ett flertal byggnader av olika ålder.
Fram till år 1896 var Philip Wersén v.d. för bolaget. De norra delarna av Saltskogsfjärden fylldes ut
och år 1892 stod den första fabriksbyggnaden på området färdig, ritad av Wersén själv. Byggnaden, i
en våning med sågtandstak, innehöll verkstäder, kontor och bostäder. Från byggnaden ledde
järnvägsspår. Även mindre träbyggnader uppfördes i området. Verksamheten utökade medförande
flera tillbyggnader. Från 1907 började bolaget även tillverka automobiler. En särskild kontorsbyggnad
i tegel med vidbyggd verkstadsbyggnad uppfördes. Verkstadsdelen är idag borta medan
kontorsbyggnaden utgör gjuterikontor. Under sent 1800-tal uppfördes en fabriksbyggnad öster om
Saltskogsfjärden av det konkurrerade företaget Södertälje Verkstäder, bildat av Philip Wersén som då
lämnat Vagnsaktiebolaget. Det utökades med flera byggnader under tidigt 1900-tal bl.a. en
gjuteribyggnad och en verkstad, idag industriskola respektive reparationsverkstad. År 1917 köptes
företaget upp av Svenska Maskinverken och 1918 uppfördes en renseribyggnad, idag Marcus
Wallenbergmuseet samt kontorsbyggnaden Glimmingehus.
I början av 1900-talet gick försäljningen av järnvägsvagnar sämre. År 1910 gick
Vagnsfabriksaktiebolaget ihop med Maskinfabriksaktiebolaget Scania i Malmö och AB Scania-Vabis
bildades. En stor del av områdets bebyggelse, bl.a. Werséns kontorsdel, förstördes i en brand år 1913.
Året därpå stod en ny anläggning med kontor i byggnadens nordöstra del färdig, ritade av Albin Braag.
AB Scania-Vabis var framgångsrikt de första åren och utökade bebyggelsen öster om landsvägen med
smedja, transformatorbyggnad, gjuteri och ackumulatortorn i tegel, ritade av Hjalmar Cederström.
Samtliga finns idag kvar. Liksom för andra industrier inträffade en nedgångsperiod under
mellankrigstiden och ett nytt bolag, Scania-Vabis, bildades med Skandinaviska Enskilda banken som
huvudägare. År 1920 lades tillverkningen av personbilar ned men tillverkningen av lastbilar, bussar
och motorer fortsatte. Under 1930-talet satt Marcus Wallenberg jr i bolagets styrelse. År 1939 började
företaget att rationalisera och modernisera. Markinköp, bl.a. från Södertälje stad, gjordes för att utöka
området ytterligare. Under andra världskriget satsade företaget även på tillverkning av militära fordon.
År 1941 uppfördes en ny huvudbyggnad i tre våningar med tegelfasader med valmat tak och
mönstermurade burspråk på gaveln i vinkel mot den äldre verkstadshallen. Samtidigt gjordes en
omfattande tillbyggnad av verkstadsanläggningen, ritat av Ahrbom & Simdahl med härderi, chassioch motormontering. Tillbyggnaden försågs med sågtandstak. År 1947 köpte Scania-Vabis Svenska
Maskinverken och kunde utöka sin verksamhet även på denna del av området. Tillverkning av
personbilar blev en viktig del av tillverkningen under 1950-talet. Scania-Vabis hade agentur på
Porsche och Volkswagen och tillverkade även Metropolbussar. Satsningar gjordes även på
marknaderna utomlands. Under 1950-talet köptes ytterligare mark från Södertälje stad och under
kommande tioårsperiod exploaterades området med byggnader i tegel från Lina tegelbruk. Från 1950talets mitt och trettio år framåt ritades övervägande delen av byggnaderna av Bergs arkitektkontor.
Södertälje med omgivande land: Scania
121
Kännetecknande för dem är slutna tegelfasader, indragna sågtandade tak och horisontella fönsterband i
verkstadslokalerna medan kontoren har enskilda fönster. Under tidigt 1950-tal uppfördes en ny
vinkelbyggd kontorsbyggnad vid Saltskogsfjärdens norra del i tre våningar med fasader i tegel ritad av
Ahrbom & Simdahl och en trädgård av Walter Bauer. Centralverkstaden byggdes, delvis med
bågformat lanternintak. Även nuvarande östra växellådsfabriken och en verkstad för bussmontering
uppfördes under perioden liksom Scaniatorget intill Gjuteriet och stålgloben, en oljecistern ritad av
Berg. De ritade även tillbyggnaden i tegel av Maskinverkens tunnplåtslageribyggnad vid
Saltskogsfjärdens östra strand. Den rymmer idag tillverkning av industri- och marinmotorer. År 1957
flyttades sträckningen av Hertig Carls väg som tidigare gick genom områdets norra del.
Inför utvidgningen av området i
nuvarande kvarteret Bilbyggaren och
Lastbilen på 1960-talet fylldes
området ut och den tidigare kanalen
lades igen. Området fick en
rutnätsplan, upprättad av Bergs
arkitektkontor som också ritade
byggnaderna. I Bilbyggarens södra
del uppfördes byggnaderna för VAG
och Chassiverkstaden. Kontoren fick
synlig betongstomme och VAGs
kontor fick dessutom en indragen
entré och stora glasade partier. Från
1969 övergick VAG till Svenska
Volkswagen, ett eget bolag. Under
slutet av 1960-talet drogs motorvägen
genom de södra delarna av området.
Bebyggelsens utbredning i den norra delen av området.
År 1963 stod det nya huvudkontoret klart ritat av Bergs arkitektkontor. År 1968 bildades Saab-Scania.
Samma år stod en ny chassiverkstad samt en ramverkstad färdiga. Utanför verkstadens norra del
uppfördes restaurangen Chassi-Kringlan. På 70-talet uppfördes en kontrollbyggnad samt en
däckmonterings- och förrådsbyggnad intill. Ramverkstaden från 1968 byggdes i vinkel i tegel med
långa fönsterband. Skärmtaken var vanliga inslag i arkitekturen under 1960-talet. Under 1970-talet
övergick man mer till plåt i fasaderna, ex tillbyggnaden av Reservdelslagret och ombyggnaden av
gjuteriet med brun och orange plåt. Ett flertal kontor har tillkommit sedan 80-talet.
Kommentar
Området har ett högt historiskt värde i sin kontinuitet på platsen sedan 1890-talet. De finns även ett
arkitekturhistoriskt värde i industribyggnadernas representation från tidigt 1900-tal till idag som
förutom sin arkitektoniska utveckling även skildrar företagets utveckling. Området har ett högt
samhällshistoriskt värde för staden.
Vägledning
Området är en levande industrimiljö som ständigt måste förändras avhängigt av tillverkningen där
funktionen måste vara styrande. Vid förändringar och tillägg bör de äldre byggnaderna från sent 1800tidigt 1900 som speglar kärnan i Scanias historik vårdas med stor respekt för deras arkitektur liksom
de senare tillkomna kontorsbyggnaderna vid Saltskogsfjärdens norra strand.
Vä
rds
LAXEN
SPORREN
SIKEN
SPJUTETV
iks
än
gs
vä
ge
n
ho
lm
sg
ata
n
tan
väg
a
Brog
rls
Ca
rtig
He
LÖJAN
BRYNJAN
GRUSTAGET
Bä
ck
av
äg
en
en
äg
sv
ng
gä
n
Lå
SLÅTTERÄNGEN
Vik
sä
ng
sv
FLORETTEN
äg
en
NEJLIKAN
Sjö
BRYNJAN
en
äg
sv
vik
öpin
Nyk
MINAN
STRANDEN
n
äge
gsv
n
SKOG
Vi
ks
än
gs
vä
ge
Fu
ru
vä
g
v
rgs
rbe
No
n
D
an
ig
Hert
g
s vä
Carl
DALDOCKAN
Genet
al
eden
ns
g
vä
m
an
s
Hälso
vägen
BARKASSEN
JAKTEN
Vikinga
vägen
Viksän
VAGNMAKAREN
Be
rg
ä
E4 E20
gslede
n
en
äg
ev
ärd
Åg
en
en
Sjö
ma
ns
vä
ge
n
SNIPAN
JOLLEN
Hertig Carls
väg
KRYSSAREN
Förman
KUPOLEN
PRÅMEN
svägen
KUTTERN
Hälsovägen
SEGELBÅTEN
Sjö
gen
svä
man
167
BURSPRÅKET
FREGATTEN
s
tion
Sta
en
väg
ls
Hä
g
ovä
n
rväge
rvalta
BRIGGEN
151:2
151:2
en
152
152
Hansav
ägen
Verkst
Nyköp
150
150
150
150
150
150
150
150
Ro d
dare
vä g
en
VAGNMAKAREN
gen
ISBRYTAREN
n
ge
vä
äs
mn
Fra
Förv
altarv
ä
adsv
ägen
151:1
151:1
ALTANEN
FULLRIGGAREN
ig
Hert
ingsvä
KANOTEN
GONDOLEN
s
Carl
gen
arev
Skepp
väg
SKONAREN
TRÅLAREN
Ståham
l- väg
ra- en
mn
svä
ägen
a
Uth
gen
s
du
v
tri
en
äg
154
154
sv
t ad
rks
E3
Ve
E3
E3
In
Stålhamraväg
en
Stål-hamravägen
TERRASSEN
E4
EKAN
n
svä
3A
mn
e
äg
a
Uth
E3
g en
g
vä
ltic
Ba
en
REPARATÖREN
KOSTERN
Svalängsv
ägen
Svaläng
Nyk
svä
gen
svägen
am
dh
Sy
Väx
ellå
d
n
ge
vä
ns
n
gen
e
väg
Tall
gsvä
öpin
BILBYGGAREN
SEGELMAKAREN
SKONERTEN
SKONERTEN
Ve
tad
rks
REPSLAGAREN
ge
en
väg
Tall
svä
n
LASTBILEN
Solv
Sydha
BILBYGGAREN
LINVÄVAREN
Sy
dh
am
ns
vä
ge
n
SEXTANTEN
Nykö
ping
Strömsgårdsv
ägen
en
sväg
G
ra
np
ar
ks
vä
ge
n
TIMMERMANNEN
Ve
rks
tad
svä
gen
SEXTANTEN
ns
am
dh
Sy
am
dh
Sy
n
ge
vä
ns
Södertälje med omgivande land: Tälje: Björken, Sälgen
123
Tälje / Centrum
Tälje är traktnamnet på den centrala delen av staden som till större del beskrivs under ”Förhistorisk
tid” och ”Historisk tid”
155. Kvarteren Björken och Sälgen
Täppgatan / Torekällgatan / Söderbergsgatan
Miljöbeskrivning
Miljön består av flerbostadshus och enskilda villor från första hälften av 1900-talet. Villorna är
arkitektritade representerande olika stilinriktningar. Av särskilt intresse kan nämnas en villa med ett
stramt funktionalistiskt formspråk i kv Björkens sydöstra hörn.
I kvarteret Björken mot
Torekällgatan ligger Dicksonska
huset, ett putsat jugendhus med
valmat tak, småspröjsade fönster
och välvda former. Mot Täppgatan
avgränsas kvarteren av två lite mer
stadsmässiga flerbostadshus.
Amerikahuset i kvarteret Björken
har en karaktäristik jugendstil med
mjukt svängda hörn, burspråk och
entidstypisk indelning av fönstren.
Fasaderna är gulputsade med inslag
av glaskeramiska plattor. Ugglebo i
kvarteret Sälgen utstrålar tidigt
1900-tal med putsade fasader,
utdragna takfall med synliga sparrar,
glasveranda och småspröjsade
fönster.
Historik
Området mellan Torekällberget,
S:ta Ragnhildsgatan, Badparken och
Dalgatan benämndes tidigare
Amerika p.g.a. den exploatering
som gjordes i området från 1880talet och tiden kring sekelskiftet
1900. Även de något senare
bebyggda områdena längs norra
Täppgatan har kallats Amerika men
åsyftar på roteindelningen i av
samma namn. Jugendhuset
”Amerika” uppfördes mellan 190608, ritat av arkitekten Halvar
Hallongren.
Ugglebo
Dicksonska huset
Södertälje med omgivande land: Tälje: Björken, Sälgen
124
Det var tänkt att utgöra representativa
officersbostäder till militärer vid det regemente som
planerades ligga i staden men som istället hamnade i
Strängnäs. Dicksonska villan uppfördes som bostad
av en kapten von Redlich år 1904 efter ritningar av
Elmén och Almaas arkitektkontor. Ugglebo
uppfördes år 1905 och ritades av byggmästaren Nils
L Lundberg vilken ritat ett flertal hus under tidigt
1900-tal i staden. Funkisvillan i kvarteret Björken
10 uppfördes 1938 efter ritningar av Tore E:son
Lindhberg för direktören för Keros AB.
Kommentar
Kvarterens kulturhistoriska värde består i deras
mångfacetterade blandning av stadsmässiga
flerbostadshus i sten till det mjukare mötet mellan
tidstypiska karaktärsfulla villor och Badparken.
Byggnaderna är arkitekturhistoriskt representativa
för olika arkitekturinriktningar koncentrerat till
1900-talets första hälft. De enskilda villorna är var
och en av arkitektoniskt värde med ett stort
miljöskapande värde för gaturummet.
Lindhbergs villa i kv Björken
Vägledning
De enskilda byggnadernas
karaktärsdrag bör värnas.
Ursprungliga detaljer bör hanteras
med varsamhet t.ex. fönster,
omfattningar, portar, balkonger,
putsstrukturer, takmaterial m.m.
Ev tillbyggnader kan försämra
byggnadernas arkitektoniska
värden och tomternas stolek bör
behållas som en viktig del av
miljöns karaktär.
Amerika
Södertälje med omgivande land: Nyckelpigan och Gräshoppan
125
156. Kvarteren Nyckelpigan och Gräshoppan 1
Dalgatan / Oxbacksleden / S:ta Ragnhildsgatan / Dr Martinsgatan
Miljöbeskrivning
Nyckelpigan, eller ”Gula Gården” som
det kallas utgörs av flerbostadshus i
stadsmässig stenstadskaraktär med ett
nationalromantiskt formspråk med drag
av 20-talsklassicismen. Byggnaderna är
putsade och avfärgade i en gulrosa
kulör. Formspråket består av
hörnkedjor, gesimser, brutet tak, olika
spröjsade fönstertyper, segmentformade
takkupor, burspråk, välvda portar och
portomfattningar. Kvarteret sluts mot
Dalgatan av en byggnadskropp med
högre mittdel. Mot Oxbacksleden är två
mindre och fristående flyglar i samma
formspråk. Gården avgränsas mot
sidogatorna av låga putsade murar med
grindöppningar och indelas i grusgångar
och gräsytor med träd och
låga häckar.
Gula gården i kv Nyckelpigan
I kvarteret Gräshoppans norra del ligger en
nationalromantisk, putsad byggnad med brant
sadeltak, markerade hörn, olika spröjsade fönstertyper
och volutformade gavlar.
Historik
Nyckelpigans byggnader ritades 1917 av arkitekten
Hjalmar Cederström och var de första bostadshusen
som uppfördes av bostadsbolaget Bostäder i Södertälje
AB, senare Telgebostäder. Husen innehöll
smålägenheter. Snart därefter bebyggdes Gräshoppan
1 med Dalgården, ett bostadshus som innehöll matsal i
bottenvåningen och ett s.k. folkkök med bespisning i
källaren. Det ska ses i ljuset av de svårigheter som
rådde i skuggan av 1:a världskriget. Så småningom
kom byggnaden att nyttjas för Tobaksmonopolets
personal. Från 1940- 80-talet fanns här
ungdomsverksamhet och senare har lokalerna använts
för skolverksamhet. Gula Gården köptes på 1960-talet
av Scania-Vabis och de små lägenheterna slogs delvis
ihop till större våningar.
Gräshoppan 1
Södertälje med omgivande land: Nyckelpigan och Gräshoppan
126
Kommentar
Byggnaderna bildar en väl sammanhållen kulturmiljö av högt arkitekturhistoriskt värde. De speglar
arkitekturens stiländring under 1910-talet och representerar med en nationalromantisk
arkitekturinriktning det kommande 1920-talets klassicistiska drag. Miljön har ett betydelsefullt
miljöskapande värde för stadsbilden.
Vägledning
Det är av största vikt att ursprungliga material används vid vård av byggnaderna och att ursprungliga
detaljer som fönster, portar och andra utformningar av fasaderna värnas.
Gårdens utformning i kvarteret Nyckelpigan bör värnas.
Södertälje med omgivande land: Gräshoppan och Hasseln
127
157. Kv Gräshoppan 4 och Hasseln 3
Dalgatan / Torekällgatan / Oxbacksleden
Miljöbeskrivning
Kvarteren ligger på ömse sidor av
Torekällgatan i närheten av
Oxbacksleden. Lowisinska villan i
Gräshoppan 4 och villan i Hasseln 3 är
typiska träpanelhus med liggande panel,
lövsågssnickerier, omfattningar och
högresta sadeltak med utdraget takfall
över fasaderna med synliga sparrar.
Historik
Villorna är uppförda under Södertäljes
period som badort. Lowisinska villan
uppfördes år 1898 och Hasseln 3 bör vara
samtida. Byggnaden i Gräshoppan 4 och
intilliggande byggnad i Gräshoppan 3
rymde flera lägenheter så att en del av huset
kunde hyras ut sommartid till sommargäster .
Hasseln 3
Kommentar
Byggnadernas värde ligger främst i de spår de förmedlar av 1880-talets byggande i utkanterna av
stadskärnan och berättar även om Södertälje som en attraktiv badort och sommarstad. De har ett
byggnadshistoriskt värde i sina välbevarade fasader och tillsammans utgör de en miljö av
miljöskapande betydelse i den småskaliga delen av området.
Vägledning
Underhåll bör baseras på antikvariska principer med ursprungliga material och metoder.
För att behålla byggnadernas autenticitet måste detaljer bevaras och återställas om nödvändigt.
Södertälje med omgivande land: Sekelskiftesbebyggelsen längs norra Täppgatan
128
158. Kv Borren, Filen, Hyveln, Kniven, Mejseln, Nålen, Städet och
Stämjärnet: Norra Täppgatans sekelskiftesbebyggelse
Miljöbeskrivning
Kvarteren representerar en
sammanhållen miljö av
bebyggelse från 1880-1920-talet
bestående av flerbostadshus och
enskilda villor, ofta med
tillhörande samtida gårdshus.
Byggnaderna är antingen
uppförda i en träpanelarkitektur
med liggande respektive stående
panel, utkragande takfot med
utsirade sparrar eller med putsade
fasader med drag av jugend.
Hyreshuset Rosenbad i Borren
avviker från övriga med sina
fasader av grått silikattegel och
rött tegel liksom hyreshuset i
Stämjärnet 6.
I kvarteret Kniven ligger trävillor,
representativa för 1920-talets
klassicism. I intilliggande
kvarteret Mejseln kantar
småskaliga, panelade hyreshus
gaturummet. Kvarteret Hyveln
har en blandad karaktär med
putsade flerbostadshus i sten och
jugendvillor. I Stämjärnet finns
flerbostadshus i träpanel, tegel
och puts. Elisabethhemmet i Filen
5 avviker med en gårdsbildning
av huvudbyggnad och flyglar med
putsade fasader och en
parkliknande gård. I kvarteret
finns även sekelskiftesvillor.
Kvarteret Städet domineras av ett
flerbostadshus men har även två
villor från tidigt 1900-tal .
Rosenbad i Borren 6
Filen 10
Historik
Fram till sent 1800-tal var här ett obebyggt område i stadens utkanter. Under 1800-talets slut planlades
området och började bebyggas. De äldsta husen i området är flerbostadshusen ”Charlottenro” i
kvarteret Nålen från 1880-talet, ”Rosenbad” från 1890-talet i kvarteret Borren samt ”Fanan” i Filen
10 som uppfördes för arbetare vid stadens industrier under 1800-talets slut. Ytterligare arbetarbostäder
ska ha funnits i kvarteret Städet men större delen av arbetarbebyggelsen revs på 1980-talet. Under
1900-talets första årtionde exploaterades området kraftigt. Kvarteret Hyvelns bebyggelse tillkom
Södertälje med omgivande land: Sekelskiftesbebyggelsen längs norra Täppgatan
129
mellan 1908-1914 med flerbostadshus, en jugendvilla samt villa ”Sommarlust” i Hyveln 4 från 1908.
Under samma period uppfördes även hyreshuset mittemot längs Turingegatan i kvarteret Stämjärnet
samt några villor i kvarteret Borren.
I Mejseln byggdes två småskaliga
hyreshus mot Täppgatan med
panelade fasader i en klassicistisk
stil mellan 1915-17,
ursprungligen bostäder för
arbetare inom stadens industrier.
De hänger tidsmässigt samman
med 1910-20-talsvillorna i
kvarteret Kniven. Även villorna i
Städet är från tidigt 1900-tal.
Elisabethemmets huvudbyggnad i
Filen 5 uppfördes 1923 för äldre
obemedlade kvinnor. Den ritades
av arkitekten Uno Borg medan
flyglarna ritades av Tore E:son
Lindhberg på 1930-talet.
Kommentar
Klassicistiska hyreshus längs Täppgatan i kv Mejseln.
Kvarteren bildar tillsammans en samverkande
helhetsmiljö med tidstypisk bebyggelse
tillkommen kring sekelskiftet 1900 av högt
kulturhistoriskt och miljöskapande värde.
Expansionen berättar om industriernas goda tider
med en ökande befolkning och om hur en ny
stadsdel växte upp där en stor andel av de boende
var arbetare vid industrierna. Området har därför
ett viktigt ett samhällshistoriskt värde för staden.
Gårdarnas uthus är ovanligt förekommande i
staden eftersom uthus generellt sett har fått ge
vika för parkeringar m.m. De har en stor betydelse
för kvarterens karaktär och i berättandet om
bostadsmiljöerna förr.
Vägledning
Den välbevarade tidiga 1900-talskaraktären är
beroende av att byggnaderna underhålls med
ursprungliga material med stor hänsyn till detaljer
och färgsättningar. Uthusbyggnaderna bör värnas
som en betydelsefull del av miljön liksom de stora
tomterna.
Flerbostadshus i Hyveln.
Södertälje med omgivande land: Ollonborren
130
159. Kv Ollonborren 6 och 8
Dalgatan / S:ta Ragnhildsgatan
Miljöbeskrivning
Fastigheterna ligger vid Dalgatan och S:ta Ragnhildsgatan. De utgörs av flerbostadshus från sent
1930-tal. Utmärkande för tidens bostadsplanering var ljusa och luftiga bostäder vilket också
avspeglade sig i fasaderna.
Husen är uppförda i tre
våningar med
funktionalismens enkla
formspråk med flacka
valmade sadeltak,
slätputsade fasader, portar i
trä, två- och treluftsfönster
samt balkonger med
korrugerad plåtbeklädnad.
Byggnaden i Ollonborren 8
har verkstadsdel och garage
mot Kringelvägen där det
även finns en låg
verkstadsbyggnad.
Bostadshuset i Ollonborren
6 har affärslokal i en del av
bottenvåningen med stora
fönsteröppningar mot
Dalgatan. På baksidan är
parkeringsplatser.
Kv Ollonborren 6 närmast i bild och Ollonborren 8 intill.
Historik
Byggnaderna från 1938 ritades av arkitekten Tore E:son Lindhberg vilken är upphovsman till flera
byggnader i Södertälje sedan 1910-talet och framåt.
Kommentar
Flerbostadshusen i Ollonborren 6 och 8 representerar en tidstypisk 1930-talsarkitektur med
funktionalistiska drag och har såväl ett arkitektoniskt som miljöskapande värde i stadens centrala
delar. Byggnadernas kulturhistoriska värde är även knutet till arkitekten Tore E:son Lindhberg som
präglat hela gatuavsnittet från S:ta Ragnhildsgatan till Holmfastvägen med flerbostadshus tillkomna
under en period av tio år.
Vägledning
Byggnaderna bör vårdas med för dem ursprungliga material.
Ursprungliga detaljer är viktiga för helheten och utmärkande för tiden som ex. fönster, träportar,
balkongräcken med beklädnader liksom färgsättningarna.
FILEN
an
albyga
tan
TROLLSLÄNDAN
Ne d
ill
re V
aga
re
pla
Tem
MYGGAN
FJÄRILEN
n
gata
a
l
l
i
V
an
e
Övr
n
an
gat
s
d
Fre
gat
a
gat
Dal
FILEN
DAGSLÄNDAN
BORREN
STÄDET
tan
kslede
Oxbac
tan
pga
T
a
geg
n
i
r
u
STÄMJÄRNET
an
gat NÅLEN
a
k
i
er
Am
n
fa
st v
ta
ga
159
n
KNIVEN
an
ta
g
tg
ö
Vä
s
ata
p
Täp
n
lg
Da
ata
1:1
en
väg
nd
b ri
nks
n
cke
a
b
s
hild
n
g
Ra
g
ber
ta
sga
Sa
an
g
Krin
SKALBAGGEN
ä
sgr
k
c
a
Oxb
156
n
SPETTET
t
Dok
YXAN
ng
arti
M
or
n
ata
GRÄSHOPPAN
N
tan
an
gat
pga
Hög
n
e
Övr
VINKELN
n
ata
g
l
l
ekä
Tor
HASSELN
en
l ed
ta
sga
an
lgat
l
ä
K
157
155
BJÖRKEN
ASPEN
erb
d
ö
S
ta n
pga
Täp
POPPELN
S
SÄLGEN
an
gat
s
g
er
TALLEN
at
gsg
r
e
rb
öde
TÄLJE
c ks
ba
Ox
g
ber
KÄTTINGEN
BROMS
Dal
Tä p
n
ata
g
s
n
ma
r
å
Sk
n
elv
n
äge
NYCKELPIGAN
Hög
KLUBBAN
n
gat
MEJSELN
a
dsg
l
i
h
n
Rag
a
t
S:
OLLONBORREN
HAMMAREN
at
l l ag
LIMPANNAN
n
ata
g
n
Ru
SKORPIO
Ho
lm
TÅNGEN
n
äge
gelv
Krin
ka
eri
Am
Ste
ägen
atan
Bondeg
NÖTVIVELN
SYRSAN
äg
en
HYVELN
a
gat
MYRAN
Oxbacksgatan
158
Täp
e
Övr
n
gata
a
l
l
i
V
s
ack
b
x
LYSMASKEN O
Cederströmsgatan
DERN
an
be
Hög
Södertälje med omgivande land: Västergård
132
Västergård
Västergård ligger i stadens sydvästra del i en delvis höglänt terräng med bördig jordmån.
Fornlämningar från ca 500 e Kr berättar om områdets långa kontinuitet. I området låg förr gårdarna
Västergård, Erikshäll och Lundby. Under sent 1800-tal avstyckades delar av området i små tomter där
främst arbetare vid stadens industrier uppförde egna bostadshus vilket syns i området närmast
Torekällberget. I området låg handelsträdgårdar fram till den stora exploateringen av
bostadsbebyggelse med början kring slutet av 1950-talet, början av 1960-talet. Bostadsbebyggelsen
från den tiden består av grupphusbebyggelse och flerbostadshus. År 1960 stod Vattentornet och
intilliggande gymnasium klart. I området har funnits livsmedelsbutiker sedan 1960-talet.
Södertälje med omgivande land: Vibergen
133
160. Vibergen
Miljöbeskrivning
Vibergens grupphusområde är, med undantag av ett fåtal byggnader, tillkommet kring mitten av 1950talet. Bebyggelsen och gatorna är anpassade efter naturens förutsättningar. Mellan kvarteren öppnas
rumsbildningar upp som utgör allmänna platser. I området finns två flerbostadshus belägna vid en
central plats, ett av dem med affärslokaler i bottenvåningen. Villorna består av olika hustyper, en del
arkitektritade och andra typhus samlade kvartersvis.
Historik
Området intill Fribohagen var länge
obebyggt. Stadsplanen ritades av
dåvarande planchefen Fritz Voigt.
Kvarteret Gul-sporren har hus från 1956
från AB Fogelforsbruk samt Myresjöhus
AB. Fogelforsbrukshus finns även i
Åkervindan från 1966. Kvarteret Blåelden
har Boro Hus från 1956 eller hus från -58
ritade av Hans Fuchs. Kvarteret
Riddarsporrens hus från 1955 är ritade av
Ahlgren, Olsson, Silow vilka även ritat
hus från samma år i kvarteren Korsörten,
Mandelblomman, Ängsullen, Kungsljuset,
Gulmåran och Svalörten. I kvarteret
Daggkåpan finns Myresjöhus från 1946
och -55, Boro Hus från 1956, hus ritade
av Birger Borgström från 1945 och av
Egil Lund från 1957.
Daggkåpan 11
Kommentar
Områdets kulturhistoriska värde består i
dess välbevarade, enhetliga bebyggelse
per kvarter och i stadsplanen som är
kännetecknande för 1950-talet där
byggnaderna fortfarande anpassades efter
topografin och där de små
rumsbildningarna av öppna platser är
kännetecknande. Förekomsten av typhus
parallellt med arkitektritade hus ger
området ett högt arkitekturhistoriskt
värde.
Vägledning
Korsörten
Hänsyn bör tas till byggnadernas ursprungliga utformning så att deras tidstypiska karaktär
värnas. Det är viktigt för miljöns kulturhistoriska värde att kvarterens karaktär inte förändras.
Södertälje med omgivande land: Gulsippan
134
161. Kv Gulsippan 2-6 och 8-9
Västergårdsgatan / Liljevalchsgatan / Västergatan
Miljöbeskrivning
Kvarteret Gulsippan ligger nedanför höjden vid Västergårdsgymnasiet. Södra delen av kvarteret består
av sju villor som trots individuella utformningar bär en gemensam karaktär.
Villorna har fasader i gult
tegel med partier av mörk
panel kring fönstren. Husen
har en växelverkan genom
indragningar och utskjutande
partier av väggarna. Taken är
platta, ibland med utkragande
takfot och ibland i liv med
fasaden. Fönstren är något
indragna i fasaderna och mot
trädgårdssidan finns på
tidstypiskt vid fönsterband
intill terrassdörrarna. På
tomterna finns intilliggande
garagebyggnader med brun
panel. Husen är olika
placerade, omgivna av
trädgårdar med mycket
planteringar och gångar med
betongplattor.
Historik
Villorna uppfördes mellan åren 1961-64 efter ritningar av arkitekten J. O. Fuchs. Några av husen har
senare fått tillbyggnader mot baksidan men den enhetliga karaktären mot gaturummen har bibehållits.
Kommentar
Byggnaderna är tidstypiska för 1960-talets villaarkitektur. Bebyggelsens arkitektoniska kvalitet och
tidstypiska karaktärsdrag ger en arkitektoniskt sammanhållen miljö av högt miljöskapande värde.
Vägledning
Det är av stor vikt att den södra delen av kvarterets karaktär och enhetlighet tillvaratas. Vid underhåll
bör därför ursprungliga detaljer värnas som balkongerna i vinkel, de platta taken, teakdörrar, mörk
panel under fönstren m.m.
Vid ev tillbyggnader krävs anpassning i material, läge och form om områdets arkitektoniska status ska
bestå.
Vä
st
er
gå
rd Väst
sv
äg
en
Gi
lle
bo
v
Liljevalchsg
atan
FJÄLLVIOLEN
atan
SKOGSLILJAN
VIOLEN
tan
KONVALJEN
Syre
TULPANEN
161
nga
tan
NÄCKROSEN
atan
idsg
v
a
D
HYACINTEN
Lil
j ev
BLÅSIPPAN
SKOGSVIOLEN
al c
hs
ll
hä
ir ks
E
ga
s
ta
n
ÄNGSVIOLEN
VITSIPPAN
ev
Lilj
tan
ällsga
h
s
ik
r
E
n
ata
hsg
alc
LUKTVIOLEN
ÅKERVIOLEN
Lu
nd
by
ga
tan
KÄRRVIOLEN
NATTVIOLEN
MASKROSEN
L
FUCHSIAN
Lundbygatan
GULLPUDRAN
terg
Vä s
e
stig
n
n
ge
sti
da
Bo
B
a
od
n
ata
n
Friden
slunds
vägen
tan
yga
b
d
Lun
SOLROSE
Ma
PETUNIAN
PELARGONIAN
Dalängs
vä
gen
LOBELIAN
BEGONIAN
tan
sga
d
r
dgå
t rä
s
d
St a
Bodastigen
RÖDKLINTEN
Genetaleden
ÄNGSVÄDDEN
Lövåsavägen
Liljemovägen
N
Fridebergsvägen
Vibergsvägen
BLÅELDEN
Vibergsvägen
GULLRISET
MANDELOlovs väg
Tve
GULMÅRAN
TA
vä g
en
DUVKULLAN
RIDDARSPORREN
Vib
erg
s
FÄRGKULLAN
BLOMMAN
160
S
ÅKERVINDAN
tavä
gen
GULSPORREN
TTFOTEN
en
BRUNÖRTEN
ÅKERMYNTAN
Lövtor
psväg
GULLKRAGEN
DAGGKÅPAN
KORSÖRTEN
Lilje
Bar
rtor
ps
KUNGSLJUSET
mo
väg
en
TIDLÖSAN
ÄNGSULLEN
GAVELN
HÄSTHOVEN
väg
en
en
ti g
ts
yn
M
Södertälje med omgivande land: Östertälje
136
Östertälje
Stadsdelsnamnet kommer av Östertälje socken som utgjorde marken öster om Tälje och angränsades
av Hallsveden i söder och av Ritorp i norr. Områdets fornlämningar från stenålder till järnålderns slut
vittnar om en lång kontinuitet. Igelstadalen med dess bördiga jordmån och Igelstavikens skyddade läge
har gjort området gynnsamt för bosättningar. Fynd tyder på att här har funnits en båttillverkning under
järnåldern.
Fram till 1920-talet var Östertälje till stora delar landsbygd dominerad av de stora gårdarna Igelsta,
Glasberga, Brunnsäng, Rosenborg och Hall. I socknen har även funnits flera byar, bl.a. Tysslinge och
Skarlunda, omnämnda i skriftliga dokument sedan medeltid och fortfarande välavgränsade
bybildningar.
Västra stambanans dragning på 1800-talet kom att dela upp Igelstaområdet. År 1859 etablerades en
ångsåg på järnvägens södra sida och kring denna växte Östertälje villasamhälle fram. År 1887 tillkom
Igelsta station kring vilken en bebyggelse samlades. Igelsta gård avstyckades i tomter kring 1908
vilket utgjorde början på Igelsta municipalsamhälle som bildades år 1924. Det slogs samman med
Östertälje villasamhälle och Tveta år 1952 samt med Södertälje stad 1963.
I väster ligger området Fornhöjden angränsande Rosenlund. Namnet antyder det stora antalet
fornlämningar som funnits i området och som grävdes ut inför bebyggelseexpansionen på 60-talet. År
1963 påbörjade Södertälje kommun uppförandet av Gamla Fornhöjden som utgör den sydvästra delen
av området och under 1970-talet färdigställdes området med uppförandet av nya Fornhöjdens
flerbostadshus.
Södertälje med omgivande land: Kardinalen / Alla Helgons kyrka
137
162. Kv Kardinalen: Alla Helgons kyrka
Glasbergavägen / Egilsvägen
Miljöbeskrivning
Alla Helgons Kyrka ligger inplacerad i en
sluttning bevuxen med tallskog. Kyrkobyggnaden
är en både stramt och lekfullt utformad byggnad,
dels med putsade fasader med diskret placerade
fönsteröppningar och dels med slutna
betongväggar. Byggnaden har en rektangulär
grundform med en rundad fasad mot väster.
Kyrkans branta sadeltak är täckt av blank stålplåt.
Mot öster sträcker sig takfallet lång ned i en
utsvängd form. Kyrkan är via en förbindelsegång i
glas och plåt förbunden med församlingshemmet i
väster. Det har förlängts med en tillbyggnad med
fasader och fönsterbågar i plåt. Intill kyrkan står
en stramt utformad klockstapel i vitmålat trä.
Historik
Den karaktärsfulla Alla Helgons kyrka uppfördes
1962 och är ritad av arkitekt Rolf Bergh. Under
2006- 2007 genomgick den en renovering och
församlingshemmet byggdes till.
Kommentar
Kyrkobyggnaden med asymmetriskt sadeltak och
rundad betongfasad med förbindelsegång.
Alla Helgons kyrka utgör i sitt moderna formspråk,
material av betong, puts, glas, plåt, höga kvaliteter och utformning ett högt arkitektoniskt värde.
Klockstapeln samt den omgivande naturmarken med tallar utgör viktiga delar av kulturmiljön som är
att betrakta som omistlig.
Vägledning
Kyrkobyggnaden samt klockstapeln bör vårdas med stor respekt för deras ursprungliga detaljer och
arkitektoniska formspråk.
Omgivande naturmark med tallar bör värnas som en del av miljön.
Södertälje med omgivande land: Igelsta
138
163. Igelsta gård
Miljöbeskrivning
Gården Igelsta ligger i de
östra utkanterna av
Östertäljes samlade
bostadsbebyggelse av villor
och grupphus. Den består
idag av den centrala delen
av gårdsmiljön med
mangårdsbyggnad och
uthus från sent 1800- och
tidigt 1900-tal samt en
trädgårds- och parkstruktur.
Huvudbyggnaden ligger i
fonden av miljön och har
fasader av liggande panel,
frontespis och en
kolonnförsedd entré. Mot
baksidan är en öppen
veranda av jugendkaraktär
på övervåningen.
Igelsta huvudbyggnad i fonden och tegelmagasinet till höger i bild. Granhäcken
ingår i den äldre trädgårdsstrukturen.
På entrésidan är strukturen efter en trädgård bl.a. med en rundel, planteringar, granhäckar och norr om
miljön ligger en tidigare krocketbana inramad av hamlade askar. Gårdsmiljön inramas av höga lindar.
På baksidan av byggnaden breder en parkstruktur ut sig med rader av gamla lind-, lönn och almträd
som bildar en allé mot Nynäsvägen. I norra delen av gårdsmiljön leder en kalkstenstrappa upp till en
platå med grusgång och med en brunn i murad kalksten. Vid sydgaveln är en stensatt terrass med
utsikt mot vattnet och avskärmad från övriga gårdsmiljön.
Historik
Gården Igelsta finns omnämnd i skriftliga dokument sedan 1500-talet som ”Igulsta”. Det ovanliga
namnet har en förhistorisk anknytning och kommer från en runsten med det ristade namnet Igul.
Igelsta har tillsammans med Hall och Glasberga tillhört en av de stora dominerande egendomarna i
Östertälje. Under 1600-talets första hälft var gården bebyggd med två byggnader. Den ingick under en
lång tid i egendomen Hall fram till år 1862 då den avstyckades och såldes till Julius von Homeyer.
Han lät uppföra en huvudbyggnad under 1880-talet och möjligen även tegelmagasinsbyggnaden samt
anlägga en romantisk park och trädgård. Gårdsmiljön genomskars av en trädkantad väg och i miljön
planterades ett flertal lindar och fruktträd. Senare fick huvudbyggnaden en ny placering och gården en
ny, rak tillfartsväg. Tegelbyggnaden har använts som smedja, vagnslider, garage, stall och för andra
uthusfunktioner. Gården bedrev ett omfattande jordbruk. År 1850 hade en del av Igelsta sålts av till
sjökaptenen Fittinghof som lät anlägga Igelsta tegelbruk. År 1906 köptes gården av Emil Kinander,
häradshövding och direktör för Jernkontoret, som sommarresidens. Närheten till vattnet och till
järnvägen var säkert ett starkt skäl för att han valde Igelsta. Kinander lät bygga till huvudbyggnaden
till nuvarande utformning som en representativ, herrgårdsinfluerad sommarvilla. Han lät även omdana
trädgårdsanläggningen genom Ester Claesson, en av tidens ledande trädgårdsarkitekter till en
arkitektonisk anläggning där byggnader och trädgård samspelar som en helhet genom murar, trädrader,
Södertälje med omgivande land: Igelsta
139
brunnsplats och klippta häckar medan parken har en mer naturkaraktär. Jordbruket arrenderades ut.
Två år efter tillträdet lät Kinander avstycka tomter från gården och 1924 bildades Igelsta
municipalsamhälle. Hans fosterson Gösta Reuszner skötte gården men bosatte sig själv i villan
Småttingbo vilken han låtit uppföra år 1913 och som nu utgör nuvarande Östergården. Under
Kinanders tid tillkom troligen spannmålsmagasin samt tvättstugan, trädgårdsmästarbostaden och
växthusen. År 1927 upprättades en stadsplan av stadsarkitekten Cyrillus Johansson. Igelstas utkanter
kom att bebyggas med en bostadsbebyggelse av trävillor. År 1940 köptes egendomen av Södertälje
stad som lät arrendera ut jordbruket fram till 2003. Delar av marken såldes dock av för etablering av
bostadsområden på 1960-talet och under 1970-talet såldes stora delar till Astra och under samma tid
revs de stora ladugårdarna som tidigare fanns i gårdsmiljön.
Kommentar
Igelsta tillhör en av de få kvarvarande stadsnära tidigare stora gårdarna i Södertälje med en bevarad
central del av gården med park, trädgård och byggnader. Gården berättar om en utveckling från
forntid, en representativ historisk utveckling av de tidigare lantegendomarna på vilka stadens områden
vuxit upp med början under tidig 1900-tal och där ett stadsnära jordbruk bedrivits in på 1900-talets
andra hälft. Igelsta är därför lokalhistoriskt mycket viktig med ett pedagogiskt och samhällshistoriskt
värde. Gårdsmiljön särskiljer sig från övriga gårdar genom sin välbevarade trädgårdsstruktur,
formgiven av en av tidens mest publicerade trädgårdsarkitekter Ester Claesson. Idag finns inga andra
av Claessons trädgårdsanläggningar bevarade vilket gör miljön vid Igelsta unik. Den högklassiga
huvudbyggnaden är tidstypisk och representativ för det skeende då den tillkommit och har i sin
välbevarade utformning av hög kvalitet byggnadshistoriska värden. Huvudbyggnaden,
trädgårdsanläggningen med trädgårdsmästarbostaden och parken har även ett samhällshistoriskt värde
som en kategori av sommarresidens och berättar om Södertäljes status som bad- och socitetsort under
perioden.
Vägledning
Trädgårdsstrukturen och miljön mellan huvudbyggnaden är kulturhistoriskt värdefull och kan utgöra
förhöjande kvaliteter som ger en viktig identitet i den nya bostadsmiljön som planeras för Igelsta.
Huvudbyggnaden bör underhållas med traditionella material. Det är av vikt att ursprungliga detaljer av
huvudbyggnaden behandlas med omsorg.
Södertälje med omgivande land: Amiralen och Apollofjärilen
140
164. Kvarteren Amiralen och Apollofjärilen
Egilsvägen / Vretensväg
Miljöbeskrivning
Kvarteret Amiralen är ett
småskaligt flerbostadshusområde av fyra fristående
längor i två våningar med
putsade fasader, loftgångar med
räcken av smäckra stålrör och
plåt, indragna balkonger på
baksidan och sadeltak. Mellan
byggnaderna är gemensamma
grönytor med träd och
planteringar. I kvarteret
Apollofjärilen intill ligger
radhuslängor i gult tegel med en
högre del mot baksidan. De är
följsamt placerade efter gatan
och den sluttande terrängen
med garage mellan längornas
gavlar.
Amiralen
Historik
Husen i Amiralen och de 32
radhusen i Apollofjärilen som
är ritade av Bengt S Carlberg
och S R Hermansson för
Riksbyggen, uppfördes 195960. Amiralens hus var de första
flerbostadshusen i Östertälje
kommun. Området som
ursprungligen tillhörde Igelsta
gård hade länge utgjorts av
kommunalhuset i Östergården,
ett putsat nationalromantiskt
hus som utgjort
arrendatorsbostad under
närliggande Igelsta gård.
Apollofjärilens radhus
Kommentar
Byggnaderna i kvarteret Amiralen och Apollofjärilen utgör tillsammans en välplanerad miljö av två
byggnadstyper tillkomna under samma period och ritade av samma arkitekter. De har ett högt
arkitekturhistoriskt värde. Östergårdens byggnad har ett kulturhistoriskt värde som en kärna i området.
Södertälje med omgivande land: Amiralen och Apollofjärilen
141
Vägledning
Områdets karaktär kan bibehållas
genom att värna de detaljer och
material som är ursprungliga för
husen. Grönytorna utgör en viktig del
av områdets karaktär och bör värnas i
trappor gångar och från nya
byggnader.
Radhusens enhetlighet bör
eftersträvas och vid ev plank eller
dylikt bör de ges samma utformning.
Östergården bör värnas och vårdas
med material ursprungliga för tiden
kring 1910-talet.
Östergården
Södertälje med omgivande land: Granskogen 1
142
165. Kvarteret Granskogen 1: Lektorns villa
Alpvägen
Miljöbeskrivning
Lektorns villa är en låg
byggnad i ett stramt formspråk
präglat av modernismens
funktionalistiska ideal med
rena, putsade fasader, ett flackt
sadeltak och ursprungliga
fönster. Kännetecknande för de
funktionalistiska tankegångarna
inom arkitekturen är bl.a.
rumsplaneringen lades efter
väderstrecken och det naturliga
ljuset. En del av
byggnadskroppen skjuter ut i
vinkel på den västra fasaden
och i vinkeln bildas ett skyddat
hörn med en altan. Byggnaden
ligger högt belägen, indragen på
tomten från gatan med en
trädgård framför avgränsad mot
gatan av en stenmur.
Historik
Byggnaden uppfördes år 1938 efter ritningar av den namnkunnige arkitekten Tore E:son Lindbergh
vilken satt sin prägel på Södertälje med omgivningar sedan 1910-talet. Den ritades för lektorn Gunnar
Kellgren och har därför kallats Lektorns villa.
Kommentar
Byggnaden tillhör en av få solitära miljöer i delprogrammet och är med p.g.a. sitt höga arkitektoniska
värde i den mycket representativa och välbevarade modernistiska utformningen. De tillhör en av de
mest intressanta av Tore E:son Lindhbergs villabyggnader i Södertälje.
Vägledning
Ett bevarande av det höga kulturhistoriska värdet innebär ett värnande om villans ursprunglighet i
fönster, takform, putsstruktur m.m.
Da
n
av
äg
Fo
rn
b
a
en
165
Al
pv
äg
en
RUBINEN
en
äg
v
s
öjd
h
n
r
Fo
GRANEN
en
en
lväg
ARMRINGEN
e
m
Kum
N
ST
GRANSKOGEN
gen
Alpv
UTSIKTEN
SAFIREN
SKOGSDUNGEN
n
äge
vägen
Dana
KANTAREN
en
äg
sv
jd
hö
rn
Fo
av ä
Vas
PILSPETSEN
rg
be
s
a
Gl
Sturevägen
So
lvä
ge
n
SKOGVAKTAREN
Al
m
KLAMPAREN
Ki
n
ge
ä
rv
de
n
na
CITRONFJÄRILEN
STABBLÄGGAREN
m
rn
Fo
vik
sv
äg
en
äg
pv
Al
HYVLAREN
n
SIMPUDDEN
en
n
ge
lvä
So
NÄSSELFJÄ
en
väg
a
g
r
s be
Gla
SÅGAREN
en
Vret
e
nd
a
n
Ki
e
äg
rv
es
inn
sväg
KARDINALEN
en
AMIRALEN
162
EN
APOLLOFJÄRILEN
Ny
nä
s
ds
ud v
äg
en
vä
164
Nedre
ge
n
Egils
vägen
TYGELN
SÅGVERKET
TÖ
väg
Föl
REMMEN
en
pu
dd
en
gen
sv
äg
Nynäsvä
Ko
r
163
Södertälje med omgivande land: Skyddade miljöer
144
Skyddade kulturhistoriska miljöer
Tveta kyrka
Kyrkan med kyrkogården skyddas av Kulturminneslagens 4 kap. Det är en vitputsad kyrkobyggnad
med ett lågt torn med en karnissvängd spåntäckt huv och en åttakantig huvtäckt lanternin. På södra
långsidan är ett vapenhus.
Sakristian i norr tillhör ett av
kyrkans äldsta skeden och har en
ålderdomlig prägel i den smala
rundbågiga portöppningen.
Kyrkan uppfördes under 1200-talet
Tornets murverk är i sina äldsta
delar från 1400-talet. Vapenhuset
tillkom under 1500-talet då kyrkan
också valvslogs interiört. Den
karaktäristiska tornhuven är
tillkommen under 1740-talet av
tornbyggaren Lars Ersson. Koret är
så sent som från år 1907. Interiört
valvslogs långhuset på 1600-talet.
Järnvägsstationen Södertälje Södra, nuvarande Södertälje Hamn
Stationsbyggnaden,
transformatorhus samt boställshus
med uthus är byggnadsminne.
Vattentornet är statligt
byggnadsminne. Perrongtak,
gångbron, förrådsbyggnader och
trapphus ingår i skyddsområdet.
Det är en väl sammanhållen och
välbevarad stationsmiljö av
stationsbyggnad, perrongtak,
ställverk, vattentorn, samt sex
stycken tjänstebostäder.
Arkitekturen är av
nationalromantisk 1920talskaraktär och sammanhålls
genom fasadernas röda tegel av
olika bränning, stensocklar,
stentrappor, tegelfriser,
tegeltäckta branta tak och raka eller
rundbågiga fönster med ett flertal bågar.
Stationsbyggnaden
Södertälje med omgivande land: Skyddade miljöer
145
Stationsbyggnaden i två våningar har en växelverkan i sina fasader genom en asymmetri med
utskjutande partier, ett oktogonalt trapphus och en entrédörr på ena sidan av huvudfasaden. Taket är
valmat. På perrongerna är tre trapphuskurer till trappnedgångarna med liggande fasspontpanel,
spröjsade fönster, utsirade snickerier och sadeltak. Bostadshusen i en våning med takvåning har
småspröjsade fönster, taktäckta entréer på gavlar samt ena långsidan, ytterdörrar med fiskbenspanel
samt sadeltak med kupor och frontespiser. Vattentornets fasader är murade i kryssförband och täcks av
ett toppigt tak.
När järnvägen byggdes ut till
dubbelspår lades stambanan vid
Södertälje om och Södertälje Södra
blev föreningspunkten mot
Södertälje central istället för
Södertälje Öfvre vid Saltskog.
Stationshuset stod klart år 1921
efter ritningar upprättade av Statens
Järnvägar. Möjligen är Folke
Zettervall arkitekten. Bostadshusen
som innehåller flera lägenheter har
ursprungligen utgjort
tjänstebostäder till personalen inom
SJ. År 1923 uppfördes perrongtaken
enligt den s.k. Törebodamodellen.
Från 1990-talets mitt är stationen
pendeltågsstation samtidigt som
namnet ändrades till Södertälje
Hamn.
Tjänstebostäder
Södertälje med omgivande land: Käll- och litteraturförteckning
Käll- och litteraturförteckning
Bennett, A. Arkeologi runt Södertälje. Östra Södermanlands kulturhistoriska förening, Södertälje.
1975.
Cederberg, C. Tegelbruk i Södertälje-trakten. Uppsats. Stockholms universitet . 1969.
Fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet.
Forntid i ny dager - Arkeologi i Stockholmstrakten. Stockholm 1998.
Gelotte, H., Dahlström-Rittsél, E., Ulfstrand, A., Nästa Hållplats Södertälje. Östervåla 2006.
Gelotte, G. Båtutflykter i Södertäljes farvatten. Södertälje 1987.
Gelotte, G. Båtutflykter i Södertäljes farvatten. Södertälje 1987.
Gelotte, G. Stadsdelar i Södertälje. 19xx. Södertälje.
Gelotte, G. Södertälje kommuns historia 3. Södertälje 2004.
Gelotte, G. Telgebostäder genom fyra årtionden. Södertälje 1988.
HSB Södertälje. 1933-1983 HSB 50 år. 1983 Södertälje.
Kulturhistoriska vandringar genom tiderna i Södertälje. Södertälje 1985.
Med arkeologen Sverige runt. Stockholm 1987.
Naturvandringar i skog och mark i Södertälje. Södertälje 1985.
Nilsson, T. Solsidan – Utflykter i tid och rum i Grusåsen, Brunnsäng, Viksberg och Högantorp.
Södertälje 1999.
Ortnamnsregistret. www.sofi.se
Salemsboken- om en Sörmlandsbygd i ord och bild.Nyköping 1973.
Schnell, I. Hall före kristendomen. Täljebygden 1942. Södertälje 1942.
Schnell, I. Hall i nyare tid. Täljebygden 1945. Södertälje 1945.
Schnell, I. Kyrkorna i Södermanland. Nyköping 1965.
Ståhle, C.I. Hall under medeltiden. Täljebygden 1943. Södertälje.
Slott och herresäten i Sverige. Södermanland I och II. Malmö 1968.
Snaedal, T. Från Järnatullen till Gårdarike. Södertälje 1990.
Sveriges städer och samhällen jämte landsbygd. Södermanland. Göteborg. 1949.
Södertälje kommun. Bevarandeprogram Södertälje centralort (staden). Södertälje 1980.
146
Södertälje med omgivande land: Käll- och litteraturförteckning
147
Södertälje kommun och Novamark. Igelsta Gård. Parkhistorisk dokumentation över park och trädgård.
Södertälje 2007
Södertälje kommun. Kulturmiljöer i Södertälje. Södertälje 1999
Södertälje kommun. Södras omvandling. Översiktlig skiss av Sven Ahnborg daterad 11/5 2007.
Södertälje kommun. Ortsanalys
Södertälje Kommun. Översiktsplanen 1990. Södertälje 1990.
Södertälje kommun. Översiktsplanen 2004. Södertälje 2004.
Sörmlands museum. Vägar i Södermanlands län. Inventering av allmänna vägar . Nyköping 1979.
Zetterquist, T. Vårdinge socken. Nyköping 1963.
