FILOSOFIN
I ISLAMS LÄ RA
Hadhrat Mirza Ghulam Ahmad
frå n Qadian
Islams Ahmadiyya Djama’ats grundläggare
.
FILOSOFIN
I ISLAMS LÄ RA
Av Hadhrat Mirza Ghulam Ahmad
frå n Qadian (Indien).
Svensk översättning: Dr. Qanita Sadiqa.
1999
Islam International Publications Ltd.
Filosofin i Islams lära
Av hadhrat Mirza Ghulam Ahmad
Frå n Qadian (Indien)
Först utgiven i U.K. av
The London Mosque 1979 (50.000)
Nyutgå va av
Islams International Publications Ltd 1989 (10.000)
Nyutgå va i U.K. 1992 (10.000)
Nuvarande utgå va 1996 (51.000)
©
Islam International Publications Ltd.
Ingen del av denna bok få r må ngfaldigas eller användas i
nå gon form eller genom nå gon grafik, vare sig elektronisk
eller mekanisk, vilket inbegriper fotokopiering, inspelning,
kopiering eller i lager- eller förvaringssystem, utan utgivarens
tillstå nd.
Utgiven av:
Islam International Publications Ltd.
Tillford, Surrey GU10 2AQ U.K
iii
Utgivarens förord
” Filosofin i Islams lära” är en välkänd essä om islam, skriven
av hadhrat* Mirza Ghulam Ahmad, Islams Ahmadiyya
Djama´ats (församlings) grundare. Originalet skrevs i syfte att
läsas upp på Den Stora Religionskonferensen i Lahore 26-29
december 1896.
Sedan dess har den tjänat som introduktion till islam för sökare
efter religiös kunskap och sanning i väldens alla delar. Den
behandlar de fem vida ämnesområ den som fastställdes av
konferensens moderatorer, nämligen:
1. Människans fysiska, moraliska och andliga tillstå nd.
2. Vilket är människans tillstå nd efter döden?
3. Syftet med livet och hur det kan uppnå s.
4. Hur lagens praktiska tillämpning fungerar i detta livet och i
nästa.
5. Källor till gudomlig kunskap.
Boken har få tt vid spridning på må nga språ k i olika länder.
Den nuvarande reviderade upplagan översattes av den numera
bortgå ngne Sir Muhammad Zafrullah Khan med yttersta
noggrannhet och trofasthet mot den ursprungliga texten, vilket
saknades i de tidigare engelska översättningarna.
Hänvisningar till Qur’anen anger kapitel och vers, i vissa
översättningar har öppningsversen (dvs. Bismillahir Rahmanir
Rahim, i Guds, den Nå derikes, den Barmhärtiges namn) inte
räknats med vid numreringen av verserna, och den läsare som
använder dessa upplagor bör hå lla detta i minnet för att hitta
rätt referens.
*
Hadhrat eg. Hans högvördighet, indisk titel. (övers.anm)
iv
INNEHÅ LLSFÖ RTECKNING
viii Ett budskap frå n Hadhrat Mirza Tahir Ahmad, överhuvud
för den världsomfattande Ahmadiyyamuslimska Djama’at
(församlingen)
ix
Inledning
En stor nyhet för den som söker sanningen
2
2
2
2
3
4
9
10
10
12
FÖ RSTA FRÅ GAN
Människans fysiska, moraliska och andliga tillstånd
Tre typer av mänskliga handlingar
Den första källan: Sinnet som dras till det onda
Den andra källan: Det självanklagande sinnet
Den tredje källan: Själen i vila.
Själen skapas
Själens andra födelse
Människans gradvisa framsteg
Skillnaden mellan det naturliga och det moraliska
tillstå ndet och ett tillbakavisande av läran om ett evigt liv.
Tre metoder till förbättring: Den Helige Profeten kom när
nöden var som störst.
Det sanna syftet med läran i den Heliga Qur’anen är
omvandlingen av dessa tre tillstå nd, så att naturliga
tillstå nd, genom förbättringen, blir moraliska egenskaper.
Sann moral
Skillnaden mellan Khalq (skapelsen) och Khulq (moral)
Människans naturliga tillstå nd
Varför är griskött förbjudet?
Människans moraliska tillstå nd
Moraliska egenskaper som gör det möjligt att avvisa det
som är av ondo.
Fem botemedel mot otukt
14
16
18
19
21
26
28
28
32
v
41 Moraliska egenskaper som hör samman med goda
gärningar
50 Sant mod
52 Sannfärdighet
54 Stå ndaktighet
55 Sympati för mänsklighten
56 Sökandet efter en upphöjd skapelse
60 Skälet till att den Helige Profeten framträdde i Arabien
60 Vad världen har den Heliga Qur’anen att tacka för
61 Bevis på Guds existens
65 Guds attribut
74 Andliga tillstå nd
77 En utmärkt bön
83 Betydelsen av en dryck bestå ende av kamfer och ingefära
85 Effekten av ingefära
92 Sätt att upprätta en perfekt andlig relation till Gud
95
95
99
99
101
102
108
111
ANDRA FRÅ GAN
Vilket är människans tillstånd efter döden?
Tre insikter i den Heliga Qur’anen om det tillkommande
Den första insikten
Tre typer av kunskap
Tre tillstå nd
Den andra insikten
Den tredje insikten
114 TREDJE FRÅ GAN
114 Meningen med människans liv och hur kan denna
uppnås?
116 Sätten att uppnå människans syften
124 FJÄ RDE FRÅ GAN
124 Lagens praktiska tillämpning i detta livet och i nästa
127 Filosofin bakom ederna i den Heliga Qur’anen
vi
156
156
160
163
166
167
168
FEMTE FRÅ GAN
Källan till gudomlig kunskap
Det mänskliga samvetets natur
Betydelsen av uppenbarelsen
Ett av islams särdrag
Talaren är själv hedrad med gudomliga samtal
Källan till perfekt kunskap är den gudomliga
uppenbarelsen
172 Två faser i den Helige Profetens liv
176 Syftet med den Helige Profetens krig
180 Index
vii
Ett budskap från
Hadhrat Mirza Tahir Ahmad,
överhuvud för den världsomfattande
Ahmadiyyamuslimska Djama’at (församlingen)
Den världsomfattande Ahmadiyyamuslimska församlingen
firar hundraå rsjubileet av den första utgå van av detta
förnämliga verk, vilket ursprungligen presenterades under en
religionskonferens i Lahore (Pakistan) den 26-29 december
1896. Dess innehå ll skrevs under vägledning av gudomlig
välsignelse och dess enastå ende framgå ng var säkrad genom
uppenbarelser med profetior frå n Gud, vilka offentliggjordes
innan själva konferensen ägde rum. Dessutom delades flygblad
ut och plakat sattes upp på må nga offentliga platser i Lahore
om detta.
Att vi högtidliggör jubileet är meningsfullt, värdigt och fritt
frå n meningslöst och banalt skryt och triumferande, passande
en troende församling. Vi firar därför hundraå rsjubileet av
denna bok genom att ge ut den på de flesta större språ k och vi
hoppas att större delen av världens nationer på så sätt kan få en
möjlighet till att få ta del av dess välsignelser.
Enbart genom Guds nå d har vi än så länge översatt och givit ut
boken på femtio språ k. Ytterligare översättningar är dessutom
under arbete, och vi hoppas att dessa, med Guds hjälp,
kommer att vara klara före utgå ngen av 1996.
Må tte Allah belöna dem som lagt ner sitt kunnande, sin tid och
möda för att vi skulle kunna uppnå detta ädla må l. Amen.
Mirza Tahir Ahmad
Januari 1996
viii
Inledning.
En person vid namn Swami Sadhu Shugan Chandra
tillbringade tre eller fyra å r av sitt liv med att försöka omvända
kasten Kaaisth Hindu.
Å r 1892 nå dde han den slutsatsen att hans ansträngningar
skulle komma att vara förgäves så vida man inte samlade alla
under ett tak. Därför föreslog han att man kallade till en
religiös konferens, och den första konferensen ägde rum 1892 i
Ajmer (Indien). 1896 på började han förberedelserna för en
andra religionskonferens av samma slag, i tanke att Lahore
skulle vara en lämplig plats. Herr Swami utså g en kommitté
som skulle övervaka förberedelserna. Herr Durgah Parshad
blev kommitté ns ordförande och Lala Dhampat Roy, BA,
LLB, dess förste sekreterare.
Man valde den 26-28 december 1896 som lämpligt datum för
konferensen (enligt Report Conference of Great religions, sid.
253, 254, tryckt av Siddiqi Press, Lahore 1897), och följande
sex personer nominerades till moderatorer:
1. Roy Bahadur Babu Partol Chand Sahib, Domare i
huvuddomstolen, Punjab.
2. Khan Bahadur Sheikh Khuda Baksh Sahib, Domare i
domstolen för mindre må l, Lahore.
3. Roy Bahadur Pandit Radhma Kishan Sahib Cole, Å klagare i
högsta domstolen, Lahore, och före detta Guvernör i Jammu.
4. Hadhrat Maulvi Hakeem Nur-ud-Din Sahib, Hovläkare.
5. Roy Bhavani Das Sahib, Ma, Extra Settlement officer,
Jhelum.
6. Sardar Javahar Singh Sahib, Sekreterare för Khalsakommitté n, Lahore*.
*
Rapport om: Conference of Great Religions, sid. 253, 254, tryckt av
Siddiqi Press Lahore 1897.
ix
Kommitté n inbjöd lärda representanter för muslimerna, arierna
och de kristna att beskriva fördelarna med sina respektive
troså skå dningar. Syftet med att hå lla den Stora
Religionskonferensen i Lahores stadshus, var att den sanna
religionens företräden och meriter skulle få visas fram i en
samling av kultiverade människor och att dess kärlek må tte
ingjutas i deras hjärtan så att de må tte bli väl förtrogna med
dess argumet och bevis. Varje religions sakkunniga kunde på
så sätt få en möjlighet till att övertyga andra om den egna
religionens sanningshalt, medan å hörarna kunde jämföra de
olika föredragen med de andra och anamma sanningen var
helst den dök upp.
Tvistemå l mellan olika religioners anhängare har givit upphov
till en önskan om att söka efter den rätta sanningen. Detta kan
lättast å stadkommas genom att man sammanför lärda
predikanter och lärare, så att de, inom ramen för nå gra få i
förväg fastställda frå gor, kan visa fram skönheten hos vars och
ens respektive troså skå dning. På en så dan konferens skulle
Guds sanna religion definitivt komma att bli uppenbar.
Detta var konferensens syfte. Varje skolad lärare och predikant
visste att han skulle bli tvungen att klargöra sanningshalten i
sin egen trosuppfattning. Konferensen hölls för att sanningen
må tte bli manifest och det var så ledes ett gudagivet tillfälle för
dessa att uppfylla må lsättningen. Så dana tillfällen är inte alltid
öppna för oss.
Herr Swami skrev vidare:
” Om en person ser att nå gon annan lider av en dödlig sjukdom,
och han är absolut säker på att han har botemedlet för denna
sjukdom, och om han dessutom uppger sig ha medkänsla med
människorna, hur skulle han då medvetet kunna vända sig bort
x
när man bad honom komma med ett botemedel? Mitt hjärta är
fyllt av längtan efter att få veta vilken religion det är som
överensstämmer med sanningen. Jag kan inte i ord beskriva
hur angeläget detta är för mig!”
Representanter för olika religioner antog herr Swamis
inbjudan, och den Stora Religionskonferensen ägde rum under
julledigheten 1896. Var och en av talarna ombads besvara fem
frå gor, vilka hade fastställts i förväg av kommitté n.
Kommitté n bestämde också att varje talare, så lå ngt det var
möjligt, skulle härleda sina svar till sin egen religions heliga
skrift.
Frå gorna var:
1. Människans fysiska, moraliska och andliga tillstå nd.
2. Människans tillstå nd efter döden, dvs. i det tillkommande.
3. Vilket är det sanna syftet med människans existens på
jorden, och hur kan det uppnå s?
4. Vilka är effekterna av ens gärningar i detta livet och
därefter?
5. Vilka är källorna till den gudomliga kunskapen?
Konferensen ägde rum den 26-29 december och representanter
för Sanatan Dharm, Hinduism, Arya Samaj, Fritänkarna,
Brahmo Samaj, Teosofiska Sällskapet, Harmoniernas religion,
Kristendom, Islam och Sikhism var närvarande. Samtliga
representanter talade under konferensen, men bara ett av
föredragen gav ett sant och fullständigt svar på alla fem
frå gorna.
Ord kan inte beskriva atomsfären bland de församlade när
Maulvi Abdul Karim Sialkoti (Guds välsignelser vare med
honom) vältaligt läste upp sitt föredrag. Oavsett religion
visade alla uppskattning och gillande. Där fanns inte en enda
xi
person närvarande som inte var överväldigad och hänryckt.
Den stilfulla uppläsningen var bå de intressant och tilltalande.
Vilket bättre bevis på hur utmärkt föredraget var skulle kunna
anföras än det faktum att till och med motstå ndarna beundrade
det! Tidningen The Civil and Military Gazatte i Lahore anså g,
trots att det är en kristen tidning, att detta föredrag var det enda
som var värt att nämna, och det var det enda som den prisade.
Föredraget hade skrivits av Mirza Ghulam Ahmad frå n Qadian
(Indien),
den
Ahmadiyyamuslimska
Djama’ats
(församlingens) grundare. Föredraget kunde inte avslutas inom
de två timmar som avsatts för det, utan konferensen förlängdes
med en extra dag. Tidningen Punjab Observer fyllde spalt efter
spalt med beröm över det, och tidningarna Paisa Akhbar,
Chaudhvin Sadee, Sadiq-ul-Akhbaar, Mukhbir- i-Dakkan och
General-o-Gohari Asifi frå n Calcutta, alla var de enhälliga i
sitt beröm. Icke-muslimer och icke-indier förklarade att detta
föredrag var konferensens förnämsta bidrag. Konferensens
sekreterare, Dhanpat Ray B.A, L.L.B, talman i Punjab, skrev i
sin ” Rapport om den Stora Religionskonferensen” (Dharam
Mohotsu):
Efter fö redraget av herr Pandit Gordhan Das fö ljde en
halvtimmas paus. Som nästa punkt på programmet skulle ett
fö redrag komma att läsas upp å en av islams välkända
fö respråkares vägnar, och de flesta i salen lämnade inte sina
platser. Den stora Islamia College-byggnaden bö rjade fyllas
långt fö re kl. 13.30. C:a 7-8000 välutbildade och kända
personer från olika religioner och nationer var där, och fastän
det fanns rikligt med bord, stolar och utrymme, fick hundratals
åhö rare fö rbli stående.
Bland åhö rarna fanns många dignitärer, jurister, sakkunniga
professorer, advokater, politiska ledare från Punjab, doktorer
xii
och forskarassistenter. Kort sagt fanns representanter fö r hela
den utbildade delen av samhället där. De stod där i 4-5
timmar och lyssnade med stort tålamod och full
uppmärksamhet, vilket visar hur hö gt de skattade konferensens
heliga målsättning.
Fö redragets fö rfattare kom inte i egen person, utan en av hans
lärjungar, Maulvi Abdul-Karim Sialkoti, hade istället avdelats
att läsa upp det påkonferensen.
Kommitté n hade avsatt 2 timmar fö r fö redraget, men det kunde
inte avslutas inom den ramen. Moderatorerna gick dock villigt
med påatt fö rlänga tiden med såmycket som behö vdes fö r att
avsluta fö redraget, när de såg åhö rarnas livliga intresse.
Fö rlängningen var precis vad åhö rarna ö nskade! Maulvi Abu
Yusuf Mubarak Ali gick med på att avstå från sin tid fö r att
herr Mirzas fö redrag skulle kunna läsas upp i sin helhet. Detta
uppskattades till fullo av åhö rarna såväl som av
moderatorerna. Konferensen skulle vara slut 16.30, men
fö rlängdes till 17.30 i enlighet med åhö rarnas ö nskan.
Fö redraget tog 4 timmar i allt, och det var ytterst intressant
och mycket uppskattat från bö rjan till slut!
Efter att ha få tt en profetia i en uppenbarelse frå n Gud
kungjorde Ahmadiyyarörelsens grundare den 21 december
1896, dvs. nå gra få dagar före konferensen, offentligt att hans
föredrag skulle komma att vara det mest överväldigande av
alla.
En översättning av hans kungörelse följer här:
xiii
En stor nyhet för den som söker sanningen!
Undertecknad har skrivit ett föredrag för den Stora
Religionskonferens* som skall hå llas i Lahores stadshus den
26, 27 och 28 december 1896. Det kommer att läsas upp då
och det handlar om den Heliga Qur’anens företräden och
mirakel. Föredraget är inte ett resultat av vanlig mänsklig
ansträngning, utan det är ett av Guds tecken, skrivet med Hans
speciella hjälp. Det lyfter fram skönheten och sanningarna i
den Heliga Qur’anen och visar lika tydligt som middagssolen
att Qu’ranen i sanning är Guds eget ord och att det är en bok,
som uppenbarats av all skapelses Herre. Var och en som hör
detta föredrag frå n början till slut, min behandling av de fem
ämnesområ den som fastställts för konferensen, kommer, och
detta är jag helt säker på , att få ny tro och kommer att upptäcka
att ett nytt ljus lyser inom honom själv och kommer att erhå lla
en omfattande förklaring till Guds ord. Detta mitt föredrag är
fritt frå n mänsklig svaghet, tomt skryt och tomma utfästelser.
Jag har rörts av sympati för mina medmänniskor, vilket gjort
att jag utfärdar denna kungörelse, så att de skall kunna få se
den Heliga Qur’anens skönhet och kunna inse hur vå ra
opponenter tagit miste i det att de älskar mörkret och skyr
*
Herr Swami Shugan Chandra har i sin kungörelse lå tit meddela att han
inbjuder ledande gestalter bland muslimer, kristna och arier till att i Guds
namn visa fram skönheten i sina respektive religioner under en konferens,
som föreslå s av honom. Vi önskar informera herr Swami om att, för att
hedra Guds namn, så som han föreslå r, är vi beredda att uppfylla hans
önskemå l och, om Gud så vill, kommer vå rt anförande att läsas upp på den
föreslagna konferensen. Islam är en tro som föreskriver varje sann Muslim
att visa fullständig lydnad när han ombeds utföra nå got i Guds namn. Så få r
vi nu se hur stor respekt hans bröder, arierna och de kristna, har för
Parmeshwars eller Jesu heder, och om de är beredda att deltaga i en
konferens som anordnas i namnet av den Ende, Helige, Upphöjde.
xiv
ljuset. Gud, den Allvetande, har uppenbarat för mig att mitt
föredrag kommer att förklaras stå lå ngt över alla de andra
föredragen. Det är fyllt av sanningens ljus, vishet och
förstå else, vilket kommer att lå ta alla andra deltagare att
komma på skam, om de bara kommer till konferensen och
lyssnar till mitt anförande frå n början till slut. De kommer inte
att kunna uppvisa motsvarigheten till det frå n sina skrifter,
vare sig de är kristna eller arier eller tillhör sanatan Dharm
eller nå gon annan, ty Gud Allsmäktig har bestämt att Hans
Heliga Boks härlighet skall komma att bli uppenbar den dagen.
I en vision så g jag att en hand, ut ur det osedda, lades över min
boning, och genom beröringen av den handen sprang ett klart
ljus fram ur den boningen och spreds i alla riktningar. Det
lyste upp mina händer också . Därefter reciterade nå gon som
stod bredvid mig högljutt: Allahu Akbar, Kharibat Khaibar
(Gud är stor, Khaibar har fallit). Tolkningen är att min boning
är symbolen för mitt hjärta över vilket sanningens ljus frå n den
Heliga Qur’anen faller, och Khaibar betyder alla de
förvanskade religioner som inbegriper hedendom och falskhet,
där människor har lyfts upp till Guds ställning, eller i vilka
gudomliga egenskaper har kastats ner frå n sina upphöjda
stationer. På så sätt uppenbarades det för mig att om mitt
föredrag blev spritt vida omkring skulle det blotta de falska
religionernas osanningar men sprida den Heliga Qur’anens
sanning över jorden till dess att den successivt nå tt sin
höjdpunkt. Frå n denna vision öppnade mitt sinne sig och jag
mottog uppenbarelsen:
”Gud är med dig och Gud står där du står”.
Detta är en metafor som överbringar en bekräftelse om
gudomligt stöd.
Det finns inget behov av att säga mer. Jag uppmanar var och
xv
en att närvara vid konferensen i Lahore, även om det medför
en del problem, och lyssna till dessa sanningar. Den som gör
så , kommer att dra en så dan nytta av det, att det vida överstiger
deras förväntningar. Frid vare med den som följer
vägledningen.
Ghulam Ahmad
Qadian, 21 december 1896.
Det faller sig naturligt att, som exempel, här presentera de
å sikter som uttrycktes i nå gra av den tidens tidningar:
Civil and Military Gazette, Lahore.
Konferensens deltagare visade stort intresse fö r fö redraget av
Mirza Ghulam Ahmad från Qadian. Hans tal innebar ett
perfekt och oantastligt fö rsvar fö r Islam. Ett stort antal
människor från samhällets alla skikt kom från när och fjärran
fö r att få hö ra det. Då herr Mirza inte kunde komma själv,
lästes hans anfö rande upp av hans mest kompetente elev,
Maulvi Abdul Karim Sialkoti. Han läste i tre timmar den 27
december och det mottogs mycket väl av ett uppmärksamt
auditorium. Under dessa tre timmar hann han emellertid
endast besvara en av de fem frågorna. Maulvi Abdul Karim
lovade att fortsätta läsa upp sitt anfö rande om han gavs mer
tid. Organisatö rerna och konferensens president beslutade
därfö r att fö rlänga konferensen med en extra dag.
(Sammandrag).
Chaudhvin Sadee, Rawalpindi.
1 februari 1897
Det absolut allra bästa fö redraget under konferensen, var det
som skrivits av Mirza
Ghulam Ahmad och som lästes upp på ett underbart sätt av
den välkände och vältalige talaren Maulvi Abdul Karim
Sialkoti. Anfö randet tog 6 timmar totalt, dels 4 timmar den
xvi
27:de december och dels 2 timmar den 29:de och det bestod
av 100 sidor. Åhö rarna var fängslade och varje mening
applåderades. Flera gånger krävde åhö rarna att samma
mening lästes om och om igen. Vi har aldrig någonsin tidigare
hö rt ett såtilltalande fö redrag. Om sanningen skall fram hade
de andra religionernas fö respråkare inte besvarat de frågor
som ställts upp fö r konferensen. De flesta av talarna uppehö ll
sig huvudsakligen vid den fjärde frågan, och gick bara fö rbi
de andra i all korthet. Majoriteten bland talarna pratade
mycket, men sade litet! Herr Mirzas fö redrag utgjorde ett
undantag, ty det gav ett detaljerat och uttö mmande svar påvar
och en av de olika frågorna. Åhö rarna lyssnade med stort
intresse och med odelad uppmärksamhet till det fö redrag
vilket de fann vara ö verlägset och helt enastående.
Vi är inte anhängare till herr Mirza och inte heller står vi i
kontakt med honom. Vi kan emellertid inte vara orättvisa i vårt
omdö me. När han besvarade frågorna, fö rlitade sig herr
Mirza enbart på Qur’anen. Varje grundläggande islamisk
princip fö rklarades med logiska och ö vertygande argument.
Att fö rst använda logiska argument fö r att bevisa Guds
existens och sedan att citera Guds Ord finner vi vara god stil
och mycket charmerande! Herr Mirza beskrev inte bara
Qur’anens lära, utan även filosofin och filologin i Qur’anens
språk. Kort sagt var herr Mirzas fö redrag fullständigt och
utfö rligt, omfattande kunskapens pärlor, vishet, sanningar och
mysterier. Guds filosofi beskrevs på ett så fantastiskt sätt att
hela åhö rarskaran gjordes svarslö s. Hans fö redrag var också
det som dragit flest åhö rare och salen var fullpackad uppifrån
och ner.
Hela auditoriet lyssnade uppmärksamt. Fö r att illustrera
skillnaden mellan herr Mirzas fö redrag och de andra, räcker
det med att säga att folk flockades fö r att hö ra hans fö redrag,
xvii
medan de uttråkade lämnade de andra. Maulvi Muhammad
Hussain Batalvis fö redrag var ynkligt. Det innehö ll ingenting
annat än de vanliga banala mullahflosklerna och det var inget
speciellt med det alls. Många gick ifrån Maulvi Mausoofs
andra fö redrag och Maulvi Mamduh gavs inte en enda minut
extra tid fö r att slutfö ra sitt fö redrag. (Sammandrag).
General-o-Gohar Asifi, Calcutta.
24 januari 1897.
(Fö ljande artikel publicerades under de två titlarna ”The
Conference of Great Religions” och ”The Victory of Islam”)
Innan vi ö vergår till att diskutera konferensen i allmänhet,
skulle vi vilja påpeka att (vilket våra läsare vet) vi redan i
tidigare upplagor har diskuterat vem av de lärde gudsmännen
som framlade det tyngsta fö rsvaret fö r islam. Med ett rättvist
och ö ppet sinne, valde en av våra hedervärda medarbetare
Mirza Ghulam Ahmad från Qadian till islams champion, och
en annan korrespondent har uttryckt det samma i ett brev till
oss. Maulvi Fakhruddin Sahib Fakhr hävdar bestämt att Mirza
Ghulam Ahmad från Qadian toppar listan och efterfö ljs av Sir
Syed Ahmad Sahib från Aligarh. Andra namn som fö reslagits
som mö jliga fö rkämpar fö r islam var: Maulvi Abu Saeed
Muhammad Hussain Sahib Batalvi, Haji Syed Muhammad Ali
Sahib Kanpuri och Maulvi Ahmad Hussain Sahib Azeemabadi.
Det vore inte fel att här också nämna att en av våra
korrespondenter fö reslog Maulvi Abdul Haq Sahib Delhvi,
fö rfattaren till Tafseer-i-Haqqani. (Sammandrag).
(Efter ett utdrag ur herr Swami Shugan Chandras inbjudan till
konferensen, fortsatte tidningsartikeln med att säga):
Efter att ha läst det cirkulär som kungjorde konferensen,
vilken av de lärdes stolthet skulle komma att väckas fö r att
fö rsvara den heliga religionen Islam? Hur lyckades de med att
xviii
ta upp ämnet och låta Guds storhet gö ra intryck pååhö rarna
med hjälp av logiska argument?
Från tillfö rlitliga källor har vi fått veta att konferensens
organisatö rer skrev och bjö d in herr Mirza Ghulam Ahmad
och herr Sir Syed Ahmad. Hälsoskäl fö rhindrade hans hö ghet
herr Mirza Ghulam Ahmad från att personligen närvara, men
han gav en av sina bästa elever Maulvi Abdul Karim Sialkoti
uppdraget att läsa upp hans anfö rande under konferensen.
Men herr Sir Syed Ahmad varken kom eller sände in något
bidrag, och det var inte varken hö g ålder eller andra
åtaganden som hindrade honom. I själva verket ansåg han att
religiö sa konferenser var under hans värdighet. Som svar på
sin inbjudan (vi skall publicera hans svar i helhet i kommande
nummer) skrev han: ”Jag är ingen predikant eller reformator
eller religiö s ledare. Denna konferens är fö r predikanter och
reformatorer.”
Maulvi Syed Muhammad Ali Sahib Kanpuri, Maulvi Abdul
Haq Sahib Delhvi, och Maulvi Ahmad Hussain Sahib
Azeemabadi visade inte konferensen stort intresse, och inte en
enda av den mångfald lärde och religiö st utbildade som finns i
vårt land hade brytt sig om att skriva något fö redrag som
kunde läsas här. Det måste medges att en eller två antog
utmaningen, bara fö r att få se hur deras ansträngningar fö ll
tillbaka pådem själva. Som vår nästa artikel kommer att visa,
sade de antingen inget relevant eller ocksåkom de med några
få tomma kommentarer. Under konferensens gång framgick
det att det enbart var hans hö ghet herr Mirza Ghulam Ahmad
från Qadian som i sanning kämpade fö r islams sak och att han
hedrade det fö rtroende andra hade givit honom som islams
representant. Att han representerade islam hade bifallits av
många islamiska sekter från Peshawar, Rawalpindi, Jhelum,
Shahpur, Bhera, Khushab, Sialkot Jammoon, Wazeerabad,
xix
Lahore, Amritsar, Gurdaspur, Ludhiyana, Shimla, Delhvi,
Ambala, Riasat Patiala, Dera Doon, Ilahabad, Madras,
Bombay, Hyderabad-Dakkan och Bangalore osv., i Indien.
Det är helt i ö verensstämmelse med sanningen att säga att om
herr Mirzas fö redrag inte hade varit med, hade muslimerna
blivit vanärade i jämfö relse med de andra religionerna. Om
det inte varit fö r den Allsmäktiges kraftfulla hand, hade inte
islam ö verlevt som religion. Det var genom herr Mirzas
fö redrag som islams härlighet stadfästes. Både vänner och
opponenter var eniga om att detta fö redrag var ö verlägset de
andra! När det väl var ö ver blev i själva verket till och med
islams fiender tvungna att erkänna att fö redraget hade hjälpt
dem att fö rståislams lära och att islam hade segrat. Det var
helt rätt och riktigt att herr Mirza valdes som islams fö rkämpe.
Ingen kan ha något att invända mot detta. Han har fått oss att
känna oss stolta och i detta ligger islams storhet och härlighet.
Detta var bara den andra stora religionskonferensen, men
fö rsamlingens storlek och det hö ga intellektuella innehållet
ö vergick alla andra kongresser och konferenser. De hö gsta
ledarna fö r Indiens alla stö rre städer var närvarande och vi är
stolta ö ver att kunna säga att även staden Madras var
representerad. Konferensen visade sig vara så intressant att
organisatö rerna blev tvungna att fö rlänga den från de
planerade tre till fyra dagar. Organisatö rerna hade valt
Islamia College fö r konferensen eftersom det hade Lahores
stö rsta samlingssal, men så många deltog att till och med
denna enorma sal visade sig vara otillräcklig. Att konferensen
var en stor framgång visas också av att inte bara ledande
medborgare i Punjab deltog utan även domarna i Länsrätten
och Hö gsta Domstolen i Allahabad, den hedervärde Babu
Partol Chand Sahib och herr Bannerji, var också där. (Här
slutar sammandragen ur tidningsartiklarna).
xx
Hans Höghet herr Mirza Ghulam Ahmads föredrag
publicerades i ” The Report of the Conference of Great
Religions” i Lahore och den Ahmadiyyamuslimska
församlingen har givit ut det i bokform under titeln ” islami
usool ki philosophy” . Det översattes till engelska under titeln:
” The Philosophy of the Teachings of Islam” . Boken har
kommit ut i må nga upplagor och den har översatts till franska,
holländska, spanska, arabiska, tyska och må nga andra språ k.
Må nga filosofer och utländska tidningar har givit positiva
omdömen och må nga intellektuella i västvärlden har prisat den
högt. Till exempel:
1. The Bristol Times and Mirror: Den man som talar till
Europa och Amerika på detta sätt kan sannerligen inte vara
nå gon ordinär person (sammandrag).
2. Spiritual Journal, Boston, skrev: Den här boken innebär
goda nyheter för hela den mänskliga rasen (sammandrag).
3. Theosophical Booknotes, skrev: Denna bok ger en vacker
och älskvärd bild av Muhammads religion (sammandrag).
4. Indian Review, skrev: Boken presenterar klartänkthet och
perfekt vishet och läsaren har inget annat val än att lovprisa
den (sammandrag).
5. Muslim Review, skrev: Var och en som läser denna bok
kommer med nödvändighet att finna må nga sanningar som är
stora och välbehagliga för själen (sammandrag).
Den stora skönheten i föredraget ligger i att den inte anfaller
nå gon religion, den beskriver enbart islams företräden och
skönhet. Alla frå gorna besvaras med hänvisningar till den
xxi
Heliga Qur’anen på ett sätt som bevisar islams fullkomlighet
och dess överlägsenhet över alla andra religioner.
Jalal-ud-Din Shams
xxii
En stor nyhet för den som söker sanningen!
Undertecknad har skrivit ett föredrag för den Stora
Religionskonferens som skall hå llas i Lahores stadshus den 26,
27 och 28 december 1896. Det kommer att läsas upp då och
det handlar om den Heliga Qur’anens företräden och mirakel.
Föredraget är inte ett resultat av vanlig mänsklig ansträngning,
utan det är ett av Guds tecken, skrivet med Hans speciella
hjälp. Det lyfter fram skönheten och sanningarna i den Heliga
Qur’anen och visar lika tydligt som middagssolen att Qur’anen
i sanning är Guds eget ord och att det är en bok, som
uppenbarats av all skapelses Herre. Var och en som hör detta
föredrag frå n början till slut, min behandling av de fem
ämnesområ den som fastställts för konferensen, kommer, och
detta är jag helt säker på , att få ny tro och kommer att upptäcka
att ett nytt ljus lyser inom honom själv och kommer att erhå lla
en omfattande förklaring till Guds ord. Detta mitt föredrag är
fritt frå n mänsklig svaghet, tomt skryt och tomma utfästelser.
Jag har rörts av sympati för mina medmänniskor, vilket gjort
att jag utfärdar denna kungörelse, så att de skall kunna få se
den Heliga Qur’anens skönhet och kunna inse hur vå ra
opponenter tagit miste i det att de älskar mörkret och skyr
ljuset. Gud, den Allvetande, har uppenbarat för mig att mitt
föredrag kommer att förklaras stå lå ngt över alla de andra
föredragen. Det är fyllt av sanningens ljus, vishet och
förstå else, vilket kommer att lå ta alla andra deltagare att
komma på skam, om de bara kommer till konferensen och
lyssnar till mitt anförande frå n början till slut. De kommer inte
att kunna uppvisa motsvarigheten till det frå n sina skrifter,
vare sig de är kristna eller arier eller tillhör sanatan Dharm
eller nå gon annan, ty Gud Allsmäktig har bestämt att Hans
Heliga Boks härlighet skall komma att bli uppenbar den dagen.
xxiii
I en vision så g jag att en hand, ut ur det osedda, lades över min
boning, och genom beröringen av den handen sprang ett klart
ljus fram ur den boningen och spreds i alla riktningar. Det
lyste upp mina händer också . Därefter reciterade nå gon som
stod bredvid mig högljutt: Allahu Akbar, Kharibat Khaibar
(Gud är stor, Khaibar har fallit). Tolkningen är att min boning
är symbolen för mitt hjärta över vilket sanningens ljus frå n den
Heliga Qur’anen faller, och Khaibar betyder alla de
förvanskade religioner som inbegriper hedendom och falskhet,
där människor har lyfts upp till Guds ställning, eller i vilka
gudomliga egenskaper har kastats ner frå n sina upphöjda
stationer. På så sätt uppenbarades det för mig att om mitt
föredrag blev spritt vida omkring skulle det blotta de falska
religionernas osanningar men sprida den Heliga Qur’anens
sanning över jorden till dess att den successivt nå tt sin
höjdpunkt. Frå n denna vision öppnade mitt sinne sig och jag
mottog uppenbarelsen:
Gud är med dig och Gud står där du står.
Detta är en metafor som överbringar en bekräftelse om
gudomligt stöd.
Det finns inget behov av att säga mer. Jag uppmanar var och
en att närvara vid konferensen i Lahore, även om det medför
en del problem, och lyssna till dessa sanningar. Den som gör
så , kommer att dra en så dan nytta av det, att det vida överstiger
deras förväntningar. Frid vare med den som följer
vägledningen.
Ghulam Ahmad
Qadian, 21 december 1896
xxiv
I Allahs, den Nå derikes, den alltid Barmhärtiges namn. Vi
tillber Honom och nedkallar Hans välsignelser över Hans
noble budbärare.
ISLAM
Det är nödvändigt att varje på stå ende och de skäl som stödjer
dem, hämtas ur en uppenbarad bok.
Under denna högtidliga konferens, vars syfte är att de som
inbjudits att deltaga, skall på visa sina respektive religioners
företräden, med avseende på de frå gor som fastställts, kommer
jag idag att lyfta fram islams meriter. Innan jag börjar med det,
anser jag det nödvändigt att förklara att jag gjort det
obligatoriskt för mig själv att allt jag på stå r skall vara baserat
på den Heliga Qur’anen, som är Gud den Allsmäktiges eget
Ord. Jag anser det betydelsefullt att var och en som följer en
bok och tror den vara uppenbarad, baserar sin framställning på
den boken och inte svävar ut så i pläderingen av sin tro att det
verkar som om han skrev en ny bok.
Eftersom det är mitt syfte idag att fastställa den Heliga
Qur’anens meriter och visa fram hur fantastisk den är, är det
en nödvändighet för mig att inte på stå nå got som inte stå r i
Qur’anen utan att framställa allt med dess verser som grund
och i enlighet med deras innebörd och det som kan härledas ur
dem, så att de som deltar i konferensen inte skall finna nå gon
svå righet i att genomföra en jämförelse mellan de olika
religionernas läror. Alla de som tror på en uppenbarad bok
kommer också att begränsa sina på stå enden till det som stå r i
deras respektive böcker, Jag kommer inte att hänvisa till den
Helige profetens traditioner, eftersom alla de sanna
traditionerna ändå har sin upprinnelse i den Heliga Qur’anen,
som är en fullkomlig bok, vilken i sig sammanfattar alla andra
böcker. Detta är, kort sagt, den dag när den Heliga Qur’anens
härlighet kommer att manifesteras och jag bönfaller ödmjukt
Gud Allsmäktig att bistå mig i detta arbete. Amen.
1
FÖ RSTA FRÅ GAN
Människans fysiska, moraliska och andliga
tillstånd.
På de första sidorna har jag beskrivit nå gra inledande punkter,
vilka till en början kan tyckas irrelevanta trots att det är
nödvändigt med en god förstå else av dem för att sedan rätt
kunna förstå svaret på frå gan som nämnts ovan.
Tre typer av mänskliga handlingar.
Den första frå gan berör människans naturliga, moraliska och
andliga tillstå nd. Den Heliga Qur’anen har beskrivit att det
finns tre olika källor till dessa tre tillstå nd. Den har med andra
ord visat fram tre källor ur vilka respektive tillstå nd springer
fram.
Den första källan: Sinnet som dras till det onda.
Den första källa som är upprinnelsen till alla naturliga tillstå nd
kallas i den Heliga Qur’anen Nafs-i-Ammarah, vilket innebär
” sinnet som dras till det onda” , och det stå r:
2
Detta innebär att det är karaktäristiskt för den mänskliga
naturen att den frestar människan till att göra det som är ont,
vilket stå r i vägen för hennes möjlighet att uppnå
fullkomlighet och ett moraliskt tillstå nd och driver henne mot
oönskade och onda må l. Så lunda är böjelsen för det onda och
oå terhå llsamheten ett mänskligt tillstå nd, som härskar över
människans sinne innan hon uppnå r det moraliska tillstå ndet.
Detta är människans naturliga tillstå nd, så länge hon inte
vägleds av förnuft och insikt utan följer sina naturliga böjelser
när det gäller att äta, dricka, sova, vara vaken, vara arg och
upprörd, precis som djuren. När en människa vägleds av
förnuft och insikt och följer sina naturliga böjelser under
självkontroll och reglerar dem på rätt sätt, lämnar hon det
naturliga stadiet och gå r över till ett moraliskt stadium.
Den andra källan: Det självanklagande sinnet.
Källan till människans moraliska stadium beskrivs av den
Heliga Qur’anen som Nafs-i-Lawammah med orden:
Nej, jag svär vid den självanklagande själen (75:3), vilket
innebär att jag kallar den delen av sinnet till vittne, som
anklagar sig själv för varje ond och opassande handling.
Det självanklagande sinnet är den andra källan och ur den
genereras det moraliska stadiet. I detta stadium upphör
människan att likna djuren. Sinnet kallas till vittne för att
hedra det, eftersom det, genom att lämna den delen av jaget
som är benäget att göra det som är av ondo och nå fram till det
självanklagande sinnet, har blivit värt att hedras i gudomlig
mening. Det kallas så eftersom det anklagar människan för allt
3
ont och inte accepterar att människan följer sina naturliga
drifter och lever i ett ohämmat liv så som djuren gör. Det
kräver att människan är i god form och lever efter en hög
moral, och ingen frestelse få r komma till uttryck i nå got av det
mänskliga livets skiften, och spontana känslor och önskningar
skall styras av förnuftet. Det kallas det självanklagande sinnet,
eftersom det anklagar varje uttryck för det som är av ondo.
Men fastän det anklagar sig själv för allt ont, är det ännu inte
helt effektivt när det gäller att utöva dygd och till och frå n
domineras det av spontana känslor, så att det snubblar och
faller. Det är som ett litet barn, som inte vill ramla men gör det
ändå på grund av sin egen svaghet och blir ledsen efterå t över
sin egen oförmå ga. Detta är kort sagt det moraliska tillstå nd
när det mänskliga sinnet försöker införliva höga moraliska
egenskaper i sig, och känner avsmak för olydnad, men ändå
inte klarar av att vara helt framgå ngsrikt.
Den tredje källan: Själen i vila.
Det tredje stadiet få r beskrivas som början till människans
andliga stadium, och kallas i Qur’anen Nafs-i-Mutmainnah,
vilket betyder ” själen i vila” . Det stå r:
O du själ i vila som har funnit ro hos din Herre, återvänd till
din Herre och var du väl nö jd med Honom och Han väl nö jd
med dig. Såfö rena dig du med Mina utvalda tjänare, och träd
in i Min Trädgård (89:28-31).
Detta är det stadium när en människas själ, befriad frå n all
svaghet, fylls av andlig styrka och nå r en relation till Gud
Allsmäktig, utan vars stöd den inte kan existera. Liksom
vattnet väller ner frå n en höjd, och på grund av sin väldiga
4
massa och frå nvaron av alla hinder, kastas ner med stor kraft,
så flyger själen i vila emot sin Skapare. Detta visas genom det
gudomliga på budet till själen som funnit ro hos Gud, att den
skall å tervända till sin Herre. Den genomgå r en stor
omvandling i detta livet och få r paradiset i gå va redan på
denna jorden.
Som denna vers anger i sin anvisning till en så dan själ om att
å tervända till sin Herre, så få r den sin näring genom Gud och
dess kärlek till Gud blir dess livsuppehälle och den dricker ur
denna livgivande källa och blir på så sätt frälst frå n döden.
Detta beskrivs på ett annat ställe i den Heliga Qur´anen, där
det stå r:
Den som befriar sin själ från jordiska bö jelser kommer att
räddas och skall inte gå under men de som ö verväldigas av
sina jordiska lidelser skall misströ sta om livet (91:10-11).
Dessa tre tillstå nd kan kort sagt kallas människans fysiska,
moraliska och andliga tillstå nd. Eftersom människans naturliga
drifter blir väldigt farliga när de väcks och ofta förstör de
moraliska och andliga egenskaperna, beskrivs de i Guds
Heliga Bok som ” sinnet som dras till det onda” . Man kan då
frå ga vilken den Heliga Qur’anens inställning är när det gäller
människans naturliga tillstå nd, vilken vägledning den ger och
hur den försöker kontrollera det.
Svaret är att människans naturliga drifter, enligt den Heliga
Qur’anen, stå r i nära samband med hennes moraliska och
andliga tillstå nd, så till den grad att till och med hennes sätt att
äta och dricka på verkar hennes moraliska och andliga tillstå nd.
5
Om en människas naturliga drifter underkastas kontroll av den
gudomliga lagens anvisningar, blir denna till hennes moraliska
tillstå nd och på verkar djupt hennes andlighet, på samma sätt
som det kan sägas att allt som ramlar ner i en saltgruva blir till
salt. Det är på grund av detta som den Heliga Qur’anen har
betonat fysisk renlighet och hå llning och deras betydelse i
förhå llande till all tillbedjan och inre renhet och andlig
ödmjukhet.
Eftertanke visar att det fysiska tillstå ndet djupt på verkar själen.
När vå ra ögon till exempel fylls av tå rar, även om tå rarna
framkallats på konstlad väg, på verkas hjärtat omedelbart och
fylls av sorgsenhet. På samma sätt blir vi glada i hjärtat när vi
börjar skratta, även om skrattet framkallats på konstlad väg.
Det har också framkommit att när man fysiskt böjer sig fram i
bön, så framkallar det ödmjukhet i själen. Som kontrast kan
nämnas att när vi sträcker på oss och struttar omkring med
högburet huvud och rak i ryggen, så framkallar det en känsla
av arrogans och få fäng storhet. Dessa exempel visar tydligt att
fysiska tillstå nd på verkar andliga förhå llanden.
Erfarenheten visar också att olika slag av föda på verkar
intellektet och sinnet på olika sätt. Ett noggrant studium visar
till exempel att personer som helt avstå r frå n att äta kött,
gradvis förlorar sin djärvhet, de förlorar sitt mod och förlorar
på så sätt en värdefull egenskap som skänkts av Gud. Detta
styrks genom de bevis som Guds naturlagar lägger fram.
Gräsätande djur är inte lika djärva som köttätande djur. Det
samma gäller få glar. Det finns så ledes inga tvivel om att vå r
föda på verkar vå r moral. Personer som nästan uteslutande
lever på kött och sällan äter grönsaker förlorar å andra sidan
sin förmå ga till mildhet och ödmjukhet. De som slutligen gå r
en medelväg utvecklar bå da dessa typer av moraliska
egenskaper. Därför har Gud Allsmäktig sagt i den Heliga
6
Qur’anen:
Ä t och drick, men gåinte till ö verdrift (7:32).
Det betyder att vi skall äta kött och annan föda, men aldrig
överdriva, så att inte vå rt moraliska tillstå nd skall på verkas
negativt och göra att hälsan blir lidande.
På samma sätt som själen på verkas av vå r kropps uppförande,
så på verkas kroppen av själen. När en person till exempel blir
ledsen, fylls hans ögon med tå rar, men den som är glad, ler.
Allt naturligt vi gör, som till exempel att äta, drick, sova, vaka,
röra oss, vila, bada och så vidare, på verkar vå rt andliga
tillstå nd. Vå r fysiska struktur är intimt knuten till vå r
personlighet som helhet. Om en viss del av hjärnan skadas, gå r
minnet genast förlorat. Om en annan del av hjärnan skadas,
kan det leda till medvetslöshet. Giftig luft på verkar kroppen
och genom den även sinnet, och hela det inre system, till vilket
de moraliska impulserna stå r i relation på verkas, och det
olycksaliga offret slå s ut snabbt som otillräknelig.
Fysiska skador visar att det finns ett mystiskt samband mellan
själ och kropp, och att detta ligger bortom människans
förmå ga att förstå . Närmare eftertanke visar att kroppen är
själens moder. Själen flyger inte utifrå n och in i den gravida
kvinnans livmoder utan den är ett i spermien inneboende ljus,
som börjar lysa i takt med embryots utveckling. Gud
Allsmäktigs ord lär oss att själen blir till genom den
konstruktion som byggs upp frå n spermien i livmodern. I den
Heliga Qur’anen stå r det:
7
Sedan utvecklade vi den till en annan skapelse. Så välsignad
vare Allah, den Bäste av skapare. (23:15).
Detta betyder att Gud ger kroppen som växer i livmodern en
ny skapelse, och denna nya skapelse kallas själen. Pris ske
Gud som inte har nå gon jämlike som skapare!
Beviset på att en ny skapelse uppstå r ur kroppen är ett
mysterium som uppenbarar själens verkliga natur och pekar
mot det nära sambandet mellan själ och kropp. Vi få r
dessutom lära oss att samma filosofi ligger till grund för rent
fysiska gärningar och ord och rörelser när de ges ett gudaktigt
uttryck, det vill säga alla uppriktiga gärningar laddas med en
själ på samma sätt som spermien. Allt eftersom strukturen av
dessa gärningar utvecklas börjar själen att lysa, och när
strukturen är klar, lyser själen inuti med full kraft och lyfter
fram den andliga aspekten. Då blir gärningarna fullt levande.
Detta innebär att när gärningarnas konstruktion är fullständig,
lyser nå got plötsligt fram ur den, precis som en blixt. Om detta
stadium säger Gud Allsmäktig i den Heliga Qur´anen:
När jag har fullkomnat hans stomme och lagt alla hans
härlighets manifestationer till rätta och andats in Min ande i
honom, fall ni alla dåner i underkastelse pågrund av honom
(15:30). Versen tyder på att när gärningarnas struktur är färdig,
lyser en själ fram i den, och Gud tillskriver denna sig själv på
grund av att strukturen har fullkomnats på bekostnad av
världsligt liv. På så sätt flammar plötsligt det gudomliga ljuset
upp, vilket är otydligt i början, så att var och en som varseblir
8
denna gudomliga manifestation, blir tvingad att böja sig inför
det och att attraheras av det. Var och en som uppfattar det
ljuset böjer sig ned och dras helt naturligt till det, utom Iblis
som älskar mörkret.
Själen skapas
Det är helt sant att själen är som ett fint ljus som utvecklas
inuti kroppen och närs i livmodern. Till en början är den dold
och omöjlig att uppfatta, och senare blir den uppenbar. Ä nda
frå n början finns dess ursprung i spermien. Den stå r i ett
mystiskt förhå llande till spermien genom sin utformning, och
genom Guds vilja och befallning. Det är en klar och upplyst
egenskap hos spermien. Det kan inte sägas att den är en del av
spermien så som materia är en del av materia, inte heller kan
det sägas att den kommer utifrå n eller faller ner på jorden och
rå kar blir blandad med spermiens materia. Den är latent i
spermien på samma sätt som elden är latent i flinta.
Guds Ord innebär inte att själen flyger ner frå n himlen som en
egen struktur eller faller till jorden frå n atomsfären, och sedan
av en slump träffa på spermien och nå r in i livmodern
tillsammans med den. Det finns ingen grund för så dana tankar.
Naturlagarna förkastar dem. Vi ser varje dag hur tusentals
insekter infekterar oren och gammal mat och frodas i otvättade
så r. Smutsiga lakan kan innehå lla hundratals löss och alla
möjliga inälvsmaskar kan frodas i en persons tarmar. Ä ndå kan
man inte säga att alla dessa kommer utifrå n eller har fallit ner
frå n himlen. Sanningen är att själen har utvecklats inuti
kroppen och allt detta bevisar också att den är skapad och inte
självständigt.
9
Själens andra fö
delse.
Guds Allsmäktig, som genom sin perfekta befallning skapade
själen frå n kroppen verkar ha bestämt att själens andra födelse
också skall ske genom kroppen. Själens rörelser följer
kroppens rörelser. Om kroppen dras i en speciell riktning,
följer själen automatiskt efter. Det är därför en av Guds Boks
funktioner att vända sig till människans naturliga tillstå nd: Det
är på grund av detta som den Heliga Qur’anen lägger så stor
vikt vid omformandet av människans naturliga tillstå nd och
ger anvisningar rörande varje av hennes gärningar, skratt,
grå t, ätande, klädedräkt, sömn, tal, tystnad, giftermå l,
ensamhet, gå ng, stå ende, fysisk renlighet, bad, regler att följa i
hälsa så väl som i sjukdom osv. Detta bekräftar att människans
fysiska hälsa djupt på verkar hennes andliga tillstå nd. Jag kan
inte i detalj beskriva alla dessa situationer eftersom tiden inte
skulle räcka.
Människans gradvisa framsteg.
När man reflekterar över Guds Heliga Ord visar det sig att det
finns regler för hur människans naturliga tillstå nd kan
förbättras och hur hon sedan gradvis kan lyftas uppå t i syfte att
lyfta henne till det högsta andliga stadiet. Först vill Gud lära
människan sociala regler om hur man sitter, stå r, äter, dricker,
talar osv och lyfter henne frå n ett barbariskt stadium och
utmärker henne över djuren och ger henne på så sätt en
grundläggande moral som också kan kallas social kultur.
Sedan önskar Gud reglera hennes grundläggande moraliska
vanor så att de få r karaktär av högre moraliska egenskaper.
Bå da dessa utgör delar av samma process eftersom de bå da rör
utvecklingen av människans naturliga tillstå nd. Mellan dem
finns endast en gradskillnad. Den Allvise har ordnat det
moraliska systemet så att människan skall kunna klättra uppå t
10
frå n ett lägre till ett högre moraliskt tillstå nd.
Det tredje utvecklingsstadiet innebär att en människa blir helt
och fullt tillgiven sin Skapare och söker vinna Hans välbehag.
Hela hennes varelse underkastar sig Gud. För att konstant
på minna muslimerna om detta stadiet, har deras religion
kallats Islam, som betyder att helt och fullt överlämna sig själv
till Gud, utan nå got förbehå ll. Gud den Härlige har sagt:
Frälsning innebär att en människa helt underkastar sig Gud
och ger sig själv som offer för Guds sak, och bevisar sin
uppriktighet inte bara genom sina avsikter utan också genom
ett rättfärdigt uppförande. Den som ändrar sig själv så , skall få
sin belöning frå n Gud.
Ingen fruktan (skall drabba) dem, inte heller skall de sö rja.
(2:113).
Säg: Min bö n och mitt offer och mitt liv och min dö d är (alla)
fö r Allah, världarnas Herre, Han har ingen medhjälpare. Så
är jag befalld och jag är den fö rste bland dem som
11
underkastade sig. (6:163-164).
Detta är Min rätta väg. Så fö lj den, och fö lj inte (andra)
vägar, såatt de icke leder er bort från Hans väg. (6:154)
Säg: Om ni älskar Allah, så fö lj mig, (då) kommer Allah att
älska er och fö rlåta er era synder. Och Allah är ytterst
fö rlåtande (och) Barmhärtig. (3:32).
Skillnaden mellan det naturliga och det moraliska
tillståndet och ett tillbakavisande av läran om bevarandet
av liv.
Jag fortsätter nu med att beskriva människans tre stadier. Men
innan jag gör det må ste jag på minna om att Gud Allsmäktig
sagt i Sitt Heliga Ord att människans naturliga tillstå nd,
upphovet till jaget som dras till det onda, inte är nå got som är
å tskilt frå n hennes moraliska tillstå nd. Guds Heliga Ord har
rangordnat människans naturliga egenskaper, önskningar och
drifter som naturliga tillstå nd. Dessa blir till moraliska
egenskaper när de medvetet regleras och kontrolleras och
används vid rätt tillfälle och plats.
På samma sätt är moraliska tillstå nd inte helt å tskilda frå n
andliga tillstå nd. När moraliska tillstå nd utvecklar en
fullständig hängivenhet till Gud och ett fullständigt renande av
det egna jaget och samtidigt helt avsäger sig det världsliga
livet och vänder sig helt till Gud och till Hans fullkomliga
kärlek och fullständiga hängivenhet och fullt allvar och
tillfredsställelse och i fullständig samstämmighet med den
Gudomliga viljan, blir dessa moraliska egenskaper till andliga
tillstå nd. Så länge människans naturliga tillstå nd inte
utvecklats till moraliska tillstå nd, förtjänar människan inga
lovord, eftersom dessa egenskaper å terfinns hos andra varelser
och ting också .
12
På samma sätt innebär inte enbart uppnå endet av moraliska
egenskaper att en person också erhå ller ett andligt liv. En
person som förnekar Guds existens kan ändå visa goda
moraliska egenskaper, som till exempel att ha ett ödmjukt
hjärta, främja fred, avvisa ondska och inte ge efter för den.
Alla dessa är naturliga egenskaper som även den kan ha, som
är ovärdig och i övrigt är helt okunnig om frälsningens källa
och inte har nå got del i den. Må nga djur har en mild läggning
och kan tränas att bli fredliga och till att inte reagera
ondskefullt ens vid provokation, men trots det kallar vi dem
inte mänskliga, ännu mindre för människor med högtstå ende
moral. På samma sätt kan en helt missledd person, som till och
med lider av vissa brister, uppvisa så dana egenskaper. Det är
möjligt att en person utvecklar barmhärtighet så till den grad
att han inte ens tillå ter sig att försöka utrota bakterierna i ett
så r, eller är så noga med att bevara allt liv, att han inte vill
skada lössen i sitt hå r eller parasiterna i sina tarmar och å dror
och hjärna.
Jag kan tro att en persons barmhärtighet kan leda honom till att
vägra använda honung eftersom det kostat må nga bin livet att
producera den och drivit ut må nga bin frå n sin bikupa. Jag kan
tro att en person kanske undviker att använda mysk eftersom
det stammar ur ett stackars djurs blod och utvinns genom att
djuret slaktas och skiljs frå n sina ungar. Jag kan inte förneka
att en person kanske avstå r frå n att använda pärlor eller siden
eftersom bå de dessa utvinns genom att en varelse få r sätta livet
till. Jag kan till och med förstå att en person i smärta kan vägra
blodigelbehandling och föredra att lida själv framför att önska
död över blodiglarna. Jag kan till och med tro att en person
kan utöva sin barmhärtighet och respekt för de levande till en
så dan grad att han kan vägra att dricka vatten för att rädda
bakterierna i vattnet. Jag kan acceptera allt detta, men jag kan
inte acceptera att dessa naturliga tillstå nd kan anses vara
13
moraliska egenskaper eller att det kan tjäna till att tvätta bort
de inre orenheter som hindrar en människa frå n att närma sig
Gud. Jag kan inte ens tro att detta, att bli menlös så till den
grad att djur och få glar blir viktigare än människor, kan vara
en väg som är framkomlig när det gäller att uppnå en högre
grad av mänsklighet. Istället anser jag sannerligen att denna
attityd är raka motsatsen till naturlagarna och oförenlig med
den högre moraliska egenskap det innebär att söka Guds
välbehag. Den avvisar den rikedom naturen har skänkt oss.
Andlighet kan endast uppnå s genom att man använder sig av
varje enskild moralisk egenskap det innebär på rätt plats och
vid rätt tillfälle och genom att troget vandra Guds väg genom
att vara Honom helt hängiven. Den som i sanning blir Guds
helt och fullt kan inte leva utan Honom. Den som
sanningsenligt söker Gud är som en fisk som offras av Guds
hand och dess vatten är Guds kärlek.
Tre metoder till förbättring: Den Helige Profeten kom
när nöden var som störst.
Som jag sagt tidigare finns det tre källor ur vilka de mänskliga
tillstå nden flödar, det vill säga sinnet som dras till det onda,
det självanklagande sinnet och själen i vila. Det finns också tre
metoder till förbättring.
Den första är att okunniga vildar få r lära sig grundläggande
sociala regler kring mat, dryck, äktenskap osv. De skall inte
längre gå nakna eller äta as som hundar och inte heller bete sig
okontrollerad på annat sätt. Detta är det mest elementära
stadiet i omvandlingen av det naturliga stadiet, av det slag som
må ste till om man exempelvis önskar lära en vilde frå n Port
Blair grunderna för mänskligt uppförande.
Den andra metoden till förbättring kommer när en person lärt
14
sig det mest elementära och kan gå vidare och lära sig högre
moraliska värderingar och att använda sina talanger på rätt sätt
och vid rätt tillfälle.
Den tredje metoden till förbättring kommer när de som uppnå tt
höga moraliska egenskaper få r uppleva dragningskraften i
Guds kärlek och längtan efter att vara ett med Honom.
Vå r läromästare den Helige Profeten, Allahs frid och
välsignelser vare med honom, levde på en tid när världen var
helt och hå llet korrumperad. Gud Allsmäktige har sagt:
Ofärd har uppstått till lands och till sjö ss (30:42).
Det betyder att ” bokens folk” så väl som de som inte hade
nå gon erfarenhet av uppenbarelser hade blivit korrumperade.
Den Heliga Qur’anens uppgift var att å teruppliva de döda och
det stå r:
Vet dåatt Allah upplivar jorden efter dess dö d. (57:18).
På den tiden var Arabiens folk barbariskt. De hade inga sociala
regler, och de var snarare stolta över varje synd och varje
tecken på då ligt uppförande som de kunde prestera. En man
kunde gifta sig med hur må nga fruar han ville, och de var vana
att bryta lagen hur som helst. De anså g det tillå tet att äkta sina
mödrar och det är på grund av detta som Gud behövde
föreskriva:
15
Fö rbjudna fö r er är era mö drar. (4:24).
De å t kadaver och vissa av dem var kannibaler. Den synd
existerar inte som inte de gjorde sig skyldiga till. De flesta av
dem trodde inte på ett liv efter döden. Må nga förnekade Guds
existens. De slog ihjäl flickebarn med sina egna händer. De
mördade föräldralösa och stal deras ägodelar. Till det yttre så g
de ut som människor, men saknade förnuft. De saknade
anständighet, skam och självrespekt. De drack sprit som
vatten. Den som uppförde sig värst av alla anså gs vara
hövding i sin stam. De var så oerhört okunniga att grannfolken
kallade dem ” de obildbara” .
Vid en så dan tid och för att reformera ett så dant folk sändes
vå r läromästare, den Helige Profeten, Allahs frid och
välsignelser vare med honom, till Mecka. Detta var en tid som
krävde alla de tre slagen av förbättring som vi just har
beskrivit. Det är på grund av detta som den Heliga Qur’anen
gör ansprå k på att vara mer fullständig, mer perfekt än alla
andra böcker som finns till vägledning, på så sätt att dessa
andra böcker inte hade tillfälle att genomföra de tre slag av
förbättring som den Heliga Qur’anen var avsedd att göra.
Syftet med den Heliga Qur’anen var att lyfta vildarna till att
bli människor och sedan att utrusta dem med moraliska
egenskaper och slutligen att upphöja dem till godfruktiga
personer. Den Heliga Qur’anen inbegriper samtliga dessa tre
uppgifter.
Det sanna syftet med läran i den Heliga Qur’anen är
omvandlingen av dessa tre tillstånd, så att naturliga
tillstånd, genom förbättringen, blir moraliska egenskaper.
Innan jag börjar beskriva den trefaldiga förbättring som jag
just nämnt, mer i detalj, är det viktigt att framhå lla att det finns
16
ingen lära i den Heliga Qur’anen som är motsägelsefull. Hela
Qur’anens syfte är de tre förbättringarna, och alla dess läror
visar mot det må let. Alla andra direktiv är bara till för att
uppnå dessa förbättringar. På samma sätt som en kirurg kan
behöva operera eller stryka på en salva för att patienten skall
kunna å terfå sin hälsa, tar den Heliga Qur’anen, i sin omsorg
om människorna, också till så dana hjälpmedel. Syftet med all
dess skarpsinne och alla dess förmaningar och anvisningar är
att lyfta människan frå n det naturliga tillstå ndet till ett
moraliskt tillstå nd och sedan lyfta henne vidare därifrå n till
andlighetens ändlösa ocean.
Vi har redan visat att naturliga tillstå nd inte är å tskilda frå n
moraliska tillstå nd. När de regleras och används rätt, under
förnuftets kontroll, antar de en moralisk karaktär. Innan de
kontrolleras av förnuftet och förstå ndet är de inte moraliska
egenskaper utan enbart naturliga impulser, hur mycket det än
kanske liknar moraliska egenskaper. Om en hund eller ett
lamm till exempel visar tillgivenheten eller lydnad mot sin
ägare kallas inte djuret moraliskt eller väluppfostrat. På samma
sätt skulle inte en varg eller en tiger kunna kallas ouppfostrad
bara på grund av sin vildhet.
Ett moralisk tillstå nd uppkommer efter det att en reflektion
och hänsyn till tid och plats har ägt rum. Den som inte
använder sitt förnuft och sin medvetenhet är som ett barn vars
sinne och intellekt ännu inte styrs av förnuftet, eller som en
då re som helt förlorat förmå gan att tänka förnuftigt och klokt.
Ett barn eller en galning uppför sig ibland som om de ägde
moral, men ingen förnuftig person skulle ändå kalla deras
uppförande moralisk, eftersom det inte sprungit fram ur en
känsla för vad som är klokt och passande, utan bara var en
naturlig reaktion på omständigheterna. Ett människobarn söker
sin moders bröst så snart det är fött och en kyckling börjar
17
hacka korn så snart ägget kläckts. På samma sätt uppför sig en
liten blodigel som en blodigel, en babyorm uppför sig som en
orm och en tigerunge uppför sig som en tiger.
Ett människobarn börjar visa mänskliga reaktionmönster så
snart det är fött och dessa reaktioner blir allt mer speciella allt
eftersom det växer upp. Dess grå t blir mer högljudd till
exempel, dess leenden blir skratt och dess blick mer
koncentrerad. Vid ett å rs eller arton må naders å lder börjar det
visa andra naturliga drag. Det börjar uttrycka välbehag eller
missnöje genom sina rörelser, försöker slå nå gon eller att ge
nå got å t nå gon. Alla dessa rörelser beror på naturliga impulser.
På samma sätt kan en barbar med litet mänskligt förnuft visa
naturliga impulser i ord, gärningar och rörelser och styrs av
sina naturliga känslor. Ingenting springer fram ur honom som
en produkt av att han utnyttjat sina inre egenskaper. Allt som
bubblar upp frå n hans inre under de naturliga impulsernas
på verkan och som en reaktion på yttre stimuli, blir uppenbart.
Det är möjligt att de naturliga impulser som springer fram som
en reaktion på yttre stimuli inte alls är ondskefulla och nå gra
kanske liknar god moral, men de är vanligtvis inte en
konsekvens av förnuftig eftertanke och ett övervägande, och
även om det till en viss grad skulle ha på verkats på så sätt, är
de inte på litliga på grund av att de naturliga impulserna
dominerar.
Sann Moral.
Vi kan, kort sagt, inte tillskriva en person sann moral så länge
han följer sina naturliga instinkter på samma sätt som djur,
barn eller då rar och vilka mer eller mindre lever som djur.
Tiden för sann moral, vare sig god eller då lig, börjar när en
persons förnuft har mognat och han kan skilja mellan gott och
18
ont och olika grader av ont och gott, och börjar känna sig
ledsen när han missar en chans att göra nå got gott och å ngrar
sig när han har gjort nå got fel. Detta är det andra stadiet av
hans liv, vilket den Heliga Qur’anen beskriver som det
självanklagande sinnet. Man må ste dock komma ihå g att
nå gon enstaka tillsägelse inte räcker för att leda en barbar till
det självanklagande stadiet. Det är nödvändigt att han blir
medveten om Guds existens så till den grad att han inte längre
tror att han blev till utan syfte, och så att en förstå else av det
gudomliga stimulerar hans sant moraliska egenskaper. Det är
på grund av detta som Gud Allsmäktig har riktat vå r
uppmärksamhet mot behovet av att förstå det gudomliga och
har försäkrat människan om att varje gärning och moralisk
egenskap ger en effekt som skapar andligt välbefinnande eller
andlig smärta i detta livet, och den kommer att framstå tydligt i
livet efter detta. I det självanklagande stadiet få r en människa
kort sagt så mycket förnuft och förstå nd och gott samvete att
hon själv rättar till de fel hon gör och är angelägen om att göra
det som är rätt. Detta är det stadium där en person kan uppnå
höga moraliska egenskaper.
Skillnaden mellan Khalq (skapelsen) och Khulq (moral).
Khalq betecknar den fysiska födelsen och Khulq den inre
födelsen. Eftersom den inre födelsen fullkomnas genom
moralisk utveckling och inte bara genom naturliga instinkter,
betecknar Khulq moraliska kvaliteter och inte naturliga drifter.
Det få r på pekas att den vanliga uppfattningen att moral enbart
betyder mjäkighet, hövlighet och ödmjukhet är alldeles
felaktig. Sanningen är att till varje fysisk gärning finns en
motsvarande inre egenskap som utgör moralen. Om en person
till exempel grå ter tå rar som rinner ur ögonen, finns
motsvarande detta en inre egenskap som kallas ömhet, vilket
få r karaktären av moralisk egenskap när den, under förnuftets
19
kontroll, utövas vid rätt tillfälle.
På samma sätt försvarar man sig med sina händer om en fiende
anfaller, och det finns en inre egenskap som kallas tapperhet
som svarar mot den gärningen. När denna egenskap utövas på
rätt plats och vid rätt tillfälle, är den en moralisk egenskap. På
samma sätt kanske nå gon försöker befria en förtryckt
människa frå n den förtryckande tyrannen eller försöker ordna
mat för de fattiga och hungriga, eller önskar kanske tjäna sina
medmänniskor på nå got annat sätt och svarande mot så dana
gärningar finns en inre egenskap som kallas barmhärtighet.
Ibland straffar man nå gon som begå tt ett brott och den inre
egenskapen som svarar mot detta kallas hämndlystnad. Ibland
är det önskvärt att inte bestraffa utan förlå ta och den inre
egenskapen är försoning eller fördragsamhet. Ibland arbetar
nå gon med sina händer eller fötter eller med sitt sinne och
intellekt eller sin förmögenhet för att främja sina
medmänniskors välfärd, och den motsvarande inre egenskapen
kallas välvilja. När man alltså utövar dessa egenskaper vid rätt
tid och plats kallas de moraliska egenskaper. Gud den
Allsmäktige har i följande ord talat till den Helige Profeten:
Du besitter sannerligen ädla moraliska egenskaper. (68:5).
Detta betyder att alla högre moraliska egenskaper, som
välvilja, mod, rättvisa, barmhärtighet, givmildhet, uppriktighet
osv. kombinerades i den Helige Profeten. Alla människans
naturliga egenskaper som artighet, må ttlighet, självständighet,
välvilja, svartsjuka, stå ndaktighet, dygd, fromhet, jämställdhet,
sympati, tapperhet, generositet, förlå telse, uthå llighet,
givmildhet, uppriktighet, lojalitet osv. är moraliska egenskaper
när de används vid rätt tid och plats. I själva verket utgör de
20
människans naturliga tillstå nd och impulser men de blir till
moraliska egenskaper när de avsiktligt används på rätt sätt. En
av människans naturliga kännetecken är att hon vill ha
framgå ng och omvandlar därför, genom att följa den sanna
religionen, umgå s i gott sällskap och leva efter en god lära,
sina naturliga impulser till moraliska egenskaper. Inget djur
har begå vats med denna egenskap.
Människans naturliga tillstånd.
Nu gå r vi vidare med att beskriva den första av de tre reformer
som beskrivs i den Heliga Qur’anen, och som berör
människans naturliga tillstå nd. Den rör det som vi vanligen
kallar gott uppförande, det vill säga det regelverk som styr
barbarernas naturliga tillstå nd, det vill säga att äta, dricka,
giftermå l osv och lyfter upp dem till en lämplig nivå av sociala
värderingar och räddar dem frå n en djurisk existens. I detta
sammanhang föreskriver den Heliga Qur’anen:
21
22
23
Fö rbjudna fö r er är era mö drar, era dö ttrar och era systrar
och era fastrar och era mostrar och brorsdö ttrar och
systerdö ttrar och era fostermö drar som givit er di och era
fostersystrar och era svärmö drar och era styvdö ttrar som är
era skyddslingar (fö dda) av era hustrur till vilka ni gått in men om ni inte har gått in till dem, vilar inga klander ö ver er och hustrur till dem av era sö ner som är från era länder: och
(detta är fö rbjudet fö r er) att samtidigt ta två systrar (i
äktenskap), utom vad som redan skett: Allah är synnerligen
fö rlåtande, evigt barmhärtig. (4:24).
Det är inte lagligt att ärva kvinnor mot deras vilja (4:20).
Gift er inte med kvinnor som era fäder har varit gifta med,
utom vad som redan skett i det fö rgångna (4:23)
Och (tillåtna fö r er är) kyska troende kvinnor och kyska
kvinnor från dem som gavs boken fö re er, när ni ger dem
deras brudgåva och ingår ett giltigt äktenskap och icke
bedriver otukt och inte heller har hemliga älskarinnor (5:6)
Under okunnighetens tid tillät en del barnlösa araber att deras
hustru var tillsammans med nå gon annan man för att på så sätt
få ett barn. Den Heliga Qur’anen förbjuder denna sedvänja och
uttrycket att ” ta hemliga älskare” hänför sig till denna sed. Sen
stå r det:
Och dräp inte ert folk (4:30).
Och att ni inte dräper era barn (6:152).
Och ni som tror! träd ej in i andra hus än era egna fö rrän ni
har bett om tillstånd och hälsat pådess invånare. Och om ni
icke finner någon där, träd icke in i det fö rrän ni får tillstånd.
Och om det sägs till er: gåtillbaka , gådåtillbaka (24:28-29).
Och det är icke rättfärdighet att gåin i husen bakvägen, utan
ni skall gåin i husen genom deras portar (2:190).
Och när ni hälsas med en hälsning, hälsa dåtillbaka med en
bättre hälsning ( 4:87).
Och ni som tror, berusningsmedel, lyckospel och avgudar och
24
siande pilar är bara en vederstygglighet i satans hand så
undvik var och en av dem (5:91).
Fö rbjudet fö r er är (kö ttet från ett djur) som dö r av sig själv
och blod, och svinets kö tt, och det ö ver vilket något annat
namn än Allahs har åkallats, och det som har strypts, och det
som har slagits till dö ds och det som har dö dats i något fall
och det som har stångats ihjäl och det som ett vilt djur har ätit
av och det som har slaktats (på ett altare som avgudaoffer)
(5:4)
De frågade om vad som gjorts tillåtet fö r dem. Säg: alla goda
ting har gjorts tillåtna fö r er (5:5).
Avstå alltså frå n det som är kadaver eller liknar kadaver eller
är orent.
Och ni som tror! När de sägs till er: gö r plats i (Era)
fö rsamlingar; gö r då plats. Och när de sägs: stig upp; (och
gå) stig dåupp (58:12).
Ä t av allt det som är tillåtet och nyttigt som kö tt, grö nsaker
och baljväxter osv men ö verdriv inte i något avseende (7:32).
Prata inte i onö dan och tala till punkt (33:71).
Håll era omgivningar rena och era kroppar och era gator och
platserna där ni sitter. Bada ofta och ha fö r vana att hålla era
hem rena och i god ordning (74:5-6).
Sänk era rö ster och tala inte med hö g rö st men viska inte
heller utom när det är nö dvändigt och gå i lagom hastighet
varken fö r fort eller fö r långsamt (31:20).
Och när ni ska gö ra er resa gö r nö dvändiga fö rberedelser och
ta med det ni behö ver såatt ni kan undvika att tigga (2:198).
När ni umgås med era hustrur rena er själva genom att bada
(5:7).
Och när ni äter dela med er av er fö da till dem som ber om det
och ocksåtill hundar och andra djur och fåglar (51:20).
Det är inte fel av er att gifta er med kvinnor som står under ert
25
beskydd, men om ni fruktar att ni inte kommer att vara rättvisa
i ert fö rhållande till dem på grund av att de är fö räldralö sa
gift er dåmed kvinnor som har fö räldrar eller släktingar som
kan vaka ö ver dem och se till deras rättigheter och som
respekterar er och beträffande vilka ni tar er i akt. Ni kan gifta
er med en eller två eller tre eller fyra av dem under
fö rutsättning att ni fö rmår att behandla dem alla rättvist. Men
om ni känner att ni kanske inte kan behandla dem rättvist gift
er dåbara med en även om ni kanske känner behov av att ha
mer än en hustru. Gränsen fyra hustrur har fastställts fö r att
ni inte skall lockas att gifta er med ett stö rre antal som kanske
uppnår hundratals enligt era gamla sedvänjor och fö r att ni
inte skall lockas till att inlåta er i olagligheter. Ge hemgiften
till era hustrur frivilligt (4:4-5).
Detta är den Heliga Qur’anens första reformation genom
vilken människan lyfts frå n sitt naturliga tillstå nd och
barbariska vanor till att bli en civiliserad social människa. I
dessa lärosatser nämns inte högre moraliska egenskaper. De
hör endast till det elementära mänskliga uppförandet. Denna
lärdom behövdes eftersom det folk för vars omvandling Den
Helige Profeten, Allahs frid och välsignelse vare med honom,
hade sänts, befann sig i ett extremt barbarisk tillstå nd och det
var nödvändigt att lära dem det sociala uppförandets mest
elementära regler.
Varför är griskött förbjudet?
En sak att komma ihå g i detta sammanhang är att Gud, till och
med i detta djurs namn har antytt orsaken till att dess kött är
förbjudet. Det arabiska ordet för svin är Khinzeer som är
sammansatt av Khanz och Ara vilket betyder ” jag ser det som
nå got orent” . På så sätt visar det namn som Gud Allsmäktig
ursprungligen gav djuret på dess orenhet. Det är en lustig
26
tillfällighet att samma djur på hindi kallas Suar, som är
sammansatt av Su och Ara det betyder också : Jag ser det som
nå got orent. Det bör inte förvå na nå gon att det arabiska ordet
Su funnit väg till hindi. I boken Minanur Rahman har vi visat
att arabiskan är alla språ ks moder och må nga arabiska ord
å terfinns i alla språ k. Su är alltså ett arabisk ord och dess
motsvarighet till hindi är ” äcklig” . Djuret kallas alltså ” äcklig”
på hindi. Det finns inget tvivel om att detta djur var känt under
ett arabisk namn synonymt med Khinzeer här i landet på den
tiden när arabiskan var ett universiellt språ k, och så har det
fortsatt till vå ra dagar. Det är möjligt att ordet genomgå tt
nå gon förändring på Sanskrit, men det rätta ordet är Khinzeer,
vilket förklarar dess egen innebörd.
Det är inte nödvändigt att i detalj beskriva på vad sätt detta
djur är orent. Var och en vet att det äter smuts och uppför sig
mycket oanständigt. Orsaken till att dess kött är förbjudet är
alltså uppenbart, på grund av naturlagarna kommer köttet att
ha en oren inverkan på bå de kropp och själ hos den som äter
av det. Som vi redan visat på verkar födointaget en människas
själ och det kan inte rå da nå got tvivel om att ett så orent djurs
kött också må ste vara orent. Till och med i för-islamisk tid
uttryckte grekiska läkare den å sikten att köttet frå n detta djur i
synnerhet skadade egenskapen anständighet och främjade
skamlöshet.
Att äta av kadaver är också förbjudet i islam av samma skäl,
dvs det har en skadlig inverkan på människans moraliska
egenskaper så väl som på hennes fysiska hälsa. Blodet i ett
djur som strypts eller slagits till döds blir kvar i det döda
djurets vävnader och gör det till ett kadaver. Det är uppenbart
att blodet i så dana djur fort förfars och därigenom förstör
köttet. Nyare forskningar visar att bakterierna i så dant blod
avsöndrar ett gift som förstör det döda djurets kött.
27
Människans moraliska tillstånd.
Den andra delen i den omvandling som föreskrivs av Qur’anen
reglerar de naturliga tillstå nden på ett så dan sätt att de
utvecklas till höga moraliska egenskaper. Detta är en stor
uppgift. Om vi försökte beskriva allt detta i detalj skulle
föredraget bli så lå ngt att inte ens en tiondel av det kunde läsas
upp inom den fastställda tiden. Därför få r vi begränsa oss till
att visa fram nå gra få moraliska egenskaper genom att
illustrera dem.
Det finns två slag av moraliska egenskaper. Dels så dana
moraliska egenskaper som gör det möjligt för en människa att
avvisa allt som är av ondo, och dels de moraliska egenskaper
som gör det möjligt för henne att göra goda gärningar. Att
undvika allt av ondo inbegriper egenskaper där hon försöker
undgå att orsaka skada till ägodelar, heder eller liv när det
gäller en medmänniska, genom sin hand, sina ögon eller nå got
annat organ och inte heller planerar hon att skada nå gon. Att
göra goda gärningar inbegriper alla de moraliska egenskaper
genom vilka en människa försöker hjälpa en medmänniska
gällande hennes ägodelar eller heder genom sin tunga, sin
hand eller sin kunskap eller på nå got annat sätt eller avser visa
fram hennes heder eller anseende, eller ha överseende med
nå got fel som begå tts och därigenom ge förövaren förmå nen
av att besparas fysisk smärta, finansiellt straff, eller få ett
så dant straff som i själva verket är till gagn för förövaren.
Moraliska egenskaper som gör det möjligt att avvisa det
som är av ondo.
De moraliska egenskaper som den Sanne Skaparen har skapat
för att man skall kunna avvisa det onda har fyra namn på
28
arabiskan, som har specifika ord för alla mänskliga koncept,
beteende och moral.
Det första av dessa moraliska egenskaper kallas Ihsan vilket
betyder dygd. Uttrycket betecknar den egenskap som har med
människans förmå ga till fortplantning att göra. De män och
kvinnor som helt avskiljer sig frå n illegitimt sex och allt som
kan leda till detta, kan kallas dygdiga eftersom konsekvensen
av det är skam och vanära för bå da parter i denna världen, och
förödmjukelse i det tillkommande och en stor vanära som är
till skada för andra i deras närhet. Om en person gör sig
skyldig till att närma sig en annan mans hustru, och om det,
även om det aldrig gå r så lå ngt som till äktenskapsbrott ändå
nå r dess utkanter, blir det nödvändigt för varje man med
självrespekt att skilja sig frå n henne på grund av hennes
villighet att tolerera ett så dan närmande. Hennes barn skulle
också drabbas på ett tragiskt sätt, och hennes make tvingas stå
ut med allt detta på grund av en missdå dares då liga
uppförande.
Man må ste komma ihå g att den moraliska egenskapen dygd
träder i funktion när en person, som har möjlighet just till
denna överträdelse, ändå behärskar sig och avstå r frå n den.
Om han inte har den möjligheten på grund av att han är för
ung, inte kan, eunuck eller blivit så extremt gammal, kan vi
inte tillskriva honom den moraliska egenskapen dygd. Han
äger en naturlig dygd, men som vi har på pekat må nga gå nger
förut, kan inte naturliga tillstå nd beskrivas som moraliska
egenskaper. De blir till moraliska egenskaper när de utövas
eller skulle kunna utövas i rätt situation och under förnuftets
kontroll. Därför kan inte barn och impotenta och andra som på
nå got sätt berövats förmå ga till sexuell aktivitet sägas ha
denna moraliska egenskap, trots att de helt uppenbart lever
dygdiga liv. I alla så dana fall är deras dygd bara ett naturligt
29
tillstå nd. Eftersom otukt och dess förspel kan bedrivas av bå de
män och kvinnor, ger Guds Heliga Bok anvisningar för bå de
män och kvinnor i detta sammanhang. Det stå r:
Anvisa de troende männen att hindra sina ö gon från att ö ppet
titta på kvinnor utanfö r de fö rbjudna gränserna fö r att bli
sexuellt upphetsade av dem, och att de skall vänja sig vid att
vakta påsina blickar. De skall vakta påalla sina sinnen. De
får till exempel inte lyssna till kvinnornas sång eller lockande
rö ster från kvinnor utanfö r de fö rbjudna gränserna, och inte
heller skall de lyssna till beskrivningar om deras skö nhet.
Detta är ett bra sätt att bevara renheten i deras utseende och
hjärtan. Anvisa på samma sätt de troende kvinnorna, att
hindra sina ö gon från att titta på män utanfö r de fö rbjudna
30
gränserna och att de ska skydda sina ö ron mot sådana mäns
passionerade rö ster. De ska skydda sin skö nhet och inte blotta
den fö r någon utanfö r de fö rbjudna gränserna. De skall dra
samman sina huvuddukar ö ver brö stet och på så sätt dö lja
sina huvuden, ö ron och tinningar. De skall inte stampa sina
fö tter i marken som dansö rer. Detta är anvisningar som kan
skydda mot att snubbla moraliskt (24:31-32).
Den andra metoden är att vända sig till Gud Allsmäktig och be
Honom om skydd mot att snubbla och halka. En annan
anvisning är: Gåinte nära äktenskapsbrottet (17:33).
Detta betyder att man skall undvika alla situationer som skulle
kunna leda tankarna å t det hå llet och fly undan vägar som
skulle kunna leda dit. Den som begå r detta brott, för sin
galenskap till extrema gränser. Ä ktenskapsbrottet är en ond
väg eftersom den hindrar ens utveckling mot må let och är
ytterst skadlig när det gäller att uppnå själva syftet med livet.
De som inte finner någon mö jlighet att ingå äktenskap bö r
bevara sin dygd med hjälp av andra medel (24:34), som till
exempel fasta, hå lla diet eller fysisk träning.
Det finns människor som förlitar sig på ett självvalt celibat,
eller kastrering eller klosterliv. Men Gud har inte fö reskrivit
klosterliv, och det är på grund av detta som den som följer den
vägen är oförmögen till att underkasta sig dess disciplin.
(57:28).
Detta är ett tecken på att om ett självvalt celibat och
munkväsen hade föreskrivits av Gud, skulle var och en varit
tvungen att följa på budet, med följden att den mänskliga rasen
upphört finnas till för länge sedan. Om dygden må ste bevaras
genom kastrering, kan det leda till kritik mot Skaparen som
gav människan en förmå ga som sedan må ste hindras med
så dana medel. Dessutom är varje merit beroende av att man,
genom sin tro på Gud, kan hindra sig själv frå n att utöva en
31
egenskap vid fel tillfälle, och därigenom tjäna dubbelt på att
använda den på rätt sätt. Genom att tillintetgöra själva
förmå gan, berövar man sig bå da förtjänsterna. En förtjänst är
beroende av att man äger en förmå ga och använder den på rätt
sätt. Vilken förtjänst kan den sägas ha som förlorat sin
förmå ga och blivit som ett barn? Kan ett barn sägas vara
förtjänstfull på grund av sin dygd?
Fem botemedel mot otukt
I dessa verser har Gud Allsmäktig inte bara fastställt utmärkta
lärosatser för att uppnå sann dygd, utan har utrustad
människan med fem botemedel mot sedeslöshet. Dessa är att
hindra sina ögon frå n att titta på dem som är utanför de
förbjudna gränserna, att hindra sina öron frå n att lyssna till
deras röster och till beskrivningar av hur bra de ser ut, att
undvika situationer där frestelse i detta avseende kan
uppkomma, att kontrollera sig själv genom fasta osv under
perioder av celibat. Med tillförsikt på stå r vi att denna utmärkta
lära, med alla de bilder som de framställs i den Heliga
Qur’anen, är speciella för islam.
Man få r komma ihå g att eftersom människans naturliga
tillstå nd, vilket är källan till hennes passioner, är så dant att hon
inte kan lämna det utan att fullständigt förändra sig själv,
kommer hennes passioner att väckas till liv, att med andra ord
bringas i fara när de möter tillfällen och möjligheter till denna
överträdelse. Av den orsaken har Gud Allsmäktig inte tillå tit
oss att titta fritt på kvinnor utanför de förbjudna gränserna eller
beundra deras skönhet och se alla deras rörelser i dansen osv,
utan vå ra blickar skall vara rena. Inte heller har vi uppmanats
till att lyssna till dessa kvinnors så ng eller till berättelser om
deras skönhet utan skall ha renhjärtade avsikter. Vi har klart
blivit befallda att inte se på deras skönhet, vare sig med goda
32
avsikter eller ej, att inte lyssna till deras melodiska röster eller
beskrivningar av hur bra de ser ut, vare sig med goda avsikter
eller ej. Vi har blivit uppmanade till att undfly allt detta på
samma sätt som vi undflyr kadaver, så att vi inte gör felsteg.
Det är så gott som säkert att vå ra fria blickar skulle förleda oss
till snedsteg förr eller senare. Eftersom Gud Allsmäktig önskar
att vå ra ögon och vå ra hjärtan och alla vå ra lemmar och organ
skall fortsätta befinna sig i ett tillstå nd av renhet, har Han givit
oss dessa utmärkta lärosatser. Det finns inget som helst tvivel
om att ohämmade blickar blir en källa till fara. Om vi lägger
en bit mört kött framför en hund, skulle det vara få fängt att tro
att hunden inte skulle röra det. På så sätt önskade Gud
Allsmäktig att de mänskliga egenskaperna inte skulle ges
nå got tillfälle till hemlig aktivitet och inte heller konfronteras
med nå got som kan fresta till farliga böjelser.
Detta är den filosofi, som ligger bakom islams regler kring
användandet av slöja. Guds Bok syftar inte alls till att hå lla
kvinnorna instängda som få ngar. Detta är nå got som de tror,
vilka inte är rätt insatta i islamiskt tänkesätt. Syftet med
reglerna är att hindra män och kvinnor frå n att lå ta sina ögon
vandra runt fritt, och frå n att visa upp sin skönhet och sitt fina
utseende, ty i detta ligger nå got bra för bå de män och kvinnor.
Man bör komma ihå g att detta, att begränsa sina blickar och
endast rikta dem mot det som är tillå tet beskrivs på arabiska
med uttrycket ” Ghadhe basser” , vilka är de ord den Heliga
Qur’anen använder i sammanhanget. Det passar sig inte för en
from person som önskar hå lla sitt hjärta rent att lyfta sina ögon
fritt å t alla hå ll som djuren gör. Det är nödvändigt för en så dan
person att utveckla vanan att följa ” Ghadhe basser” i sitt
dagliga liv. Detta är en välsignad vana genom vilken hans
naturliga impulser omvandlas till högtstå ende moraliska
33
egenskaper, utan att detta inskränker hans sociala behov. Det
är denna egenskap som kallas dygd i islam.
Den andra egenskapen när det gäller att avvärja det onda, är
ärlighet eller integritet. Det innebär att inte acceptera att skada
en medmänniska genom att lägga beslag på hennes ägodelar
genom oärlighet eller på olagligt sätt. Integritet är en av
människans naturliga tillstå nd. Det är på grund av denna ett
spädbarn, som följer sin naturliga instinkt, tycker så illa om
allt som tillhör nå gon annan, att det endast med svå righet kan
förmå s att dia en amma. Om en amma inte anställts när barnet
är helt litet och ännu inte har utvecklat sin medvetenhet, blir
det mycket svå rt för en amma att förmå det att dia. Barnet är
naturligt obenäget att dia nå gon annan än sin mamma.
Denna obenägenhet orsakar ibland ett stort lidande för barnet
och i extrema fall kan det nästan ta livet av barnet. Vad är
hemligheten bakom denna benägenhet? Det är att barnet helt
naturligt tycker illa om att lämna sin mamma och istället vända
sig mot nå got som tillhör nå gon annan. När vi tänker noga
efter beträffande denna vana hos barnet, blir det klart för oss
att detta är ursprunget till all hederlighet och integritet. Ingen
kan tillskrivas egenskapen integritet, så vida hans hjärta inte
fylls av ovilja och avsky för andra personers ägodelar på
samma sätt som barnet. Men barnet använder inte alltid sin
egenskap vid rätt tillfälle och orsakar sig själv därigenom stor
skada. Egenskapen är bara ett naturligt tillstå nd som det utövar
ofrivilligt, och den är därför inte en moralisk egenskap, fastän
den utgör roten till den moraliska egenskapen integritet.
Eftersom det lilla barnet inte kan beskrivas som religiöst eller
på litligt på grund av sin egenskap, kan inte heller den person,
som inte använder denna naturliga egenskap vid rätt tillfälle,
sägas ha denna moraliska egenskap. Det är mycket svå rt att
vara på litlig och att ha integritet. Om en person tillämpar
34
integritetens alla aspekter, kan han ändå inte anses vara fullt
sannfärdig eller hederlig. I detta sammanhang har Gud
Allsmäktig givit oss anvisningar om olika aspekter på
integritet i följande verser:
Om det bland er finns en person som har ägodelar, och denna
person är minderårig eller fö räldralö s, och om det finns risk
fö r att han slö sar bort det han har, pågrund av att han inte
fö rstår bättre, bö r ni ta ansvar fö r hans ägodelar, som
fö rmyndare, och inte lämna ö ver dem till honom, eftersom
hela systemet med handel och den sociala säkerheten är
beroende av att ägodelar och egendom handhas påett säkert
sätt.
35
Av den inkomst egendomen ger, skall ni ge ägaren tillräckligt
mycket fö r hans livsuppehälle, och ni skall vägleda och råda
honom på alla sätt som kan hjälpa honom att utveckla hans
fö rnuft och fö rstånd och ge honom en god träning, såatt han
inte alltid fö rblir okunnig och oerfaren. Om han är son till en
kö pman kan han få lära sig bedriva handel och
affärsverksamhet, och om hans far hade något yrke eller
sysselsättning kan han få träning i något lämpligt yrke. Sätt
honom påprov dåoch dåfö r att se om han gö r framsteg i sin
träning. När han når sin mognad, det vill säga omkring 18 år,
och man kan se att han utvecklat tillräcklig mognad fö r att ta
hand om sin egendom, lämna dåö ver den till honom.
Slö sa inte med hans pengar medan ni har ansvar fö r dem, utan
utgå från att han kommer att ta ö ver dem själv när han blir
vuxen. Om fö rmyndaren har det bra ställt, får han inte ta ut
någon ersättning fö r att han fö rvaltar fö rmö genheten. Men om
han är fattig, får han använda såmycket av den som kan anses
vara rätt och rimligt.
Sedvänjan bland arabiska förmyndare var att använda de
föräldralösas pengar som kapital i affärer och den föräldralöse
fick sitt livsuppehälle ur vinsten, och på så sätt minskade
aldrig kapitalet. Förmyndaren fick en nätt inkomst för att han
förvaltade egendomen. Detta är det system som verserna
hänvisar till. Slutligen stå r det:
Och när ni ö verlämnar deras egendom till dem, kalla då
vittnen i deras närvaro (4:6-7).
De av er som troligen kommer att efterlämna minderåriga
barn, får inte pånågot sätt ge instruktioner i något testamente
som fö rdelar olika mellan barnen.
De som orätt fö rtär de fö räldralö sas egendom, sväljer
sannerligen bara ner eld i sin bukar, och de skall brinna i en
lågande eld (4:10-11).
Man bör lägga märke till hur må nga aspekter på hederlighet
36
och integritet Gud lägger fram i dessa verser. Den som har alla
dessa aspekter i å tanke, är en verkligt hederlig person. Om
detta inte genomförs med full intelligens, kanske hans
på litlighet döljer må nga dolda aspekter av ohederlighet.
Sedan anvisas vi:
Fö rbruka inte varandras uppehälle genom bedrägeri och
falskhet, ge inte heller av er fö rmö genhet som mutor till
myndigheterna fö r att avsiktligt och påoärligt sätt komma åt
en del av det andra äger (2:189).
Lämna ö ver det ni fö rvaltat till dem som rätteligen äger det
(4:59).
Allah älskar inte de ohederliga (8:59).
Ge fullt mått när ni mäter upp, och använd en korrekt våg
(17:36).
Ge inte fö r litet, och skapa inte ofrid i landet (26:184).
Detta innebär att man inte skall gå omkring med ont uppså t, att
37
inte stjäla, rå na, vara ficktjuv eller att lägga beslag på andra
människors ägodelar med olagliga medel.
Ge inte det som är defekt i utbyte mot det som är bra (4:3).
Det betyder att bedrägeri är olagligt, dvs att sälja defekta varor
genom att utge dem för att vara prima, och att byta ut prima
varor mot defekta är också olagligt.
I alla dessa verser har Gud Allsmäktig beskrivit alla ohederliga
sedvänjor på ett så uttömmande sätt, att inget slag av
ohederlighet har lämnats å t sidan. Han har inte bara förbjudit
stöld, så att inte nå gon obildad person skall kunna få för sig att
alla andra oärliga sätt att komma å t ägodelar är tillå tna, även
om just stöld rå kar vara förbjudet. Att i detalj förbjuda alla
oärliga sätt att skaffa sig ägodelar är sann vishet. Om en
person inte har integritet i alla avseenden, kan han, kort sagt,
inte anses hederlig, även om han är ärlig i vissa avseenden.
Den tredje moraliska egenskapen när det gäller att undgå det
onda, kallas ” Hudnah” eller ” Haun” på arabiska, vilket innebär
att avstå frå n att orsaka nå gon fysisk skada och att man skall
uppträda fredligt. Fredlighet är utan tvivel en hög moralisk
egenskap, viktig för mänskligheten.
Tillgivenhet är den naturliga impuls som å terfinns hos barnet
och som hör samman med denna moraliska egenskap och som
kan omvandla den till en moralisk egenskap om den
kontrolleras. Det är uppenbart att människan i sitt naturliga
tillstå nd omöjligt kan omfatta fredlighet eller stridslystnad. I
den situationen är den tillgivenhet hon uttrycker ursprunget till
fredligheten, men eftersom den inte utövas avsiktligt under
kontroll av förnuft eller eftertanke, kan den inte räknas som en
moralisk egenskap. Den blir till en moralisk egenskap när en
person avsiktligt gör sig själv ofarlig och utövar egenskapen
fredlighet vid rätt tillfälle, och avstå r frå n att använda den på
38
fel sätt. Den Gudomliga läran i detta sammanhang är:
Ställ till rätta mellan er (8:2).
En fö rsoning är bäst (4:129).
Och om de är benägna till fred, närma dig du också den
(8:62).
Och den Nåderike (Gudens sanna) tjänare är de som ö dmjukt
vandrar påjorden (25:64).
Och när de passerar något fö rgängligt, går de fö rbi med
värdighet (25:73).
Det innebär att de inte börjar gräla om små saker, och lå ter inte
39
små problem, som inte orsakar nå gon större skada, ge upphov
till missämja. Uttrycket ” förgängligt” , som används i denna
versen innebär att säga elaka ord eller göra nå got som inte
orsakar nå gon större skada, utan är tämligen harmlöst.
Fredlighet innebär att man har överseende med ett så dant
beteende och själv uppför sig med värdighet. Men om en
persons uppförande orsakar verklig skada till liv eller egendom
eller nå gon annans heder, är den moraliska egenskap som bör
komma till uttryck inte fredlighet, utan fördragsamhet, som vi
å terkommer till senare.
Om någon uppfö r sig illasinnat mot er, bö r ni fö rsö ka sona det
med fredlighet, så att den som är er fiende istället blir er
varma vän (41:35).
Fredlighet betyder kort sagt att ha överseende med små saker
som orsakar missbelå tenhet men inte ställer till nå gon större
skada, utan mer eller mindre rör sig om struntsaker.
Den fjärde moraliska egenskapen när det gäller att avvisa det
onda är hövlighet eller att tala väl om andra. Den naturliga
impulsen som är upphovet till denna moraliska egenskap är
godmodighet. Innan ett barn kan uttrycka sig i ord visar det
godmodighet som ett substitut för hövlighet och vänligt tal.
Detta visar att ursprunget till hövlighet är godmodighet, vilket
är en naturlig impuls, vilken omvandlas till den moraliska
egenskapen hövlighet genom att användas vid rätt tillfälle.
Den Gudomliga läran i detta avseende är:
40
Och tala vänligt till människorna.(2:84).
Låt inte ett folk fö rlö jliga ett (annat) folk, måhända är de
kanske bättre än dem..... Och baktala inte ert folk och kalla
inte heller varandra vid ö knamn (49:12).
Undvik att visa mycken misstänksamhet.... och spionera inte
påvarandra och baktala inte varandra (49:13).
Anklaga ingen fö r något som ni inte har bevis fö r, och kom
ihåg att ö ronen, ö gonen och hjärtat kommer att ställas till
ansvar (17:37).
Moraliska egenskaper som hör samman med goda
gärningar.
Det andra slaget av moraliska gärningar är de som hör samman
med goda gärningar. Den första av dem är överseende eller
förlå telse. Den som skadar nå gon annan orsakar honom smärta
eller skada och förtjänar att straffas antingen med böter eller
fängelse genom lagen, eller direkt av den som blivit
förfördelad. Att förlå ta honom, om förlå telse är på sin plats, är
att göra en god gärning mot honom. Den Heliga Qur´anens
lära i dessa sammanhanget är:
41
De som behärskar sitt humö r när de blir retade och som har
ö verseende med andra människors fel när detta är rätt
(3:135).
Vedergällningen fö r en skada är ett straff som står i
proportion till skadan, men den som fö rlåter och därigenom
ger upphov till en fö rbättring i fö rö varens uppfö rande, och om
ingen ny skada uppkommer, det vill säga, den som utö var
fö rlåtelse vid rätt tillfälle, får sin belö ning hos Allah (42:41).
Den här versen visar att Qur’anen inte alltid lär icke-motstå nd
mot det onda, eller att brå kmakare och människor som handlar
fel aldrig skall bestraffas. Dess lära är att man må ste överväga
om situationen kräver förlå telse eller straff, och att sedan följa
den väg som blir bäst bå de för förövaren och i det allmännas
intresse. Ibland händer det att en brottsling slutar begå brott
som en följd av förlå telsen, och ibland leder förlå telsen till att
han fortsätter på fel väg. Därför anvisar Gud Allsmäktig oss att
inte alltid blint förlå ta i alla situationer, utan vi skall överväga
noga om förlå telse eller straff är lämpligast, och därför en
dygd i varje enskilt fall, och sedan anlita den metoden.
Det finns människor som är så hämndlystna att de minns fel
som begå tts mot deras fäder i generationer, och det finns andra
som är extremt förlå tande och har överseende, ibland ända till
skamlöshetens gräns. De är så svaga, så förlå tande, så
uppgivna att det är helt oförenligt med värdighet, heder,
svartsjuka eller dygd. Deras uppförande är en smutsfläck på
den goda karaktären och resultatet av all deras förlå telse och
mjäkighet är att folk avskyr dem. Det är av den orsaken den
Heliga Qur’anen har lagt till villkoret med rätt tid och rätt plats
för varje moralisk egenskap, och godkänner inte att en
moralisk egenskap kan utövas vid fel tillfälle.
Man bör också komma ihå g att förlå tandet inte är en moralisk
42
egenskap i sig. Den är en naturlig impuls som även finns hos
barn. Ett barn förlå ter snart en oförrätt, som det blivit utsatt
för, och kan snart närma sig den personen med tillgivenhet
igen, som orsakat skadan, till och med om personen ifrå ga
försökt döda det. Barnet är förnöjt med de bedrägliga ord det
få r. Ett så dant förlå tande är inte alls nå gon moralisk egenskap.
Den blir till en moralisk egenskap först när den utövas på rätt
plats och vid rätt tillfälle, annars förblir den bara en naturlig
impuls.
Endast få människor kan skilja mellan en naturlig impuls och
en moralisk handling. Vi har nu upprepade gå nger visat på
skillnaden mellan en sant moralisk egenskap och ett naturligt
tillstå nd, vilket innebär att en moralisk egenskap medför
villkor om plats och tillfälle, medan en naturlig impuls
uppkommer vid tillfällen som ofta blir fel. En ko är harmlös
och en get ödmjuk, men ändå tillskriver vi dem inte dessa
egenskaper, eftersom de inte utrustats med förmå ga att förstå
tid och plats. Gudomlig vishet och Guds sanna, fullkomliga
Bok har tillskrivit varje moralisk egenskap en tid och en plats
för dess rätta bruk.
Den andra moraliska egenskapen är rättvisa och den tredje är
godhet och den fjärde är vänlighet på samma sätt som mellan
anhöriga.
Gud, den Härlige, har sagt:
Detta betyder att vi befalls att återgälda gott med gott, och att
43
vara välvilliga när det finns behov av det, och att vara snälla
med en naturlig iver, som mellan släktingar, när detta är
lämpligt (16:91). Gud Allsmäktig förbjuder att man överträder
eller visar välvilja vid fel tillfälle eller avstå r frå n att utöva den
när det finns behov av det, eller att tillkortakommanden när det
gäller att visa nå d vid rätt tillfälle, som mellan anhöriga, eller
utsträcker den bortom rimliga gränser. Denna versen beskriver
tre grader av goda gärningar.
Den första graden är att göra gott i gengäld för gott. Detta är
den lägsta graden och till och med en medelmå ttig person kan
med lätthet nå den graden att han handlar väl mot den som
handlat väl mot honom.
Den andra graden är litet svå rare än den första, och det är att
ta initiativet till att handla väl av ren godhet. Det är
mellangraden. De flesta är välvilliga mot de fattiga, men det
finns en dold brist i välvilligheten, nämligen att den som
utövar den är medveten om den och erhå ller tacksamhet eller
böner i ersättning för den. Om motparten vid nå got enda
tillfälle skulle vända sig mot honom, skulle han anse denne
vara otacksam. Till och frå n på minner han denne om sin
välvilja eller ställer nå got krav. De välvilliga må ste förmanas
av Gud:
Gö r inte era allmosor värdelö sa med klander och
fö rolämpningar (2:265).
Det arabiska ordet för allmosa ” Sadaqah” är härlett ur roten
” Sidq” som betyder uppriktighet. Om hjärtat inte inspireras av
uppriktighet när man ger allmosor, upphör de att vara allmosor
och blir nå got man bara gör för syns skull. Det är på grund av
detta som Gud Allsmäktig förmanar dem som utövar välvilja,
44
så att de inte omintetgör sin välgörenhet genom förebrå elser
eller kränkningar.
Den tredje graden av goda gärningar är den älskvärdhet som
rå der mellan släktingar. Gud Allsmäktige lär oss att i denna
graden få r det inte finnas minsta tanke på välvilja eller nå gon
önskan om tacksamhet, utan de goda gärningarna skall utföras
med en så ivrig sympati, som den en moder till exempel visar
sitt barn. Detta är den högsta graden av goda gärningar, och
högre finns inte. Men Gud Allsmäktig har ställt upp villkor
beträffande rätt tid och rum för utövandet av alla dessa goda
gärningar. Versen som citerades ovan visar tydligt att om
dessa gärningar inte utövas vid rätt tillfälle, blir de istället
nå got ont. Om jämlikhet till exempel övergå r gränserna antar
den en ohälsosam form och blir opassande. På samma sätt kan
välviljan missbrukas och anta en form som förkastas av förnuft
och medvetande, och på liknande sätt kan älskvärdheten
mellan släktingar bli till en överträdelse.
Det arabiska ordet för överträdelse är ” Baghi” , vilket innebär
ett överflödande regn, som förstör skörden. En svaghet när det
gäller att utföra en skyldighet eller överflöd i utförandet är
bå da ” Baghi” . Kort sagt blir vilken som helst av dessa tre
egenskaper, om den används vid fel tillfälle, besudlad. Det är
av den orsaken som alla tre har försetts med villkoret om rätt
tid och plats. Man bör komma ihå g att rättvisa eller välvilja
eller älskvärdhet mellan släktingar inte är moraliska
egenskaper i sig. De hör till människans naturliga tillstå nd och
är egenskaper som till och med barnen har innan de utvecklar
sitt förnuft. Förnuftet är ett villkor för att man skall kunna
utöva en moralisk egenskap och där finns också villkoret att
varje moralisk egenskap må ste utövas vid rätt tid och vid rätt
tillfälle.
45
Det finns må nga flera anvisningar i den Heliga Qur’anen
rörande välvilja och alla följs av villkor rörande tid och rum.
Det stå r:
46
47
O ni som tror, ge ut av er givmildhet eller godhet eller som
välgö renhet det av er egendom som ni tjänat på lagligt sätt,
det vill säga, att ingen del erhållits genom stö ld, mutor eller
oärlighet eller fö rskingring eller genom att gö ra något som är
orätt. Välj inte det som är oanvändbart eller orent till er
välgö renhet (2:268).
Gör inte era allmosor värdelösa genom förebrå elser eller
klander, det vill säga att ni aldrig få r på minna mottagaren om
att ni givit honom nå got, eller att ni aldrig få r skada honom på
nå got sätt, ty i så fall gör ni era allmosor värdelösa.
Ge inte heller bort pengar bara fö r att bli sedda av andra
(2:265).
Var välvilliga mot era medmänniskor, ty Allah älskar dem som
är välvilliga (2:196).
De sant dygdiga skall dricka ur en bägare smaksatt med
kamfer (76:6-7).
Hänvisningen till kamfer innebär att deras hjärtan kommer att
bli rengjorda frå n alla världens brännande begär och orena
drifter. Roten till det arabiska ordet kamfer innebär att
undertrycka eller täcka över, vilket betyder att deras otillå tna
känslor kommer att undertryckas och att de kommer att bli
renhjärtade och få å tnjuta förstå elsens svalka. Sedan stå r det
att de kommer att dricka ur en källa som de kommer att lå ta
flöda fram ur jorden genom sina ansträngningar. Detta ger en
antydan om det djupa mysteriet i filosofin om paradiset. Lå t
48
den förstå som har förstå nd.
De sant dygdiga fö der den fattige, den fö räldralö se och fången
med likadan mat som de äter själva på grund av kärlek till
Allah, och fö rsäkrar dem: Ni blir inte skyldiga oss något, utan
vi ger er detta bara fö r att vinna Allahs välbehag. Vi ö nskar
ingenting i gengäld och inget tack (76:9-10).
Detta är ett tecken på att de gör goda gärningar enligt den
tredje graden, och att det goda springer fram ur ren sympati.
De sant dygdiga har fö r vana att ge av det de har pågrund av
kärlek till Gud. De ger till släktingar och till att fö da och
fostra de fö räldralö sa och fö r att dra fö rsorg om de fattiga och
fö r att gö ra det bekvämt fö r de resande och fö r dem som ber
om det och fö r att kämpa fö r frigivandet av slavar och fö r att
lyfta bö rdan fö r dem, som har skulder (2:178).
De är varken extravaganta eller snåla, utan håller balans
mellan de två(25:68).
De fö renar det som Allah har påbjudit skall vara fö renat, och
de fruktar sin Skapare (13:22).
De som ber om det och de som inte ber om det har rätt till
deras fö rmö genhet (51:20)
Med ” de som inte ber om det” menas djur som hundar, katter,
sparvar, oxar, apor, getter och andra som inte kan uttala sina
behov i ord.
De håller inte tillbaka något i tider av nö d och brist, utan
fortsätter ge i enlighet med sin fö rmåga även då(3:135).
De ger ut i välgö renhet, hemligt och ö ppet (13:23).
I hemlighet såatt de kan skydda sig själva mot att visa fram
sin välgö renhet, och ö ppet såatt de kan utgö ra ett exempel fö r
andra. Det som läggs undan till välgö renhet skall användas
fö r de fattiga och behö vande och fö r dem som arbetar med att
samla in och distribuera, och fö r att hjälpa dem som måste
49
räddas från något ont, och fö r att främja frigivningen av
slavar och fö r dem som tyngs av skulder och de drabbade och
fö r andra syften som helt och fullt är fö r Guds sak och fö r dem
som kämpar fö r Allah (9:60).
Ingen kan nåden hö gsta graden av dygd utan att ge bort den
del av egendom som är en mest kär, fö r ens medmänniskors
bästa (3:93).
Ge de fattiga deras rättmätiga del och till de behö vande och
den vägfarande, men skydda er själva mot extravagans
(17:27).
Detta är en anvisning som skall göra att man avhå ller sig frå n
att slösa onödigt på bröllop och lyx och vid ett barns födelse
till exempel.
Var välvillig mot era fö räldrar och släktingar, mot de
fö räldralö sa och de behö vande, och mot grannar vilka är som
släktingar, och mot grannar vilka inte är som släktingar, och
den vägfarande och er tjänare och era hästar och er boskap
och andra djur som ni äger. Det är vad Gud älskar. Han
älskar inte dem som är vårdslö sa och själviska, eller dem som
är snåla och uppmanar andra till att vara snåla, och därfö r
dö ljer sin fö rmö genhet och säger till de fattiga att de inte har
något att ge dem (4:37-38).
Sant mod.
Av människans naturliga tillstå nd är det oräddheten, som
liknar mod på samma sätt som ett barn kan sträcka in sin hand
i elden. I det tillstå ndet möter en person tigrar och andra vilda
djur och gå r ensam att strida mot ett större antal. En så dan
person anses vara mycket djärv. Men det är bara ett naturligt
tillstå nd, som man också finner hos vilda djur och hos hundar.
Sant mod är en av de höga moraliska egenskaperna, vilka har
plats och tillfälle som sitt villkor, och som nämns i Guds
50
Heliga Ord i följande ord:
De som är tålmodiga i motgång och svårigheter och i
krigstider (2:178).
Deras ståndaktighet är fö r att sö ka Allahs ynnestbevis och
välbehag och inte fö r att skryta med mod (13:23).
De hotas med att andra människor har samlats fö r att fö rfö lja
dem såatt de blir rädda fö r dem, men detta bara ö kar deras
tro och de säger: Allah är tillräcklig fö r oss (3:174).
På så sätt är deras mod inte likt hundars och vilda djurs mod,
vilket springer fram ur naturliga känslor och bara är ensidiga.
Deras mod har två aspekter. Ibland blir de på stridiga på grund
av sitt personliga mod, mot sin egen natur, och besegrar dem,
och ibland när de tycker att det är rätt att kämpa mot en fiende,
så gå r de mot honom, inte för att stärka sitt eget
självförtroende, utan för att ge sanningen sitt stöd. De förlitar
sig inte på sig själva, utan litar på Gud och uppträder modigt.
De rusar inte blint iväg från sina hem fö r att bli sedda av
andra. Deras enda syfte är att vinna Guds välbehag (8:48).
51
De här verserna visar att sant mod stammar ur stå ndaktighet.
Sant mod är att stå emot varje personlig passion eller olycka,
som drabbar en på samma sätt som en fiende, och att inte
springa iväg av feghet. Det finns så ledes en stor skillnad
mellan mänskligt mod och de vilda rovdjurens mod. Ett vilt
djur kan bara agera på ett sätt när det känner sig hotat, men en
människa som äger sant mod väljer mellan konfrontation och
att avstå frå n motstå nd, allt efter omständigheterna.
Sannfärdighet.
En av människans naturliga tillstå nd är sannfärdighet.
Vanligen vill ingen människa ljuga, så vida hon inte förleds av
nå got själviskt motiv. Hon är emot falskhet och är tveksam när
det gäller att ta till detta. Hon är missnöjd med den som
bevisligen har ljugit, och ser ner på honom. Men denna
naturliga egenskap kan inte räknas som en moralisk kvalitet.
Till och med barn och efterblivna kan äga den egenskapen.
Så vida en person inte upptäcker de syften som leder honom
bort frå n att tala sanning, kan han inte anses vara helt
sannfärdig. En person som talar sanning i en sak där han inte
har nå got personligt intresse, men är redo att ta till falskhet när
hans heder eller ägodelar eller liv berörs, och då inte längre
talar sanning, är inte bättre än ett barn eller en efterbliven.
Talar inte utvecklingsstörda och barn det slag av sanning? Det
finns knappast nå gon i världen som ljuger utan orsak. Den
sanning som kan överges för att komma undan nå gon förlust
som hotar, är inte en moralisk kvalitet. Rätt tillfälle att tala
sanning är när man befarar att man riskerar förlora ägodelar
eller heder.
Den Gudomliga läran i detta sammanhang är:
52
Sky därfö r avgudarnas vederstygglighet och sky alla ord av
osanning (22:31).
Detta visar att falskheten också är en avgud och den som
fö rlitar sig på den, har slutat fö rlita sig på Gud. På så sätt
fö rlorar man Gud när man ljuger.
Och vittnena skall inte vägra när de tillkallas (2:283).
Och gö m inte vittnesbö rd, och vem som än gö mmer det, hans
hjärta är synnerligen syndigt (2:284).
Och när ni talar, iakttag rättfärdighet och mät med rätt skala,
även om den det berö r är en släkting (6:153).
O ni som tror, var noggranna med att iaktta rättvisa (och bär)
vittnesbö rd om Allah, även om det innebär en fö rlust fö r er,
era fö räldrar eller släktingar eller sö ner osv (4:136)
Och låt inte en folkets fiendskap driva er till att handla
annorlunda än med rättvisa (5:9).
Sannfärdiga män och sannfärdiga kvinnor kommer att få en
stor belö ning från Allah (33:36).
Och uppmuntrar varandra till sanningen (103:4).
53
De som inte umgås med de osannfärdiga (25:73).
Ståndaktighet
En av människans naturliga egenskaper är stå ndaktighet under
sjukdom och svå righeter, vilken hon uppnå tt genom mycket
sorg och klagan. Det är naturligt att en person grå ter och
besvärar sig i prövningens stund, men mot slutet, när han gett
luft å t sin sorg, slå r han till reträtt. Bå da dessa tillstå nd är
naturliga men är inte på nå got sätt del i en moralisk egenskap.
I detta sammanhang är den aktuella moraliska egenskapen att
man, när man lidit en förlust, anser att nå got av det Gud hade
givit, nu å tergå tt till Honom, och inte klagar över det. Man
skall intyga att det var Guds nå degå va, vilken Han nu kallat
tillbaka och att man å terförenats med Guds välbehag. I detta
sammanhang förmanar den Heliga Qur´anen oss:
Vi kommer sannerligen att prö va er med något av fruktan och
hunger och fö rlust av pengar och liv och lö nen fö r ert arbete
och ibland kommer era älskade barn att dö . Ge dåglädjande
budskap till de ståndaktiga, som när en olycka drabbar dem
54
inte tappar modet, utan bekräftar: Vi tillhö r Gud och är Hans
tjänare och till Honom skall vi återvända. Det är dessa som
får välsignelser från sin Herre och barmhärtighet, och det är
dessa som är rätt vägledda (2:156-158).
Denna moraliska egenskap kallas stå ndaktighet eller att
försona sig med den gudomliga viljan. Ur en annan synpunkt
kan den kallas rättfärdighet eller rättvisa. Genom varje
människas liv skänker Gud Allsmäktig tusentals gå vor i
enlighet med hennes egna önskningar och ger otaliga bevis på
Sin nå d. Därför vore det opassande att vända sig bort och vara
missnöjd med Guds vilja och att vara kritisk, förlora sin tro
eller att bli vilseledd vid de tillfällen när Gud kallar till
underkastelse under Sin vilja.
Sympati för mänskligheten.
En av människans naturliga egenskaper är sympatin gentemot
medmänniskor. Anhängare till varje religion hyser en naturlig
sympati för sina egna trosfränder och av sympati för dem,
behandlar må nga av dem andra på ett felaktigt sätt, som om de
inte anså g dem vara mänskliga varelser en gå ng. Detta kan inte
kallas moraliskt. Det är ett naturligt tillstå nd, som man till och
med finner hos få glarna. När till exempel en krå ka dör, så
flockas hundratals andra krå kor. Denna egenskap kan endast
kallas en hög moralisk kvalitet när den utövas med rättvisa och
vid rätt tillfälle och på ett rätt sätt. Då blir det en stor moralisk
egenskap, som kallas sympati bå de på arabiska och persiska.
Detta beskrivs av Allah i den Heliga Qur’anen. I den Heliga
Qur’anen lär Gud Allsmäktig oss:
55
Hjälp varandra i fromhet och rättvisa och hjälp varandra inte
i synd och ö verträdelse (5:3).
Slö a inte till när det gäller att tjäna era medmänniskor och stå
aktivt i tjänst till människors bästa (4:105).
Svik inte fö r de svekfullas räkning (4:106).
Fö rsvara inte dem som framhärdar i att vara svekfulla. Allah
älskar inte dem som är svekfulla (4:108).*
Sökandet efter en upphöjd skapelse.
Ett av människans naturliga tillstå nd innebär ett sökande efter
en upphöjd skapelse mot vilken hon har en inbyggd dragning.
Detta visar det lilla barnet ända frå n det ögonblick det föds. Så
snart barnet är fött, visar det ett andligt drag som det riktar mot
sin mor och som inspireras genom hennes kärlek. Allt
eftersom dess egenskaper utvecklas, och barnets egen natur
framträder tydligare, framträder denna inneboende egenskap
allt tydligare. Barnet finner ingen ro utom i moderns famn. Om
det tas ifrå n henne och befinner sig på avstå nd frå n henne, blir
livet svå rt för barnet.
*
Här menar Hadhur två slags verser. Till den första gruppen hör de verser
som berör medlidandet med Guds skapelse och tanken att göra goda
gärningar. Till den andra gruppen hör diskussionen om straff för
missdå daren när så behövs. Budskapet är att medkänsla med mänkligheten
inte enbart innebär att förövaren straffas för sina missdå d och att resten av
samhället på så sätt räddas undan hans missdå d, utan att bestraffningen är
en av aspekterna av medkänslan för mänskligheten. (Utgivarens anm.)
56
Hur man än slösar sina omsorger på barnet, misslyckas man
med att lugna det så länge det befinner sig på avstå nd frå n
modern, där all barnets glädje finns koncentrerad. Barnet
känner ingen glädje när det är å tskilt frå n henne.
Vad är det då för egenskap i denna dragning till modern, som
barnet upplever så starkt? Det är den dragningskraft som den
sanne Skaparen ingjutit i den mänskliga naturen. Samma
attraktion träder i funktion när en människa älskar en annan.
Den är en reflektion av den inneboende dragningskraften till
Gud, vilken finns i människans natur, som om hon sökte efter
nå got hon saknade men glömt namnet på , och som hon
fortfarande försöker hitta i ett eller annat som hon då och då
plockar upp. En människas kärlek till pengar, barn eller hustru,
eller om hennes själ attraheras av en melodisk röst är samtliga
indikationer på att den människan söker den Mest Ä lskade. På
samma sätt som människan med sina fysiska ögon inte kan se
den osynlige Skaparen, som finns precis som elden i var och
en, men är dold, kan hon inte heller upptäcka Honom enbart
genom ett ofullkomligt förnuft, utan hon har förts lå ngt vilse i
sitt sökande och av misstag tilldelat andra Hans position.
I detta sammanhang har den Heliga Qur’anen beskrivit en
utmärkt bild, där världen är som ett slott, vars golv är belagt
med jämna glasplattor under vilket en snabb flod av vatten
flyter fram. Varje öga som ser golvet tror att det bestå r av
rinnande vatten. Man blir rädd för att gå på golvet, eftersom
man tror att man då trampar i vatten, trots att golvet egentligen
är gjort av genomskinliga glasplattor. På samma sätt liknas
himlakropparna, solen och må nen osv vid dessa genomskinliga
glasplattor under vilka en mäktig kraft verkar precis som en
snabbflytande vattenström. Det är ett stort misstag att tillbe
dessa himlakroppar och att tillskriva dem den kraft, som
57
verkar bakom dem. Detta är tolkningen av Qur’an-versen:
Det är en stor hall belagd med jämna glasplattor (27:45).
Eftersom Gud Allsmäktigs uppenbarelse kort sagt är ytterst
dold, trots sin strå lglans, är det fysiska system som vi har inför
vå ra ögon inte tillräckligt för att vi skall kunna urskilja den.
Det är på grund av detta som de, som är beroende av detta
system och noga har observerat dess perfekta och fullständiga
ordning och alla de mirakel som finns samlade i den, och har
studerat astronomi, fysik och filosofi på ett uttömmande sätt,
och liksom har trängt in i himlarna och jorden, ändå inte blivit
befriade frå n tvivlens och misstänksamhetens mörker. Må nga
av dem rå kar ut för stora misstag och irrar lå ngt vilse i sina
då raktiga fantasier. Deras yttersta uppfattning är ofullständig
och insikten defekt. Tanken att detta system må ste ha en
skapare nå r inte upp till den säkra förvissningen om att Han i
sanning existerar. En så dan förmodan kan inte skänka hjärtat
full tillfredsställelse eller undanröja alla dess tvivel. Inte heller
är det en dryck som kan släcka törsten efter den fullständiga
insikt som människans natur kräver. Denna ofullständiga
förstå else är i sanning mycket farlig, ty trots att den gör
mycket väsen av sig, leder den inte till nå gonting.
Så vida inte Gud Allsmäktig bekräftar Sin existens genom Sitt
Ord, på samma sätt som Han har bekräftat det genom Sitt verk,
räcker studiet av detta verk ensamt kort sagt inte till att ge en
fullständig tillfredsställelse. Om vi till exempel stöter på ett
rum vars dörr är reglad frå n insidan, blir vå r omedelbara tanke
att det är nå gon som reglat dörren frå n insidan, särskilt som det
tydligen är omöjligt att regla dörren frå n insidan genom nå gon
mekanism som styr i den avsikten frå n utsidan. Men om inget
svar hörs frå n insidan trots att man ropar under flera å r utifrå n,
58
må ste vi överge vå r förmodan att det finns nå gon där inne, och
vi tvingas dra slutsatsen att dörren reglats inifrå n genom nå gon
slags mekanism. Det är i denna situation de filosofer, vars
förstå nd är begränsat enbart till att studera Guds verk, placerat
sig själva.
Det är ett stort misstag att tro, att Gud är som en kropp
innesluten i jorden och att det är människans sak att frigöra
den. Om Gud endast kan upptäckas genom mänskliga
ansträngningar, är det omöjligt att vänta sig nå got av Honom.
Gud har sannerligen, i all evighet, kallat människorna till Sig
och bekräftat för dem: Jag finns! Det vore en stor näsvishet att
inbilla sig att människan ställt krav på Gud genom att upptäcka
Honom genom egna ansträngningar, och att Han, om inte
filosoferna funnits, hade fortsatt vara okänd.
Det är lika dumt att frå ga hur Gud kan tala utan tunga! Svaret
är: Har Han då inte skapat jorden och himlakropparna utan
fysiska händer? Ser Han inte universum utan ögon? Hör Han
inte vå ra böner utan fysiska öron? Ä r det då inte nödvändigt
att Han skall kunna tala till oss också ?
Det är inte heller korrekt att säga att Gud talade till oss i det
förgå ngna, men inte gör det nu längre. Vi kan inte begränsa
Hans Ord eller Hans vägar till nå gon speciell tid. Han är lika
redo idag som nå gonsin förut, att berika dem som söker
Honom, ur uppenbarelsernas källa, och porten till Hans nå d är
lika vidöppen idag som den nå gonsin har varit! Det är
emellertid sant, att i och med att behovet av en fullkomlig lag
har fullbordats, har alla andra lagar och begränsningar
fullbordats. Alla profeters profetvärdighet har också
fullkomnats i den Helige Profetens person, Allahs frid och
välsignelser vare med honom.
59
Skälet till att den Helige Profeten framträdde i Arabien.
Att den sista gudomliga vägledningen skulle lysa fram frå n
Arabien var förutbestämt genom gudomlig vishet. Araberna är
ättlingar till Ismael, som skurits av frå n Israel och som, under
gudomlig vägledning blivit utslängd i vildmarken Paran
(Faran), vilket betyder två vildar. Ismaels ättlingar skars av
frå n Bani Israel (israels stam) av Abraham själv, och de hade
sedan ingen del i Torans lag, eftersom det var skrivet att de
inte skulle ärva Isak. De var så lunda övergivna av den de
tillhört och hade inte släktskap med nå gon annan.
I alla andra länder fanns det spå r av nå gon tro och gudomliga
befallningar, vilka antydde att de nå gon gå ng erhå llit
anvisningar frå n en profet. Endast Arabien var helt obekant
med så dana läror och folket där var det mest efterblivna av
alla. Deras tur kom sist av alla, och det folket erhöll nå den av
en universell profetvärdighet, så att alla länder å ter igen skulle
kunna dra nytta av en profets välsignelser, och så att de
misstag som uppstå tt bland dem under tiden, kunde raderas ut.
Den Heliga Qur’anen är en fullkomlig bok, som i sig rymmer
hela mänsklighetens omvandling och den vänder sig inte bara
till ett enda folk. Den önskar reformera alla, och har beskrivit
alla stadier av mänsklig utveckling. Den lär vildarna
mänskliga skick och seder, och lär dem därefter höga
moraliska egenskaper. Därefter finns det inte behov av nå gon
annan bok än den Heliga Qur’anen.
Vad världen har den Heliga Qur’anen att tacka för.
Det är den Heliga Qur’anens gå va till mänskligheten att den
har gjort en distinktion mellan människans naturliga tillstå nd
och moraliska egenskaper, och att den inte bara stannar vid att
leda människan frå n hennes naturliga tillstå nd till de moraliska
60
egenskapernas höga palats, utan dessutom öppnar de dörrar till
helig insikt som leder människan till de andliga höjderna. På
detta sätt beskriver den på ett utmärkt sätt de tre olika
lärosatser, vilka vi redan omnämnt. Eftersom den innehå ller all
den vägledning som är nödvändig för religiös träning, gör den
ansprå k på att ha klarat av denna funktion till fullkomning.
Den säger:
Denna dag har Jag fullkomnat er religion fö r er och har
fullkomnat min ynnest ö ver er och det har varit ett nö je fö r
Mig att välja ut Islam som religion fö r er (5:4).
Detta betyder att religionerna nå tt sin höjdpunkt i islam, vilket
innebär att man skall vara Gud helt tillgiven och söka Hans
frälsning genom att offra sig själv för Guds Sak, och inte på
nå got annat sätt, och skall visa fram detta motiv och denna
föresats i sitt uppförande. Det är detta stadium som alla
utmärkta egenskaper uppnå r vid sin fullkomning. Den Heliga
Qur’anen har på så sätt visat fram den Gud som filosoferna
inte fann. Qur’anen har använt två metoder för att lära oss
förstå Gud. Först den metod där det mänskliga förnuftet skärps
och lyses upp för att finna förnuftsmässiga skäl till Guds
existens, så att människan undgå r att göra fel. Sedan den
andliga metod, som vi skall beskriva som svar på den tredje
frå gan.
Bevis på Guds existens.
Nu gå r vi vidare till att rikta uppmärksamheten mot de
utmärkta och ojämförliga bevis på Guds existens som finns i
61
den Heliga Qur’anen. På ett ställe stå r det:
Vår Herre är Den Som gav allting dess rätta form (och) sedan
vägledde det (till dess rätta uppgift) (20:51).
Om vi hå ller syftet med den versen i minnet, och sedan
funderar över människans form och gestalt och alla djurens på
land och i hav, och få glarnas, blir vi imponerade av Guds makt
och hur Han givit allt dess rätta form. Detta är ett stort ämne
och vi uppmanar å hörarna att fundera djupt över detta.
Det andra beviset på Guds existens, som vi finner i den Heliga
Qur’anen, är att Gud är det slutliga må let för alla må l. Det stå r:
Och att allting slutar hos din Herre (53:43).
Om vi studerar det noga, ser vi att hela universum är
sammanbundet i ett system av orsak och verkan. Detta system
ligger till grund för all kunskap. Ingen del av skapelsen ligger
utanför detta system. Vissa ting är andras rötter och vissa är
grenar. En orsak kan vara ursprunglig eller ett resultat av en
annan orsak, som i sin tur är ett resultat av å ter en annan orsak
och så vidare. Men det är inte möjligt att detta mönster med
orsak och verkan inte kan ha nå gon gräns, utan är gränslös i
denna ändliga värld. Vi må ste acceptera att den må ste sluta i
nå got slutgiltigt syfte. Detta slutgiltiga syfte är Gud. Denna
vers:
62
lägger fram detta argument mycket koncist och bekräftar att
systemet med orsak och verkan slutar i Gud. (53:43)
Vi finner ett annat bevis på Guds existens i den Heliga
Qur’anen:
Detta betyder att solen inte kan hinna ifatt månen, och natten,
som är månens manifestation, kan inte segra ö ver dagen, som
är solens manifestation. Ingen av dem kan rö ra sig utanfö r sin
bana (36:41).
Om det inte fanns Nå gon, som reglerade allt bakom scenen,
skulle systemet bli till kaos. Detta bevis är mycket slå ende
enligt astronomernas uppfattning. Det finns så må nga stora
himlakroppar som glider genom rymden, att minsta oordning i
deras rörelser skulle innebära hela jordens förintelse. Vilken
manifestation av Gudomlig styrka är det inte att dessa
himlakroppar varken kolliderar eller ändrar hastighet eller
ändrar sin bana det minsta, inte heller har de blivit utslitna av
att cirkulera under en så lå ng tid, inte heller har deras drivkraft
rå kat i olag. Om de inte stå r under en Ledares anvisningar, hur
kan då en så stor organisation fortsätta genom ett oändligt
antal å r bara av egen kraft? På ett annat ställe i den Heliga
Qur’anen gör Gud oss uppmärksamma på detta med orden:
Kan det finnas något tvivel om att Gud, som skapat himlarna
och jorden, existerar? (14:11)
I följande ordalag har Han givit oss ett annat bevis på sin
63
existens:
Allt det som finns påjorden kommer att fö rgås och bara din
Herres, Ä rans och Hederns Mästare, nåd kommer att ö verleva
(55:27-28).
Om vi förmodar att jorden kan reduceras till partiklar och
himlakropparna brytas ner och allt drabbas av en exploderande
eldstorm som raderar ut varje rest, och förnuftet ändå
accepterar detta, och förnuftet anser det nödvändigt att efter all
denna förstörelse, så har ändå EN överlevt, som inte gå r att
förstöra och inte kan förändras, och som kommer att fortsätta i
sitt upphöjda tillstå nd. Det är Gud, som skapat allt dödligt och
som själv är odödlig.
Ett annat bevis på Guds existens i den Heliga Qur’anen är
Guds frå ga till själarna:
Ä r jag icke er Herre? De sade: Jo, vi bär vittnesbö rd (7:173).
I den här versen visar Gud i form av frå gor och svar, det
särdrag Han utrustade själarna med, nämligen att på grund av
sin natur kan ingen själ förneka Guds existens. De som
förnekar Gud, gör det för att de inte finner nå gra bevis på Hans
existens som passar deras egen fantasi. Ä ndå accepterar de att
det må ste finnas en Skapare till allt det som är skapat. Det
64
finns ingen i hela världen som är så dum att han, om han blir
sjuk, tror att det inte finns nå gon orsak till hans sjukdom. Om
inte systemet i universum hade varit uppbyggt på regeln om
orsak och verkan, hade det inte varit möjligt att förutsäga en
tornado eller sol- och må nförmörkelser eller att en patient
kommer att dö vid en viss tid eller att en sjukdom i ett visst
stadium förvärras av en annan sjukdom.
Så en vetenskapsman som inte accepterar Guds existens, gör
det ändå , men indirekt, eftersom han, precis som vi, söker
orsakerna bakom resultaten. Detta är ett slags erkännande, men
det är inte perfekt. Dessutom, om en person som förnekar
Guds existens på nå got sätt skulle bli medvetslös och då helt
vara i Guds Händer utan detta jordiska livets fantasier, känslor
eller impulser, skulle han, i det tillstå ndet, acceptera Guds
existens och inte förneka det. Detta har på visats av
framstå ende experter. Versen vi läste antyder också att
förnekandet av Gud enbart är en manifestation av denna
jordiska existens, ty människans sanna natur accepterar helt
och fullt att Gud finns.
Guds attribut.
Vi har lagt fram dessa få bevis på Guds existens genom att ge
illustrationer. Nu riktar vi er uppmärksamhet mot Guds attribut
så som den Heliga Qur’anen beskriver dem. Det stå r:
65
Detta betyder att Gud är en och Han är utan medhjälpare och
ingen annan än Gud är värdig vår tillbedjan och lydnad
(59:23).
Denna bekräftelse har vi få tt, ty om Han inte var utan
medhjälpare, skulle alltid en rädsla finnas att Han skulle kunna
övermannas av en rival, och om det var så , skulle Gud alltid
sväva i fara. Bekräftelsen att ingen annan är värd vå r tillbedjan
betyder att Han är så fantastisk och Hans egenskaper så
fullkomligt perfekta och så högtstå ende, att om vi, ur
världsalltet skulle välja en gud som hade fullkomliga
egenskaper, eller i vå ra sinnen tänker på vilka de bästa och
66
mest utmärkta egenskaper en gud bör ha, är Han ändå mer
upphöjd än vi ens kan föreställa oss. Ingen kan överträffa
Honom och ingen kan vara mer upphöjd än Han. Det är Gud,
och att jämställa nå gon med Honom i sin tillbedjan, skulle
vara ett stort misstag.
Han känner det osedda, det vill säga att endast Han känner sig
själv. Ingen kan förstå hurudan Han är. Vi kan förstå solen och
må nen som helhet, men vi kan inte förstå Gud som helhet. Han
känner det osedda, det vill säga att inget är dolt för Honom.
Man kan inte föreställa sig att det finns nå got som Han inte är
medveten om. Han ser varje enskild partikel i hela universum,
men människan har inte samma möjlighet att se. Han vet när
det är tid att bryta upp detta system och föra fram domslutet.
Ingen annan kan veta när det skall hända. Det är bara Gud som
har kännedom om alla dessa ting.
Så stå r det: Han är den Nåderike. Detta betyder att innan man
blir till människa, och innan nå gon handling kan å stadkommas
av en människa, ger Han ett lämpligt livsuppehälle för var och
en, av ren nå d och inte av nå got annat skäl, inte som en
belöning för nå got man gjort, utan på samma sätt som Han till
exempel skapade jorden och allt annat som är ämnat att gagna
oss, redan innan vi fanns till och innan vi hade å stadkommit
nå gon gärning. Denna gudomliga nå d kallas ” Rahmaniyyat” i
Guds Bok, och på grund av det kallas Gud ” Rahman” . Han
belönar rättfärdiga gärningar i rikt må tt och lå ter inte nå gons
ansträngningar gå förlorade. På grund av detta kallas Han
också ” Rahim” och attributet som hör samman med det är
” Rahimiyyat” .
Sedan stå r det:
67
Domedagens Härskare (1:4).
Detta betyder att Han hå ller varje människas vedergällning i
Sin egen Hand. Han har inte anställt nå got ombud som Han
lämnat över styrandet av himlarna och jorden till medan Han
själv dragit sig tillbaka för att Han inte längre bryr sig om det,
utan lå ter ombudet bestämma all vedergällning för all framtid.
Så stå r det:
Han är den Hö gste, utan någon brist (59:24).
Det är tydligt att den mänskliga överhögheten inte är utan
defekter. Om till exempel en jordisk regents alla underså tar
skulle lämna sitt land och emigrera till ett annat land, skulle
hans regeringstid upphöra. Eller om alla hans underså tar
drabbades av en katastrof, hur skulle då nå gon vedergällning
kunna utdömas? Eller om folk skulle frå ga honom vad han
hade för skäl till att de skulle lyda honom och som var mer än
de själva hade, vad kunde han svara då ?
Men Guds överhöghet är inte behäftad med nå gon defekt. Han
kan förgöra allt på ett ögonblick och skapa ett nytt kungarike.
Om Han inte hade varit en så dan Skapare och haft all makten,
skulle Hans kungarike inte ha kunnat överleva utan orättvisa.
När Han till exempel hade förlå tit och skänkt folket i världen
frälsning en gå ng, hur skulle Han då ha skaffat en annan värld?
Skulle Han ha försökt få nga in dem Han redan frälst, och
sända tillbaka dem till världen, och med orätt ha å terkallat Sin
förlå telse och frälsning? I det fallet skulle Hans gudsposition
ha visat sig vara ofullkomlig och Han skulle ha blivit lika
ofullkomlig som härskare som de jordiska regenter som hela
tiden gör nya lagar för sitt folk och förlorar tå lamodet då och
då , och när de i sin själviskhet inser att de inte klarar av det
utan att vara orättvisa, böjer de sig för detta utan tvekan.
68
I ett jordiskt rike är det till exempel tillå tet att lå ta
passagerarna i en liten bå t omkomma för att rädda andra i en
större bå t, men Gud stå r inte under nå got så dant två ng. Om
Gud inte varit Allsmäktig och inte haft förmå gan att skapa
nå got ur ingenting, skulle Han ha blivit anklagad för att
antingen ha använt sig av orättvisor, som de svaga härskarna
gör, eller hå llit fast vid rättvisan, och blivit avsatt frå n sin
position. Guds farkost fullgör sin resa med full kraft på basen
av rättvisa.
Dessutom är Han källan till fred (59:24). Det innebär att Han
är skyddad mot alla defekter, olyckor och svå righeter och
garanterar alla säkerhet. Om det funnits nå gon risk för att Han
skulle rå ka ut för olyckor, eller bli dödad av sitt folk, eller bli
hindrad i sina avsikter, hur skulle då människornas hjärtan
kunnat få tröst av att veta att Han skulle befria dem frå n deras
bördor?
I följande verser beskriver Gud Allsmäktig de falska gudarnas
situation:
Dem som ni åkallar istället fö r Allah kan fö rvisso inte skapa
ens en fluga, även om de alla skulle slåsig samman (i den
69
avsikten) och om flugan snappade bort någonting från dem,
kan de inte återhämta det från den. Deras tillbedjare saknar
intelligens och de själva saknar makt. Kan sådana som dessa
vara gudar? Gud är Den som är Mäktigare än alla de som
äger makt. Han är den Mäktige, som står ö ver allt annat.
Ingen kan likna Honom eller dö da Honom. De som gö r sådana
misstag har ingen riktig uppfattning om Guds egenskaper
(22:74-75).
Gud är den som skänker beskydd och ger oss bevis på sina
egenskaper och på att Han är EN. Detta visar oss att den som
tror på en sann Gud inte känner sig förlägen i nå got sällskap
eller är å ngerfull inför Gud, ty han har starka bevis. Men den
som tror på en falsk Gud befinner sig i en pinsam situation.
Han beskriver varje bagatell som ett mysterium, så att ingen
skall skratta å t honom och försöka dölja sina uppenbara
misstag.
Dessutom är Han:
Beskyddare, den Mäktige, den som Undertrycker, den
Upphö jde. Detta betyder att Han beskyddar allt och är allt
annat ö verlägsen och ställer allt till rätta som kan ha blivit fel,
och är fullständigt Självtillräcklig. (59:24)
70
Han är Allah, Skaparen, Tillverkaren, Formgivaren. Hans är
de vackraste namnen. Allt det som finns i himlarna och på
jorden lovprisar Honom och Han är den Mäktige, den Vise
(59:25).
Detta betyder att Han har skapat kropparna så väl som själarna.
Han avgör barnets drag redan medan det befinner sig
moderlivet. Hans är alla de vackraste namnen man kan komma
på . Invå narna i himlen och invå narna på jorden hyllar Honom.
Detta visar på att det finns planeter som är bebodda och de
varelser som bor där följer gudomlig vägledning.
Allah har sannerligen makt att gö ra allt vad Han vill (2:21).
Detta är till stor trygghet för Hans tillbedjare, ty vad skulle
man kunna förvänta sig av en gud som var svag och utan
makt?
Så stå r det:
Världarnas Herre, den Nåderike, den barmhärtige,
domedagens Härskare (1:2-4).
Detta innebär att Han försörjer hela universum och Han själv
är Herre över domens dag, och Han har inte överlå tit
domsluten på nå gon annan.
Sedan följer:
Jag hö rsammar den åkallandes bö n när han ber till Mig
(2:187).
71
Den Levande, den Bestående och Allt-Uppbärande (2:256).
Livet i allt levande och varje levande varelses stöd. Han är
alltid levande, ty om Han inte var det, skulle Hans tillbedjare
oroa sig för att Han skulle döföre dem.
Sedan stå r det:
Säg: Han är Allah, den Ende! (112:2).
Han avlar icke, icke heller är Han avlad, och ingen är Hans
like (112:4-5).
Att på rätt sätt och utan att vackla, tro att Gud är EN, är den
rättvisa en människa är skyldig sin Skapare. Vi har beskrivit
Islams lära om moral så som den är beskriven i den Heliga
Qur’anen, och den grundläggande principen är att det varken
skall finnas överflöd eller brist, eftersom en moralisk
egenskaps kännetecken är att den varken överskrider lämpliga
gränser eller visar brister. Det är uppenbart att dygden ligger
mitt emellan två extrema lägen.
Endast den sedvänja som försöker hå lla sig i mitten, främjar en
hög moralisk egenskap. Att känna igen rätt plats och tillfälle är
i sig en mittpunkt. Om en bonde till exempel så r för tidigt eller
för sent, avviker han frå n mitten. Dygd, sanning och vishet är
mittpunkter, och mitten är det passande. Sanningen är till
exempel alltid i mitten, mellan två lögner som stå r i
motsatsförhå llande till varandra. Det finns inget tvivel om att
en person som är uppmärksam på rätt tillfälle, hå ller sig i
mitten. Att hå lla sig till mitten i förhå llande till Gud innebär att
när man undersöker de gudomliga egenskaperna, få r man inte
luta sig mot ett förnekande av gudomliga egenskaper eller
beskriva Gud som om Han liknade materiella ting. Det är
denna väg den Heliga Qur’anen valt när det gäller de
gudomliga egenskaperna. Den bekräftar att Gud ser och hör,
72
vet och talar, och som ett skydd mot att Han skall liknas vid
det Han själv har skapat, bekräftar den:
Det finns inget som helst likt Honom (42:12).
Såframställ dåinga liknelser till Allah (16:75).
Detta betyder att ingen partner kan tillskrivas Gud, och ingen
jämlike när det gäller Hans egenskaper, och att Han inte har
nå gon likhet med sina skapade varelser. Att uppfatta Gud som
varande mellan nå got människolikt och överlägset är rätt
mittpunkt. Alla islamiska lärosatser hå ller sig till mittpunkten.
Surah Fatiha* uppmanar oss att hå lla oss till mitten. Det lär oss
den bön vi skall be för att bli vägledda längs den väg de har
gå tt, vilka erhöll Guds ynnestbevis, och inte den väg de har
gå tt, vilka å drog sig Hans vrede och inte heller de
vilsegå ngnas väg (1:7).
Orden om dem som å drog sig Hans vrede syftar på folk som
tvärt emot Guds vilja hå ller sig till de onda egenskaperna och
handlar fel, och orden om dem som gick vilse syftar på
människor som uppför sig som djur. Vägen i mitten är den väg
som beskrivits som den väg de har gå tt, över vilka Gud
skänkte sina ynnestbevis. För dessa välsignade människor har
den Heliga Qur’anen föreskrivit en medelväg. I Toran hade
Gud Allsmäktig lagt tyngdpunkten på vedergällning och i
Evangeliet underströk Han förlå telse och tillgift. Muslimerna
har anvisats att söka det lämpliga och att följa medelvägen,
och det stå r skrivet:
*
Det fö rsta kapitlet i den Heliga Qur’anen. (Ö vers.anm.)
73
Sålunda har Vi gjort er till medelvägens folk (2:144).
Detta betyder att muslimerna anvisats att hå lla sig till
medelvägen. Alltså är de välsignade som hå ller sig till
medelvägen.
Mitten är bäst!
Andliga tillstånd.
Den tredje frå gan är: Vad menas med andliga tillstå nd?
Vi har redan berättat att enligt den Heliga Qur’anen är själva
källan till alla andliga tillstå nd att själen befinner sig i vila,
vilket bär en människa frå n att vara en moralisk varelse till att
bli en gudavarelse. Allah, den Härlige, har sagt:
O du själ som funnit din vila hos Gud, återvänd du till din
Herre, och var du väl nö jd med Honom och Han väl nö jd med
dig. Så träd du in bland Mina utvalda tjänare, och träd in i
Min Trädgård (89:28-31).
Man få r komma ihå g att en människas högsta andliga tillstå nd
i detta jordeliv uppnå s när hon få r frid hos Gud och all hennes
tillfredsställelse, extas och tjusning centreras mot Gud.
Detta är det tillstå nd som kallas det himmelska livet. I detta
tillstå nd erhå ller människan paradiset redan i denna världen i
gengäld för sin uppriktighet, renhet och trofasthet. Andra ser
74
fram mot paradiset i livet efter döden, men hon uppnå r det
redan i detta livet. När man nå r detta stadium, inser människan
att den tillbedjan som föreskrevs henne i sanning är den näring
som när hennes själ, och som hennes andliga liv
huvudsakligen är beroende av, och att uppfyllelsen inte bara är
nå got som kan nå s i livet efter detta. All å terbevisning som det
förmanande sinnet ger henne beträffande detta orena liv och
ändå misslyckas i att helt väcka hennes längtan efter dygd och
att generera en verklig avsky mot hennes onda önskningar och
att skänka henne full kraft att hå lla fast vid dygden, omformas
av denna längtan som uppstå r i början av utvecklingen mot en
själ i frid.
När man nå r det stadiet blir det möjligt för en person att bli
fullkomligt framgå ngsrik. Alla det egna jagets passioner
bleknar bort och en stärkande bris blå ser över själen, så att
personen ifrå ga ser med å nger på sin tidigare svaghet. Vid den
tiden genomgå r personligheten och vanorna en fullständig
omvandling och personen det gäller förs lå ngt bort frå n sitt
tidigare utvecklingsstadium. Han luttras och rengörs och Gud
skriver med Sin egen hand in i dygdens kärlek i hans hjärta
och kastar ut det ondas orenhet. Sanningens krafter träder alla
in i hans hjärtas citadell och rättfärdigheten träder in i alla
skrymslen och vrå r av hans personlighet, och sanningen segrar
och falskheten lägger ner sina vapen och flyr. Guds hand
ligger placerad över hans hjärta och varje steg han tar sker
under Guds beskydd. I följande verser har Gud Allsmäktig
beskrivit allt detta:
75
Det är dessa i vilkas hjärtan Allah har inpräntat en tro med
Sin egen hand och vilka Han har hjälpt med Helig Ande
(58:23).
Allah har gjort er tro kär fö r er och har låtit den tyckas vacker
fö r era hjärtan, och Han har vänt er mot otro, ondska och
olydnad och lärt era hjärtan att de onda gärningarna är ett
fö rdärv. Allt detta har kommit till genom Allahs nåd och Hans
ynnest. Allah är Allvetande, Vis (49:8-9).
Sanningen har kommit och falskheten har fö rsvunnit.
Falskheten är sannerligen tvungen att fö rsvinna (17:82).
Allt detta berörs av det andlig tillstå nd som en person uppnå r i
det tredje stadiet. Ingen kan erhå lla en sann insikt utan att nå
detta stadium. Att Gud skriver in tro i deras hjärtan med Sin
egen hand och hjälper dem med Helig Ande innebär att ingen
kan uppnå en sann renhet och rättfärdighet utan hjälp frå n
himlen. I detta stadiet av det förmanande jaget är tillstå ndet
så dant att man å ngrar sig om och om igen, men ändå faller ner
och ofta förtvivlar och upplever att man är bortom all hjälp.
Man blir kvar i det tillstå ndet en tid, men när tiden är
fullbordad sänker sig ett ljus med gudomlig makt över honom,
dag eller natt. Efter det att ljuset sänkt sig genomgå r han en
underbar förändring och han känner att en dold hand hå ller
kontrollen och han ser en underbar värld. Då inser han att Gud
existerar och hans ögon fylls med ett ljus som de inte ägde
förut.
76
Hur skall vi upptäcka den stigen och hur skall vi nå detta ljus?
Lå t det vara känt att i denna världen har varje resultat en orsak,
och bakom varje rörelse finns nå gon som driver på . För att
uppnå varje typ av kunskap finns det en utvald väg som kallas
den rätta vägen. Ingenting kan uppnå s i denna värld utan att
man anpassar sig till naturlagarna redan frå n början.
Naturlagarna lär oss att det finns en riktig väg, avsedd för varje
syfte och det syftet kan uppnå s endast genom att följa just den
rätta vägen. Om vi till exempel sitter i ett mörkt rum, är rätt
väg för att få in solljus att öppna ett fönster som vetter mot
solen. När vi gör så , flödar solljuset in i rummet och lyser upp
det. På så sätt blir det uppenbart att det må ste finnas nå got
fönster som vetter mot Guds kärlek och Hans verkliga nå d,
och det må ste finnas en riktig väg att gå för att uppnå en
renhjärtad andlighet. Då må ste vi se den rätta vägen som leder
till andligheten, eftersom vi söker den rätta vägen som för oss
till uppnå endet av alla vå ra andra syften.
Metoden innebär inte att vi skall försöka möta Gud endast
genom att använda vå rt förnuft och genom att följa de vägar vi
själva valt. De dörrar som endast kan öppnas av Hans mäktiga
Hand ger inte efter för vå r logik och vå r filosofi. Vi kan inte
finna en Alltid Levande och Självupphå llande Gud endast
genom vå ra egna ansträngningar. Den enda rätta vägen som
leder till att vi kan uppnå det må let är att vi först må ste tillägna
vå ra liv så väl som alla vå ra andra egenskaper Guds sak, och
sedan be om att få möta Honom och så finner vi Gud genom
Gud själv.
En utmärkt bön.
Den bästa bönen när det gäller att lära oss rätt tid och rätt
tillfälle för tillbedjan och som må lar upp bilden av det andliga
77
må let för vå ra ögon, är den bön som Gud, den Nå derike, har
lärt oss i den Heliga Qur’anens första kapitel. Den lyder:
All lovprisning tillkommer endast Allah, som skapat och
upprätthåller alla världarna (1:2).
Han ger oss pågrund av Sin barmhärtighet redan innan vi har
utfö rt någon gärning och efter det att vi har gjort våra
gärningar belö nar Han dem igen på grund av sin
barmhärtighet (1:3).
Endast Han är Domedagens Härskare och Han har inte
lämnat det ansvaret till någon annan (1:4).
O Du, som har alla dessa egenskaper, Dig allena tillber vi och
vi sö ker Din hjälp i alla våra angelägenheter (1:5).
Att ett pronomen i pluralis har använts i detta sammanhang,
visar att alla vå ra egenskaper används i vå r tillbedjan av
Honom och böjer sig ned vid Hans tröskel. Varje dygdig
persons inre egenskaper är en enhetlig sammanhå llen
må ngfald och när alla dessa egenskaper böjer sig ned inför
Gud, kallas tillstå ndet Islam.
78
Led oss längs Din rätta väg och låt oss gåstadigt påden (1:6),
deras väg, vilka Du skänkt Din nåd och Dina ynnestbevis,
och inte deras, vilka väckt Din vrede, och inte heller deras,
vilka gick vilse och aldrig nådde fram till Dig (1:7). Amin.
De här verserna lär oss att gudomlig nå d endast ges till dem
som ger sina liv i offergå va för Guds sak, och är den
fullständigt tillgivna, och som är helt upptagna av att söka
Hans välbehag genom att fortsätta be om att få erhå lla alla de
andliga nå degå vor som en människa kan få , genom att vara
nära Gud, möta Honom och höra Hans Ord. Genom denna bön
tillber de Gud med alla sina egenskaper, undviker synd och
förblir bugande vid Hans tröskel. De skyddar sig mot det onda
och skyr de vägar som leder till Guds vrede.
Eftersom de söker Gud med stor beslutsamhet och fullständig
uppriktighet, finner de Honom också , och få r dricka så mycket
de orkar ur sin förstå else av Gud. Den sanna och fullständiga
nå d som leder en person till den andliga världen är beroende
av en så dan stå ndaktighet, en så dan grad av uppriktighet och
trofasthet att den inte kan rubbas av nå gra tvivel. Det innebär
så starka band med Gud att inget svärd kan hugga av dem, och
ingen eld kan sluka dem, och inte heller kan nå gon annan
katastrof förstöra dem. Att vå ra kära gå r bort eller att vi
å tskiljs frå n dem skall inte på verka vå r relation till Gud, inte
heller skall fruktan för vanära eller en smärtsam död på nå got
som helst sätt kunna vända vå rt hjärta bort frå n den. Den
dörren är alltså smal och vägen hå rd. Ack, så svå rt det är!
Detta beskrivs av Gud Allsmäktig i följande vers:
79
Säg: om era fäder och era sö ner och era brö der och era
hustrur och era släktingar och den fö rmö genhet ni har
fö rvärvat och den handel vars trö ghet ni fruktar och de
boningar ni älskar, är er kärare än Allah och Hans Sändebud
och att sträva fö r Hans sak, vänta då till dess att Allah
frambringar Sin dom, och Allah vägleder inte de olydiga
människorna (9:24).
Denna versen visar klart och tydligt att de som vill å sidosätta
Guds vilja för att ge företräde till sina släktingar och sina
ägodelar, som de älskar mer, är onda i Guds ögon och att de
kommer att bli ruinerade för att de föredrog nå got annat
framför Gud. Detta är det tredje stadiet, i vilket den människa
blir lik Gud som välkomnar tusentals svå righeter för Guds sak,
som lutar sig mot Honom med en så dan uppriktighet och
tillgivenhet att det är som om hon inte hade nå gon anhörig,
utan bara Gud, och som om alla andra hade gå tt bort.
Sanningen är att tills vi underkastat oss döden, kan vi inte
förstå en Levande Gud. Den dag vå rt fysiska liv dör,
manifesteras Gud. Vi är döda tills vi blir som livlösa i Guds
hand. Det är bara när vi helt och fullt ser Gud som vi få r den
stå ndaktighet som övervinner jagets alla passioner och den
stå ndaktigheten gör slut på hela den delen av livet som ägnas
80
å t själviska syften. Detta beskrivs i versen:
Detta betyder att Gud kräver att vi erbjuder oss själva som
offer fö r Hans sak (2:113).
Vi kommer att uppnå stå ndaktighet när alla vå ra egenskaper
och all vå r kraft tillägnas Hans sak och vå rt liv och vå r död är
helt för Honom, eftersom Han har sagt:
Fö rkunna o Profet: Min bö n, och mina uppoffringar och mitt
liv och min hädangång är alla bara fö r Allahs sak (6:163).
När en människas kärlek till Gud nå r ett stadium där hennes
liv och död inte längre är för henne själv utan bara för Gud, då
skänker Gud, som alltid älskar dem som älskar Honom, henne
sin kärlek, och när dessa två strå lar av kärlek möts, uppstå r ett
ljus som världen inte kan se och inte förstå . Tusentals
rättfärdiga och upphöjda troende har offrat sina liv för att
världen inte accepterade dem. De anså gs vara själviska och
svekfulla eftersom världen inte kunde se deras ljusa sidor, och
det stå r skrivet:
Och du ser dem titta mot dig, men de ser inte (7:199).
Frå n den dag då ljuset skapats inne i en människa, slutar hon
vara jordisk och blir istället himmelsk. Han som är allt
levandes Mästare talar inom henne och manifesterar Sitt
gudomliga ljus och gör hennes hjärta, som nu är fyllt av
81
kärlek, till Sin tron. Så snart en så dan person blivit en ny
människa genom Guds ljusomvandling, blir Gud liksom en ny
Gud för honom och uppenbarar nya vägar för honom. Det är
inte så att Gud blir en annan Gud eller att de vägarna är
annorlunda mot Hans vägar, och ändå är de å tskilda frå n Hans
vanliga vägar, vilka den världsliga filosofin inte är medvetna
om. Han blir en så dan person, som beskrivs i versen:
Bland folket finns de som helt hänger sig åt att sö ka Allahs
välbehag i gengäld fö r sina liv. Det är mot dem som Allah är
synnerligen kärleksfull (2:208).
De som nå r det andliga livets stadium är helt hängivna mot
Allahs sak.
I denna versen beskriver Gud Allsmäktig att endast den kan bli
helt befriad frå n allt lidande, som säljer sitt liv för Allahs sak, i
gengäld för Hans välbehag och bevisar sin tillgivenhet genom
att ge sitt liv. Han tänker att han få tt sitt liv för att underkasta
sig sin Skapare, och för att tjäna sina medmänniskor. Han
genomför alla de dagliga gärningar som stå r i samband med
var enda en av hans egenskaper med så dan iver och
uppriktighet som om han sett sin själs älskade i
underkastelsens spegel. Hans vilja identifierar sig med Guds
vilja, och all hans glädje centreras i hans underkastelse under
Gud. Han uppför sig rättfärdigt, inte med ansträngning utan av
glädje och tillfredsställelse. Detta är det paradis som en andlig
person erhå ller redan i detta livet. Paradiset som skänks i livet
efter detta är en reflektion av detta paradiset, och det kommer,
genom Gudomlig makt, att manifesteras fysiskt. Detta beskrivs
i följande verser:
82
Fö r den som fruktar att stå infö r sin Herre och bävar infö r
Hans Storhet och Majestet finns det tvåträdgårdar en i detta
livet och en i det tillkommande, (55:47).
Och den som är helt och hållet tillgiven Gud kommer att fåen
dryck, som renar hans hjärta, tankar och avsikter (76:22).
Men de dygdiga skall dricka ur en bägare smaksatt med
kamfer, en källa ur vilken Allahs tjänare kommer att dricka.
De får den att springa fram genom sina egna ansträngningar
(76:6-7).
Betydelsen av drycker bestående av kamfer och ingefära.
Vi har redan förklarat att ordet ” Kafoor” används i den här
versen eftersom det arabiska ordet ” Kafara” betyder att
undertrycka och täcka över. Detta är en antydan om att dessa
människor till fullo har valt att avskilja sig frå n världen och att
83
vända sig till Gud med så dan uppriktighet att deras kärlek till
det världsliga har kallnat. Det är välkänt att alla passioner har
sin upprinnelse i hjärtat och när hjärtat helt och hå llet drar sig
tillbaka frå n alla oönskade fantasier och aldrig nå gonsin
å tervänder till dem, börjar passionerna minska till dess att de
så små ningom helt försvinner. Det är detta budskap som
förmedlas genom den versen, det vill säga att så dana
människor drar sig så lå ngt undan jagets passioner och vänder
sig så helt mot Gud att deras hjärtan blir kalla inför världsliga
angelägenheter och deras passioner undertrycks på samma sätt
som kamfer undertrycker giftiga substanser.
Sedan sägs det:
Och däri kommer de att ges en bägare smaksatt med ingefära
att dricka (76:18-19)
Det arabiska ordet för ingefära ” Zandjabil” är en
sammansättning av ” Zana” och ” Djabal” . ” Zana” är arabiska
och betyder att klättra uppför och ” Djabal” betyder ett berg.
Så ledes betyder ” Zandjabal” ” han klättrade upp på ett berg” .
Vi få r här komma ihå g att när nå gon tillfrisknar frå n en
förgiftning, genomgå r han två stadier innan han å terfå r full
hälsa och styrka. Det första stadiet är när den giftiga
substansen övervunnits fullständigt och farliga symptom
ändras och förgiftningen avvärjs tryggt och den dödligt farliga
attacken är fullständigt stoppad, men kroppen fortfarande är
svag, styrkan saknas och patienten är darrig på benen.
Det andra stadiet är när patienten å terfå tt sin fulla hälsa och
kroppen sin forna styrka och han känner att han kan klättra
uppför berg och springa i uppförsbacke. Detta tillstå ndet
uppnå s i det tredje stadiet, beträffande vilket Gud Allsmäktig
har sagt att de gudfruktiga människor i det högsta stadiet
dricker drycker smaksatta med ingefära, det vill säga när de
nå r sitt andliga tillstå nds fulla styrka kan de klättra uppför
höga berg, vilket innebär att de kan genomföra stora projekt
84
och göra stora uppoffringar för Guds sak.
Effekter av ingefära.
Först få r vi komma ihå g att en av ingefärans egenskaper är att
den stärker systemet, ger lättnad vid dysenteri och värmer upp,
så att en person liksom förmå r klättra uppför berg. Genom att
placera kamfer och ingefära i motsatsförhå llande avses att
förmedla att när en person gå r vidare frå n ett tillstå nd där han
stå r under sina passioner, mot dygden, blir den första
reaktionen att de giftiga substanser han drabbats av
undertrycks och passionernas dragningskraft börjar falna på
samma sätt som kamfer dämpar giftiga substanser. Det är av
den orsaken som kamfer används som del i behandlingen av
kolera och tyfoidfeber.
När de giftiga substanserna är helt bemästrade och patienten
å terfå tt sin hälsa men fortfarande känner sig svag, blir det
andra stadiet att han å terfå r sin fulla styrka genom en dryck
smaksatt med ingefära. I andliga termer är denna dryck en
manifestation av gudomlig skönhet som ger själen näring. När
han erhå ller styrka genom denna manifestation, kan han klättra
uppför höga berg, det vill säga att han uträttar så förvå nansvärt
svå ra uppdrag för Guds skull, att ingen, vars hjärta inte
inspirerats av kärlekens värme, kan uträtta nå got liknande. I
dessa verser har Gud Allsmäktig använt två arabiska termer
för att illustrera dessa två tillstå nden. Den ena termen är
kamfer som betyder undertryckande och den andra är ingefära,
som betyder att klättra. Det är dessa två tillstå nd som möter
den som söker Gud:
85
Vi har sannerligen berett kedjor och halsjärn och flammande
eld fö r de icke troende (76:5).
Detta betyder att Gud har gjort iordning kedjor och halshjärn
och en flammande eld för dem som förkastar sanningen och
inte har nå gon som helst avsikt att acceptera den. Det innebär
att de som inte söker Gud med uppriktiga hjärtan kommer att
få uppleva en svå r händelse. De är så inne i denna världen att
det är som om de var bundna till den med kedjor, och de
lockas så av världsliga nöjen att det är som om de hade
järnringar runt sina halsar, så tunga att de inte lå ter dem lyfta
sina ögon mot himlen en gå ng. De hyser ett brinnande begär
efter denna världens goda, efter ägodelar, makt, överhöghet,
pengar och så vidare. Eftersom Gud finner dem ovärdiga och
att de hyser böjelser för det otillå tna, straffar Han dem med
dessa tre medel.
Detta ger en antydan om att varje mänsklig gärning å tföljs av
en motsvarande å tgärd frå n Guds sida. När en person till
exempel stänger alla dörrar och fönster till sitt rum, följs hans
å tgärd av en gudomlig, genom vilket rummet blir mörkt. Alla
oundvikliga konsekvenser av vå rt handlande har bestämts av
Gud Allsmäktig, och alla Guds gärningar lyder under
naturlagarna, eftersom Han är alla orsakernas orsak. Om en
person till exempel sväljer gift, följs hans gärning av den
Gudomliga konsekvensen att han dör. Om en person på
liknande sätt uppför sig på ett opassande sätt och å drar sig en
infektion, följs hans gärning av den Gudomliga konsekvensen
att han få r en sjukdom. Vi ser så lunda att det i vå ra dagliga liv
oundgängligen blir ett resultat av varje gärning vi utför, och
det resultatet är Gud Allsmäktigs gärning, och samma regler
gäller religiösa frå gor också . Det stå r till exempel:
86
Detta betyder att konsekvensen av att en person efter bästa
fö rmåga fö rsö ker sö ka Gud, blir Guds oundgängliga svar att
vägleda honom längs de vägar som leder till Honom (29:70).
Som kontrast sägs det: När de avvek från den rätta vägen och
inte ville gå den, fö ljde den Gudomliga konsekvensen på ett
sådant sätt att deras hjärtan blev fö rdärvade (61:6).
För att illustrera detta ännu tydligare stå r det:
Men den som är blind i detta livet skall vara blind i det
Tillkommande och till och med mer på avvägar från vägen
(17:73).
Detta visar att de dygdiga ser Gud redan i detta livet och de
erhå ller Guds sanna kärlek i detta jordeliv. Syftet med versen
är att grunden till det himmelska livet läggs i denna världen,
och att roten till helvetets blindhet är också denna världens
vilsna och blinda liv.
Så stå r det:
Och ge glada budskap till dem som tror och handlar
rättfärdigt, om att (Paradisets) Trädgårdar är till fö r dem,
genomflutna av floder (2:26).
I denna versen beskriver Gud Allsmäktig tron som en trädgå rd
nedom vilken floder flyter, och har på så sätt antytt att vå r tro
är lika relaterad till rättfärdiga gärningar som en trädgå rd är
relaterad till flodens eller bäckens vatten. På samma sätt som
en trädgå rd inte kan blomstra utan vatten, kan inte heller vå r
87
tro överleva utan rättfärdiga gärningar. Om man har tro, men
inte gör nå gra rättfärdiga gärningar, så är tron förgäves, och
om man gör rättfärdiga gärningar men inte har tro, blir
gärningarna till mest för syn skull. Det islamiska paradisets
verklighet är att det är en reflektion av en människas tro och
gärningar i detta livet, och inte nå got som man få r utifrå n. En
människas paradis utvecklas inom henne och varje människas
paradis är hennes tro och hennes rättfärdiga gärningar, och
dess ljuva smak börjar kännas redan i detta livet och man
uppfattar de dolda trädgå rdarna, och trons och de rättfärdiga
gärningarnas floder kan skönjas redan nu, för att sedan
manifesteras konkret i livet efter detta. Guds heliga lära visar
oss att en ren, perfekt och fast tro på Gud, Hans egenskaper
och Hans skapelse, är som en vacker trädgå rd med fruktträd,
och vå ra rättfärdiga gärningar är de vattenströmmar som
bevattnar den trädgå rden.
I den Heliga Qur’anen stå r det:
Detta betyder att ett ord av tro, som är fritt från varje
ö verdrift, defekt, falskhet eller fåfänga och som är fullkomligt
påvarje sätt, är som ett träd, som är fritt från varje defekt, och
dess rot är fast fö rankrad i jorden, och dess grenar sträcker
sig mot himlen. Det frambringar frukt vid alla tider, och dess
grenar är aldrig utan frukt (14:25-26).
På så sätt kan man se att Gud Allsmäktig har beskrivit ett ord
av tro som ett träd, som ständigt bär frukt, och Gud har nämnt
tre av dessa särdrag.
Det första är att dess rot, dvs dess sanna betydelse, må ste vara
stadigt förankrad i jorden, vilket innebär att ordets sanning och
88
verklighet må ste vara acceptabel för den mänskliga naturen
och samvetet.
Det andra särdraget är att dess grenar skall sträcka sig mot
himlen, vilket innebär att det skall stödjas av förnuftet och
må ste stå i samklang med de himmelska naturlagarna, vilka är
skapade av Gud. Naturlagarna skall med andra ord ge
argument som stöd för dess sanningshalt och riktighet, och de
argumenten må ste ligga bortom all kritik.
Det tredje särdraget är att det skall bära frukt ständigt och
obegränsat, vilket innebär att välsignelserna och resultaten av
ett ord av tro skall fortsätta manifesteras i alla tider och
kommer inte att upphöra efter ett tag.
Så stå r det:
Och fallet med ett ont ord är likt fallet med ett ont träd, som är
uppryckt ur jorden och inte har någon stadga (14:27).
Detta betyder att den mänskliga naturen förkastar det och att
det inte kan styrkas genom förnuftet eller av naturlagarna eller
det mänskliga samvetet. Det har inte mer stabilitet än
struntprat. På samma sätt som den Heliga Qur’anen har sagt att
den sanna trons träd kommer att synas i livet efter detta som
vindruvor och granatäpplen och andra goda frukter, kommer
trolöshetens onda träd att kallas ” Zaqqum” , och det stå r:
89
Ger paradisets trädgårdar ett bättre uppehälle än
zaqqumträdet, vilket vi gjort till en prö vning fö r den som
handlar fel? Det är ett träd, vars rot springer fram ur helvetet,
dvs det växer ur arrogans och hö gfärd. Dess frukter är som
om de vore Satans huvuden, vilket innebär att den som äter av
dem kommer att bli ruinerad (37:63-66).
Så står det: zaqqumträdet är fö da fö r den som avsiktligt
syndar. Det kommer att koka i deras bukar som smält koppar
(44:44-47).
Den syndige befalls: Lid nu av detta, du som trodde att du var
mäktig och ädel (44:51).
Detta är ett vredgat uttryck som betyder att om personen ifrå ga
inte hade varit arrogant och vänt sig bort frå n tron av högmod
och felaktig uppfattning om sin egen betydelse, hade han inte
behövt lida på detta sätt. Versen pekar på att ordet ” Zaqqum”
är sammansatt av ” Zuq” som betyder ” smaka på det” , och
” Am” , som formas av den första och sista bokstaven i den
resterande delen av versen.
På så sätt har Gud Allsmäktig beskrivit ord av tro, vilka uttalas
i detta livet, som ett av paradisets träd. På samma sätt har Han
beskrivit ord av otro, som uttalas i detta livet, som ett träd frå n
helvetet, och det trädet har Han kallat ” Zaqqum” , och på så
90
sätt visat att upprinnelsen till bå de paradiset och helvetet finns
här på jorden.
På ett annat ställe beskrivs helvetet:
Detta betyder att helvetet är en eld vars ursprung är Guds
vrede och som närs av synd och som ö verväldigar hjärtat
(104:7-8).
Detta visar att orsaken till denna eld är den sorg, den
bedrövelse och den smärta som drabbar hjärtat. Alla andliga
plå gor uppstå r i hjärtat och omsluter sedan hela människan.
På ett annat ställe stå r det:
Vilket innebär att det finns två typer av bränsle till
helveteselden, vilket lå ter den fortsätta brinna. Den ena typen
är de människor som vänder sig bort frå n Gud och avgudar
andra ting, eller som kräver att själva bli dyrkade, och det stå r:
Detta betyder att alla falska gudar och deras tillbedjare
kommer att kastas in i helvetet. Den andra typen av bränsle i
helvetet är avgudarna. Om det inte hade funnits några falska
gudar och inga avgudar och inte heller någon som tillbad
dessa, skulle det inte ha funnits något helvete (2:25, 21:99).
Alla dessa verser visar att himmel och helvete i Guds heliga
ord inte är lika den fysiska världen. Deras upprinnelse är
andlig, fastän det är sant att de i livet efter detta kommer att
anta en konkret form och ändå kommer de inte att tillhöra
91
denna världen.
Sätt att upprätta en perfekt andlig relation till Gud.
Den metod, som den Heliga Qur’anen lär oss använda för att
upprätta en perfekt andlig relation till Gud, är islam, vilket
innebär att ge hela sitt liv för Gud och fortsätta be de böner vi
lärt oss i ” Surah Fatiha” . Detta är islams kärna. Fullständig
underkastelse under Gud, och de böner vi lär oss i ” Surah
Fatiha” är det enda sättet att få möta Gud och få dricka ur den
sanna frälsningens källa. Detta är den enda metoden som
naturlagarna öppnat för att människan skall kunna nå de
högsta topparna och kunna möta Gud. Endast den kan finna
Gud, som träder in i islams andliga eld och fortsätter be
bönerna i ” Surah Fatiha” .
Islam är den flammande eld som bränner upp vå rt liv och
förtär vå ra falska gudar och därigenom skänker vå rt liv, vå ra
pengar och vå r heder som offergå va till vå r heliga Gud. När vi
träder in, få r vi dricka det nya livets vatten och alla vå ra
andliga egenskaper knyter så dana band med Gud som man ser
mellan nära släktingar. En eld flammar upp som en blixt frå n
vå rt inre och en annan eld sänker sig över oss frå n ovan. När
dessa två flammor möts, raderas alla vå ra passioner och all vå r
kärlek till allt annat än Gud ut, och vi blir som om vi vore
döda i förhå llande till vå rt föregå ende liv. Detta tillstå ndet
kallas islam i den Heliga Qur’anen.
Genom att vi fullständigt underkastar oss Guds vilja, stryper vi
vå ra passioner, och genom bön få r vi ett nytt liv. Detta andra
liv annonserar sin ankomst genom en uppenbarelse. Att nå
detta stadium tolkas som att man möter Gud, att man med
andra ord ser Gud. I detta stadiet grundlägger människan en
relation med Gud genom vilken hon liksom blir absorberad i
92
Gud, och fylls med kraft och alla hennes sinnen och inre
egenskaper blir upplysta och hon upplever det heliga livets
starka dragning. I detta stadiet blir Gud hennes öga med vilket
hon ser, hennes hand med vilken hon bestraffar sina fiender,
hennes öra med vilket hon hör, och hennes fötter med vilka
hon gå r. Detta stadiet omnämns i versen:
Allahs hand är ö ver deras händer (48:11).
På samma sätt stå r det:
Och du kastade inte när du kastade, utan det var Allah som
kastade(8:18).
I detta stadiet uppstå r en fullkomlig enighet med Gud och
Hans heliga vilja genomsyrar själen helt och den moraliska
kraft som förut var svag, blir fast som ett berg, och förnuft och
intelligens skärps extremt mycket. Detta är innebörden i
versen:
vilka Han har styrkt med ett ord från Sig Själv (58:23).
I detta stadiet väller kärleken och tillgivenheten till Gud fram
på ett så dant sätt att det blir lika lätt att dö för Hans sak, att
uthärda tortyr tusentals gå nger för Hans sak och att falla i onå d
på Hans väg, som att bryta av ett litet strå . Man dras mot Gud
utan att veta vem som drar. Man bärs av en dold hand och att
följa Guds vilja blir syftet med ens liv. Då upplever man att
Gud är mycket nära, så som Han själv har beskrivit det:
93
Vi är henne närmare än (till och med hennes) halspulsåder
(50:17).
I det tillstå ndet faller människans mindre viktiga relationer
bort som mogen frukt faller frå n trädet. Hennes relation till
Gud djupnar och kan dra sig lå ngt undan allt skapat och hedras
med att Gud talar till henne. Dörrarna som ger tillträde till
detta stadiet, är lika vidöppna idag som de nå gonsin varit, och
den gudomliga nå den skänker fortfarande denna välsignelse
över dem som söker den, nu liksom förr.
Men man nå r inte dit bara genom att använda tungan, och
dessa dörrar öppnas inte av skryt och få fängt tal. Det är må nga
som söker, men få som finner. Varför är det så ? Jo, det är så på
grund av att detta stadiet kräver sann uppriktighet och sanna
uppoffringar. Bara ord betyder ingenting i det här
sammanhanget. Att trofast gå rakt ut i den eld, som andra
springer ifrå n, är det första kravet på den här vägen. Skryt
hjälper inte, utan det som behövs är praktisk må lmedvetenhet
och uppriktighet. I detta sammanhang har Gud, den Härlige
sagt:
Och när Mina tjänare frågar dig om Mig, säg till dem att Jag
är nära. Jag hö rsammar den åkallandes bö n när han ber till
Mig. Så borde de sö ka Mig genom sina bö ner, på det att de
måtte ha en fast tro på Mig, och så att de måtte bli rätt
vägledda (2:187).
94
ANDRA FRÅ GAN
Vilket är människans tillstånd efter dö
den?
Människans tillstå nd efter döden är inte ett nytt tillstå nd, utan
det är bara så att hennes tillstå nd framstå r tydligare i nästa liv.
Vad som än är en persons sanna tillstå nd när det gäller hans tro
och gärningar, vare sig dessa är rättfärdiga eller inte, i detta
livet, förblir de dolda inom honom och dess gift eller motgift
på verkar honom i det fördolda.
I livet efter döden är det inte så , utan allt kommer att
manifestera sig öppet. Man upplever nå got av detta i
drömmen. Den sovande människans tillstå nd blir uppenbart i
drömmen. När hon börjar få hög feber kan hon se eld och
flammor i drömmen, och om hon börjar insjukna i influensa
eller svå r förkylning kan hon drömma att hon flyter omkring i
vatten. På så sätt blir det kroppen är på väg att möta synligt i
drömmen. På det här sättet kan man få en förstå else av att
samma fenomen gäller Guds väg beträffande livet efter detta.
På samma sätt som en dröm omformar vå rt andliga tillstå nd till
fysisk form, kommer det att omformas i nästa liv. Vå ra
gärningar och deras konsekvenser kommer att bli fysiskt
uppenbara i nästa liv, och det vi bär med oss dolt i vå rt inre
kommer att visas fram öppet i vå ra anleten i nästa liv.
95
På samma sätt som en person observerar olika typer av
manifestationer i sina drömmar men inte är medveten om att
de bara är manifestationer, utan tolkar dem som verklighet,
kommer det att vara i nästa liv. Genom dessa manifestationer
kommer Gud att visa en ny kraft, som är perfekt. Om vi inte
hade kallat tillstå ndet i nästa liv för manifestation, utan sagt att
det var en ny skapelse genom gudomlig makt, skulle det vara
helt korrekt.
Gud har sagt:
Och ingen dygdig människa vet vilken ö gonfrö jd som hålls
gö md fö r dem som belö ning fö r det hon brukade gö ra (32:18).
Så lunda har Gud beskrivit alla dessa nå degå vor som dolda,
och vars like inte kan å terfinnas i denna världen. Det är
uppenbart att denna världens gå vor inte är dolda för oss, och vi
känner väl till mjölk, granatäpplen, vindruvor osv, vilka utgör
födoämnen här. Detta visar att nå degå vorna i nästa liv är nå got
helt annat och inte har nå got gemensamt med detta livets
gå vor, bortsett frå n själva namnet. Den som uppfattar
paradisets tillstå nd i samma termer som tillstå ndet i detta livet,
begriper inte det allra minsta av den Heliga Qur’anen.
Den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med
honom, har sagt beträffande tolkningen av den här versen att
himlen och dess nå degå vor är så dana att inget öga sett dem
och inget öra hört talas om dem, inte heller har de kunnat
uppfattas av nå got mänskligt sinne. Fastän vi ser denna
världens gå vor och hör talas om dem och tanken på dem också
har passerat genom vå ra huvuden. Nu när Gud och Hans
sändebud beskriver dem som nå got ovanligt, skulle vi helt och
hå llet ta avsteg frå n den Heliga Qur’anen om vi inbillade oss
att vi kommer att bjudas samma mjölk som man i detta livet
96
erhå ller frå n kor och bufflar, som om hjordar av mjölkgivande
kreatur skulle vandra omkring i himlen, och som om det skulle
finnas ett antal bikupor i himlens träd, där änglarna producerar
honung och häller det i strömmar. Har så dana uppfattningar
nå got att göra med läran som säger att man aldrig har sett
maken till de gå vorna i denna världen och att de lyser upp
själen och hjälper oss att förstå Gud och ger oss andlig näring?
De beskrivs i fysiska termer, men vi har få tt lära oss att deras
källa är själen och dess rättfärdighet. Lå t inte nå gon inbilla sig
att den vers ur den Heliga Qur´anen som citeras nedan om att
paradisets invå nare kommer att känna igen gå vorna när de få r
syn på dem, innebär att de få tt dessa gå vor förut också . Allah,
den Härlige, har sagt:
Ge glädjebudskap till dem som tror och gö r fullständigt goda
gärningar om att de kommer att ärva trädgårdar nedom vilka
floder strö mmar. Närhelst de får frukter därifrån, vilka de
redan smakat i livet i denna världen, kommer de att utropa:
Det är detta vi fått fö rut, ty de kommer att finna att de
frukterna liknar de frukter som de redan smakat (2:26).
Ur den versens ord kan man inte förmoda att paradisets
invå nare, när de få r syn på paradisets gå vor, kommer att
upptäcka att det är samma gå vor som de redan erhå llit i sitt
tidigare liv. Detta skulle vara ett stort misstag och det skulle
vara raka motsatsen till versens sanna betydelse. Det Gud
Allsmäktig har sagt här är att de som tror och gör rättfärdiga
gärningar, bygger ett paradis med sina egna händer, där träden
97
är deras tro, och floderna deras rättfärdiga gärningar. Ä ven i
livet efter detta kommer de att äta av paradisets frukter, det är
bara det att dessa kommer att vara sötare och mer uppenbara.
De har i andlig mening ätit av dem i detta livet och kommer att
känna igen dem i nästa liv och de kommer att utropa: Detta ser
ut att vara samma frukt som vi redan smakat, och de kommer
att upptäcka att frukterna liknar de frukter de redan smakat i
denna världen. Den här versen kungör tydligt att de personer
som i detta livet fick sin näring genom Guds kärlek, kommer
att få samma näring, fast i fysisk form, i nästa liv. Eftersom de
redan i detta livet smakat kärlekens sötma och därför är
medvetna om den, kan deras själar minnas den tid när de
brukade komma ihå g Gud, som de älskar, i skrymslen, i
ensamhet, i nattens mörker, och hur de brukade få uppleva
denna sötma.
I den versen nämns kort sagt ingen materiell föda. Om nå gon
skulle få för sig att de rättfärdiga, eftersom de få tt denna
andliga föda i sina jordeliv, inte kunde säga att det var en gå va
av nå d som ingen sett eller hört talas om i hela världen, och
inte heller begripits av mänskliga hjärnor, blir svaret att det
inte föreligger nå gon motsättning, eftersom versen inte innebär
att paradisets invå nare skulle få del av denna världens gå vor.
Vad de än må tte få genom att uppfatta det gudomliga, är gå vor
frå n livet efter detta, och de få r ett smakprov av dem i förväg,
för att stimulera deras iver.
Vi få r komma ihå g att verkligt goda människor inte hör till
världen, och det är därför världen hatar dem. En verkligt god
människa hör himlen till och få r himmelska gå vor till skänks.
Den som tillhör världen få r världsliga gå vor och den som
tillhör himlen få r himmelska gå vor. På så sätt är det sant att
dessa gå vor är dolda för de världsligas öron, hjärtan och ögon
men den vars världsliga liv dör ut och som få r en andlig dryck
98
att dricka, som han kommer att få smaka i fysisk form i livet
efter detta, och kommer då att minnas att han smakat dem i sitt
föregå ende liv. Men det är också sant att han kommer att anse
att världens ögon och öron är omedvetna om den. Eftersom
han var i världen fastän han inte var av denna världen, kan han
också vittna om att de himmelska gå vorna inte är av denna
världen och att han inte så g dessa gå vor i världen och inte
heller brukade hans öron höra talas om dem, och inte heller
kunde hans sinne uppfatta den. Han så g smakprov på dessa
gå vor frå n det tillkommande livet, och dessa gå vor var inte av
denna världen. De var en presentation av det tillkommande,
med vilket han hade samband medan han inte hade samband
med denna världen.
Tre insikter i den Heliga Qur’anen om det tillkommande.
Vi få r komma ihå g att den Heliga Qur’anen har framställt tre
insikter rörande livet efter döden, och vi tänker nu beskriva
dem.
Den första insikten.
Den Heliga Qur´anen har upprepade gå nger bekräftat att livet
efter döden inte är nå got nytt fenomen utan alla dess
manifestationer är reflektioner av detta livet.
Det stå r till exempel:
Och varje människas gärningar har Vi fäst vid hennes hals
och på Uppståndelsens Dag skall Vi visa en bok fö r henne
vilken hon kommer att finna vidö ppen (17:14).
99
I den här versen har uttrycket ” få gel” * metaforiskt använts för
att beskriva gärningar, ty varje gärning, god eller då lig, flyger
iväg som en få gel så snart den är utförd och arbetet eller nöjet
med den tar slut, och endast intrycket av tyngd eller lättnad
ligger kvar över hjärtat.
Qur’anen visar på den principen att varje mänsklig gärning
lämnar ett dolt avtryck hos upphovsmannen, vilket orsakar
tillsvarande gudomlig reaktion, som stadfäster just den
gärningens onda eller goda valör. Dess avtryck kommer att
präntas in i hjärtat, ansiktet, ögonen, öronen, händerna och
fötterna på utövaren. Detta är det dolda protokoll som kommer
att bli uppenbart i det tillkommande.
Beträffande himlens invå nare stå r det:
På den dagen kommer du att se de troende männens och de
troende kvinnornas ljus, vilket är dolt för denna världen, löpa
framför dem och vid deras högerhänder (57:13).
Med adress till alla som handlar orätt stå r det:
*
Det arabiska ordet i versen har här ö versatts med ”gärningar”, men
ordet används även i den bildlika betydelsen ”fågel”. (Ö vers.anm.)
100
Begäret att ö ka era världsliga ägodelar behärskar er till dess
att ni når era gravar. Satsa inte allt pådenna världen. Snart
nog kommer ni att inse fåfängan i era gö randen, och en gång
till: ni kommer snart att inse vilket misstag ni begår när ni
jagar denna världens rikedomar. Om ni hade ägt kunskapens
fö rvissning, skulle ni helt säkert ha sett helvetet redan i denna
världen. Men ni kommer att fåse det med synens säkerhet i det
mellersta stadiet (Barzakh), och sedan kommer ni att ställas
till svars påDomens Dag och ett straff kommer att utmätas fö r
er och ni kommer att lära känna helvetet genom er egen
erfarenhet (102:2-9).
Tre typer av kunskap.
I de här verserna har Gud Allsmäktig beskrivit att helvetet
börjar redan i denna världen för syndarna, men på ett
smygande sätt, och om de hade tänkt efter, hade de kunnat se
helvetet redan i detta livet. Här antyder Gud tre typer av
kunskap, nämligen kunskap genom förnuftet, kunskap genom
nå got man säkert ser och kunskap genom den säkerhet som
den egna erfarenheten ger. Jag skall försöka illustrera detta.
När man uppfattar rökluft på avstå nd, vet man att eld och rök
hör ihop och att det då också må ste finnas eld där det finns
rök. Detta är kunskap genom förnuftet. När man kommer
närmare ser man eldens flammor, och det är kunskap om nå got
man säkert ser. Men om man gå r rakt in i elden, skulle det vara
den säkerhet som erfarenheten ger. I de här verserna säger Gud
Allsmäktig att en absolut säker kunskap om helvetets existens
kan uppnå s i detta livet genom förnuftet, genom att säkert se,
vilket kan uppnå s genom ” Barzakh” , det mellanstadium som
finns mellan döden och domen, och på Domens Dag kommer
den kunskapen att bli till säker förvissning genom erfarenhet.
101
Tre tillstånd.
Jag vill nu förklara att enligt den Heliga Qur’anen finns det tre
existentiella stadier. Det första är världen, som kallas den
första skapelsen och utgör ett tillstå nd med ansträngningar. I
denna världen gör man det som är gott eller ont. Efter
uppstå ndelsen kommer de dygdiga att fortsätta göra framsteg i
godhet, men då kommer det att helt och hå llet vara av Guds
nå d, och inte som ett resultat av nå gon mänsklig ansträngning.
Det andra tillstå ndet är det mellanstadium som kallas
” Barzakh” . På arabiska betyder det nå got som finns mellan två
andra ting. Eftersom tillstå ndet ligger mellan den första
skapelsen och uppstå ndelsen, kallas det ” Barzakh” . Detta
uttryck har alltid använts för det här mellanstadiet. På så sätt
innebär det ett stort dolt vittnesbörd om detta mellanstadium. I
min bok ” Minanur Rahman” har jag visat att de arabiska orden
stammar frå n Guds egen mun och att detta är Guds enda språ k
och att det är det äldsta språ ket och att det är en källa till all
slags kunskap och att det är alla andra språ ks moder och att det
är den gudomliga uppenbarelsens första och sista tron. Det är
den gudomliga uppenbarelsens första tron, eftersom arabiska
är Guds språ k, vilket var hos Gud sedan begynnelsen. Sedan
kom det språ ket ner till världen och olika folk omvandlade det
till sina egna språ k. Det är den gudomliga uppenbarelsens sista
tron, eftersom Guds sista bok, som är den Heliga Qur´anen,
uppenbarades på arabiska.
” Barzakh” är ett arabiskt ord sammansatt av ” Barra” och
” Zakha” , vilket betyder att möjligheter att förtjäna nå got
genom gärningar har tagit slut och fallit i glömska. ” Barzakh”
är en situation där människans dödliga tillstå nd lösts upp och
kropp och själ har skiljts å t. Kroppen begravs i en grav och
själen faller också ner i en slags grav, vilket antyds genom
102
uttrycket ” Zakha” , eftersom den inte längre kan förtjäna
varken nå got gott eller nå got ont, vilket endast var möjligt när
den hängde samman med kroppen.
Det är helt klart att själens hälsa hänger ihop med kroppens
hälsa. En skada som drabbar en viss del av en persons hjärna
ger minnesförlust, medan en skada som drabbar en annan del
förstör
förmå gan
till
eftertanke
eller
orsakar
medvetandeförlust. På samma sätt kan kramper i hjärnan eller
en svullnad eller en sjukdom leda till en förträngning, leda till
känselbortfall, epilepsi eller förlamning. På så sätt lär vå r
erfarenhet oss slutgiltigt att själen är helt oanvändbar när den
blivit skild frå n kroppen. Det är helt få fängt att tro att själen
kan erhå lla nå gon välsignelse utan sin kropp. Vi har kanske
så dana fantasier, men de har inte stöd i förnuftet. Vi kan inte
förstå att vå r själ som blir hjälplös av små problem i kroppen
skulle kunna fortsätta i god kondition när förhå llandet till
kroppen helt har upphört. Lär oss inte vå r dagliga erfarenhet
att kroppens hälsa är väsentlig för själens hälsa? När nå gon
uppnå r en mycket hög å lder, faller även hans själ ihop. Dess
kunskapsförrå d stjäls av hög å lder, så som Gud den Härlige,
säger:
En person i hö g ålder når ett stadium när han, efter att ha
samlat stor kunskap, åter fö rlorar alltihop (22:6).
Alla vå ra observationer är bevis nog på att själen utan kroppen
inte är nå got alls. Detta förstärks av tanken att om själen var
värd nå got utan kroppen, hade Gud Allsmäktig saknat orsak
till att etablera en relation mellan den och en dödlig kropp.
Dessutom är det värt att lägga märke till att Gud Allsmäktig
har skapat människan för en gränslös utveckling. Så om det
inte är möjligt för själen att uppnå den utveckling som är
möjlig i detta korta jordeliv utan sällskap av kroppen, hur kan
103
vi då tro att det skulle vara möjligt för den att själv, utan
kroppen, uppnå en gränslös utveckling i nästa liv?
Allt detta visar att det enligt islamiska principer alltid är
kompanjonskapet med kroppen som är nödvändigt för att
själen skall kunna vara fullständig. När människan dör, lämnar
själen den dödliga kroppen, men i ett mellanstadium utrustas
varje själ med en kropp, som gör det möjligt för den att
uppfylla det tillstå ndets villkor. Den kroppen är emellertid inte
lik den här fysiska kroppen, utan är gjord av ljus eller mörker,
i enlighet med värdet av den människans gärningar under livet,
som om människans gärningar tjänar som en slags kropp i det
tillstå ndet. I Guds Ord har det upprepade gå nger nämnts att
vissa kroppar kommer att bli ljusa och vissa mörka. De
kommer att utgöras av de mänskliga gärningarnas ljus eller
mörker. Detta är ett fint mysterium, men det stå r inte i
motsättning till förnuftet. En god människa kan få glädjas å t en
upplyst kropp redan i detta livet och det finns må nga tillfällen
när detta upplevs i form av en vision. Detta kan vara svå rt att
förstå för en person med medelmå ttig intelligens, men den som
har nå gon erfarenhet av visioner anser inte att en så dan kropp
som bestå r av mänskliga gärningar som nå got så förvå nansvärt
eller konstigt, utan kan med lätthet acceptera detta fenomen.
Den kropp som, kort sagt, erhå lls i enlighet med ens gärningar,
blir en källa till upprepning av det goda och det onda i detta
mellanstadium. Jag har ofta i vaket tillstå nd mött personer som
avlidit, och jag så g att vissa onda och missledda människors
kroppar var så mörka att det så g ut som om de var gjorda av
sot. Jag är, som sagt, personligen insatt i dessa frå gor, och jag
bekräftar med eftertryck att, som Gud Allsmäktig har sagt, var
och en få r en kropp efter döden och den är antingen ljus eller
mörk. Det skulle vara ett stort misstag av människan att
försöka förstå denna fina insikt enbart med hjälp av förnuftet.
104
Man må ste inse att ögat kan inte upptäcka hur sött nå got
smakar, inte heller kan tungan ha insikt och på samma sätt kan
kunskapen om livet efter döden, vilken endast kan erhå llas
genom heliga visioner, inte förklaras enbart på förnuftets
grund. Gud Allsmäktig har utsett olika sätt för en människa att
skaffa sig kunskap om det okända redan i denna världen.
Därför är det viktigt att man söker efter allt på rätt sätt. Det är
endast då det kan upptäckas!
En annan sak som man bör hå lla i minnet är att Gud i Sitt Ord
har beskrivit så dana människor som döda, som är involverade i
ondska och felsteg och har förklarat de dygdiga levande.
Skälet till detta är att livsfunktionerna hos dem som dör i ett
tillstå nd där de försummar Gud genom att äta, dricka och ägna
sig å t sina passioner, blir avskurna, och de har inte nå gon del i
det andliga livet. De är i sanning döda och kommer att
å terupplivas endast för att få sina straff. Gud, den Härlige, har
sagt:
Den som kommer till sin Herre som syndare, fö r honom finns
sannerligen Helvetet; han skall varken dö däri eller leva
(20:75).
Men den som Gud älskar, dör inte med sin fysiska död, ty
deras uppehälle finns kvar hos dem.
Efter ” Barzakh” kommer uppstå ndelsens tredje stadium. I det
tillstå ndet kommer varje själ, god eller då lig, rättfärdig eller
orättfärdig, att få en synlig kropp. Den dagen har utsetts för
Guds fullkomliga manifestation, när varje person kommer att
105
lära känna sin Herre och var och en kommer att nå sin
fullkomliga ersättning. Detta bör inte ge anledning till
förvå ning, ty Gud har all makt och kan göra allt vad Han
behagar.
Han har sagt:
Har dåmänniskan icke lagt märke till att Vi har skapat henne
från bara en spermiedroppe som ingjö ts i livmodern? Sedan
blir hon en ihärdig grälmakare. Hon glö mmer sin egen
skapelse men har mycket att säga om oss. Hon säger: Hur kan
en person åter upplivas när benen fö rmultnat? Vem har makt
att återuppliva honom? Säg det till dem: Han som skapade
dem den fö rsta gången kommer att ge dem liv. Han känner väl
106
till varje skapelse tillstånd.(36:78-80).
Hans makt är sådana att när Han vill något, säger Han
beträffande det: Var! och det är. SåHelig är Han, i vems hand
konungariket ö ver alla ting ligger. Till Honom kommer ni alla
att fö ras tillbaka.(36:82-84).
I dessa verser har Gud, den Härlige, beskrivit att ingenting är
bortom Hans makt. Har inte Han som skapade människan ur
en enda droppe inte makt att skapa henne en gå ng till?
En okunnig person kanske invänder att eftersom det tredje
stadiet, vilket är uppstå ndelsen, kommer efter en längre tid, är
” Barzakh” -tillstå ndet endast en slags lå st utrymme för de goda
och onda och att detta är meningslöst. Svaret är att detta är ett
missförstå nd på grund av bristande kunskap. I Guds Bok
omtalas två stadier för vedergällningen för det goda och det
onda. Det ena är ” Barzakh” , ett tillstå nd där alla få r sin
vedergällning på ett förtäckt sätt. De onda hamnar i helvetet
direkt efter döden och de dygdiga kommer till himlen
omedelbart efter döden. Det finns å tskilliga verser i den Heliga
Qur’anen som beskriver att varje person kommer att få en
vedergällning för sina gärningar direkt efter döden.
Beträffande den rättfärdige stå r det till exempel:
Hans Herre sade till honom: Gådu in i Paradiset? (36:27).
Beträffande den onde stå r det:
Detta refererar till två vänner varav den ene kom till himlen
och den andre till helvetet. Den som kom till himlen var
angelägen om att ta reda påvar hans vän fanns någonstans.
Han fick se att hans vän var mitt i helvetet (37:56).
107
Belöning och straff startar så ledes med en gå ng och de som
döms till helvetet hamnar där, och de som belönas med himlen
kommer dit. Men efter det kommer det en dag med en
storslagen manifestation, och den har fastställts genom Guds
vishet. Han skapade människan, så att Han skulle kunna bli
igenkänd genom Sin skapelses makt. Sedan kommer Han att
förstöra allt, så att Han kan bli igenkänd genom Sin
överhöghet över allt, och därefter kommer Han att samla alla
efter det att Han skänkt dem ett fullkomligt liv, så att Han kan
bli igenkänd genom Sin makt.
Den andra insikten.
Den andra insikten om livet efter döden som den Heliga
Qur´anen lär oss är att alla denna världens andliga tillstå nd
kommer att manifesteras fysiskt, bå de i mellanstadiet och i
uppstå ndelsen. En vers som beskriver detta är:
Men den som är blind i detta livet skall vara blind i det
Tillkommande och till och med mer på avvägar från vägen
(17:73).
Detta betyder att detta livets andliga blindhet kommer att
manifesteras och upplevas fysiskt i livet efter detta.
I en annan vers stå r det:
Grip den helvetiske och slåen krage runt hans nacke och bind
honom sedan med en kedja, vars längd är sjuttio alnar.
(69:31-33).
108
De här verserna visar att denna världens andliga prövningar
kommer att manifesteras fysiskt i det tillkommande. Den
världsliga ambitionens krage, som böjde hans huvud mot
jorden, kommer att bli synliggjord i livet efter döden. På
samma sätt kommer kedjan av världsliga sysselsättningar att
bli synlig runt hans fötter och det världsliga begärets eld
kommer att flamma för fullt.
En ondsint person döljer ett helt helvete av världslig snikenhet
och begär inom sig och upplever den brännande känslan av
detta helvete då han misslyckas eller blir frustrerad. Så när han
är separerad frå n sina världsliga begär och utsätts för den eviga
misströstan, kommer Gud Allsmäktig att lå ta hans sorg
manifesteras fysiskt i form av eld.
Det stå r skrivet:
Och en skiljemur kommer att placeras mellan dem och det de
längtar efter, och det kommer att vara roten till deras straff.
(34:55).
En kedja av sjuttio alnar är ett tecken på att en ondsint person
ofta blir sjuttio å r gammal och ibland, om man bortser frå n
hans barndomså r och den extremt höga å ldern, har han få tt en
tid på sjuttio å r som han hade kunnat använda till förnuftigt
arbete och vishet. Men den olycksalige slösar bort dessa sjuttio
å r på världsliga handlingar och önskar inte slita sig loss frå n
dem. Så lunda bekräftar Gud Allsmäktig i denna versen att de
sjuttio å r som en så dan person tillbringat med att jaga denna
världens begärligheter kommer att manifesteras som en kedja
av sjuttio alnar i det tillkommande, en aln för varje å r. I det här
sammanhanget få r man komma ihå g att Gud Allsmäktig aldrig
straffar nå gon med missöden som Han valt för dem, utan Han
konfronterar enbart en person med dennes egna onda
109
gärningar. På ett annat ställe säger Han:
O ni vilda och vilsegångna, rö r er framåt mot ett skydd som
har tre grenar, vilka varken ger skugga eller skyddar mot
flamman. (77:31-32).
De tre grenar som nämns här representerar grymhet, ohyfs och
vilda inbillningar. När det gäller personer som inte kan
kontrollera dessa egenskaper och omvandlar dem till
moraliska egenskaper, kommer de, i det tillkommande, att
manifesteras som tre grenar på ett träd som saknar löv, och
varken ger skugga eller skydd mot elden, utan lå ter så dana
personer förtäras av eld. Som kontrast har Gud Allsmäktig sagt
om himlens invå nare:
På den dagen kommer du att se de troende männens och de
troende kvinnornas ljus, vilket hålls dolt fö r denna världen,
lö pa framfö r dem och vid deras hö gerhänder (57:13).
Och i en annan vers stå r det:
den dag då(några) ansikten skall bli vita och (några) ansikten
skall bli svarta. (3:107)
Och i en tredje vers läser vi:
110
En beskrivning av (Paradisets) Trädgårdar som utlovats till de
Rättfärdiga: Däri finns floder av vatten vilket icke blir dåligt;
och floder av mjö lk vars smak icke fö rändras; och floder av
vin, som inte berusar, en njutning fö r dem som dricker av det;
och floder av klar honung utan fö roreningar. (47:16).
Här stå r det klart och tydligt att himlen skall förstå s som en
metafor och att den på så sätt innehå ller oändliga strömmar av
dessa nå degå vor. Detta innebär att det livets vatten som en
person med andlig insikt dricker i detta liv kommer att
manifesteras och bli synligt i det tillkommande. Den andliga
mjölk som han i detta liv lever av, precis som ett dibarn, blir
fysiskt synlig i himlen. Guds kärleks vin, som insvepte honom
andligen i detta liv, kommer att manifesteras i form av floder i
himlen. Den honung som utgör trons sötma, som den som
ärver andlig insikt fick smaka andligen i denna världen,
kommer att manifesteras och upplevas fysiskt i himlen. Var
och en som bor i himlen kommer att visa fram sitt andliga
tillstå nd öppet genom de trädgå rdar och floder han omges av.
På den dagen kommer Gud att avtäcka Sig själv för himlens
invå nare. Andliga tillstå nd kommer inte att förbli dolda i det
tillkommande, utan kommer att framstå fysiskt synliga och
lätta att uppfatta.
Den tredje insikten.
Den tredje insikten som rör livet efter detta är att det kommer
111
att finnas utrymme för oändlig utveckling där, eftersom Gud
Allsmäktig har sagt:
De troendes ljus kommer att lö pa framfö r dem och vid deras
hö gerhänder. De kommer att be: Vår Herre, fullkomna vårt
ljus fö r oss och ö vertäck oss med Din nåd. Du har fö rvisso
makt ö ver alla ting. (66:9).
Deras bön om att ljuset skall fullkomnas för dem är ett uttryck
för obegränsade framsteg. Det betyder att när de nå tt ett av
upplysningens stadier, kommer de att se ett ännu högre
stadium framför sig och när de ser det, kommer de att anse
stadiet i vilket de befinner sig är lägre, och kommer att be om
att få nå ännu högre stadier, och när det stadiet är nå tt, kommer
de att uppfatta ett tredje och ännu högre stadium framför sig
och börja be om att få nå det också . Deras längtan efter en
konstant utveckling beskrivs med orden: Fullkomna vårt ljus
fö r oss. Denna utvecklingskedja kommer att fortsätta i evighet.
Ingen kommer att falla bort, inte heller kommer de att bli
utslängda ur himlen, utan bara göra nya framsteg för varje dag.
Kanske nå gon undrar över att eftersom de kommit till himlen
och få tt alla sina synder förlå tna, vad finns det då för behov av
att fortsätta be om förlå telse? Svaret är att den rätta betydelsen
av ” Maghfirat” (att söka förlå telse) är att undertrycka och
dölja ett ofullständigt eller bristfälligt tillstå nd. Himlens
invå nare söker alltså nå högre fullkomlighet och att de helt
112
skall absorberas i ljus. Varje gå ng de få r syn på ett högre
stadium, kommer de att tycka att stadiet där de nu befinner sig
är bristfälligt och önskar lämna det, och när de sedan å ter igen
ser ett ännu högre stadium önskar de att det lägre stadiet skall
täckas över och på så sätt kommer de alltid att fortlöpande
söka obegränsad ” Maghfirat” . Detta sökande efter ” Maghfirat”
eller ” Istighfar” görs ibland på bas av en omvänd kritik mot
den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med
honom. Jag tror att det nu blivit klart att längtan efter
” Maghfirat” är en källa till stolthet för människan. Den som är
född av en kvinna och inte gör ” Istighfar” till sin vana, är en
mask och inte en människa, är blind och inte seende, oren och
inte ren.
Enligt den Heliga Qur’anen är himmel och helvete bå da
reflexioner av människans liv. Det är inte nå got nytt som
tillförs utifrå n. Det är sant att allt detta kommer att
manifesteras fysiskt i det Tillkommande, men allt är bara
reflexioner av människans andliga tillstå nd i detta livet. Vi
uppfattar inte himlen som om den innehöll materiella träd och
inte helvetet som om det var fullt av flinta och svavel. Enligt
islams lära är himmel och helvete reflexioner av de gärningar
som en person utfört i denna världen.
113
DEN TREDJE FRÅ GAN
Meningen med människans liv och hur denna
uppnås.
Olika människor sätter upp olika må l för sina liv, eftersom de
är kortsynta och saknar större beslutsamhet och begränsar sig
till världsliga må l och ambitioner. Men det må l som Gud
Allsmäktig satt upp för människan i Sitt Heliga Ord, lyder:
Och Jag har icke skapat den stora och den helt vanliga
människan (djinner och människor) utom fö r att de skall dyrka
Mig (51:57).
Människans sanna må l är alltså att tillbe Gud, att få Hans
förstå else och att leva i fullständig tillgivenhet mot Honom.
Det är tydligt att människan inte är i stå nd att själv fastställa
må let för sitt liv, ty hon kommer inte till jorden av egen kraft
och hon kan inte heller lämna jordelivet precis när hon vill.
Hon är skapad och Den Som skapade henne och utrustade
henne med bättre och högre egenskaper än djuren, har
dessutom utsett ett syfte med hennes liv. Vare sig nå gon nå r
ända fram till det eller inte, är syftet med att skapa människan
utan tvekan att tillbe och förstå Gud och att vara Honom
114
fullständigt tillgiven. På ett annat ställe i den Heliga Qur’anen
har Gud Allsmäktig sagt:
Den religionen som ger en sann fö rståelse av Gud och
beskriver Hans sanna tillbedjan är Islam. (3:20).
Islam är inneboende i människans natur och människor har
skapats i enlighet med islam… Det är den eviga religionen.
(30:31).
Detta betyder att Gud har önskat att människan skall ägna sig
å t tillbedjan och lydnad och kärlek med alla sina egenskaper.
Det är på grund av detta Han har skänkt människan alla de
egenskaper som passar islam.
Verserna har en mycket vid betydelse, och en del av dem har
vi förklarat i den tredje delen till den första frå gan. Här önskar
vi tillägga i korthet att det sanna syftet med de inre och yttre
organ och egenskaper som skänkts människan är att förstå
Gud, tillbe Honom och Hans kärlek. Det är på grund av detta
som människan inte finner sin sanna välfärd utom hos Gud,
trots att hon engagerar sig i livets olika projekt. Ä ven om hon
haft mycket pengar, haft hög ställning, varit köpman, har styrt
ett kungadöme, varit känd som en stor filosof, lämnar hon
slutligen alla dessa sysselsättningar med stor saknad. Hennes
hjärta förebrå r henne hela tiden för att hon är så totalt
upptagen med världsliga affärer och hennes samvete tillå ter
aldrig hennes slughet, bedrägeri och olagliga affärer.
115
En intelligent person kan uppskatta problemet på detta sättet
också , att alla tings syfte styrs av dess högsta prestation,
bortom vilket hans egenskaper inte kan fungera. En oxes
högsta funktion är till exempel att den drar plogen, används
vid bevattningsarbetet eller som transportmedel. Dess förmå ga
sträcker sig inte längre än så . Därför är syftet med oxens liv
just dessa tre ting. Den förmå r inte göra nå got annat. Men när
vi ser till människans förmå ga och försöker upptäcka hur lå ngt
den sträcker sig, finner vi att hon söker Gud, den Upphöjde.
Hon önskar bli Gud så tillgiven att hon inte behå ller nå got för
egen del, och allt hon äger skall bli Guds. Hon delar sin
naturliga drift att äta, sova osv med djuren. Vissa av djuren
ligger före henne i att arbeta. Bin suger upp blommornas
nektar och producerar en så utmärkt honung att människan
ännu inte förmå tt mäta sig med dem. Därför är det uppenbart
att människans högsta räckvidd är att möta Gud, den
Upphöjde. Så ledes är det sanna syftet med hennes liv att
hennes hjärtas fönster skall öppnas mot Gud.
Sätten att uppnå människans syfte.
Man kan frå ga sig hur detta syfte kan uppnå s och på vilka sätt
en person kan finna Gud. Det första är att upptäcka Gud
Allsmäktig på rätt sätt och att tro på en sann Gud. Ty om det
första steget inte är rätt, om en person till exempel tror att en
få gel, ett djur eller naturkrafterna eller en människas avkomma
är gud, finns det inte längre nå got hopp om att han skall kunna
gå längs rätt väg som leder honom till fortsatta framsteg mot
Gud. Den Sanne Guden hjälper dem som söker efter Honom,
men hur kan en död gud hjälpa de döda? I det här
sammanhanget har Gud, den Härlige, beskrivit en utmärkt
liknelse:
116
Den bö n som riktas till Honom är den enda sanna; ty Han har
makt att gö r allting. Och som de åkallar istället fö r Honom,
svarar dem inte alls. Deras fall är likt den som sträcker fram
sin hand mot vatten fö r att det skall nåhans mun, men det når
den inte. Och bö ner från den som är omedveten om den sanne
Guden är bara en villfarelse. (13:15)
Det andra sättet är att vara medveten om Guds Allsmäktig
skönhet, ty hjärtat attraheras normalt av skönheten och när
man ser den, genereras kärlek i hjärtat. Guds skönhet är Hans
Enhet, Hans Storhet och Hans Majestät och alla andra av Hans
egenskaper, så som det stå r i Qur’anen:
Gud är En i sig själv och sina egenskaper och sin ära. Han
har ingen partner. Alla är beroende av Honom. Han ger varje
partikel dess liv. Han är en källa till nåd fö r allt och är inte i
behov av nåd från någon. Han är varken en son eller en fader,
ty ingen är Hans like och ingen är lik Honom (112:2-6).
Qur’anen visar om och om igen på Guds storhet och
117
storslagenhet och ger människornas hjärtan intryck av att
endast en så dan Gud kan vara hjärtats efterlängtade må l, och
inte nå gon död eller svag eller ömkansvärd eller ynklig
varelse.
Det tredje sättet att nå Gud är att känna till Hans välgörenhet,
ty skönhet och välgörenhet är två saker som väcker kärlek.
Guds välgörande egenskaper summeras upp i ” Surah Fatiha” :
Det betyder att Gud skapar Sina tjänare ur ingenting, genom
Sin egen fullkomligt välgö rande nåd, och Hans fö rsö rjning
finns alltid till fö r dem. Han ger Sitt stö d till allt, och varje
slag av Hans nåd har uppenbarats fö r Hans skapelser (1:2-4)
Hans välvilja är helt utan gränser och Han har sagt:
Och om ni fö rsö ker räkna Allahs ynnestbevis, kommer ni inte
att kunna ange deras antal. (14:35).
Det fjärde sättet Gud har givit oss för att uppnå livets sanna
syfte, är bönen, och Han har sagt:
Be till Mig; Jag kommer att besvara er (bö n) (40:61).
Vi uppmanas om och om igen till att be till Gud så att vi skall
finna Honom, inte genom vå r egen kraft, utan genom Hans
kraft.
Det femte sättet att nå det syftet med livet, som Gud
118
Allsmäktig har bestämt är att kämpa för Hans sak, dvs att vi
skall söka Gud genom att ge ut vå ra pengar för Hans sak och
genom att använda alla vå ra kunskaper för att främja Hans sak
och för att ge vå ra liv för Hans sak, och genom att använda
vå rt förnuft för Hans sak, och Han har sagt:
Och sträva fö r Allahs sak med er egendom och era liv och med
alla era egenskaper, och allt Vi har givit er av intelligens och
kunskap och fö rstånd och konstnärlighet, använd det fö r Vår
sak (2:4).
Vi vägleder sannerligen den längs Våra vägar som strävar
efter Oss (29:70).
Det sjätte sättet att nå detta må l har beskrivits som
stå ndaktighet, vilket innebär att en sökare inte få r bli trött eller
tappa modet och inte få r vara rädd för prövningar, ty Gud har
sagt:
119
Beträffande dem som bekräftar: Gud är Vår Herre, och
vänder sig bort från falska gudar och sedan fö rblir
ståndaktiga, det vill säga, som fö rblir ståndaktiga under
prö vningen och svårigheter ö ver dem sänker änglarna sig och
fö rsäkrar dem: Frukta inte, sö rj inte heller utan frö jdas ö ver
att ni fått den lycka som ni lovats. Vi är era vänner i detta liv
och i det Tillkommande. (41:31-32).
De här verserna visar att stå ndaktigheten vinner Guds
Allsmäktig välbehag. Det är så sant som det är sagt att
stå ndaktighet är mer än ett mirakel. Stå ndaktighetens
fullkomning är när nå gon är omgiven av svå righeter och ens
liv, heder och goda namn och rykte stå r på spel för Allahs sak,
och ingen utväg att få lättnad finns att tillgå , så till den grad att
till och med visioner, drömmar och uppenbarelser stängts av
frå n Gud, som en prövning, och man är hjälplöst utlämnad i
fruktansvärd fara, just då , i den situationen, skall man inte
tappa modet eller fly som en fegling och inte heller lå ta sin
trofasthet ställas i tvivel det allra minsta.
Man få r inte lå ta sin uppriktighet och uthå llighet bli försvagad,
man skall vara nöjd med sin onå d, man skall vara försonad
med döden, man skall inte vänta på att en vän ger sitt stöd för
att man skall kunna stå på sig, och inte heller söka goda
nyheter frå n Gud på grund av prövningens allvar. Man skall
stå rakt och stadigt trots sin hjälplöshet och svaghet och brist
på tröst frå n alla hå ll. Vad som än kommer skall man erbjuda
sig själv som offer och vara helt i samstämmighet med de
gudomliga på buden och man skall inte visa nå gon oro eller
beklaga sig ända till dess att prövningen är över. Detta är den
stå ndaktighet som leder till Gud. Detta är den parfym vars doft
fortfarande nå r oss frå n stoffet av Budbärare och Profeter och
trogna och martyrer.
Detta framgå r också av bönen:
120
Led oss påde ståndaktigas väg, den väg som attraherar Dina
ynnestbevis och nåd, och som om man fö ljer den leder till att
man vinner Ditt välbehag. (1:6-7).
En annan vers antyder samma sak:
Vår Herre, sänd ner ståndaktighet ö ver oss i denna
prö vningstid, och låt oss dö i ett tillstånd när vi är
underkastade Dig. (7:127).
Vi få r komma ihå g att när vi drabbas av olyckor och
svå righeter lå ter Gud Allsmäktig ett ljus lysa över deras
hjärtan, vilka Han älskar, och styrkta av det kan de möta de
olyckorna med stort lugn och av sin tros kärlek kysser de de
kedjor som fjättrar dem. När en verkligt god människa drabbas
och dödens tecken blir uppenbara, börjar han inte köpslå med
sin Herre om att bli befriad frå n det tillstå ndet, eftersom att
fortsätta be om att bli räddad frå n ett så dant tillstå nd innebär
att motsätta sig Guds på bud och är oförenligt med fullständig
underkastelse. En sann älskande fortsätter framå t även i olycka
och anser att livet inte är värt nå got i en så dan situation, utan
säger farväl till det, underkastar sig helt Guds vilja och söker
endast Hans välbehag. När det gäller så dana människor har
Gud Allsmäktig sagt:
De som Gud älskar offra sitt liv fö r Guds sak i gengäld fö r
Guds välbehag. Sådana människor vinner Guds medlidande.
(2:208).
Detta är den anda av stå ndaktighet genom vilken man möter
121
Gud. Lå t den förstå , som så vill.
Det sjunde sättet att nå syftet med livet är att göra sällskap
med de rättfärdiga och följa deras goda exempel. Ett av
behoven för att profeter skall komma är att människan
spontant önskar ett fullkomligt exempel, och ett så dant
exempel fostrar må lsättningen och främjar en högre
beslutsamhet. Den som inte följer ett exempel, blir slöoch gå r
vilse. Detta beskriver Allah den Härlige, i versen:
Gö r sällskap med de rättfärdiga. (9:119),
och i versen:
Led oss på den rätta vägen, deras väg vilka Du bevisat nåd.
(1:6-7).
Det innebär att man skall hå lla sig till de rättfärdiga och lära
sig de rätta vägarna av dem som erhöll nå degå vor före en
själv.
Det åttonde sättet att nå livets syfte är genom visioner, sanna
drömmar och uppenbarelser. Eftersom vägen som leder till
Gud Allsmäktig är en svå r väg att gå , stenlagd med olyckor
och svå righeter, och det är möjligt att man gå r vilse när man
gå r på den här okända stigen och att man börjar förtvivla och
slutar gå framå t, önskar Guds barmhärtighet att trösta och
uppmuntra och förstärka ens må lsättning och iver. Därför är
det Hans sätt att till och frå n trösta så dana människor med Sitt
Ord och Sin uppenbarelse och därigenom göra det uppenbart
för dem att Han är med dem. På så sätt få r de ny styrka och
kan med iver fortsätta sin resa framå t.
Gud har sagt:
122
Fö r dem finns det glädjebudskap i det nuvarande livet och i
det Tillkommande (också). (10:65).
Den Heliga Qur’anen har beskrivit må nga andra sätt att nå
livets må l, men på grund av tidsbristen avstå r vi frå n att
beskriva dem alla.
123
DEN FJÄ RDE FRÅ GAN.
Lagens praktiska tillämpning i detta livet och i
nästa.
Vi har redan beskrivit att effekten av Guds sanna och
fullkomliga lag på människans hjärta i detta livet är att den
lyfter henne frå n vildarnas tillstå nd och omvandlar henne till
en mänsklig varelse och därefter utrustar henne med en
högtstå ende moral och slutligen gör henne lik Gud. En av
effekterna av lagens praktiska tillämpning är att den som följer
den sanna lagen och utvecklas, accepterar sina medmänniskors
rättigheter och tillämpar sin förmå ga att behandla andra som
jämställda och utövar välvilja och sann sympati vid rätt
tillfälle. En så dan person delar med sig av de nå degå vor som
Gud har givit till sina medmänniskor, i enlighet med deras
rang, som till exempel kunskap, förstå else, pengar, sätt att ha
det bekvämt. Han sprider sitt ljus över mänskligheten liksom
solen, och liksom må nen få r han ljus frå n Gud och förmedlar
det till andra. Genom att vara lika klart upplyst som dagen
visar han vägen till dygd och godhet för andra och liksom
natten döljer han deras svaghet och ger tröst å t dem som är
oroliga. Liksom skyn ger han skydd under sin skugga för var
och en som behöver det och lå ter nå dens regn strömma när det
är rätt tid för det. Som jorden blir han, av ren ödmjukhet, som
ett golv för allas bekvämlighet, och samlar ihop dem för att ge
124
dem trygghet och ger dem olika slag av andliga frukter. På så
sätt fullföljer den som hå ller sig till den perfekta lagen sina
skyldigheter till sitt yttersta mot Gud och mot sina
medmänniskor. Han förlorar sig själv i Gud och blir en sann
tjänare till Guds skapade varelser. Detta är effekten av lagens
psykiska tillämpning på hans liv här.
Dess effekt i det tillkommande är att den som följer den
kommer att få se sitt andliga förhå llande till Gud bli en
manifest verklighet. De tjänster han gör Guds skapade varelser
av kärlek till Gud och som stimuleras av hans tro och hans
längtan efter rättfärdiga gärningar, kommer att manifesteras
som träd och floder i paradiset för honom.
I detta sammanhang har Gud Allsmäktig sagt:
Vi skall kalla solen och dess ljus till vittne; och Vi skall kalla
må nen till vittne när den följer solen och få r sitt ljus av den
och överför det till folket. Och Vi kallar den dagen till vittne
när den manifesterar solens ljus och lyser upp stigarna och Vi
kallar natten till vittne när den mörknar och innesluter allting i
sig själv, och Vi kallar himlen till vittne och syftet för vilket
125
den skapades, och Vi kallar jorden till vittne och syftet till att
den blev utbredd som ett golv, och Vi kallar den mänskliga
själen till vittne och dess egenskaper som gör den likvärd med
alla dessa andra ting, det vill säga alla de egenskaper som vi
finner hos de andra kroppar som omnämnts, finns samlade i
den fullkomliga människans själ. Eftersom dessa kroppar
tjänar människan på olika sätt, utför den fullkomliga
människan allt detta av sig själv.
Sedan säger Han: Den som renar sin själ kommer att befrias
från dö den och nåfrälsningen, det vill säga att den som av sin
kärlek till Gud tjänar Guds skapade varelser, precis som
solen, månen och jorden gö r det.
Vi få r komma ihå g att i detta sammanhang betyder liv ett evigt
liv, vilket kommer att skänkas den fullkomliga människan.
Detta innebär att frukten av att följa lagens praktiska
tillämpning är ett evigt liv i nästa värld, vilket kommer att
upprätthå llas av Gud i all evighet. Så stå r det att den som
skadar sin själ och inte skaffar sig de egenskaper fö r vilka han
fick lämplig fö rmåga och går tillbaka efter att ha levt ett orent
liv, kommer att bli ruinerad och skall fö rtvivla i all evighet.
Detta illustreras av berättelsen om Allahs honkamel, som fick
hälsenan avskuren av en galning frå n stammen Thamud och
hindrades frå n att dricka frå n brunnen. Detta innebär att
människans själ är som Guds honkamel som Han besitter,
vilket innebär att människans hjärta är en plats för Gudomliga
manifestationer. Honkamelens vatten är Guds kärlek och
förstå else som ger den näring. När Thamudmedlemmen skar
av hälsenan på Guds honkamel och hindrade den frå n att
dricka, drabbades de av Guds straff och Han brydde sig inte
om vad som hände med dem som var beroende av dem. På så
sätt blir den ruinerad som skadar sin själ och hindrar den frå n
att intaga andlig föda och inte vill fostra den (91:2-16).
126
Filosofin bakom ederna i den Heliga Qur’anen.
Det finns en djup filosofi i detta att Gud kallar solen och
må nen osv till vittne. Vissa av vå ra motstå ndare kritiserar Gud
i sin brist på kunskap, för att Han kallat skapade ting till vittne.
Eftersom deras intelligens är jordisk och inte himmelsk har de
inte full insikt. Syftet med en ed är att den som svär den,
lägger fram ett vittnesbörd till stöd för det han säger. Den som
inte har nå got vittne, kallar Gud till vittne, ty Han vet vad som
är dolt och Han är det främsta vittnet i alla kontroverser. En
person som använder Gud som vittne genom att svära en ed
vid Hans namn, menar att om Gud inte straffar honom efterå t,
är det ett bevis på att Gud bekräftat att det han sade var sant.
Därför är det inte tillå tet för en person att svära en ed vid nå got
skapat föremå l, ty inget skapat har kännedom om det osedda,
inte heller kan det straffa dem som svär falskt.
I de här verserna kallar Gud olika fenomen till vittne och det är
inte samma sak som när en människa svär en ed. Gudomliga
manifestationer är av två slag. Dels de som är självklara och
beträffande vilka det inte finns nå gon motsägelse. För det
andra de gudomliga manifestationer som är slutgiltiga, och om
vilka människor kan vara oense och ha fel. Guds Allsmäktig
syfte med att kalla olika fenomen till vittne är att fastställa
Sina slutgiltiga manifestationer genom deras vittnesbörd.
Det är uppenbart att solen, må nen, himlen och jorden har de
särdrag som vi omnämnt, men alla är inte medvetna om den
mänskliga själens särdrag. Gud har alltså använt Sina
uppenbara manifestationer som vittne i avsikt att förklara Sina
manifestationer.
Det är som om Han sade: Om ni svävar i tvivelsmå l
beträffande vilka egenskaper den mänskliga själen utrustats
127
med, tänk då på solen och må nen och de andra fenomen som
beskrivits och som uppenbarligen hade dessa egenskaper. Det
är ju så att människan är ett mikrokosmos som i sig innehå ller
en förminskad form av universums mönster. Eftersom det är så
att de stora elementen i makrokosmos äger dessa egenskaper
och är till gagn för Guds skapade varelser, hur skulle då
människan, som i rang stå r över alla dessa kroppar, kunna vara
utan de här egenskaperna? Så är det inte. Människan äger
sannerligen kunskapens och förnuftets ljus precis som solen,
och hon kan därmed lysa upp hela världen. Hon få r
visionernas och uppenbarelsernas gudomliga ljus, precis som
må nen och kan förmedla det till andra, som ännu inte nå tt den
mänskliga utvecklingens högsta stadier. Så hur kan då nå gon
säga att profetvärdigheten är en falsk egenskap och att alla
profetvärdigheter och avsiktliga gudomliga lagar och böcker
bara är vissa människors på hitt och själviskhet?
Ni ser hur alla vägarna lyses upp och höjder och dalar framstå r
när dagen gryr. På samma sätt är den fullkomliga människan
det andliga ljusets dag och när hon anländer blir varje väg klart
urskiljbar. Hon pekar ut den rätta vägen, ty hon är själv
sanningens och rättfärdighetens klara dag. På samma sätt ser ni
hur natten omsluter de trötta och hur arbetarna efter att ha
arbetat hå rt under dagen sover i nattens varma famn och vilar
ut efter sitt arbete. Natten täcker också över alla svagheter och
brister.
På samma sätt anlände Guds fullkomlige tjänare för att ge
människorna tröst och de som erhå ller uppenbarelser befriar
alla visa människor frå n en extrem ansträngning. Genom dem
kan stora problem som rör insikt lösas med lätthet. Den
gudomliga uppenbarelsen täcker över svagheter i det
mänskliga förnuftet och liksom natten lå ter den inte deras fel
bli kända, eftersom visa människor själva rättar till sina
128
misstag i ljuset av uppenbarelsen, och räddar sig själva genom
välsignelsen av Guds heliga uppenbarelse, frå n att bli
avslöjade.
Detta är skälet till att ingen muslimsk filosof offrade en grillad
tupp till en avgud så som Platon gjorde. Platon blev vilseledd
eftersom han inte ägde uppenbarelsens ljus, och trots att han
var en stor filosof utförde han en så dan då raktig och hatisk
gärning. Genom att följa vå r mästare, den Helige Profeten,
Allahs frid och välsignelser vare med honom, var de
muslimska filosoferna skyddade mot så dana då raktiga och
oheliga sedvänjor. Detta visar hur den gudomliga
uppenbarelsen, liksom natten, täcker över de vises brister.
Vi vet också att Guds fullkomliga tjänare ger skydd för var
och en som är trött, liksom himlen gör det. Hans profetior och
de som erhå ller Hans uppenbarelse lå ter sitt välgörande regn
falla över dem som frå n skyn, och de har också jordens
egenskaper. Olika typer av den höga kunskapens träd växer
upp ur deras fina själar, och människorna kan dra nytta av den
skugga, de blommor och de frukter dessa ger. Denna synliga
naturlag visas alltså fram inför vå ra ögon som ett vittnesbörd
om den dolda lag, vars vittnesbörd Gud Allsmäktig har uttalat
i form av en ed i de här verserna. Tänk därför på hur full av
vishet varje ord är som stå r i den Heliga Qur’anen och som
uttalades av en obildad ökeninvå nare. Hade det inte varit Guds
ord, hade inte de vise och de som anses högt utbildade, när de
konfronterades med denna djupa kunskap, gjort detta till ett
må l för sin kritik.
Det är en allmängiltig erfarenhet att när en person inte förmå r
uppskatta nå got med sitt eget begränsade förnuft, börjar han
istället kritisera det, som baseras på vishet, och hans kritik blir
ett bevis på att just den graden av vishet ligger över och
129
bortom det medelmå ttiga sinnets räckvidd. Det är på grund av
detta som de som anses visa har opponerat sig mot detta
fenomen, men nu när mysteriet blivit löst kan ingen förnuftig
människa kritisera det mer, utan snarare få glädje av det.
Den Heliga Qur’anen har på ett annat ställe använt en så dan ed
i syfte att citera ett exempel på naturlagarna som stöd för
uppenbarelsen som fenomen, och det stå r:
Vi kallar himlen, som sänder ner regnet, och jorden, som låter
olika typer av vegetation växa upp med hjälp av det regnet, till
vittne om att Qur’anen är Guds ord och Hans uppenbarelse
och den beslutar mellan sanning och falskhet och är inte bara
tomt prat, det vill säga den har inte blivit uppenbarad på
måfå, som ett periodvis fallande regn (86:12-15).
Här beskriver Gud Allsmäktig en välkänd naturlag för att ge
stöd å t sanningen i den Heliga Qur’anen, som är Hans eget
ord. Det är en välkänd observation att när det behövs faller
regnet ned frå n himlen och att all vegetation på jorden är
beroende av detta regn. När regnet inte faller, torkar brunnarna
också sakta ut vilket innebär att vattnet i jorden också är
beroende av regnet frå n himlen. Det är på grund av detta som
vattnet i brunnarna också stiger under regntiden och skälet är
att det himmelska vattnet få r jordens vatten att stiga.
Förhå llandet mellan den gudomliga uppenbarelsen och det
mänskliga förnuftet är likadant. Den gudomliga uppenbarelsen
är som ett himmelskt vatten och förnuftet är som jordens
vatten, som få r sitt underhå ll frå n det himmelska vattnet. När
det himmelska vattnet, det vill säga den gudomliga
uppenbarelsen hå lls tillbaka, torkar även det jordiska vattnet
130
gradvis ut. Det är på grund av detta som de vises förnuft
sviktar när det gå tt för lå ng tid utan att nå gon som erhå ller
uppenbarelser framträtt på jorden, på samma sätt som när
jordens vatten minskar och torkar upp.
För att inse detta fenomen är det tillräckligt att kasta ett öga på
tillstå ndet i världen, så dan den var precis före den Helige
Profetens ankomst (Allahs frid och välsignelser vare med
honom). Eftersom sexhundra å r hade gå tt sedan Jesus levde,
och ingen som erhöll uppenbarelser hade framträtt under tiden,
hade hela världen börjat torka. Varje enskilt lands historia
visar att innan den Helige Profeten, Allahs frid och
välsignelser vare med honom, framträdde, var falskhet allmänt
förekommande i hela världen. Hur kunde det komma sig? Jo,
det blev så eftersom den gudomliga uppenbarelsen hade hå llits
tillbaka under lå ng tid och himlens konungarike fallit i
händerna på det mänskliga förnuftet. Ingen är omedveten om
hur korrumperade människorna blev när de endast följde ett
bristfälligt förnuft. På så sätt kom det sig att förnuftets vatten
torkade in när uppenbarelsernas regn en tid inte föll.
Så genom dessa eder riktar Gud Allsmäktig vå r
uppmärksamhet mot denna bestämda och eviga naturlag och
kallar oss till att reflektera över det faktum att all jordens
vegetation är beroende av vattnet frå n himlen. På så sätt blir
den uppenbara naturlagen ett vittne till den dolda lag som styr
gudomlig uppenbarelse. Försök nu att dra nytta av vittnets
vittnesbörd och använd inte enbart förnuftet som guide, ty det
finns inte nå got vatten som kan fortsätta existera utan
himmelskt vatten. På samma sätt som det är ett särdrag för det
himmelska vattnet att det höjer vattennivå n i alla brunnarna,
vare sig det faller direkt i en brunn eller inte, på samma sätt
lyses förnuftet upp och blir klart i en omfattning som aldrig
förut setts, när en som erhå ller gudomlig uppenbarelse
131
anländer till världen, vare sig en vis person följer honom eller
ej. Människor börjar söka efter sanningen och deras förmå ga
till eftertanke lyfts upp frå n det osedda. På så sätt
å stadkommer den välsignade ankomsten av en som erhå ller
gudomlig uppenbarelse att förnuftet och hjärtat blommar upp
och jordens vatten stiger på grund av det. Så när ni märker att
alla börjar söka efter en religion och nå got har rört upp
jordiska vatten, res då på er och var varnade och vet med er att
ett tungt regn har fallit frå n himlen och att den gudomliga
uppenbarelsen har regnat ner över det mänskliga hjärtat.
132
FEMTE FRÅ GAN.
Källan till gudomlig kunskap.
Den Heliga Qur’anen har behandlat det här ämnet så utförligt
att det inte gå r att beskriva det likadant nu på grund av
tidsbrist. Därför begränsar vi oss till en kort illustration.
Den Heliga Qur’anen visar oss att det finns tre sorters
kunskap, det vill säga kunskap på grund av säker kännedom,
kunskap genom det man själv har sett, och kunskap genom det
man själv har upplevt. Som vi redan förklarat är kunskap
genom säker kännedom när man inte vet nå got direkt utan
genom nå got som det kan hänföras till, som när vi till exempel
vet att när vi ser rök så finns det också en eld. Vi ser inte
elden, men vi ser röken, och på grund av den tror vi också att
elden existerar. Sedan, om vi då ser elden också , är detta enligt
den Heliga Qur’anen säkerhet genom att ha sett nå got. Om vi
kliver in i elden har vå r kunskap nå tt till förvissning genom
erfarenhet. Vi har redan förklarat allt detta och vi hänvisar
vå ra å hörare och läsare till detta.
Man må ste veta att källan till den första sortens kunskap, det
vill säga kunskap genom säker kännedom, är förnuft och
information. Gud Allsmäktig beskriver i den Heliga Qur´anen
att helvetets invå nare bekräftar:
133
Det vill säga de bekräftar att om de hade använt sitt fö rnuft
och påett fö rnuftigt sätt hade närmat sig religionen och dess
lära eller om de lyssnat till de vise och lärdes ord och läst
deras skrifter noga, skulle de inte ha dö mts till helvetet
(67:11). Detta är i överensstämmelse med en annan vers där
det stå r:
Detta innebär att Gud Allsmäktig inte begär att människorna
skall acceptera något som ligger utanfö r deras intellektuella
kapacitet, och beskriver därfö r sådana lärosatser som kan
fö rstås av människorna, så att Hans direktiv inte ålägger
människorna något de inte kan bära. (2:287).
Verserna antyder också att man kan nå en säker kännedom
genom att lyssna också . Vi har till exempel aldrig besökt
London, utan bara hört talas om den staden av andra som
besökt den, men skulle vi då tro att alla dessa ljuger? Vi levde
inte heller på kejsar Alamgirs tid och har inte heller sett
honom, men hur skulle vi kunna betvivla att han var en av
Mogul-härskarna? Hur kunde vi nå så dan visshet? Svaret är att
vi ständigt hörde talas om honom. Därför rå der det inget tvivel
om att man också nå r ett stadium av säker kännedom genom
att lyssna. Profeternas böcker är också en kunskapskälla, som
vi få tt genom hörseln, förutsatt att det inte finns nå gon
motsägelse i det vi hör.
Men om en bok sägs vara uppenbarad, och den finns i femtiosextio olika versioner, och nå gra av dem motsäger de andra,
134
och då , även om en grupp anser att bara två eller tre eller fyra
av dem är korrekta och de övriga felaktiga eller uppdiktade,
kan detta inte vara nå got bevis som kunde lägga grunden för
en säker kunskap. Alla de böckerna skulle komma att förkastas
som otillförlitliga på grund av deras motsägelser och kan
omöjligen anses vara nå gon källa till kunskap, ty kunskap är
bara det som ger en säker förstå else och en samling
motsägelser kan inte skänka nå gon förstå else.
Den Heliga Qur’anen är inte begränsad enbart till kunskap
som samlats genom ett kontinuerligt lyssnande, utan den
innehå ller välformulerade och övertygande argument. Inte en
av de lärosatser och principer och befallningar den beskriver
försöker tvinga sig fram enbart genom sin auktoritet, ty de är
redan inpräntade i människans natur. Det kallas en
På minnelse, och det stå r:
Detta betyder att den välsignade Qur’anen inte framställer
något som är nytt, utan bara är en påminnelse om det som
redan finns i människans natur och i naturens bok (21:51).
På ett annat ställe stå r det:
Detta innebär att islam inte fö rsö ker påtvinga något, utan ger
sakskäl som stö d fö r allt (2:257).
Qur’anen har en andlig egenskap, som lyser upp hjärtat, och
det stå r:
135
Den läker det som bekymrar sinnet (10:58).
På så sätt är det inte bara en bok som överförts genom
generationer, utan den innehå ller högtstå ende förnuftsmässiga
argument och är laddad med ett lysande ljus.
På så sätt leder intellektuella argument vilka har en sund bas,
en människa till säker kunskap genom förvissning. Detta
beskrivs i följande verser:
När visa och förnuftiga människor reflekterar över jordens
struktur och över himlakropparna, och funderar över växlingen
mellan dag och natt, upptäcker de i detta bevis som stöd för
Guds existens. Sedan söker de gudomlig hjälp för att bli ännu
mer upplysta och de kommer ihå g Gud stå ende, sittande och
liggande på sina sidor, och genom detta blir deras intellekt
skarpare och när de funderar över jordens och
himlakropparnas struktur, tvingas de bekräfta att detta
bestämda ordnade system inte kan ha skapats av en slump,
utan är en manifestation av gudomliga egenskaper. Genom att
så ledes acceptera att universums Skapare är Gud, ber de:
136
Herre, du är helig och står ö ver detta att bli fö rnekad och ö ver
att tillskrivas ofullkomliga egenskaper. Rädda oss därfö r
undan helvetets eld; vilket innebär att det är helvetet självt att
förneka Gud, och att allt välbefinnande och all glädje kommer
frå n Honom och frå n igenkännandet av Honom. Den som är
berövad möjligheten att känna igen Gud tillbringar redan detta
livet i helvetet (3:191-192).
Det mänskliga samvetets natur.
Det mänskliga samvetet är också en källa till kunskap, och det
har kallats den mänskliga naturen i Guds Bok. Det stå r:
Och fö lj den av Allah skapade naturen, den natur enligt vilken
Han har formgivit mänskligheten (30:31).
Vilket intryck gör den naturen? Det är att tro på Gud som En,
utan medarbetare, den som skapat allt, den som stå r över
födelse och död. Vi har beskrivit samvetet som en källa till
säker kunskap genom förvissning, fastän, som i detta fallet,
hjärnan inte flyger frå n en typ av kunskap till en annan så som
den gör beträffande röken den lägger märke till beträffande
förvissningen om en eld, och ändå finns det här ett mycket fint
slag av överföring vilken innebär att Gud har utrustat allt med
en speciell egenskap som inte kan beskrivas i ord, men som
människans sinne dras till genast när det lägger märke till den
eller kommer ihå g den. Den egenskapen är lika förknippad
med allt, som röken är med elden.
När vi till exempel betänker att Gud Allsmäktig existerar och
funderar över hurudan Han är, om Gud kan födas som vi, om
Han kan lida och dösom vi, då plå gas vå ra hjärtan omedelbart
vid tanken på det, och vå rt medvetande darrar och förkastar
137
indignerat alla så dana idé er och ropar ut att Gud, mot vars
kraft alla vå ra förhoppningar centreras, må ste vara fri frå n alla
defekter och må ste vara Helig och perfekt och mäktig. I
samma ögonblick som vi tänker på Gud, uppfattar vi en
fullkomlig relation mellan Gud och Enheten, som till och med
övergå r det som finns mellan elden och röken. Den kunskap vi
erhå ller genom samvetet är därför kunskap på samma nivå
som säkerhet genom förvissning. Men det finns ett annat
stadium i närheten av det, det vill säga kunskap genom det
man säkert ser. Det är en kunskapsnivå där det inte finns nå got
mellanled mellan oss själva och det vi erhå llit kunskap om.
När vi till exempel känner en god eller då lig lukt genom vå ra
luktorgan, eller känner att nå got är salt eller sött genom vå ra
smaknerver, eller känner att nå got är varmt eller kallt genom
vå rt känselsinne, så är all så dan kunskap som om det vore en
säkerhet genom det man själv sett.
När det gäller det tillkommande nå r vå r kunskap graden av
säkerhet genom det man själv sett, dvs när vi erhå ller direkt
uppenbarelse och hör Guds röst genom vå ra öron och upplever
sanna och klara visioner av Gud med vå ra ögon. Utan tvivel är
vi i behov av direkt uppenbarelse för att kunna få en så
fullständig förstå else som vå rt hjärta hungrar efter och som
hela vå r varelse törstar efter. Om Gud Allsmäktig inte hade
givit oss medel till en så dan förstå else i förväg, varför har Han
då skapat denna hunger och denna törst i vå ra hjärtan? Kan vi
bli nöjda med att i detta liv, vilket är vå r enda må ttstock när
det gäller det tillkommande, endast tro på en sann, fullkomlig,
mäktig och levande Gud endast på grund av berättelser och
historier, eller på grund av enbart förstå nd och förnuft, ett
förstå nd som dessutom fortfarande är bristfälligt och
ofullständigt?
Ö nskar inte deras hjärtan, vilka sant älskar Gud, att de skall få
138
glädjas å t njutningen i att få tala med Gud som de älskar, och
skall de som givit upp allt i världen för Guds sak, och tillägnat
Honom sina hjärtan och sina liv, vara nöjda med att
tillbakadragna stå i ett svagt ljus, utan att riktigt kunna urskilja
sanningens ljus konturer? Ä r det inte sant att vå r levande Guds
bekräftelse: Jag existerar! ger en så dan grad av förstå else
jämfört med vilket alla filosofernas inbillska böcker inte alls
kan uppnå ? Vad kan de så kallade filosoferna lära oss om de
själva är blinda? Om Gud Allsmäktig kort sagt avser att ge
fullkomlig insikt till alla dem som söker Honom, då har Han
sannerligen hå llit vägarna öppna för samtal med dem. I detta
sammanhang har Gud den Härlige lärt oss en bön i den Heliga
Qur’anen:
Led oss på den rätta vägen, deras väg, vilka Du bevisat nåd
(1:6-7).
Med orden gudomliga ynnestbevis avses här himmelsk
kunskap genom uppenbarelser och visioner som ges direkt till
människan.
På ett annat ställe stå r det:
Ö ver dem som fortsätter vara ståndaktiga efter att ha kommit
till tro på Gud sänker Guds änglar sig och fö rsäkrar dem:
Frukta inte, sö rj inte heller utan frö jdas i paradiset vilket ni
blivit lovade. (41:31).
139
Här stå r det klart och tydligt att Guds rättfärdiga tjänare
erhå ller uppenbarelser frå n Gud i tider av fruktan och sorg och
änglar kommer ner till dem för att uppmuntra dem.
På ett annat ställe stå r det:
Guds vänner erhåller goda nyheter i detta livet genom
uppenbarelser och samtal med Gud och de kommer ocksåatt
ha samma upplevelser i livet efter detta (10:65).
Betydelsen av uppenbarelsen.
Man bör komma ihå g att en uppenbarelse inte innebär att en
idé uppkommer i en persons tankar när han sätter sig och
funderar över saker och ting, som till exempel om en poet som
tänkt ut halva versen söker efter den andra halvan i sitt huvud,
och hans tankar sedan föreslå r den andra hälften. Detta är inte
nå gon uppenbarelse, utan enbart en reflektion i enlighet med
naturlagarna. När en person tänker på nå got gott eller ont, få r
han en motsvarande idé i sitt huvud. En person som till
exempel är from och sannfärdig skriver verser till stöd för
sanningen, och en annan som är elak och ondskefull ger stöd å t
falskheten och smädar de rättfärdiga i sina verser. Bå da dessa
skriver ett antal verser och det är helt möjligt att verserna som
skrevs av den som är rättfärdighetens fiende och som ger sitt
stöd å t falskheten är bättre än den andres, kanske på grund av
hans större vana att skriva poesi. Så om en tanke i huvudet
skulle anses vara en uppenbarelse, skulle en illasinnad poet
som är sanningens och de rättfärdigas fiende och som skriver i
opposition till sanningen och har förfallit till otro, kallas
mottagare av gudomlig uppenbarelse. Må nga romaner är
skrivna i en utmärkt stil och beskriver helt falska, men hela
tiden välarrangerade, historier. Skall då dessa historier kallas
140
uppenbarelser? Om en uppenbarelse enbart betydde en idé som
sprang fram i en persons huvud, skulle även en tjuv benämnas
mottagare av uppenbarelse ty en skicklig tjuv tänker ofta ut
särskilda tillvägagå ngssätt för att kunna utföra sina rå n och
stölder, och må nga sluga planer om rå n och mord passerar
genom hans huvud. Skall alla dessa oärliga projekt kallas
uppenbarelser? Sannerligen inte. Så kan endast den tänka som
inte är medveten om den sanne Guden som tröstar sina tjänares
hjärtan genom att tala till dem och skänka andlig kunskap å t
dem som inte känner till den.
Vad är då en uppenbarelse? Det är det levande och kraftfulla
samtalet mellan en helig och mäktig Gud och en av Hans
utvalda tjänare, eller med nå gon som Han avser att göra till sin
utvalde. När denna konversation på börjas på ett adekvat och
tillfredsställande sätt och den är helt fri frå n falska på stå endens
mörker, och inte bara bestå r av nå gra få inadekvata och
meningslösa ord, utan är full av behag vishet och
storslagenhet, då är det sannerligen Guds ord med vilket Han
önskar trösta sin tjänare och manifestera sig själv för honom.
Ibland överförs uppenbarelsen till en person genom prövningar
och då är den inte enbart full av välsignelser. I så dana fall få r
mottagaren genomgå en prövning redan i detta tidiga stadium
så att han, när han få tt smaka litet grand på uppenbarelsen,
ordnar sitt liv i enlighet med de riktlinjer som fastställts av
sanna mottagare av uppenbarelser, och om han misslyckas
med det, kommer han att känna sig frustrerad. Om han inte
följer de sant rättfärdigas väg, blir han berövad denna
välsignelsens fulla belöning och lämnas med enbart få fängt
skryt.
Miljoner dygdiga människor har få tt mottaga uppenbarelser,
men de var inte alla lika i rang enligt Guds uppskattning. Till
och med Guds heliga profeter, vilka erhå ller gudomlig
141
uppenbarelse på högsta nivå , är sannerligen inte lika i rang,
eftersom Gud Allsmäktig har sagt:
Dessa är Sändebuden, några av dem har Vi upphö jt ö ver
andra (2:254).
Detta visar att uppenbarelsen är en ren gudomlig nå d och den
är inte alls nå got bevis på upphöjdhet. Upphöjdheten beror på
mottagarens grad av sanningshalt, uppriktighet och trofasthet,
och vem som uppfyller detta vet endast Gud. Om
uppenbarelsen innehå ller alla sina välsignade egenskaper, så är
den också ett resultat av så dana egenskaper. Det finns inget
tvivel om att om uppenbarelsen yttrar sig som en frå ga som
mottagaren först ställer och som Gud sedan besvarar, och det
finns en sekvens frå gor och svar, och uppenbarelsen
karaktäriseras av gudomligt majestät och ljus och innehå ller
kunskap om det osedda och en sann förstå else, då är det
sannerligen Guds ord. Det är nödvändigt att den gudomliga
uppenbarelsen skall likna en dialog mellan två vänner. När
Guds tjänare ställer en frå ga, erhå ller han ett elegant och
passande svar frå n Gud Allsmäktig, i vilket hans eget jag och
tänkesätt och reflektioner inte har nå gon del. Om en så dan
dialog skänks en person som en nå d, då är det Guds ord och då
hå ller Gud mottagaren kär. Att uppenbarelser skänks som en
nå d, och att en levande och helig serie uppenbarelser skänks
Guds tjänare i en klar och ren form, tillhör inte nå gon, utom
dem som fortsätter utvecklas i tro, uppriktighet och gärningar.
Det finns dessutom nå got extra rörande detta (av andlig natur)
som vi inte förmå r beskriva. En sann och helig uppenbarelse
visar fram må nga av Guds underverk. Ofta skapas ett lysande
ljus och tillsammans med det överförs en majestätisk och
lysande uppenbarelse. Vad kan vara en större nå d än detta, att
den som erhå ller en uppenbarelse få r samtala med Den som
142
skapat himlarna och jorden. I denna värld kan Gud endast ses
genom samtal med Honom.
Detta inbegriper inte den situationen när en person yttrar ett
få fängt ord eller en mening eller en vers, och det passerar utan
att å tföljas av en dialog. En så dan person prövas av Gud, ty
Gud prövar ibland sina slöa och försumliga tjänare på så sätt
att en mening eller ett på stå ende springer fram ur hans hjärta
eller frå n hans tunga och han blir till en blind person som inte
vet varifrå n orden kom, om de kom frå n Gud eller Satan. En
så dan person må ste be Gud om förlå telse efter en så dan
upplevelse. Men om en av Guds rättfärdiga och dygdiga
tjänare få r uppleva en obruten dialog med Gud och hör klara,
ljuva, meningsfulla, visa och majestätiska yttranden i ett helt
vaket tillstå nd i form av frå gor och svar å tminstone tio gå nger,
vilket innebär att han ställer en frå ga och Gud besvarar den,
och sedan ställer han fortfarande helt vaken en annan frå ga och
Gud besvarar, och han ställer å ter en ödmjuk frå ga som Gud
besvarar. Detta skall ha hänt tio gå nger. Om Gud, under loppet
av en så dan dialog, hör Sin tjänares böner och lär honom en
djupare insikt och upplyser honom om kommande händelser
och hedrar honom upprepade gå nger med Sin klara dialog, då
bör den människan vara Gud Allsmäktig djupt tacksam och
vara Honom mer tillgiven än nå gon annan, ty Gud har, av Sin
stora nå d, valt ut honom till deras arvinge, vilka föregå tt
honom. Denna nå d är ytterst sällsynt och den högsta lycka. För
den som erhå ller den blir allt annat fullständigt värdelöst.
Ett av islams särdrag.
Islam har alltid producerat personer av denna rang. Det är
endast i islam som Gud närmar Sig en tjänare och samtalar
med honom och talar inom honom. Han bygger Sin tron i den
personens hjärta och lyfter hans innersta mot himlen. Han ger
143
honom alla de nå degå vor som också gavs till dem före honom.
Det är synd att den förblindade världen inte inser hur lå ngt en
person kan nå i sin närhet till Gud. De är inte själva
tillmötesgå ende och om nå gon skulle vara det, förklaras han
antingen vara icke troende eller också helgonförklaras han och
placeras i Guds ställe. Bå da dessa vägar, vilka springer fram ur
en eller annan extrem inriktning, är helt fel. En vis man få r inte
sakna stor beslutsamhet, och få r inte framhärda i förnekandet
av en så upphöjd rang, och få r inte heller degradera en så dan
man, men inte heller göra honom till Gud. När en person nå r
en så dan hög rang, manifesterar Gud en relation till honom
som om Han hade täckt över honom med Sin gudomlighet,
och en så dan person blir som en spegel som hjälper oss att
minnas Gud. Det är på grund av detta som den Helige
Profeten, Allahs frid och välsignelser vare med honom, sade:
Den som har sett mig, han har sett Gud. Detta är det sista
stadiet i människans andliga utveckling, och i det stadiet få r
hon full tillfredsställelse till skänks.
Talaren är själv hedrad med gudomliga samtal.
Jag skulle göra mig skyldig till ett stort fel mot mina
medmänniskor om jag inte på detta stadiet hade förklarat att
just detta stadium av gudomlig nå d har skänkts mig, en nå d
vars natur jag just definierat och hedrat mig med den typen av
samtal, som jag just beskrivit i detalj, så att jag skulle skänka
de blinda syn, vägleda den som söker om Den som så länge
verkat förlorad, och ge dem som accepterar sanningen goda
nyheter om den heliga källa som må nga talar om, men endast
få har funnit. Jag önskar försäkra å hörarna om att Gud, som
innebär frälsning och evig välgå ng för varje människa som
möter Honom, inte kan å terfinnas utan den Heliga Qur’anen.
Jag önskar att andra hade sett det jag har sett, och hört det jag
har hört, och lägga alla berättelser å t sidan och istället börja
144
springa efter sanningen. Det renande vatten som tvättar bort
alla tvivel, den spegel genom vilken den Högste kan ses, är det
samtal med Gud som jag just nämnt.
Lå t den vars själ söker sanningen resa sig och söka. Jag säger
er i sanning att om själen engagerar sig i ett sant sökande, och
hjärtat utvecklar en sann törst, skulle människorna leta efter
den vägen, söka den stigen. Hur kan den vägen upptäckas, och
hur kan slöjan mellan lyftas undan? Jag försäkrar alla sökare
om att det endast är islam som förmedlar de goda nyheterna
om den stigen. Alla andra har för länge sedan förseglat den
gudomliga uppenbarelsen. Var emellertid säkra på att det
sigillet inte satts dit av Gud, utan det är en ursäkt frå n
människor på grund av inskränkthet. Var säker på att det på
samma sätt som vi inte kan se utan ögon, inte höra utan öron,
inte tala utan tunga, inte heller är möjligt att förstå hur den
Högst Ä lskade skall kunna uppfattas utan den Heliga
Qur’anens hjälp. Jag var ung och nu är jag gammal, men jag
har ännu inte mött nå gon som kunnat svälja denna synliga
insikt utom genom denna heliga källa.
Källan till perfekt kunskap är den gudomliga
uppenbarelsen.
Kära ni, ingen kan kämpa emot Guds beslut. Var förvissade
om att källan till den fullkomliga kunskapen är den gudomliga
uppenbarelse som Guds heliga profeter erhå ller. Därför avså g
inte Gud, som är nå dens källa, att den gudomliga
uppenbarelsen skulle förseglas för all framtid och att världen
på så sätt skulle gå under. Dörrarna till Hans uppenbarelse och
till samtal med Honom är alltid öppen. Om ni söker dem på
rätt sätt, kommer ni med lätthet att finna dem. Livets vatten
har kommit ner frå n himlen och upphört på rätt plats. Vad
skall ni göra för att kunna få dricka av det? På ett eller annat
145
sätt skall ni ta er fram till den källan, hå lla munnen intill den,
så att ni kan fyllas av livets vatten. En människas hela lycka
bestå r i detta att hon skyndar sig i den riktning där hon ser ett
ljus, och följer den väg på vilken hon upptäcker ett spå r efter
den Vän som tappats bort.
Ni har sett att ljuset alltid kommer frå n himlen och faller ner
till jorden. På samma sätt faller också vägledningens sanna ljus
frå n himlen. Människans egna ansträngningar och strävanden
kan inte skänka henne sann insikt. Kan ni uppfatta Gud utan
Hans tecken? Kan ni se i mörkret utan hjälp av det himmelska
ljuset? Om ni kan det, kan ni kanske se i det här fallet också ?
Men mina ögon är beroende av det himmelska ljuset, fastän de
är i utmärkt kondition, och mina öron är beroende av luften
som cirkulerar enligt gudomligt på bud, trots att de fungerar
utmärkt. Den guden är inte sann som är tyst och lämnar allt å t
vå ra egna fantasier. En fullkomlig och levande Gud är den
som uppenbarar sig själv för oss och av egen kraft. Han har
avsett att visa sig själv i vå r tid också . Himlens fönster skall
snart öppnas, dagen hå ller på att gry. Välsignade är de som
reser sig upp och söker den sanne Guden, som inte drabbats av
nå gra olyckor och vars strå lglans aldrig förbleknar. I den
Heliga Qur’anen stå r det:
Vilket betyder att allt ljus i himlarna och på jorden kommer
från Gud och det lyser upp allt. Han är Solen som ger solen
dess ljus, och Han är Livet fö r allt levande påjorden. Han är
den sanne, levande Guden. Välsignade är de som tror på
Honom! (24:36).
Den tredje källan till kunskap är förvissning genom erfarenhet,
det vill säga alla de svå righeter, katastrofer och det lidande
146
som Profeterna och de rättfärdiga få r utstå på grund av sina
opponenter, eller som de prövas med genom gudomliga på bud.
Genom dessa svå righeter och det lidandet kan lagens alla
befallningar och anvisningar som intellektuellt uppfattats av
det mänskliga sinnet, få en praktisk form och bli till
erfarenheter, och nå r sitt klimax genom att utvecklas genom
praktisk upplevelse och personen ifrå ga blir själv ett
fullkomligt rättesnöre för Gudomlig vägledning. Alla
moraliska egenskaper som överseende, hämnd, uthå llighet,
barmhärtighet och så vidare, vilka hittills teoretiskt trängt in i
människans hjärta och sinne, blir nu till en del av hennes
personlighet genom att utövas praktiskt och ger sitt intryck på
den lidandes hela personlighet, så som Gud, den Härlige har
sagt:
Och Vi kommer sannerligen att prö va er med något av fruktan
och hunger och fö rlust av fö rmö genhet och liv och ert arbetes
frukt, det vill säga att ni kommer att lida av allt detta genom
era fienders händer eller genom gudomligt påbud. Såge glada
budskap till de ståndaktiga som när en olycka drabbar dem
147
inte ger upp utan säger: Vi tillhö r sannerligen Allah, och till
Honom skall vi återvända. Det är ö ver dessa, som välsignelser
från deras Herre sänker sig och även barmhärtighet, och det
är dessa, som är rätt och fullkomligt vägledda. (2:156-158).
Verserna visar att det inte ligger nå gon dygd i den kunskap
som är begränsad till sinnet och hjärtat. Sann kunskap springer
fram ur sinnet och reglerar och tränar alla lemmar och
tydliggör i verkligheten alla sinnets förrå d. På så sätt styrks
och formas kunskapen genom att dess intryck med hjälp av
praktisk erfarenhet på tvingas alla kroppens delar. Ingen
kunskap hur grundläggande den än är kan nå sin höjdpunkt
utan övning. Vi har till exempel alltid vetat att det är enkelt att
baka bröd och att det inte kräver nå gon större kunskap. Allt
som behövs efter det att man knå dat och gjort iordning degen
delas den i lagom stora bullar. Sedan pressar vi varje bulle
mellan händerna, brer ut den och placerar den på en tillräckligt
het platta, och vrider runt degplattan till dess att det blir ett
färdigt bröd. Men detta är bara akademiskt skryt
Om man försöker baka bröd utan erfarenhet blir den första
svå righeten att göra degen lagom, så att den inte blir varken
för hå rd eller för lös. Och även om vi slutligen, efter mycket
möda och besvär lyckas göra degen, blir brödet ojämt bakat,
bränt här och då ligt bakat där, med klumpar och oregelbunden
form, trots att vi kanske sett på hur det gå r till i över ett halvt
sekel, genom att förlita oss helt på kunskap som vi aldrig
praktiserat, kommer vi att förlora en avsevärd mängd mjöl.
Om detta gäller vå ra akademiska kunskaper i elementära
frå gor, hur kan vi då förlita oss enbart på vå r kunskap utan
praktisk erfarenhet i verkligt viktiga frå gor? På så sätt lär Gud
Allsmäktig oss genom de här verserna att det lidande Han
lägger på oss är ett sätt att fullkomna vå r kunskap genom
erfarenhet.
148
Han har varnat oss: Ni kommer fö rvisso att prö vas när det
gäller era ägodelar och er egna jag, det vill säga andra
kanske stjäl det ni äger och mö rdar er, och ni kommer
sannerligen att få genomgå många smärtsamma händelser
genom judarna, de kristna och dem som sätter upp jämlikar
bredvid Allah; men om ni visar tålamod och avhållsamhet, är
det sannerligen bevis påstor beslutsamhet (3:187).
Innebörden i alla de här verserna är att endast den kunskapen
är av godo, vilken har prövats genom erfarenheten, och att den
kunskap som endast är akademisk och inte har prövats genom
erfarenhet, saknar välgörande effekt.
På samma sätt som pengar kan förökas genom handel, kan
kunskapen nå sin andliga höjdpunkt genom praktisk
erfarenhet. På så sätt är den praktiska erfarenheten ett sätt att
fullkomna kunskapen och den kastar ljus över den.
Kunskapens yttersta förvissning uppnå s genom att man
upplever varje del av den. Det är vad som händer i islam. Gud
Allsmäktig gav muslimerna möjligheten att illustrera allt det
de lärt sig i Qur’anen genom sitt sätt att leva och på så sätt
fyllas med dess ljus.
Två faser i den Helige Profetens liv.
Det är på grund av detta som Gud delade upp den Helige
Profetens liv, Allahs frid och välsignelser vare med honom, i
två faser. Den ena fasen var full av svå righeter, katastrofer och
lidande, och den andra av seger, så att de höga moraliska
egenskaper som kommer till uttryck under så dana
omständigheter kunde demonstreras under den svå ra fasen och
så att under segerns och auktoritetens fas de höga moraliska
egenskaperna kunde å skå dliggöras, vilka inte kan utövas i
frå nvaron av överhöghet. På så sätt kom bå da dessa typer av
149
egenskaper att visas fram på ett fullkomligt sätt under den
Helige Profetens, Allahs frid och välsignelser vare med
honom, liv genom att han genomgick bå da dessa faser och
tillstå nden.
Under prövningens tid i Mecka, vilken sträckte sig över tretton
å r, visade den Helige Profeten, Allahs frid och välsignelser
vare med honom, praktiskt alla de fullkomliga egenskaper som
en helt rättfärdig person bör äga under så dana omständigheter,
som till exempel att förlita sig på Gud, fullständigt upphöjt
lugn under lidandet, att regelbundet och med iver utföra sina
plikter och ett mod utan fruktan. Må nga som inte trodde förut,
kom till tro genom att se hans stå ndaktighet och vittnade om
att endast den som har en orubblig tro på Gud kan visa en
så dan orubblighet och uthärda sitt lidande så tå lmodigt.
Under den andra fasen, det vill säga under segerns,
överhöghetens och framgå ngens era, visade han så dana
egenskaper som tolerans, förlå telse, godhet och mod, så att en
stor skara människor, som inte trodde förut, kom till tro genom
att de fick bevittna hur han utövade dessa högtstå ende
egenskaper. Han förlät dem som hade förföljt honom, gav dem
beskydd som hade fördrivit honom ur Mecka, gav stora
rikedomar till dem som behövde det, och när han hade få tt
makt över sina bittra fiender förlät han dem alla. När de så g
hans höga moral, vittnade må nga av dem om att så dana
egenskaper endast kunde ägas av en som kom frå n Gud och
var sant rättfärdig. Och så kom det sig att all hämndlystnad
som hans fiender hade hyst mot honom under lå ng tid,
tvättades bort ur deras hjärtan på ett ögonblick. Hans största
egenskap var den som beskrivs i den Heliga Qur’anen i
följande ord:
150
Säg: Min bö n och mitt offer och mitt liv och min dö d är (alla)
fö r Allah, världarnas Herre. (6:163).
Det betyder att syftet med hela hans liv var att visa fram Guds
härlighet och att ge Hans skapelser tröst så att de må tte få liv
genom att han konstant led alla dödskval. Ingen få r vilseledas
till att tro att omnämnandet av hans död för Guds sak och för
Hans skapade varelsers bästa, skulle betyda att han nå gon gå ng
(Gud bevare oss) tänkt på att ta sitt liv, i tron att hans
självmord, så som de okunniga och psykiskt sjuka kanske tror,
skulle kunna vara till gagn för andra. Han var helt fri frå n varje
så dan idiotisk tanke och var helt emot den. Den Heliga
Qur’anen anser att var och en som skadar sig själv verkligen är
en brottsling, som kommer att få ett svå rt straff. Den säger:
Det vill säga att ni inte skall begåsjälvmord, och inte själva
orsaka er undergång,(2:196).
Det är uppenbart att om X lider av smärtor i magen, vore det
vansinnigt av Y att krossa sitt eget huvud av medkänsla för X.
Det skulle inte vara nå gon god gärning utan enbart orsaka ett
meningslöst lidande på grund av ren dumhet. Under rå dande
omständigheter hade det varit en god gärning om Y på ett
lämpligt och passande sätt hade gett X ett medicinskt rå d eller
ombesörjt medicin å t honom. Om han hade skadat sitt eget
huvud hade det inte hjälpt X ett dyft. Det hade bara inneburit
att han å sakat en ädel del av sin egen kropp en skada. Kort sagt
är den sanna meningen i ovanstå ende vers den att den Helige
Profeten, Guds frid och välsignelser vare med honom, av ren
medkänsla hade ägnat sitt liv å t att arbeta för mänsklighetens
bästa och genom böner och uppoffringar och genom att
genomlida deras förföljelser och genom varje förnuftigt och
vist sätt offrat sitt liv och offrat sin egen bekvämlighet i den
avsikten, så som Gud, den Härlige, har sagt:
151
Måhända kommer du att sö rja dig till dö ds fö r att de inte tror.
(26:4).
Sålåt inte din själ slö sas bort i sorg ö ver dem. (35:9).
Det förnuftigaste sättet att ge sitt liv för andra är så lunda att
uthärda svå righeter för deras skull i enlighet med naturens
välgörande lag, och att tillbringa sitt liv med att utarbeta
lämpliga projekt som skall leda till detta, istället för att slå sig
själv i huvudet med en sten på grund av att ens folk befinner
sig i en svå r situation, vilken uppkommit på grund av deras
egna fel eller misstag, eller att lämna detta liv efter att ha svalt
två eller tre gram strykning och inbilla sig att man genom detta
absurda tilltag öppnar en väg till frälsning för sitt folk. Detta är
inte en manlig metod, utan en feminin tendens. Det har alltid
varit veklingens sätt att jaga iväg mot självmord så snart han
inte kunde uthärda svå righeterna.
Vilken förklaring som än serveras på grund av detta, kan det
ändå inte rå da nå got tvivel om att ett så dant tillvägagå ngssätt
är ren idioti.
Det är å terigen uppenbart att detta att uthärda svå righeter och
att inte göra motstå nd mot en fiende för en person som aldrig
hade nå gon möjlighet att ta hämnd, inte kan anses vara en
moralisk egenskap, eftersom det inte är känt hur han skulle ha
uppfört sig om han hade haft möjlighet till att ta hämnd.
Så vida en person inte genomlider svå righeter och sedan
uppnå r makt och framgå ng, kan hans verkliga egenskaper inte
fastställas. Det är uppenbart att om en person tillbringar hela
sitt liv i ett tillstå nd av svaghet, förtryck och hjälplöshet, och
152
ständigt få r uthärda förföljelser, och aldrig nå r en position där
han få r auktoritet, makt och framgå ng, kan det inte anses att
han har nå tt höga moraliska egenskaper. Om han inte haft
möjlighet att vara med i strid, kan man inte avgöra om han är
djärv eller feg. Vi kan inte göra nå gon uppskattning av hans
karaktär eftersom vi inte vet hur han skulle ha behandlat sina
fiender om han hade besegrat dem, eller hur han hade använt
sina pengar om han hade blivit framgå ngsrik. Skulle han ha
samlat på hög eller delat ut dem bland de behövande? Och om
han hade varit närvarande på slagfältet, skulle han ha sprungit
sin väg eller varit en djärv soldat?
När det gäller den Helige Profeten, Allahs nå d och välsignelser
vare med honom, gav gudomliga ynnestbevis och nå d honom
alla möjligheter att visa fram sina moraliska egenskaper. Han
visade generositet, mod, mildhet, överseende och jämställdhet
vid rätt tillfälle och med en så dan fulländning att det vore
meningslöst att söka efter dess like hos nå gon annan. I bå da
faserna av hans liv, i svaghet och i maktställning, motgå ng och
framgå ng, visade han hela världen i vilken hög grad han besatt
alla de moraliska egenskaperna. Det finns ingen hög moralisk
egenskap som inte Gud gav honom en möjlighet att utöva.
Alla de bästa moraliska egenskaperna som mod, generositet,
stå ndaktighet, överseende, mildhet och så vidare, var så
grundmurade att det inte är möjligt att finna hans like. Det är
också sant att de som hade förföljt honom till det yttersta och
avsett att förgöra islam, inte lämnades utan straff av Gud. Att
avstå frå n straff hade i deras fall betytt att de rättfärdiga
krossats under fiendens häl.
Syftet med den Helige Profetens krig.
Syftet med den Helige Profetens, Allahs frid och välsignelser
vare med honom, krig var inte att orsaka onödig
153
blodsutgjutelse. Muslimerna hade slängts ut frå n sina fäders
hem, må nga oskyldiga muslimer, bå de män och kvinnor, hade
dött som martyrer, och ändå var missdå darna inte beredda att
upphöra, utan fortsatte med att hindra islams utbredning.
Under dessa omständigheter, krävde den gudomliga
säkerhetslagen att de förföljda må ste skyddas mot total
förintelse. De som hade tagit till svärdet mötte därför motstå nd
med svärd. Så krigen syftade till att utrota dessa missdå d, vilka
hade mord som syfte och krigen syftade till att mota bort
ondskan. De ägde rum vid en tid då missdå darna hade föresatt
sig att krossa de rättfärdiga. Om islam under dessa
omständigheter inte hade tagit till självförsvar, hade tusentals
oskyldiga kvinnor och barn blivit mördade och islam hade sett
sitt sista ljus.
Vå ra motstå ndare begå r ett stort misstag när de tror att
uppenbarad vägledning under inga omständigheter behöver
inbegripa att man gör motstå nd mot fienden utan alltid bara
visar kärlek och barmhärtighet genom eftergivenhet och
mjukhet. Så dana människor tror att de visar Gud, vå r Herre,
stor vördnad genom att bara tillskriva Honom mildhet och
ömhet. Men de som funderar och tänker efter kan lätt förstå att
de som tänker så , gör ett stort och uppenbart misstag. När man
betraktar den gudomliga naturlagen förstå r man att den faktiskt
enbart är en nå d. Men den barmhärtigheten manifesterar sig
inte alltid genom mildhet och ömhet. På samma sätt som en
läkare av ren barmhärtighet ibland ordinerar en välsmakande
medicin och ibland en bitter, behandlar den gudomliga
barmhärtigheten oss på samma sätt som var och en av oss
behandlar sin egen kropp med barmhärtighet. Det finns inget
tvivel om att var och en av oss älskar hela sin kropp, och om
nå gon vill dra så mycket som ett enda hå rstrå , blir vi mycket
förargade. Ä ndå , fastän den kärlek vi känner gentemot vå r
kropp, berör den i dess helhet, och alla vå ra kroppsdelar är oss
154
kära, och vi inte önskar förlora eller skada nå gon av dem, är
det klart att vå r kärlek inte är lika stor och stark för varje
enskild kroppsdel.
I själva verket är kärleken till vå ra viktigaste kroppsdelar, det
vill säga de som bär ansvaret för att vå ra önskningar blir
utförda, störst i vå ra hjärtan. På samma sätt uppskattar vi vå r
kropp som helhet mer än vi uppskattar nå gon enskild
kroppsdel. När vi så ledes konfronteras med en situation där en
av de viktiga kroppsdelarnas säkerhet är beroende av att en
mindre viktig del så ras, skärs eller bryts av, kan vi acceptera
ingreppet. Vi känner sorg vid tanken på att en kroppsdel som
är kär för oss, skall så ras eller skäras bort, men genom risken
för att en viktigare kroppsdel kommer till skada genom
sjukdomen i en mindre viktig del, gå r vi motsträvigt med på att
den skärs av. Denna bild hjälper oss att inse att när Gud ser att
Hans rättfärdiga tjänare riskerar att förintas av falskhetens
tillbedjare, och att detta kan leda till stora störningar,
manifesterar Han sina lämpliga å tgärder, antingen frå n himlen
eller jorden, så att de rättfärdiga skyddas och brå ket upphör, ty
Han är Barmhärtig och Han är Vis.
All lovprisning tillhör Allah, universums Härskare.
155
INDEX
Ahmadiyya, iv, 1, 160
Allah, viii, 9, 12, 13, 16, 25, 38,
43, 49, 50, 51, 52, 54, 56, 57,
70, 72, 73, 74, 75, 77, 78, 81,
83, 93, 97, 122, 137, 148, 149,
151, 155
Allahs honkamel, 126
Allahu Akbar, xv, xxiii
andlig, vi, 5, 7, 20, 77, 83, 92,
97, 98, 99, 111, 126, 135, 141,
142
anständighet, 17, 28
Arabien, vi, 61
arabiska, xxi, 27, 34, 37, 39, 45,
46, 49, 56, 84, 86, 100, 102
avgudar, 25, 91,
bada, 26
Baghi, 46
barmhärtighet, 14, 21, 56, 79,
122, 147, 148, 154
barn, 154
Barzakh, 101, 102, 105, 107
bekräftelse, xv, xxiii, 67, 139,
belöning, 12, 43, 54, 68, 96, 141
berusningsmedel, 25
bevis, vi, 62
Bismillahir Rahmanir Rahim, iv,
blod, 14, 26, 28
bö n, vi, 7, 12, 72, 74, 78, 80, 82,
92, 95, 112, 117, 118, 139,
151
celibat, 32, 33
de som inte ber om det, 96
den Heliga Qur’anen, v, vi, xiv,
xv, xxii, xxiii, xxv, 3, 4, 6, 7,
8, 11, 17, 18, 20, 22, 33, 34,
43, 47, 56, 58, 61, 63, 64, 65,
66, 73, 74, 75, 88, 89, 92, 96,
97, 99, 102, 107, 113, 115,
127, 129, 130, 133, 139, 144,
146, 150
den Helige Profeten, vi, 16, 17,
21, 61, 113, 129, 131, 144,
150, 151, 153
den Mest Ä lskade, 58
den självanklagande själen, 4
den Upphöjde, 71, 116
det himmelska livet, 75, 87
Domedagens Härskare, 69, 79
Domens Dag, 101
drömmar, 96, 120, 122
dygd, 5, 21, 30, 32, 33, 35, 43,
51
eld, 37, 80, 86, 91, 92, 94, 95,
101, 109, 110, 133, 137
erfarenhet, 7
existentiella stadier, 102
falskhet, xv, xxiii, 38, 53, 88,
130, 131
fiende, 21, 41, 52, 53, 140, 152
filosofi, xvii, 9, 34, 59, 78, 127
fred, 14, 40, 70
fresta, 34
frestelse, 5, 33
fromhet, 21, 57
frälsning, 12, 62, 69, 144, 152
fulkomna vå rt ljus, 112
fäder, 25, 43, 81
födelse, v, 11, 51, 137
förberedelse, 26
förbättring, v, 15, 16, 17, 43
förlå telse, 21, 42, 43, 69, 74,
112, 143, 150
förnuft, 4, 17, 18, 19, 37, 39, 46,
58, 78, 93, 119, 129, 131, 133,
134, 138
156
förnuftet, 5, 18, 62, 65, 89, 101,
103, 104, 105, 128, 130, 131
förvalta, 60
förvissning, 101, 133, 136, 137,
138, 146, 149
Ghadhe basser, 34
gifta, 16, 25,
givmild, 49
glasplattor, 58, 59
griskött, v, 27
Gud, vi, viii, xiii, xiv, xv, xxii,
xxiii, xxv, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 12,
13, 15, 16, 20, 21, 27, 32, 33,
34, 36, 38, 39, 43, 44, 45, 46,
50, 51, 52, 54, 55, 56, 58, 59,
60, 62, 63, 64, 65, 66, 67, 68,
70, 71, 73, 74, 75, 76, 77, 78,
79, 80, 81, 82, 83, 84, 85, 86,
87, 88, 89, 91, 92, 93, 94, 96,
97, 98, 101, 102, 103, 104,
105, 106, 107, 109, 110, 111,
112, 114, 115, 116, 117, 118,
119, 120, 121, 122, 124, 125,
126, 127, 129, 130, 131, 133,
134, 136, 137, 138, 139, 140,
141, 142, 143, 144, 145, 146,
147, 148, 149, 150, 151, 153,
154, 155
Guds attribut, vi, 66
Guds Heliga Bok, 6, 31
Guds Ord, xvii, 10, 104
Hadhrat, ii, iii, iv, v, viii, ix, 1,
160
Han är EN, 71
Haun, 39
hedendom, xv, xxiii
hedra, xiv, 4
hemligt, 50
Herre, xiv, xxii, 5, 6, 12, 56, 63,
65, 72, 75, 84, 105, 106, 107,
112, 120, 121, 137, 148, 151,
154
himlen, 10, 72, 77, 86, 88, 89,
96, 99, 107, 108, 111, 112,
113, 125, 127, 129, 130, 131,
143, 145, 146, 155
hjärnan, 8, 103, 137
Hudnah, 39
hustru, 25, 27, 30, 58
hälsa, 11, 18, 25, 28, 85, 103
Iblis, 10
Ihsan, 30
ingefära, vi, 84, 85, 86
insikt, 4, 59, 62, 77, 105, 111,
127, 128, 139, 143, 145, 146
islam, ii, iii, xi, xiv, xvi, xviii,
xxi, 1, 12, 28, 62, 79, 92, 115,
143, 160
Ismael, 61
Israel, 61,
Istighfar, 113
jordisk, 69, 82, 127
jubileet, viii
jämlike, 9, 74
kamfer, vi, 49, 84, 85, 86
kapital, 37
Khalq, v, 20
Kharibat Khaibar, xv, xxiii
Khulq, v, 20
klosterliv, 32
kraft, 6, 9, 58, 70, 76, 82, 93, 96,
114, 118, 138, 146
krig, vii, 153
kultur, 11
kunskap, iv, vi, vii, 29, 63, 77,
101, 102, 103, 105, 107, 119,
124, 127, 129, 133, 135, 136,
137, 138, 139, 141, 142, 145,
146, 148, 149
kvinnor, 25, 26, 30, 31, 32, 33,
54, 154
157
källa, 3, 6, 14, 34, 49, 60, 84, 92,
97, 102, 104, 107, 117, 135,
137, 144, 145
kärlek, x, 6, 13, 15, 16, 50, 57,
58, 76, 78, 82, 84, 87, 92, 98,
115, 117, 118, 121, 125, 126,
154
kött, 7, 8, 26, 27, 28, 34
lagen, 16, 42, 124
livmoder, 8
ljus, xiv, xv, xxii, xxiii, 8, 10, 77,
82, 100, 104, 110, 112, 113,
121, 124, 125, 128, 129, 136,
139, 142, 146, 149, 154
Maghfirat, 112
manifestation, 10, 64, 66, 86, 96,
106, 108, 136
Mecka, 17, 150
medmänniskor, xiv, xxii, 21, 49,
56, 57, 83, 124, 144
metafor, xv, xxiii, 111
mikrokosmos, 128
Minaur Rahman, 28, 102
Mirza Tahir Ahmad, v, viii
mitten, 73, 74
mod, vi, 7, 21, 51, 52, 53, 150,
153
moral, v, 5, 7, 11, 14, 18, 15, 16,
30, 73, 124, 150, 160
moralisk, 15, 18, 20, 21, 35, 39,
43, 44, 46, 53, 55, 56, 73, 75,
152, 153
må l, viii, ix, 4, 63, 114, 118, 119,
123, 129
må nen, 58, 64, 68, 124, 125,
126, 127, 128
människan, 4, 11, 13, 18, 20, 27,
32, 33, 39, 58, 60, 61, 62, 68,
75, 91, 92, 93, 103, 104, 106,
107, 108, 113, 114, 115, 116,
122, 126, 128, 139, 143
Nafs-i-Ammara, 3,
Nafs-i-Lawamma, 4
Nafs-i-Mutmainna, 5
naturlagar, 7, 15, 28, 77, 87, 89,
92, 130, 140
naturliga drifter, 5, 6, 7, 20,
olydnad, 5, 77
oren, 10, 28, 113
otukt, v, 25, 31, 33
paradiset, 6, 49, 75, 83, 91, 125,
139
pengar, 37, 49, 55, 58, 86, 92,
115, 119, 124, 149, 153
Platon, 129
profetior, viii, 129
på minnelse, 135
Qadian, ii, iii, xii, xvi, xviii, xix,
xxiv, 1
Qur’anen, iv, xvii, xxii, xxv, 3,
5, 17, 18, 22, 25, 29, 43, 56,
61, 62, 100, 117, 123, 130,
133, 135, 149, 151
Rahman, 68
regn, 46, 124, 129, 130, 131, 132
religion, x, xi, xx, xxi, 12, 56,
62, 132
rätt plats, 15, 21, 43, 44, 73, 145
rätt tid, 21, 43, 46, 78, 124
rättvisa, 21, 27, 44, 46, 54, 56,
57, 70, 73
sakskäl, 135
samvetet, 89, 137, 138
sannfärdighet, 53
sanning, iv, xiv, xv, xix, xxii,
xxiii, 15, 53, 59, 73, 76, 89,
105, 130, 145
Sir Muhammad Zafrullah Khan,
iv
själ, 5, 6, 8, 9, 28, 58, 65, 75, 76,
102, 103, 104, 105, 126, 145,
152
158
själen, xxi, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11,
15, 75, 76, 86, 93, 97, 103,
104, 126, 127, 145
självkontroll, 4
självmord, 151,152 151, 152
Skaparen, 6, 12, 29, 32, 50, 58,
65, 69, 72, 73, 83, 136
slavar, 50, 51
snå l, 50
social, 11, 27
sociala regler, 11, 15, 16
solen, 58, 64, 68, 78, 124, 125,
126, 127, 128, 146
spegel, 83, 144, 145
spermien, 8, 9, 10
stadium, 4, 5, 9, 11, 20, 62, 66,
76, 77, 82, 83, 93, 103, 105,
112, 113, 134, 138, 141, 144
straff, 29, 43, 57, 101, 105, 108,
109, 126, 151, 153
stå ndaktighet, 21, 52, 53, 55, 56,
80, 81, 82, 119, 120, 121, 150,
153
Surah Fatiha, 74, 92, 118
svaghet, xiv, xxii, 5, 46, 76, 120,
124, 152, 153
svavel, 113
sympati, xiv, xxii, 21, 46, 50, 56,
124
synd, 16, 17, 57, 80, 91, 144
sökandet, vi, 57
Thamud, 126
Toran, 74
trolöshetens onda träd, 90
tvivel, 7, 28, 34, 39, 59, 64, 73,
80, 120, 134, 138, 142, 145,
152, 154
underkastelse, 9, 56, 83, 92, 121
universum, 60, 63, 66, 68, 72,
uppenbarelse, viii, xiii, 16, 59,
93, 120, 122, 128, 129, 130,
131, 138, 140, 141, 142, 145
utveckling, 8, 20, 32, 61, 103,
112, 144
vatten, 14, 17, 58, 88, 92, 95,
111, 117, 126, 130, 131, 145
vision, xv, xxiii, 104
vittne, 4, 125, 127, 130, 131
vägledning, viii, 6, 17, 61, 62,
72, 147, 154
välgörenhet, 46, 49, 50, 118,
Zaqqum, 90, 91
zaqqumträdet, 90
ägodelar, 17, 29, 35, 36, 39, 53,
81, 86, 101, 149
äktenskap, 15, 25, 32
ärva, 25, 61, 97
öppet, xviii, 31, 50, 95, 111
överträdelse, 30, 33, 46, 57
159
THE PHILOSOPHY OF THE TEACHINGS OF ISLAM
By: Hadhrat Mirza Ghulam Ahmad
Swedish Translation by: Dr. Qanita Sadiqa
” The Philosophy of the teachings of Islam” is a well-known essay
on Islam by Hadhrat Mirza Ghulam Ahmd, Founder of the
Ahmadiyya Movement in Islam. The original was written in order to
be read at a Conference of Great Religions held at Lahore on
December 26-29, 1896.
It has since then served as an introduction to Islam for seekers of
religious knowledge and truth in different parts of the world. It deals
with the following five broad themes set by the moderators of the
Conference: I: The physical, moral and spiritual states of man, II:
The state of man after death, III: The object of man’ s life and the
means of its attainment, IV: The operation of practical ordinances of
the Law in this life and the next, and V: Sources of Divine
knowledge.
