Handlingsprogram mot våld i nära
relationer
Antagen av kommunfullmäktige 2008-11-26, § 79
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ........................................................................................................................... 1
BAKGRUND ......................................................................................................................................................... 3
SYFTE.................................................................................................................................................................... 3
HANDLINGSPROGRAM ................................................................................................................................... 3
ÖVERGRIPANDE MÅL: VÅLD I NÄRA RELATIONER SKA MINSKA................................................... 4
Delmål: ................................................................................................................................... 4
AKTUELL LAGSTIFTNING.............................................................................................................................. 4
DEFINITION ........................................................................................................................................................ 4
GEMENSAM VÄRDEGRUND........................................................................................................................... 4
INSATSOMRÅDEN ............................................................................................................................................. 5
Ökat skydd och stöd till våldsutsatta...................................................................................... 5
Stärkt förebyggande arbete..................................................................................................... 5
Ökad samverkan..................................................................................................................... 6
Ökade kunskaper .................................................................................................................... 6
PROBLEMBESKRIVNING ................................................................................................................................ 6
Mäns våld mot kvinnor .......................................................................................................... 6
Polisanmälda kvinnofridsbrott i Lilla Edet ............................................................................ 7
Våldsutsatta kvinnors situation .............................................................................................. 7
Barn som har bevittnat våld ................................................................................................... 7
Hedersrelaterat våld och förtryck ........................................................................................... 8
Våld i samkönade relationer................................................................................................... 8
Kvinnors våld mot män .......................................................................................................... 9
Särskilt utsatta grupper........................................................................................................... 9
Kostnader för våldet ............................................................................................................. 10
KRISCENTRUM ................................................................................................................................................ 10
Samtal och övernattning vid Kriscentrum i Trollhättan....................................................... 11
ANSVARSOMRÅDEN....................................................................................................................................... 11
Kommunens ansvar .............................................................................................................. 11
Hälso- och sjukvårdens ansvar............................................................................................. 11
Polisens ansvar ..................................................................................................................... 12
Åklagarens ansvar ................................................................................................................ 12
Frivårdens ansvar ................................................................................................................. 12
Frivilligorganisationer.......................................................................................................... 12
HANDLINGSPLAN............................................................................................................................................ 13
1
Bakgrund
Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem, ett individuellt problem och ett
relationsproblem. Våldet är ett hinder mot den enskildes trygghet men också mot en fortsatt
utveckling mot jämställdhet mellan män och kvinnor.
Alla insatser i arbetet mot våld i nära relationer måste utgå från de utsattas behov. Det är
statens och kommunens ansvar att tillgodose de våldsutsattas behov av stöd och skydd.
Frivilligorganisationernas verksamhet är ett ovärderligt komplement till de offentliga
verksamheterna. Ett ökat samarbete mellan de olika aktörerna är nödvändigt för att arbetet
mot denna typ av våld ska bli kraftfullt och effektivt.
Regeringen presenterade hösten 2007 en omfattande handlingsplan med åtgärder för att
bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och våld i samkönade
reaktioner (Skr 2007/08:39). Denna handlingsplan, aktuell lagstiftning och lokala behov utgör
en grund för Lilla Edets kommuns lokala handlingsprogram för insatser och förebyggande
mot våld i nära relationer.
Sedan 2002 har det funnits en kvinnofridsgrupp i Lilla Edet, med representanter från
kommunen, polisen, primärvården, kriscentrum, kyrkan och frivården. I Lilla Edet antogs det
första kommunala handlingsprogrammet 2003 i kommunfullmäktige. Arbetsgruppen, som
ändrat namn till fridsamgruppen har som uppgift att samordna och utveckla det lokala arbetet
samt att följa upp gällande handlingsplan. Gruppen har medverkat i revideringen av 2003-års
handlingsprogram. Programmet har fått ett vidgat perspektiv till att omfatta våld i nära
relationer. Folkhälsoutskottet är styrgrupp för detta tvärsektoriella arbete.
Syfte
Syftet med handlingsprogrammet är att förebygga och minska våld i nära relationer. De som
har drabbats ska få hjälp och stöd tidigt. Barn som bevittnat våld ska behandlas som
brottsoffer. Individen som utövat våld ska ges information om tillgängligt stöd och uppmanas
att söka hjälp. I Lilla Edets kommun ska information om orsaker till våld i nära relationer, hur
man tidigt kan upptäcka och information om möjligheten till stöd spridas i förebyggande
syfte.
Handlingsprogram
Handlingsprogrammet mot våld i nära relationer är uppbyggt med en bakgrunds och faktadel
samt en del med mål och strategier. Strategierna följer ett schema där det går att utläsa vem
som är ansvarig och förslag till samarbetspartners. Den som har utsatts för våld i en nära
relation ska ha tillgång till likvärdigt skydd, stöd och hjälp utifrån sin utsatthet. Strategierna är
kommunövergripande och inriktade på samverkan. Det är viktigt att varje verksamhet tar fram
sin egen handlingsplan för det konkreta arbetet.
3
Övergripande mål: Våld i nära relationer ska minska
Delmål:
•
•
•
•
•
•
Den som utsätts för våld eller hot om våld i nära relationer skall snabbt få stöd och
hjälp i sin situation.
Barn som bevittnat våld inom familjen ska uppmärksammas och ges stöd.
All berörd personal ska ha kunskap om våld i nära relationer.
Den som utövat våld eller är orolig för att så kan komma att ske ska få information om
stöd och behandlingar och uppmanas att söka hjälp.
Samverkan ska fortsätta att utvecklas inom och mellan myndigheter och
frivilligorganisationer inom Lilla Edets kommun.
Alla kommuninvånare ska ha tillgång till lättillgänglig information, på olika språk, om
vilket stöd som finns att få från socialtjänsten, polisen och andra myndigheter liksom
från ideella föreningar och organisationer.
Aktuell lagstiftning
I brottsbalken finns de lagar som reglerar olika former av våldsbrott och brott mot frihet och
frid samt sexualbrott.
Kommunens ansvar styrs framför allt av bestämmelserna i socialtjänstlagen (SoL).
Kommunen har enligt 2 kap 2 § SoL det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen
får det stöd och den hjälp de behöver.
Sjukvårdens ansvar styrs främst av hälso- och sjukvårdslagen (HSL).
För utförligare beskrivning se avsnittet ansvarsområden sidan 11.
Definition
Våld i nära relationer inkluderar alla typer av våld som kan förekomma mellan närstående.
Det lyfter fram den särställning som just detta våld har ifråga om orsaker, konsekvenser och
åtgärder för alla drabbade till skillnad från våld som sker av t ex okända förövare på allmän
plats. Våld i nära relationer inkluderar alla slags relationer mellan närstående som
heterosexuella par, samkönade par, syskonrelationer och andra familje- och släktrelationer.
Med våld menas varje handling som smärtar, skadar, skrämmer och/eller kränker en annan
person och där någon genom sitt handlande utsätter en annan person för fara, hot, tvång
och/eller begränsar dennes rörelse- och handlingsutrymme. Våldet kan yttra sig som fysiskt,
psykiskt, sexuellt eller materiellt våld.
Gemensam värdegrund
Våld i nära relationer, ses som samhälleliga problem samtidigt som det är ett individuellt
problem och relationsproblem. Den värdegrund som detta handlingsprogram bygger omfattar:
• en helhetssyn som omfattar stöd och hjälp till berörda parter.
• respekt för enskildas självbestämmande och integritet.
• ett förhållningssätt som präglas av en positiv syn på människans möjligheter till
förändring och utveckling.
4
Insatsområden
Lilla Edets handlingsprogram fokuserar särskilt på följande insatsområden:
– ökat skydd och stöd till våldsutsatta
– stärkt förebyggande arbete
– ökad samverkan
– ökade kunskaper
Ökat skydd och stöd till våldsutsatta
Alla människor har rätt att leva i trygghet och säkerhet. Den som utsätts för hot och våld har
rätt till skydd och stöd. Det skydd och stöd som erbjuds ska vara av god kvalitet, individuellt
anpassat och tillgängligt för den som är i behov av det. Våldsutsatta personer ska få
kommunens stöd att leva ett normalt liv i frihet. Kommunens insatser ska syfta till att hindra
våldsverkare från att begå brott och därmed också hota andra människors trygghet.
Alla brottsoffer ska bemötas på ett professionellt sätt. Kommunen har enligt lag ett ansvar för
att brottsoffer får den hjälp och det stöd som de behöver. Kommunen ska särskilt beakta att
kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i
behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Även barn som bevittnat våld eller andra
övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och
hjälp. Det är viktigt att ta hänsyn till att barns behov kan se annorlunda ut än vuxnas.
Det är helt grundläggande att människor som utsätts för brott vågar polisanmäla och fullfölja
sin anmälan. För att en person som utsatts för brott ska kunna känna sig trygg och säker krävs
kontinuerlig information om vad som händer i brottsutredningen och om vilket stöd som är
möjligt att få under rättsprocessen. Samhället måste ge tillräckligt skydd såväl under en
pågående rättsprocess som efter det att processen avslutats.
Stärkt förebyggande arbete
Ett aktivt och verkningsfullt förebyggande arbete handlar både om att motverka att våld
utövas och att avbryta våld som pågår. Det krävs att alla som kommer i kontakt med barn och
vuxna som lever med våld i vardagen måste arbeta med attitydförändring och våga ta ställning
mot våldet. Ett brett förebyggande arbete riktar sig till både kvinnor och män, även till dem
som inte själva är direkt berörda i sin vardag. Insatser riktade till både potentiella och
konstaterade förövare är en central och viktig del i det förebyggande arbetet. Barn och unga är
också viktiga målgrupper i det förebyggande arbetet. Därför är det angeläget med tidiga
insatser i skolan och i andra sammanhang där barn och ungdomar befinner sig.
Stödjande insatser har en förebyggande effekt i sig. Om barn som lever i familjer med våld får
hjälp och stöd tidigt minskar risken för att barnet för mönstret vidare. Kvinnor som fått
adekvat hjälp tidigt riskerar i mindre utsträckning att bli utsatta för nytt våld. Undersökningar
visar att män som sökt hjälp för våldsamt beteende ofta själva varit utsatta för mobbning eller
mobbat andra. Alternativt till våld i Oslo som, sedan 1984 erbjuder behandling för män som
har vålds- eller aggressionsproblem mot sin partner erfar att cirka 65 % av dessa män själva
upplevt våld under sin uppväxt.
Rättsväsendets myndigheter, hälso- och sjukvården, kyrkan, skolan och socialtjänsten har alla
en viktig roll i det förebyggande arbetet genom sina nära kontakter med människor i deras
vardag. Genom ett professionellt bemötande, rutiner och dokumentation, samt kunskap om
5
våld i nära relationer, ökar förutsättningarna för att en våldsutsatt person eller en person som
lever under hot om våld får rätt hjälp.
Genom att beakta brottsförebyggande aspekter, särskilt beträffande kvinnors utsatthet, vid
samhällsplanering och byggande kan risken för att utsättas för brott i utomhusmiljön minska.
Ökad samverkan
Många aktörer, både offentliga och ideella, kommer i kontakt med våldsutsatta människor. Ett
ökat samarbete inom och mellan myndigheter och andra aktörer som kommer i kontakt med
våldsutsatta och förövare är av avgörande betydelse för att utsatta personer ska få den hjälp de
behöver. Fridsamgruppen med representanter från polisen, frivården, hälso- och sjukvården,
kyrkan, bildningsförvaltningen, och socialtjänsten utgör en resurs i arbetet mot våld i nära
relationer.
Ökade kunskaper
Ökade kunskaper är avgörande för alla insatser som görs för att motverka våld i nära
relationer. Genom bl.a. utbildning ska kunskaperna på området öka och fördjupas och
kompetensen hos berörda verksamheter och ideella organisationer som kommer i kontakt med
våldsutsatta och förövare utvecklas. Uppföljning och utvärdering av är en viktig del av
kvalitetssäkring och kunskapsutveckling.
Problembeskrivning
Mäns våld mot kvinnor
Problematiken kring mäns våldsutövande är ett relativt outforskat område. I den forskning
som finns framställs ett stort kontrollbehov som ett gemensamt drag hos misshandlande män.
Det är inte ovanligt att männen känner sig som offer för olika omständigheter och lägger
ansvaret för våldet på andra. Det är heller inte ovanligt att mannen upplever en sexuell
stimulans genom att utöva våld. Känt är även att män som misshandlar kvinnor ofta även
utövar våld mot barnen och eventuella husdjur. För att minska risken för att män som utövar
våld återfaller är det viktigt att även erbjuda dem insatser. Detta arbete kan vara av stödjande
karaktär. I de verksamheter som bedrivit insatser av terapeutisk art för våldsutövande män
utgår man ifrån att de måste ta ansvar för sina handlingar men att de också behöver stöd.
I Nationella trygghetsundersökningen 2006, Brå-rapport 2007:14 framkom att 1,8 procent av
kvinnor i åldern 16–79 år själva uppger att de varit utsatta för misshandel någon gång under
senaste året. Omräknat till hela befolkningen i denna åldersgrupp innebär det i
storleksordningen 60 000 kvinnor, varav över 70 procent beräknas ha blivit utsatta för våld av
en närstående person eller en bekant. Även om förövaren i vissa fall också varit en kvinna kan
det konstateras att merparten av gärningsmännen är män. Sedan början av 1990-talet har
andelen kvinnor som uppger att de varit utsatta för våld eller hot ökat.
Den anmälda misshandeln mot kvinnor som är 15 år och äldre har ökat över 30 procent de
senaste tio åren, och med 7 procent sen 2006 till 26 857 anmälningar år 2007. Ökningen av
den anmälda misshandeln mot kvinnor beror troligen såväl på att man i dag, i högre grad än
tidigare, anmäler misshandel som att det faktiska våldet har ökat. Samtidigt finns ett stort
mörkertal. Brå har i tidigare studier uppskattat att bara vart femte fall anmäls till polisen.
Sedan år 1990 mördas i genomsnitt 17 kvinnor per år i Sverige av en man i en nära relation.
Motivet är ofta kopplat till svartsjuka eller separation.
6
Polisanmälningar av sexualbrott har mer än fördubblats sedan 1990. År 2007 anmäldes
12 563 sexualbrott varav 4 749 brott avser våldtäkt, vilket är en ökning med 13 % sen 2006.
Polisanmälda kvinnofridsbrott i Lilla Edet
Antalet anmälda fall
Misshandel mot kvinna
Kvinnofridskränkning
Olaga hot mot kvinna
som fyllt 18 år
Våldtäkt, grov våldtäkt
samt försök
Källa: Polismyndigheten
2005
37
5
23
2006
53
5
34
2007
28
2
26
3
5
4
Våldsutsatta kvinnors situation
En kvinna som utsatts för våld har ofta tvingats leva med mannens krav på kontroll och
dominans under lång tid. Att utsättas för psykiskt, fysiskt och/eller sexuellt våld av en
närstående person ger också psykiska men. Det leder till att kvinnan får en bristande tillit till
människor som vill hjälpa henne. Hon vill inte alltid själv berätta vad som hänt och förväntar
sig att inte bli trodd. Kvinnor som blivit fysiskt och sexuellt utsatta visar ofta samma
symptom som människor som lever med posttraumatiskt stressyndrom t ex minnesluckor,
känslokyla, passivitet och ångest.
Våld inom ett förhållande skiljer sig väsentligt från andra våldsbrott. De som lever i ett
parförhållande är beroende av varandra känslomässigt och genom gemensamt boende, delad
livshistoria och dessutom ofta gemensamma barn, vän- och släktkrets och gemensam
ekonomi. Detta beroendeförhållande medför att det är komplicerat att ta steg som innebär
separation. Vid en separation är kvinnan också rädd för att mannen skall verkställa de hot han
uttalat. Ofta föregås separationen av ett flertal tidigare försök till uppbrott.
Våldet drabbar kvinnor i alla samhällsklasser och alla åldersgrupper. Men vissa kategorier av
kvinnor har uppmärksammats som särskilt sårbara när de utsätts för våld. Det rör sig om
kvinnor med invandrarbakgrund, missbrukande kvinnor samt äldre- och kvinnor med
funktionsnedsättning.
Barn som har bevittnat våld
Det finns idag inga säkra uppgifter om hur många barn i Sverige som bevittnar våld i sin
familj. Rädda Barnen uppskattar att det rör sig om mellan 100 000-190 000 barn varje år.
Barn som bevittnat våld har en högre risk för att utveckla emotionella och beteendemässiga
problem såsom ångest, depression, svaga skolprestationer, låg självkänsla, trots, mardrömmar
och klagomål över fysiska hälsoproblem. Barn som upplevt våld i familjen är en riskgrupp för
att utveckla hälsoproblem under barndomen men också i vuxenlivet. Enligt amerikanska
studier är risken för ohälsa bland barn som bevittnar våld nästan lika stor som bland dem som
utsatts för våld. Ett barn i en familj där hot och våld när som helst kan förekomma, lever i ett
förhöjt spänningstillstånd som innebär att det är på sin vakt, det iakttar och anpassar sig.
Hemmet som skall ge trygghet blir istället den plats som skapar rädsla och ångest för vad som
kan hända. Barnet kan inte fly, brottsplatsen är hemmet. När ett barn blir vittne till våld i
familjen eller själv utsätts för fysiskt eller sexuellt övergrepp av sin förälder, blir såväl
situationen som relationen skamfylld och traumatiserande för barnet. Barnet är beroende av
7
sina föräldrar och av deras omsorg. För barn är allt våld, grovt våld och plågan av att vara ett
maktlöst vittne är genomträngande. Att drabbas av våld och ha en nära relation med den som
utfört våldet är traumatiserande.
Undersökningar tyder på att minst en fjärdedel av barnen i familjer där modern blivit
våldsutsatt, själva blir slagna. Ur ett barnperspektiv är det angeläget att alla myndigheter
aktivt arbetar för att upptäcka relationer där våld förekommer.
Hedersrelaterat våld och förtryck
Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i
kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Det finns många likheter i
våldets struktur och mekanismer, t.ex. att våld och förtryck ofta utövas i en nära relation och
att den våldsutsatta på olika sätt är beroende av och starkt känslomässigt bunden till förövaren
eller förövarna. Synen på kvinnors och mäns sexualitet är central för att förstå våldets struktur
och mekanismer både rörande mäns våld mot kvinnor generellt och hedersrelaterat våld och
förtryck.
I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och
anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta
förhållande kan vara mer eller mindre uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga
former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt
umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin
mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld.
Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas fler förövare av
båda könen och att offren kan vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan
också innebära att våldet sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av
andra kvinnor. Hederstänkandet kan ta sig olika uttryck beroende på kulturella föreställningar
och religion men är inte kopplat till någon specifik kultur eller religion.
Arrangerade äktenskap har inte sällan starka inslag av påverkan och det kan vara svårt att
avgöra om det är fråga om ett tvångsäktenskap. Att gå emot familjens tradition och önskemål
från föräldrar och andra släktingar kan för den enskilda flickan eller kvinnan, och även för
unga män, vara så kännbart att det i praktiken inte är ett möjligt alternativ. Hedersrelaterat
våld och förtryck drabbar också homo- och bisexuella av båda könen, samt transpersoner.
Våld i samkönade relationer
Alla människor har rätt till samma skydd, stöd och hjälp utifrån sin utsatthet, oavsett sexuell
läggning. Våld i samkönade relationer och mäns våld mot kvinnor i nära relationer har många
likheter. Mönstret med begränsningar och normalisering i den våldsutsattas liv, kontroll, hot
om våld och utövande av våld är likartat. Maktförhållandet mellan förövaren och den
våldsutsatta kan ses både som orsaken till och en konsekvens av våldsutövandet. Men det
finns också olikheter vilket gör att särskild kunskap om våld i samkönade relationer behövs.
Könstillhörigheten hos förövaren och den våldsutsatta har betydelse både för hur
omgivningen uppfattar våldet, för benägenheten hos den våldsutsatta att anmäla och söka
hjälp och för det bemötande hon eller han får. Det omgivande samhällets heterosexuella
normer innebär att våld i samkönade relationer ofta osynliggörs eller bagatelliseras.
Konsekvenserna kan vara att omgivningen har svårare att se, förstå och hantera våldet och
därmed kunna ge adekvat stöd och hjälp.
8
En svensk studie (Våldsamt lika och olika 2005) och tidigare erfarenhet visar bl.a. att homooch bisexuella inte söker hjälp i samma utsträckning som heterosexuella, t.ex. gör denna
grupp mycket sällan polisanmälningar om våld i parrelation. Det kan bero på att många i
denna grupp har negativa erfarenheter av bemötande från olika myndigheter och inte tror sig
kunna få hjälp av samhället i samma utsträckning. Erfarenhet från både Sverige och andra
länder visar att homo- och bisexuella kvinnor och män har svårt att uppsöka vanliga
brottsofferjourer eftersom det kräver ett visst mått av öppenhet.
Kvinnors våld mot män
Kvinnors våld mot män är ett outforskat område, i synnerhet i Sverige. Studier från andra
nordiska länder och USA visar att om frågor om utsatthet för misshandel ställs inom ramarna
för en studie som handlar om våld eller direkt brott, är andelen män som uppger sig utsatta i
en nära relation mycket låg. Om man däremot riktar in sig på att studera olika
konfliktlösningsstrategier, från knuffningar, förolämpningar och ringa eller allvarlig
misshandel, uppger lika många män som kvinnor att de, under en given period, blivit utsatta
för våld av sin partner. Skillnaden speglar det faktum att män slagna av kvinnor sällan
definierar sig själva som offer och situationen som brott, och händelsen anmäls mycket
sällan till polisen. Vid BRÅ pågår det för närvarande ett projekt om våld i nära relationer
och rapporten kommer att publiceras under våren 2009. Den baserar sig på en
riksrepresentativ undersökning om utsatthet för brott och det är få män som uppgett
erfarenheter av relationsvåld. Studien är samtidigt den första i Sverige som söker att belysa
både manliga och kvinnliga offer för våld i en nära relation.
Särskilt utsatta grupper
Vissa grupper av kvinnor är särskilt utsatta när det gäller våld. Varje våldsutsatt kvinna måste
bemötas utifrån sitt behov av stöd och skydd oavsett vem hon är och vilken bakgrund hon har.
Kvinnor med missbruksproblem, framför allt hemlösa kvinnor med missbruksproblem,
befinner sig i en situation med ökad risk för att utsättas för våld och andra övergrepp. Genom
sitt missbruk kan kvinnor bli beroende och utnyttjade av män. Orsakssambandet kan också
vara det omvända där en våldsutsatt kvinna missbrukar exempelvis alkohol för att döva
ångesten som orsakas av det våld och de övergrepp som hon utsätts för. Våldsutsatta kvinnor
med missbruksproblematik kan ha svårare att få hjälp med exempelvis skyddade boenden. I
kontakten med myndigheter bemöts de inte alltid med den respekt som alla brottsoffer har rätt
till.
Äldre kvinnor som utsätts för våld befinner sig i högre utsträckning än andra kvinnor i en
beroendesituation. Enligt Brottsoffermyndighetens undersökning Ofrid – våld mot äldre
kvinnor från 2001 framkom att 16 procent av de äldre kvinnorna utsatts för någon form av
våld och övergrepp efter det att de fyllt 65 år. I undersökningen framkom att många fler äldre
kvinnor än män är extremt utsatta, dvs. att de är utsatta för fler typer av övergrepp och att
antalet övergrepp ökar med stigande ålder. Kvinnorna kan också ha svårt att söka skydd och
hjälp på grund av att omgivningen inte tar deras berättelser på allvar. Våld som utövas av
äldre män kan ofta osynliggöras och ursäktas med att förövaren är uppfostrad i en annan tid
och ett annat samhälle, eller att han har sjukdomssymptom som innebär att han därför inte kan
förväntas ta ansvar för sina handlingar.
Även yngre kvinnor är särskilt utsatta. Enligt Brottsförebyggande rådets nationella
trygghetsundersökning 2006 är kvinnor i åldern 16–24 år den grupp som i högst utsträckning
(4,9 procent jämfört med 1,6 procent av samtliga kvinnor) utsatts för sexualbrott. Även när
9
det gäller utsatthet för misshandel och hot är andelen utsatta kvinnor störst i åldersgruppen
16–24 år. Denna bild bekräftas även i Statistiska centralbyråns undersökningar av
levnadsförhållanden, så kallade ULF-undersökningar.
Invandrade kvinnor kan vara särskilt utsatta exempelvis på grund av bristande kunskaper i
svenska samt om lagar och regler i Sverige. Nyanlända invandrare har ofta ett begränsat
socialt nätverk vilket förstärker den våldsutövande mannens möjligheter att binda kvinnan till
sig och isolera henne från omvärlden.
Kostnader för våldet
Socialstyrelsen har i en rapport från 2006 (Kostnader för våld mot kvinnor) beräknat att mäns
våld mot kvinnor i Sverige varje år kostar ca tre miljarder kronor. Beräkningarna gäller
direkta och indirekta kostnader för olika samhällssektorer. Kostnaderna fördelar sig på direkta
kostnader om ca 2–2, 5 miljarder kronor för bl.a. sjukvård, rättsväsende och socialtjänst. De
indirekta kostnaderna uppskattas till ca 720–760 miljoner kronor och inkluderar värdet av
produktionsbortfall samt värdet av ideellt arbete. Utöver de direkta och indirekta kostnaderna
uppskattas transfereringarna till 690 miljoner kronor varav ungefär hälften utgörs av sjukpenning. Socialstyrelsen poängterar att vissa beräkningar är mer osäkra än andra och att flera
aspekter inte har varit möjliga att inkludera. Därför bör beräkningen ses som en försiktig
uppskattning av de samhällsekonomiska kostnaderna.
Kriscentrum
Lilla Edets kommun har tecknat avtal med Kriscentrum som innebär att invånare i Lilla Edet
som lever i en destruktiv relation kan komma till kriscentrum för att få råd och stöd.
Kriscentrum erbjuder utöver konsultationer:
• Rådgivande och stödjande telefonsamtal.
• Tidsbeställda besök.
• Stöd i myndighetskontakter, juridisk rådgivning samt hjälp att hitta rätt resurser.
• Skyddat boende för utsatta kvinnor och deras barn.
• Krissamtal med barn som upplevt våld i familjen.
• Konsultation till berörda personalgrupper i frågor rörande våld mot kvinnor.
• Stöd till anhöriga.
På Kriscentrum för kvinnor arbetar kurator och behandlingssekreterare med utbildning
och lång erfarenhet av arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn.
Duvan, som är en ideell förening ansvarar under kvällstid för telefonjouren och boendet.
På Kriscentrum för män erbjuds män samtal för att sortera och klargöra hur de kan gå vidare.
De får hjälp att försöka hitta realistiska lösningar och vägar till förändring och rådgivning för
att kunna hitta rätt kontakter bland myndigheter, resurser och personer som de kan ha nytta av
samt information om vad det finns för lagar och regler i olika sammanhang.
På Kriscentrum för barn och ungdom erbjuds en lugn och trygg miljö under utredningstiden
när ett barn far illa. Målsättningen är att med barnet i centrum, etablera en fungerande
samverkan mellan olika myndigheter. Barnet förskonas från att i möjligaste mån träffa
myndighetspersoner på olika ställen. Kriscentrum för barn och ungdomar ger rådgivning och
handledning i dessa ärenden. En annan viktig uppgift kan vara att samordna insatserna och
stödkontakterna med andra myndigheter runt det enskilda barnet. Barn och ungdomar erbjuds
krissamtal på Kriscentrum. Även anhöriga ges stöd i form av samtal.
10
Samtal och övernattning vid Kriscentrum i Trollhättan
Antal
2005
2006
2007
Telefonrådgivning
1238
639
961
Rådgivningsbesök
404
623
766
Boende (kvinnor)
23
34
31
Boende (barn)
13
26
30
Källa: Kriscentrum i Trollhättan, Statistiken omfattar upptagningsområdet Trollhättan,
Vänersborg, Lilla Edet
Ansvarsområden
Kommunens ansvar
Kommunens ansvar styrs framför allt av bestämmelserna i socialtjänstlagen (SoL). Där
fastställs kommunens yttersta ansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd och den
hjälp som de behöver. I kap 3 1 § SoL beskrivs socialtjänstens uppgifter att informera, svara
för omsorg och service, upplysning, råd och stöd, vård och ekonomisk hjälp samt annat
bistånd till dem som behöver det.
Socialtjänstens ansvar för misshandlade kvinnor skärptes den 1 juli 2007 (kap 5 § 11 SoL).
Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes
närstående får stöd och hjälp. De skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta
för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att
förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld
eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av
stöd och hjälp.
I FN: s konvention om barns rättigheter sägs att barnets bästa skall komma i första rummet.
Denna skyldighet infördes i socialtjänstlagens portalparagraf 1998: ”När åtgärder rör barn
skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.” Enligt socialtjänstlagen har
myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom och andra myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten skyldighet att genast till socialnämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till
en underårigs skydd. Allmänheten bör också anmäla till socialtjänsten om man ser barn som
behöver skydd och hjälp. Socialtjänsten har då skyldighet att skyndsamt utreda barnets
situation.
Hälso- och sjukvårdens ansvar
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela
befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den
enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall
ges företräde till vården, (lag 1997:142). Hälso- och sjukvården har ett tydligt ansvar när det
gäller att upptäcka och identifiera våld i nära relationer och ge ett adekvat medicinskt och
psykosocialt omhändertagande. Sjukvården skall föra noggrann dokumentation vilket bland
annat är en förutsättning för att rättsintyg vid våld i nära relationer blir korrekta.
Hälso- och sjukvårdspersonal är en nyckelgrupp, då våldsutsatta kvinnor ofta söker sig dit. I
många fall är det också den enda kontakten med en myndighet de har. Det är vanligt att
kvinnor kommer upprepade gånger utan att den bakomliggande orsaken avslöjas. De söker
11
bland annat för smärtor, sömnbesvär, oro och depression, men den egentliga anledningen till
besvären, våldet, förblir osynlig på grund av sjukvårdspersonalens bristande insikt, vilket gör
att de inte får den hjälp de behöver.
Primärvården i Göta Älvdalen har antagit en policy för kvinnofridsfrågor och utbildar sin
personal. Det ska finnas kvinnofridsinstruktörer vid varje vårdcentral.
Polisens ansvar
Misshandel och grov kvinnofridskränkning är så kallade allmänna åtalsbrott. Det innebär att
kvinnan inte själv behöver göra anmälan, utan det räcker att det kommer till polisens
kännedom på något sätt. Så snart polisen får sådan kännedom ska en brottsanmälan upprättas
och en åklagare kopplas in som förundersökningsledare.
Polismyndigheten har en handlingsplan för bekämpning av relationsbetingat våld mot kvinnor
och barn. Den innehåller långtgående åtgärder för att säkra ett bra bemötande och en
rättssäker utredning. Polispersonal ges kontinuerlig utbildning. Polisen ansvarar också för
brottoffrens säkerhet under och efter rättsprocessen. Olika slag av trygghetsskapande åtgärder
finns att tillgå, som trygghetspaket/skyddstelefoner, skyddat boende, övervakning med hund
och livvaktsskydd. Kvinnan får också hjälp med att se över säkerheten i boendet, resor till och
från arbete, dagis osv.
Åklagarens ansvar
Åklagaren leder förundersökningen och beslutar om vilka åtgärder som ska vidtas från
polisens sida. Det är åklagaren som beslutar om frihetsberövande, t.ex. hämtning till förhör
och anhållande. Åklagaren kan istället för frihetsberövande besluta om besöksförbud. Senast
på tredje dagen efter ett anhållande måste åklagaren besluta om frigivning eller begära
mannen häktad hos domstolen. För att mannen ska häktas krävs minst en av följande
omständigheter:
• Det är risk för att mannen avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring och straff.
• Det är risk för att han undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen.
• Det är risk för fortsatt brottslighet.
Frivårdens ansvar
Frivården är en del av kriminalvården och kommer därför mest i kontakt med
gärningsmännen. De lämnar vägledning till domstolen om den mest lämpliga påföljden för
gärningsmannen, efter genomförd personutredning. Den övergripande målsättningen med
övervakning är att förhindra att mannen begår ytterligare brott och att hjälpa dem med
återanpassning i samhället. Kriminalvården har utarbetat ett påverkansprogram för dem som
dömts för relationsbrott (Integrated Domestic Abuse Programme, IDAP).
Frivilligorganisationer
Kvinnojouren Duvan är en politiskt och religiöst obunden förening som bildades
1983. Föreningen arbetar aktivt tillsammans med kommunens skyddande boende.
De kan även ge stöd och råd via telefon. Föreningen informerar i skolor och föreningsliv mm.
Brottsofferjouren (BOJ) är en politiskt och religiöst obunden organisation som hjälper och
stöttar brottsoffer. BOJ ger samtalsstöd samt medverkar i kontakter med myndigheter och som
vittnesstöd vid rättegång.
12
