Cancer ökar risken för ventrombos

Pressmaterial Cancer ökar risken för ventrombos Cancer är en stor riskfaktor för att också drabbas av blodpropp. Omkring 20 procent av alla cancerpatienter drabbas av venös blodpropp (VTE) under sjukdomens gång. Omvänt är risken trefaldigt ökad att få någon form av cancer inom ett år efter diagnosen ventrombos. Det innebär inte att blodpropp skulle orsaka cancer utan snarare att tumörsjukdomen varit en dold orsak till att proppen uppstått. De cancerformer som oftast anses ge upphov till ventrombos är bukspottkörtelcancer, hjärntumörer och äggstockscancer. Utsöndrar molekyler Det finns flera skäl till att cancer kan orsaka blodpropp. Tumörer kan utsöndra en rad olika molekyler (prokoagulanta molekyler) vilka kan aktivera blodlevring. Tumörer inne i eller utanför kärl kan göra dem trängre vilket ökar risken för proppar. Patienter med central venkateter, i synnerhet cancerpatienter, löper alltid en viss risk för blodpropp. Cancerbehandling ökar risken för blodpropp Även behandling av tumörer kan leda till bildandet av blodpropp. Det är till exempel väl känt att behandling av bröstcancer med cytostatika och tamoxifen ökar riskerna för blodpropp. Svensk studie om prostatacancer Risken för blodpropp vid cancerbehandling belyses i en svensk studie, gjord vid Umeå universitet. Där ingår i princip alla män som fick diagnosen prostatacancer åren 1997‐2007 med data hämtade ur Nationella prostatacancerregistret och Patientregistret. Över 30 000 patienter behandlades med hormonterapi och drygt 26 000 behandlades med kirurgi eller strålning i botande syfte. Övriga närmare 20 000 män gick på kontroller utan någon behandling. Resultaten visar att de som fick hormonbehandling för sin cancer hade 2,5 gånger ökad risk för djup ventrombos och fördubblad risk för lungemboli. Risken var något lägre vid behandling med antiandrogener jämfört med annan hormonell behandling. (1) Den amerikanska cancerorganisationen American Society of Clinical Oncology (ASCO) publicerade 2007 nya riktlinjer för hur man ska minska riskerna för livshotande blodpoppar hos cancerpatienter. (2) I riktlinjerna sägs att: •
Alla cancerpatienter på sjukhus bör behandlas med blodförtunnande läkemedel i förebyggande syfte. •
Alla cancerpatienter som redan drabbats av blodpropp bör behandlas med blodförtunnande läkemedel i minst sex månader efteråt, och möjligen längre för dem som fortsätter att genomgå aktiv cancerbehandling. •
En läkare bör utvärdera alla patienter som har cancer och som ska genomgå en större operation för att administrera blodförtunnande läkemedel före operation eller så snabbt som möjligt efteråt. •
Regelbunden användning av blodförtunnande läkemedel hos patienter som drabbats av cancer men inte vistas på sjukhus eller behandlas med cellgift är inte att rekommendera, utom för personer som med multipelt myelom och som behandlas med thalidomid eller lenalidomid med cellgift eller dexamethason (kortisonpreparat). I riktlinjerna framhålls att blodförtunnande läkemedel kan öka riskerna för blödningar. Därför kan det ibland krävas en korts tids sjukhusvistelse i början av behandlingen men fördelarna överväger riskerna. (1) Pär Stattin et al. Lancet Oncology, online 14 april 2010. (2) American Society of Clinical Oncology Guideline: Recommendations for Venous Thromboembolism Prophylaxis and Treatment in Patients with Cancer. Journal of Clinical Oncology, Vol 25, No 34 (December 1), 2007:pp. 5490‐5505. Referenser: Blodpropp – förebyggande, diagnostik och behandling av venös tromboembolism, Vol III, SBU. Ajay et al. Venous Thrombosis in Cancer Patients: Insights from the FRONTLINE Survey. The Oncologist, vol 8, No 4, 381‐388, August 2003. För mer information kontakta: Maria Eklind Cervenka, medicinsk rådgivare Boehringer Ingelheim Telefon: 08‐721 21 80 eller 0708‐58 21 80 e‐post: maria.eklind_cervenka@boehringer‐ingelheim.com 2011‐06‐22 MEC