Vad är barnmisshandel?
Barnmisshandel innebär att en vuxen person utsätter ett barn för ett fysiskt eller psykiskt våld,
sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov (SOU
2001:72). 1979 var Sverige först i världen med att anta en lag mot barnaga. Då vidgades perspektivet
på misshandel till att inbegripa våld mot barn som bestraffning och i uppfostringssammanhang.
Försummelse
”Barn försummas när deras basbehov inte blir tillfredsställda oberoende av orsak”
Dubowitz H, Black M, Starr RH, Zuravin S. A conceptual definition of child
neglect. Criminal justice and behaviour 1993;20:8-26
Försummelse och omsorgssvikt kan vara väldigt svårt att beskriva. Definitionen här ovan är ett försök
att beskriva komplexiteten på ett enkelt sätt. Graden av försummelse kan naturligtvis skifta enormt
och därmed effekterna. Det är viktigt att komma ihåg att försummelse kan ge medicinska
konsekvenser och/eller ha effekt på barnets hälsa.
Det kan finnas flera olika orsaker till varför barn försummas. Om ett barn t ex har fel kläder för
årstiden kan det ju bero på att familjen har så dålig ekonomi att vårdnadshavarna inte har råd att
köpa vinteroverall. Men det kan också bero på att man låter barnet gå ut i för tunna kläder som ett
straff i uppfostringssyfte. Orsaken kan även vara att vårdnadshavaren är lågbegåvad och inte förstår
vikten av att barnet har varmare kläder vintertid. Som personal kan man känna sig kluven inför att
göra en anmälan utifrån försummelse om man samtidigt upplever att vårdnadshavarna gör så gott de
kan eller agerar utifrån sin livsstil.
Anledningen till försummelsen påverkar inte hälso- och sjukvårdens plikt att anmäla
missförhållanden till socialtjänsten. Däremot är orsaken till att barnet försummas avgörande för vilka
insatser socialtjänsten anser behövs i familjen.
Psykisk misshandel
Psykisk misshandel mot barn innebär att en vuxen hotar, kritiserar, förolämpar, skrämmer eller på
andra sätt inte visar att han eller hon bryr sig om barnet. Den här formen av misshandel är i många
fall svårt att upptäcka. Det kan behövas en långvarig och kontinuerlig kontakt för att det ska vara
möjligt att se och förstå.
Våld mellan vuxna
I Sverige betraktas dessa barn som brottsoffer även om de själva inte blivit slagna. Den här gruppen
barn upptäcks inte i första hand av barnsjukvården. Inom verksamheter som mödra-, barnhälsovård
och akutsjukvård samt vuxenpsykiatri har man ofta större möjlighet att identifiera dessa familjer då
uppgifter om våld mellan vuxna och familjestruktur kan framkomma där.
Fysisk misshandel
Fysisk barnmisshandel innebär att en vuxen person orsakar ett barn kroppsskada, sjukdom, smärta
eller försätter barnet i vanmakt eller liknande tillstånd.
Skador som beror på våld mot barn kan naturligtvis variera vad det gäller både den tillfogade skadans
allvarlighetsgrad men också vilken typ av våld som orsakat skadan. Skador kan vara tillfogade genom
impulsutlösta handlingar, systematiskt våld eller i uppfostringssyfte. Skadorna kan vara allt ifrån
rodnader och blåmärken till skador som kräver intensivvård. Spektrumet är således stort och
symtombilden ofta vag då få skador ses endast vid barnmisshandel och anamnes ofta är bristfällig
eller felaktig. Skadans art och anamnes måste alltid ses i relation till barnets ålder. Ett spädbarn får
inte blåmärken på knäna vid lek eller normala olycksfall medan det är helt normalt hos en fyraåring.
Att ställa rätt diagnos kan vara mycket komplicerat.
Differentialdiagnoser
De flesta skador och symtom som förekommer vid barnmisshandel kan också ses vid vissa
sjukdomstillstånd och olycksfall. Därför är det av största vikt att parallellt göra utredningar för
barnmisshandel såväl som de differentialdiagnoser som symtomen kräver.
Sexuella övergrepp
Den vuxne utnyttjar barnets beroendeställning och barnet förmås eller tvingas till deltagande genom
manipulation, övertalning, påtryckning, utpressning eller våld. Det är en handling som kränker
barnets integritet, och som barn inte kan förstå, inte är moget för och inte kan ge sitt informerade
samtycke till.
SoS 1991:3
Sexuella övergrepp förekommer i alla åldersgrupper, i alla samhällsgrupper, miljöer och kulturer och i
alla kombinationer av kön, ålder och social relation mellan förövaren och offer. Sexuella övergrepp
kan ske på alla anatomiska genomförbara sätt.
Det finns ingen parallellitet mellan eventuell förekomst av sexuella övergrepp och viss grad av fysiska
skador. Det betyder att avsaknad av fynd i status inte behöver innebära att övergrepp inte har skett.
Övergreppet kan vara av sådan karaktär att inga tecken eller märken lämnas på barnets kropp. Att
tvingas se på porrfilm eller onanera en vuxen ger inga fysiska skador på barnet. Men även om ett
vaginalt eller analt övergrepp skett är det inte säkert att man kan hitta medicinska fynd som bevisar
det. Barn utsätts ofta för övergrepp genom manipulation, övertalning, påtryckning, utpressning vilket
kan innebära att inget våld nödvändigtvis måste användas. Den vanligaste förövaren är dessutom
någon som barnet känner väl. Det gör att förövaren under lång tid kan ha bearbetat barnet och byggt
upp en relation som möjliggör övergreppet utan våld. Eventuella skador i underlivet läker fort, så
även när skador uppkommit är risken stor att dessa läkt innan barnet undersökts.
Differentialdiagnoser
Det är av stor vikt att man parallellt med en medicinsk utredning av misstänkt sexuellt övergrepp,
utifrån barnets symtom, även utreder/utesluter andra eventuella orsaker såsom t.ex.
svampinfektioner, främmande kropp, bakteriella infektioner, hudsjukdomar, missbildningar mm.
