Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter på Salomonöarna 2005
Landet består av ett mycket stort antal öar varav många är isolerade. Detta har
gjort det svårt att hålla ihop statsbildningen. De två största öarna, Guadalcanal
och Malaita, har befolkningar vilkas inbördes spänningar 1998 resulterade i
något som närmast var ett inbördeskrig. Tack vare australisk medling tog
konflikten slut och fria val kunde hållas i slutet av 2001. I den regering som
tillträdde efter valet fanns representanter för de rivaliserande grupperna.
Utvecklingen blev dessvärre inte den önskade. Lag och ordning kunde inte
återställas.
Salomonöarna har tillträtt konventionen om ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter (ICESCR), konventionen mot rasdiskriminering
(CERD), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot
kvinnor (CEDAW), tilläggsprotokollet till CEDAW samt konventionen om
barnets rättigheter (CRC). Man har alltså inte tillträtt konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter, eller tortyrkonventionen. Dödsstraffet
har avskaffats men under kriget liksom därefter har utomrättsliga avrättningar
förekommit.
Landet har haft svårt att fullgöra sina åtaganden enligt konventionerna och sin
rapportering till konventionskommittéerna.
Efter valet 2001 försämrades läget snabbt. Våld och övergrepp ökade i
omfattning. Rättsapparaten, som före kriget fungerat någorlunda väl,
förmådde inte hantera situationen. Redan svaga sektorer för de mänskliga
rättigheterna (MR) som rätten till kroppslig integritet, förbud mot tortyr,
medias frihet samt kvinnans och barns och andra utsatta gruppers ställning i
samhället försämrades ytterligare. Oroligheterna resulterade i att åtskilliga
2(3)
öbor gav sig på flykt till säkrare områden. Den polisstyrka som upprättades
efter valet förmådde inte göra så mycket och läget blev alltmer
bekymmersamt. Krisen innebar att statens inkomster kraftigt reducerades med
följd att hela samhällssektorn kom i olag. Medel saknades för centrala
samhällsfunktioner. Skola och hälsovård - redan före valet mycket utsatta
områden – fick ytterligare problem. Läget inom hälsosektorn kompliceras
ytterligare av att den särskilt farliga malariavarianten falciparum finns i
endemisk form på öarna. Regeringens och de politiska institutionernas
auktoritet urholkades allteftersom månaderna gick. Det blev alltmer
uppenbart att något drastiskt måste göras om inte Salomonöarna skulle
komma att rankas som en sviktande stat.
Efter mycken tvekan och ett omfattande nationellt och internationellt
förankringsarbete ingrep till sist Australien. Regeringen, parlamentet och
generalguvernören i Honiara hade då samtliga vädjat till grannstaterna om ett
snabbt engagemang. Den regionala samarbetsorganisationen Pacific Islands
Forum stod enigt bakom Australiens initiativ. I operationen Regional
Assistance Mission to Solomon Islands (RAMSI), även kallad “Helpem Fren”
deltar också Nya Zeeland, Tonga, Fiji och Papua Nya Guinea. Från början
ingick ungefär 2 000 militärer och några hundratal poliser och civila rådgivare.
Militären skulle garantera rådgivarnas säkerhet och stå för logistiken. Man har
koncentrerat sig på att samla in och förstöra illegala vapen, med att
neutralisera rivaliserande grupper och med att på olika sätt bekämpa våld,
korruption och kriminalitet. Åtskilliga orosstiftare och våldsverkare har
häktats och väntar på att bli lagförda. I denna grupp ingår ett antal
polisofficerare. Viktigast har varit att få lag och ordning att fungera. De civila
rådgivarna arbetar med att inom förvaltningen skapa nya rutiner och
processer och få igång central och lokal administration. En ny författning,
rättsapparaten och en fungerande budgetprocess prioriteras.
Ordningen är nu så pass god att hittills gällande reseavrådan i stort sett kunnat
upphävas. Utvecklingen går nu snabbt i rätt riktning. Salomonöarna befinner
sig nu i ett nytt läge - goda förutsättningar finns för en klar och snabb
förbättring på flera samhällsområden. MR-frågorna ges hög prioritet i det
återuppbygge som pågår.
Den militära närvaron har i stort sett kunnat avvecklas. Cirka 350 poliser från
de länder som deltar i RAMSI finns i landet och bidrar till att upprätthålla lag
och ordning. Polisväsendet har reformerats och fått ny ledning. De civila
myndigheterna har numera kontroll över polisstyrkorna.
3(3)
Men det tar tid att förändra från nära nog totalt kaos till ett fullt ut fungerande
samhälle. För RAMSI återstår mycket. Fortfarande förekommer etniskt våld,
mord och överfall. Rättsväsendet följer brittisk modell och fungerar nu åter,
men eftersläpningarna är dock ett problem. Rättsapparaten hinner inte med.
Nästa val beräknas äga rum i februari eller mars 2006. Valet skulle ha ägt rum
i december 2005 men har kommit att skjutas upp.
Mötesfrihet och religionsfrihet fungerar. Enskilda organisationer får verka fritt
och kritik av rådande förhållanden uttalas fritt. Röda korset verkar i landet.
Besök i fängelser tillåts. En ombudsman finns men verksamheten hämmas av
brist på resurser.
Media fungerar ganska bra. Ingrepp har förekommit men läget har förbättrats.
Radiosändningar är viktiga då analfabetismen är hög. Internet byggs ut och
inga restriktioner förekommer.
Kvinnans ställning är svag. Det finns ingen kvinna i parlamentet, dock tre
inom högre befattningar i regeringskansliet. Misshandel och våld är vanligt
förekommande. RAMSI har satsat på skolor men skolgången är inte
obligatorisk och fortfarande är det bara ca 60 procent som går i grundskola.
Betydligt lägre tal gäller för undervisning på högre nivåer, och betydligt fler
pojkar än flickor får undervisning.
Inga uppgifter finns om människohandel.
Homosexuella förbindelser är olagliga och beivras.
Facklig verksamhet garanteras i författningen. Kollektivavtal förekommer
men knappast på nationell nivå. En tvistedomstol finns. Det finns regler mot
barnarbete och bestämmelser om minimilön.
