På spaning efter ett socialt hållbart samhälle III
2016-09-08
Välkommen!
Kristina Lindfors samhällsbyggnadschef och Camilla Lundqvist socialchef i Stenungsunds
kommun i arbetsgruppen för social hållbarhet hälsade välkomna och berättade om
utgångspunkten för eftermiddagen
Eftermiddagen kommer att handla om social hållbarhet i samhällsplanering. Under förmiddagen har
de båda politiska styrgrupperna från det sociala området och miljö och samhällsbyggnad i GR samt
chefsnätverken träffats och lyssnat på Marianne Dock från Malmö. Det var mycket uppskattat att
träffas över sektorsgränserna och prata om de här frågorna.
Vilka är här idag? Det är en blandning mellan politiker, tjänstemän inom samhällsbyggnad,
socialtjänsten, folkhälsa, utbildning, kultur och fritid från de olika GR-kommunerna samt kommunala
bostadsföretag.
Arbetsgruppen startade 2014 på initiativ av socialchefsnätverket på en konferens då det
konstaterades att segregationen och bostadsbristen är de största utmaningarna för framtiden. Då
togs en kontakt med samhällsbyggnadscheferna inom GR. Gruppen började med att arrangera ett
antal kunskapsbyggande seminarier och att göra en studieresa till Malmö. Under studieresan träffade
gruppen Marianne och ville att fler skulle få ta del av hennes kunskap. Det är bakgrunden till dagen.
Idag på förmiddagen var det första gången som politiker från både samhällsbyggnadsområdet och
sociala frågor träffades. Tanken är att fortsätta prata om hur vi kan fortsätta arbeta tillsammans med
sociala aspekter i samhällsplanering och samhällsbyggnad under dagen i form av en workshop.
Hälsofrämjande samhällsplanering
Föreläsning om den fysiska miljöns påverkan på sociala aspekter Marianne Dock, arkitekt
Hälsa och stadsplanering
Marianne betraktar sig som stadsbyggnadsfanatiker, det vill säga att det inte finns några problem
som inte går att lösa med fysisk planering.
När Marianne ser dagens rubrik På spaning efter ett social hållbart samhälle, tänker hon folkhälsa.
Hon har nämligen insett att folkhälsomålen inte bara handlar om fysisk aktivitet utan handlar precis
om social hållbarhet, bland annat om delaktighet och inflytande i samhället.
1
WHO har tagit fram en skrift om Hälsosam planering som handlar väldigt mycket om hur man
planerar, för vem samt med vem.
Vad handlar då hälsosam stadsplanering om? Bland annat handlar det om att tala om att involvera
medborgarna, åtminstone att berätta för medborgarna om varför vi gör som vi gör. I Malmö har
kommunen börjat använda sociala konsekvensbedömningar. Det spelar ingen roll vilket verktyg man
använder, det viktiga är att man gör det tillsammans. Marianne gav rådet att inte låta en konsult göra
bedömningen, utan göra det tillsammans istället. Det är viktigt att tidigt sätta sig ned och prata om
sociala konsekvenser. Den samlade kunskapen är resultatet. Alla sitter inne med otroligt mycket
kunskaper, det är inte ”rocket science”. Marianne får ofta höra att det här med social hållbarhet är
lite flummigt och otydligt, men menar att det egentligen inte alls är det. Det viktigaste i verktyget är
att utkräva ansvar. Det vill säga att se till att det finns en förvaltning eller nämnd som kan driva
åtgärderna vidare och även förklara varför det inte blir som det blir senare på grund av exempelvis
omprioriteringar eller budgetskäl. Fortfarande är det ofta upp till varje projektledare att välja att göra
en social konsekvensbedömning. Fler och fler upptäcker dock att det är ett bra sätt att samlas kring
att prata om de mänskliga frågorna. De ekonomiska konsekvenserna är i högsta grad aktuella i
diskussionerna.
Bonding och bridging
Grunden för att bygga in social hållbarhet i den fysiska miljön är tillit. Många andra aspekter är
viktiga, men finns tilliten där så kommer så mycket mer på köpet.
Marianne är helt övertygad om att platsens betydelse för tillit är oerhört väsentlig. Hur gårdar ser ut
spelar roll för om människor har tillit till varandra. För att personer ska kunna mötas krävs en viss
struktur som tillåter det.
Marianne pratar mycket om nätverkande omgivningar- det vill säga bonding och bridging. Det
handlar om att stegvis komma ut och träffa andra, från sin närmiljö till samhället i stort. Om personer
har lätt att mötas i närmiljön så skapas det tillit mellan dem, det vill säga bonding, vilket också
underlättar bridging, det vill säga tillit till den omgivande miljön och människor ute i samhället.
2
I Malmö jobbar staden med temalekplatser. Tanken är att skapa nya typer av upplevelser i olika delar
av staden för att uppmuntra till människor att röra sig i olika delar av staden. Exempelvis reser
människor till äventyrslekplatsen långt ifrån närområdet.
Man ska heller inte förakta stora festivaler och andra evenemang när alla träffas. Då märks vilken
mångfald som finns i staden. Det skapar också en stolthet.
Marianne menar att en hälsosam stad en stad som bland annat uppmuntrar en känsla av stolthet,
rörlighet, tillgänglighet och en stad som tillgodoser allas behov.
Hälsans bestämningsfaktorer används för att förklara var som påverkar hälsa. Den närmaste fysiska
miljön och vilka ekonomiska förhållanden påverkar mer än den genetiska uppsättningen. Marianne
lyfte Malmö som exempel på en segregerad stad där olika människor sällan möts vilket påverkar den
enskilda individens hälsa. Det är såklart individens ansvar att leva ett hälsosamt liv, men det ska
också vara lätt att göra hälsosamma val. I Malmökommissionens arbete fick en särskild del i arbetet
fokus på stadsbyggandet just av den anledningen.
Med fysisk planering är det möjligt att underlätta för en mängd saker. Att det finns jämlika
förhållanden, att det finns tillit för omgivningen och att det är möjligt att vara fysisk aktiv. Den fysiska
miljön ska vara lätt att förstå.
I den klassiska kvartersstrukturen är det lätt att överblicka vilket rum som är privat, hur man tar sig ut
från gården till gatumiljön som är mer offentlig. Om det behövs karta så är inte den fysiska miljön
särskilt lätt att förstå. Hur byggnader är vända påverkar hur lätt det är att hitta till sina grannar. Om
entréer är vända mot utsidan eller insidan påverkar också gaturummet. Gaturummet blir exempelvis
mer levande och tryggt om entréer är vända mot gatan.
Marianne berättade om bonding, vilket handlar om det nära mötet. Det är viktigt att skapa både
miljöer där människor möts men även de som är privata och tydliggöra i den fysiska miljön vad som
är vad. Ett dåligt exempel är ”hus i park” som ofta blir ”hus i parkeringsplats” det vill säga hus som
har flera våningar med balkonger vända utåt och stora öppna ytor runt omkring. Det är sällan man
ser människor vistas utomhus i sådana miljöer. För att skapa miljöer där människor vill umgås
behöver husen vändas så att det bildas ett rum där det även finns ljusinsläpp och exempelvis platser
att sitta vid.
Även på landet är det viktigt med mötesplatser. En sådan kan vara brevlådor eller busshållplatsen.
3
Bridging handlar om att underlätta för folkliv. Vi vill underlätta för folk att vara ute eftersom det
skapar trygghet. Bridging handlar om att träffa människor som inte bara är precis som jag själv. På
jobbet är vi otroligt lika. Däremot på vägen dit, i tåget, så finns möjlighet att både se och lyssna till
hur andra människor har det. Där finns möjlighet att dagligen inse att alla inte tänker som en själv.
Platser som samlar kan också vara lekplatser. Genom att utforma bottenvåningar med exempelvis
uteserveringar och entréer så blir det trevligt att vistas och det skapas torglika trivsamma offentliga
miljöer.
Det finns också fallgropar. Marianne lyfte ett exempel från Helsingborg där det byggts en trappa där
tanken var att studenter kunde sitta och mingla. Däremot fanns ingen plats att köpa glass eller något
annat som gjorde det värt att stanna och sitta där vilket gjorde att det blev väldigt tomt. Det är viktigt
att tänka igenom vilka drivkrafter som finns till att samlas. Det behöver också finnas ett
genomförandeperspektiv. Visst är det trevligt med en butik eller ett café, men det behöver finnas ett
underlag av människor som vill handla och fika där för att det ska finnas en ekonomisk bärighet och
bli genomförbart.
Bänkar är något av det allra enklaste som är möjligt att placera i gaturummet och som möjliggör att
det offentliga rummet används. När vi pratar om social hållbarhet så behöver vi prata avgiftsfritt. Det
är lätt att vi fastnar i att prata om att vi möts på caféer, men alla har inte råd att fika.
I Malmö finns miljonprogramsområdena mitt i staden, till skillnad från Göteborg där dessa områden
ligger som satelliter. Det finns därför helt andra möjligheter att bygga ihop Malmö. Ett exempel på
hur kommunen arbetar med att bygga samman staden är där en infartsled mellan ett villaområde
och ett miljonprogramsområde byggts om till stadsgata. Dessutom behöver staden förtätas och
därför ska fler byggnader tillföras längs med gatan. Det har inte varit konfliktfritt. Personer i
villaområdet är rädda för att huspriser kommer sjunka och att kriminaliteten kommer öka. Då är det
viktigt att tala om varför staden väljer att göra så. Att det är viktigt för samhället i stort att hela
samhället tar ansvar för hela stadens barn. Barnen i miljonprogramsområdet och villaområdet
behöver se fler variationer av människor.
4
Trygghet, säkerhet och tillit
Om tillit skapas, så underlättar det både för bonding och bridging vilket också påverkar
samhällsekonomin positivt.
Med trygghet menar Marianne inte främst säkerhet och förebyggande av våld, utan snarare tillit
mellan människor. Att veta att någon ser mig och att jag kan få hjälp av min omgivning om det
händer någonting, jag kan be grannen om hjälp eller lämna dörren olåst. Övervakningskameror och
larm och fler poliser kan behövas ibland för att skapa trygghet på det individuella planet. Däremot
minskar tilliten i samhället i stort. Så kallade ”gated communities” kan i sig skapa otrygghet. Trygghet
är alltid en upplevd känsla.
Ett sätt att skapa trygghet och tillit är att skapa uppsikt. Det skapar en social kontroll.
Cykelbanor som syftar till att koppla ihop områden förläggs ibland skilt från övrig gatumiljö på grund
av trafiksäkerhet. Det kan dock få effekten att människor blir tvungna att cykla igenom grönområden
med lite insyn, vilket ofta känns otryggt. Det är heller inte roligt att cykla förbi baksidor av hus eller
hus som är vända med fönstren åt ett annat håll.
Gågator är bra exempel på trevliga miljöer. Är det dock bara butiker där, så blir det området väldigt
tomt efter klockan 19 på kvällen när jalusierna har dragits ned.
Det är viktigt att jag vet vad som förväntas av mig i det offentliga rummet. Grindar visar tydligt att
när jag passerar den så kliver jag in på ett område som är mer privat. Om det inte är tydligt sätts det
ofta upp olika skyltar.
Genom att sätta upp plank eller murar kring ett hus, skapas trygghet för de som bor i huset, men inte
för de som går på gatan utanför. Händer det något på gatan så är det ingen som ser.
Att planera för fysisk aktivitet
Det är också viktigt att planera för fysisk aktivitet. Ett exempel är ute-gym. Olika platser används olika
av män och kvinnor. Hur ser en fysisk miljö ut som gynnar båda könen och är attraktiva för både
flickor och pojkar?
Forskning visar att fysiska miljöer som uppmuntrar till fysisk aktivitet minskar risken för hjärt- och
kärlsjukdomar.
Den klassiska trafiksepareringen gynnar trafiksäkerhet men underlättar inte fysisk aktivitet. Däremot
skapas desto mindre så kallade fetmaframkallande miljöer med fler trottoarer och cykelbanor. Utan
trottoarer signaleras att du ska ta dig hit med bil och härifrån med bil.
Förtätning och grönska
Genom att förtäta med fler hus och förlägga cykelbanor kring en gata effektiviseras dessutom
användningen av belysningen samtidigt som gatumiljön blir tryggare.
Grönska ska inte heller glömmas. Det är en viktig anledning till att människor vill komma ut. Det är
dock en utmaning att hitta en balans mellan förtätning och grönska.
Grönska minskar stress och gynnar även barns hälsa och goda uppväxtmiljöer samt minskar andelen
fetma i området.
5
Att planera för lek både för vuxna och barn
Marianne pratar mycket om leendefaktor. Det vill säga variation i utemiljön skapar leenden. Hon
visar ett exempel på en rosa elefant på et staket. När hon går förbi ler hon och när hon träffar någon
person på gatan ler den personen också. Hon uppmanade alla att testa att le mot personer vi möter.
Då börjar vi med bonding i praktiken!
Det kan vara andra smycken i samhället, en plantering, ett konstverk.
Ett annat uttryck för om miljöer är barnvänliga eller inte är kojindex. Hur lätt är det att bygga en koja
eller skapa annan lekfullhet i utemiljön? Det behövs fler miljöer som tillåter fantasi och möjlighet att
vara kreativ utomhus.
Vi behöver också ta hand om våra miljöer. När klotter och nedskräpning finns i utemiljön smittar det.
Om ingen annan bryr sig varför skulle jag?
Hur omsätter vi detta i praktiken då?
Om investeringar som görs enbart ses som kostnader istället för samhällsinvesteringar så är det svårt
att komma någon vart. Vi behöver göra en tankevända för att få till en långsiktighet. I Malmö har
kommunen precis påbörjat ett nytt ekonomisystem för att testa att i ett pilotprojekt med att arbeta
med geografiska områden istället för förvaltningar. Inom en geografi har stadsbyggnad, skola,
socialförvaltning en gemensam budget. Tanken är att skapa mindre stuprör och mer territoriell
samverkan.
Michael Marmot1 brukar avsluta sina föreläsningar med att om ni ska göra en sak så gör något som
gynnar barnen.
Marianne brukar säga att mycket av det hon pratar om är väldigt grundläggande. Men vi skapar
själva olika hinder, exempelvis system, olika förvaltningar och olika politiska intressen. För att
överbygga det så behöver vi träffas. Ett sätt är att lägga dubbelt så mycket tid i de inledande skedena
i planeringen. Gör vi det sparar vi så mycket mer i de mer genomförande skedena. Utmaningen är att
alla uppmanar kommunerna att korta ledtiderna. Det går säkert att korta ledtider men Marianne
uppmanar att inte korta ned planeringen i tidigt skede eftersom det är då grunden läggs för sådant
som ska stå i hundra år framöver.
Basen för en hälsofrämjande stadsplanering är att vidga den sociala sfären och att blanda funktioner.
Det handlar också om att jobba tillsammans i ett helhetsgrepp, att öppna för nya processer och nya
aktörer. På www.healthycities.se finns många rapporter och mer material.
1
Sir Michael Marmot är professor i epidemiologi och folkhälsa vid University College i London och författare till
rapporten Closing the gap in a generation, WHO 2008.
6
Workshop
Under ledning av Marianne Dock genomförs en workshop utifrån följande frågor:
-
Vilka goda och mindre goda erfarenheter har ni utifrån det ni hört?
Vad kan ni göra på hemmaplan för att förbättra för hälsa och sociala aspekter?
Några röster:
Vi har en motorväg som går rakt genom staden, och som delar staden både fysiskt och
socioekonomiskt. Men det finns också andra delningsvägar inne i centrum, de delar den
äldre delen från den nyare. Vi pratade också om de olika områdena i kommunen, några är vi
stolta över, andra inte. Ett område är gott, men där är lägenheterna dyra, där borde det
finnas hyresrätter också. Men i ett nytt område har vi verkligen haft dialog i en bra process,
här har vi stora förhoppningar.
Vi pratade mest om goda exempel och lyfte ett par av områdena i våra kommuner, där
kommunen haft ett gott samarbete med fastighetsägaren.
Vi måste hitta bättre vägar till samarbete och komma in tidigt i processen.
Mötesplatser, finns de där vi kan träffas? Ja många befintliga, busshållplatsen, skolgården,
badplatsen. Skolorna är viktiga så att barn möts.
Aktiviteter, ett exempel ges på när det kommunala bostadsföretaget utsåg ”grisvärdar” i ett
bostadsområde för att grisarna skulle röja en mark där det skulle planteras träd. Man kunde
se redan från busshållplatsen att där samlas barnen, man vill inte gå hem. Här fanns eldsjälar
för att kommunen skulle använda grisar för markförbättring och att grisarna kunde spela en
viktig roll för trivsel.
När man sitter och har de här samtalen, är det inte helt ovanligt är att man hamnar i vem
som ska betala, då fastnar man. Då kan man lägga samman sina pengar för att kunna göra
gemensamma prioriteringar, det var ett bra exempel som Marianne nämnde tidigare, en
investeringsportfölj som inte följer förvaltningar utan ett geografiskt område. Man ska
försöka detta i Malmö i ”Case Lindängen”, det har bildats ett konsortium för att testa detta.
Testa gärna, säger Marianne, att testa brukar kunna öppna dörrar! Det sociala
samhällsbyggandet är en angelägenhet för alla professioner.
Hållbarhetsbegreppen måste ses i en helhet, hur gör vi för att inte var och en ska slåss för
sitt eget perspektiv? Marianne kommenterar detta med att det sällan saknas idéer men att
vi ofta sätter upp barriärer mellan förvaltningar och organisationer. Alla tycker att
samutnyttjande är perfekt men ingen vill ”sitta med Svarte Petter”. I Malmö inrättade man
en ”klyddakut”, dit man kunde vända sig med kluriga frågor. Där finns jurister och ekonomer
som hjälper till att lösa olika frågor.
För en tillit krävs dialog mellan människor, har vi arbetssätt som stärker tillitsskapande?
Marianne visar delaktighetstrappan, det är väldigt viktigt att man vet vilken nivå man rör sig
på.
7
Tillit är en aspekt av delaktighet, och tillit är också en aspekt av samarbete mellan exempel
förvaltningar. Man ska vara medveten om på vilken nivå man befinner sig, och kunna tala
om Varför en viss sak görs.
Kan vi behöva skapa en arena för tillit mellan förvaltningarna? Marianne berättar om
exempel på bonding mellan förvaltningar i Trollhättan, en arena för att samla flera frågor,
både miljö, hälsa och trygghet har skapats direkt under kommunstyrelsen. Och det började
genom samarbete mellan två personer.
Vi pratade om segregation mellan bostadsområden, översiktsplaneringen är ett jättebra
forum. En hållbarhetsbedömning görs i en av kommunerna. Genomförandekapitlet i Malmös
översiktsplan bör ni granska, säger Marianne, där skriver man att det inte går att nå målen
med de kommunala strukturer som finns idag, vi kan inte komma vidare med 30 år gamla
metoder.
Vi har olika perspektiv, samhällsbyggnad är ett långsiktigt arbete. Detta är en utmaning att
förklara att ett område kommer se fint ut om tjugo år när det står grävskopor i backen. Men
man kan ofta göra någon kompensatorisk åtgärd under tiden.
Miljonprogrammen har blivit fel även om de byggts bra. Ofta är det bra planlösningar och
bra tankar. Det är viktigt att behålla det som är bra och att man förstår att det finns andra,
säger Marianne. ”Jag var 17 år innan jag kom in till Malmö”, skriver Zlatan. Det tar tio
minuter att ta sig till centrum. Så får det absolut inte vara , säger Marianne.
Det viktiga är dialogen, vi pratar ju egentligen om ganska basala saker, avslutar Marianne.
Reflektion och summering
Barbro Sundström samhällsbyggnadschef och Susanne Åhman socialchef i Alingsås
kommun från arbetsgruppen för social hållbarhet reflekterade och summerade.
Barbro säger att vi startat en epidemi, vi ska sprida den vidare. Vi kan alla göra skillnad. Tillit
är ett bra begrepp att utgå från. Om vi sprider tillit så bidrar vi till att fler människor
inkluderas. Och så blir det roligare samtidigt!
Susanne säger att det varit enormt inspirerande att lyssna, detta är en process som man
måste göra till sin. Vi har ett viktigt uppdrag att förmedla detta på hemmaplan. Det enkla är
det svåra, vi har en utmaning. Vi behöver skapa tillitsfulla arenor. En annan sak är att detta
inte kostar mycket pengar i planeringen men ger mycket på sikt. De kommande 30 årens
metod!
Antecknat av
Lisa Ström och Elisabeth Beijer, GR
8
