1800-TALETS ANDRA HÄLFT:
FRANSK OPERA
Johanna Broman Åkesson
FRANSK OPERA 1850-1900 - ÖVERSIKT
• Stora operan (Académie Royale de Musique) får ett
nytt operahus 1875. Intresset för genren grand opéra
mattas dock av.
• Operahuset Théatre-Italien stängs 1875.
• Operahuset Opéra-Comique finns kvar men genren
börjar att uppgå i andra operaformer….
• … som i den finstämda och sentimentala genren drame
lyrique; vilken utvecklas i det nya privata operahuset:
Théâtre Lyrique (1852-72).
• …samt i operetten, som Offenbach utvecklar på
Théâtre des Bouffes-Parisiens.
REALISM
Allmogen
Arbetare
Vardagen
Det oförskönade
Detaljer
NATURALISM
Människan och samhället
som objekt
Naturvetenskap
Positivism
Materialism
NATUR
ORIENTALISM
”Det främmande”
”Det andra”
Sensualism
Färgrikt
Fantasi
KVINNAN
”Det främmande”
”Det andra”
Sensualism
Moral
Synd
CHARLES GOUNOD 1818–93
• Förnyade fransk opera, delvis influerad av Wagnersk
harmonik, med en orkesterkolorit som illustrerar både
inre och yttre handling.
• Han representerar den nya semiseriösa operan, drame
lyrique – en elegant och lyrisk stil utan excesser, ofta efter
litterära förlagor och med starka karaktärsroller.
• Kallad ”den erotiske prästen” – blandning mellan
sensualism och religiositet
VERKLIGHETENS FAUST:
Doktor Johann Faust (ca 1480-c:a
1540) – tysk magiker och astrolog
som enligt ryktet hade ingått
förbund med djävulen.
• Folksaga: Historia von dr. Johann Fausten (1587)
• Engelskt drama: The Tragical History of the Life and Death of Doctor Faustus (1604)
av Christopher Marlowe
• Tyskt versepos: Faust (1775–1832) av Johann Wolfgang von Goethe
HANDLING:
• Faust lovar bort sig till djävulen i utbyte mot svar på alla frågor om världsalltet.
TOLKNING
• Fausts kunskapsbegär kan betecknas som högmod (en av dödssynderna), samtidigt
kan Faust framstå som hjältemodig som offrar allt för vetenskapen
• Den faustiska människan – modernitetens rastlösa människa som hänsynslöst
strävar efter att vidga sina erfarenheter.
En svart pudel följer efter
Faust hem och förvandlas till
djävulen Mefistofeles – ”det
var således pudelns kärna”.
FAUST, 1859
Premiär på Théâtre Lyrique.
Senare uppsatt på stora
operan med Christina Nilsson
Drame Lyrique (senare grand opera)
Musik: Charles Gounod
Libretto: Jules Barbier and Michel Carré
• Skriven som en opéra-comique (med talad
dialog), Gounod komponerade senare recitativ.
• Blandning av opéra-comique-genrens lyriskt,
melodiösa stil med romantiskt tema och vissa
större, spektakulära inslag från grand opera.
Operan bygger på den del av Goethes Faust som
handlar om Margarethe (som Mefistofeles ”ger”
till Faust). Hon är naivt förälskad i Faust, blir
med barn, blir förtappad och dräper sitt barn.
På slutet tar hon avstånd från Faust (och
Mefistofeles) och blir därmed ”räddad” (frälst).
FAUST, 1859
Mefistofeles:
Le veau d'or est toujours débout
Mesfistofeles sjunger om
människornas fåfängliga och
giriga dans kring guldkalven
Le veau d’or est toujours debout!
On encense sa puissance,
On encense sa puissance,
D
un bout du monde à l
autre bout!
Pour fêter l’infàme idole,
Rois et peuples confondu,
Au bruit sombre des écus,
Danse une ronde folle
Autour de son piédestale,
Autour de son piédestale,
Et Satan conduit le bal, etc, etc.
The calf of gold is still standing!
One adulates his power,
One adulates his power,
From one end of the world to the other end!
To celebrate the infamous idol,
Kings and the people mixed together,
To the somber sound of golden coins,
They dance a wild round
Around his pedestal
Around his pedestal
And Satan leads the dance, etc, etc.
Le veau d’or est vainqueur des dieux!
Dans sa gloire dérisoire,
Dans sa gloire dérisoire,
Le monstre abject insulte aux cieux!
Il contemple, ô rage étrange!
A ses pieds le genre humain,
Se ruant, le fer en main,
Dans le sang et dans la fange
Où brille l’ardent métal,
Où brille l’ardent métal,
Et Satan conduit le bal, etc.
The calf of gold is the victor over the gods!
In its derisory (absurd) glory,
In its derisory (absurd) glory,
The abject monster insults heaven!
It contemplates, oh weird frenzy!
At his feet the human race,
Hurling itself about, iron in hand,
In blood and in the mire,
Where gleams the burning metal,
Where gleams the burning metal,
And Satan leads the dance, etc.
MARGUERITE
(ouvre la fenêtre du pavillon et s'y appuie un moment en
silence, la tête entre ses mains)
Il m'aime! ... quel trouble en mon cœur!
L'oiseau chante! ... le vent murmure! ...
Toutes les voix de la nature
Me redisent en chœur:
Il t'aime! ... – Ah! qu'il est doux de vivre! ...
Le ciel me sourit; ... l'air m'enivre! ...
Est-ce de plaisir et d'amour
Que la feuille tremble et palpite? ...
Demain? ... – Ah! presse ton retour,
Cher bien-aimé! ... Viens! ...
FAUST
Marguerite!
FAUST, 1859
Tenez ! Elle ouvre sa fenêtre
Margareta låter Faust få kyssa henne i
parken. Sedan skiljs de. Hon går hem
och står i fönstret och velar… Till slut
sjunger hon tillbaks honom…
Mefistofeles hånskrattar…
Hamlet, 1868
Premiär på Paris Opéra
Musik: Ambroise Thomas
Libretto: Jules Barbier and Michel Carré
• I Paris rådde en craze för Ofeliakaraktären
(femme fragile) sedan många år.
• Ofelias roll skrevs för Christina Nilsson som
bidrog med Näckens polska.
• Musikalisk nyhet: saxofon
Efter Shakespeares drama och Alexander
Dumas d.ä:s bearbetning – Hamlet dör inte!
Hamlet, 1868
Den sköra kvinnan
Andligt-Erotiskt
Underströmmar
Symbolik
Natur
Detaljrikedom
(Ophelia av Sir John
Everett Millais (1852),
pre-rafaelit)
Pale et blonde dors sous l'eau profonde
La Willis au regard de feu!
Que Dieu garde celui
qui s'attarde dans la nuit,
au bord du Lac bleu!
Heureuse l'epouse aux bras de l'epoux!
Mon ame et jalouse d'un bonheur si doux!
Nymphe au regard de feu, helas!
tu dors sous les eaux du Lac bleu!
Pale and fair, sleeping under the water,
La Willis, with the firey gaze!
May God protect anyone
who loiters at night
by the shores of the blue lake!
Happy wife in the arms of her groom!
My soul is jealous of such a sweet happiness!
Nymph with the firey gaze, alas!
you sleep under the waters of the blue lake!
• Et maintenant ecoutez ma chanson!
• Le voilà! Je crois l'entendre!
Trojanerna, 1863
Grand opera
Musik och libretto: Hector Berlioz
• Storformen och den historiska
tematiken liknar grand opera.
• Stilistiskt är operan nästan asketisk
och kärnfull, helt utan effektsökeri.
• Berlioz skapar musikdramatik i
Rameaus och Glucks spår.
• Samtiden såg operan som förlegat
klassicistisk och ”djup”.
Premiär (bara av andra delen) på
Théatre Lyrique 1863.
Första delen visades 1890 i Karlsruhe.
En helaftonsföreställning visades först
1969 i London.
Efter sången om Trojanerna ur Vergilius epos
Aeneiden (romarnas anfader) vilken Berlioz
omvandlar till romantikens tankegods - att
bygga något nytt på ruinerna efter en
svunnen värld genom hjältens försakelse.
Trojanerna, 1863
• Trojanska folkets kör: Ha! Ha! Après dix ans
• Andromache: Pantomime
Trojanerna, 1863
• Didos blomstrande Kartago.
• Landets glädjande utveckling åskådliggörs
genom en frammarsch av arkitekter, matroser
och arbetare….
Chant national: Gloire à Didon
GEORGES BIZET 1838-1875
• Bizet strävade bort från operans sentimentala och
mytologiska tematik och närmade sig realismen.
• Dramatisk skärpa, psykologisk gestaltning,
formkänsla och mästerlig instrumentation .
• Exotism och annan lokalfärgning.
Pärlfiskarna, 1863
Premiär på Théâtre Lyrique
Musik: Georges Bizet
Libretto: Michael Carré och Eugène Cormon
Nadir & Zurga: Au fond du temple saint
Orientalism i tematik och musik.
Triangeldrama mellan två fiskarvänner på
Ceylon, Nadir och hövdingen Zurga, och
kvinnan de båda älskat, Leila. Alla tre
måste av olika anledningar avstå kärleken.
Nadir och Leila dras dock till varandra och
avslöjas av Zurga som ser deras kärlek
som ett svek. De döms till döden. När
Zurga förstår att Leila en gång räddat hans
liv låter han hela lägret brinna för att de
två älskande ska kunna fly.
Carmen, 1875
Premiär på Opéra-Comique
Musik: Georges Bizet
Libretto: Henri Meilhac och Ludovic Halévy
• Exotisk plats: Sevilla
• Fabriksarbetare, smugglare, lägre militärer,
tjurfäktare
• Hänsynslöst förförisk zigenarkvinna
• Ödet, svartsjuka, mord, tragisk död
• Carmen är urtypen för en femme fatale – den
farliga kvinnan som drar mannen ner i fördärvet.
• Hennes roll är statisk (fri från första till sista stund)
medan Don José förvandlas från hederlig soldat till
mördare (förlorar allt)
• Skriven som en opéra-comique, senare med
recitativ av Ernest Guiraud.
• Genomgående är ödets tema byggd på en
”zigenarskala”.
Baserat på Prosper Mérimées
kortroman Carmen (1845)
CARMEN
Love's a bird that will live in freedom,
That no man ever learned to tame
And in vain men may call and call her
If she's no mind to play their game!
They'll find nothing they do will tempt her,
The one tries charm, the other's dumb!
And that other's the one I fancy,
He may not talk, but he's the one!
KÖR
Love's a bird that will live in freedom…
Carmen, 1875
(Habaneran) L'amour est un oiseau rebelle
efter Sebastián Yradiers El Arreglito
Laglös
Förförisk
Oberäknelig
Fri natur
CARMEN
Oh love was born to gipsy life,
A life that's free, that is as free as air;
You may not love me, yet I love you,
But if I love you, then you take care!
KÖR
Oh love was born to gipsy life…
CARMEN
But this bird that you thought you'd taken
Has flapped her wings and flown away;
When love's gone then you sit there waiting,
You give up waiting, down she'll fly!
All around you she'll fly so quickly,
She's there, she's gone, she's back in view,
Think you've caught her and she'll escape you,
Think you've escaped and she's caught you!
Habanera - exotisk dans - ”Kroppslig” musik
Nedåtgående kromatik - oviss utgång
Ostinatorytm (habanerarytmen) som en tickande bomb
Here is the flower that you threw me,
While in the jail it never left me,
Though dry and faded, yet the flower
Has kept its scent, its magic power;
In my cell for whole hours together,
I would close my eyes and remember,
Until the scent set me on fire,
And in that night I'd see you there!
Then I would curse the hour I met you,
And, trying to hate and forget you
I'd even say: oh why did fate
Ever decree we two should meet!
Then I stood accused of blasphemy,
And to myself if thought only,
I thought only of one desire,
Only one desire, only one hope.
Let me find you, Carmen, see you again!
For you had only to appear there,
Your dark eyes but to glance my way,
And you possessed me then forever,
O my Carmen!
And I meant only thing to you!
Carmen, I love you!
Carmen, 1875
Västerländsk konstmusik
Lyrisk, sentimental
Luftig, andlig
La fleur que tu m'avais jetée
Don José
Militär
Regler
Bundenhet
Civilisation
Don José (in anguish)
Then you don't love me at all?
(Carmen does not answer, so Don José repeats, in despair:)
Then you don't love me at all!
Carmen (calmly)
No, I don't love you at all
Don José (passionately)
But I still love you, more than ever,
Carmen! I tell you I adore you!
Carmen
Oh what's the good of that? A lot of useless words!
Don José
Carmen, I tell you I adore you,
Alright, if that is what you want,
I'll stay a bandit here, and I'll do all you ask...
All, do you hear, all!
But don't desert me now,
O my Carmen! Ah! Do recall,
You must recall the past, how much in love we both were!
You cannot leave me now, Carmen!
You cannot leave me now!
Carmen
Carmen will never give way!
Free she was born, and free she will die!
Chorus and Fanfare
Don José (barring her way)
Where are you going?.
Carmen
Let me pass!.
Don José
You mean to go to him! Speak!
(furiously)
It's him you love?
Carmen
I love him,
I love him, and in face of death
I repeat again that I love him.
Carmen, 1875
Tu ne m'aimes donc plus?
Fanfare and Reprise of the Chorus
from within Bullring
Don José (violently)
And so, every hope of salvation
Now I shall have lost, all for you.
For you to go running, you harlot,
Into his arms, laughing at me.
No, by the saints, you'll not do that,
Carmen, for you're coming with me.
Carmen
No! No! Never!
• Carmen ger inte upp
sin frihet, om det så
ska kosta henne livet.
• I bakgrunden:
kampen mellan
människa och djur
där djuret är
dödsdömt.
• Mot slutet: ödets
tema i crescendo.
Simson och Delila, 1877
Musik: Camille Saint-Saëns
Libretto: Ferdinand Lemaire
Premiär på Hoftheater i Weimar
(på tyska) under Franz Liszt
Först tänkt som ett oratorium (i tidens
nyväckta intresse för körverk)
Israeliternas kör: Un jour, de nous tu
détournas ta face
Efter Gamla Testamentets Domarboken 1416 Om den starke Simson som kämpade mot
filistéerna men förälskade sig i filistékvinnan
Delila. Hon förför honom och lockar av
honom hans hemlighet att hans styrka sitter
i håret. Efter att hon klippt av honom håret
blir han fångad och får ögonen utstuckna.
Han ber då om Guds nåd och får styrkan att
rasera filistéernas tempel.
My heart at thy dear voice
Wakes with joy, like the flow'r
At the sun's bright returning!
But O, my dearest one,
That grief may lose its pow'r,
Say 'tis mine, thy heart's yearning!
Oh, bide here at my side!
Promise ne'er thou'lt depart!
Once more those vows so loving
Let me hear from thy heart!
Breathe that mine still thou art!
|: Ah! respond to Love's caresses,
Join in all my soul expresses! :|
Dalila! Dalila! I love you!
As winds o'er golden grain
Softly sigh roving by,
Till 'tis swaying like the ocean,
So sways my burning heart
With rapture when thou'rt nigh!
And thy voice speaks thy devotion!
The dart is not so swift,
Bearing fear in its flight,
As I speed to be held
In thine arms of delight!
|: Ah! respond to Love's caresses,
Join in all my soul expresses! :|
Dalila! Dalila! I love you!
Femme fatale
Kromatik, harpa, flöjt exotism /erotik
Simson och Delila, 1877
Mon cœur s'ouvre à ta voix
JULES MASSENET 1842-1912
• Den mest firade franska operakompositören
under sent 1800-talet – La Belle Époque.
• Hans tonspråk kallas ofta ”feminint” dvs.
sensibelt, mjukt och lyriskt.
• Exotism och annan lokalfärg är utmärkande i
hans operor.
Manon, 1884
Premiär på Opéra-Comique
Musik: Jules Massenet
Libretto: Henri Meilhac och Philippe Gille
•
•
Massenet strävade efter att göra ett
monument över rokokotiden, l'ancien
régime.
Typisk för det lyriska dramat under Paris
la belle époque.
Efter Abbé Prévost roman Manon Lescaut
(1731) om kärleksparet Chevalier des Grieux
och Manon Lescaut som rymt till Paris där
hon vill leva lyxliv och blir kurtisan vilket
leder till deportation och hennes tragiska
död. (Jfr Kameliadamen)
Manon, 1884
Obéissons quand leur voix appelle
Aux tendres amours,
Toujours, toujours, toujours,
Tant que vous êtes belle,
usez sans les compter vos jours, tous vos jours!
Profitons bien de la jeunesse,
Des jours qu'amène le printemps;
Aimons, rions, chantons sans cesse,
Nous n'avons encor que vingt ans!
•
•
Manon njuter av sin ungdom, skönhet och
flockande beundrare. En oroväckande
melankolisk ton smyger sig in och låter ana en
annalkande tragik.
Viss rokokokänsla genom menuett och gavottakt
Gavott: Obéissons quand leur voix appelle
Manon, 1884
Ah! fuyez, douce image
Je suis seul!
Seul enfin!
C'est le moment suprême!
Il n'est plus rien que j'aime
Que le repos sacré que m'apporte la foi!
Oui, j'ai voulu mettre
Dieu même
Entre le monde et moi!
Ah! fuyez, douce image, à mon âme trop chère;
Respectez un repos cruellement gagné,
Et songez, si j'ai bu dans une coupe amère,
Que mon coeur l'emplirait de ce qu'il a saigné!
Ah! fuyez! fuyez! loin de moi!
Ah! fuyez!
Que m'importe la vie et ce semblant de gloire?
Je ne veux que chasser du fond de ma mémoire...
Un nom maudit! ce nom... qui m'obsède et pourquoi?
Ande eller kött?
J'y vais!
Mon Dieu!
De votre flamme
Purifiez mon âme...
Et dissipez à sa lueur
L'ombre qui passe encor dans le fond de mon coeur!
Ah! fuyez, douce image, à mon âme trop chère!
Ah! fuyez! fuyez! loin de moi!
Ah! fuyez! loin de moi! loin de moi!
Lakmé, 1883
Premiär på OpéraComique
Musik: Léo Delibes
Libretto: Edmond Gondinet och Philippe Gille.
Liksom Bizet valde Delibes ett
exotiskt och oborgerligt tema
med tragiskt slut.
Blomsterduetten: Sous le dôme épais
Den omöjliga kärleken mellan
brahmindottern Lakmé och
den engelske soldaten, Gérald,
i det koloniserade Indien.
”Min himmel är inte din, de
gudar som du vördar, känner
jag ej”
Lakmé: Dôme épais le jasmin
Mallika: Sous le dôme épais où le blanc jasmin
L.: À la rose s'assemble,
M.: À la rose s'assemble,
L.: Rive en fleurs, frais matin,
M.: Sur la rive en fleurs, riant au matin,
L.: Nous appellent ensemble.
M.: Viens, descendons ensemble.
L.: Ah! glissons en suivant
M.: Doucement glissons; De son flot charmant
L.: Le courant fuyant;
M.: Suivons le courant fuyant;
L.: Dans l'onde frémissante,
M.: Dans l’onde frémissante,
L.: D'une main nonchalante,
M.: D’une main nonchalante,
L.: Gagnons le bord,
M.: Viens, gagnons le bord
L.: Où l'oiseau chante,
M.: Où la source dort.
L.: l'oiseau, l'oiseau chante.
M.: Et l’oiseau, l’oiseau chante.
L.: Dôme épais, blanc jasmin,
M.: Sous le dôme épais, Sous le blanc jasmin,
JACQUES OFFENBACH 1819-1880
• Offenbach ville motverka det pretentiösa i samtidens
opéra-comique och öppnade 1855 en egen musikteater:
Théâtre des Bouffes-Parisiens
• Där gjorde han satir och parodi på tidens korruption,
lättsinne och slöseri i Napoleon III:s Paris, vid hovet och i
etablissemanget.
• Blev kallad ”Mozart vid Champ-Elysées” och ”Andra
kejsardömets kung”
• Hans operetter kom att influera såväl Strauss som Gilbert
& Sullivan.
Orfeus i underjorden, 1858
Opéra bouffe
Premiär på Bouffes-Parisiens
Musik: Jacques Offenbach
Libretto: Ludovic Halévy, reviderad av HectorJonathan Crémieux
Galop infernal: Ce bal est original
•
•
•
•
Första helaftonsoperetten
Parodi på klassisk mytologi
Gisslar samtidens etablissemang.
Musikcitat från Glucks Orfeus et Euridice
Bygger på myten Orfeus och Eurydike, men
varken han eller hon är ledsen över att Pluto
(hennes älskare) tar med henne till
underjorden. Pga ”den allmänna opinionen”
måste dock Orfeus försöka få henne tillbaka,
vilket till bådas glädje misslyckas.
Orfeus i underjorden, 1858
Orfeus och Eurydike: Ah, C’est Ainsi
Orfeus och Eurydike är båda otrogna
och hatar varandra. Alltid tvingas
hon lyssna på Orfeus eviga spelande.
Hoffmanns äventyr 1881
opéra fantastique
Musik: Jacques Offenbach
Libretto: Jules Barbier och Michel Carré
Premiär på Opéra•
Comique
• Barcarolle: Belle nuit, ô nuit d'amour
• Epilog
•
•
•
•
•
Offenbach dog innan verket var
klart och fick färdigställas av Ernest
Guiraud.
Hur Offenbach tänkt sig det hela
vet man inte; ännu hittas nytt
material som ändrar historien.
Surrealistisk blandning av skräck,
komedi, romantik, fantasi.
Mångtydig bild av kvinnan
Mångtydig bild av en konstnärs
psyke och roll.
•
Bygger på tre noveller av E. T. A.
Hoffmann med en ramberättelse om
Hoffmann själv där både hans onda
genius och musa figurerar, liksom hans
förälskelse, operasångerskan Stella.
Prologen utspelar sig i en vinstuga där
Hoffmann berättar om olika kvinnor han
förälskat sig i:
• Olympia som visar sig vara en
mekanisk docka som går sönder.
• Antonia som är lungsjuk och sjunger
sig till döds.
• Kurtisanen Giuiletta som stjäl hans
spegelbild och bedrar honom.
Alla kvinnorna har drag av Stella som
lämnar honom när han ligger full i
vinstugan. Ensam kvar med honom är
hans musa.
Musiken finns på Spotifylistan:
6. 1800-talets andra hälft: Fransk opera
[email protected]
www.skonakonster.se
