B A R N P L A N TA B L A D E T D E C E M B E R 2 0 1 0
Tvåspråkiga systrar med CI – Lin och
Lara talar svenska och arabiska
Donna Eljammal har varit två gånger
på Barnplantornas familjeläger på
Sundsgårdens Folkhögskola i Helsingborg. Första gången 2007 när
Lin var cirka tre år. Vi var många då
som tyckte att hon var modig som
kom ensam till Barnplantornas läger
med sin dotter.
Donna är väldigt öppen med sin tro och
hon bär hijab (slöja som täcker hår, hals och
öron). Det var en glädje att se henne och
umgås med henne på sommarlägret. Alla
har ju det gemensamt på sommarlägret att
de har barn med hörselnedsättning.
Andra gången Donna deltog vid sommarlägret i Helsingborg 2009, hade hon
förutom Lin, som då var fem år, också med
sig Lara sex månader. Donna hade åkt ända
från Piteå med sina två barn och barnens
äldre kusin som skulle hjälpa henne med
barnen under kursveckan. En lång tågresa
med tre barn – så visst är hon modig.
Då hämtade jag henne på Helsingborgs
station för att hon skulle slippa åka buss
sista biten till Sundsgårdens Folkhögskola.
Redan under kursveckan den andra
gången frågade jag henne om hon kunde
tänka sig att ställa upp på ett reportage i
Barnplantabladet. Det var hon väldigt positiv till. Det känns angeläget för den ökande
gruppen invandrare bland våra medlemmar
att se en annan förälder i Barnplantabladet
som har sitt ursprung utanför Sverige.
sin man i Sverige. En del av dem bor i Piteå
och några i Södertälje. Nu har hon flyttat
från Piteå med man och barn till Södertälje.
Detta underlättade naturligtvis möjligheterna till intervjun.
Både Lin och Lara är döva. När Donna
kom till familjelägret andra gången så berättade hon att även Lara (sex månader) var
döv och skulle få CI till hösten (2009).
Vi pratar lite om dövheten är ärftlig.
Donna säger att hon inte vet. Men att det
inte har gjorts några undersökningar för
att kontrollera detta. Hon vill gärna att det
görs tester för att få veta.
Donna har en stor familj i Sverige
Donna är ursprungligen från Libanon och
kom hit med sina föräldrar och syskon när
hon var barn, vilket betyder att hon talar
bra svenska. Hon har föräldrar, syskon och
Donna misstänkte att Lin var döv
När Lin var liten bodde familjen i Hässleholm
i Skåne.
– När Lin var ett år så jollrade hon fortfarande inte. Det var ju mitt första barn så
11
B A R N P L A N TA B L A D E T D E C E M B E R 2 0 1 0
jag tänkte inte så mycket på det, berättar
Donna.
– En dag pratade jag emellertid med min
syster i telefon. Hon har ett jämngammalt
barn. Plötsligt hörde jag hennes barn jollra i
telefonen. Då började jag fundera på varför
inte Lin jollrade.
Donna berättar det som jag hört många
andra föräldrar berätta, nämligen att BOELtestet (görs på barnavårdscentralen för att
kontrollera om barn hör) visade OK. När väl
Donna hade börjat misstänka att allt inte
var som det skulle vara så ringde hon BVC
(Barnavårdscentralen).
– Jag vill ha remiss till sjukhus för att
kontrollera hörseln, sa Donna.
Distriktssköterskan envisades med att
Lin visst hörde.
– Jag är mamma och känner på mig att
något är fel, fortsatte hon.
Motvilligt fick Donna en remiss. Det
visade sig då att Lin inte hörde någonting.
Lin var ett år och åtta månader när hon fick
sitt första CI. Nästan ett år senare fick hon
också ett CI på andra örat. Donna berättar
att beslutet om CI var självklart.
– När vi fick frågan om vi ville att hon
skulle få CI så tyckte vi att det var en underlig fråga. Det skulle kännas hemskt att
välja bort CI. Det skulle bli som om mina
föräldrar skulle välja bort att jag som barn
inte skulle få lära mig att tala svenska eller
umgås med svenskar. Det vore fel!
Lara, ett år och tio månader
Visst var Donna och hennes man Anis oroliga när Donna skulle få barn nummer två,
att nästa barn också skulle vara dövt. När
Lara föddes testades hennes hörsel redan
dagen efter förlossningen. Det visade sig
då att även Lara var döv. Lara fick bilaterala
CI redan när hon var nio månader.
Fast Lin ”bara” var ett år och åtta mån­
ader vid CI-operationen, så var Lara under året när hon fick bilaterala CI. Donna
berättar att Lara utvecklats snabbare än
Lin när det gäller språkförståelse. Tidig CIoperation och hörselstimulans är viktigt!
12
Lin och Lara talar
både svenska och arabiska
Donna och hennes man talar både arabiska
och svenska med Lin och Lara. Det är naturligtvis viktigt för dem att barnen kan
arabiska också. Vi talar lite om detta och
att det idag finns ett helt annat synsätt på
flerspråkighet för barn med CI. För bara
några år sedan var synsättet att föräldrar till
barn med CI skulle tala enbart svenska med
sitt barn även om föräldern hade ett annat
modersmål. Idag görs mer rekommendationer utifrån familjens önskemål och perspektiv samt utifrån barnets förmåga.
Lin talar svenska bra och talar en del
arabiska också. Hon har bra språkförståelse
på båda språken.
– Min syster säger att det låter vackert
när Lin pratar arabiska, ungefär som när
en invandrare lär sig tala arabiska med en
viss brytning, berättar Donna
Skolvalet är svårt
Lin går nu i förskoleklass i Södertälje. Det
går bra för henne och hon har många kompisar. Donna och hennes man har emellertid ändå många funderingar kring skola.
– Vi vill gärna träffa andra föräldrar för
att se hur de har tänkt avseende skola och
vilken typ av anpassningar som är gjorda
för deras barn.
De har god kontakt med hörselhabiliteringen på Karolinska universitetssjukhuset
och deltar i AVT-kurs. Dessutom är både
Lin och Lara var för sig en dag i veckan på
hörsel­habiliteringen i speciella språkgrupper med andra barn. Pedagogerna där
mejlar varje vecka hur det går för Lin och
Lara, och vad de behöver bli medvetna om
hemma när de pratar med Lin och Lara.
Donna ser idealklassen framför sig med
en mindre klass med en medveten lärare
och en extra resurs.
– Det är för stora klasser här i skolorna
i Södertälje. Vi har varit och tittat på
Alviksskolan (”hörselskola” i Stockholm),
men det är långt dit för Lin att resa varje
dag. Vi vill gärna att både Lin och Lara
Lara, Lin och Donna.
lär sig lite tecken, men också att de har
möjlighet att umgås med hörande barn.
Vi har suttit och pratat en lång stund.
Barnen har lekt runt omkring oss. Lin kommer fram och visar sina teckningar som hon
har ritat under vår pratstund. En av dem
visar mamma, pappa och Lara med stora
hjärtan runt. Familjen är viktig och Lin är
mycket snäll mot sin lillasyster Lara.
– Du får inte glömma att skriva hur
mycket all personal på CI-kliniken i
Huddinge har betytt och betyder för oss.
De är fantastiska, avslutar Donna.
Tack Donna för att du så öppet har delat
med dig av dina erfarenheter och vi ses
på sommarlägret 2011 på Sundsgården i
Helsingborg.
•
Text: Ann-Charlotte Gyllenram
Foto: Madeleine Gyllenram
