Guds rike är nära

Guds rike är nära
Predikan av Micael Nilsson, Korskyrkan, Borås, söndagen den 3 advent 2007
När Johannes hade blivit fängslad kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och
sade: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet." (Mark 1:14-15.)
Guds rike är nära, sa Jesus. Det låter som goda ord. Det är varma, trygga, tröstande ord.
Åtminstone för den som längtar efter Gud, och efter frid och upprättelse för en illa sargad
värld. För så uppfattar jag orden om Guds rikes närhet. Först av allt möter jag dem som en
himmelsk omfamning och som en tröstande viskning mitt i livets villervalla: - Guds rike är
nära?
Men i eftertanken kommer nog ändå en och annan fråga, för det känns ju inte alltid så som om
Guds rike är nära. Jo, visst har jag också ibland känt att Guds rike är nära. Som den där
gången jag sprang in till Hildur, en gammal kristinna på ett vårdboende i Huskvarna. Som en
relativt ung man i farten på väg mellan två andra uppgifter passerar jag hennes lilla lägenhet
och tänker att det var länge sedan jag titta till Hildur. Jag stannar bilen och hastar in, från
stadstrafiken och stadens puls rakt in i hennes lilla rum. Och det är som att hamna i en annan
tidszon, i en annan dimension. Hildur ligger i sin säng, som vanligt. Tiden står nästan stilla.
Det är inte så mycket, tycks det, som händer hemma hos henne en vanlig dag. Åtminstone inte
på ytan. Men det är faktiskt en synvilla, för i hennes inre värld pågår ett ständigt samtal. Där
möter Hildur Gud.
Jag sätter mig ner. Vi samtalar en stund. Det slår mig hur annorlunda vi lever våra liv. Jag
springer från det ena till det andra. Det pågår mycket i min yttre värld. I Hildurs yttre värld
händer inte mycket. Nästan allt händer på insidan. I Hildurs inre värld pågår ett ständigt
bönesamtal. Jag längtar efter att det vore så också i min inre värld, men så är det inte alltid.
Vi har pratat färdigt. Vi ska be. Så avslutas varje samtal hemma hos Hildur. Där är bönen
självklar. Jag ber, en bön med många ord. Hildur ber en bön med få ord: - Tack min Jesus för
att du älskar mig. Det är allt. Bönen blir inte längre den här gången. Det är allt som behövs.
Det räcker. Jag tänker att det både är vackert, men också lite avslöjande att sitta där och lyssna
när Hildur talar med Gud. Orden är få, men o, så laddade! Och jag känner att Guds rike är
nära.
Jag sitter i samtal med en annan kvinna. Det är ångest i atmosfären. Hon är så svårt prövad att
orden och frimodigheten helt går ifrån mig. Jag föreslår att vi ska be. I bönestunden händer
något sällsamt. Det är som om dörren öppnats och någon kommit in. Både hon och jag
kommer av oss. Hon ser på mig och säger: - Det känns som om någonting hände. Så oväntat,
men så påtagligt att jag nästan hör orden uttalas igen: - Guds rike är nära.
Egentligen har jag nog ganska många sådana upplevelser i mitt liv. Jag kan säga att jag
upplevt Guds rikes närhet.
Men många dagar känns Guds rike avlägset. Dagar då jag vaknar motvilligt, då frågor och
uppgifter tynger och då glädjen inte alltid är så självklar.
Det händer också att jag undrar: Hur menade Jesus, när han sa att Guds rike är nära? 2000 år
har hunnit gå, men lidandet och fattigdomen och våldet i världen finns fortfarande kvar. Hur
kunde Jesus säga att Guds rike är nära? Och ändå gör han det.
Och han gör det sannerligen inte i ett andligt lyckorike någonstans bortom tid och rum. Han
gör det i ett ockuperat land, inför ett lidande folk väl medveten om deras situation, som också
är hans. Som att båda dessa sanningar kan existera sida vid sida. Som att det samtidigt kan
vara sant att lidande och problem existerar och att Guds rike ändå är nära. Trots allt detta.
Våra riken… och Guds rike, sida vid sida.
Mänskligt lidande, problem och svårigheter, och ändå Guds rike mitt ibland oss.
En av våra mest älskade psalmer i psalmboken uttrycker det så här, Sv. ps 39:2: ”Fattiga ger
han sin rikedom, läker de slagnas sår. Den som var bunden och trött och tom frihet och
glädje får. Himmelriket är nära.”
Guds rike är nära. Trots fattigdom, sår och ofrihet.
Lärjungarna uppfattade det som om Jesus talade om närhet i tid räknat, och ställer frågan om
tiden nu är inne då Gud ska upprätta Israel och sin tanke med det judiska folket fullt ut. Jesus
förnekar inte att det ska ske. Också Paulus säger att det verkligen ska komma en sådan tid,
enligt Rom 11 kapitel. Men det var inte om närhet i tid Jesus talade. Det var om närhet i
relation han talade.
D.v.s. om du säger att julen är nära, så betyder det någonting om tid. Men om du talar om
närhet till någon du älskar så betyder det någonting annat. Då handlar det inte om almanackan
utan om ömhet, kärlek och relation.
När Jesus säger att Guds rike är nära så betyder det att Gud är hos dig, älskar dig och lyssnar
till dig. Det betyder att han söker dig, leder dig, tröstar dig och låter sig finnas av dig. - Guds
rike är nära.
Om det är sant blir frågan förstås också hur nära du är beredd att låta Guds rike komma.
Jesus sa, Matt 6:33: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra
också.” Jesus menade att detta skulle känneteckna varje kristen människa, en stark längtan
efter, och ett ärligt sökande efter Guds rike. Som kompassnålen alltid söker sig mot norr så
ska en kristen alltid söka Guds rike. Sök Guds rike först. D.v.s.: - Sök Guds rike före dina
egna intressen, framför din egen bekvämlighet och hellre än din egen framgång. Låt dig inte
drivas omkring av dina känslor eller av andras åsikter, hit och dit som en herrelös båt på
havet. Nej, sök Guds rike först, sa Jesus, och talade om en riktning för livet.
Så… hur söker man Guds rike?
Det gör man förstås genom bönen. Genom att tala med Gud. Det gör man också genom att
läsa Bibeln. Genom att lyssna till Gud. Men det gör man nog även genom att lyssna till andra
människor, genom att finnas med i en kristen gemenskap där man delar frågor och
upptäckter, bördor och glädjeämnen med andra.
Guds rike söker man genom att försöka följa Jesus. Kunde kanske det vara en slags
förklaring: Att söka Guds rike är att försöka förstå vad det är att leva med Jesus.
Jesus säger att om detta blir ditt livs drivkraft så ska han se till att du får det du behöver.
Kanske inte alltid det du vill ha. Men det du behöver.
Hur tar man emot Guds rike?
Vi lyssnar till Jesus igen. Nu talar han om att ta emot Guds rike, Mark 10:15: ”Sannerligen,
den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in."
Jesus talade om Guds rike.
Jesus talade om att söka Guds rike.
Jesus talade också om att ta emot Guds rike.
För varje sökare kommer ett tillfälle då man måsta ta ställning till vad man funnit. Många flyr
detta. Sökare kan man vara på fritiden, och på egna villkor, men vad gör man om man i sitt
sökande upptäcker att det finns en Gud. Författaren CS Lewis fångar denna dramatiska
upptäckt på ett fantastiskt sätt: Människor är motvilliga att byta bilden av en abstrakt och
livlös gudom mot den levande Guden… En "opersonlig Gud" - det är bra. En subjektiv Gud
av skönhet, sanning och godhet inom oss själva - det är ännu bättre. En formlös livskraft som
strömmar genom oss, en enorm kraft vi kan fyllas av - det är bäst av allt. Men Gud själv;
levande dragandes i livlinan, mötande oss med oändlig hastighet; jägaren, konungen,
brudgummen - det är något helt annat. Det kommer ett ögonblick när barnen som lekt
inbrottstjuvar plötsligt tystnar: Hördes det inte verkliga fotsteg i hallen? Det kommer ett
ögonblick när människor som lekt religion (människans sökande efter Gud) plötsligt stannar
upp. Tänk om dom verkligen skulle finna honom. Det var ju aldrig meningen att det skulle gå
så långt! Eller ännu värre: Tänk om det är han som funnit oss.
Vi kan ha många åsikter om Gud, utan att det förändrar oss alls. Vi kan t.o.m. ha många
övertygelser som i själva verket inte påverkar oss särskilt mycket. Men att ta emot Gud, det är
någonting mer än att ha en uppfattning om Gud. Luther sa: - Guds rike kommer utan att du
ber om det, men du måste be för att Guds rike ska komma till dig. Det är bra sagt. Du tar emot
Guds rike genom att be Jesus komma in i ditt liv.
Sist av allt, för det får man inte glöma, talar Jesus om vänta på Guds rike?
Jesus sa någonting fantastiskt om framtiden, Luk 13:29: ”…människor skall komma från öster
och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike.”
Samtidigt som Guds rike är nära eftersom Gud är nära, så nära att vem som helst kan vända
sig till honom i en enkel bön och han kommer att finnas där så säger Bibeln att Guds rike en
dag ska komma, inte bara som en aning, eller som frid i hjärtat utan också som någonting man
kan ligga till bords i. Aposteln Paulus skrev samma sak, fast med andra ord, Fil 3:20: ”Vårt
hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus
Kristus.” Att vänta på Guds rike är en viktig del av det kristna livet och den kristna hållningen
till framtiden.
Så är det med Guds rike. Det är nära, för Gud är nära. Så nära att han bär dig. Och om du vill
kan då be honom komma in i ditt liv. Men en dag ska också Guds rike komma, helt och fullt.
En dag ska du vandra i det riket och ligga till bords i det riket, för det riket är den kristna
människans hemland. Fram till dess får du söka Guds rike, be om Guds rike och arbeta för
Guds rike.
Jag vet inget större en människa kan få leva för. Jesus sa, Matt 13:44: ”Himmelriket är som
en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje
går han och säljer allt han äger och köper åkern.”
Jesus säger att Guds rike är som en skatt: En man hittar den… och i sin glädje går han och
säljer allt han äger och köper åkern. Om Guds rike är ditt livs skatt så märks det med andra
ord i din glädje och på vad tron får kosta, för om Guds rike är din skatt förflyttas intresset från
vad det kostar till vad det är värt. Det märks i den tid vi tillbringar för att söka Guds rike och
säkert i den summa pengar vi offrar för att Guds rike ska få framgång, liksom i det personliga
engagemang vi lägger ner i att andra ska kunna upptäcka Guds rike, för Jesus säger: ”…där
din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matt 6:21)
Det påminner mig om en liten berättelse som får avsluta min predikan: När David
Livingstone, den kände missionären, dött begravdes hans kropp i England, hans födelseland.
Men hans hjärta begravdes på hans egen begäran i Afrika. För Afrika ägde hans hjärta.
Vem äger ditt hjärta? Om Guds rike är din skatt så äger Guds rike ditt hjärta. Då är Guds rike
din glädje och då är det där du investerar ditt liv.
Jim Eliot, som dog som martyr bland Auca indianerna sa: Den är ingen dåre som ger bort det
han inte kan behålla för det han aldrig kan förlora.
- Guds rike är nära.
Det är fantastiska ord. Det är stora, trygga och tröstande ord. Bibelns fråga är också om vi vill
låta Guds rike komma nära. Kom ihåg Luthers ord: - Guds rike kommer utan att du ber om
det, men du måste be för att Guds rike ska komma till dig.
Nu ska vi gå till nattvardsbordet. Vi det bordet kommer Guds rike så nära att Jesus kan säga:
Detta är mitt blod. Detta är mitt kött. När ni tar emot detta tar ni emot mig.