Höstfibbla – Leontodon autumnalis
Familjen Korgblommiga växter
Höstfibblan är en av våra vanligare växter, men den är ofta förbisedd, eftersom den ser tämligen
alldaglig och maskroslik ut. Det latinska släktnamnet Leontodon betyder lejontand och syftar på de
smala rosettbladens långsmala, spetsiga flikar. Stjälken är bladlös, men nästan alltid grenad och
blomkorgens skaft har alltid tre eller flera fjäll, vilket skiljer växten från de andra två svenska arterna i
släktet. Dessa två arter, sommarfibbla och strimfibbla, liknar mycket höstfibbla, men har ogrenade
stjälkar och oftast mer eller mindre håriga blad, vilket höstfibblan sällan har.
Autumnalis från artnamnet betyder på latin höstlig och understryker det faktum att arten blommar
ända in i september. Höstfibblan besöks ofta av blomflugor och bin, men även utan insekternas hjälp
hade höstfibblan kunnat säkra sin fortlevnad, eftersom växten kan bilda frön utan befruktning, så kallad
apomixi. I Linnés utkast till blomsterur, Horologium Florae, skrev han att höstfibblan mer eller mindre
punktligen öppnar sina blommor vid sju på morgonkvisten och sluter dem vid tre på eftermiddagen.
Kontrollera själv!
Lästips
Här hittar du höstfibbla
Den nya nordiska floran - s. 650
Hallands flora - s. 601
Flora Femsionensis - s. 41
Vårälskling, Valeriana och vägvårda - s. 151
Nyttiga växter för människor och bin - s. 73
Höstfibbla hittar man ofta som ett ogräs (eller
dekoration beroende på åsikt) i gräsmattor
eller i vägkanter. Höstfibblan är mycket
torktålig och i en uttorkad gräsmatta brukar
höstfibblorna fortfarande vara gröna och fina.
Leta runt på skolgårdens gångar och
gräsmatta.
