Oxytocin och modersegenskaper – kandidatgener för ökad smågrisöverlevnad
Lotta Rydhmer och Elisabeth Jonas, Inst f husdjursgenetik, SLU
Kan en gen kopplad till oxytocin användas för att spåra suggor som är bra mammor?
Oxytocin beskrivs som ett ”må bra-hormon”. Hos suggor påverkar oxytocin bobyggande,
livmoderns sammandragning vid grisning, mjölknedsläpp och digivningsbeteende. Oxytocin
är också inblandat i stresshantering, socialt beteende och suggans ämnesomsättning. Genen
som styr oxytocinreceptorer är vår kandidatgen.
Denna studie finansieras av Formas (Animal welfare). Det övergripande målet är att öka
grisars välfärd genom att förbättra suggors modersegenskaper. Kunskap om de gener som styr
oxytocin och andra viktiga hormon kan användas i avelsarbetet för ökad smågrisöverlevnad
och tillväxt och därmed kan djurvälfärden förbättras. Genom att systematiskt välja ut djur som
bär på rätt anlag i kandidatgenen och låta de bli föräldrar till nästa generation blir det goda
anlaget allt vanligare, och suggorna blir allt bättre mammor.
Vi genomför studien på Nationellt forskningscentrum för lantbrukets djur (Uppsala-Lövsta). I
början av studien tar vi blodprov på alla suggor i besättningen och därefter på alla nya suggor
som grisar in under försöksperioden (2014-2015). Till att börja med använder vi uppgifter om
suggor och smågrisar som redan finns i besättningens databas för en genetisk analys som
kallas associationsstudie. Där skattar vi betydelsen av olika anlag (i några kandidatgener) för
smågrisarnas överlevnad och smågristillväxt, samt suggornas förmåga att använda sina
kroppsreserver under digivningen. Ca tio markörer kommer att användas för att genotypa de
kandidatgener vi valt.
Med ledning av resultaten i den första genetiska analysen tar vi fram två suggrupper med
olika anlag i den mest lovande kandidatgenen, ca 50 suggor i varje grupp. Suggorna väljs ut
till denna intensivstudie grundat på deras anlag i kandidatgenen. Vi samlar in uppgifter om
suggornas modersbeteende med ett beteendetest, med videoinspelning av bobyggande,
grisning och digivning och med ett frågeformulär som fylls i av djurskötarna. Vägning av
smågrisar och suggor och registrering av problem vid grisningen och ev.
sjukdomsbehandlingar ingår också. Med hjälp av data från intensivstudien kommer vi skatta
betydelsen av olika anlag i kandidatgenen för suggors modersbeteende.
Resultaten från denna studie kommer leda till ett nytt verktyg i arbetet för bättre välfärd i
smågrisproduktionen. DNA-analysen avslöjar unga grisars anlag för modersegenskaper fastän
de inte har grisat ännu och det underlättar avelsurvalet i avelsbesättningar och valet av gyltor
vid rekrytering i uppförökningsbesättningar. Smågrisproducenter med egen rekrytering kan
använda information om djurens anlag i kandidatgenen för att välja ut de bästa gyltorna.
Resultaten är även vara värdefulla för arbetet med att utveckla så kallad genomisk selektion.
DNA-analysen avslöjar unga grisars anlag för modersegenskaper fastän de inte har grisat
ännu och det kommer underlätta avelsurvalet i avelsbesättningar och valet av gyltor vid
rekrytering i uppförökningsbesättningar. Resultaten kommer även vara värdefulla för arbetet
med att utveckla så kallad genomisk selektion, en metod som redan fått mycket stor betydelse
för mjölkkoaveln. Smågrisproducenter med egen rekrytering kan använda information om
djurens anlag i kandidatgenen för att välja ut de bästa gyltorna. Denna studie kommer alltså
ge avelsorganisationer, gyltproducenter och smågrisproducenter ett nytt verktyg i jakten på
suggor som är bättre mammor.
