EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter I

EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter
I.
Inledning
1.
Konventionen om barnets rättigheter är det vidast ratificerade människorättsfördraget i
historien. Tillsammans med sina två fakultativa protokoll innehåller det en övergripande
samling rättsligt bindande internationella normer för främjande och skydd av barnets
rättigheter. Tillsammans med andra internationella och regionala normer om barnets
rättigheter, även de som antagits av Europarådet, erbjuder dessa instrument en solid grund för
att alla barn utan någon form av diskriminering ska kunna åtnjuta mänskliga rättigheter,
samtidigt som de utgör en referenspunkt för främjandet och övervakningen av resultaten för
förverkligandet av barnets rättigheter.
2.
Ytterligare internationella åtaganden att främja och skydda barnens rättigheter gjordes vid
extrasessionen om barn i FN:s generalförsamling i maj 2002, där en tidsbunden strategi gavs
för genomförande och kontroll av framstegen. Med antagandet av deklarationen från
FN:s extrasession om barn och handlingsplanen "En värld lämpad för barn" 2002 förband sig
stats- och regeringschefer att föra fram barns rättigheter världen över och att genomföra de
överenskomna målen, strategierna och åtgärderna.
Dessutom fick milleniedeklarationen och millenieutvecklingsmålen med direkt relevans för
barnets rättigheter ett globalt stöd. I 2005 års dokument över resultatet av världstoppmötet
upprepades vikten av att uppnå dess mål och målsättningar.
1
3.
På EU-nivå tjänar riktlinjer på människorättsområdet som en solid regional ram för EU:s
arbete med att främja och skydda mänskliga rättigheter i EU:s övergripande yttre
människorättspolitik, också när det gäller barns rättigheter. För att verka för barnets
rättigheter har EU:s i många år varit engagerat i mångfasetterade åtgärder som främst omfattar
följande:
–
Genomförande av 2003 års EU-riktlinjer om barn och väpnade konflikter.
–
Diskussion om barnets rättigheter med tredje land, särskilt inom ramen för politisk
dialog,
–
Finansiering, särskilt genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga
rättigheter (EIDHR), av projekt som främjar och skyddar barns rättigheter,
–
Inom utvidgningsprocessen övervakning av framstegen med att främja barns rättigheter
och stödja reformeringen av skyddet för barn i kandidatländer och potentiella
kandidatländer,
–
I Förenta nationerna stöder EU tillsammans med latinamerikanska stater en resolution
om "Barnets rättigheter" och uppmanar regelbundet staterna att underteckna, ratificera
och genomföra konventionen om barnets rättigheter med och dess fakultativa protokoll,
–
Stöd till det arbete som utförs av relevanta internationella och regionala aktörer inom
området för barnets rättigheter, särskilt av FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd,
FN:s fördragsorgan, särskilt kommittén för barnets rättigheter, FN: specialförfaranden
och mekanismer, liksom även stöd till relevanta FN-organisationer, särskilt UNICEF,
kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, ILO, WHO och UNFPA
och regionala mekanismer, särskilt Europarådet, OSSE, Europeiska nätverket för
barnombudsmän samt det civila samhällets organisationer.
2
–
Inom EU:s utvecklingspolitik omfattar "Europeiskt samförstånd om utveckling"
respekten för barnets rättigheter i EU:s medlemsstater genom hänvisning till de större
internationella nätverken för mänskliga rättigheter och till millenieutvecklingsmålen.
För EG finns en tre trespårsstrategi för barn vilken tar upp i) specifika frågor som våld
mot barn, barn som utsätts för väpnade konflikter, handel med barn, etc., ii), barns
rättigheter och behov, genom specifika teman såsom utbildning och hälsovård, och även
iii) en ökande integrering av barns rättigheter som en övergripande fråga att beakta i
samtliga program och projekt som finansieras av EG.
I vägledande noter för genomförandet av denna politik och i EG-riktlinjer om
integrering av barns rättigheter på nationell nivå krävs att barns rättigheter omfattas av
en rättighetsbaserad strategi som en övergripande fråga. Sektorsvisa policydokument är
andra verktyg för åtgärder.
4.
Trots det övergripande nätverket av instrument, modeller och åtaganden beträffande barnets
rättigheter och de första framstegen med att uppnå de överenskomna målen, står den dagliga
verkligheten för miljoner barn världen över fortfarande i skarp kontrast till dessa åtaganden
och mål: Barn står fortfarande införa stora hot mot sin överlevnad, de saknar möjligheter till
god utbildning, riktig hälsovård och social omvårdnad, de är offer för den värsta sortens
barnarbete, för sexuellt utnyttjande och exploatering, sjukdomar, väpnade konflikter, olika
former av våld, de tvingas in i tidiga äktenskap och får utstå plågsamma traditionella
sedvänjor. Barn som hör till utsatta grupper och barn i särskilt svåra situationer står inför
särskilda risker och är utsatta för diskriminering, marginalisering och utstötthet. Småflickor
utsätts för speciella risker och behöver särskild uppmärksamhet.
3
Uppföljningen av Förenta nationernas generalförsamlings extrasession om barn 2002
(UNGASS) och det övervakningsarbete som gjorts av kommittén för barnets rättigheter visar
att konventionen om barnets rättigheter fortfarande är otillräckligt genomförd och att många
tidsbundna mål från FN:s extrasession om barn (UNGASS) och även målsättningar för
millenieutvecklingsmålen fortfarande långt ifrån har uppnåtts.
5.
För att komma tillrätta med denna situation och kunna vidta ännu hållbarare och mera
systematiska åtgärder för att stärka barnens rättigheter i sin yttre människorättspolitik har EU
beslutat att hädanefter bygga främjandet och skyddet av barnets rättigheter världen över på
följande riktlinjer.
II.
Politisk omfattning: Riktlinjernas syfte
Med dessa "EU-riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter" (Riktlinjerna) betonar
EU vikten av internationella och europeiska rättsliga nyckelinstrument om mänskliga rättigheter,
normer och standarder samt politiska åtaganden i samband med främjande och skydd av barnets
rättigheter, särskilt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, förklaringen om
barnets rättigheter, de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, konventionen om
barnets rättigheter med dess två fakultativa protokoll, Europeiska konventionen om skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella
brottmålsdomstolens stadga och även millenniedeklarationen, millenniemålen, deklarationen och
handlingsplanen "A world fit for children/En värld lämpad för barn" (FN:s generalförsamling 2002)
och även andra instrument och standarder som rör barnets rättigheter, enligt förteckningen i
bilaga II.
4
EU bekräftar återigen sin beslutsamhet att i sin yttre människorättspolitik som en prioriteringsfråga
iaktta främjandet och skyddet av ALLA barnets rättigheter, alltså för personer under 18 år, och att ta
hänsyn till barnets bästa intresse och rätt till skydd från diskriminering samt deltagande i
beslutsprocesser, på grundval av principerna om demokrati, jämlikhet, icke-diskriminering, fred och
social rättvisa och de mänskliga rättigheternas universalitet, odelbarhet, inbördes avhängighet och
samhörighet, liksom även rätten till utveckling.
För att uppnå dessa mål kommer EU att främja allmänna åtgärder i enlighet med dessa riktlinjer och
även särskilda åtgärder inom prioriterade områden, på grundval av genomförandestrategier som
beslutas separat. Genom att anta en integrerad strategi för främjandet och skyddet av barnets
rättigheter kommer EU att med dessa riktlinjer komplettera 2003 års Riktlinjer för barn och
väpnade konflikter som även fortsättningsvis kommer att vägleda EU:s åtgärder på just detta
område.
Riktlinjerna kommer framför allt att bidra till att:
–
ge barnets rättigheter större tyngd på den internationella dagordningen för att de ska fortsätta
förverkligas och kränkningarna av barnens rättigheter förhindras världen över, särskilt på
nationell nivå,
–
betona EU:s åtagande att till fullo förverkliga barnens rättigheter, på det sätt som finns
inskrivet i relevanta internationella instrument, allra viktigast i konventionen om barnets
rättigheter och tillhörande fakultativa protokoll,
–
understryka att barnens rättigheter är en fast, integrerande och icke avskiljbar del av de
universella mänskliga rättigheterna och att alla rättigheter som erkänns i konventionen om
barnets rättigheter har likvärdig betydelse, trots att en prioritering måste ske av åtgärderna för
att de ska kunna förverkligas, mot bakgrund av specifika nationella förhållanden,
5
–
arbeta vidare med genomförandet av konventionen om barnets rättigheter och de två
tillhörande fakultativa protokollen, och med andra internationella och regionala instrument
och normer för barnets rättigheter,
–
skapa medvetenhet om EU:s åtgärder för barnets rättigheter inom EU och med tredje land,
–
stödja integreringen av barns rättigheter i EU:s politik och åtgärder och stärka kompetensen
hos alla relevanta EU-aktörer för barnets rättigheter,
–
främja synergier och stärka interinstitutionellt samarbete, och komplettera EU-institutionernas
åtgärder, även initiativ som främjas av Europeiska kommissionen för barnets rättigheter,
–
förse EU med ytterligare ett operativt verktyg att använda i politiska kontakter med
tredje land och i internationella forum på alla relevanta områden för främjande och skydd av
barnens rättigheter.
III. Operativa riktlinjer
A)
Grundprinciper
I sina förhållanden till tredje land och i internationella forum kommer EU framför allt att:
–
aktivt främja sina mål om att främja och skydda barnets rättigheter som en integrerande del av
EU:s yttre människorättspolitik, också i utvecklings- och freds- och säkerhetssammanhang
och att fortsätta främja integreringen av dessa mål i andra former av EU:s yttre politik, också
genom politisk dialog, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd samt i anslutningsprocessen,
6
–
följa en människorättsbaserad strategi i genomförandet av dessa mål, vägledd av de allmänna
principerna i konventionen om barnets rättigheter, dvs. icke-diskriminering, barnets bästa
intresse, barns deltagande och barns överlevnad och utveckling,
–
främja en holistisk strategi, alltså att bekräfta odelbarheten, den inbördes avhängigheten och
samhörigheten för barnets rättigheter, och samtidigt ägna särskild uppmärksamhet åt
prioriterade, angelägna områden,
–
följa främjandet och skyddet av barnets rättigheter helt i enlighet med relevanta
internationella instrument och standarder, särskilt konventionen om barnets rättigheter genom
att anta alla rättsliga, administrativa och andra åtgärder som krävs, särskilt de övergripande
åtgärder som fastställs som "allmänna genomförandeåtgärder" av Kommittén för barnets
rättigheter 1 ,
–
sträva efter kapacitetsuppbyggnad såväl för "skyldighetshavare" (stater och regeringar, för att
uppfylla sina förpliktelser) som för "rättighetshavare" (barn, för att inneha och kräva sina
rättigheter).
B)
EU:s mål
–
Att påminna och uppmuntra tredje land och att stödja dem i deras ansträngningar att
sköta och uppfylla sina rättsliga förpliktelser och sina specifika åtaganden för främjande
och skydd av barnens rättigheter enligt internationell lag och politiska åtaganden, med
särskild hänvisning till skyldigheterna i konventionen om barnets rättigheter och dess
fakultativa protokollen, förklaringen från extrasessionen i FN:s generalförsamling samt
handlingsplanen "En värld lämpad för barn", milleniedeklarationen och
millenieutvecklingsmålen och de relevanta bestämmelserna i slutdokumentet från
världstoppmötet, och att stödja dem genom att uppfylla dessa skyldigheter och
åtaganden.
1
Allmän kommentar nr 5 (2003).
7
–
Att skapa medvetenhet och främja bättre förståelse för principer och bestämmelser om
barnets rättigheter såsom de fastslås i konventionen om barnets rättigheter och dess
fakultativa protokollen och andra internationella och regionala instrument och
standarder med relevans för barnens rättigheter.
–
Att komplettera och stärka pågående EU-ansträngningar i multilaterala forum och i
EU:s förbindelser med tredje land för att främja och skydda barnens rättigheter med
specifika åtgärder på prioriterade områden.
–
Att förbättra enhetligheten mellan aktiviteter som företas av medlemsstater och i
Europeiska unionens övergripande åtgärder för barns rättigheter.
C)
Operativa verktyg för EU-åtgärder i förhållande till tredje land
För att uppnås dessa mål kommer EU främst att använda sig av följande verktyg:
–
Politisk dialog (dvs. att ta upp barnens rättigheter vid möten och diskussioner i internationella
och regionala organisationer och med tredje land på alla nivåer, även ministersamtal, möten i
gemensamma kommittéer, formella dialoger ledda av rådets ordförandeskap, trojkan,
beskickningschefer eller kommissionen), särskilt i syfte att:
•
skapa medvetenhet om barnens rättigheter och om internationella normer och standarder
för främjande och skydd av dem,
•
främja ratificering och effektivt genomförande av relevanta internationella instrument
för barnets rättigheter,
•
främja lagstiftningsreformer för att garantera överensstämmelse mellan nationella lagar
och internationella normer och standarder om barnets rättigheter,
8
•
främja utvecklingen av nationella oberoende institutioner för barnets rättigheter i
enlighet med Parisprinciperna,
•
främja effektiv samordning av aktiviteter mellan ministerier och av åtgärder mellan
nationella och regionala myndigheter, liksom även fördelning av adekvata resurser för
att garantera främjande och skydd av barnets rättigheter,
•
utveckla "barnkänsliga" indikatorer och bedömningar av följderna för barn för att
främja och skydda barnets rättigheter,
•
förhandla om åtagande från det civila samhällets sida att främja och skydda barnets
rättigheter,
•
–
främja barns deltagande i beslutsprocesser för främjande och skydd av deras rättigheter.
Demarcher (i anslutning till offentliga uttalandena, när så är lämpligt) som reaktion på
ämnesrelevant händelser som påverkar främjande och skydd av barnens rättigheter, särskilt i
syfte att påminna tredje land om att vidta effektiva åtgärder för att främja och skydda barnens
rättigheter, även genom att ta hänsyn till slutobservationer från Kommittén för barnets
rättigheter och andra relevanta FN-fördragsorgan, med hjälp av information från FN-kontor,
regionala organisationer, nationella oberoende institutioner, det civila samhällets
organisationer.
–
Bi- och multilateralt samarbete, även följande åtgärder
•
utvidga utvecklingsprogram och program för humanitärt bistånd med inriktning på
barnens rättigheter,
•
ta upp barnets rättigheter i handelsförhandlingar, programdiskussioner,
landstrategidokument, dialoger om utvecklingsmål och i nationella handlingsplaner för
barn, i enlighet med FN:s extrasession om barn,
•
använda bilateral finansiering och gemenskapsfinansiering och program för
utvecklingssamarbete när projekt för främjande av barnets rättigheter finansieras,
9
•
syfta till att förbättra överensstämmelsen mellan aktiviteter som genomförs av
medlemsstater och i Europeiska unionens övergripande yttre åtgärder för barnens
rättigheter, särskilt på prioriterade områden,
•
stärka nationella strukturer och institutioner, främja lagstiftningsformer i enlighet med
relevanta internationella standarder, utveckla oberoende institutioner för barns
rättigheter i överensstämmelse med Parisprinciperna,
–
•
utveckla "barnkänsliga" indikatorer och gör bedömningar av följderna för barn,
•
främja det civila samhällets engagemang och barns deltagande.
Utveckla partnerskap och intensifiera samordningen med internationella aktörer,
exempelvis:
•
FN, särskilt FN:s människorättsmekanismer, särskilda förfaranden och fördragsorgan,
framför allt Kommittén för barnets rättigheter,
•
FN-organisationer, särskilt UNICEF, OHCHR, ILO, WHO, UNFPA,
•
regionala organisationer, särskilt Europarådet och OSSE,
•
det europeiska forumet för barnens rättigheter,
•
allmänna-privata partnerskap, forskningsinstitutioner,
•
det civila samhället och internationella finansinstitutioner.
10
D)
Genomförande
i)
Allmänna åtgärder för att stärka barnens rättigheter
EU fortsätter att som en principfråga engagera sig i att främja och skydda alla barnets rättigheter på
jämlikt sätt. EU kommer därför att fortsätta och att stärka pågående ansträngningar i sin yttre
människorättspolitik, i multilaterala forum och i sina förbindelser med tredje land, och att
uppmuntra staterna att:
a)
Ansluta sig till och genomföra internationella normer och standarder och samarbeta med
internationella människorättsmekanismer och -förfaranden, främst genom att:
–
ansluta sig till och främja effektivt genomförande av relevanta internationella
instrument och normer för främjande och skydd av barnets rättigheter, särskilt genom
konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll,
ILO-konventionerna 138 och 182, konventionen angående flyktingars rättsliga ställning
och dess protokoll, konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder samt
Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,
–
uppfylla krav på skyddsåtgärder, regler, beslut och rekommendationer från
internationella människorättsorgan, även från kommittén för barnets rättigheter,
–
samarbeta med relevanta FN-mekanismer och förfaranden på människorättsområdet,
tematiskt såväl som landsinriktat, särskilt sådana med relevans för främjande och skydd
av barnens rättigheter,
–
samarbeta med relevanta Europarådsmekanismer och främja uppfyllandet av beslut av
Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,
–
samarbeta med regionala mekanismer för att garantera främjande och skydd av barnens
rättigheter, och även att övervaka framsteg.
11
b)
Förstärka förmågan att främja och skydda barnens rättigheter på nationell nivå, främst
genom att:
–
stödja utvecklingen av övergripande nationella planer och strategier för att främja och
skydda barnets rättigheter,
–
stödja utvecklingen och förstärkningen av regeringsmekanismer för samordnade
åtgärder för att främja och skydda barnets rättigheter på nationell och regional nivå.
c)
Förbättra övervakningsprocesser och -strukturer, främst genom att:
–
förbättra databaser och övervakningssystem och utvecklingen av indikatorer för att
samla in, analysera och främja spridning av uppgifter med anknytning till barns
rättigheter,
–
främja forskning om barnets rättigheter och föra in barnfrågor i forskning och
övervakning,
–
inrätta observatörsresurser, exempelvis genom att inrätta nationella oberoende
institutioner för barns rättigheter, i form av ombudsmän,
–
d)
främja det civila samhällets deltagande.
Främja tilldelningen av resurser för att främja och skydda barnens rättigheter, främst
genom att:
–
stödja utvecklingen och användningen av verktyg för att göra barn synliga i
budgetprocesserna på nationell och regional nivå, också i anslutning till internationellt
samarbete,
–
främja utvärderingen av den ekonomiska och sociala politikens inverkan på barnen.
12
e)
Främja rättsliga reformer för främjande och skydd av barnens rättigheter, främst genom
att:
–
uppmuntra och stödja antagande och översyn av nationell lagstiftning för att garantera
förenligheten med relevanta internationella normer och standarder för barnets
rättigheter, främst konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll,
–
uppmuntra och stödja förstärkta resurser för rättsvårdande organ för att utreda
kräkningar av barnens rättigheter samt för att utveckla barnvänliga förfaranden för
undersökning och lagföring av kränkningar av barnens rättigheter.
f)
Bekämpa och avvärja kränkningar av barnens rättigheter, främst genom att:
–
i lagstiftningen, också strafflagstiftningen, förbjuda kränkningar av barns rättigheter och
dålig behandling av barn, och inte längre låta kränkningar av barns rättigheter vara
straffria,
–
på högsta nivå fördöma all slags kränkning av barns rättigheter, också genom att införa
sådana kränkningar som brott i strafflagstiftningen,
–
vidta effektiva rättsliga, administrativa, juridiska och andra åtgärder för att hindra
kränkningar av barns rättigheter enligt nationell lagstiftning och bekämpa straffrihet för
sådana kränkningar,
–
upprätta inhemska rättsliga garantier om att främja och skydda barns rättigheter,
–
ge rättsvårdande tjänstemän och andra berörda yrkesmänniskor som arbetar med och för
barn effektiv utbildning i att skydda barnens rättigheter och garantera överensstämmelse
med internationella normer och instrument,
–
se till att offer för kränkningar av barns rättigheter får återhämta sig, bli återställda och
integreras socialt.
13
g)
Ge barn möjlighet att på ett konkretare sätt delta i beslutsfattande och i genomförandet av
politik som påverkar dem, och att underlätta för dem att medverka
h)
Ge familjer och andra vårdnadshavare möjligheter att fullgöra sina uppgifter i fråga om att
skydda barnens rättigheter
i)
Stödja utvecklingen program som ökar medvetenheten om barns rättigheter, främst genom
att:
–
främja kampanjer för att göra allmänheten medveten om barns rättigheter och att
garantera främjande och skydd av barnens rättigheter,
–
främja införandet av barnets rättigheter i skolans program och utveckla
yrkesutbildningsprogram på alla relevanta områden.
ii)
Specifika åtgärder för att stärka barns rätt på prioriterade områden
Inom den övergripande ramen för dessa riktlinjer kommer specifika åtgärder att vidtas på
prioriterade områden på grundval av separata genomförandestrategier som ska komplettera dessa
riktlinjer. För att EU bättre ska kunna ta itu med olika former av barns rättigheter tidsmässigt
kommer ett prioriterat område att väljas ut av arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna för en
period av två år och en genomförandestrategi på samma sätt att utvecklas. Det prioriterade området
kommer regelbundet att ses över och eventuellt att ändras. Det första av dessa prioriterade områden
kommer att bli "Alla former av våld mot barn", för vilken genomförandestrategin återfinns i
bilaga I.
14
iii)
Rollen för rådets arbetsgrupper
I enlighet med sitt mandat kommer arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att hålla
genomförandet och uppföljningen av riktlinjerna om främjande och skydd av barnets rättigheter
under uppsikt i nära samordning och i samarbete med andra relevanta rådsarbetsgrupper. Detta
kommer att innebära att man
–
främjar integreringen av frågan om främjande och skydd av barnets rättigheter i relevanta
former av EU-politik och åtgärder,
–
företar en översyn av genomförandet av riktlinjerna med lämpliga mellanrum och i form av
ad hoc-möten,
–
rapporterar till rådet via Kusp och Coreper, på årsbasis, när så är lämpligt, om framsteg som
gjorts med genomförandet av dessa riktlinjer.
iv)
Informell plattform för diskussionen med utomstående tredje parter
Vid genomförandet av dessa riktlinjer får medlemmarna i arbetsgruppen för de mänskliga
rättigheterna om så är lämpligt informellt diskutera med utomstående tredje part, särskilt med
icke-statliga organisationer och internationella organisationer. Kommissionen ska medverka fullt ut.
Rådets beslut nr 2001/264/EG av den 19.3.2001 om rådets säkerhetsregler ska respekteras. 1
E)
Övervakning och rapportering
Med tanke på den stora räckvidden för dessa riktlinjer kommer EU i övervakningen av framstegen i
genomförandet av dessa riktlinjer att syfta till att i hög grad använda kunnandet hos och nära
samarbeta med relevanta aktörer utanför EU, särskilt FN-organ och mekanismer. Särskilda
förfaranden, FN-fördragsorgan, särskilt kommittén för barnets rättigheter, FN-organisationer,
särskilt OHCHR, UNICEF, WHO, UNDP, UNFPA och även det civila samhället.
1
Referens: EGT L 101, 11.4.2001, s. 1.
15
F)
Bedömning
Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att:
–
se över dessa riktlinjer och genomförandestrategin vartannat år efter det att de antagits,
–
inrikta den första översynen av riktlinjerna på de framsteg som gjorts med genomförandet och
på förslag till ytterligare förbättringar och även på beslut om huruvida de prioriterade
områdena ska behållas till nästa översyn, eller ändras, och förelägga rådet denna översyn,
–
inrikta den första översynen av genomförandestrategin på pilotprogrammet och de framsteg
som gjorts med att utveckla länderstrategierna,
–
försöka fastställa ytterligare samarbetssätt med FN och regionala mellanstatliga
organisationer, icke-statliga organisationer och andra relevanta aktörer i genomförandet och
övervakningen av dessa riktlinjer, och kommer vid behov att förelägga Coreper eller rådet
förslag på området,
–
främja och övervaka ytterligare integrering av frågan om att främja och skydda barnens
rättigheter inom relevant EU-politik, i regionala och multilaterala forum och att aktivt sprida
dessa riktlinjer och främja genomförandet av dem med medlemsstaterna, EU-kommissionen
och Europaparlamentet.
___________
16
BILAGA I
Genomförandestrategi för det prioriterade området "Alla former av våld mot barn"
I.
Inledning
För att möjliggöra särskilda åtgärder i genomförandet av "EU-riktlinjer för främjande och skydd av
barnets rättigheter" har området "Alla former av våld mot barn" valts ut som första prioriterade
område för dessa riktlinjer.
Samtidigt som våld mot barn utgör en särskilt utbredd kränkning av barnets rättigheter skär det rakt
igenom kultur och social ställning, utbildning, inkomst och etnisk bakgrund och omfattar även
barns utvecklingsbehov. Olika former av våld fortsätter att påverka livet för barn i alla åldrar i varje
del av världen, och omfattar såväl fysiskt som mentalt, psykologiskt och sexuellt våld, tortyr och
annan grym, omänsklig och förnedrande behandling, övergrepp mot barn och utnyttjande, tagande
av gisslan, våld i hemmet, människosmuggling eller försäljning av barn och deras organ, pedofili,
barnprostitution, barnpornografi, barnsexturism, gängrelaterat våld, skadliga traditionella sedvänjor
av olika slag samt kroppsstraff i skolor. Enligt officiella uppskattningar utsattes exempelvis
under 2002 runt 150 miljoner flickor och 73 miljoner pojkar under 18 år för påtvingat sexuellt
umgänge eller för andra former av sexuellt våld. Mellan 100 och 140 miljoner flickor och kvinnor i
världen tros ha utsatts för någon form av kvinnlig könsstympning. Under 2004 var också
126 miljoner barn sysselsatta med farligt arbete.
Även om följderna av våld mot barn kan variera till sin karaktär och svårighetsgrad, är de lång- och
kortsiktiga verkningarna i de flesta fall allvarliga och skadliga. Barns sårbarhet och deras beroende
av vuxna kräver särskild omsorg och beslutsamma internationella åtgärder som skydd för dem mot
alla former av våld.
17
II.
Mål
För att lyckas främja och skydda barn från alla former av våld, kommer EU att följa en
tvåspårsmetod utifrån FN:s generalsekreterares globala "Studie av våld mot barn":
I.
Att betona den globala karaktären på frågan om våld mot barn, som drabbar alla delar av
världen, och främja ett världsomfattande stöd för rekommendationerna i
FN:s generalsekreterares studie, där så är lämpligt, särskilt i relevanta FN-forum.
II.
Att stödja landsspecifika åtgärder för att hindra och bekämpa alla former av våld mot barn,
med hänsyn till de olika formerna av våld mot barn i världens olika länder/regioner.
III. Operativ del
För att främja de tidigare nämnda målen, kommer EU att vidta åtgärder på följande områden:
i)
Argumentera för FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn som globalt
referensdokument för att hindra och bekämpa alla former av våld mot barn.
Åtgärder som kommer att vidtas:
–
EU stödjer offentligt i relevanta forum, i FN och internationella och regionala forum,
FN:s generalsekreterares studie och dess uppgifter och främjar uppföljning och
genomförande av de rekommendationer som återfinns där,
18
–
EU stödjer särskilt i FN:s generalförsamling inrättandet av ett mandat för FN:s särskilda
företrädare för våld mot barn, i enlighet av FN:s generalsekreterares studie om våld mot
barn,
–
EU gör en lämplig hänvisning också i bilaterala kontakter med tredje land till
rekommendationerna och FN:s generalsekreterares övergripande studie om våld mot
barn som huvudreferensdokument för EU-åtgärder mot våld mot barn.
ii)
Argumentera för ratificering och effektivt genomförande av internationella
människorättsinstrument som är relevanta i kampen mot våld mot barn, främst
konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr
och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och dess
fakultativa protokoll, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll,
ILO-konventionerna 138 och 182, FN-konventionen mot gränsöverskridande organiserad
brottslighet och protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med
människor, särskilt kvinnor och barn, som kompletterar Förenta nationernas konvention mot
gränsöverskridande organiserad brottslighet.
Åtgärder som kommer att vidtas:
–
EU erkänner det önskvärda i att alla stater som ännu inte har ratificerat de
två fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter ökar sina
ansträngningar att slutföra ratificeringsprocessen och att främja det effektiva
genomförandet av dessa fakultativa protokoll,
19
–
EU ökar sina ansträngningar att i internationella människorättsforum och i bilaterala
kontakter med tredje land när så är lämpligt uppmuntra ratificeringen av konventionen
om barnets rättigheter, dess fakultativa protokoll och andra internationella och regionala
instrument som har relevans för frågan om våld mot barn,
–
EU betonar, särskilt i internationella människorättsforum och i bilaterala kontakter med
tredje land, att ett effektivt genomförande av bestämmelserna i konventionen om
barnets rättigheter och dess två fakultativa protokoll bör främjas, liksom även
genomförandet av andra relevanta internationella och regionala normer och standarder,
och att en effektiv uppföljning och ett effektivt genomförande av relevanta politiska
åtaganden bör ske, särskilt när det gäller resultaten och målen från
generalförsamlingens 27:e extrasession som ägnades åt att främja barnens rättigheter
och åt den tidsbundna handlingsplanen "A World fit for Children" från 2002,
bestämmelserna i milleniedeklarationen och de tidsbundna millenieutvecklingsmålen,
liksom även slutdokumentet från världstoppmötet 2005.
iii)
Utveckling av landsspecifika strategier för att hindra och bekämpa alla former av våld mot
barn
För att komplettera sina globala åtgärder för att bekämpa alla former av våld mot barn med
specifika åtgärder i enskilda länder, kommer EU också att, när det gäller de dominerande
formerna av våld i olika länder och regioner i världen, ta itu med könsaspekten av våldet mot
barn och utveckla landsstrategier för riktade åtgärder i tredje land:
a)
För utvecklingen av och som en grund för dessa strategier, kommer EU först att göra en
övergripande bedömning av situationen i de olika länderna när det gäller våld mot barn.
Sådana bedömningar bör i största möjliga utsträckning utgå från existerande material,
särskilt från UNICEF, FN:s specialmekanismer, regeringskällor och relevanta aktörer
från det civila samhället.
20
b)
På grundval av sådana övergripande bedömningar och när så är lämpligt med hänsyn till
rekommendationerna i FN:s generalsekreterares studie om våld mot barn,
slutobservationerna från kommittén för barnets rättigheter och från andra relevanta
fördragsorgan på människorättsområdet, rekommendationerna från
människorättsmekanismer och även relevant information från aktörer, särskilt
FN-organisationer, såsom OHCHR, UNICEF, WHO, ILO och UNFPA, regionala
organisationer och organisationer från det civila samhället kan länderstrategierna
bestå av följande delar:
–
argumentering för en snabb ratificering av konventionen om barnets rättigheter
och dess två fakultativa protokoll och av andra internationella och regionala
människorättsinstrument och standarder för att förhindra och komma till rätta med
alla former av våld mot barn,
–
argumentering för tillbakadragande av de reservationer mot konventionen om
barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll som är oförenliga med
konventionens och de fakultativa protokollens avsikt och syfte eller som på annat
sätt strider mot internationell lagstiftning,
–
argumentering för ett effektivt genomförande av konventionen om barnets
rättigheter och dess fakultativa protokoll, och – när så är lämpligt – andra
regionala och internationella människorättsinstrument och standarder och för
uppföljning och genomförande av politiska åtaganden med särskild relevans för
kampen mot våld mot barn,
–
argumentering och stöd till lagstiftningsreformer för införande av förbud mot
alla former av våld mot barn i nationell lagstiftning samt till förmån för
bekämpning av straffrihet,
–
uppmuntran och stöd för införandet av oberoende nationella
övervakningsmekanismer och barnvänliga rapporterings- och
besvärsmekanismer och -förfaranden gällande förekomst av våld, med inrättande
av relevanta, barnvänliga, tillvägagångssätt och stödrutiner,
21
–
argumentering och stöd för barns aktiva engagemang i utvecklingen och
genomförandet av övervakningssystem och -mekanismer,
–
argumentering och stöd för inrättandet av oberoende nationella institutioner för
att främja skydd mot och bekämpning av alla former av våld mot barn,
–
argumentering och stöd för utveckling av nationella strategier,
handlingsplaner och politik som rör våld mot barn och som främjar, bland annat,
icke-våldsvärderingar och medvetenhet och som prioriterar förebyggande
åtgärder, tar hänsyn till våldets könsaspekter med vederbörligt stöd av begärda
resurser som tilldelats,
–
uppmuntran och stöd till utveckling och genomförande av nationell
datainsamling, analys, spridning och främjande av relevanta forskningsinitiativ,
–
argumentering och stöd till åtgärder för kapacitetsuppbyggnad för dem som
arbetar med och för barn för att stärka barnens skydd mot våld och att hindra,
avslöja och bemöta alla former av våld mot barn,
–
argumentering och stöd för att erbjuda barnvänlig återhämtning och hjälp till
social återanpassning för offer, för utveckling av förebyggande mekanismer och
barnanpassade system med rättskipning för unga,
–
argumentering och stöd till inrättandet av mekanismer för att utkräva ansvar
för att sätta stopp för straffrihet och ställa alla förövare av våld mot barn inför
rätta.
22
c)
Efter att ha beslutat om en förteckning över länder för vilka specifika åtgärder ska vidtas
kommer arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för
upprätta respektive landsbedömning och sammanställa utkast till landstrategier där
man anger särskilt relevanta former av våld mot barn och lämnar konkreta förslag om
hur de bör hanteras.
Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att förelägga
beskickningscheferna utkasten till landsstrategier för ytterligare tillägg, bedömning och
stöd på lokal nivå. När sådana bidrag har erhållits kommer arbetsgruppen för de
mänskliga rättigheterna att anta länderstrategierna och börja genomföra dem.
d)
För att skynda på konkreta EU-åtgärder rörande våld mot barn i olika delar av världen
kommer ett pilotprogram att upprättas under riktlinjernas inledningsskede, där
EU-åtgärderna koncentreras på tio länder som mest från olika områden och i ljuset av de
olika scenarier som identifierats i FN:s studie om våld mot barn. När länderna som ska
ingå i pilotprogrammet väljs ut skulle EU särskilt kunna beakta länder med vilka EU
redan håller människorättsdialoger eller samråd, så att EU därigenom snabbt och
systematiskt skulle kunna föra in frågan om våld mot barn i dessa människorättsdialoger
och samråd.
23
iv)
Samarbete med andra relevanta aktörer
För att på bästa sätt använda existerande expertkunskap kommer EU som princip att söka
största möjliga samarbete utanför EU i sina åtgärder att bekämpa våld mot barn, främst
–
relevanta FN-mekanismer, främst särskilda förfaranden och FN:s fördragsorgan för de
mänskliga rättigheterna, framför allt kommittén för barnets rättigheter,
–
FN-organisationer, särskilt OHCHR, UNICEF, WHO, UNDP, ILO, UNFPA,
–
andra internationella organisationer, särskilt Europarådet,
–
internationella, statliga och icke-statliga organisationer som är lokalt engagerade i
skyddet av barn, också nätverk för skydd av barn.
För att göra detta kommer EU att stärka existerande partnerskap, särskilt med FN,
Europarådet 1 och OSSE, särskilt runt forskning och systematisk datainsamling, analys och
spridning och i utformningen av lämpliga landsstrategier, och även när det gäller bildande av
nya partnerskap med andra potentiella allierade, såsom allmänna-privata partnerskap,
akademiska institutioner, civila samhällsorganisationer och internationella finansinstitutioner.
v)
Övervakning och rapportering
Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att
övervaka de framsteg som görs i de landsspecifika strategierna.
1
Se samförståndsavtal mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 19 maj 2007,
särskilt artikel 21, CM (2007) 74.
24
I länder som omfattas av landstrategier om våld mot barn, bör EU:s beskickningschefer ta
med detta ämne i sina återkommande människorättsrapporter och bör också rapporterna
ad hoc om relevant utveckling, när så är lämpligt.
Utöver rapporter och annan relevant information från EU-källor kommer övervakning av hur
situationen med våld mot barn utvecklas också att grundas på annan pålitlig information,
särskilt från FN-mekanismer och -organisationer, särskilt FN:s fördragsorgan, främst
kommittén om barnets rättigheter och UNICEF.
Dessutom kommer relevant information från det civila samhällets organisationer och nätverk
för skydd för barn att beaktas. Barns deltagande i övervakningsprocessen bör garanteras
överallt där så är möjligt.
IV.
EU-verktyg för åtgärder
Förutom att föra in frågan om våld mot barn, där så är lämpligt, i den politiska dialogen och göra
det till föremål för demarcher, kommer EU särskilt att identifiera möjligheter att använda bilateral
finansiering och gemenskapsfinansiering, beroende på lämplighet, till stöd för specifika åtgärder för
att bekämpa våld mot barn i enlighet med riktlinjerna och den dithörande genomförandestrategin.
V.
Bedömning
Arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna kommer att genomföra en första översyn av
genomförandestrategin två år efter antagandet av dessa riktlinjer, med inriktning på
pilotprogrammet och arbetet med utformningen av landsstrategierna. Vid denna översyn kommer
arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna också att se efter om det prioriterade området "Alla
former av våld mot barn" bör bibehållas till nästa planerade översyn eller ändras.
___________
25
BILAGA II
Icke-uttömmande förteckning över internationella normer, standarder och
principer som EU kan åberopa i kontakterna med tredje land för främjande
och skydd av barnets rättigheter
I.
a)
FN:s människorättsinstrument
Fördrag och protokoll
Konventionen om barnets rättigheter, 1989
Fakultativt protokoll om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi, 2000
Fakultativt protokoll om barn som är inblandade i väpnade konflikter, 2000
Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 1966
Fakultativt protokoll till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter, 1966
Andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande, 1989
Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966
Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, 1965
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, 1979
Fakultativt protokoll till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
1999
26
International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and
Members of Their Families, 1990 (Internationella konventionen om skydd av alla migrerande
arbetare och deras familjemedlemmar, 1990)
Konvention angående flyktingars rättsliga ställning (1951)
Protokoll om flyktingars rättsliga ställning, 1966
Konventionen om begränsning av statslöshet, 1961
Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning, 1984
Fakultativt protokoll till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning, 2002
b)
Förklaringar
Allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, 1948
Förenta nationernas millenieförklaring, 2000
World Fit for Children Declaration and Plan of Action, 2002 (Förklaringen A World Fit for
Children och handlingsplan, 2002)
Declaration of the World Conference against Racism, Discrimination, Xenophobia and
Related Intolerance (Durban Declaration), 2001 (Förklaring från världskonferensen mot
rasism, diskriminering, främlingsfientlighet och besläktad intolerans (Durbanförklaringen),
2001)
The Paris Commitments to protect Children from unlawful recruitment or use by Armed
Forces or Armed Groups (Paris Commitments), 2007 (Parisåtagandena att skydda barn från
att olaglig rekryteras eller användas av väpnade styrkor eller väpnade grupper
(Parisåtagandena), 2007)
27
c)
Principer, regler, riktlinjer och andra normativa instrument
UN Standard Minimum Rules for the Administration of Juvenile Justice
(Beijing Rules) 1985 (Förenta nationernas standardminimiregler för rättskipning gentemot
minderåriga (Pekingreglerna))
Rules for the Protection of Juveniles Deprived of their Liberty (Havana Rules)
1990 (Regler för skydd av frihetsberövade minderåriga (Havannareglerna) 1990)
UN Guidelines for the Prevention of Juvenile Delinquency (The Riyadh Guidelines) 1990
(FN:s riktlinjer för att förhindra ungdomsbrottslighet (Riyad-riktlinjerna) 1990)
Basic Principles on the Use of Restorative Justice in Criminal Matters, 2002 (Grundprinciper
för användning av reparativ rättvisa i brottmål, 2002)
Guidelines on Justice in Matters involving Child Victims and Witnesses of Crime, 2005
(Riktlinjer för rättsskipning i ärenden med barn som offer och vittnen till brott, 2005)
Guiding principles on Internal Displacement (Deng Principles), 1998 (Vägledande principer
för inre fördrivning (Dengprinciperna), 1998)
Declaration on Social and Legal Principles relating to the Protection and Welfare of Children,
with Special Reference to Foster Placement and Adoption Nationally and Internationally,
1986 (Förklaring om sociala och rättsliga principer beträffande skydd och välfärd för barn,
med särskild hänvisning till fosterhemsplacering och adoption, nationellt och internationellt,
1986)
Principles and Guidelines on Children Associated with Armed Forces and Armed Groups
(Paris Principles), 2007 (Principer och riktlinjer beträffande barn som är engagerade i väpnade
styrkor eller väpnade grupper (Paris-principerna), 2007).
II.
Internationella arbetskonventioner
Konvention 138 om minimiålder för tillträde till arbete, 1973
Konvention 182 om förbud och omedelbart agerande för att undanröja de värsta formerna av
barnarbete, 1999
Convention 169 concerning Indigenous and Tribal Peoples in Independent Countries, 1989
(Konvention 169 om infödda befolkningar och stambefolkningar i självständiga länder, 1989)
28
III.
Internationella humanitära rättsinstrument
Genèvekonventionerna, särskilt Konvention IV angående skydd för civilpersoner under krigstid,
1949
Protokoll I till Genèvekonventionerna rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter,
1967
Protokoll II till Genèvekonventionerna rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade
konflikter, 1967
Konvention om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor
(truppminor) samt om deras förstöring (Ottawafördraget), 1997
IV.
Internationella straffrättsinstrument
Stadgan för Internationella brottmålsdomstolen (Romstadgan), 1988
Protocol to Prevent, Suppress and Punish Trafficking in Persons, esp. Women and Children,
supplementing the UN Convention on Trans-National Organized Crime, 2000 (Protokoll för att
förhindra, förbjuda och bestraffa människohandel, särskild med kvinnor och barn, som komplement
till FN-konventionen om gränsöverskridande organiserad brottslighet, 2000)
V.
Privata internationella rättsinstrument
Hague Convention on the Civil Aspects of International Child Abduction, 1980 (Haagkonventionen
om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn, 1980)
Hague Convention on Protection of Children and Cooperation in Respect of Inter-country
Adoption, 1993 (Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner,
1993)
29
VI.
Europeiska människorättsinstrument
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (särskilt artikel 24 om barnets
rättigheter)
Konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
1950
Europeisk social stadga, 1961
Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, 1996
Europeisk konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning, 1987
Fördraget om Europeiska unionen (artikel 11), 1992
Europeisk konsensus om utveckling:
Avdelning I – EU (särskilt punkterna 5 och 7)
Avdelning II – EG (särskilt punkterna 97, 101, 103)
Gemenskapsinstrument och andra åtgärder:
–
Juli 2006: Antagande av EU-kommissionens meddelande "Mot en EU-strategi för barnets
rättigheter" som del av EU:s vidare, långsiktiga "Pakt för barnet", för att främja barnens
rättigheter inom unionen och i dess yttre åtgärder,"
–
Juni 2007: Inrättande av "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter",
–
Kommissionens kommande Action Plan for Children's Rights in the European Union's
External Action (Handlingsplan för barnens rättigheter i Europeiska unionens yttre
verksamhet),
30
–
2007: Kommissionens meddelande – Mot ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd
med uppmaning om respekt för internationell lagstiftning när humanitärt bistånd ges.
VII. Afrikanska regionala människorättsinstrument
African Charter on Human and Peoples' Rights, 1981 (Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter
och folkens rättigheter, 1981)
Protocol to African Charter on Human and Peoples' Rights on Rights of Women in Africa, 2000
(Protokoll till den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter om kvinnors
rättigheter i Afrika, 2000)
African Charter of the Rights and Welfare of the Child, 1990 (Afrikanska stadgan om barnets
rättigheter och välfärd, 1990)
VIII. Interamerikanska regionala instrument
American Convention on Human Rights, 1969 (Amerikanska konventionen om de mänskliga
rättigheterna, 1969)
Additional Protocol to the American Convention on Human Rights in the area of Economic, Social
and Cultural Rights (Protocol of San Salvador), 1988 (Tilläggsprotokoll till den amerikanska
konventionen om de mänskliga rättigheterna på de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheternas
område (San Salvador-protokollet), 1988)
Inter-American Convention on the Prevention, Punishment and Eradication of Violence against
Women, 1994 (Interamerikanska konventionen om att förhindra, bestraffa och utplåna våld mot
kvinnor, 1994)
Inter-American Convention on International Traffic in Minors, 1994 (Interamerikanska
konventionen om internationell människohandel med minderåriga, 1994)
Inter-American Convention on International Return of Children, 1989 (Interamerikanska
konventionen om barns internationella återvändande, 1989)
________________________
31