Från död till nytt liv i
Kristus
Predikan i kyrka 2014-01-12
Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig (Gal 2:19-)
Bibeltext.
Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst
med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i
min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig för mig.
(Galaterbrevet 2:19-20 SFB)
Predikan.
1. Lagen förklarar oss skyldiga
1. Vad är lagen? Betyder Guds lag, toran, hans undervisning i framför allt
Moseböckerna. Lagen hade två delar: 1. Moralisk del -- tio Guds bud (inkl sabbatsbudet), det största budet, gyllene
regeln, etc
2. Ceremoniell/Rituell del -- offertjänsten, högtiderna, matregler, unika
identitetsmarkörer för det judiska folket, etc
2. Bakgrunden till Galaterbrevet: judaiserande predikanter försökte få frälsta
hedningar att konvertera fullt ut till judendomen, dvs inte bara leva efter den
moraliska lagen utan även den ceremoniella. Detta angrep Paulus häftigt och
kallade det för ett förvrängt evangelium (Gal 1:6-10) och han tillrättavisade Petrus
kraftigt när han inte höll stånd i frågan (Gal 2:11-14) och höll sig till vad apostlarna i
Jerusalem hade bestämt (Apg 15). 3. Den moraliska lagen gällde och gäller alltjämt ifråga om avgudadyrkan, vilodagen,
stöld, mord och äktenskapsbrott, osv., och det var den som sysselsatte alla
profeterna i GT och Jesus själv (se t ex Amos 5:21-24 och Jesu Bergspredikan i
Matt 5-7). Och det är den som gäller alla människor i alla tider i alla sammanhang.
4. Problemet är att alla har vi brutit mot lagen, och lagen stämplar oss som
överträdare (Jak 2:9). Alla har syndat och gått miste om Guds härlighet (Rom 3:23).
5. Enda sättet att bli fri från lagens krav är att dö eftersom det är det enda straff som
kan sona oss. Först då släpper lagen sina krav på att vi skall fällas och förklaras
skyldiga för våra synder: Ty den som är död är friad från synd (Romarbrevet 6:7
SFB).
2. Vi är korsfästa, döda och begravna med Kristus
1. Om enda vägen är att bli fri från synderna är att dö, så är ju frågan hur det skall gå
till utan att vi själva går åt på vägen.
2. Under hösten har jag talat mycket om Kristus som korsfäst, och det är verkligen
centrum av den kristna tron. Om ni kommer ihåg så sade ju Paulus när han kom till
Korinth att han bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än
Jesus Kristus och honom som korsfäst (1 Kor 2:2). Bibeln säger ju att Kristus dog
för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på den tredje
dagen, enligt Skrifterna, och att han visade sig... (1 Kor 15:3-5)...och det är detta ni
har kommit till tro på (1 Kor 15:11) därför att det var enda sättet för Gud att vända
bort sin vrede från människan på grund av hennes synder -- Sonen fick dö i
människans ställe. Paulus säger ju: Guds Son...har älskat mig och utgett sig för
mig.
3. MEN...när vi tror detta evangelium om Jesus, så dör vi faktiskt. Jag är korsfäst med
Kristus, säger Paulus. I Romarbrevet förklarar han sig lite tydligare: Vi vet att vår
gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas
sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är friad
från synd. (Romarbrevet 6:6-7 SFB) Vad som dör med Kristus på korset -- när vi
tror på honom -- är vad Bibeln kallar för den gamla människan, syndens kropp, vårt
kött, den del av oss som ständigt förde oss bort från Gud i uppror mot hans vilja.
Denna del av oss blir uppspikad på korset med Kristus och dör tillsammans med
Kristus när vi tror. (Egentligen är den gamla människa ingen enskild "del" av oss, för
synden har skadat hela vår varelse, och Kristus har kommit för att helga oss till
ande, själ och kropp. )
4. När någon dör är det viktigt med begravningen, eller hur? Annars fastnar man ändå
i det förflutna. Det är samma sak här. Vad är begravningen i det här fallet? Jo,
dopet. Paulus skriver: Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus
Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda
med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från
de döda genom Faderns härlighet. (Romarbrevet 6:3-4 SFB)
5. Hur viktigt är inte dopet till Kristus? Hur många har inte fastnat halvvägs genom
frälsningsverket för att de inte låtit döpa sig och begravt det gamla?
3. Vi är uppståndna till nytt liv i Kristus
1. Nu lever inte längre vi, utan Kristus lever i oss
1. När vi kommer till Jesus Kristus, dör vi verkligen, men vi uppstår också genom
pånyttfödelsen och dopet till ett nytt liv, där vi är fria från våra gamla synder, vår
skam över dessa synder, och där vår gamla människa berövats sin makt över
våra liv.
2. Eftersom Kristus lever i oss -- Han som inte visste vad synd var, men som
gjordes till synd får vår skull -- kan vi helt plötsligt leva för Gud eftersom det då
är Honom det hänger på och inte på oss. Helt plötsligt kan vi uppfylla lagens
krav när vi leds av Anden (Gal 5:23).
3. Betyder det att vi aldrig misslyckas? Nej, men skillnaden är att vi inte längre är
slavar under synden utan slavar under rättfärdigheten. Ingen slav är
fullkomligt lydig sin herre till punkt och pricka, men när det väl gäller så är det
uppenbart vem som bestämmer. Är vi inte födda på nytt så är vi slavar under
ondskan som sakta men säkert, trots våra små försök att spjärna emot, kommer
att leda oss i en nedåtgående spiral. Men är vi födda på nytt så är vi slavar
under Guds kärlek som trots att vi kanske spjärnar emot ibland sakta men säkert
kommer att helga oss och leda oss till fullkomning i himlen (Rom 6:12-23).
4. Det är meningen att vi skall vara medvetna om denna förvandling och denna
pågående process: Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni
inte med er att Jesus Kristus är i er? (2 Kor 13:5) Att bli frälst är en revolution,
och medför onekligen tydliga tecken på att Gud verkar i våra liv. Om vi
fortfarande efter att vi bekänt oss till Jesus och kanske till och med låtit döpa oss
ändå lever kvar i vårt gamla liv, så är det möjligen ett tecken på att vi aldrig
tillhört honom. Om Kristus lever i oss, så kommer det att synas!
2. Det liv vi nu lever i vår kropp, det lever vi i tron på Guds Son
1. Hur handskas vi med vår kropp? Man kan fundera på varför Paulus uttrycker sig
så här: det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son. Jag tror
det handlar om att han menar att det är främst genom kroppen som jag visar om
något har skett på insidan. Grekerna på Paulus tid, en villorörelse inom kyrkan
som kallas gnosticismen och som härjade de första århundradena i vår tid, och
vår egen kultur i vår egen tid, särskiljer väldigt mycket på kropp och själ och
menar att det inte spelar så stor roll vad man gör med kroppen eftersom det inte
på något sätt speglar hur insidan ser ut. Bibelns budskap är det motsatta: vad
som händer i din kropp speglar hur det ser ut på insidan, exempelvis: Vad hjärtat
är fullt av, det talar munnen (Luk 6:45), och Därför [att de förnekade Gud och
följde sina egna hjärtans tankar] utlämnade Gud dem så att de följde sina egna
begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar (Rom 1:24).
Därför är det av yttersta vikt vad vi gör med våra kroppar. De skall vara tempel
åt den helige Ande: Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör
båda överflödiga. Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är
till för kroppen. Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han
uppväcka oss. Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi
lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej! Vet ni inte att den som förenar
sig med en sköka blir till en enda kropp med henne? Det heter ju: De två skall bli
ett. Men den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom. Håll
er borta från otukten. All annan synd som en människa begår lämnar kroppen
utanför, men den otuktige syndar mot sin egen kropp. Vet ni inte att er kropp är
ett tempel för den heliga anden, som ni har inom er och som ni har fått från
Gud? Ni tillhör inte er själva. Gud har köpt er och priset är betalt. Ära då Gud
med er kropp. (Första Korinthierbrevet 6:13-20 B2000)
2. Det nya livet kretsar kring Guds Son
1. Den viktigaste personen i ditt och mitt liv är Guds Son, Jesus Kristus. Honom
skall vi ära med vårt liv, därför att han lever i oss. 2. Vi skall leva det nya livet i tron på Guds Son. Ordet "tro" är ofta missförstått i
kristna sammanhang, då man tror att det enbart handlar om att tro på att
något finns eller är sanning. Det grekiska ordet betyder verkligen det också,
men pistis betyder också att man litar helt och fullt på Kristus för sin
frälsning. Så vad Paulus är ute efter är att i det nya livet han uppstått till så
lever han varje dag i fullständig förtröstan på Kristus för sin frälsning utan att
lägga någon som helst vikt vid sin egen förmåga.
