SV SV RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 24.4.2014
COM(2014) 240 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1921/2006 av
den 18 december 2006 om rapportering av statistiska uppgifter om landade
fiskeriprodukter i medlemsstaterna
SV
SV
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1921/2006 av
den 18 december 2006 om rapportering av statistiska uppgifter om landade
fiskeriprodukter i medlemsstaterna
1. INLEDNING (OMFATTNING, BAKGRUND, NATIONELL LAGSTIFTNING)
I artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1921/2006 om rapportering av
statistiska uppgifter om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna (förordningen om
landningar) fastställs följande: ”Senast den 19 januari 2010 och därefter vart tredje år skall kommissionen
lägga fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om de statistiska uppgifter som har
sammanställts i enlighet med denna förordning och särskilt om deras relevans och kvalitet. Rapporten skall även
omfatta en analys av kostnadseffektiviteten i det system som använts för att samla in och bearbeta de statistiska
uppgifterna, och den skall innehålla en redovisning av bästa praxis för att minska medlemsstaternas arbetsbörda
och förbättra de statistiska uppgifternas användbarhet och kvalitet.”
I den här rapporten kartläggs vilka framsteg som man gjort i medlemsstaterna och
Eftaländerna när det gäller bestämmelserna i förordningen om landningar. Den innehåller
bestämmelser om att var och en av medlemsstaterna årligen ska lämna in uppgifter om vikt,
produkttyp, avsedd användning och genomsnittspris för de fiskeriprodukter som landats på
det egna territorieet av EU- och Eftafiskefartyg.
De uppgifter som samlas in enligt kontrollförordningarna1 för efterlevnad av bestämmelserna
i den gemensamma fiskeripolitiken visar att en stor del av de administrativa uppgifterna
erhålls genom loggböcker, landningsdeklarationer, avräkningsnotor och deklarationer om
övertagande för kvotövervakning och tillsynsändamål. Dessa är medlemsstaternas primära
uppgiftskällor.
2. TÄCKNING OCH INNEHÅLL
2.1. Uppgiftsinsamling och uppgiftskällor
Loggböcker, avräkningsnotor och landningsdeklarationer utgör de viktigaste administrativa
källorna för fångst- och landningsuppgifter. Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 och
kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 innehåller krav på att befälhavare
på fiskefartyg med en största längd på minst tio meter ska föra loggbok över verksamheten
och överlämna de registrerade uppgifterna så snart som möjligt eller inom 24 timmar, även
om de inte gjort någon fångst. Loggböckerna innehåller de uppgifter som registrerats under
fiskeinsatserna, och en uppskattning av fångstens levande vikt måste ingå. De är till stor nytta
när det gäller att fördela fångster till fiskezoner, för att beräkna fiskeansträngningen och för
korskontroller. När det gäller fiskeverksamhet på fiskefartyg som är kortare än tio meter ska
medlemsstaternas övervakning grunda sig på stickprov.
Avräkningsnotorna lämnas in till de behöriga myndigheter som ansvarar för den första
saluföringen av fisk (antingen det är fiskefartygets skeppsklarerare eller registrerade
auktionsinrättningar). Dessa ska innehålla uppgifter om hur mycket av varje art som landats, i
vilken form de saluförs, hur mycket varje produkt är värd och vilket fartyg som landat
1
SV
Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i
gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om
ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005,
(EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG)
nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG)
nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s.1).
2
SV
fångsten. I de flesta fall är denna information begränsad till arter som omfattas av
kvotförvaltning. Tidigare byggde uppskattningarna av fiskeverksamheten enbart på
information från experter.
2.2. System för insamling av uppgifter i medlemsstaterna och Eftaländerna
Belgien – Belgiska fiskefartyg bedriver endast fiske i Nordostatlanten (område 27), främst i
Nordsjön (IVb och IVc) och östra delen av Engelska kanalen (VIId). Uppgiftskällorna är
administrativa
(loggböcker,
landningsdeklarationer
och
avräkningsnotor).
Den
första försäljningen måste ske via de tre huvudsakliga auktionerna (Zeebrugge, Oostende och
Nieuwpoort), förutom för mindre fartyg som har rätt att sälja till allmänheten i Oostende.
Avräkningsnotor översänds till Dienst Zeevisserij (tjänsten för havsfiske) på dagen för
landningen.
Bulgarien – Bulgariska fartyg fiskar i Medelhavet och Svarta havet (område 37), främst
delområde 37.4.2. Uppgiftskällorna är administrativa (loggböcker, landningsdeklarationer och
avräkningsnotor), och uppgifterna lämnas in till den nationella myndigheten för fiske och
vattenbruk (Nafa). Nafa kräver att avräkningsnotor från första försäljningar sänds in inom
48 timmar efter landningen.
Cypern – Administrativa uppgifter (loggböcker) samlas in av fiskeriinspektoratet för
fiskefartyg med en största längd på minst tio meter. Ansvaret för att samla in uppgifter om
fisket och sammanställa rapporter vilar på avdelningen för fiske och havsforskning, som lyder
under ministeriet för jordbruk, naturresurser och miljö.
Danmark – Uppgiftskällorna är administrativa (loggböcker, landningsdeklarationer och
avräkningsnotor) och uppgifterna samlas in centralt av det danska fiskeridirektoratet. Sportoch fritidsfiskare får inte sälja sin fångst, och alla uppköpare av fisk som köper fisken direkt
av fiskaren måste vara registrerade hos fiskeridirektoratet och överlämna avräkningsnotor till
direktoratet antingen elektroniskt eller i pappersform. Omkring 90 procent av
avräkningsnotorna mottas elektroniskt.
Tyskland – Tyska fartyg fiskar i Nordostatlanten, Nordvästatlanten, östra Centralatlanten och
sydöstra Stilla havet (områdena 27, 21, 34 och 87). Uppgiftskällorna är administrativa
(loggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor). Uppgifterna lämnas in till
Bundesanstalt für Landwirtschaft und Ernährung (den federala myndigheten för jordbruksoch livsmedelsfrågor) via producentorganisationer och delstaternas myndigheter.
Estland – Estniska fartyg fiskar i Nordvästatlanten (område 21) och Nordostatlanten (27 –
Östersjön) och i inlandsvatten (05). Uppgiftskällorna är administrativa (loggböcker,
landningsdeklarationer, avräkningsnotor samt omlastnings- och transportdokument). På fartyg
med en största längd på mindre än 12 m förs en loggbok för ”kustfiske” i enlighet med
Estlands nationella lagstiftning. I Estland ska man två gånger i månaden skicka in
papperskopior av de uppgifter som översänts på elektronisk väg. Köpare av fisk i första
handelsledet ska lämna in avräkningsnotor på elektronisk väg till myndigheterna
(jordbruksministeriet i fråga om yrkesmässigt fiske), och flera privata företag har valt att göra
likadant.
Irland – Irländska fartyg fiskar i Nordostatlanten (område 27). Uppgiftskällorna är
administrativa (loggböcker, landningsdeklarationer, avräkningsnotor och dokument från
skaldjursfiskare). Uppgifterna samlas in i hamnar av Sea Fisheries Protection Authority (den
irländska skyddsmyndigheten för havsfiske). Irland uppger att man gjort stora förändringar i
sina insamlingssystem för att underlätta för den elektroniska insamling av uppgifter som krävs
enligt EU:s lagstiftning.
SV
3
SV
Grekland – Grekiska fartyg fiskar i Nordostatlanten, östra Centralatlanten och i Medelhavet
(områdena 27, 34 och 37) och registrerar uppgifter genom statistiska urvalsundersökningar.
För fiske utanför egna vatten genomförs en totalundersökning, och för fiske på ”öppet hav”
och kustfiske i område 37 görs en urvalsundersökning. Undersökningarna genomförs av
Greklands nationella statistiktjänst. Grekland genomför en totalundersökning av det fiske som
sker utanför egna vatten av grekiskflaggade fartyg. För fisket på öppet hav och kustfisket
föreligger ett omfattande bortfallsfel (50 procent). Denna avvikelse beräknas med hjälp av en
stickprovsmetod.
Spanien – Spanien har en stor och mångsidig fiskerinäring, och det är flera myndigheter som
ansvarar för uppgiftsinlämningen och uppgifternas kvalitet. Uppgifterna samlas först in av de
regionala myndigheterna och sammanställs därefter centralt. Sammanställningen av landade
fångster grundar sig på sju särskilda administrativa uppgiftskällor, däribland loggböcker,
avräkningsnotor, deklarationer om övertagande, landningsdeklarationer och information från
producentorganisationer inom fiskerinäringen. De olika källorna är integrerade i en databas
för både fångster och landningar.
Frankrike – Det främsta ansvaret för uppgiftsinsamlingen vilar på byrån för fiske och
vattenbruk (BSPA), som lyder under ministeriet för livsmedel, jordbruk och fiske. Uppgifter
om det viktiga fisket efter tropisk tonfisk tillhandahålls av institutet för forskning och
utveckling (DPMA). Franska fartyg bedriver framför allt fiske i Nordostatlanten, Medelhavet
och Indiska oceanen. Administrativa källor (loggböcker, landningsdeklarationer och
avräkningsnotor) ger god täckning av fiskeverksamheten i Atlanten. I områden där
administrativa uppgifter inte är lika tillförlitliga, bland annat Medelhavet, kompletteras dessa
källor med urvalsundersökningar. Frankrike har gjort stora investeringar för att modernisera
och förbättra sitt insamlingssystem för uppgifter om fisket.
Italien – Italien fiskar i område 37. Det finns för närvarande vissa problem med insamlingen
av uppgifter från områdena 34 och 51. Man genomför en urvalsundersökning för område 37
och en totalundersökning för övriga områden. Loggböcker används endast för att samla in
fångstuppgifter för blåfenad tonfisk, och detta sköts av ministeriet för jordbruks-, livsmedelsoch skogsbruksfrågor. Det italienska nationella statistiska institutet Istat samlar in uppgifter
för områdena 34 och 51 och Irepa (institutet för ekonomisk forskning om fiske och
vattenbruk) har hand om område 37. Istat ansvarar för att samordna rapporteringen till
Eurostat. Italien har ett stort antal mindre fiskefartyg (dvs. med en största längd på mindre än
12 meter). Omkring 99 procent av fiskefartygen är verksamma i kustvattnen runt den
italienska halvön. Omkring två tredjedelar av dessa är småskaliga och fiskar med passiva
fiskeredskap. Insamlingen av uppgifter sker genom multivariata urvalsundersökningar där
populationen är uppdelad på område, fartygsstorlek och vilka fiskeredskap som används.
Undersökningsmetoden begränsar urvalsfel inom en feltolerans på 3,5 procent. Icke-urvalsfel
beaktas också och åtgärdas genom ett stickprovsurval. Ett mindre antal fartyg (omkring 10)
som bedriver fiske i områdena 34 och 51 fyller i ett frågeformulär, men eftersom svarskvoten
är låg ska man de kommande åren se över insamlingsmetoden för dessa områden (användning
av administrativa uppgifter). För närvarande går det inte att tillhandahålla några uppgifter för
dessa områden.
Lettland – Lettiska fartyg bedriver fiske i de nordvästatlantiska fiskeområdena 27
(delsektionerna Ia, IIa, III a-d, XIVa-b, etc.), 21 (delsektionerna 3L, 3M, 3K, 1F, etc.) och 34
(delsektionerna 1.13, 1.31, 1.32, etc.). Huvudansvaret för att översända uppgifter vilar på
avdelningen för fiske, som lyder under ministeriet för jordbruk, medan andra organ ansvarar
för datainsamlingen. Dessa är bl.a. miljöavdelningen vid ministeriet för miljöskydd och
regional utveckling, institutet för livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljö (Bior) vid
jordbruksministeriet samt den statistiska centralbyrån (vid ekonomiministeriet).
SV
4
SV
Uppgiftskällorna är administrativa (loggböcker, avräkningsnotor och landningsdeklarationer).
I Lettland krävs central registrering. Uppköpare av fisk måste vara certifierade, vilket sker för
tre år i taget. Uppköpare av fisk är dessutom skyldiga att översända avräkningsnotor på
elektronisk väg (följt av papperskopior) inom 48 timmar efter försäljningen.
Litauen – Litauen bedriver fiske i Nordostatlanten, Nordvästatlanten, östra Centralatlanten
och södra Stilla havet. Avdelningen för fiske, som lyder under jordbruksministeriet, ansvarar
för att samla in och bearbeta uppgifterna. De viktigaste uppgiftskällorna är loggböcker och
landningsdeklarationer (loggböcker för kustfiske för denna sektor). Litauen uppger att man
använder sig av ett integrerat automatiskt system för bearbetning och kontroll av fångst- och
landningsuppgifter.
Malta – Direktoratet för fiskekontroll, som lyder under Maltas ministerium för resurser och
landsbygdsfrågor, ansvarar för att samla in uppgifter som sedan översänds till Eurostat av den
nationella statistikbyrån (enheten för jordbruks- och fiskestatistik). Maltesiska fartyg är
verksamma i Medelhavet (område 37, delområde 15). När det gäller fiskefartyg som är mer än
tio meter långa genomförs en totalundersökning med hjälp av uppgifter från loggböcker och
försäljningsverifikationer.
Nederländerna – Nederländska fartyg är verksamma i Nordostatlanten och östra
Centralatlanten samt sydöstra Stilla havet (områdena 27, 34 och 87). Uppgiftskällorna är
administrativa (loggböcker, landningsdeklarationer, omlastnings- och transportdokument samt
avräkningsnotor). Uppgifterna samlas in av det nederländska ekonomiministeriet, och
statistikbyrån översänder dem sedan till Eurostat. I Nederländerna regleras försäljningen av
fisk genom auktoriserade försäljningsställen via producentorganisationer. Elektroniska
avräkningsnotor översänds inom 48 timmar efter försäljning.
Polen – Loggböcker och avräkningsnotor uppges vara de viktigaste uppgiftskällorna.
Ansvaret för att samla in och översända uppgifter vilar på avdelningen för fiske, som lyder
under ministeriet för jordbruk och landsbygdsutveckling.
Portugal – Det portugisiska generaldirektoratet för naturresurser, säkerhet och maritima
tjänster ansvarar för att översända statistiska uppgifter till Eurostat. Portugal har en stor och
varierande nationell fiskeflotta med avsevärda skillnader från ett fiskeområde till ett annat.
Flottan domineras av små, öppna träbåtar som bedriver icke-industriellt fiske. De viktigaste
områdena är Nordostatlanten, västra Atlanten och östra Centralatlanten. Det förekommer
dessutom ett betydande långrevsfiske av svärdfisk i Atlanten och Indiska oceanen, och i
Indiska oceanen fiskas även blåhaj med långrev. Uppgifterna kommer huvudsakligen från
loggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor. Färsk eller kyld fisk måste säljas på
reglerade marknader där man fyller i avräkningsnotor. För fisk som bearbetas till sjöss erhålls
genomsnittspriser från landningsdeklarationer.
Rumänien – Rumänien bedriver fiske inom den exklusiva ekonomiska zonen Svarta havet
(område 37). Uppgiftskällorna är administrativa (loggböcker, avräkningsnotor och
transportdokument). Handlingarna samlas in av regionala inspektörer från den nationella
fiske- och vattenbruksmyndigheten (Nafa), och Nafa sammanställer dem för rapportering till
Eurostat.
Slovenien – Ansvaret för att samla in och översända uppgifter vilar på det slovenska
jordbruks- och miljöministeriet, Sloveniens institut för fiskeriforskning och Republiken
Sloveniens statistikbyrå. Den slovenska flottan bedriver fiske i norra Adriatiska havet
(område 37). Uppgiftskällorna är främst administrativa. Alla fiskefartyg måste föra loggbok,
och fiskeflottans täckning av landningar är därför fullständig. Prisuppgifterna erhålls genom
avräkningsnotor och frågeformulär. Denna metod innebär att de prisuppgifter som erhålls
SV
5
SV
täcker merparten av den totala fångstmängd som landas, med undantag för landning av små
mängder fisk (under 50 kg) som säljs för privat bruk och som inte behöver tas upp i
avräkningsnotorna.
Finland – Huvudansvaret för att samla in och översända uppgifter om fiskeverksamheten och
kontrollera uppgifternas kvalitet vilar på det finska vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.
Registren förvaltas av jord- och skogsbruksministeriet. Finska fartyg bedriver endast fiske i
Östersjön. I uppgiftskällorna ingår en variant av EU-loggboken för den del av flottan som
består av fartyg längre än tio meter. Den första försäljningen av kvoterade arter är reglerad
och måste anmälas inom 48 timmar efter landning. Informationen om försäljning av
icke-kvoterade arter kompletteras med en urvalsundersökning bland de största
fiskgrossisterna.
Sverige – Ansvaret för att samla in och översända uppgifter vilar på Havs- och
vattenmyndigheten. Uppgiftskällorna är administrativa och består av loggböcker,
avräkningsnotor, och landningsdeklarationer. För kustflottan tillkommer kustfiskejournaler
som redovisas varje månad (eller till och med varje dag). Loggböcker för fiskefartyg över
tolv meter skickas via det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet, och mindre
fartyg använder sig av en daglig loggbok i pappersformat Avräkningsnotor samlas in centralt,
antingen elektroniskt eller i pappersform, och kustfiskare har möjlighet att rapportera sina
kustfiskejournaler elektroniskt, via en säker webbplats.
Storbritannien – Fångsterna från Nordostatlanten (område 27) är de mest betydelsefulla för
landet. Storbritannien har en stor kustfiskeflotta som främst fiskar icke-kvoterade arter men
samtidigt tar en stor andel av vissa kvoterade bestånd. Storbritannien har även en liten
fjärrfiskeflotta som är registrerad i Storbritannien men baserad och verksam utomlands. För
uppgiftsinsamlingen ansvarar respektive fiskeriinspektion i England, Skottland, Wales och
Nordirland. Uppgifterna sammanställs och skickas till Eurostat av Marine Management
Organisation (organisationen för havsförvaltning), ett verkställande centralt offentligt organ
som inrättades och fick behörighet i enlighet med lagen Marine and Coastal Access Act 2009.
Administrativa uppgifter (loggböcker, avräkningsnotor och landningsdeklarationer)
tillhandahålls för de fartyg i fiskeflottan som är längre än tio meter.
Island – Isländska fartyg fiskar främst i vattnen i Nordostatlanten, men även i mindre
omfattning i Nordväst- och södra Atlanten. Metoderna för att sammanställa fångst- och
landningsstatistik skiljer sig inte väsentligt åt från EU-medlemsstaternas metoder. Uppgifterna
erhålls från loggböcker. Island har även stränga regler för första försäljningar av fisk, och alla
fångster måste landas i utsedda hamnar och vägas på godkända vågar. Både köpare och
beredningsföretag måste lämna in rapporter. Ansvaret för att samla in uppgifter och översända
dem till Eurostat vilar på det isländska fiskeridirektoratet och den isländska statistikbyrån.
Trots att båda dessa organisationer använder samma uppgiftskällor kan det uppstå skillnader i
de fall där fiskeridirektoratet lämnar in uppgifterna direkt, eftersom dessa aktuella uppgifter
tas från databasen och kan komma att revideras.
Norge – Norska fartyg bedriver fiske i Nordostatlanten (område 27), Nordvästatlanten
(område 21) och i Antarktis (områdena 48 och 88). Det norska fiskeridirektoratet ansvarar för
att samla in uppgifter om fisket. Uppgiftskällorna är administrativa (loggböcker,
landningsdeklarationer och avräkningsnotor). Alla fiskefartyg som är minst 15 meter långa
skickar dagligen in fångstinformation från elektroniska loggböcker till fiskeridirektoratet, där
uppgifterna lagras. Fiskefartyg som är mellan 12 och 15 meter och fiskar i Ices-område IIIa
har skickat in elektroniska loggböcker sedan början av januari 2013. Uppgifter från landning
och avräkningsnotor samlas in genom sex olika försäljningsorganisationer och sänds
regelbundet i elektronisk form till fiskeridirektoratet. Enligt norsk lag har fiskarnas egna
SV
6
SV
försäljningsorganisationer ensamrätt till all försäljning i första handelsledet från norska och
utländska fiskare. Avräkningsnotan omfattar såväl landningar från norska fartyg i norska och
utländska hamnar som landningar från utländska fartyg i Norge. I enlighet med de norska
bestämmelserna ska varje avräkningsnota innehålla uppgift om fartyg, fiskare, köpare, art,
produkttyp, fiskeområde, fiskeredskap, fångstmängd och värde. I avräkningsnotan ska man
dessutom ange information om landningsplats, färdens start- och slutdatum samt
landningsdatum. Andra uppgifter om förvaring och avsedd användning tillhandahålls för både
statistiska och administrativa ändamål. Norge lämnar information om utländska fiskares
landningar i Norge till deras respektive flaggstat i enlighet med kontrollavtal.
2.3. Uppgifternas kvalitet
Metoderna för insamling av information om fisket är relativt enhetliga i hela Europa.
Statistikens tillförlitlighet är beroende av

korrektheten i den dokumentation som de nationella myndigheterna får från
fiskerinäringen, och

medlemsstaternas kvalitetskontroller.
Många medlemsstater uppger att de redan använder elektroniska metoder för att
korskontrollera
administrativa
källor.
Genom
olika
uppgiftskällor,
såsom
fartygsövervakningssystem och inspektioner ombord och i hamn, ser man till att korrekta
uppgifter registreras i loggböcker, landnings- och omlastningsdeklarationer och
avräkningsnotor. Dessa uppgiftskällor ger en totalundersökning av den information som
krävs, och det görs inget statistiskt urval bland fiskefartyg meden längd på tio meter eller mer.
Eventuella luckor i uppgiftstäckningen kompenseras genom statistiska urvalsundersökningar
som kan täcka hela eller delar av fiskeverksamheten.
Senaste inlämningstid för avräkningsnotor, loggböcker och landningsdeklarationer är strängt
reglerad och respekteras i de flesta fall när landningarna sker på den berörda medlemsstatens
territorium. I vissa fall, när uppgifterna översänds elektroniskt, uppdateras de dagligen
Medlemsstaterna rapporterar dock ofta om problem med försenade avräkningsnotor från
fartyg som har landat fisk i en annan medlemsstat eller i tredjeland. Om uppgifterna lämnas in
för sent kan detta leda till bristande överensstämmelse i den information som ska vara identisk
och som skickas till Eurostat och till andra avdelningar inom kommissionen (GD Havsfrågor
och fiske) för kvotövervakningsändamål. Det beror huvudsakligen på att informationen
uppdateras kontinuerligt av medlemsstaterna. Olika tidsfrister för rapportering bidrar också
till denna statistiska variation.
Även om medlemsstaterna försöker se till att deras registrering är fullständig så nära slutet av
fiskeåret som möjligt, hålls databaserna öppna för korrigeringar. I allmänhet sker det dock
inte särskilt många betydande uppdateringar sex månader efter referensåret.
Genom införandet av datoriserade system har man kommit till rätta med många av de problem
som tidigare fanns vid registreringen av fiskestatistik. Man har nu uppnått en hög
tillförlitlighetsgrad, särskilt när det gäller kvoterade arter. Insamlingen av uppgifter om
landningar behöver dock förbättras ytterligare när det gäller icke-kvoterade arter.
De flesta av medlemsstaterna följer de bestämmelser om täckning, tillförlitlighet och
inlämningstidsfrister som fastställs genom rådets förordning (EEG) nr 1382/91 av
SV
7
SV
den 21 maj 19912 och rådets förordning (EEG) nr 2104/93 av den 22 juli 19933 när det gäller
mängden av och genomsnittspriserna på de fiskeriprodukter som landats på deras territorier av
EU- och Eftafiskefartyg. Dessa uppgifter ska lämnas in senast sex månader efter referensårets
slut.
Om prisuppgift saknas gör man i vissa medlemsstater, t.ex. Bulgarien, Danmark, Finland,
Italien, Malta, Polen, Slovenien och Spanien, en uppskattning av priset utifrån
genomsnittspriset för arten i fråga. För att undvika detta i framtiden har Irland infört
vägledande priser för arter i syfte att minska fiskuppköparnas registreringsfel i systemet.
Estland har åtgärdat problemet genom direktkommunikation för varje enskilt fall. I
Storbritannien kompletteras avräkningsnotorna om möjligt med andra uppgiftskällor
(exempelvis måste fartyg som bedriver skaldjursfiske fylla i verksamhetsjournaler som
lämnas in till myndigheterna). Dessa ytterligare uppgiftskällor används tillsammans med
uppgifterna om landning i syfte att ge en fullständig uppsättning information om
verksamheten.
Vid Eurostats senaste utvärdering av efterlevnaden gjordes bedömningen att Grekland inte
uppfyllde kraven. Grekland har nu uppgett att de nuvarande bristerna ska vara åtgärdade
senast i början av 2014. Tyskland lämnade in uppgifter relativt sent och uppgifterna om
landning var ofullständiga. Det ledde till att direktören för sektorsstatistik och regional
statistik i en officiell skrivelse uppmanade Tyskland att undvika dessa problem i framtiden.
Polen, Rumänien och Irland uppfyller visserligen kraven i förordningarna, men de har inte
svarat i tid på Eurostats valideringar i syfte att övervaka uppgifternas kvalitet.
3. SLUTSATSER
Merparten av de uppgifter som översänds till Eurostat samlas in genom förfaranden som
införts för kontroll och upprätthållande av bestämmelser. Medlemsstaterna rapporterar inga
särskilda skillnader i fråga om de metoder som används för att samla in de uppgifter som
översänds till kommissionens avdelningar (Generaldirektoratet för havsfrågor och fiske och
Eurostat). Användningen av administrativa uppgifter för statistiska ändamål borgar för att
merkostnaden inte är särskilt stor för fiskerinäringen.
Uppgifternas kvalitet blir dessutom tillförlitligare genom att det görs korskontroller vid
övervakningen. Den ökande användningen av elektroniska metoder för att samla in uppgifter
har dels lett till att uppgifterna lämnas in i tid, dels förbättrat deras korrekthet. Arbete med att
genomföra system i linje med ändrade EU-krav pågår i flera medlemsstater.
I föregående rapport från 2010 uppgav vissa medlemsstater att de hade problem med
omräkningsfaktorerna, eftersom dessa skilde sig från en medlemsstat till en annan. Detta
problem löstes genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/20114. I
bilagorna XIII, XIV och XV till denna förordning anges alla faktorer för omräkning av
fiskens beredda vikt till färskvikt. Dessa omräkningsfaktorer ska gälla såväl för
fiskeriprodukter ombord som för fiskeriprodukter som omlastas eller landas av
2
3
4
SV
Rådets förordning (EEG) nr 1382/1991 av den 21 maj 1991 om rapportering av landade fiskeriprodukter i
medlemsstaterna (EGT L 133, 28.5.1991, s. 1; svensk specialutgåva: område 4, volym 3, s. 164).
Rådets förordning (EEG) nr 2104/93 av den 22 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 1382/91 om
landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna (EGT L 191, 31.7.1993, s. 1; svensk specialutgåva: område 4,
volym 5, s. 64).
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om
tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i
gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs
(EUT L 112, 30.4.2011, s. 1).
8
SV
EU-fiskefartyg. För återstående arter/produkttyper som inte omfattas av förordningen
tillämpas nationella omräkningsfaktorer.
För att uppnå kostnadseffektivitet är det viktigt att
–
minimera bördan för uppgiftslämnare genom att harmonisera format och
planeringstidsfrister samt öka utbytet av och tillgången till uppgifterna,
–
samordna uppgiftsinsamlingen med kommissionens andra avdelningar, och
–
samordna utvecklingen av instrument för uppgiftsinsamling, så att det blir enklare att
korskontrollera kvaliteten i olika uppgiftskällor och databaser.
Ovanstående prioriteringar kommer att bidra till att alla tillgängliga administrativa källor
används på bästa sätt inom fiskerinäringen, särskilt de som bygger på övervakning, kontroll
och tillsyn och som används gemensamt i alla medlemsstater. När dessa källor används
handlar det om en totalundersökning och man gör inte några urvalsundersökningar. Utöver det
som nämnts skulle eventuella luckor i uppgiftstäckningen kunna åtgärdas genom tillfälliga
statistiska urvalsundersökningar, avseende t.ex. uppgifter om sysselsättning.
Det har funnits vissa svårigheter när det gäller att samla in detaljerade och korrekta uppgifter
om icke-industriella fiskefartyg på grund av det stora antalet fartyg och landningsplatser.
Verksamheten i denna typ av flotta varierar avsevärt i förhållande till årstiden. Avsaknad av
fartygsövervakningssystem och loggbok gör det också svårare att kontrollera landningarna.
Att kvalitetsrapporterna inte behöver lämnas in lika ofta minskar arbetsbördan för
medlemsstaterna. Uppgifterna är en fortsatt värdefull källa till information för att utforma
åtgärder och förvalta marknaderna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.
De flesta medlemsstater har byggt upp egna system för korskontroller och varning, vilket har
minskat felen i den information som ska tillhandahållas från de olika källorna i enlighet med
de nya kraven i kontrollförordningarna. I detta avseende behövs mera samarbete mellan
Eurostat och generaldirektoratet för havsfrågor och fiske genom åsikts- och erfarenhetsutbyte
i fråga om validering samt uppgiftsutbyte i syfte att minska dubbelrapportering från
medlemsstaterna.
Man bör också notera att det skett en förbättring när det gäller att fylla i frågeformulären
fullständigt och i tid jämfört med i tidigare rapporter. Resultaten i denna rapport tyder dock på
att det krävs ytterligare förbättring för att höja kvaliteten på statistiken om landning.
Eurostat planerar att se över rapporten om kvalitetsundersökningen av statistiken om landning
för att samla mer korrekt information om kvaliteten på de administrativa källor som används
av medlemsstaterna. Eurostat räknar också med att ge mer tekniskt stöd till de medlemsstater
som ber om det.
Det bör även framhållas att Eurostat inte har behörighet att övervaka den inlämnade
information som krävs enligt den gemensamma fiskeripolitiken. Det kan behövas konkreta
åtgärder för att förbättra uppgiftsinlämningen och minimera medlemsstaternas arbete med
svaren samt för att undvika dubbelrapportering, så att kommissionens resurser används så
effektivt som möjligt. Genomförandet av ovannämnda åtgärder kan bidra till en mer
kostnadseffektiv användning av statistiska uppgifter och ligger i linje med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/20095 om europeisk statistik.
5
SV
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik
och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om
utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets
förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande
av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
9
SV