1
Åtta arbetsterapeuters förhållningssätt kring sex- och
samlevnad och personer med utvecklingsstörning
Eight Occupational Therapists Attitudes towards the Sexual Activity
of People with Learning Disabilities
Författare:
Christine Backlund
Anna Jerkovics
Anette Erikson
2
Sammanfattning
Syftet med vår studie var att beskriva arbetsterapeuters förhållningssätt kring sex- och
samlevnad i kontakt med personer med utvecklingsstörning på daglig verksamhet. Dessutom
ville vi undersöka om arbetsterapeuterna anser att sex- och samlevnad har med arbetsterapi att
göra samt hur deras förhållningssätt är förankrat.
Vi använde oss av en kvalitativ datainsamlingsmetod, en s.k. ”fokusgruppsintervju” och
intervjuade åtta arbetsterapeuter på tre dagliga verksamheter.
Det framkom i resultatet att arbetsterapeuterna vanligtvis hanterar sex- och
samlevnadssituationer genom att: stödja arbetstagarna utifrån deras perspektiv, sätta gränser
för arbetstagarna och förklara det de inte förstår, medla, samtala om sex- och samlevnad,
avbryta, inte göra någonting, avleda och slutligen tar arbetsterapeuterna ibland andra
yrkeskategorier till hjälp.
Samtliga arbetsterapeuter ansåg att ämnet tillhör arbetsterapi. Det visade sig att deras
förhållningssätt är personligt förankrat, ej professionellt, dels eftersom de inte har någon
speciell utbildning i ämnet och dels för att inget av de dagliga verksamheterna har någon
nedskriven policy om hur personalen ska förhålla sig till sex- och samlevnadsfrågor.
Sökord; occupational therapy, staff attitudes, sexuality and learning disabilities.
Inledning
Ändamålet med denna studie var att undersöka hur arbetsterapeuter förhåller sig till personer
med utvecklingsstörning och sexualitet. Fokuset låg på att fånga arbetsterapeuternas
förhållningssätt i de dagliga upplevelserna.
Humanitet, en grundläggande värdering inom arbetsterapi (Kielhofner, 1992; Yerxa, 1983),
och sexualitet går inte att separera (Williams, 1993). Forskning visar att arbetsterapeuter anser
att sexualitet inte kan uteslutas ur arbetsterapi då de likställer sexuella aktiviteter med
aktiviteter i det dagliga livet (Couldrick, 1999) varför denna artikel kommer framhäva att
sexualitet är en självklar del i arbetsterapins filosofi.
En annan anledning till att författarna ville fördjupa sig i ämnet var att personer med
utvecklingsstörning långt in på 1900-talet beskrivits som sinnesslöa, sexuellt opålitliga och
ohämmade i sin sexualitet (Burns, 1993; Löfgren-Mårtensson, 1997; Nordeman, 1999).
Författarna anser att det finns brist på kunskap baserad på empiriska studier av hur
arbetsterapeuter förhåller sig till sex och samlevnad till personer med utvecklingsstörning
vilket väckte intresset för denna studie.
Artikeln kommer argumentera för utbildning och policy i sex- och samlevnad i arbete med
personer med utvecklingsstörning på daglig verksamhet.
3
Bakgrund
Arbetsterapi och sex- och samlevnad
Holism
Holism är ett grundläggande begrepp inom arbetsterapin och dess kännemärke (Kielhofner,
1992; Yerxa, 1983) och om arbetsterapeuter bortser från sexualiteten i arbetet med klienter
kan de inte hävda att de har ett holistiskt synsätt eftersom sexualiteten påverkar människan på
många olika plan (Holmes, 1998; Neistadt 1993; Novak & Mitchell, 1988).
Couldrick (1998a) menar att eftersom arbetsterapin fokuserar på ” …holistisk vård,
aktivitetsutförande, roller och anpassning av aktiviteter, förefaller det att arbetsterapeuter kan ha en
positiv roll i sexuell habilitering eller rehabilitering.”(s.496)
Sexualitet och ”occupation”
Sexuell aktivitet inberäknas i begreppet “occupation” (Clark et al., 1991; Hedricks, 1996) och
valet av en livspartner är en av livets största och mest betydande ”occupations” (Krishnagiri,
1996). Clark et al´s. (1991) definition av ”occupation” är; ”…chunks of culturally and personally
meaningful activity in which humans engage that can be named in the lexicon of our culture.” (s.301)
som t.ex. titta på TV, älska eller gå på fest. De lägger tyngdpunkten på aktivitetens mening till
skillnad mot Kielhofner (1993) som lägger tyngdpunkten på aktivitetens natur. Enligt
Kielhofner (1993) är inte all mänsklig aktivitet ”occupation”. Han exkluderar spirituella,
sexuella, överlevnads och sociala aktiviteter och menar att endast aktiviteter som är
”occupational in nature” är de som fullt ut får inberäknas i begreppet.
Sexualitet som psykologisk funktion
Sexualiteten är en del av hela människan (Löfgren-Mårtenson, 1997) och ingår i de
hälsobehov som alla människor har (Mosey, 1981, 1986). Sexualiteten manifesteras i nästan
varje aspekt av vårt dagliga beteende, är grundläggande för vår självbild och är alltså viktig
att ta hänsyn till i hälsovårdssyfte (Yallop & Fitzgerald, 1997). Varje människa behöver få sin
sexuella natur bekräftad, kunna umgås med bägge könen och få möjlighet att förlösa eller
sublimera sexuella spänningar (Mosey, 1981). Enligt Mosey (1986) är självuppfattning en
psykologisk funktion som innehåller bl.a. sexuell identitet och självkänsla. Sexuell identitet är
en del av individens totala identitet vilket innebär att individen, som sexuell varelse, är
medveten om känslor och interaktioner med andra människor. Mosey har identifierat sex
betydande adaptiva förmågor och en av dessa är ”sexual identity skill”. Det är denna förmåga
som gör att man ser sin egen sexuella natur som positiv och kan medverka i relativt långa
sexuella relationer (Mosey, 1986).
Klientcentrerat synsätt
Klientcentrerat synsätt är en central värdering inom arbetsterapi (Crepeau, 1991; FSA, 1998;
Kielhofner, 1992; Yerxa, 1967) och för att kunna välja rätt terapeutisk aktivitet för
interventionen bör arbetsterapeuten ta hänsyn till bl.a. mening, sociokulturella och historiska
kontexter av aktiviteter (Clark et al. 1991). Enligt Jackson (1995) är sexuell identitet ett
möjligt tema på mening som påverkar människans val av aktiviteter. Hon har två argument
för varför arbetsterapeuter bör inberäkna sexuell identitet i arbetsterapi för att yrkets filosofi
ska kunna bevaras. Det ena argumentet är att människor väljer, tar på sig eller deltar i de
aktiviteter som reflekterar deras värderingar, åtaganden, meningar och sociala kontexter. Det
andra argumentet är att arbetsterapeuter bör ha ett narrativt perspektiv, då detta är ett centralt
sätt att kliniskt resonera i arbetsterapi (Mattingly, 1991), för att kunna se och erkänna att
klientens identitet innehåller olika teman (Jackson, 1995).
4
Vårdpersonals attityder till personer med utvecklingsstörning och sex och samlevnads
frågor
Vårdpersonals förhållningssätt till handikappade och sexualitet sammanhänger mer med
personalens förhållningssätt till sexualitet i allmänhet än till synen på handikapp (Daniels,
1978; Lewin, 1987) och eftersom utvecklingsstörning och sexualitet är två laddade områden
är det viktigt att vara särskilt uppmärksam på att behålla det professionella perspektivet
(Nordeman, 1994).
Couldrick (1998a, 1998b, 1999) har funnit att arbetsterapeuter, ideologiskt sett, anser att
sexualitet är en del av arbetsterapi men däremot är det oklart om arbetsterapueterna anser att
sexualitet har lika stor del i arbetsterapi som personlig vård, arbete och fritid. Kliniskt tar
arbetsterapeuterna inte hand om eller tar inte upp frågor kring sexualitet vilket beror på att de
inte vet hur de ska bemöta eller agera gentemot klienterna (Couldrick,1998b, 1999; Yallop &
Fitzgerald, 1997), vilket i sin tur beror på att de saknar kunskap, erfarenhet och positiva
attityder (Yallop & Fitzgerald, 1997). Mosey (1986) menar att det finns olika anledningar till
varför arbetsterapeuter har negativa attityder till klienters sexualitet, t.ex. att arbetsterapeuter
kan känna sig osäkra på sin egen sexualitet, inte har tillräckligt med kunskap eller upplever att
det är jobbigt att diskutera sexualitet. Hon anser även att det är viktigt att se och behandla
klienten som en sexuell varelse eftersom det är destruktivt för individens självkänsla att
betraktas som asexuell. Arbetsterapeuter har dock blivit mer medvetna om den roll som
sexualitet spelar för klienters välmående (Hay, Byrne, Cohen & Schmuck, 1996). Yallop &
Fitzgeralds (1997) studie indikerar att arbetsterapeuter verkar vara ganska väl förberedda för
att ta hand om sexuella scenarier som behöver mycket praktisk intervention. Däremot kände
arbetsterapeuterna sig obekväma och oförberedda i sin roll i sexuellt relaterade situationer.
Alla yrkeskategorier som arbetar med personer med utvecklingsstörning borde ha som mål att
hjälpa dem att uttrycka sin obestridliga rätt till sexualitet men samtidigt skydda dem från
exploatering, missbruk och förnedrande behandling (Thompson, 1994). All personal på t.ex.
daglig verksamhet bör vara medveten om hur miljön kan påverka arbetstagarnas sexualitet i
positiv eller negativ riktning (Lesseliers, 1999).
Policy och utbildning
För att inte personalens subjektiva attityder om sexualitet ska styra deras förhållningssätt
gentemot klienternas beteenden är det viktigt att ha en sex- och samlevnads policy på
arbetsplatsen som personalen förstår och vet hur de ska använda sig av (Burns, 1993).
Arbetsterapeutstudenter menar att kunskap och erfarenhet är viktigt när de utsätts för
praktiska sex- och samlevnadssituationer (Yallop & Fitzgerald, 1997). Detta anser även
Hildebrand (1997a, 1997c) och Neistadt (1993) som därför menar att sexologi bör ingå i
arbetsterapeututbildningen. I Neistadts (1986) studie ansåg samtliga 288
arbetsterapeutstudenter, som under 6 år lärt sig hur de ska hantera sex- och
samlevnadssituationer på ett lämpligt sätt, att det är en relevant del av utbildningen. Dessutom
ansåg 75% av personalen på en avdelning för personer med utvecklingsstörning att de
behövde mer träning i sex- och samlevnad (Holmes,1998).
5
Definition av sexualitet
Enligt WHO är sexualiteten en integrerad del av varje människas personlighet. Sexualiteten är
”….ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter.
Sexualitet är inte synonymt med samlag den handlar inte om huruvida vi kan få orgasm eller inte, och
är inte heller lika med summan av våra erotiska liv. Sexualiteten är mycket mer: den finns i energin
som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vad vi känner, hur vi rör oss,
hur vi rör vid andra och själva tar emot beröring (smekningar). Sexualiteten påverkar tankar, känslor,
handlingar och gensvar och genom detta vår psykiska och fysiska hälsa…” (Nordqvist, 1994, s.305)
Ett förhållningssätt består av tre delar; attityder, åsikter och handlande. Attityder är det som
finns mellan observerbara åsikter och observerbara beteenden. Attityder antas förbinda åsikter
med handlande och det finns ett betydande samband via attityden mellan människors åsikter
och handlande. Det är dessa tre delar som utgör ett förhållningssätt (Lewin, 1987).
Eftersom det framkommit av ovanstående litteratur att sex- och samlevnad är en del av
arbetsterapi och eftersom litteraturen belyser vikten av policy samt utbildning i ämnet för att
agerandet gentemot personer med utvecklingsstörning inte ska utgå från personalens
subjektiva attityder tycker vi att det är intressant att göra en studie kring detta. Vårt syfte är
därför
att beskriva arbetsterapeuters förhållningssätt kring sex- och samlevnad i kontakt med
personer med utvecklingsstörning på daglig verksamhet.
Metod
Initialt vände författarna sig till fyra dagliga verksamheter för personer med
utvecklingsstörning i Stockholms kommun. Ett bekvämlighetsurval gjordes (Patton, 1998).
Önskvärt var att fördelningen av arbetsterapeuterna blev jämn mellan kvinnor och män för att
få ett icke könsbundet perspektiv. Ett kriterie var att de skulle ha arbetat minst ett år på daglig
verksamhet för personer med utvecklingsstörning. Totalt intervjuades åtta arbetsterapeuter,
två grupper med tre respondenter i varje grupp och en grupp med två respondenter. Det blev
ett bortfall.
En kvalitativ datainsamlingsmetod, en så kallad fokusgruppsintervju, användes(Burrows &
Kendall, 1997). Vårt fokus var att fånga respondenternas förhållningssätt och värderingar.
Metoden valdes för att ge möjlighet till en diskussion mellan respondenterna. En löpande
analys användes d.v.s. vi utvecklade och ändrade frågorna mellan intervjutillfällena (Patel &
Davidson, 1994). Kort efter varje intervjutillfälle transkriberades materialet ordagrant efter
bandinspelningarna (Dahlberg, 1997; Kvale, 1997). I dataanalysen användes en modifierad
form av Dahlbergs (1997) tre faser. Först lästes texten noggrant för att få en överblick och
förståelse av intervjumaterialet. Därefter delades texten upp i mindre delar, kategoriserades
och delades upp i teman. Härnäst ställdes rubriker utefter hur vanligt agerandet var upp, d.v.s.
överst skrevs den handling som förekom oftast i resultatet. Senare frångicks delvis detta
system, ordningen på rubrikerna ändrades och vissa stycken sattes ihop med varandra för att
få ett bättre sammanhang.
6
Resultat
Arbetsterapeuternas agerande i sex- och samlevnadsfrågor och situationer
Att stödja utifrån arbetstagarnas perspektiv
Majoriteten arbetsterapeuter stödjer arbetstagarna i att vara starka i sig själva men samtidigt
var alla ambivalenta vad gäller när och om de skulle uppmuntra arbetstagarna i olika frågor.
Stödet kunde t.ex. innebära att arbetsterapeuterna uppmuntrade arbetstagarna i deras val, t.ex.
i relationen med sina föräldrar. En arbetsterapeut sade: ”Men det gäller ju att stödja dom i deras
val. Jag menar man kan ju ha mycket åsikter om vad som är rätt och fel och vad man ska göra, men
att det dom väljer, att stödja dom i det, tycker jag.”
Att sätta gränser för arbetstagarna och förklara det arbetstagarna inte förstår
Samtliga respondenter uttryckte att de ofta satte gränser för arbetstagarna för att förklara
samhällets normer och regler. En arbetsterapeut resonerade kring detta och sa ”…att pussas
och hålla på och hänga på varann sånt som dom tydligen gjorde det får man göra efter arbetstid men
så försöker man förklara att så gör man inte på vanliga, vilken arbetsplats som helst. Om man då
skulle jobba ihop och vara ett par att man då liksom får tänka på övriga arbetskamrater också.”
En annan anledning till att de satte gränser var för att kunna ta hänsyn både till grupp och
individ, t.ex. valde arbetsterapeuterna på en daglig verksamhet att sära på ett par som gullade
mycket eftersom det gjorde de andra arbetstagarna svartsjuka, men även för att avleda den
enskilde arbetstagarens tankar, känslor och beteenden.
Det var endast viktigt för några få att ge arbetstagarna alternativ till sitt agerande i stället för
att bara sätta gränser, t.ex. en arbetsterapeut som inte gillade att bli kittlad sa till en
arbetstagare ”… det är ok att du kommer fram och ger mig en klapp på axeln och jag tycker att det är
ok om man tar i handen….”
Arbetsterapeuterna som medlare
I en del situationer, t.ex. habiliteringskonferenser, agerade många av arbetsterapeuterna som
medlare samt blev ibland tvungna att aktivt delta i och påverka en situation. Vid ett tillfälle
blev en kvinnlig arbetstagare förföljd av en man vilket hon upplevde som obehagligt och till
slut fick arbetsterapeuten legitimitet till att avleda mannen.
Samtal om sex- och samlevnad mellan arbetsterapeut och arbetstagare
Majoriteten arbetsterapeuter ansåg det viktigt att samtala med arbetstagarna om sex- och
samlevnad men däremot hade många av dem åsikten att det är personalen på gruppbostaden
som har det egentliga ansvaret för att ta upp samtalsämnet. Eftersom en del av arbetstagarnas
sex- och samlevnadsfrågor inte var direkt knutna till arbetsplatsen var ett par av
respondenterna osäkra på om de skulle diskutera ämnet med arbetstagarna eller ej. Många av
arbetsterapeuterna ställde sig också frågan om de skulle avvakta och låta den enskilde
arbetstagaren ta upp samtalsämnet eller om de skulle ta initiativet.
Att avbryta eller inte göra någonting
De flesta respondenterna avbröt, bromsade eller mötte arbetstagarna på halva vägen men
ibland valde en del att inte göra någonting som exempelvis när två arbetstagare hånglade på
en daglig verksamhet. Då hanterade en arbetsterapeut situationen genom att låtsas som
ingenting: ”Jag har ju varit med om att jag sett två personer som har stått och liksom grovhånglat
och då har jag bara låtsats som om jag inte har fattat, jag kom på dom och sen vände jag om direkt.”
Däremot avbröt en annan arbetsterapeut arbetstagare som hånglade i soffan på lunchtid: ”Ja,
det har ju varit situationer när det är på gång liksom men avbrutit det när vi gjort något annat då är
det lätt att säga -nej nu håller ni faktiskt på med det här.”
7
Största delen av arbetsterapeuterna tyckte att det var problematiskt att vara professionell i
dessa situationer och veta vad de skulle göra. Ett argument som alla hade när de avbröt
arbetstagarna var att de var på sin arbetsplats och hade arbetsuppgifter. De arbetsterapeuter
som var ambivalenta i frågan om den dagliga verksamheten enbart var en arbetsplats eller
även en social mötesplats hade svårare att avbryta en situation en de som enbart såg den
dagliga verksamheten som en arbetsplats. När arbetstagarna ville att saker och ting skulle gå
väldigt fort framåt som att t.ex. förlova sig bromsade en del arbetsterapeuter arbetstagarna
eller mötte dem på halva vägen.
Att avleda arbetstagarna
Att avleda arbetstagarna i sex- och samlevnadssituationer var något flertalet arbetsterapeuter
gjorde. Då arbetstagare ville inleda en kärleksrelation med personal hände det att många av
arbetsterapeuterna ljög eller förvrängde fakta för att påvisa att detta inte var möjligt, t.ex.
uppmanade arbetsterapeuterna på en daglig verksamhet praktikanter att ljuga om sitt privatliv:
”… säg att du har man och sju barn i princip nästan att dom får ljuga eller i alla fall säga att dom har
ett förhållande…” Men enligt många av arbetsterapeuterna var det ett dilemma hur de skulle
göra för att inte döda arbetstagarnas drömmar men samtidigt inte heller uppmuntra till
orealistiska förhoppningar.
Arbetsterapeuterna tar andra yrkeskategorier till hjälp
När majoriteten av arbetsterapeuterna upplevde att de inte visste hur de skulle hantera sexoch samlevnads situationer eller inte hade tillräcklig kunskap valde de att vända sig till andra
yrkeskategorier. En arbetsterapeut ordnade t.ex. en tid hos en barnmorska för ett kärlekspar
eftersom denne kände att hon inte kunde ge bra information om preventivmedel.
Sex- och samlevnad och arbetsterapi
Samtliga respondenter ansåg att sex- och samlevnadsfrågor tillhör arbetsterapins filosofi
och enligt flertalet var det arbetsterapeutens uppgift att handskas med sex- och samlevnads
situationer på den dagliga verksamheten men gränsen för hur mycket de skulle lägga sig i
berodde på svårighetsgraden. Alla yrkeskategorier på daglig verksamhet har enligt samtliga
arbetsterapeuterna samma ansvar i denna fråga. Däremot varierade åsikten om vilken
yrkeskategori som har mest kunskap i ämnet. Eftersom en grundpelare i arbetsterapi är holism
var en av arbetsterapeuterna av åsikten att ämnet naturligt tillhör arbetsterapi ”…man ska väl
göra då en bedömning på hur den här personens livssituation ser ut och hur arbetet, hemma
livssituation, fritid och allting då ingår ju det här det går liksom inte å ta bort, det påverkar ju
egentligen alla bitar kan göra väldigt mycket, så att jag tycker liksom att det är med i hela paketet”.
Förankring av förhållningssätt kring sex- och samlevnad
Ingen av arbetsterapeuterna hade ett professionellt förankrat förhållningssätt eftersom de
under utbildningen inte hade haft mer än halv/heldags föreläsning i sex- och
samlevnadsfrågor. Därför var majoriteten av åsikten att ämnet bör ingå i
arbetsterapeututbildningen.
Någon nedskriven policy fanns inte på de dagliga verksamheterna men en daglig verksamhet
hade däremot klart uttalat att verksamheten enbart var en arbetsplats. På en annan daglig
verksamhet hade personalen diskuterat för och nackdelar med ett gemensamt förhållningssätt
i sex- och samlevnads frågor. På samtliga dagliga verksamheter förekom samtal i ämnet inom
personalgruppen och några få respondenter ansåg det väsentligt att hålla en diskussion
levande. Många av arbetsterapeuterna hade någon gång haft handledning i dessa frågor men
valde trots detta att agera utifrån sig själva.
8
Konklusion
Vår studie visar att arbetsterapeuterna vanligtvis hanterade sex- och samlevnadssituationer
utifrån sitt personliga förhållningssätt istället för professionellt genom att agera på
nedanstående sätt: De gav arbetstagarna stöd genom t.ex. uppmuntran eller uppmaningar,
satte gränser för arbetstagarna och förklarade det de inte förstod. Ibland fungerade
arbetsterapeuterna som medlare och samtal om sex- och samlevnad mellan arbetsterapeut och
arbetstagare var vanligt förekommande. Ytterligare ageranden var att avbryta, bromsa eller
möta arbetstagarna på halva vägen. Det förekom att arbetsterapeuterna avledde arbetstagarna
eller ”höll dem kort”. Ett annat förhållningssätt var att inte göra någonting alls. Slutligen tog
arbetsterapeuterna ibland andra yrkeskategorier till hjälp när de kände att deras kunskap inte
räckte till.
Samtliga arbetsterapeuter ansåg att sex- och samlevnadsfrågor tillhör arbetsterapins filosofi
och flertalet tyckte att det är deras uppgift att handskas med dessa situationer på daglig
verksamhet. Majoriteten menade att ämnet bör ingå i arbetsterapeututbildningen. Någon
nedskriven policy om hur personalen ska förhålla sig till sex- och samlevnadsfrågor fanns inte
på någon av de dagliga verksamheterna.
Resultatdiskussion
Resultatet visar att arbetsterapeuterna inte hade någon speciell utbildning i hur de skulle
förhålla sig till sex- och samlevnadsfrågor vilket innebar att de utgick från egna åsikter,
erfarenheter och känslor. Flertalet respondenter var dock av åsikten att sex- och samlevnad
bör ingå i arbetsterapeututbildningen. Om sex- och samlevnad inte är en del i
arbetsterapeututbildningen signalerar det att ämnet inte är en del av professionen vilket leder
till att arbetsterapeuterna inte inberäknar klientens sexuella uttryck som en del av
interventionen (Couldrick, 1999). Utbildning i sexualitet gör att personalens attityder,
bekvämlighet och kunskap konsekvent förbättras (Hay et al., 1996) och arbetsterapeuter kan
inte vara medvetna om betydelsen av olika sexuella identiteter om de inte har någon
utbildning i detta (Jackson, 1995). Det är väsentligt att arbetsterapeuter utvecklar en förståelse
för sina egna attityder samt sin egen sexualitet så att de bättre kan hantera kliniska situationer,
som involverar sexualitet, utan att projicera sina egna moraliska värderingar (Aylott, 1999;
Hay et.al., 1996; Neistadt, 1993). Det är absolut nödvändigt att ämnet ingår i
arbetsterapeututbildningen.
Det framkom att det fanns ett behov av policy och utbildning för att arbetsterapeuterna ska
kunna förankra sitt förhållningssätt i den dagliga verksamheten. Det är viktigt att ha en sexoch samlevnadspolicy så att personalens subjektiva attityder om sexualitet inte styr deras
förhållningssätt (Burns, 1993; Hildebrand, 1997b; Murray et al., 1999). Thompson (1994) har
arbetat fram en referensram som kan hjälpa arbetsterapeuter i det praktiska arbetet och
samtidigt hjälpa dem att utveckla en egen policy. Situationer eller frågor, kring bl.a.
samboskap och sexuella identiteter, som uppstår med klienterna kan sättas in i denna
referensram och på så sätt ge vägledning i hur man kan agera.
Utöver en policy behöver arbetsterapeuterna vägledning från t.ex. en handledare (Gustafson
& Molander, 1995; Gotthard, 1996) vilket endast hälften av arbetsterapeuterna haft. På
samtliga dagliga verksamheter hade personalgruppen diskuterat sex- och samlevnad vilket
författarna anser positivt samt något som bör ske kontinuerligt. Flera respondenter ansåg att
det ibland är bra med ett gemensamt förhållningssätt men menade samtidigt att det är svårt att
ha eftersom all personal bör utgå ifrån sina egna gränser. Detta dilemma har författarna
uppmärksammat men anser ändå att fördelarna med ett gemensamt förhållningssätt överväger.
Upptäckten att samtliga respondenter ansåg att sex- och samlevnadsfrågor tillhör
arbetsterapins filosofi är positivt. Arbetsterapeuter kan inte bortse från sex- och samlevnad i
9
arbetet med klienter eftersom holism är centralt i arbetsterapi (Couldrick, 1998a; Holmes,
1998; Neistadt, 1993; Novak & Mitchell, 1988). För att arbetsterapeuter ska kunna ha ett
klientcentrerat arbetssätt måste de inberäkna sex- och samlevnadsfrågor i interventionen
(Jackson, 1995). Att inte samtliga respondenter generellt undersökte vad arbetstagarna ville,
tyckte och hur de kände finner författarna mycket anmärkningsvärt. Arbetsterapeuter bör
undersöka klienters identitetsteman (Jackson, 1995) samt utgå från deras livsvärld för att
interventionen ska lyckas.
”It is time for us to be brave enough to work through our own discomfort in order to move
forward on this most crucial and humanitarian issue.” (Aylott, 1999, s.442)
Metoddiskussion
Eftersom författarna var intresserade av att undersöka det förhållningssätt som
arbetsterapeuterna står för i personalgruppen visade det sig vara lämpligt att använda en
fokusgruppsintervju vilket gav respondenterna möjlighet till en diskussion dem emellan. I
gruppintervjuer får respondenterna möjlighet att säga emot, komplettera varandra och
gemensamt rekonstruera ett händelseförlopp. Genom att använda denna metod ökade
tillförlitligheten (Halvorsen, 1992). Det faktum att några av respondenterna pratade mer än
andra kan ha lett till att de tystare respondenterna pratade ännu mindre, i dessa fall hade det
eventuellt varit bättre med enskilda intervjuer. Ett icke könsbundet urval gick tyvärr ej att få.
Författarnas brist på erfarenhet av intervjuteknik kan ha påverkat reliabiliteten negativt (Patel
& Davidson, 1994). Författarnas definition av sexualitet, vilken respondenterna tagit del av
innan intervjutillfället, kan ha styrt och gett dem en förutfattad mening. Det var dessutom
svårt att veta i vilken utsträckning respondenterna svarade utifrån de åsikter de verkligen hade
eller som de tyckte att de borde ha (Patel & Davidson, 1994).
10
Referenser
Aylott, J. (1999). Is the sexuality of people with a learning disability being denied? Learning
Disabilities, 8, (7), 438-442.
Burns, J. (1993). Sexuality, sexual problems, and people with learning difficulties. In J.M.
Ussher & C.D. Baker (Eds.), Psychological Perspectives On Sexual Problems (pp. 129-148).
London: Routledge.
Burrows, D., & Kendall, S. (1997). Focus Groups: What are they and how can they be used in
nursing and health care research? Social Sciences in Health, 3, (4), 244-253.
Clark, F.A., Parham, D., Carlson, M.E., Frank, G., Jackson, J., Pierce, D., Wolfe, R.J., &
Zemke, R. (1991). Occupational Science: Academic Innovation in the Service of
Occupational Therapy´s Future. American Journal of Occupational Therapy, 45, (4), 300310.
Couldrick, L. (1998a). Sexual Issues: An Area of Concern for Occupational Therapists?
British Journal of Occupational Therapy, 61, (11), 493-496.
Couldrick, L. (1998b). Sexual Issues within Occupational Therapy, Part 1: Attitudes and
Practice. British Journal of Occupational Therapy, 61, (12), 538-544.
Couldrick, L. (1999). Sexual Issues within Occupational Therapy, Part 2: Implications for
Education and Practice. British Journal of Occupational Therapy, 62, (1), 26-30.
Crepeau, E.B. (1991). Achieving Intersubjective Understanding: Examples From an
Occupational Therapy Treatment Session. American Journal of Occupational Therapy, 45,
(11), 1016-1025.
Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur.
Daniels, S.N. (1978). Correlates of Attitudes Toward the Sexuality of the Disabled Person in
Select Health Professionals. Sexuality and Disability, 1, (2), 112-126.
FSA (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter). (1998). Etisk kod för arbetsterapeuter.
Gotthard, L.E. (1996). Omsorg om person med utvecklingsstörning. Stockholm: Bonnier
Utbildning AB.
Gustafson, S., & Molander, L. (1995). Stöd och omsorg för utvecklingsstörda. Natur och
Kultur.
Halvorsen, K. (1992). Samhällsvetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur.
Hay, J., Byrne, C., Cohen, G., & Schmuck, M.L. (1996). An 18 month follow-up of an
interdisciplinary human sexuality workshop. Canadian Journal of Occupational Therapy, 63,
(2), 129-132.
Hedricks, C.A. (1996). A Biosocial Perspective on Human Occupation. In R. Zemke & F.
Clark (Eds.), Occupational Science The Evolving Discipline (pp. 181-191). Philadelphia:
F.A.Davis.
Hildebrand, A. (1997a). Ingen skam att våga fråga. Arbetsterapeuten, nr 13, 7.
Hildebrand, A. (1997b). P LI SS IT-modellen. Arbetsterapeuten, nr 13, 8-10.
Hildebrand, A. (1997c). Sex och närhet- vem vågar bry sig? Arbetsterapeuten, nr 13, 5-6.
Holmes, M. (1998). An Evaluation of Staff Attitudes towards the Sexual Activity of People
with Learning Disabilities. British Journal of Occupational Therapy, 61, (3), 111-115.
Jackson, J. (1995). Sexual Orientation: Its Relevance to Occupational Science and the
Practice of Occupational Therapy. American Journal of Occupational Therapy, 49, (7), 669679.
Jerlang, E. (1996). Utvecklingspsykologiska teorier. Arlöv: Liber Utbildning.
Kielhofner, G. (1992). Conceptual foundations of occupational therapy. Philadelphia: FA
Davis.
11
Kielhofner, G. (1993). Occupation as the major activity of humans. In H. Hopkins & H. Smith
(Eds.), Willard and Spackman´s Occupational Therapy (8th ed.). (pp. 137-143). Philadelphia:
JB Lippincott.
Krishnagiri, S. (1996). Mate Selection as Occupation. In R. Zemke & F. Clark (Eds.),
Occupational Science The Evolving Discipline (pp. 193-203). Philadelphia: F.A.Davis.
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lesseliers, J. (1999). A Right to Sexuality? British Journal of Learning Disabilities, 27, 137140.
Lewin, B. (1987). Att se sexualiteten. Uppsala: Uppsala universitet, Sociologiska
institutionen.
Löfgren-Mårtensson, L. (1997). Sexualitet och integritet. Stockholm: Johansson & Skyttmo
Förlag AB.
Mattingly, C. (1991). What is Clinical Reasoning? American Journal of Occupational
Therapy, 45, 979-986.
Mosey, A.C. (1981). Occupational Therapy Configuration of a Profession. New York: Raven
Press.
Mosey, A.C. (1986). Psychosocial Components of Occupational Therapy. New York: Raven
Press.
Murray, J.L., Mac Donald, R.A.R., Brown, G., & Levenson, V.L. (1999). Staff Attitudes
Towards the Sexuality of Individuals with Learning Disabilities: A Service-related Study of
Organisational Policies. British Journal of Learning Disabilities, 27, 141-145.
Neistadt, M.G. (1986). Sexuality Counseling for Adults With Disabilities: A Module for an
Occupational Therapy Curriculum. American Journal of Occupational Therapy, 40, (8), 542545.
Neistadt, M. (1993). Human sexuality counseling. In H. Hopkins & H. Smith (Eds.), Willard
and Spackman´s Occupational Therapy (8th ed.). (pp.148-154). Philadelphia: JB Lippincott.
Nordeman, M. (1994). Utvecklingsstördas sexualitet. I P.O. Lundberg (Red.), Sexologi (pp.
91-98). Falköping: Liber Utbildning.
Nordeman, M. (1999). Utvecklingsstörning och sexualitet -sexuella behov och uttrycksformer.
Stockholm: Carlsson bokförlag.
Nordqvist, I. (1994). Handikapp och sexualitet. I P.O. Lundberg (Red.), Sexologi (pp. 304311). Falköping: Liber Utbildning.
Novak, P. & Mitchell, M. (1988). Professional involvement in sexuality counselling with
spinal cord injuries. American Journal of Occupational Therapy, 42, (2), 105-112.
Patel, R., & Davidson, B. (1994). Forskningsmetodikens grunder. Lund:
Studentlitteratur.
Patton, M.Q. (1998). How to Use Qualitative Methods in Evaluation. London: Sage
Publications.
Shepperdson, B. (1995). The control of sexuality in young people with Down´s syndrome.
Child: Care, health and development, 21, (5), 333-349.
Thompson, S.B.N. (1994). Sexuality Training in Occupational Therapy for People with a
Learning Disability, Four Years On: Policy Guidelines. British Journal of Occupational
Therapy, 57, (7), 255-258.
Williams, C. (1993). Sexuality and disability. In J.M. Ussher & C.D. Baker (Eds.),
Psychological Perspectives on Sexual Problems (pp. 149-167). London: Routledge.
Yallop, S., & Fitzgerald, M.H. (1997). Exploration of occupational therapists comfort with
client sexuality issues. Australian Occupational Therapy Journal, 44, 53-60.
Yerxa, E. (1967). Authentic occupational therapy. American Journal of Occupational
Therapy, 21, 1-9.
12
Yerxa, E. (1983). Audacious values: the energy source for occupational therapy ractice. In G.
Kielhofner (Ed.), Health through occupation: theory and practice in occupational therapy
(pp. 149-162). Philadelphia: FA Davis.
