Säker läkemedelsanvändning för hemsjukvårdens
äldre patienter i Kungälvs kommun
Dialogmöte den 16 november 2009
Medicinskt ansvarig sköterska, MAS,
Även Sten Landahl, geriatriker och
Anna Hildesson, i Kungälvs kommun
ordförande för läke-medelskommittén i
tog i våras kontakt med FoU i Väst/GR
Västra Götaland, som är inbjuden föreläsare
för ett dialogmöte mellan läkare inom
kommenterar den goda representationen läkare
primärvården och sjuksköterskor i den
vid mötet.
kommunala hemsjukvården om äldres
– Man måste ha en teamkänsla
läkemedelsbehandling. Hon hade reagerat
för att lyckas få förbättra äldres
på att äldre i Kungälvs kommun enligt de
läkemedelsbehandling, menar han.
öppna jämförelserna 2008 stod på många
Enligt Sten Landahl använder personer
psykofarmaka och ville se en förändring.
över 80 år i genomsnitt fem läkemedel. 15
Bara några dagar innan mötet den
procent av alla över 80 år använder tio eller
16 november presenterade Sveriges
fler läkemedel. I de öppna jämförelserna
Kommuner och Landsting för tredje
framkommer en anhopning av den sistnämnda
året i rad sin rapport om tillståndet
kategorin just i Västra Götaland. Även
för äldreomsorgen i Sverige – Öppna
användningen av tre eller fler psykofarmaka
jämförelser 2009, vård och omsorg om
ligger högst i Västra Götaland och den allra
äldre. Rapporten uppmärksammades
högsta andelen finns bland ApoDos-användare.
bland annat i Göteborgs-Posten i en
6-8 procent av alla personer över 80 år tar tre
artikel den 11 november 2009, eftersom
eller fler psykofarmaka.
läkemedelsförskrivningen fortfarande är
– Äldre, det vill säga de som har högst
hög i Västra Götaland.
konsumtion av läkemedel, finns det inga
Anna Hildesson
Till dialogmötet som arrangerades av
studier på. Råd ges därför på bristande
FoU i Väst/GR kom 26 personer, varav
vetenskaplig grund, vilket ställer stora krav på
drygt hälften läkare. Övriga arbetar som sjuksköterskor inom
samråd och noggrann uppföljning, poängterar Sten Landahl.
hemsjukvården och särskilt boende, och en är enhetschef
I Sverige orsakar felaktig läkemedelsbehandling 30 000
vid ett särskilt boende. Nu arbetar Anna Hildesson som
vårdskador per år, därav 5000-6000 i Västra Götaland. All
MAS i Mölndal, så tf MAS i Kungälv, Lena Thuresson, var
behandling ska ske i samråd med patienten oberoende av ålder,
också med på dialogmötet. FoU i Väst/GR representeras av
men det är stor risk att man glömmer patientens inblandning i
Theresa Larsen, projektledare, Leena Odebo, som samordnar
hemsjukvården.
äldreområdet och Pia Schmidtbauer, informatör.
– Vi borde visa större respekt för patientens autonomi och
– Vi är positivt överraskade över det stora antalet läkare. En integritet, säger Sten Landahl och framhåller att undersökningar
intressant iakttagelse är dock att samtliga läkare kommer från
ändå visar att 50 procent av alla över 85 år i Sverige anser
de privata vårdcentralerna, säger Leena Odebo.
sig ha god hälsa, vilket kan jämföras med siffran tio procent i
Italien.
Sten Landahl
Efter Sten Landahls föreläsning introducerade Theresa Larsen
grupparbetena kring följande frågor:
1. På vilket sätt sker förskrivning och uppföljning av
psykofarmaka på särskilda boenden idag?
2. Hur utförs läkemedelsöversyner/granskningar på särskilt
boende?
3. Hur kan vi förbättra oss inom dessa områden?
Här följer en sammanfattning av diskussionerna:
1. På vilket sätt sker förskrivning
och uppföljning av psykofarmaka på
särskilda boenden idag?
”Många gånger är det svårare att avstå från att ordinera
medicin om man inte har träffat patienten.”
Förskrivningen av läkemedel görs av personer som inte
jobbar närmast patienten. Läkaren är konsult i kommunens
hemsjukvård och sjuksköterskan är konsult i hemtjänsten
och särskilda boenden. Signaler och information om
patienten kommer oftast från undersköterskan, förmedlas till
sjuksköterskan och sedan vidare till läkaren. Sjuksköterskan
går mycket på omvårdnadspersonalens bedömning.
Läkaren försöker göra sig en totalbild formad av olika
personalkategorier, då de inte har personalen nära sig under
så lång tid. Det kan vara svårt att tolka den inkommande
informationen. Läkarens kunskap om patienten varierar
därför. I bästa fall träffar läkaren patienten. På ronden brukar
uppföljning ske, men då är inte patienten med.
– Känner ni att ni får den information som ni behöver?
undrar Theresa Larsen.
Det är svårt att göra en bedömning om man fått tillräckligt
med information. Det är värdefullt att nattpersonal är med
på ronden så att det uppstår en dialog mellan berörda parter.
Det är viktigt att nattpersonalens kunskap kommer fram
under ett effektivt möte. På
Ranrikegården är anhöriga
ibland med på ronden.
För att kunna förmedla
vidare samstämmig
information berättar en
sjuksköterska att hon frågar
om omvårdnadspersonalen
är överens om sin
patientinformation. Det är
viktigt att läkaren själv gör
hembesök, vilket i dagsläget
sker sporadiskt.
Mikael Ahlander,
enhetschef vid
Båtsmansgärdet, berättar att
många omvårdnadsåtgärder
prövas redan idag
och det pågår daglig
kommunikation mellan
omvårdnadspersonalen
om vilka åtgärder som
fungerar bra eller mindre bra.
Personalen börjar med att se
över omvårdnadsåtgärderna och efterfrågar i sista hand tabletter
mot oro. Idag sker kvalitativa och informella utvärderingar.
– Det är viktigt att prioritera omvårdnadsåtgärder – att se
till så att patienten inte är hungrig och inte har ont, menar Sten
Landahl.
2. Hur utförs läkemedelsöversyner/
granskningar på särskilt boende?
”Det är svårt att sätta ut ett läkemedel som man själv har satt
in, men ännu svårare att sätta ut ett läkemedel som någon
annan satt in. Man vet inte varför det gjordes?”
Många läkemedel är ordinerade i en speciell situa-tion och den
situationen kanske inte finns kvar. Vid ApoDos-förnyelse går
man igenom läkemedel och det är viktigt med regelbundna
genomgångar. Risken med ApoDos är att man inte granskar
varje enskilt läkemedel eller hur de hänger ihop, samtidigt
som ApoDos ger en bra överblick. Smärtlindring kan stå kvar i
ApoDos trots att patienten inte längre har ont.
– Dosapoteket tar alltid bort läkemedel om frågan ställs,
säger Sten Landahl, som råder läkarna och sjuksköterskorna att
samla kontaktpersonerna och låta dem bli mer delaktiga.
I sämsta fall sker en förlängning av medicineringen genom
en enkel knapptryckning. I bästa fall genom att läkaren träffar
patienten. Chansen är större att patienten får vara med vid
receptförnyelsen om problematiken är stor. Det är sällan som
läkaren i sin bedömning utgår från vad patienten påtalar,
eftersom det sällan sker ett möte mellan läkare och patient. Om
en patient mår bra och ingen behandlingssituation föreligger är
det lätt att inte tänka på att sätta ut medicin.
– Även på e-recept är det lättare att trycka på förlängning
än att göra en individuell genomgång. Det finns exempel
på patienter som ett år efter höftoperation står kvar på
smärtstillande behandling, säger Sten Landahl.
AT-läkare Oskar Willner föreslog att smärtlindring borde
sättas ut per automatik efter tre månader.
att rondanteckningar
överförs från läkare till
sjuksköterska.
•
Annonsera
årskontroll av ApoDos,
så att alla kan förbereda
sig och ha möjlighet att
delta i diskussionerna.
Meddela anhöriga att de
är välkomna.
•
Årlig kontakt med
farmacevt och tillgång
till aktuell information
om läkemedlens
effekter för att utesluta
läkemedelsbiverkan.
Kolla om symptomet
kan orsakas av andra
läkemedel.
3. Hur kan vi förbättra oss inom dessa
områden?
”Det är vi själva som ska förbättras, inte it-stödet.”
•
Tänka i andra
banor än medicinska
lösningar. Ökad
medvetenhet om
alternativa behandlingsmetoder, till exempel taktil
beröring och kost (inte vakna hungrig på natten).
Utveckla en checklista där man bockar av olika
faktorer innan man förskriver läkemedel, så att
läkemedel kommer i andra hand.
Det låter nästan som viskleken när information om patienten
• Prioritera genomgång av läkemedel. Profdoc (it) borde
går från omvårdnadspersonal via sköterska till läkare. Läkarna
kunna säga till om att nu är det dags att utvärdera.
menar att det är besvärligt för dem att fatta beslut utifrån andraoch tredjehandsinformation. De borde också ha möjlighet att
träffa omvårdnadspersonalen.
Så få personer som möjligt borde vara inblandade, menar
deltagarna. Ett tvärprofessionellt perspektiv på förskrivning
Theresa Larsen och Leena Odebo
borde vara självklart, där patienter och även anhöriga
får komma mer till tals. När inte patienten själv kan vara
delaktig borde det finnas instrument som mäter till exempel
oro och sömn och utvärderar behandlingsresultat. Gruppen
efterlyser gemensamma bedömningsinstrument.
När förskrivning har skett är det viktigt att
fullfölja om den ledde till något gott för patienten.
Omvårdnadspersonalen har ett stort ansvar i processen.
– Vad som ska gälla för uppföljning borde beskrivas
bättre. Det är viktigt att tydligt ordinera uppföljning i
samband med läkemedelsordination, anser Anna Hildesson,
initiativtagare till dialogmötet och numera MAS i Mölndal.
– Jag gillar att mäta förändringar. Det behöver inte vara
standardiserat. Förändrar omsorgsinsatserna förskrivningen
av psykofarmaka? Bara genom att mäta ett före och ett efter
går det att visa vilka resultat ett förändrat arbetssätt ger,
säger Sten Landahl.
Dialogmötet avslutades efter genomgången av vilka
förbättringar som kan ske vid förskrivning och uppföljning av
Sammanfattning av förbättringsområden:
psykofarmaka vid särskilda boenden. Verksamhetschef Steffen
Bové menade att boken Livslust, linfrön och Lasix skulle kunna
• Nödvändigt med litet arbetslag. Få kontakter är bäst
ligga till grund för fortsatta diskussioner.
för att ge kontinuitet och att rätt information når
läkaren.
•
Sjuksköterskan är en samordnare. Önskemål om
