Modellsvar
Offentligt samråd om dricksvatten
2.1 Tillgång
Om du inte håller med ber vi dig förklara ditt svar.
Tillgång till säkert dricksvatten: Kvaliteten på dricksvattnet inom EU varierar mycket. Medan kranvatten kan
drickas utan problem i länder såsom Österrike, Tyskland och Nederländerna är så inte fallet i många andra
medlemsstater. Klorerat dricksvatten är bara lämpligt i begränsad omfattning för direkt användning eller inte
lämpligt alls. Medlemsstaterna måste uppmuntras att vidta åtgärder på nationell nivå för att förbättra den här
situationen.
Anslutning till ledningsnätet: Det finns ett stort antal människor i EU som saknar tillgång till rent dricksvatten.
Det finns vissa vars hem inte ens är anslutna till ett vattenledningsnät. Vissa hushåll är anslutna till
ledningsnätet men av tekniska skäl får de inte ständig leverans av rent vatten i tillräcklig mängd. Vissa hushåll
har stängts av på grund av att de inte har kunnat betala. Slutligen finns det vissa människor som inte har
tillgång till ledningsnätet eftersom de inte har något hem. Alla dessa människor berövas den mänskliga
rättigheten till vatten. Detta är oacceptabelt. De frågor som kommissionen ställer vid samrådet är inte
utformade för att bemöta detta problem på ett bra sätt. Istället måste den mänskliga rättigheten till vatten
ingå i EU:s regelverk, och alla medlemsstater måste vara skyldiga att verkställa den rätten och hjälpa till att
verkställa den. Att säkerställa den mänskliga rättigheten till vatten är den offentliga sektorns ansvar. Det kan
inte rimligen uppfyllas av privata företag vars främsta syfte är att gå med vinst.
2.2 Överkomlighet
Om du inte håller med ber vi dig förklara ditt svar.
Enligt lagen om lokala skatter och ramdirektivet om vatten ska vattenförsörjningen till allmänheten i till
exempel Tyskland skötas enligt principen om kostnadstäckning. På så sätt säkerställs hållbar förvaltning och ett
lämpligt förhållande mellan pris och prestanda. Medborgare som inte har råd med dessa lämpliga priser själva
får socialt stöd så att de kan betala sin vattenräkning. Trots att detta sociala stöd inte alltid fungerar perfekt
och behöver förbättras, fungerar konceptet väl. Om privata företag behöver skapa lönsamhet i
tillhandahållandet av vatten kommer priserna att stiga. Ett större antal medborgare kommer då inte att kunna
betala för vattnet själva. Detta skulle överbelasta och missbruka systemet med socialt stöd som beskrivs ovan.
Medlemsstater som inte har något system för att få lämpliga priser och låga inkomster att gå ihop måste
uppmanas av kommissionen att skapa ett sådant system och få stöd i detta. Om privata företag inte kan uppnå
lönsamhet genom att höja priserna visar erfarenheten oss att de kommer att generera lönsamhet genom
underinvesteringar, otillräckligt underhåll eller genom att pressa ner de anställdas löner. Förhållandet mellan
pris och prestanda kommer att gå ner. Leveransen kommer inte längre att vara säker. Det kommer att krävas
extrautgifter för vatten på flaska vilket kommer att verka begränsande, särskilt för de mest missgynnade.
2.3 Kvalitet
Om du inte håller med ber vi dig förklara ditt svar.
Det finns mycket stora skillnader i dricksvattenkvaliteten inom EU. Men att skydda vattenkvaliteten är inte
kommissionens uppgift. Enligt subsidiaritetsprincipen är det de lokala myndigheternas uppgift att säkerställa
att bestämmelserna i dricksvattendirektivet genomförs. När medlemsstaterna anser det vara svårt att själva
göra nödvändiga förbättringar ska kommissionen hjälpa till, t.ex. genom att stå för självkostnaden när pengar
används från den regionala utvecklingsfonden. Kommissionen bör dock vidta åtgärder snabbare och oftare
inom områden som det har ansvar för, t.ex. att vidta åtgärder vid kontraktsbrott i händelse av identifierbar
inaktivitet från en myndighets sida.
3 Risker för dricksvattenkvaliteten
Vilka andra risker eller källor till förorening?
Felaktig hantering av avlopp är en källa till förorening av dricksvattenkällor, såvida inte minst ett tredje
reningssteg används för avloppsslam från tätorter. Det är dock lika viktigt att undvika utsläpp av förorenande
ämnen överallt. Utbildning av konsumenter kan hjälpa till att minimera utsläppet av ämnen såsom
lösningsmedel och läkemedelsrester. Försiktighetsprincipen måste gälla, särskilt inom industrin, jordbruket och
energiindustrin. Andra risker: Infångning och lagring av koldioxid (CCS) och alla typer av hydraulisk spräckning.
4 Kvalitetsstandarder i dricksvattendirektivet
Vilka andra parametrar?
Att lägga fram situationen som ett beslut mellan kostnader och hälsa är populistiskt. Inom EU gäller
försiktighetsprincipen, precis som den ska: negativa konsekvenser för hälsan och miljön måste undvikas. Mot
bakgrund av detta måste den senaste vetenskapen och tekniken användas och analytiska parametrar måste
ständigt anpassas till detta.
7 Tillhandahållande av konsumentinformation
Vilka andra informationskanaler?
(I mitt land är medborgarna välinformerade om vattenkvalitet.)
Right2Water uppmanar till transparens och information, men det gäller inte dricksvattenkvalitet, utan hur
privata eller delvis privatiserade vattenföretag är strukturerade och vilka vinster de tar ut.
Denna transparens finns automatiskt för offentliga vattenföretag, i alla fall tack vare övervakning från lokala
politiker. Privata leverantörer av vatten är okända för allmänheten. Så får det inte vara i samband med
vattenförsörjningen, som är ett naturligt monopol.
8 Avhjälpande åtgärder
Vilka andra åtgärder?
Detta är en uppgift för nationella hälsomyndigheter, inte för kommissionen (subsidiaritetsprincipen).
Det största hotet mot kvalitetsstandarderna kommer från marknadsaktiviteter. Om kommissionen är oroad
över efterlevnaden av standarderna bör den permanent föregå liberaliseringen av vattenbranschen och
införliva detta i EU:s regelverk. Det är enda sättet som offentliga leverantörer kan följa sin hållbara
investeringspolicy och privata leverantörer kan hindras att felaktigt anta att de kan komma undan med en låg
investeringsnivå på lång sikt.
9 Avvikelser
Vilka andra åtgärder?
Detta är medlemsstaternas ansvar och måste beslutas där i ljuset av den senaste vetenskapen och tekniken.
10 Andra aspekter
Vilka andra aspekter?
Standarden på vattenledningsnätet i medlemsstaterna varierar mycket, likaså de hydrologiska och
klimatrelaterade förutsättningarna. EU-omfattande lagstiftning hjälper inte i den här situationen. Istället måste
kommissionen hjälpa medlemsstaterna att uppnå bästa möjliga resultat med de givna förutsättningarna.
Kommissionen måste följa ramdirektivet om vatten, vari följande anges: ”Vatten är ingen vara vilken som helst
utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant.” Den här principen kan inte
genomföras genom marknad och konkurrens, och därför måste alla försök att liberalisera vattenbranschen
upphöra.
Den mänskliga rätten till vatten har inte uppfyllts inom EU. Att skapa den rättsliga ram som krävs för att göra
detta och hjälpa medlemsstaterna att uppfylla denna rätt är en av kommissionens mest grundläggande
skyldigheter.
Dricksvatten är den viktigaste resurs vi har. Att skydda denna resurs är endast möjligt om den mänskliga
rättigheten till sanitet också uppfylls. Kommissionen måste uppmana medlemsstaterna att uppfylla sina
skyldigheter och hjälpa dem att göra det.
Andra kommentarer kan läggas till nedan (max. 1 000 tecken).
Right2Water fokuserar på den mänskliga rätten till vatten och sanitet. Dricksvattenkvaliteten och
leveranssäkerheten skyddas i princip väl genom dricksvattendirektivet. Detta är dock inte tillräckligt för de mål
som Right2Water har ställt upp. Människor i EU som inte har tillgång till dricksvatten och sanitet utsätts för
diskriminering. Det är kommissionens uppgift att motverka detta. Genom att inte förebygga ytterligare
liberalisering av vattenbranschen vägrar kommissionen att hantera denna diskriminering. Det är
medlemsstaternas skyldighet att uppfylla den mänskliga rätten till vatten. Detta är särskilt viktigt på grund av
de möjliga konsekvenserna av överenskommelser såsom TTIP, CETA och TISA.
