KONSTNÄREN GRETE PRYTZ KITTELSEN
Prins Eugén-medaljen går i år till den norska konsthantverkaren, smyckekonstnären och
formgivaren Grete Prytz Kittelsen (f.1917), som är en av världens främsta emaljkonstnärer.
Hon kommer från en anrik konstnärsfamilj, som sedan förra sekelskiftet verkat inom
guldsmedsfirman Tostrup, och hon fick sin utbildning vid Statens Håndverks- og
Kunstindustriskole i Oslo 1936-1941. Firma Tostrup utvecklade i slutet av 1800-talet
emaljkonsten på ett virtuost sätt, något som ledde till en rad prestigeladdade utmärkelser.
Även Gretes far, Jakob Prytz, belönades för sin emaljkonst på världsutställningar – Paris 1937
och New York 1939.
Som aktiv i motståndsrörelsen tvingades Grete Prytz Kittelsen fly till Sverige under
andra världskriget. När hon återvänt till sitt hemland 1945, började hon experimentera med
emaljen. Hon blev Fulbrightstipendiat i Chicago 1949-50. År 1952 fick hon det finaste priset
en ung, nordisk formgivare och konsthantverkare då kunde erhålla, det amerikanska
Lunningpriset. Två år senare tilldelades hon Grand Prix på Triennalen i Milano. Så har det
fortsatt.
Den emaljteknik Grete Prytz Kittelsen utvecklat är s.k. spegelemalj. Glasemaljen läggs
på silvret med en pensel. Silvrets lyskraft förstärks av emaljen. Genom att använda
tandläkarborr som redskap har hon kunnat arbeta friare än vad traditionell emaljteknik
möjliggör och uppnå konstnärligt starkare och modernare uttryck. Emaljkonsten kräver
noggrannhet och precision. Bränningen måste kontrolleras, både när det gäller tid och
temperatur. Silvret drar ihop sig snabbare än emaljen och smälter vid 960 grader. En del av
hennes skålar har upp till tjugo lager emalj och har genomgått lika många bränningar.
Det är komplicerat att förflytta tunga, nyemaljerade föremål från verkstadsbordet till
ugnen utan att snudda vid dem. Detta gäller speciellt om både in- och utsida emaljeras och om
man arbetar i så stora format som Grete Prytz Kittelsen gjort. För att lyckas med detta
uppfann hon en ny metod med hjälp av en hydrauliskt höj- och sänkbar tandläkarstol.
Hennes formgivna industritillverkade bruksvaror finns i de flesta norska hem. Idag är de
samlarobjekt och uppskattade representanter för den internationellt beundrade ”skandinaviska
designen”.
Det som gör hennes arbeten unika är de konstnärliga kvaliteter som hon uppnått, både i
de massproducerade vardagsvarorna och i de unika verken. Hon har ett exakt gehör för
proportioner och dimensioner. Aldrig sviker formens spänst. Emaljens djup och lyster är
vidunderliga. Ömsom sveper lätta skyar över ytan, ömsom skapar kraftfulla, rytmiska streck
och mönster ett spännande spel – som kan glädja ögat gång på gång.
