Vägledning om minimering av risken för överföring via

C 24/6
SV
Europeiska unionens officiella tidning
28.1.2004
Vägledning om minimering av risken för överföring via humanläkemedel och veterinärmedicinska
läkemedel av agens för spongiform encefalopati hos djur (EMEA/410/01 Rev. 2 – oktober 2003)
antagen av Kommittén för farmaceutiska specialiteter (CPMP) och Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (CVMP)
(2004/C 24/03)
Denna omarbetning av vägledningen om minimering av risken för överföring via humanläkemedel och
veterinärmedicinska läkemedel av agens för spongiform encefalopati hos djur har gjorts för att bland annat
införa riskbedömning i kontrollen av att bestämmelserna efterlevs, för att förtydliga olika termer och
klassifikationer samt för att beakta utvecklingen i fråga om vetenskaplig kunskap, gemenskapens lagstiftning och de bestämmelser som påverkar godkännandet av humanläkemedel och veterinärmedicinska
läkemedel. Den ersätter den tidigare omarbetningen av vägledningen (EMEA/410/01 Rev. 1 som publicerades i Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 286, 12.10.2001, s. 4). Tillämpningsdatum för denna
vägledning är den 1 juli 2004.
1. INLEDNING
1.1 VETENSKAPLIG BAKGRUND
Transmissibla spongiforma encefalopatier är en grupp kroniska
degenerativa nervsjukdomar som kännetecknas av ackumulering av en abnormal isoform av ett glykoprotein i cellen som
kallas PrP eller prionprotein). Den abnorma isoformen av PrP
(PrPSc) skiljer sig från normalt PrP (PrPc) genom att den är
starkt resistent mot proteas och värmedenaturering. PrPSc anses
vara det agens som överför TSE-sjukdomen.
Följande TSE-sjukdomar förekommer hos djur:
— Bovin spongiform encefalopati (BSE) hos nötkreatur.
— Skrapie hos får och getter.
Överföringen av TSE mellan arter begränsas av en rad naturliga
hinder, eftersom möjligheten till överföring påverkas av faktorer som ursprungsart, priontyp, dos, exponeringsväg samt, när
det gäller vissa arter, PrP-genens värdallel. Artbarriärer kan
överskridas om förhållandena är lämpliga.
Förekomsten av bovin spongiform encefalopati (BSE) påvisades
först i Storbritannien 1986 och har spritts till många nötkreatur och enskilda besättningar. Det står klart att BSE är en
foderburen infektion och har samband med utfodring med
kött- och benmjöl som härrör från TSE-smittade djur. Andra
länder har haft några enstaka fall av BSE, antingen hos djur
som importerats från Storbritannien eller hos inhemska djur.
Det finns övertygande belägg för att den nya varianten av CJS
(vCJS) orsakas av det agens som orsakar BSE hos nötkreatur.
Därför kommer det även i fortsättningen att krävas försiktighet
vid användning av biologiskt material från arter som naturligt
kan angripas av dessa sjukdomar, särskilt nötkreatur, för framställning av läkemedel.
— Chronic wasting disease (CWD) hos hjortdjur (hjort och
vapiti).
— Transmissibel encefalopati hos uppfödda minkar (TME).
— Spongiform encefalopati hos kattdjur (FSE) (särskilt huskatter och stora kattdjur i fångenskap).
— Spongiform encefalopati hos exotiska hovdjur i djurparker.
Hos människor förekommer spongiform encefalopati i olika
former av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (CJS), kuru, GerstmannSträussler-Scheinker sjukdom (GSS) samt fatal familjär insomni
(Fatal Familial Insomnia, FFI).
Iatrogen överföring av spongiforma encefalopatier har rapporterats. Hos får har skrapie av misstag överförts genom användning av Louping Ill-vaccin framställt av en blandning av formaldehydbehandlad fårhjärna och mjälte, i vilken material från
skrapiesmittade får genom förbiseende införlivats. Hos människan har det förekommit fall av överföring av CJS vilka tillskrivs parenteralt intag av tillväxthormon och gonadotropin
som härrör från nekrohypofyser. Fall av CJS har också tillskrivits användning av kontaminerade instrument vid hjärnkirurgi
och transplantation av dura mater och hornhinna hos människor.
Skrapie förekommer över hela världen och har rapporterats
förekomma i de flesta europeiska länder. Storbritannien har
den högsta incidensen av sjukdomen. Människor har exponerats för naturligt förekommande skrapie i över 200 år, men det
finns inga epidemiologiska belägg för ett direkt samband mellan skrapie och spongiforma encefalopatier hos människan. Det
finns dock en teoretisk och för närvarande okvantifierbar risk
att vissa BSE-smittade proteintillskott kan ha getts till får. Om
sådant foder orsakar återkommande BSE-smitta hos får, är det
möjligt att diagnosen skrapie ställs och att detta därför innebär
en risk för TSE hos människa. Det bör också förutsättas att ett
BSE-agens som förs in i fårpopulationen genom kontaminerat
foder sannolikt kommer att föras in i foder- och livsmedelskedjan och därigenom spridas ytterligare.
1.2 EFTERLEVNAD AV BESTÄMMELSERNA
Riskbedömning – Eftersom det inte går att undvika att använda material från djur vid tillverkning av vissa läkemedel och
eftersom det sällan är möjligt att helt eliminera risken vid
källan, syftar de åtgärder som vidtas för att hantera risken
för överföring av TSE från djur via läkemedel till att minimera
snarare än eliminera riskerna. När det gäller efterlevnaden av
bestämmelserna bör man därför utgå från en riskbedömning
som görs med beaktande av alla relevanta faktorer som fastställs i denna vägledning (se nedan).
28.1.2004
SV
Europeiska unionens officiella tidning
Rättsliga aspekter – Denna vägledning grundar sig på bilaga I
till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och
2001/83/EG (ändrade genom kommissionens direktiv
2003/63/EG (1)), som avser veterinärmedicinska läkemedel respektive humanläkemedel. Enligt dessa direktiv skall den som
ansöker om försäljningstillstånd för humanläkemedel respektive
veterinärmedicinska läkemedel kunna visa att läkemedlen tillverkats enligt den senaste versionen av denna vägledning som
publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Denna skyldighet kvarstår efter det att försäljningstillståndet beviljats.
C 24/7
medicinska produkter av agens för spongiform encefalopati hos
djur (EMEA/410/01 – Rev. 1) i linje med det rättsliga kravet
enligt bilaga I i direktiv 2001/82/EG (veterinärmedicinska läkemedel) respektive direktiv 2001/83/EG, ändrat genom direktiv
2003/63/EG (humanläkemedel). Tillämpningen av denna reviderade vägledning skall vara framåtsyftande, dvs. den skall tilllämpas på alla läkemedel som kommer att godkännas eller vars
försäljningstillstånd skall förnyas efter det att denna reviderade
vägledning trätt i kraft.
2. VÄGLEDNINGENS OMFATTNING
Principen om specificerat riskmaterial enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 (2) tillämpas per
definition inte på läkemedel. Användningen av ämnen som
härrör från vävnader med hög smittsamhet måste ha konstaterats vara motiverad på grundval av en lämplig bedömning av
nytta-/riskförhållandet (se vidare nedan).
Vägledningen bör läsas tillsammans med de olika gemenskapsrättsakter (inbegripet kommissionsbeslut) som successivt genomförts sedan 1991. Där så är lämpligt ges hänvisningar till
dessa beslut i texten. Ståndpunkter och förklarande anmärkningar från Kommittén för farmaceutiska specialiteter (CPMP)
och Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (CVMP) är
fortfarande tillämpliga när det gäller efterlevnaden av bestämmelserna, såvida inte annat anges i denna vägledning.
En allmän monografi med titeln ”Products with risk of transmitting agents of animal spongiform encephalopathies” ingår i
Europafarmakopén. Denna monografi avser ett allmänt kapitel i
Europafarmakopén, som är identiskt med denna vägledning.
Monografin utgör grunden för utfärdande av lämplighetsintyg
som ett förfarande för att visa att de ämnen och material som
används vid tillverkning av humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel följer bestämmelserna med avseende på
TSE.
Förtydligande av vägledningen – Allt eftersom den vetenskapliga kunskapen om TSE utvecklas, särskilt när det gäller
sjukdomarnas patogenes, kommer CPMP och dess arbetsgrupp
för bioteknik att från tid till annan i samarbete med CVMP och
dess arbetsgrupp för immunologiska läkemedel utarbeta kompletterande anvisningar i form av ståndpunkter eller förklarande anmärkningar för att förtydliga denna vägledning. De
kompletterande anvisningarna skall publiceras av kommissionen och läggas ut på webbplatsen för Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA). De skall också beaktas vid certifieringsförfarandet
inom
Europafarmakopékommissionen
(EDQM).
Genomförande av denna reviderade vägledning – Alla godkända läkemedel i EU har konstaterats vara i överensstämmelse
med vägledningen om minimering av risken för överföring via
(1) EUT L 159, 27.6.2003, s. 46.
(2) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.
Djurarter som berörs av TSE – Nötkreatur, får, getter och
djur som är mottagliga för smitta den orala vägen eller genom
kontakt med agens som överför transmissibel spongiform encefalopati, utom människor (3) och primater, definieras som
”djurarter som berörs av TSE” (4).
Material – Denna vägledning avser material som härrör från
”djurarter som berörs av TSE” och som används vid beredning
av
— verksamma ämnen,
— hjälpämnen och adjuvans,
— råmaterial och utgångsmaterial samt reagensmedel som används vid tillverkningen (t.ex. bovint serumalbumin, enzymer, odlingssubstrat, inbegripet sådana som används för
att skapa cellkulturer eller nya primära cellkulturer för medicinska produkter för vilka ett nytt försäljningstillstånd
skall utfärdas).
Denna vägledning är också tillämplig på material som kommer
i direkt kontakt med utrustning som används vid tillverkningen
av läkemedlet eller som kommer i kontakt med läkemedlet och
därför kan kontaminera produkten.
Material som används för godkännande av anläggningar och
utrustning, till exempel odlingssubstrat som används vid fyllningsexperiment för att validera den aseptiska fyllningsprocessen, skall anses vara i överensstämmelse med denna vägledning
förutsatt att beståndsdelen eller beståndsdelarna härrör från
vävnader utan påvisad smittsamhet (kategori C-vävnader), om
risken för korskontaminering med potentiellt smittsamma vävnader har beaktats (se avsnitt 3.3) och om materialen kommer
från ett GBR I/II-land (se avsnitt 3.2). Dessa uppgifter skall
finnas med i dokumentationen till försäljningstillståndet och
vid rutinkontroller skall det verifieras att de innebär att god
tillverkningssed efterlevs.
(3) CPMP och dess arbetsgrupp för bioteknik har utarbetat vägledningar
och ståndpunkter om läkemedel som härrör från mänsklig vävnad
med avseende på CJS och vCJS. Denna information finns på
http://www.emea.eu.int
(4) Grisar och fåglar – djurarter av särskilt intresse när det gäller tillverkning av läkemedel – är inte mottagliga för smitta den orala
vägen. De tillhör därför inte de ”djurarter som berörs av TSE” enligt
denna vägledning. Det gör heller inte hundar, kaniner och fiskar.
C 24/8
SV
Europeiska unionens officiella tidning
Andra material som rengöringsmedel, mjukgörare och
smörjmedel som kommer i kontakt med den medicinska produkten under normal tillverkning, avslutningsfasen eller vid
primärförpackningen, anses vara i överensstämmelse med
denna vägledning om de extraherats från talg under de förhållanden som beskrivs i avsnitt 6.
Seedpartier, cellkulturer och normal fermentering/tillverkning (5) – När det gäller efterlevnaden av bestämmelserna omfattar denna vägledning master seeds och primära cellkulturer i
ansökningar om försäljningstillstånd som lämnas in efter den 1
juli 2000 (avseende humanläkemedel) eller den 1 oktober 2000
(avseende veterinärmedicinska läkemedel).
Master seeds och primära cellkulturer,
a) för vaccinantigener,
b) för ett läkemedel som tillverkats på grundval av bioteknik
enligt del A i bilagan till rådets förordning EG nr 2309/93,
och
c) för andra läkemedel för vilka seedpartier eller cellkultursystem används vid tillverkningen,
som redan har godkänts för tillverkning av en beståndsdel i ett
godkänt läkemedel, skall anses vara i överensstämmelse med
denna vägledning även om de ingår i en ansökan om försäljningstillstånd som lämnats in efter den 1 juli 2000 (avseende
humanläkemedel) respektive den 1 oktober 2000 (avseende
veterinärmedicinska produkter).
När det gäller primära cellkulturer och master seeds som skapats före den 1 juli 2000 (avseende humanläkemedel) respektive den 1 oktober 2000 (avseende veterinärmedicinska produkter), men som ännu inte godkänts som beståndsdel i ett
godkänt läkemedel, skall det visas att de uppfyller kraven i
denna vägledning. Om det för vissa råmaterial, utgångsmaterial
eller reagensmedel som används för att skapa dessa cellkulturer
eller ”seeds” inte (eller inte längre) finns fullständig dokumentation, skall den sökande tillhandahålla en riskbedömning enligt
avsnitt 4 i denna vägledning.
Sådana working seeds eller cellkulturer skall också anses vara i
överensstämmelse med vägledningen, som används vid tillverkning av läkemedel godkända före den 1 juli 2000 (humanläkemedel) respektive den 1 oktober 2000 (veterinärmedicinska
läkemedel) och som underkastats en riskbedömning utförd på
vederbörligt sätt av en behörig myndighet i en medlemsstat
eller av EMEA och därvid förklarats vara godtagbara.
Om material från ”djurarter som berörs av TSE” används vid
fermenteringsprocesser eller normala tillverkningsprocesser eller för att skapa working seeds och cellkulturer, måste den
sökande kunna visa att de uppfyller kraven i vägledningen.
(5) Se även Ståndpunkt om bedömning av risken för överföring av
agens för spongiform encefalopati hos djur via ”master seed”-material vid produktion av vacciner för djur (EMEA/CVMP/019/01 –
februari 2001, antagna av Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel (CVMP) i juli 2001 (EGT C 286, 12.10.2001, s. 12).
28.1.2004
3. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN
3.1 VETENSKAPLIGA PRINCIPER FÖR MINIMERING AV RISKER
Om tillverkarna har möjlighet bör de välja att använda material
från andra djurarter än de som berörs av TSE eller material av
icke-animaliskt ursprung. I annat fall bör de ange orsaken till
att de valt att använda material som härrör från ”djurarter som
berörs av TSE” istället för material från andra djurarter eller av
icke-animaliskt ursprung. Om material från ”djurarter som berörs av TSE” måste användas, bör man beakta alla nödvändiga
åtgärder för att minimera riskerna för överföring av TSE.
Det finns ännu inte några diagnostest för TSE-smittsamhet som
är lätta att tillämpa in vivo. Diagnos ställs vid obduktion där
man kan bekräfta förekomsten av karaktäristiska förändringar i
hjärnvävnaden genom histopatologi och/eller spårning av PrPSc
genom Western Blot-test eller immunoassay. Som bekräftelse
används även inympning av misstänkt vävnad hos berörda
arter eller försöksdjur. Den långa inkubationsperioden för alla
former av TSE innebär dock att man får vänta på resultaten av
in vivo-test i flera månader eller till och med år.
Flera in vitro-test för att påvisa PrPsc i hjärnvävnad från smittade
djur har godkänts för användning, men är i allmänhet mindre
känsliga än in vivo-analys. Screening av djur som används som
utgångsmaterial genom in vitro-test kan bidra till att förhindra
användning av djur i senare skeden av inkubationsperioden och
kan ge information om den epidemiologiska situationen i ett
visst land eller i en viss region.
Minimering av riskerna för överföring av TSE grundar sig på
följande tre parametrar som kompletterar varandra:
— Djur som används som utgångsmaterial och deras geografiska ursprung.
— Typen av animaliskt material som används vid tillverkningen och eventuella förfaranden som införts för att undvika korskontaminering med material som innebär en
högre risk.
— Tillverkningsprocess(er) med kvalitetssäkringssystem för att
säkerställa en enhetlig och spårbar produkt.
3.2 DJUR SOM ANVÄNDS SOM UTGÅNGSMATERIAL
Utgångsmaterial avsett för framställning av material som används vid tillverkning av läkemedel skall härröra från djur som
vid besiktning före och efter slakt konstaterats vara tjänliga
som livsmedel enligt gemenskapens bestämmelser eller motsvarande bestämmelser (i tredje land). När det gäller material som
härrör från levande djur skall djuren istället ha konstaterats
vara friska vid klinisk undersökning.
28.1.2004
SV
Europeiska unionens officiella tidning
3.2.1 GEOGRAFISKT URSPRUNG
3.2.1.1 Bovint material
Det finns idag två organisationer som arbetar med att bedöma
enskilda länders eller områdens BSE-status. Organisation Internationale des Epizooties (OIE) (6) fastställer kriterier för bedömning av siutationen i enskilda länder i kapitlet om bovin spongiform encefalopati i International Animal Health Code. OIE
tillhandahåller också en förteckning över anmälda BSE-fall i
hela världen. Europeiska kommissionens vetenskapliga styrkommitté (SSC) (7) har dessutom skapat ett system för klassificering av länder enligt den geografiska BSE-risken (GBR).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001
om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll
och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (2) trädde i kraft den 1 juli 2001. Läkemedel samt
medicintekniska och kosmetiska produkter ingår inte i
förordningens tillämpningsområde, men principerna för fastställande av BSE-status bör beaktas vid klassificeringen av ett
visst lands eller en viss regions BSE-status.
När det gäller denna vägledning skall styrkommitténs GBR-klassificering användas som indikator på situationen i ett visst land.
Om ett land har klassificerats enligt förordning (EG) nr
999/2001 skall dock den klassificeringen användas.
C 24/9
Om möjligt bör djur hämtas från länder med lägsta möjliga
GBR-nivå, såvida det inte är motiverat att använda material
från länder med högre GBR-nivå. En del av de material som
anges i avsnitt 6 (”Särskilda faktorer att beakta”) kan hämtas
från länder i GBR-kategori III och, i vissa fall, kategori IV,
förutsatt att de kontroller och krav som anges i relevanta avsnitt nedan tillämpas. Utöver dessa undantag får djur inte hämtas från kategori IV-länder, och användning av djur från kategori III-länder måste alltid motiveras.
3.2.1.2 Får och getter (små idisslare)
Naturligt förekommande fall av klinisk skrapie har rapporterats
i en rad olika länder i världen. Eftersom BSE hos får felaktigt
kan antas vara skrapie, skall man som en försiktighetsåtgärd
när det gäller material från små idisslare beakta förekomsten av
såväl BSE som skrapie i det berörda landet samt de vävnader
från vilka materialet hämtats.
Principerna rörande ”(slutna) nötkreaturbesättningar med försumbar risk för BSE” (se avsnitt 3.2.2) skulle också kunna tilllämpas när det gäller små idisslare i syfte att utarbeta ramar för
fastställande av TSE-status hos en flock små idisslare. När det
gäller får skall man på grund av oron över att BSE kan förekomma inom denna art överväga att använda en eller flera
genotyper som konstaterats vara resistenta mot BSE- och skrapiesmitta i syfte att skapa TSE-fria besättningar. När det gäller
getter finns det dock inga adekvata studier avseende genotypspecifik känslighet.
Den vetenskapliga styrkommitténs klassificering
Den vetenskapliga styrkommitténs klassificering av den geografiska BSE-risken (GBR) ger en antydan om sannolikheten att det
skall finnas ett eller flera nötdjur som är kliniskt eller prekliniskt BSE-smittade i ett visst land eller i en viss region. I
tabellen nedan ges en definition av de fyra kategorierna:
Material från små idisslare bör hämtas från länder som länge
varit fria från skrapie (till exempel Nya Zeeland eller Australien)
eller från besättningar som konstaterats vara fria från TSE. Om
material hämtas från andra källor krävs en motivering.
3.2.2 (SLUTNA) NÖTKREATURSBESÄTTNINGAR MED FÖRSUMBAR
GBR-nivå
Förekomst av ett eller flera djur som är kliniskt eller
prekliniskt BSE-smittade i en geografisk region/ett land
I
Mycket osannolikt
II
Osannolikt men inte uteslutet
III
Sannolikt men obekräftat eller bekräftat på lägre nivå
IV
Bekräftat på högre nivå (1)
(1) ‡ 100 fall/1 miljon vuxna nötkreatur per år.
Rapporter om GBR-bedömningen av länder finns på styrkommitténs webbplats (8). Om landets BSE-status inte har klassificerats av den vetenskapliga styrkommittén, skall en riskbedömning som utarbetats med beaktande av styrkommitténs kriterier
för GBR-klassificering lämnas in.
(6) http://www.oie.int
(7) Den vetenskapliga styrkommitté som inrättades genom kommissionens beslut 97/404/EG skall bistå kommissionen för att få
fram de bästa vetenskapliga rönen när det gäller konsumenthälsa.
Sedan maj 2003 har Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet
(EFSA) tagit över denna arbetsuppgift: http://www.efsa.eu.int
(8) http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/ssc/outcome_en.html
RISK FÖR BSE
Tryggast är att använda djur från länder där förekomsten av
BSE är mycket osannolik, dvs. GBR I-länder. I andra länder kan
fall av BSE förekomma eller ha förekommit vid någon tidpunkt.
Det konkreta begreppet ”(slutna) nötkreatursbesättningar med
försumbar risk för BSE” har utarbetats av den vetenskapliga
styrkommittén och godkänts av CPMP och CVMP. Kriterierna
för att skapa och bibehålla en ”(sluten) nötkreatursbesättning
med försumbar risk för BSE” anges i styrkommitténs yttrande
av den 22–23 juli 1999 (9).
För närvarande är det inte möjligt att kvantifiera minskningen
av den geografiska risken för BSE hos nötkreatur på grund av
att man skapar (slutna) nötkreatursbesättningar med försumbar
risk för BSE. Riskminskningen förväntas dock bli betydande.
Vid riskbedömningen skall därför användningen av djur från
sådana slutna nötkreatursbesättningar beaktas jämte landets
GBR-klassificering.
(9) Den vetenskapliga styrkommitténs yttrande om förhållanden som
rör ”(slutna) nötkreatursbesättningar med försumbar risk för BSE”,
antaget vid mötet den 22–23 juli 1999, http://europa.eu.int/comm/
food/fs/sc/ssc/out56_en.html
C 24/10
SV
Europeiska unionens officiella tidning
3.3 DJURDELAR, KROPPSVÄTSKOR OCH KROPPSSEKRET SOM UTGÅNGSMATERIAL
Hos ett djur som smittats med TSE har olika organ och sekret
olika nivåer av smittsamhet (10). Tabellerna i bilagan till denna
vägledning (11) ger en översikt över aktuella uppgifter om fördelningen när det gäller smittsamhet och PrPSc hos nötkreatur
med BSE samt hos får och getter med skrapie.
Uppgifterna i tabellerna grundar sig helt på iakttagelser av
naturligt förekommande sjukdomsfall eller primär experimentell smitta via den orala vägen (hos nötkreatur). Däremot ingår
inte uppgifter om modeller som använder TSE-agensstammar
som är anpassade till försöksdjur, eftersom fenotyper av överförda stammar kan skilja sig betydligt och på ett oförutsägbart
sätt från den naturligt förekommande sjukdomen. Eftersom
immunohistokemiska test och/eller Western Blot-test som påvisar onormalt värdprotein (PrPSc) har konstaterats vara en
surrogatmarkör för smitta, har PrPSc-testresultat lagts fram parallellt med bioassay-data. Vävnaderna delas in i tre övergripande smittsamhetskategorier, oavsett i vilket stadium sjukdomen befinner sig:
Kategori A:
Vävnader med hög smittsamhet: Vävnader från
centrala nervsystemet (CNS) som har höga koncentrationer av titer för smittsamhet i senare stadier av alla former av TSE samt vissa vävnader
som är anatomiskt knutna till CNS.
Kategori B:
Vävnader med lägre smittsamhet: perifera vävnader som testat positivt för smittsamhet och/eller PrPSc avseende minst en form av TSE.
Kategori C:
Vävnader utan påvisad smittsamhet: vävnader
som undersökts med avseende på smittsamhet,
utan att någon smittsamhet påvisats, och/eller
PrPSc, med negativt resultat.
Kategori A-vävnader och ämnen som härrör från dem skall inte
användas vid tillverkningen av läkemedel, om det inte är motiverat (se avsnitt 5).
I kategorin vävnader med lägre risk (kategori B-vävnader) finns
sannolikt vissa vävnader (t.ex. blod) som innebär lägre risk än
andra (t.ex. lymforetikulära vävnader). Uppgifterna om smittsamhetsnivåer i dessa vävnader är dock alltför begränsade för
att man skall kunna dela in denna kategori i flera underavdelningar efter risknivå. Dessutom är det självklart att en vävnads
inplacering i en viss kategori kan vara sjukdomsspecifik eller
artspecifik och att en omprövning kommer att göras på grundval av nya rön.
I samband med riskbedömningen (se avsnitt 4) skall tillverkaren
och/eller den som innehar eller ansöker om försäljningstillstånd
(10) Om material från ”djurarter som berörs av TSE” måste användas,
bör man överväga att använda material i den lägsta riskkategorin.
(11) Klassificeringstabellerna för vävnader är baserade på de senaste
WHO-riktlinjerna om transmissibel spongiform encefalopati med
avseende på biologiska produkter och läkemedel (februari 2003)
WHO/BCT/QSD/03.01.
28.1.2004
beakta klassificeringstabellerna för vävnader i bilagan till denna
vägledning (12).
Kategorierna i tabellerna är bara vägledande och det är viktigt
att vara uppmärksam på följande punkter:
— I vissa situationer kan det ske korskontaminering av vävnader från olika smittsamhetskategorier. Den potentiella
risken påverkas av de förhållanden som rådde när vävnaderna avlägsnades, särskilt om vävnader med lägre smittsamhet eller utan påvisad smittsamhet (kategori B- respektive kategori C-vävnader) har kommit i kontakt med vävnader med hög smittsamhet (kategori A-vävnader). Således
kan korskontaminering av vissa vävnader öka om smittade
djur slaktas med slaktmask eller om hjärnan och/eller ryggraden genomsågas. Risken för korskontaminering minskar
om kroppsvätskorna insamlas med så lite skador som möjligt på vävnaderna och om cellbeståndsdelar tas bort, samt
om blod från foster uppsamlas utan kontaminering från
andra moder- eller fostervävnader inklusive placenta-, amnion- och allantoisvätska. När det gäller vissa vävnader är
det mycket svårt eller omöjligt att förebygga korskontaminering med kategori A-vävnader (t.ex. huvudskål). Detta
måste beaktas vid riskbedömningen.
— När det gäller vissa klasser av ämnen kan de använda bedövnings- och slaktmetoderna vara viktiga för att minimera
den potentiella risken (13), eftersom det finns risk att partiklar från hjärnan sprids till perifera organ, särskilt lungorna. Det bör finnas en beskrivning dels av bedövningsoch slaktmetoder, dels av de förfaranden som tillämpas
för att avlägsna vävnader med hög smittsamhet. Dessutom
skall det finnas en detaljerad beskrivning av de förfaranden
som används för uppsamlande av de vävnader eller organ
från djur som skall användas och av de åtgärder som vidtas
för att undvika korskontaminering med material som innebär en högre risk.
— Risken att vävnader och organ kontamineras med BSE-smittämnen som kan finnas i material från centrala nervsystemet på grund av den bedövningsmetod som används
vid slakt av nötkreatur påverkas av följande faktorer:
— Mängden BSE-smittämne i slaktdjurets hjärna.
— Hjärnskadans omfattning.
— Spridningen av partiklar från hjärnan i djurets kropp.
Dessa faktorer måste beaktas tillsammans med djurens
GBR-klassificering, djurens ålder (när det gäller nötkreatur)
och test som utförs efter slakt enligt en validerad metod.
(12) Införandet av klassificeringssystemet med tre vävnadskategorier innebär inte en ogiltigförklaring av de riskbedömningar som grundar
sig på det tidigare klassificeringssystemet med fyra kategorier när
det gäller godkända läkemedel.
(13) Vetenskapliga styrkommitténs yttrande om bedövningsmetoder och
BSE-risk (Stunning methods and BSE risks – The risk of dissemination of brain particles into the blood and carcass when applying
certain stunning methods), antaget vid mötet den 10–11 januari
2002: http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/ssc/out245_en.pdf
28.1.2004
SV
Europeiska unionens officiella tidning
Dessa bakomliggande principer är tillämpliga även på får
och getter.
Vilken risk det finns för korskontaminering beror på flera kompletterande faktorer, däribland
C 24/11
processen och av de kontroller som görs vid tillverkningen, och
de åtgärder som kan bidra till att minska eller eliminera TSEkontamineringen skall diskuteras. Om flera tillverkningsanläggningar berörs, skall det anges tydligt vilka åtgärder som vidtas
vid var och en av dessa anläggningar. En beskrivning skall ges
av de åtgärder som vidtas för att säkerställa att varje produktionsserie kan spåras tillbaka till utgångsmaterialet.
— vilka åtgärder som vidtas för att undvika smitta vid uppsamlande av vävnader (se ovan),
— hur hög kontamineringsnivån är (mängden smittad vävnad),
— mängden och typen av material som samlas upp vid samma
tidpunkt.
Tillverkaren och den som innehar eller ansöker om försäljningstillstånd bör beakta risken för korskontaminering.
3.4 DJURENS ÅLDER
Eftersom TSE-smittämnet ackumuleras hos nötkreatur under en
inkubationsperiod som sträcker sig över flera år, är det lämpligt
att använda material från unga djur.
3.5 TILLVERKNINGSPROCESSEN
Vid bedömningen av den övergripande TSE-riskminskningen
avseende ett läkemedel skall man beakta de kontrollåtgärder
som vidtagits med avseende på
— råmaterialets eller utgångsmaterialets ursprung, och
— tillverkningsprocessen.
Ett kontrollerat urval av källor är ett mycket viktigt kriterium
när en godtagbar produktsäkerhet skall åstadkommas, eftersom
det är dokumenterat att TSE-agens motstår de flesta inaktiveringsmetoder.
Kvalitetssäkringssystem som ISO 9000-certifiering, HACCP (14)
eller god tillverkningssed måste användas för övervakning av
tillverkningsprocessen och för reglering av de enskilda produktionsserierna (dvs. definiering av produktionsserierna, åtskillnad
mellan de olika produktionsserierna, rengöring mellan produktionsserierna osv.). Förfaranden skall införas för att säkerställa
produktens spårbarhet, främja egentillsyn och granska leverantörer av råmaterial eller utgångsmaterial.
Vissa tillverkningsförfaranden kan bidra väsentligt till att
minska risken för TSE-kontaminering, t.ex. de förfaranden
som används i tillverkningen av talg och derivat från talg (se
avsnitt 6). Eftersom sådana rigorösa förfaranden inte kan tilllämpas på många produkter, är processer som innebär fysiskt
avlägsnande (exempelvis precipitering och filtrering för att avlägsna material med hög prionhalt) sannolikt lämpligare än
kemiska behandlingar. En beskrivning skall ges av tillverknings(14) Hazard Analysis Critical Control Point.
Rengöringsprocessen – Det kan vara svårt att validera huruvida den metod som valts för rengöring av processutrustningen
säkerställer att TSE-agens elimineras. Enligt rapporterade uppgifter kan påvisbara smittämnen finnas kvar på ytan av rostfritt
stål som exponerats för beredningar med höga titer av TSEagens. Det har ansetts vara godtagbart att avlägsna allt adsorberat protein med natriumhydroxid eller desinfektionsmedel
som frigör klor (t.ex. 20 000 ppm klor i en timme) om den
utrustning som exponerats för potentiellt kontaminerat material inte kan ersättas. I fall där kategori A-material används vid
tillverkningen av en produkt skall man använda utrustning som
är avsedd endast för detta ändamål, om inget annat är motiverat.
Om riskmaterial används vid tillverkningen av en produkt skall
rutiner för rengöring införas, och kontrollåtgärder vidtas, för
att minimera risken för korskontaminering mellan produktionspartier. Detta är särskilt viktigt om material från olika riskkategorier behandlas i samma anläggning med samma utrustning.
Validering av avlägsnande/inaktivering – Det är svårt att
tolka valideringsstudier av metoder för avlägsnande eller inaktivering av TSE. Det måste tas hänsyn till av vilken art det
preparerade materialet är och hur relevant det är för den naturliga situationen, hur studien är utformad (däribland det faktum
att processerna genomförs i mindre skala) och vilken metod
som används för att upptäcka agens (in vitro- eller in vivo-assay).
För att få bättre kunskaper om vilken tillsats som är lämpligast
för valideringsstudier behövs det ytterligare forskning. Därför
behövs valideringsstudier i allmänhet inte för närvarande. Om
det emellertid görs gällande att en produkt är säker med avseende på TSE, med motiveringen att det är möjligt att inom
tillverkningsprocesser avlägsna eller inaktivera TSE-agens,
måste detta underbyggas med lämpliga valideringsstudier.
Förutom anskaffningen av lämpligt utgångsmaterial uppmanas
tillverkarna att fortsätta undersöka olika metoder för avlägsnade och inaktivering för att finna åtgärder/processer som
kan bidra till att TSE-agens avlägsnas eller inaktiveras. Under
alla omständigheter skall tillverkningsprocesserna där det är
möjligt utformas med hänsyn till tillgänglig information om
metoder som tros kunna inaktivera eller avlägsna TSE-agens.
4. RISKBEDÖMNING AV MATERIAL ELLER ÄMNEN SOM ANVÄNDS VID TILLVERKNING OCH BEREDNING AV LÄKEMEDEL, SOM ETT LED I KONTROLLEN AV ATT BESTÄMMELSERNA EFTERLEVS
Bedömningen av de risker som orsakas av TSE kräver att man
tar noga hänsyn till alla de parametrar som beskrivs i avsnitt
3.1 (Vetenskapliga principer för minimering av riskerna).
C 24/12
SV
Europeiska unionens officiella tidning
I inledningen till denna vägledning konstateras att efterlevnaden
av bestämmelserna bygger på att resultaten av riskbedömningen är positiva. De riskbedömningar som tillverkare eller
innehavare av godkännande för försäljning eller företag som
ansökt om godkännande utför för de olika material eller ämnen
från ”djurarter som berörs av TSE”, vilka används vid tillverkningen av ett läkemedel, skall visa att alla TSE-riskfaktorer har
beaktats och att risken, om det är möjligt, har minimerats
genom att de principer som beskrivs i denna vägledning har
tillämpats. Innehavare av godkännande för försäljning eller företag som ansökt om godkännande får använda TSE-lämplighetsintyg som utfärdats av Europafarmakopékommissionen
(EDQM) som grund för riskbedömningen.
Innehavare av godkännande för försäljning eller företag som
ansökt om godkännande skall vid en övergripande riskbedömning av läkemedlet ta hänsyn till riskbedömningarna för samtliga olika material från ”djurarter som berörs av TSE” och vid
behov även till minskning eller inaktivering av TSE genom
olika led i tillverkningen av det verksamma ämnet eller den
färdiga produkten.
Det är den behöriga myndigheten som slutligen avgör huruvida
bestämmelserna efterlevs.
Det är tillverkarna eller innehavarna av godkännande för försäljning eller företag som ansökt om godkännande för både
humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel som skall
välja och motivera de kontrollåtgärder som gäller för en viss
produkt härledd av en ”djurart som berörs av TSE”, med beaktande av den aktuella vetenskapliga och tekniska utvecklingen.
5. NYTTA-/RISKBEDÖMNING
När det gäller hur godtagbart ett visst läkemedel blir som innehåller material från ”en djurart som berörs av TSE”, eller som
till följd av tillverkningen skulle kunna innehålla dessa material,
skall man utöver de parametrar som anges i avsnitten 3 och 4
beakta följande faktorer:
— Läkemedlets administreringsväg
— Hur mycket animaliskt material som används i läkemedlet
— Hur stor den maximala terapeutiska dosen av läkemedlet är
(daglig dos och behandlingstidens längd)
28.1.2004
nen, förutsatt att det företag som ansökt om godkännande för
försäljning kan visa att det föreligger ett positivt nytta/risk-förhållande, efter att den riskbedömning som beskrivs i avsnitt 4 i
denna vägledning har utförts och med beaktande av den tilltänkta kliniska användningen. Ämnen från kategori A-material
måste framställas från djur från GBR I-länder, om användningen av dem är motiverad.
6. SÄRSKILDA FAKTORER ATT BEAKTA
Följande material som beretts från ”djurarter som berörs av
TSE” anses vara förenliga med denna vägledning under förutsättning att de uppfyller åtminstone de villkor som anges
nedan. Relevanta uppgifter eller ett lämplighetsintyg utfärdat
av EDQM skall tillhandahållas av innehavaren av godkännande
av försäljning eller företag som ansökt om godkännande.
6.1 KOLLAGEN
Kollagen är en fibrös proteinkomponent i bindvävnad från
däggdjur.
Det måste tillhandahållas dokumentation som visar att kollagenet är förenligt med denna vägledning, med hänsyn till bestämmelserna i avsnitten 3–5. Dessutom bör följande beaktas:
— För kollagen som framställts från ben gäller de krav som
fastställts för gelatin (se nedan).
— Kollagen som framställts från vävnader som hudar och
skinn innebär vanligen ingen mätbar TSE-risk förutsatt att
kontaminering med potentiellt infekterade material, till exempel spill av blod eller vävnader ur centrala nervsystemet,
undviks vid anskaffningen.
6.2 GELATIN
Gelatin är ett naturligt, lösligt protein, gelbildande eller icke
gelbildande, som erhållits genom partiell hydrolys av kollagen
som framställts av ben, hudar och skinn, ligament och senor
från djur.
Det måste tillhandahållas dokumentation som visar att gelatinet
är förenligt med denna vägledning, med hänsyn till bestämmelserna i avsnitten 3–5. Dessutom bör följande beaktas:
i) Det utgångsmaterial som används
— Hur läkemedlet är tänkt att användas och vilka dess kliniska
fördelar är
Vävnader med hög smittsamhet (kategori A-vävnader) och ämnen som härrör från dem får inte användas vid tillverkning av
läkemedel, utgångsmaterial och mellanprodukter för dessa (inklusive verksamma ämnen, hjälpämnen och reagensmedel), om
inte detta är motiverat. En motivering till varför inga andra
material kan användas skall ges. I undantagsfall och under
välmotiverade omständigheter skulle vävnader med hög smittsamhet kunna användas för framställning av verksamma äm-
Gelatin som används i läkemedel kan tillverkas från ben
eller hudar.
— Hudar som utgångsmaterial – På grundval av befintliga
kunskaper är hudar som används för tillverkning av
gelatin ett mycket säkrare utgångsmaterial än ben. Det
rekommenderas ändå varmt att åtgärder vidtas för att
undvika korskontaminering med potentiellt infekterade
material under anskaffningen.
28.1.2004
SV
Europeiska unionens officiella tidning
— Ben som utgångsmaterial – Om ben används för tillverkning av gelatin skall det ställas strängare krav på
tillverkningen (se nedan). Den första förebyggande åtgärden anses vara att huvudskålar och ryggmärg tas bort
från utgångsmaterialet, vilket avsevärt påverkar produktens säkerhet. Om det är praktiskt möjligt bör ben
komma från länder som klassats som GBR I och GBR
II. Ben från GBR III-länder får användas om gelatinet
tillverkas i enlighet med de krav som fastställs nedan
och om ryggraden från nötkreatur som är äldre än
tolv månader avlägsnas från rå- eller utgångsmaterialet (15).
ii) Tillverkningsmetoder
För gelatin som framställs av hudar krävs det inga särskilda
åtgärder vid bearbetningen, förutsatt att kontrollåtgärder
vidtas för att undvika korskontaminering både vid anskaffningen av hudarna och under tillverkningsprocessen.
Tillverkningssättet måste dock beaktas när ben används som
utgångsmaterial.
C 24/13
6.3 DERIVAT AV BLOD FRÅN NÖTKREATUR
Fetalt bovint serum används ofta i cellkulturer. Fetalt bovint
serum bör komma från foster som tagits i slakterier från friska
moderdjur som uppfyller kraven för livsmedel. Livmodern bör
avlägsnas helt och hållet och det fetala blodet tappas i ett slutet
uppsamlingssystem genom hjärtpunktur och med användning
av aseptisk teknik i ett utrymme som är avsett särskilt för detta
ändamål.
Serum från nyfödda kalvar tas från kalvar som är yngre än 20
dagar och serum från kalvar från djur som är yngre än 12
månader. När det gäller donerat bovint serum skall donatorbesättningens TSE-status definieras och dokumenteras noggrant,
eftersom serumet kan komma från djur som är yngre än 36
månader. I samtliga fall skall serum samlas in i enlighet med
specifika regler och av utbildad personal som kan dessa rutiner,
för att undvika korskontaminering med vävnader som innebär
en högre risk.
Det måste tillhandahållas dokumentation som visar att derivat
av blod från nötkreatur är förenliga med denna vägledning,
med hänsyn till bestämmelserna i avsnitten 3–5. Dessutom
bör följande beaktas:
i) Spårbarhet
— Ben (inklusive ryggrad) för framställning av gelatin genom syrabehandling skall endast komma från länder i
kategori GBR I eller GBR II. En ytterligare alkalibehandling (pH 13, en timme) av benen/osseinet kan höja säkerheten hos gelatin, som tillverkats av ben som genomgått syrabehandling.
Ben som kommer från ett land i kategori GBR III skall
genomgå en alkalibehandling. Denna tillverkningsmetod
är dock frivillig när det gäller ben som kommer från
länder i kategorierna GBR I och GBR II.
— I en typisk alkalisk tillverkningsprocess skall benen finfördelas, avfettas med hett vatten och avmineraliseras
med utspädd saltsyra (vid minst 4 % och ph < 1,5) i
minst två dagar för att framställa ossein. Därefter följer
en alkalibehandling med mättad kalklösning (pH minst
12,5) i minst 20 dagar. Gelatinet extraheras, tvättas,
filtreras och koncentreras. En snabb upphettning (sterilisering) vid 138–140 °C i 4 sekunder görs. Gelatin som
framställs av hudar från nötkreatur kan också tillverkas
genom den alkaliska processen. Ben från nötkreatur kan
också behandlas genom en syraprocess. Kalkningen ersätts i detta fall med en förbehandling med syra, då
osseinet blötläggs över natten vid pH < 4.
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 om
hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda
att användas som livsmedel skall tillämpas om inga andra skäl
anförs. När det gäller tillverkning av gelatin och kollagen, eller
import av råmaterial för tillverkningen, för användning i läkemedel
får det endast användas material från djur som uppfyller kraven för
livsmedel. Användning av ryggraden från sådana djur som kommer
från kategori II-länder, som enligt riskbedömningen är säkra, skall
tillåtas även i fortsättningen.
Varje parti serum eller plasma måste kunna spåras till slakteriet. Slakterierna måste ha tillgängliga listor över de jordbruksföretag från vilka djuren kommer. Om serum framställs av levande djur måste det finnas register över varje
serumparti så att de kan spåras till jordbruksföretagen.
ii) Geografiskt ursprung
Trots att smittsamheten i vävnader hos nötkreatur är mer
begränsad när det gäller BSE än när det gäller skrapie måste
blod från nötkreatur i förebyggande syfte komma från länder som klassats som GBR I eller GBR II, om inget annat är
motiverat.
iii) Bedövningsmetoder
Om materialet tas från slaktade djur har slaktmetoden betydelse för materialets säkerhet. Det har påvisats att bedövning med bultpistol med eller utan nackstick samt med
tryckluftsdriven bultpistol, särskilt om den sprutar in luft,
kan förstöra hjärnan och sprida hjärnmaterial till blodomloppet. Riskerna förväntas vara försumbara vid bedövning
med icke-penetrerande instrument och elektrisk ström (16).
När det gäller tappning av blod från nötkreatur måste bedövningsmetoden därför beskrivas.
(16) Vetenskapliga styrkommitténs yttrande om bedövningsmetoder och
BSE-risk (Stunning methods and BSE risks – The risk of dissemination of brain particles into the blood and carcass when applying
certain stunning methods), antaget vid mötet den 10–11 januari
2002. http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/ssc/out245_en.pdf
C 24/14
SV
Europeiska unionens officiella tidning
Om det är tillåtet att använda utgångsmaterial från länder
där BSE-fall förekommer (GBR III) skall ett icke-penetrerande instrument användas för slakten.
6.4 TALGDERIVAT
Talg är fett som kommer från vävnader, inbegripet subkutana,
abdominala och intermuskulära områden samt ben. Talg som
används som utgångsmaterial för tillverkning av talgderivat
skall bestå av kategori 3-material eller motsvarande, i enlighet
med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 (17) av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda
att användas som livsmedel.
Det anses vara osannolikt att talgderivat, såsom glycerol och
fettsyror, som tillverkas av talg genom strängt reglerade processer, kan vara bärare av infektion och Kommittén för farmaceutiska specialiteter samt Kommittén för veterinärmedicinska
läkemedel har ägnat dem särskild uppmärksamhet. Därför skall
sådana material, som tillverkats i enlighet med krav som är
minst lika stränga som de som anges nedan, anses vara förenliga med denna vägledning, oberoende av geografiskt ursprung och hurdana vävnader talgderivaten kommer från.
Som exempel på processer som uppfyller stränga krav kan
nämnas:
— Transesterifiering eller hydrolys vid minst 200 °C i minst
20 minuter under tryck (tillverkning av glycerol, fettsyror
och fettsyreestrar)
— Förtvålning med NaOH 12 M (glycerol- och tvåltillverkning)
— Satsvis process: vid minst 95 °C i minst tre timmar
— Kontinuerlig process: vid minst 140 °C, under tryck i
minst åtta minuter eller motsvarande
— Destillering vid 200 °C
Talgderivat som tillverkats i enlighet med dessa krav innebär
sannolikt ingen TSE-risk och skall därför anses vara förenliga
med denna vägledning.
För talgderivat som tillverkats i enlighet med andra krav måste
det påvisas att de är förenliga med denna vägledning.
6.5 ANIMALISKT KOL
Animaliskt kol bereds genom förkolning av animaliska vävnader, såsom ben, vid höga temperaturer på > 800 °C. Om
(17) EGT L 273, 10.10.2002, s. 1.
28.1.2004
inget annat är motiverat, skall utgångsmaterialet för tillverkningen av animaliskt kol bestå av kategori 3-material eller
motsvarande, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3
oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Oberoende
av geografiskt ursprung och hurdana vävnader talgderivaten
kommer från skall animaliskt kol, i fråga om efterlevnad av
bestämmelserna, därför anses vara förenligt med denna vägledning.
Kol som tillverkats i enlighet med dessa krav innebär sannolikt
ingen TSE-risk och skall därför anses vara förenliga med denna
vägledning. För kol som tillverkats i enlighet med andra krav
måste det påvisas att de är förenliga med denna vägledning.
6.6 MJÖLK OCH MJÖLKDERIVAT
På grundval av aktuella vetenskapliga rön och oavsett geografiskt ursprung, får det anses som osannolikt att det finns någon
risk att mjölk kan bära på TSE-smitta.
Vissa material, bland annat laktos, framställs av vassle, den
vätska som blir över efter koaguleringen vid osttillverkning.
Koagulering kan innebära användning av löpe från kalv, ett
extrakt från löpmagen, eller löpe från andra idisslare. Kommittén för farmaceutiska specialiteter och Kommittén för veterinärmedicinska läkemedel har gjort en riskbedömning av laktos och
andra vasslederivat som tillverkats av kalvlöpe och dragit den
slutsatsen att TSE-risken är försumbar om kalvlöpet tillverkats i
enlighet med den process som beskrivs i riskbedömningsrapporten (18). Denna slutsats stöddes av Vetenskapliga styrkommittén (19) som också har gjort allmän bedömning av TSE-risken hos löpe (20).
Mjölkderivat som tillverkats i enlighet med följande krav innebär sannolikt ingen TSE-risk och skall därför anses vara förenliga med denna vägledning.
— Mjölken kommer från friska djur och uppfyller samma krav
som mjölk som är avsedd att användas som livsmedel.
— Inga andra material från idisslare, med undantag för kalvlöpe, används vid beredningen av sådana derivat (t.ex.
pankreasenzymupplösningar av kasein).
(18) Kommittén för farmaceutiska specialiteter och dess arbetsgrupp för
bioteknik har gjort en riskbedömning och en analys av regelverket
när det gäller laktos som framställts av kalvlöpe. I riskbedömningen beaktades djurens ursprung, utskärningen av löpmagarna
och tillgången på väl definierade kvalitetssäkringsmetoder. Kvaliteten på eventuell mjölkersättning som använts som foder till de djur
från vilka löpmagarna erhålls är särskilt viktig. Rapporten finns på
http://www.emea.eu.int
(19) Provisional statement on the safety of calf-derived rennet for the
manufacture of lactose. Yttrandet antaget av Vetenskapliga styrkommittén vid mötet den 4–5 april 2002.
(http://europa.eu.int/comm/food/fs/sc/ssc/out255_en.pdf).
(20) Vetenskapliga styrkommittén utfärdade vid sitt möte den 16 maj
2002 ett yttrande om säkerheten hos animaliskt löpe särskilt med
tanke på riskerna från animaliskt TSE och BSE.
(http://Europa.eu.int/comm/food/fs/sc/ssc/out265_en.pdf).
28.1.2004
SV
Europeiska unionens officiella tidning
När det gäller mjölkderivat som tillverkas genom andra processer eller löpe som kommer från andra arter av idisslare
måste det påvisas att de är förenliga med denna vägledning.
6.7 DERIVAT AV ULL
Derivat av ull och hår från idisslare, såsom lanolin och ullalkoholer från hår, skall anses vara förenliga med denna vägledning förutsatt att ullen och håret kommer från levande djur.
Derivat av ull från slaktade djur som konstaterats uppfylla
kraven för livsmedel och för vilken tillverkningsprocessen
med avseende på pH, temperatur och behandlingstid uppfyller
minst ett av de bearbetningskrav som anges nedan, innebär
sannolikt inte någon TSE-risk och skall därför anses vara förenliga med denna vägledning.
— Behandling vid pH ‡ 13 (i början av bearbetningen; motsvarande en NaOH koncentration på minst 0,1 M NaOH)
vid ‡ 60 °C i minst en timme. Detta uppnås vanligen i
återflödesfasen av den organisk-alkaliska behandlingen.
— Molekylär destillering vid ‡ 220 °C under minskat tryck.
För derivat av ull som tillverkats i enlighet med andra krav
måste det påvisas att de är förenliga med denna vägledning.
C 24/15
6.8 AMINOSYROR
Aminosyror kan framställas genom hydrolys av material från
ett flertal olika källor.
Om inget annat är motiverat, skall utgångsmaterialet för tillverkning av aminosyror bestå av kategori 3-material eller motsvarande, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober
2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som
inte är avsedda att användas som livsmedel.
Aminosyror som beretts enligt följande bearbetningskrav, i enlighet med kommissionens beslut 98/256/EG (21) och kommissionens beslut 2001/376/EG (22), innebär sannolikt ingen TSErisk och skall därför anses vara förenliga med denna vägledning.
— Aminosyror som framställts av hudar och skinn genom en
process som innebär att materialet exponeras för ett pHvärde på 1 till 2 och därefter ett pH-värde på > 11, följt av
en värmebehandling vid 140 °C i 30 minuter vid ett tryck
av 3 bar.
— De aminosyror eller peptider som framställts måste filtreras
efter produktionen.
— För att kontrollera eventuella rester av intakta makromolekyler måste det göras en analys med en validerad och känslig metod, med fastställda lämpliga gränsvärden.
För aminosyror som beretts i enlighet med andra krav måste
det påvisas att de är förenliga med denna vägledning.
(21) EGT L 113, 15.4.1998, s. 32.
(22) EGT L 132, 15.5.2001, s. 17.
SV
C 24/16
Europeiska unionens officiella tidning
28.1.2004
BILAGA
DE STÖRSTA SMITTSAMHETSKATEGORIERNA
Tabellerna nedan har utarbetats på grundval av Världshälsoorganisationens riktlinjer ”WHO Guidelines on Transmissible
Spongiform Encephalopathies in Relation to Biological and Pharmaceutical Products” (februari 2003).
I tabellerna används följande tecken och förkortningar:
+
Förekomst av smittämne eller PrPTSE (1)
–
Inget påvisbart smittämne eller PrPTSE
NT
Inte testat
?
Kontroversiella eller osäkra resultat
Kategori A: Vävnader med hög smittsamhet
Vävnader
Nötkreatur
Får och getter
BSE
Skrapie
Smittsamhet (1)
PrPTSE
Smittsamhet (1)
PrPTSE
Hjärna
+
+
+
+
Ryggmärg
+
+
+
+
Näthinna, synnerv
+
NT
NT
+
Spinalganglier
+
NT
NT
+
Trigeminala ganglier
+
NT
NT
+
(2)
–
NT
+
NT
NT
NT
NT
NT
Hypofys
Dura mater (2)
(1) Bioassay av smittsamhet hos vävnader från nötkreatur har utförts antingen på nötkreatur eller möss (eller båda) och i de flesta fall har
bioassay av vävnader från får och getter endast utförts på möss. När det gäller får och getter är inte alla resultaten konsekventa för
båda arterna.
(2) Det finns inga dokumenterade experimentella uppgifter om smittsamheten hos hypofysen eller dura mater hos människa, men
stycken av dura mater från lik och tillväxthormon från nekrohypofyser har överfört sjukdom till ett stort antal människor och måste
därför inbegripas i kategorin vävnader med hög smittsamhet.
Kategori B: Vävnader med lägre smittsamhet
Vävnader
Nötkreatur
Får och getter
BSE
Skrapie
Smittsamhet
PrPTSE
Smittsamhet
PrPTSE
Perifera nerver
–
NT
+
NT
Enteriska
nervsystemet (1)
NT
+
NT
+
Mjälte
–
–
+
+
Lymfkörtlar
–
–
+
+
Tonsill
+
NT
+
+
Perifera nervsystemet
Lymforetikulära
vävnader
(1) I huvuddelen av denna vägledning används beteckningen PrPSc för den anormala isoformen av prionproteinet. Eftersom tabellerna har
hämtats direkt från de riktlinjer som anges ovan har Världshälsoorganisationens nomenklatur för det anormala prionproteinet (PrPTSE)
bibehållits.
SV
28.1.2004
Europeiska unionens officiella tidning
Vävnader
C 24/17
Nötkreatur
Får och getter
BSE
Skrapie
Smittsamhet
PrPTSE
Smittsamhet
PrPTSE
NT
–
NT
+
–
NT
+
NT
–
NT
NT
+
(endast
–
NT
NT
+
Magen/löpmagen (2)
–
NT
NT
+
Duodenum
–
NT
NT
+
Jejunum
–
NT
NT
+
(3)
+
+
+
+
–
NT
+
+
–
NT
+
+
Lunga (*)
–
NT
–
NT
Lever
–
NT
+
NT
Njure (*)
–
–
–
–
Binjure
NT
NT
+
NT
Bukspottkörtel
–
NT
+
NT
Benmärg
+
NT
+
NT
Blodkärl
–
NT
NT
+
Luktslemhinna
–
NT
+
NT
NT
NT
NT
NT
–
NT
+
NT
NT
NT
NT
NT
Cerebrospinalvätska
–
NT
+
NT
Blod (5)
–
NT
+
–
Blinkhinna
Bräss
Matsmältningsorgan
Matstrupe
Förmagen
idisslare)
Ileum
(2)
Tjocktarmen
Reproduktiva
vävnader
Moderkaka
Övriga vävnader
Tandköttsvävnad (*)
Spottkörtel
Hornhinna (4) (*)
Kroppsvätskor
(1) I nötkreatur begränsad till distal ileum.
(2) Förmagar (nätmage, vom och bladmage) av idisslare konsumeras allmänt, liksom den egentliga magen (löpmage). Löpmagen från
nötkreatur (och ibland får) är också en källa till löpe.
(3) Hos nötkreatur och får har bioassay av smittsamhet endast utförts på distal ileum.
(4) Eftersom endast ett eller två fall av CJS med sannolikhet har kunnat hänföras till hornhinnetransplantationer, i en population på
hundratusentals mottagare, anses hornhinnan vara en vävnad som innebär lägre risk. Övriga vävnader från främre ögonkammaren
(lins, kammarvatten, iris, bindhinna) har i test gett negativt resultat både för v-CJS och andra former av TSE hos människa, och det
finns inga epidemiologiska bevis för att de skulle ha haft samband med iatrogen sjukdomsöverföring.
(5) Preliminära rapporter om överföring av sjukdom till gnagare genom blod från patienter med s-CJS har inte bekräftats, och en
utvärdering av samtliga experimentella och epidemiologiska uppgifter som gäller överföring av TSE via blod, blodkomponenter
och terapeutiska plasmaprodukter tyder inte på överföring genom blod från patienter med någon form av ”klassisk” TSE. Det finns
inte tillräckligt med uppgifter för att man ska kunna dra samma slutsats om blod från patienter med v-CJS. Blod från kalvfoster
innehåller ingen detekterbar smittsamhet, men hos genotypiskt mottagliga får med naturlig skrapie eller experimentellt framkallad BSE
har transfusion av stora mängder blod överfört sjukdom till friska får. Smittsamhet har också påvisats i studier av TSE-agensstammar
som är anpassade till gnagare.
(*) Dessa vävnader har klassifierats som Kategori B-vävnader med lägre smittsamhet, eftersom smittämnet eller PrPTSE har påvisats vid
human CJS (v-CJS eller annan).
SV
C 24/18
Europeiska unionens officiella tidning
28.1.2004
Kategori C: Vävnader utan påvisad smittsamhet
Vävnader
Nötkreatur
Får och getter
BSE
Skrapie
Nötkreatur
PrPTSE
Smittsamhet
PrPTSE
Testikel
–
NT
–
NT
Prostata/bitestikel/sädesblåsa
–
NT
–
NT
Sperma
–
NT
NT
NT
Äggstock
–
NT
–
NT
Livmoder (ej gravid)
–
NT
–
NT
Vätskor från moderkaka
–
NT
NT
NT
Foster (1)
–
NT
–
NT
Embryon (1)
–
NT
?
NT
Ben
–
NT
NT
NT
Skelettmuskel (2)
–
NT
–
NT
Tunga
–
NT
NT
NT
Hjärta/hjärtsäck
–
NT
–
NT
Sena
–
NT
NT
NT
Luftstrupe
–
NT
NT
NT
Hud
–
NT
–
NT
Fettvävnad
–
NT
NT
NT
Sköldkörtel
NT
NT
–
NT
–
NT
–
NT
–
NT
–
NT
NT
NT
–
NT
–
NT
NT
NT
Saliv
NT
NT
–
NT
Svett
NT
NT
NT
NT
Reproduktiva
vävnader
Muskuloskeletala
vävnader
Övriga vävnader
Bröstkörtel/juver
Kroppsvätskor, sekret
och
utsöndringsprodukter
Mjölk (3)
Råmjölk (4)
Navelsträngsblod (4)
SV
28.1.2004
Europeiska unionens officiella tidning
Vävnader
C 24/19
Nötkreatur
Får och getter
BSE
Skrapie
PrPTSE
Nötkreatur
Smittsamhet
PrPTSE
Tårar
NT
NT
NT
NT
Nässlem
NT
NT
NT
NT
Urin (4) (5)
–
NT
NT
NT
Exkrementer
–
NT
–
NT
(1) Embryon från BSE-smittade nötkreatur har inte överfört sjukdomen till möss, men inga mätningar av smittsamhet har gjorts på andra
vävnader av kalvfoster än blod (negativ bioassay på möss). Kalvar födda av moderdjur som fått embryon från BSE-smittade nötkreatur
har överlevt i observationsperioder på upp till sju år, och undersökningar av hjärnan hos både osmittade moderdjur och deras kalvar
har inte påvisat spongiform encefalopati eller PrPTSE.
(2) Intracerebral inympning av muskelhomogenat har inte lett till att sjukdom överförts till 1) primater från människor med s-CJS, 2)
möss eller nötkreatur från nötkreatur med BSE eller 3) möss från får och getter med naturlig eller experimentellt framkallad skrapie. I
äldre rapporter beskrivs emellertid enstaka fall av överföring från get- och hamstermuskel, och i en nyare rapport beskrevs överföring
från muskel hos möss av vildtyp och transgena möss, men eftersom alla dessa studier utfördes med överförda TSE-stammar kan deras
relevans för den naturliga sjukdomen inte bestämmas. I en nyligen utkommen rapport om ett mänskligt fall beskrevs en patient med
CJS och inklusionskroppsmyosit, med stora mängder PrPTSE i de döda musklerna. Efter ingående diskussioner har kommittén trots allt
beslutat att muskler skall ingå i kategorin ”Vävnader utan påvisad smittsamhet” tills mer information om okomplicerad naturlig smitta
blir tillgänglig.
(3) Beläggen för att mjölk inte innehåller smitta omfattar temporospatiala epidemiologiska observationer som inte påvisade överföring
från moderdjur, klinisk observation av över hundra kalvar som ammats av smittade kor som inte har utvecklat BSE och experimentella observationer enligt vilka mjölk från smittade kor inte hade överfört sjukdom när den ges intracerebralt eller oralt till möss.
Experiment pågår i vilka stora mängder mjölk från experimentellt smittade kor koncentreras och testas för förekomst av PrPTSE.
(4) Enstaka rapporter om överföring av CJS-smitta från humanblod från navelsträng, råmjölk eller urin har aldrig bekräftats och anses
vara osannolika.
(5) En inte tidigare rapporterad PrP-typ, kallad PrPu, har konstaterats i urin hos patienter med de sporadiska och familjära formerna av
CJS, men dess betydelse för överföringsrisken har ännu inte fastställts.
Meddelande om att vissa antidumpningsåtgärder upphör att gälla
(2004/C 24/04)
Sedan kommissionen offentliggjort ett tillkännagivande om att åtgärdernas giltighetstid snart kommer att
löpa ut (1) och inte mottagit någon begäran om översyn till följd av detta, tillkännager kommissionen
härmed att de nedanstående antidumpningsåtgärderna snart kommer att upphöra att gälla.
Detta meddelande offentliggörs i enlighet med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (2) av den 22
december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen.
Produkt
Hårda fiberskivor
Ursprungs- eller
exportland/länder
Åtgärd
Hänvisning
Bulgarien
Estland
Lettland
Litauen
Polen
Ryssland
Tull
Förordning (EG) nr 194/1999
(EGT L 22, 29.1.1999, s. 16)
senast ändrad genom
förordning (EG) nr 1899/2001
(EGT L 261, 29.9.2001, s. 1)
Bulgarien
Estland
Litauen
Polen
Åtaganden
Beslut 1999/71/EG
(EGT L 22, 29.1.1999, s. 71)
senast ändrat genom
beslut 2001/707/EG
(EGT L 261, 29.9.2001, s. 65)
Utgångsdatum
29.1.2004
(1) EUT C 100, 26.4.2003, s. 11.
(2) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1, senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 1972/2002 (EGT L 305, 7.11.2002, s. 1).