Kontrollering av stamceller i hjärnan med hjälp av kroppsegna ämnen.
Fredrik Sundin
Stamceller är outvecklade celler som förutom att dela sig kan ge upphov till olika mogna
celltyper och vävnader. Dagarna efter befruktningen består fostret endast av stamceller som
delar sig och bildar nya och fler stamceller. Så småningom specialiserar sig dessa stora
mängder stamceller och bildar alla olika celltyper som finns i vår kropp, till exempel
hudceller, leverceller och hjärnceller, de sistnämnda också kallade neuroner. Stamceller i
hjärnan, så kallade neurala stamceller, delar sig massor av gånger och specialiserar sig sedan
och bildar de celler som bygger upp hjärnan och ryggmärgen, d.v.s. det centrala nervsystemet
(CNS). Man har tidigare trott att inga nya neuroner bildas hos vuxna människor men ny
forskning visar att det finns stamceller även i den vuxna hjärnan. Det centrala nervsystemets
förmåga att återhämta sig efter en skada är mycket begränsad. Genom att transplantera
neuronala stamceller, eller kanske genom att aktivera hjärnans egna stamceller, hoppas man
kunna behandla skador i CNS, däribland Alzheimer’s, Parkinsons sjukdom och Multipel
skleros (MS).
Det är viktigt att få kontroll över stamcellerna för att kunna styra deras öde. Strävan hos
forskare är att förstå vilka ämnen man kan tillsätta en stamcell för att den ska bilda en viss
sorts cell, och hur detta fungerar inuti stamcellerna.
Jag har i mitt arbete odlat fram neurala stamceller från ofödda och vuxna råttor och tillsatt
tre olika ämnen, det alpha-melanocytstimulerande hormonet α-MSH, östrogen och en
adenylcyklasaktiverande poplypeptid från hypofys (Pacap). Målet var att se om stamcellerna
blev fler än de var från början och på vilket sätt detta gick till. Ämnena jag använde finns
normalt i kroppen, men man vet inte om de har som funktion att påverka stamcellerna där
också. I mina försök såg jag att α-MSH och framför allt Pacap resulterade i flera celler från
vuxna råttor jämfört med celler tagna från embryonala råttor.
Ett annat projekt var att undersöka ett ämne som normalt finns i nervceller. Ämnet heter
hippocalcin och är relativt outforskat. Man kan på konstgjord väg tillverka celler som inte
innehåller något hippocalcin, för att sen se om det är någon skillnad mellan dessa och normala
celler. Man har kommit fram till att hippocalcin är viktigt för att styra cellens behov av
kalcium, och om man tillsätter ett ämne som får koncentrationen av kalcium inne i cellen att
öka (kalciumstress) kan man se hur bra cellen är på att transportera bort det överflödiga
kalciumet. I mina försök såg jag att neurala stamceller utan hippocalcin var känsligare mot
kalciumstress än normala stamceller.
Examensarbete i biologi, 20p, VT 2005
Inst. för biologisk grundutbildning och Inst. för neurobiologi, Uppsala universitet
Handledare: Prof. Dan Lindholm och Inga Hansson
