MUSIKENS HISTORIA, starten
FÖRHISTORISK TID (före 3000-talet f.Kr.)
Tiden före skrivspråken kallas förhistorisk tid. Det beror på att historiker i allmänhet
utgår från skrivna källor. Förhistorisk betyder alltså ”tiden före den tid historiker
beskriver”. Det man vet om tiden före skrivspråken bygger bl.a. på arkeologi (=
fornkunskap) och naturvetenskapliga undersökningar (genetik, naturhistoria o.s.v.).
Människan utvandrade definitivt från Afrika för ca 80.000 år sedan. De första
människorna kom till Europa för ca 40.000 år sedan. De första européerna hade levt i
Asien i tusentals år innan de kom hit. De första människorna levde på vad vi ibland
kallar för stenåldersvis. Det betyder att de levde som jägare, samlare (av ätliga
växter) och senare som bönder och boskapsskötare. Säkert har de använt sina
röster och också rörelser, dans, när de gjorde sin musik. Men vi kan inte veta så
mycket om hur det kan ha låtit, de kunde inte skriva ner eller (givetvis inte) spela in
sin musik. Och eftersom musikinstrument oftast byggs av organiska material (trä,
skinn o.s.v.) som förstörs i jord har vi få bevarade bevis för vad de spelade på.
Det äldsta beviset för att människan hållit på med musik är en flöjt av ben som hittats
i södra Tyskland och som är minst 36.000 år gammal. Flöjten talar för att människan
hade med sig musik till Europa från Asien. Många tror dessutom att människan hade
med sig musik från Afrika till Asien – i så fall har all musik samma ursprung.
Med lite fantasi går det att gissa sig till hur de förhistoriska människorna har använt
musik
1. när de vill skrämmas, skrämma bort vilda djur eller fientliga människor.
2. vid fester eller ritualer
3. ”bara” för att det vackert eller kul, man bygger nog en liten flöjt för att själv sitta och
spela på den, inte bara för att skrämmas eller spela vid fester.
ANTIKEN (gammal tid) - CIVILISATION
”Antik” betyder ”gammal” (latin), och är en vanlig benämning på tiden fr.o.m.
skrivspråken (3.000-talet f.Kr.) och fram till 3/400-talet e.Kr.
Man brukar tala om 4 olika antika kulturer och de räknas som civilisationens
genomslag.
Med civiliserade samhällen avses:
• välorganiserade samhällen med städer
• genomtänkt samhällsorganisation och lagar
• specialisering (hantverkare, bönder, tjänstemän etc)
• omfattande handel med olika folk.
Antikens civilisationer var slavsamhällen. Slaveriet var en viktig förutsättning för
dessa samhällen. Slavar kom från erövrade folk och köpas och säljas som billig
arbetskraft som kunde tvingas utföra tunga och svåra arbetsuppgifter. Men slavarna
kunde också komma att bli musiker och underhållare. En sorts underhållning,
speciellt i Romarriket, var slagsmål, som vår tids filmer, t. ex. Gladiator visat.
Mesopotamien 3.200 f.Kr. Mesopotamien är grekiska för ”mellan floderna” Eufrat och Tigris, ungefär nuvarande
Irak. Området kontrollerades av många folk t. ex. sumerer och assyrier.
Dom äldsta texterna om musik skrevs i Mesopotamien ca 2.600 f.Kr. Dom handlar
bl.a. om hur musik användes i olika sammanhang, musikinstrument och hur de ska
stämmas, vilka skalor och intervall man använde, hur man improviserade o.s.v.
Intressant nog så beskrev man improvisationstekniker som bygger på 7-tonsskalor –
troligen samma skalor som ligger till grund för nutidens rock- och jazzimprovisation.
Det är den äldsta musiktyp vi vet något närmare om.
Eftersom man använde skrivspråk var det naturligt att man också försökte skriva ner
hur musik lät (noter). I båda fallen handlar det ju om symboler för ljud.
I Mesopotamien var det vanligt att såväl manliga som kvinnliga slavar arbetade som
yrkesmusiker, något man senare övertog i Grekland och Rom. Det är troligen en
viktig förklaring till varför yrkesmusiker ofta haft låg status.
Egypten 3.200 f.Kr. Man vet mindre om musiklivet i Egypten, men troligen var det likt musiklivet i
Mesopotamien. Skådespel skapades troligen i Egypten, där de första kända
skådespelen spelades omkring 1.500 f.Kr. Det var storslagna shower som innehöll
allt från musik och dans till att man drack mycket öl.
Dirigering innebär att man leder ett musikframförande med gester och handrörelser
och användes i Egypten omkring 2.500 f.Kr. Man gör på ett liknande sätt än idag när
man leder orkestrar och körer.
Egyptisk show
Grekisk antik 800 f.Kr. –
Grekerna byggde vidare på musiken i Mesopotamien och Egypten. Dom verkar ha
övertagit det mesta, från musikteori och noter till musikinstrument och musikbaserad
teater. De grekiska skådespelen spelas än idag på teatrar över hela världen, för de
texterna har bevarats. Vi har fått orden kör och orkester därifrån, men det är lite
oklart hur grekerna använde musiken i sina skådespel (dramer).
En viktig grekisk musikuppfinning var hydraulis, en enkel orgel som blev grunden för
senare tiders keyboards eller tangentinstrument, en typ av musikinstrument som
spelat stor roll för europeisk musik.
Grekisk musikteori grundlades av Pytagoras (ca 570-495 f.Kr), som hade studerat för
lärare i Mesopotamien och Egypten och byggde vidare på det. Pytagoras räknas som
den som upptäckte naturtonsserien, att man genom att trycka på (korta av) en sträng
i hälften, 2 tredjedelar m. fl. ställen, kan finna alla de 7 olika grundtonerna. Men
troligen hade han lärt sig detta av lärare från Mesopotamien: dom beskrev dessa
intervall och hur dom kunde användas 2.000 år före Pytagoras.
Grekerna skapade många teorier om musik och musikteoretikerna var sällan
musiker, utan tillhörde överklassen som ansåg det fint att spekulera över bl.a. musik.
Romersk antik 200 f.Kr.Romarna övertog grekisk musikkultur, i synnerhet efter 146 f.Kr., när Grekland blev
romersk koloni. Inget tyder på att det var någon större skillnad mellan de två
stormakterna vad gäller musik, mer än att romarna satsade mer på storslagna
evenemang, till exempel stora föreställningar med slagsmål och mängder av
musiker. Det blev mer storslaget men också mycket råare än det som greker hade
visat.
Det var vanligt att yrkesmusiker från olika områden samarbetade. Både greker och
romare använde musiker från Mellanöstern och Nordafrika och man verkar ha
använt samma typer av musikinstrument överallt. Det, liksom likheter vad gäller
musikteori, talar för att antikens musikliv var internationellt.
Barbarer var ett begrepp som grekerna uppfann och som romarna tog över. Det
betydde: alla som kommer utifrån och är ett nedsättande ord. Så alla i hela världen
var barbarer utom grekerna själva, tyckte dem. Det var inte ovanligt att, om greker
eller senare romare erövrade dessa folk, barbarerna blev slavar och yrkesmusiker
eller underhållare. Så kunde olika musikkulturer blandas, men statusen blev fortsatt
låg för yrkesmusiker. Hög status hade däremot musikteoretikerna genom hela
Antiken.
MEDELTIDEN 400-1500
Medeltiden betyder ”mellantid”.
Under medeltiden lades grunden för det moderna Europa. Två unga religioner
spelade viktiga roller i denna process; kristendom (grundad ca 50 e.Kr.) och islam
(grundad ca 600 e.Kr.). Båda samarbetade med samhällselit och härskare och fick
stort inflytande i hela samhället.
I Europa vann kristendomen, år 330 blev kristendom statsreligion i det romerska
riket, och vid 300-talets slut beslöts att katolsk kristendom var den enda godkända
religionen. Alla skulle kristnas, oberoende av om man ville eller ej. Men kristnandet
tog tid - först omkring år 1100 var hela Europa kristnat. Och när religionen hade ett
sådant stort inflytande i hela samhället, det är klart att den hade stort inflytande över
musiken också.
Men vad hade den andra stora religionen, islam, för musik?
Islam/arabisk musik
På 600-talet skapades islam som snabbt fick stor spridning. Vid 700-talets början
Var den arabisk/islamska kulturen ända framme i Spanien i väst. Södra
Spanien (Andalusien) förblev arabiskt fram till 1400-talet.
Via det arabiska Spanien och korstågen till det då muslimska Jerusalem tog Europa
starka intryck av arabisk musik, musikteori, instrument, dans och poesi.
Många europeiska musikinstrument är europeiska varianter av arabiska instrument
som luta/gitarr (oud) och stråkinstrument (rebec).
På 1300-talet kom även romer dit från Centralasien. Där skapades flamenco på
13/1400-talen, en musik- sång- och dansstil som fick stor betydelse för musiklivet.
Medeltidens musik
Den musik som sparats från medeltiden är den musik som kunde skrivas ner med
noter, alltså musik som spelades/sjöngs i den katolska kyrkan. Den sångstilen kom
att kallas gregoriansk efter en påve Gregorius som skapade regler för sången. Guido
av Arezzo kom på notsystemet år 1000. Han använde sin hand för visa på olika
tonhöjder och tog idén till notlinjer därifrån. Kyrkomusiken bestod mest av sång med
latinsk text, oftast med flera stämmor samtidigt. Hildegard av Bingen var en
klosterledare, abedissa, som var tonsättare på 1100-talet. Hon skrev texter och
musik som hyllade Gud.
Medeltida noter
Musik utanför kyrkan
Musiken utanför kyrkan skrevs inte ner med noter, folk kunde inte läsa och skriva.
Kanske just därför vari långa sånger, 20 verser ibland, med berättande text populära.
De kallades ballader. Balladerna blev ett sätt berätta om kärlek eller något
spännande och då man sjöng dem kom man ihåg dem. De har senare blivit
nedskrivna.
Medeltida instrument har nästan alltid en bordunton (en och samma baston under
hela stycket). Så fungerar säckpipor, nyckelharpa och vissa lutor. Flöjter och
trummor fanns också, det kan man se på medeltida tavlor. Nyckelharpan är ett
svenskt medeltidsinstrument som överlevt ända in i vår tid. Det beror på att det har
byggts nya efterhand och att instrumentet har traderats (de som kan har lärt upp
nya).
Att ha trumpetare var mycket viktigt både i krig och fred, för att blåsa tydliga signaler.
En trumpet fick inte vem som helst äga, tänk vilken makt att kunna blåsa en signal
som kan få en hel armé att stanna.
Vi vet inte exakt hur dessa spelmän och spelkvinnor spelade för de kunde inte skriva
ner sin musik med noter. Men man vet att fest och dans var mycket populärt. Man
dansar i ringar och led, inte två och två som under senare tider.
Musiker med medeltida instrument
