Predikan i S:t Hans kyrka Femte söndagen i Påsktiden den 24 april 2016
Hosea 14:5-9 * Första Johannesbrevet 3:18-24 * Johannes 15:10-17
V
åra hjärtan känner inte Guds evangelium –
det är den ena tanken i denna predikan –
men vi kan övertyga dem om att Gud är större än
våra hjärtan och Guds sanningar större än vad de
förstår – det är den andra tanken i denna
predikan.
Vad som menas med ”hjärtat” behöver jag nog
inte reda ut; ni vet.
Hjärtat har en egen helgdag, ”Alla hjärtans
dag”. Människor älskar sina hjärtan och vad som
finns i dem, framför allt kärlek, glädje och frid. Alla
människor ju vad som är gott och rätt och känner
intuitivt hur livet borde vara. Det känns ju i hjärtat
och i förståndet.
Ja, säger kristen tro, Gud har lagt in sitt livsmönster och till och med sin avbild i alla människors hjärtan; den ligger i våra gener och i vår
natur och i vårt förstånd och i våra känslor. Hjärtat
vet (Job 33:3. Rom 2:15).
Därför dömer också hjärtat, både andra och sig
självt. Skoningslöst mot Nordea och miljöpartiet
och kanske lite mindre skoningslöst, men med
desto större smärta, mot dem i vår närhet som
kränker eller sviker. Hjärtat dömer också oss
själva, vilket kan bli riktigt jobbigt; ångesten kan
gripa en när insikten från hjärtat drabbar (Ps
55:4), man kan bli uppgiven eller fly för mindre.
Hjärtat gläder sig över det goda, ”mitt hjärta
brusar av härliga ord” (Ps 45:2), ”mitt hjärta gläder
sig och jublar” (Ps 16:9), som Bibeln kan uttrycka
det. Men från hjärtat kommer också onda tankar,
mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, mened, förtal
och annat liknande, som Jesus sade en gång
(Matt 15:19, Mark 7:21).
Hjärtat känner det goda och det onda. För det
behövs inte kristen tro eller Guds evangelium.
Gud hjälper möjligen hjärtat att se tydligare. Men
inte mer än så. Och Guds stora ärende, evangeliet, är något annat.
Vår tid har uppenbara bekymmer med att reda
ut vad hjärtat vet och vill. Sådant får det liksom
inte talas om offentligt eller intresseras för. Vilket
är ett samhällsbekymmer. Fast inte något speciellt
kristet bekymmer.
Ty Jesu ärende är något annat. Han kommer
med något som hjärtat inte känner till. Hjärtat
längtar efter det, ty det Jesus kommer med är
större än vårt hjärta och mer än det som hjärtat
kan skapa.
Evangeliet är Jesu hjärta. När en av soldaterna
på Långfredagen körde en lans in i Jesu kropp
kom det ut blod och vatten, står det, blod från
Jesu hjärta och vatten från Jesu lungor. Det hjärtat är större än våra hjärtan. Det är ett hjärta fullt
av den kärlek som våra hjärtan inte begriper, möjligen kan ana men inte själva skapa. Vi kan inte
förklara varför Gud lät sin Son dö för vår skull.
Just det. Det är större än vårt hjärta.
När våra hjärtan dömer oss har de rätt utifrån
vårt förstånd och våra känslor. När vi kränker eller
sviker eller mördar, stjäl, begår äktenskapsbrott,
förtalar eller liknande säger våra hjärtan med
rätta: Du gör fel, du begår brott mot andra, mot din
skapare, mot livet, mot dig själv. Du är fel.
Jesus vet och förstår hur det fungerar. Evangeliet är att Hans hjärta är större och står över hjärtats dom. Jesus vet dina svek, dina brott, ditt förtal, din otukt – men Hans blödande hjärta är
större.
Det är evangeliet. Våra hjärtan känner inte det;
av sig självt kan våra hjärtan inte förstå det.
Jesus känner inte bara våra hjärtans dom utan
också våra hjärtans längtan. Vi vet i djupet av
våra hjärtan hur livet borde vara, som ett minne i
våra gener från paradiset, där allt var gott. Vi märker i djupet av vår själ, med sorg eller förfäran,
uppgivenhet eller ångest eller med ränksmideri
och illvilja, att livet inte är som livet borde vara.
Vi vet det. För det behövs inte kristen tro.
Evangeliet är att det vi inte kan få här i livet,
ingen av oss, någonsin, det ger Jesus och Hans
hjärta, inte bara sedan utan här och nu.
Det förstår inte våra mänskliga hjärtan.
Det är bara när Jesu heliga hjärta når oss –
med blodet och vattnet – som våra mänskliga
hjärtan kan bli övertygade om att Jesu hjärta är
större och ger mer än vad vi kan förstå.
Blodet är Jesu död och vattnet är den Helige
Ande. Ur den människas hjärta som tror på Jesus
och Hans hjärta flyter strömmar av levande vatten, sade Jesus om den Helige Ande (Joh 7:3839). Anden vittnar för våra hjärtan om Jesu blod
och den ny och levande väg som Jesu död på
korset har öppnat, en väg som hjärtat inte känner,
men som leder dit hjärtat längtar.
Blodet och vattnet finns i dopet och i nattvarden. Blodet från Jesu hjärta är förvandlat till
det himmelska livets vin, och Anden som vittnar i
våra hjärtan är satt som ett sigill i oss från den
stund vi döptes i vatten (2 Kor 1:21-22).
När vårt hjärta anklagar oss säger Jesu hjärta
”Din skuld är tagen från dig”. När våra hjärtan
suckar efter att tro på Jesus och Hans hjärta, kan
Anden övertyga våra hjärtan att Gud är större än
vårt hjärta. När våra hjärtan frestas att överge sin
första kärlek kan Jesu hjärtas kärlek göra sig
påmind igen – och till och med få oss att älska
varandra, inte med våra hjärtans kärlek utan med
Jesu heliga hjärtas kärlek, den kärlek som kan ge
sitt liv för sina vänner.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige
Ande, nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
