Förtal och förolämpning

Förtal och förolämpning
RättsPM 2014:2 (ersätter RättsPM 2012:1)
Utvecklingscentrum Stockholm
Juni 2014
Innehållsförteckning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.....................................................................................................2 SAMMANFATTNING..................................................................................................................3 1. INLEDNING......................................................................................................................................7 2. ÅTALSPRÖVNINGSREGELNI5KAP.5§BRB.............................................................................9 2.1. Förarbetenatilläldrebestämmelser....................................................................9 2.2. Förändringarsedanbrottsbalkenstillkomst.................................................10 2.3. Åtalsprövningsregelni5kap.5§BrBfrånochmed1juli2014............11 2.4. Förutsättningarförallmäntåtalenligt5kap.5§BrB................................13 3. REKOMMENDATIONERM.M.......................................................................................................16 3.1. Beslutomförundersökningochförundersökningsbegränsning...............16 3.2. Handläggningavanmälningar..................................................................................17 3.3. Förtalochgrovtförtal..................................................................................................19 3.4. Förolämpning..................................................................................................................27 4. KORTOMSKADESTÅNDIÄREKRÄNKNINGSMÅL....................................................................29 5. GRÄNSDRAGNINGENMOTJUSTITIEKANSLERNSKOMPETENSOMRÅDE..............................30 5.1. JK:sexklusivabehörighet...........................................................................................30 5.2. Tryckfrihets‐ochyttrandefrihetsbrott.................................................................30 5.3. GränsdragningenmellanallmänåklagareochJK.............................................31 5.4. Rekommendationer......................................................................................................32 6. KONKURRENSFRÅGOR................................................................................................................34 6.1. Inledning............................................................................................................................34 6.2. Rekommendationer......................................................................................................35 7. SEKRETESS...................................................................................................................................36 7.1. Inledning............................................................................................................................36 7.2. Möjligasekretessbestämmelser..............................................................................36 7.3. Strafföreläggandeelleråtal?.....................................................................................37 8. ÅTERKOPPLINGTILLUTVECKLINGSCENTRUMSTOCKHOLM...............................................38 9. BILAGA–TILLÄMPNINGENAVDENSÄRSKILDAÅTALSPRÖVNINGSREGELSOMGÄLLDE
FRAMTILLDEN1JULI2014......................................................................................................39 2
Sammanfattning
Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott där huvudregeln är att
målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal.
Den 1 juli 2014 ändras åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § brottsbalken (BrB). Det
krävs då inte längre för allmänt åtal att det är av särskilda skäl påkallat ur allmän
synpunkt utan det är tillräckligt att det är ”påkallat ur allmän synpunkt”.
Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § andra stycket BrB för förtal av avliden ändras inte
utan där krävs alltjämt att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt.
Denna promemoria ersätter RättsPM 2012:1. Det har i promemorian bland annat
införts nya avsnitt om den ändrade åtalsprövningsregeln, avsnitt 2.3 och 3.3.1.
Vidare tas frågor om sekretess och skadestånd upp vad gäller brottstypen. Frågan
om förundersökningsbegränsning i relation till ett enskilt intresse berörs kort
liksom att Polisen kan vara förundersökningsledare för ärekränkningsbrotten. I
övrigt har uppdateringar avseende doktrin och rättsfall gjorts samt vidtagits vissa
språkliga och redaktionella ändringar.
Denna rättspromemoria syftar främst till att ge vägledning till åklagare när ett åtal
för ärekränkningsbrott bör anses vara påkallat från allmän synpunkt.
Promemorians innehåll kan sammanfattas enligt följande.
3
Handläggning av anmälningar (se avsnitt 3.2)




När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för
åtalsprövning bör det först göras en bedömning av om det finns
anledning att anta att brott har förövats. Ett ställningstagande att viss
anmäld händelse är att bedöma som ett brott kan också få betydelse i
andra sammanhang.
Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste
därefter en bedömning göras om åtal kan anses påkallat från allmän
synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att
en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell
läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Se nedan i
avsnitt 3.3.1. och avsnitt 3.4 om när åtal kan anses påkallat ur allmän
synpunkt.
Om det bedöms att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska
förundersökning inte inledas eller läggas ned med hänvisning till
åtalsprövningsregeln.
Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att
brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5
kap. 1 § andra stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det
varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar,
se mer i avsnitt 3.3.2.
4
När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och
förolämpning? (se avsnitt 3.3.1 och avsnitt 3.4)



Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra
talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till
tidigare.
Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av
att brottet beivras.
Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med
hänsyn till målsäganden.
Som ytterligare konkreta exempel beträffande förtal kan nämnas följande
situationer när åtal bör anses påkallat från allmän synpunkt





Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art
på den utpekade.
Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art
om den utpekade.
Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till
mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta
personen för andras missaktning.
Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en
målsägande mycket hårt.
Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att
överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal.
Åtal för förolämpning bör anses vara påkallat från allmän synpunkt i följande
fall


Vid återkommande förolämpningar under viss tid eller
Vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag
5
Om åklagaren anser att åtal för förtal får anses påkallat från allmän synpunkt
bör följande frågeställningar behandlas under utredningen (se avsnitt 3.3.2)
1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats?
2. Är brottet fullbordat?
3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal
eller grovt förtal att sprida dessa?
4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att
lämna dessa? Var uppgiften i så fall sann eller fanns det skälig grund för
den?
5. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva
brottsförutsättningarna?
Om det råder tveksamhet om anmälan avser tryckfrihetsyttrandefrihetsbrott bör följande åtgärder vidtas (se avsnitt 5)



eller
Om det råder tveksamhet om en misstanke eller anmälan ska
handläggas av allmän åklagare eller Justitiekanslern (JK) bör åklagaren i
första hand gå igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen.
Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK
alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via
Regeringskansliets växel (08-405 10 00) och på helger och kvällstid kan
JK nås på ett särskilt journummer (se sist i JK:s promemoria).
Anmälningar eller misstankar som ska handläggas av JK bör alltid
vidarebefordras till JK utan dröjsmål, dvs. omgående.
När det gäller konkurrensfrågor bör åklagaren vara särskilt vaksam på följande
frågeställningar (se avsnitt 6)



Vid genomgång av anmälningar om förtal, grovt förtal och förolämpning
bör man ta ställning till om det anmälda förfarandet även kan anses
innefatta andra brott.
Om det anmälda förfarandet innefattar brott med ett annat
skyddsintresse bör åtal för såväl ärekränkningsbrott som det andra
brottet övervägas.
Om skyddsintresset är detsamma, t.ex. vad avser förtal och ofredande,
föreligger sällan skäl för att åtala för båda brotten.
6
1.
Inledning
Utvecklingscentrum Stockholm påbörjade under 2010 ett kartläggningsarbete
kring fokusområdet ”Trygghet på Internet”. I samband med detta arbete och
genom överprövningsverksamheten konstaterades att det förelåg ett behov av att
ge rekommendationer kring såväl tillämpningen av den särskilda
åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB som handläggningen av misstankar om brott
mot personuppgiftslagen (1998:204).
Mot denna bakgrund initierades under 2011 ett projekt som avsåg ovanstående
frågor och projektet utmynnade i två rättspromemorior; en rättspromemoria om
förtal och förolämpning, RättsPM 2012:1, samt en rättspromemoria om
handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (PUL), RättsPM
2012:2.
Inom ramen för arbetet med fokusområdet ”Trygghet på Internet” genomfördes år
2011 en tillsyn.1
Denna promemoria ersätter RättsPM 2012:1. Det har i promemorian införts nya
avsnitt om den ändrade åtalsprövningsregeln, avsnitt 2.3 och 3.3.1 (se prop.
2013/14:47, SOU 2012:55). Frågor om sekretess och i viss mån skadestånd
behandlas
i
den
uppdaterade
promemorian,
liksom
frågor
om
förundersökningsledarskap och förundersökningsbegränsning. I övrigt har
uppdateringar avseende doktrin och rättsfall gjorts samt vidtagits vissa språkliga
och redaktionella ändringar. I den ursprungliga promemorian fanns en bilaga
angående den tillsyn som genomfördes inom ramen för utarbetandet av
promemorian. Denna bilaga finns alltjämt kvar trots att åtalsprövningsregeln
förändras den 1 juli 2014. Anledningen är att de ärenden som anges i bilagan
alltjämt kan ses som vägledning till åklagare.
Inom ramen för arbetet med att uppdatera denna rättspromemoria har samtliga
överprövningsärenden som avser förtal och förolämpningar speciallottats på en
handläggare sedan februari 2014.
Brottsförebyggande rådet fick i slutet av 2013 i uppdrag av regeringen att
genomföra en kartläggning av hot och kränkningar som sker på nätet. Uppdraget
ska redovisas till regeringen senast februari 2015. Under arbetet med
förändringarna i denna promemoria har diskussion förts med företrädare för
1
Tillsynsrapport från 2011 (ÅM-A 2011/0674).
7
Brottsförebyggande rådet. Under arbetet med promemorian har även kontakter
tagits med företrädare för Justitiekanslern.
Regeringen har gett en utredare i uppdrag att göra en bred översyn av det
straffrättsliga skyddet för den enskildes personliga integritet, särskilt när det gäller
hot och kränkningar på internet. Avsikten är att åstadkomma en modern och tydlig
strafflagstiftning som ger ett starkt skydd för den personliga integriteten.
Uppdraget ska redovisas den 31 januari 2016.
I 5 kap. 5 § BrB finns åtalsprövningsregeln och där framgår inledningsvis att
brotten förtal, grovt förtal och förolämpning inte får åtalas av annan än
målsägande. Detta förändras inte med den nya åtalsprövningsregeln från 1 juli
2014. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden
anger brottet till åtal får åklagaren, om vissa ytterligare förutsättningar är
uppfyllda, väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt.
Denna rättspromemoria syftar främst till att ge vägledning till åklagare när ett åtal
för ärekränkningsbrott bör anses vara påkallat från allmän synpunkt.
Brotten förtal, grovt förtal och förolämpning kan äga rum på olika sätt och i olika
medier. Om brotten äger rum i tryckta skrifter eller i andra medier som åtnjuter
ett grundlagsskydd är JK ensam åklagare. För att klargöra gränsdragningen mellan
JK:s behörighet och allmän åklagares behörighet har JK upprättat en promemoria
om kompetensfördelningen. Denna rättspromemoria syftar även till att ge
ytterligare rekommendationer kring kompetensfördelningen mellan JK och allmän
åklagare.
Rättspromemorian innehåller ett avsnitt om konkurrensfrågor. Det kan konstateras
att en del förfaranden, t.ex. omfattande verbala trakasserier av en annan person,
utpekande av någon som brottslig eller grova rasistiska eller homofobiska
uttalanden, inte bara skulle kunna klassificeras som ärekränkningsbrott utan även
andra brott, t.ex. brott mot PUL, ofredande, falsk tillvitelse eller hets mot
folkgrupp.
Utvecklingscentrum Stockholm kommer
att följa tillämpningen av
åtalsprövningsregeln. Det är därför värdefullt om information och beslut på
området lämnas hit under hand.
8
2.
Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB
2.1.
Förarbetena till äldre bestämmelser
I strafflagen var ärekränkningsbrott – förutom vissa specifika situationer där det
fanns ett krav på angivelse – s.k. målsägandebrott, vilket innebar att endast
målsäganden kunde väcka enskilt åtal.2
Straffrättskommittén föreslog att ärekränkningsbrotten skulle föras in under den
allmänna åtalsplikten med den inskränkningen att åtal endast fick ske om det var
påkallat från allmän synpunkt. Kommittén framhöll att i de flesta fall torde det
inte vara påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för ärekränkningsbrott och
att åklagarna ”utan vidare kan avvisa flertalet av de angivelser som kan förväntas”.
Straffrättskommittén menade dock att det fanns fall då en persons hela sociala
existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av
officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge.3
Flertalet av remissinstanserna var starkt kritiska mot straffrättskommitténs förslag
och menade att det skulle öppna upp för alltför många allmänna åtal för
ärekränkningsbrott. Riksåklagarämbetet konstaterade bl.a. att det ofta inte är
möjligt att utan förundersökning avgöra huruvida åtal kan anses påkallat från
allmän synpunkt och föreslog därför att förolämpningsbrottet konstruerades såsom
målsägandebrott och att det för övriga fall stadgades att allmänt åtal endast fick
väckas om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.
Riksåklagarämbetet anförde att ett genomförande av förslaget skulle medföra att
åklagarna blev överlupna med anmälningar om ärekränkningsbrott där det hävdas
att åtal är påkallat från allmän synpunkt. Även flera andra remissinstanser
förordade att förolämpning även fortsättningsvis skulle vara ett målsägandebrott.4
Departementschefen konstaterade inledningsvis att han med viss tvekan kommit
till uppfattningen att den allmänna åtalsrätten när det gäller ärekränkningsbrotten
borde vidgas, men att kommitténs förslag gick alltför långt. Den mest
ändamålsenliga lösningen, enligt departementschefen, var att förtals- och
förolämpningsbrotten alltjämt i princip fick vara målsägandebrott. Beträffande
förolämpningsbrottet borde grundsatsen gälla undantagslöst,5 men när det gällde
förtalsbrottet kunde det däremot vara befogat att allmän åklagare ingrep i särskilt
2
16 kap. 12 § strafflagen.
Se redogörelse för kommitténs förslag i prop. 1962:10, s. C 184 f.
4
Se redogörelse för remissinstanserna i prop. 1962:10, s. C 186 ff.
5
Dock ett undantag för ärekränkning mot ämbets- eller tjänstemän enligt 17 kap. i
departementsförslaget.
3
9
kvalificerade fall. Departementschefen anslöt sig till förslaget från
riksåklagarämbetet och menade att allmänt åtal fick ske om det av särskilda skäl
anses påkallat från allmän synpunkt samt att en förutsättning också borde vara att
målsäganden angivit brottet till åtal. Med denna restriktiva utformning av
lagtexten, menade departementschefen, att åklagarna fick anses ha stöd för att
utan mera ingående undersökning avvisa obefogade anmälningar. Det påpekades
vidare att om innehavare av allmän befattning utsattes för förtal, som avsåg hans
åtgärder i befattningen, torde det ofta föreligga särskilda skäl för att väcka allmänt
åtal.6
2.2.
Förändringar sedan brottsbalkens tillkomst
Den nuvarande lagtexten är i princip densamma som vid brottsbalkens tillkomst.
Under åren har en del redaktionella ändringar gjorts och det har även skett vissa
utvidgningar av den allmänna åtalsrätten när det gäller förolämpningsbrottet.
År 1975 upphävdes brottet ”missfirmelse av tjänsteman”; ett brott som låg under
allmänt åtal, och med anledning härav infördes en rätt att väcka allmänt åtal för
förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning.
Riksåklagaren ansåg i remissyttrandet att den föreslagna åtalsprövningsregeln i 5
kap. 5 § var alltför restriktiv och menade att orden ”av särskilda skäl” borde utgå.7
Denna uppfattning delades dock inte av departementschefen som ansåg att det
endast skulle vara möjligt för allmän åklagare att, efter angivelse av målsäganden,
beivra gärningen när det av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt.8 Några
konkreta exempel på sådana fall gavs dock inte i propositionen.
År 1982 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med
anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller
trosbekännelse.9 I samband med införandet underströk departementschefen att en
återhållsam tillämpning av åtalsregeln var åsyftad och allmänt åtal ska väckas
endast i mer svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på ras eller
liknande kännetecken. Som exempel nämndes att någon vid upprepade tillfällen
utsätts för sådan förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde.10
6
Prop. 1962:10, s. C 188 f.
Prop. 1975:78, s. 138.
8
Prop. 1975:78, s. 153 och s. 176.
9
Prop. 1981/82:58.
10
Se prop. 1981/82:58, s. 20 och s. 24.
7
10
År 1987 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med
anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.11 I förarbetena konstaterades att
skyddet för de homosexuella bör utformas så att det överensstämmer med det
skydd som andra minoritetsgrupper har och i propositionen uttalades att
åtalsregeln bör tillämpas återhållsamt i enlighet med vad som redan nu följer av
praxis.12
År 2003 togs kravet på målsägandens angivelse bort för brott riktade mot barn.13
2.3.
Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB från och med 1 juli 2014
5 § Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden.
Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat
fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta
anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser
1. förtal och grovt förtal,
2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,
3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras,
hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller
4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella
läggning.
Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande
make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda
skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.
Innebär brott som avses i 1–3 §§ att någon genom att förgripa sig på en
främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande
makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet
åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan
förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta.
Den 1 juli 2014 förändras åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB på det sättet att
kravet i första stycket på särskilda skäl för att väcka åtal tas bort. Förutsättningen
för att få väcka åtal efter den 1 juli 2014 är att åtal kan anses påkallat från allmän
synpunkt. Precis som tidigare krävs att brottet riktar sig mot någon under 18 år
eller att målsägande anger brottet till åtal. Begränsningarna i 5 kap. 5 § första
stycket p. 2 – 4 BrB avseende förolämpning kommer fortfarande att gälla och det
11
Prop. 1986/87:124 som språkligt ändrades genom prop. 2007/08:95.
Prop. 1986/87:124, s. 39.
13
Prop. 2002/03:53.
12
11
har inte skett någon förändring av dessa regler. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 §
andra stycket BrB för förtal av avliden ändras inte heller utan där kommer det
alltjämt krävas att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Inte heller
tredje stycket ändras på annat sätt än språkligt.
2.3.1.
Förarbetsuttalanden
Regeringen har i propositionen uttalat att det finns en stor obalans mellan
målsäganden och motparten, särskilt när det gäller förtal i medier (prop.
2013/14:47 s. 24). Denna omständighet har tidigare påtalats men förslagen har
inte då lett till någon förändring. Bakgrunden till att åtalsprövningen nu ändras är
att samhället förändrats framförallt genom internet som gjort det möjligt att snabbt
sprida information till väldigt många. Tillsammans med det förhållandet att
uppgifterna finns kvar på internet och är sökbara under lång tid, medför det att
konsekvenserna för den som anser sig förtalad är svårare än vid traditionella
publiceringar. Regeringen noterar också att klimatet i olika diskussionsfora är hårt
och att många, inte minst unga personer, ”hängs ut” på nätet på ett sätt som kan
drabba dem avsevärt.
Av nu nämnda skäl vill regeringen stärka enskilda personers processuella skydd när
de utsätts för ärekränkningsbrott och menar att det allmänna i något större
utsträckning än tidigare ska ansvara för att dessa brott beivras straffrättsligt och
ändrar därför åtalsprövningsregeln på sätt som sagts ovan. Denna utvidgning
möjliggör något fler ingripanden från det allmänna mot förtal och förolämpningar
på internet.
När det gäller åklagarnas arbete med inkomna anmälningar bör redan kravet på att
åtal ska vara påkallat ur allmän synpunkt innebära att åklagare även fortsättningsvis
i de flesta fall kommer att kunna avfärda obefogade anmälningar utan någon mer
ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26).
Genom att ta bort kravet på särskilda skäl sänks nivån alltså något i förhållande till
tidigare och det innebär att allmänt åtal i fortsättningen inte ska begränsas till de
mest kvalificerade fallen. Som exempel på när allmänt åtal bör kunna anses
påkallat från allmän synpunkt anges i propositionen att det finns ett klart
samhällsintresse av att brottet beivras. Så kan vara fallet om en brottstyp tar sig
särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i samhället, t.ex.
ärekränkningsbrott som begås via internet eller som på andra sätt får en stor
spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte handlar
om brott av endast mindre allvarlig karaktär (prop. 2013/14:47 s. 38).
12
Det bör också anses påkallat från allmän synpunkt när det finns starka skäl med
hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar, som t.ex. situationer när en
enskild drabbas mycket hårt av förtalet/förolämpningen objektivt sett (prop.
2013/14:47 s. 25). Vid bedömningen bör beaktas den kränkande uppgiftens
karaktär och den spridning som uppgiften har fått. Även omständigheten att
brottet riktat sig mot en ung person kan ha betydelse. Precis som tidigare blir det
inte aktuellt att väcka allmänt åtal för ärekränkningsbrott som är ett led i en
pågående smutskastning mellan olika grupperingar.
2.3.2.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Lagändringen i 5 kap. 5 § BrB träder i kraft 1 juli 2014. Det finns inga
övergångsbestämmelser. Det är ju inte fråga om ändring av strafflagstiftning eller
beträffande påföljd, förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott utan det
är en åtalsprövningsregel som ändras och därmed finns enligt Utvecklingscentrum
Stockholms mening inget hinder mot retroaktivitet. Åtalsprövningsregeln bör
således tillämpas med början 1 juli 2014 oavsett när gärningen i fråga har begåtts.
2.4.
Förutsättningar för allmänt åtal enligt 5 kap. 5 § BrB
2.4.1.
Allmänna utgångspunkter
Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott, vilket innebär att huvudregeln
är att målsäganden själv får väcka enskilt åtal för att beivra påstådd brottslighet.
Detta framgår av den första meningen i 5 kap. 5 § BrB där det anges att brott som
avses i 1 – 3 §§ (förtal, grovt förtal och förolämpning) inte får åtalas av annan än
målsägande.
Under vissa förutsättningar får dock allmänt åtal väckas för förtal, grovt förtal och
förolämpning.

En första förutsättning för allmänt åtal är att brottet ska ha riktat sig mot
någon som är under 18 år eller att målsäganden har angivit brottet till åtal
(se undantaget i 20 kap. 4 § RB, där det anges att om en handling
innefattar flera brott och något av dem hör under allmänt åtal, må sådant
åtal äga rum även för de övriga brotten).

En andra förutsättning är att åtal ska anses vara påkallat från allmän
synpunkt (se avsnitt 3.3.1).

En tredje förutsättning, som enbart gäller allmänt åtal för förolämpning, är
att vissa kvalificerade situationer ska ha förelegat. Om någon av dessa inte
13
föreligger är det i princip inte möjligt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning (se dock undantaget i 20 kap. 4 § RB som angetts ovan). Det
krävs att det är fråga om förolämpning mot någon 1) i eller för hans eller
hennes myndighetsutövning, 2) med anspelning på hans eller hennes ras,
hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse eller 3) med
anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. Se vidare avsnitt 3.4.
2.4.2.
Målsägandens ålder eller målsägandens angivelse – första
förutsättningen för allmänt åtal
Målsägandens ålder
Tidigare var barn beroende av att dess vårdnadshavare agerade i åtalsfrågan (se 20
kap. 14 § rättegångsbalken), vilket inte alltid var en tillfredsställande ordning;
särskilt då vårdnadshavaren eller någon som stod denne nära begått brottet mot
barnet. År 2003 genomfördes ett antal lagstiftningsåtgärder för att stärka skyddet
för barn. En av dessa innebar att brotten förtal och grovt förtal lades under allmänt
åtal om brotten riktat sig mot någon som inte fyllt 18 år. Detsamma gäller
förolämpning mot barn i de uppräknade fallen.14
Målsägandens angivelse
Om målsäganden har fyllt 18 år krävs att han eller hon har angivit brottet till åtal
för att åklagaren ska kunna väcka allmänt åtal (jämför dock vad som ovan sagts
angående 20 kap. 4 § RB).
Av 20 kap. 3 § andra stycket RB framgår att åklagarens beslut att väcka åtal i vissa
fall kan vara beroende av ett särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller
angivelse av målsäganden. Angivelse av brott ska enligt 20 kap. 5 § RB ske hos
åklagare eller polismyndighet. Någon särskild form för angivelsen föreskrivs inte,
men det ankommer på åklagaren att kunna styrka att angivelse skett om det
ifrågasätts. I praktiken sker det på så sätt att det särskilt antecknas på polisanmälan
att angivelse skett. JO har anfört att om målsäganden anmält brottet till Polisen får
brottet åtalas av åklagaren och någon särskild lämplighetsprövning av åtalsfrågan
ska inte göras.15
Detta innebär, som huvudregel, att om målsäganden har gjort en polisanmälan om
förtal, grovt förtal eller förolämpning får även han eller hon anses ha angivit brottet
till åtal. För det fall målsäganden själv har sökt upp en polisman eller en
polisstation eller om målsäganden genom skrivelse eller telefonkontakt anmält
14
15
Prop. 2002/03:53.
Se JO 1973 s. 115 (se även NJA 1994 s. 555).
14
brottet får angivelse antas ha skett oavsett om detta sedan antecknats i
polisanmälan eller inte. Om det däremot är så att en polisman mer på eget
initiativ, t.ex. inom ramen för ett ingripande, upptagit en anmälan om något eller
några av de nämnda brotten utan att inhämta ett samtycke från målsäganden bör
denne i ett tidigt skede av förundersökningen särskilt tillfrågas om brottet anges till
åtal.
2.4.3.
Påkallat från allmän synpunkt – andra förutsättningen för allmänt åtal
En andra förutsättning för ett allmänt åtal för förtal, grovt förtal och förolämpning
är att åtal anses påkallat från allmän synpunkt.
Såsom angivits ovan är tanken att allmänt åtal endast är avsett att förekomma i
undantagsfall men att allmänt åtal från 1 juli 2014 inte längre begränsas till de
mest kvalificerade fallen.
I bilagan redogörs för hur den tidigare åtalsprövningsregeln, där det krävdes att det
var av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt, har tillämpats av åklagare.
Anledningen till att bilagan alltjämt är bifogad denna promemoria är att de
ärenden som anges i bilagan alltjämt kan ses som vägledning till åklagare. I nästa
avsnitt ges rekommendationer för hur den nya åtalsprövningsregeln bör tillämpas.
15
3.
Rekommendationer m.m.
3.1.
Beslut om förundersökning och förundersökningsbegränsning
Beslut att inleda förundersökning ska fattas av polismyndighet eller åklagare. Har
det inletts av polis och är det inte av enkel beskaffenhet ska ledningen av
förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för
brottet (23 kap. 3 § RB). I ÅFS 2005:9 med bilaga, det s.k. fördelningscirkuläret,
regleras närmare vem som är förundersökningsledare.
Fr.o.m. januari 2013 har polismyndighet behörighet att i vissa fall besluta om
förundersökningsbegränsning inom ramen för sitt förundersökningsledarskap (se 23
kap. 4 a § sista stycket RB). Det innefattar även rätt att i motsvarande fall besluta
om att inte inleda förundersökning. Finns inte någon skäligen misstänkt har
polismyndighet behörighet att lägga ner eller inte inleda förundersökning, bl.a. då
det kan antas att åtal inte kommer att väckas på grund av en regel om särskild
åtalsprövning, som ju är fallet vid ärekränkningsbrott.
I sammanhanget kan det noteras att det för förundersökningsbegränsning krävs att
något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att
förundersökningen läggs ned eller inte inleds. Detta gäller ju oavsett om polis eller
åklagare beslutar. Riksåklagarens riktlinjer RåR 2008:2 behandlar reglerna om
förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse för att ge åklagare vägledning.
Riktlinjerna
behandlar
endast
översiktligt
de
beslut
om
förundersökningsbegränsning som görs mot bakgrund av en särskild
åtalsprövningsregel men det framgår att åklagare ibland måste överväga om det
finns ett särskilt intresse av att saken utreds (se s. 8 i RåR 2008:2, del II under
”Inledning”). Det utesluts inte att ett förundersökningsbegränsningsbeslut i vissa
fall bör senareläggas för att tillgodose målsägandens berättigade intresse av att
genom utredningen få underlag för en egen talan om skadestånd eller annat enskilt
anspråk (se riktlinjerna del II under avsnitt 3.3.3.3.). De skäl som från allmän
synpunkt gör ett allmänt åtal påkallat måste emellertid hänföra sig till
omständigheterna i det enskilda fallet och kan inte utgöras av omständigheter som
regelmässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen.
16
3.2.
Handläggning av anmälningar




När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för
åtalsprövning bör det först göras en bedömning av om det finns
anledning att anta att brott har förövats. Ett ställningstagande att viss
anmäld händelse är att bedöma som ett brott kan också få betydelse i
andra sammanhang.
Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste
därefter en bedömning göras om åtal kan anses påkallat från allmän
synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att
en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell
läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Se nedan i
avsnitt 3.3.1 och avsnitt 3.4 om när åtal kan anses påkallat från allmän
synpunkt.
Om det bedöms att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska
förundersökning inte inledas eller läggas ned med hänvisning till
åtalsprövningsregeln.
Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att
brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5
kap. 1 § 2 stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit
försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar, se
mer i avsnitt 3.3.2.
Brott?
När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in är det viktigt att först
göra en översiktlig bedömning av om brott överhuvudtaget kan anses föreligga.
Såsom beskrivs i denna promemoria är vissa uttalanden om t.ex. värdeomdömen
(att någon är ful eller otrevlig) inte ens brottsliga. Detsamma gäller om någon
spridit uppgifter om att en person dömts för t.ex. trafik- eller andra
ordningsförseelser (se framför allt under punkten 3 i avsnitt 3.3.2). Om det vid
denna översiktliga bedömning av anmälan och eventuellt andra handlingar kan
konstateras att det inte finns anledning att anta att brott överhuvudtaget har
begåtts ska förundersökning inte inledas eller läggas ned på denna grund. Som
anges i propositionen innebär kravet på att åtal ska vara av allmän synpunkt
påkallat att åklagare även i fortsättningen i de flesta fall kommer kunna avfärda
obefogade anmälningar utan mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26).
Jämför dock avsnitt 3.1 angående vad som sägs om att det enskilda intresset inte
får åsidosättas.
17
Det ställningstagande som görs beträffande frågan om brott kan anses föreligga kan
få betydelse i andra sammanhang. I en civilrättslig process kan t.ex. beslutet att
inte inleda förundersökning på grund av åtalsprövningsregeln åberopas som stöd
för att det är fråga om ett brottsligt förtal som ger grund för skadestånd. Det är
därför av vikt att ge en rättvisande och korrekt bild av den bedömning som gjorts i
fråga om händelsen är att se som ett brott eller inte.
Personuppgiftslagen?
I sammanhanget finns det skäl att påpeka att många anmälningar om förtal på
internet även kan anses innefatta brott mot PUL även om detta inte uttryckligen
framgår av anmälan. För handläggning av sådana brott finns en särskild
rättspromemoria (se RättsPM 2012:2 Brott mot personuppgiftslagen). Om
åklagaren vid en översiktlig genomgång av anmälan bedömer att brott mot PUL
kan ha begåtts bör en sådan misstanke registreras och förundersökning inledas
beträffande detta brott. Denna förundersökning bör dock kunna överlämnas till
Polisen för fortsatt handläggning under förutsättning att brottet anses vara av enkel
beskaffenhet.
Påkallat från allmän synpunkt?
Om det som påstås i anmälan objektivt sett kan betraktas som förtal eller
förolämpning finns det skäl att gå vidare och bedöma om det är påkallat från
allmän synpunkt att väcka åtal för brottet. Under avsnitt 3.3.1 ges rekommendationer kring när det ska anses vara påkallat från allmän synpunkt att väcka
åtal för dessa brott. Under avsnitt 3.3.2 ges rekommendationer kring vilka
frågeställningar som bör behandlas när det gäller utredningar om förtal. Om
åklagaren anser att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning
antingen inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Det
finns emellertid i 20 kap. 5 § BrB en bestämmelse beträffande vissa kategorier av
personer som innebär en utvidgning av åklagares åtalsrätt. I bestämmelsen anges
att åklagare beträffande angivna kategorier får åtala oberoende av vad som annars
kan vara föreskrivet. I dessa fall torde allmänt åtal kunna bli fallet trots att det inte
kan anses påkallat från allmän synpunkt.
Skyldighet att uttala sig?
Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har
begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 § andra stycket
BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan
leda till att gärningen är fri från ansvar (se mer i avsnitt 3.3.2).
18
3.3.
Förtal och grovt förtal
3.3.1.
Tillämpning av den ändrade åtalsprövningsregeln
När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och
förolämpning?



Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra
talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till
tidigare.
Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av
att brottet beivras.
Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med
hänsyn till målsäganden.
Som ytterligare konkreta exempel beträffande förtal kan nämnas följande
situationer när åtal bör anses påkallat från allmän synpunkt





Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art
på den utpekade
Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art
om den utpekade
Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till
mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta
personen för andras missaktning
Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en
målsägande mycket hårt
Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att
överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal
Genom att ta bort kravet på särskilda skäl sänks ribban något för allmänt åtal
beträffande ärekränkningsbrotten och åklagare kommer i något högre grad kunna
bistå enskilda som t.ex. utsatts för förtal på internet. Huvudregeln är dock
fortfarande att det är målsäganden själv som får väcka enskilt åtal. Kravet på att
åtal ska vara påkallat från allmän synpunkt bör enligt propositionen innebära att
åklagare även fortsättningsvis i de flesta fall kommer kunna avfärda obefogade
anmälningar utan någon mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Det är
inte fråga om en utökning på det sättet att fler gärningar kommer att vara
straffbara utan det rör sig om en ökad möjlighet till allmänt åtal. Att det krävs
angivelse när målsäganden är över 18 år förändras inte och begränsningarna
avseende förolämpning kommer fortfarande att gälla.
19
I förarbetena (se avsnitt 2.3) uttalas att möjligheterna för det allmänna att ingripa
bör utvidgas i viss mån och att det framförallt är internet som föranleder
förändringen som ju gjort det möjligt att snabbt sprida information till väldigt
många. Informationen på internet sparas ofta väldigt länge och är dessutom sökbar.
Det är inte aktuellt att väcka allmänt åtal för förtal eller förolämpning som t.ex. är
ett led i en pågående maktkamp eller smutskastning mellan olika grupperingar
inom en organisation eller liknande sammanslutning. Detta är ingen förändring
jämfört med tidigare.
Det anges i propositionen främst två typsituationer för när åtal bör kunna anses
påkallat från allmän synpunkt.
Klart samhällsintresse?
Det ena är om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Så kan vara
fallet om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i
samhället, t.ex. ärekränkningsbrott som begås via internet eller som på andra sätt
får en stor spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte
handlar om brott av endast mindre allvarlig karaktär (se prop. 2013/14:47 s. 38).
De skäl som gör ett allmänt åtal påkallat måste självfallet hänföra sig till
omständigheterna i det enskilda fallet och kan enligt Utvecklingscentrum
Stockholms mening inte utgöras av omständigheter som regelmässigt eller mycket
frekvent förekommer vid brottstypen.
Starka skäl med hänsyn till målsäganden?
Vidare anförs i propositionen att det bör anses påkallat från allmän synpunkt när
det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar, som
t.ex. situationer när en enskild drabbas mycket hårt av förtalet/förolämpningen
objektivt sett. Vid bedömningen bör beaktas den kränkande uppgiftens karaktär
och den spridning som uppgiften har fått och omständigheten att brottet riktat sig
mot en ung person kan också ha betydelse (prop. 2013/14:47 s. 38). Detta torde
inte vara någon förändring jämfört med vad som tidigare gällt.
Ytterligare vägledning
Nedanstående beskrivningar kan ses som vägledning från Utvecklingscentrum
Stockholm.
20
-
Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den
utpekade
Om en person, utan målsägandens medgivande, sprider bilder eller filmer av
sexuell och integritetskränkande art (t.ex. bilder eller filmer som föreställer onani
eller samlag) och där målsäganden kan identifieras eller där det påstås att en viss
målsägande figurerar och detta inte framstår som osannolikt bör utgångspunkten
vara att allmänt åtal ska väckas. Spridning av enstaka nakenbilder som enbart
föreställer målsägandens kropp torde knappast vara tillräckligt för att åtal ska anses
påkallat från allmän synpunkt.
Om bilderna eller filmerna spridits på internet bör åtal för grovt förtal väckas
eftersom bilderna/filmerna då fått en mycket stor spridning och gärningen i övrigt
varit ägnad att medföra allvarlig skada för målsäganden. Jämför även dom av den
10 april 2014 i Svea hovrätts mål B 11695-13 genom vilken gärningsmannen
dömdes för grovt förtal för att ha visat film på målsäganden för några av dennes
kamrater. Se också avsnitt 3.3.2 där det under punkten 3 redogörs för en dom från
Göta hovrätt där en nakenbild utan nedsättande text ansetts förmedla nedsättande
uppgifter.
-
Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den
utpekade
Såsom redogörs för i bilagan har det väckts en del allmänna åtal då inte bara filmer
eller bilder av sexuell art på målsäganden spridits utan även då enbart sådana
uppgifter spridits. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad från den 1
juli 2014 bör allmänt åtal endast väckas då en stor spridning har skett (t.ex. via
internet eller spridning till ett stort antal personer alternativt till personer som är
bekanta med målsäganden) och då särskilt integritetskränkande uppgifter av
sexuell art har spridits. Exempel på detta kan vara när en falsk annons har
publicerats som innehåller sådana uppgifter samt även kontaktuppgifter till
målsäganden eller då det påstås att den identifierbara målsäganden arbetar som
prostituerad.
Att det bör krävas stor spridning är ju mindre än omfattande spridning, vilket
tidigare behövdes för att väcka allmänt åtal. Om den misstänkte endast har satt
upp en eller ett par lappar med kränkande uppgifter av sexuell art om
målsäganden (t.ex. att målsäganden är prostituerad) eller spridit sådana uppgifter i
grannskapet bör utgångspunkten vara att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt.
21
-
Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket
allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras
missaktning
För straffbarhet för förtal förutsätts att den lämnade uppgiften, t.ex. att utpeka
någon som brottslig, är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta
den beskyllde för andras missaktning, vilket ställer ett krav på att det ska vara fråga
om en brottslighet av allvarligare beskaffenhet. För det fall det kan konstateras att
ett uttalande i och för sig är kränkande och således kan bedömas som förtal är
nästa fråga om det var försvarligt att lämna uppgiften. Den som lämnat en
kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar om han eller hon var skyldig att
uttala sig eller om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att
lämna uppgift i saken. Ibland kan det vara försvarligt att publicera uppgifter om att
någon gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och det förekommer relativt ofta att
olika dags- och kvällstidningar publicerar uppgifter om vilka som har dömts för
brott.
Enligt Utvecklingscentrum Stockholms uppfattning kan det i och för sig vara
straffbart att dra fram en gammal dom ur glömskan om det inte finns
beaktansvärda skäl att göra det. Det måste dock vara straffritt i ganska stor
utsträckning att som varning fästa andras uppmärksamhet på att någon begått brott
eller ådragit sig misstanke om det.
Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal för förtal
endast i undantagssituationer väckas då den misstänkte har spridit uppgifter om att
någon är brottslig. Om det genom kontroller kan konstateras att uppgiften i och
för sig är riktig, dvs. att målsäganden de facto har dömts för det påstådda brottet,
bör utgångspunkten vara att allmänt åtal inte ska väckas. Även i de fall då det
framstår som helt uppenbart att målsäganden inte har begått brottet och alltså inte
är brottslig bör presumtionen vara att åtal inte ska väckas. Något förenklat kan
sägas att ju mer osannolikt påståendet är och knappt förtjänar att tas på allvar,
desto mindre anledning att väcka åtal.
För att ett åtal ska anses vara påkallat från allmän synpunkt torde krävas att det
handlar om osanna påståenden om mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt
ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex.
kunna vara om en person i grannskapet eller på internet har utpekats som pedofil
eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju
mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att
överväga allmänt åtal.
22
Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en
målsägande mycket hårt
-
I Straffrättskommitténs betänkande angavs att det fanns fall då en persons hela
sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov
av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge. Med den
utformning som åtalsprövningsregeln nu har kan det förekomma situationer där
målsägande drabbas mycket hårt objektivt sett av en stor spridning av olika former
av särskilt klandervärda uppgifter. I sådana situationer bör ett allmänt åtal vara
påkallat från allmän synpunkt.
En förutsättning är att uppgifterna i sig ska vara särskilt klandervärda från en
objektiv utgångspunkt. Vidare är det viktigt att i det enskilda fallet bedöma vilka
konsekvenserna blivit för målsäganden med anledning av att uppgifterna spridits.
Det krävs också för allmänt åtal att det skett en stor spridning av dessa särskilt
klandervärda uppgifter.
Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga
allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal
-
Om det förfarande som är aktuellt bedöms som grovt förtal, t.ex. på grund av
allvarligheten i beskyllningarna eller den stora spridningsrisken, finns det större
anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal.
Det bör dock noteras att någon av de ovan angivna situationerna också bör
föreligga för att ett allmänt åtal överhuvudtaget ska kunna komma ifråga.
3.3.2.
Vanliga frågeställningar vid utredning då allmänt åtal för förtal anses
påkallat
Om åklagaren anser att åtal för förtal får anses påkallat från allmän synpunkt
bör följande frågeställningar behandlas under utredningen
1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats?
2. Är brottet fullbordat?
3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal
eller grovt förtal att sprida dessa?
4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att
lämna dessa? Var uppgiften i så fall sann eller fanns det skälig grund för
den?
5. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva
brottsförutsättningarna?
23
1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats?
Liksom beträffande övriga brott måste en sedvanlig bevisvärdering göras för att
utreda vilka uppgifter som har lämnats. Enbart ett påstående från målsäganden om
att vissa uppgifter har spritts är inte tillräckligt för att gå vidare med ett åtal om
förtal eller grovt förtal med mindre än att den misstänkte medger att han eller hon
har spritt de aktuella uppgifterna.
2. Är brottet fullbordat?
Av kommentaren till brottsbalken framgår att det förutsätts att en uppgift lämnas
och att det görs till någon annan än den beskyllde. Brottet är att anse som
fullbordat så snart uppgiften har kommit till tredje mans kännedom. Om det
däremot inte är styrkt att uppgiften kommit till tredje mans kännedom, även om
den gjorts tillgänglig för andra, kan inte brottet anses fullbordat.16 Genom en dom
från Hovrätten över Skåne och Blekinge den 2 april 2014, mål B 3425-13, dömdes
en person för att ha lagt ut intima fotografier på målsäganden på en viss hemsida
på internet. En domare var dock skiljaktig i skuldfrågan och anförde att det för en
fällande dom inte är tillräckligt att det endast har funnits en risk för att någon
annan tagit del av bilder som i sitt sammanhang kan innebära förtal och att enbart
publicerande på internet inte gör att förtalsbrottet är fullbordat.
I sammanhanget är det värt att nämna en dom av den 1 november 2013 från Svea
hovrätt, mål B 4039-12, där domstolen skriver att det i rättspraxis inte finns stöd
för att betrakta ett förtal som begås på det aktuella sättet som ett s.k. perdurerande
brott. Det var i domen inte fråga om uppgifter som hade lagts ut på internet utan
det var fråga om uppgifter i handlingar som lämnats in till domstol i där pågående
ärende. Preskriptionstiden räknades från den dag då brottet begicks, dvs. från den
dag då handlingarna lämnades in till respektive domstol.
3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt
förtal att sprida dessa?
En förutsättning för att en person ska kunna dömas till ansvar för förtal eller grovt
förtal är att han eller hon utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt
levnadssätt eller eljest lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras
missaktning. Att publicera en nakenbild utan nedsättande text är vanligen inte att
se som förtal då nakenheten i sig inte anses utgöra en nedsättande uppgift. Jämför
dock Göta hovrätts dom den 18 februari 2014 i mål B 2417-13 där en person
dömdes för att på Facebook ha lagt ut ett fotografi (utan tillhörande text) där en
ung målsägande var naken. Vid en bedömning av om en nakenbild utan
16
NJA 2008 s. 946, jfr dock NJA 1992 s. 594.
24
nedsättande text är att se som förtal har samtliga omständigheter betydelse. I nyss
nämnda dom anges bildens karaktär samt åldern på målsäganden som
omständigheter av betydelse för att bilden ansetts förmedla nedsättande uppgifter.
Förtal omfattar inte bara uppgifter om en bestämd gärning eller omständighet utan
även mera allmänna ärekränkande omdömen. Det krävs dock att det är uppgifter
med viss konkretion och inte enbart ett värdeomdöme. Som exempel på konkreta
uppgifter som kan utgöra förtal kan nämnas påståenden om att en person är
pedofil eller alkoholist. Ett påstående om att någon är ful eller otrevlig är däremot
att anse som ett värdeomdöme.
För straffbarhet förutsätts vidare att uppgiften är av nedsättande beskaffenhet. Den
ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning.17 Det utmärkande
för uttalandena bör vara att de genom sitt innehåll typiskt sett duger för att utsätta
denne för andras missaktning. Som exempel har i brottsbeskrivningen angivits att
någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. I
båda fallen ska det vara sådana uppgifter som kan dra med sig andras missaktning;
det måste således vara fråga om en brottslighet eller ett klandervärt levnadssätt av
allvarligare beskaffenhet.
Som exempel på brottslighet som inte kan anses vara av allvarligare beskaffenhet, i
den mening att den är ägnad att utsätta någon för andras missaktning, kan nämnas
olika former av trafikförseelser och ordningsförseelser. Ett spridande av en uppgift
om att någon dömts för t.ex. fortkörning kan således inte konstituera ansvar för
förtal.
Även beträffande klandervärt levnadssätt krävs att det är av allvarligare
beskaffenhet för att ansvar för förtal ska kunna komma ifråga. En bedömning
måste alltid göras i varje enskilt fall, men påståenden om att någon är otrogen,
sprider lögner eller är promiskuös kan knappast med automatik anses vara
klandervärda levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Jämför en dom från
Hovrätten över Skåne och Blekinge den 2 april 2014 i mål B 3425-13 där en
person dömdes för att ha lagt ut målsägandebilder av intim karaktär på en hemsida
där det huvudsakligen fanns bilder på personer som påstods ha varit otrogna mot
sina respektive. Om någon sprider uppgifter om att en person är alkoholist,
17
Se NJA 1992 s. 594 (samlag mellan två personer), NJA 1994 s. 637 (fotomontage på
kända personer i sexuella situationer), RH 1992:58 (uppgifter till en socialnämnd om att
modern till ett barn setts berusad), RH 1994:14 (påståenden om att en läkare saknade
nödvändiga kunskaper), RH 1997:61 (en kontaktannons på internet med sexuella
anspelningar i annans namn) och Svea hovrätts dom den 28 november 2011 i mål B 461111 (spridande av sexuella bilder på en f.d. flickvän till ett 40-tal av målsägandens vänner).
25
narkotikamissbrukare eller ägnar sig åt eskortservice bör detta kunna bedömas som
förtal.
4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna
dessa? Var uppgiften sann eller fanns det skälig grund för den?
För det fall det kan konstateras att ett uttalande i och för sig är kränkande och
således kan bedömas som förtal är nästa fråga om det var försvarligt att lämna
uppgiften. Den som lämnat en kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar
om han eller hon var skyldig att uttala sig eller om det annars, med hänsyn till
omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgift i saken.18 Bedömningen av om
publiceringen varit försvarlig ska dock inte grundas på om uppgiften var sann eller
om det fanns skälig grund för den.
Nästa steg i bedömningen är att avgöra om uppgiften var sann eller uppgiftslämnaren haft skälig grund för den. Det åligger den som påstått en viss uppgift att
bevisa att uppgiften varit sann eller att han eller hon i vart fall haft skälig grund för
uppgiften.19 Om den misstänkte försöker bevisa att hans beskyllning var sann är
det givet att den andra sidan får föra motbevisning kring detta, men det är viktigt
att endast relevanta fakta dras fram i förundersökningen och rättegången.
Bevisning om uppgiftens sanningshalt får således endast föras i de fall det finns en
skyldighet att uttala sig eller om det anses försvarligt att lämna uppgiften. För det
fall att det inte finns sådan skyldighet att uttala sig eller det inte anses försvarligt
att lämna uppgiften, saknas anledning att gå vidare med frågan om uppgiften var
sann eller om det fanns skälig grund för den. Se även dom den 21 mars 2014 från
Hovrätten för Övre Norrland i mål FT 764-12.
5. Har gärningsmannen
brottsförutsättningarna?
haft
uppsåt
i
förhållandet
till
de
objektiva
Den sista frågan som ska behandlas vid ett eventuellt åtal om förtal eller grovt
förtal är om gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva
brottsförutsättningarna. Han eller hon ska således uppsåtligen ha lämnat en uppgift
18
Se NJA 2003 s. 567 (försvarligt att publicera en uppgift om att en partiledare skulle
medverka i en pornografisk film) samt NJA 2006 s. 16 och RH 2002:39 (försvarligt att
publicera uppgifter om polismän och misstänkta i utredningen om mordet på Olof Palme).
19
Se NJA 2006 s. 16 där de publicerade uppgifterna hämtats från ett betänkande av en
statlig utredning och där HD konstaterade att sådana uppgifter bör kunna tas för goda utan
närmare källkontroll.
26
om en annan person och därvid ägt kännedom om de omständigheter som gjorde
uppgiften ägnad att utsätta denne för andras missaktning.20
3.4.
Förolämpning
När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och
förolämpning?



Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra
talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till
tidigare.
Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av
att brottet beivras.
Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med
hänsyn till målsäganden.
Åtal för förolämpning bör anses vara påkallat från allmän synpunkt i följande
fall

Allmänt åtal för förolämpning bör övervägas
o Vid återkommande förolämpningar under viss tid eller
o Vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag
Utöver vad som anges i avsnitt 3.3.1. angående vilka typsituationer som enligt
propositionen leder till att åtal bör kunna anses påkallat från allmän synpunkt, bör
följande gälla vid förolämpning.
Språket och språkbruket förändras över tiden. Det som tidigare ansågs vara mycket
kränkande tillmälen för en större krets betraktas numera ofta som en del av det
allmänna språket i olika sammanhang. Exempel på sådana ord är ”bög” och
”svartskalle”. Orden eller skällsorden uppfattas fortfarande som kränkande för
många, men de används i så pass stor utsträckning i vissa sammanhang att det kan
ifrågasättas om allmänna åtal verkligen ska väckas för förolämpning i dessa fall.
Av tidigare förarbeten till bestämmelsen om förolämpning framgick tydligt att allmänna åtal för förolämpning endast ska väckas i ”särskilt kvalificerade fall”. Som
exempel angavs att någon vid upprepade tillfällen utsätts för förolämpning på sin
20
Se NJA 1990 s. 231 där en lagman ansågs ha agerat uppsåtligen genom att anslå ett
protokoll på en anslagstavla med missaktande uppgifter om en domare.
27
arbetsplats eller i sitt bostadsområde. Tanken är nu att allmänt åtal inte endast ska
begränsas till dessa särskilt kvalificerade fall.
Precis som vid förtal är presumtionen alltjämt att åklagare endast undantagsvis ska
föra talan. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal
för förolämpning endast väckas i de fall då det skett återkommande förolämpningar
under viss tid eller vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag.
Det är inte aktuellt att väcka allmänt åtal för förtal eller förolämpning som t.ex. är
ett led i en pågående maktkamp eller smutskastning mellan olika grupperingar
inom en organisation eller liknande sammanslutning (prop. s. 26). Detta är ingen
förändring jämfört med tidigare.
I fall då en eller flera målsägande har blivit utsatt för återkommande förolämpningar under viss tid, t.ex. genom att bli kallad ”bögjävel”, ”jävla svartskalle” eller
liknande, bör allmänt åtal för förolämpning övervägas; särskilt om förolämpningarna har ägt rum på arbetsplatsen eller i skol- och bostadsmiljö. I dessa
fall torde dock i första hand åtal för ofredande kunna aktualiseras (se vidare under
avsnitt 6).
Allmänt åtal bör även övervägas när förolämpningen är särskilt grov. Det kan vara
såväl situationen i vilken förolämpningen framförs som innehållet i själva
förolämpningen som gör förolämpningen särskilt grov. Som exempel kan nämnas
att en person skymfar en annan på ett mycket allvarligt sätt genom utstuderade
och förnedrande uttalanden. Däremot kan det inte anses vara påkallat från allmän
synpunkt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning när gärningsmannen i affekt
eller vrede vid ett enstaka tillfälle uttalat t.ex. ”bögjävel”, ”fascistpolis”, ”neger”
eller ”jävla svartskalle”. Det ska självfallet göras en bedömning av samtliga
omständigheter i fallet. Se även dom från Svea hovrätt den 30 april 2014 i mål B
6813-13, där en person dömdes för att ha förolämpat en arrestvakt i samband med
att personen omhändertogs för berusning.
Om förolämpningen uttalats i samband med annan brottslighet, t.ex. misshandel
eller olaga hot, och den är av rasistisk eller homofobisk art, finns det ofta skäl att i
gärningsbeskrivningen för det andra brottet lyfta fram denna omständighet som en
försvårande omständighet då det kan misstänkas föreligga ett hatbrottmotiv.21
Endast i undantagssituationer bör dock åtal i dessa fall även väckas för
förolämpningsbrottet (se vidare avsnitt 6 Konkurrensfrågor samt avsnitt 2.4.1
Allmänna utgångspunkter).
21
Se även 29 kap. 2 § 7 p. BrB och RättsPM 2005:16, ”Hatbrott”, s. 12.
28
4.
Kort om skadestånd i ärekränkningsmål
I
åtal
för
ärekränkningsbrott
förekommer
ofta
skadeståndsanspråk.
Utvecklingscentrum Stockholm har utarbetat en rättspromemoria (RättsPM
2013:1) om åklagarens viktiga uppgift att föra målsägandens skadeståndstalan.
Promemorian lämnar vägledning för hur åklagaren bör agera i olika situationer och
för att få en fullständig bild av skadeståndsfrågorna hänvisas till nyss nämnda
promemoria.
Det bör uppmärksammas att det i ärekränkningsmål ofta kan finnas anledning att
överväga om ett målsägandebiträde ska begäras.
Det finns några domar vad gäller ärekränkningsbrotten som kan vara bra att känna
till i skadeståndshänseende.
Skaraborgs tingsrätt dömde den 20 december 2012, mål B 3675-12, en person för
grovt förtal och förpliktade den tilltalade att utge skadestånd om 136 000 kr, varav
130 000 kr för kränkning. Domen överklagades endast i den del som avsåg
skadeståndet. Göta hovrätt bestämde i sin dom den 16 mars 2013 (mål T 107-13)
att skadeståndet skulle uppgå till 31 000 kr, varav 25 000 kr för kränkning.
Sänkningen av skadeståndet uppmärksammades mycket i media då det i domen
uttalades att det blivit alltmer socialt accepterat att vara öppen och utåtriktad med
sina sexuella vanor och att detta förhållande bör ge genomslag vid rättens prövning
av skadeståndet. Domen överklagades till Högsta domstolen som den 3 mars 2014
meddelade prövningstillstånd (T 5670-13). Dom har i skrivande stund (maj 2014)
inte meddelats.
I det s.k. Instagram-målet (Göteborgs tingsrätt, dom den 25 juni 2013 i mål B 70513) dömdes två personer för grovt förtal samt förpliktades de, att tillsammans med
vårdnadshavare, utge skadestånd till ett flertal målsägande. Kränkningsersättningen
bestämdes till 15 000 kr till varje målsägande (sakprövat). De dömda överklagade
tingsrättens dom i fråga om skadestånd och prövningstillstånd meddelades endast
beträffande frågan om den skadeståndsskyldighet som ålagts vårdnadshavaren kan
jämkas. I dom den 6 maj 2014 (mål T 3485-13) har Hovrätten för Västra Sverige
tagit ställning i saken och meddelat att det inte funnits förutsättningar att jämka
skadeståndet. Domen har överklagats till Högsta domstolen (T 2909-14) men i
skrivande stund (maj 2014) har Högsta domstolen inte meddelat något beslut.
29
5.
Gränsdragningen mot Justitiekanslerns
kompetensområde
5.1.
JK:s exklusiva behörighet
Den medborgerliga fri- och rättigheten att uttrycka sig i bl.a. tryckta skrifter och i
vissa andra ”informationsbärare” som radio och TV, filmer, videogram samt
ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar skyddas mot ingrepp i olika
hänseenden genom tryckfrihetsförordningen (TF) resp. yttrandefrihetsgrundlagen
(YGL). Ingripanden får inte göras av någon annan än JK. På detta område har alltså
JK ensam de befogenheter vid brottsbekämpning som polis och åklagare annars
har. Detta innebär att endast JK får inleda förundersökning, besluta om
tvångsmedel och väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott. Detta framgår av 9
kap. 2 § TF och 7 kap. 1 § YGL. JK har vidare åklagaruppgifter i andra tryck- och
yttrandefrihetsmål samt i mål som annars avser brott mot bestämmelser i TF eller
YGL.
När en informationsbärare inte omfattas av grundlagarna ankommer det på polis
och allmän åklagare att ta ställning till ev. misstankar om brott och att vidta
åtgärder.
5.2.
Tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott
TF är tillämplig på tryckta skrifter. Med uttrycket tryckta skrifter avses text, bilder
m.m. som har framställts i tryckpressar av alla slag, således även offset och
liknande. Det saknar således betydelse vilket material texten har anbringats på och
även tryck på t.ex. kläder kan alltså omfattas. TF är dessutom tillämplig på text,
bilder m.m. som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande
tekniskt förfarande.
En förutsättning för detta är dock att det antingen finns ett utgivningsbevis eller att
materialet har försetts med vissa s.k. ursprungsuppgifter. Utgivningsbevis meddelas
av Patent- och registreringsverket (PRV). De ursprungsuppgifter som ska framgå är
dels en beteckning som visar att materialet har mångfaldigats, dels tydliga
uppgifter om vem som har mångfaldigat det och vilket år och på vilken ort det har
skett. Samtliga dessa uppgifter ska i princip finnas samlade på ett ställe i
materialet.
YGL är tillämplig på vissa särskilda informationsbärare. Dessa är ljudradio,
television och vissa liknande överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp
av elektromagnetiska vågor, alltså information ur vissa databaser. Det gäller främst
30
traditionella massmedieföretags databasverksamhet genom s.k. webbsidor men
också s.k. print on demand, dvs. framställning på kundens begäran av enstaka
exemplar av skrifter, bilder och upptagningar.
Grundlagsskydd för vissa webbsidor kan också gälla om det finns ett utgivningsbevis för verksamheten; något som meddelas av Myndigheten för radio- och
tv. Även tekniska upptagningar av bilder – både rörliga och stillbilder – ljud och
text omfattas av grundlagsskydd. Med begreppet teknisk upptagning avses
upptagningar som kan avläsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt endast med
hjälp av ett tekniskt hjälpmedel. Som tekniska upptagningar räknas exempelvis
kassettband, cd-skivor, cd-rom-skivor, filmer, videogram och dvd-skivor.
En förutsättning för att YGL ska vara tillämplig på ett visst material eller på en
radio- eller TV-sändning är att materialet är avsett för spridning till allmänheten
resp. att sändningen är riktad till allmänheten. Kravet ska tolkas liberalt. Det räcker
vanligtvis med några tecken på spridningsavsikt. Den avsedda eller genomförda
spridningen behöver inte heller vara särskilt omfattande utan kan avse en
begränsad krets, som dock inte får vara alltför liten.
Tryck- och yttrandefrihetsbrott är sådana yttranden och andra förfaranden som är
kriminaliserade både enligt brottsbalken och enligt TF eller YGL. Endast de
brottsbalksbrott som räknas upp i brottskatalogen kan dock föranleda ansvar som
tryck- och yttrandefrihetsbrott (se 7 kap. TF och 5 kap. YGL). Hit hör, såvitt nu är
av intresse, såväl förtal som förolämpning (se 7 kap. 4 § 14 och 15 pp. TF samt 5
kap. 1 § 1 st. YGL).
5.3.
Gränsdragningen mellan allmän åklagare och JK
I de allra flesta fall torde det stå klart huruvida allmän åklagare eller JK ska
handlägga en anmälan om t.ex. förtal eller förolämpning. Om någon blivit utpekad
som brottslig eller liknande i en tryckt skrift, t.ex. en dagstidning, eller i TV eller
radio är det alltid JK som är ensam åklagare och ärendet ska således överlämnas dit
för fortsatt handläggning.
Om däremot en person blivit utpekad som brottslig eller klandervärd på olika
internetsidor är huvudregeln att dessa anmälningar ska handläggas av allmän
åklagare. Yttranden och bilder m.m. som sprids via internet, t.ex. Facebook, MSN
eller olika fildelningsprogram, faller nämligen som regel utanför grundlagarnas
tillämpningsområde.
Ett par undantag från detta finns emellertid.
31
Om det görs anmälningar om otillåtna meddelanden i dels databaser, hemsidor,
elektroniska anslagstavlor m.m. som tillhandahålls på internet av redaktionen för
en periodisk skrift, redaktionen för ett radioprogram, en nyhetsbyrå, ett bokförlag,
ett tryckeri eller ett företag som producerar ljudupptagningar, filmer och
videogram, dels andra databaser för vilka det finns utgivningsbevis faller detta
under JK:s exklusiva behörighet. Huruvida utgivningsbevis finns eller inte kan
kontrolleras via hemsidan hos Myndigheten för radio och TV
(www.radioochtv.se). Om en redaktion, som i och för sig har utgivningsbevis, inte
förhandsgranskar publiceringar i bloggar som finns tillgängliga via en webbplats
omfattas dock inte själva bloggen av det grundlagsskydd som tillkommer vissa
databaser enligt 1 kap. 9 § YGL (se JK:s beslut den 7 december 2011 i Dnr 746811-31). Högsta domstolen har i ett senare beslut den 19 mars 2014 i Ö 5306-13
prövat frågan om möjligheten till omodererade kommentarer på en webbplats med
s.k. automatiskt grundlagsskydd medför att grundlagsskyddet förloras. Högsta
domstolen anser i domen att så inte behöver vara fallet och anför att automatiskt
grundlagsskydd under vissa förutsättningar gäller, trots möjligheten för
utomstående att lämna kommentarer. Frågorna som tas upp i nyss nämnda dom
kan vara svåra att bedöma och som nedan framgår bör JK kontaktas om det finns
tveksamhet vem som ska handlägga visst ärende.
Anmälningar kring innehållet i reguljära radio- och TV-sändningar som är åtkomliga via internet faller också under JK:s exklusiva behörighet.
JK har gett ut en promemoria om kompetensfördelningen mellan JK och
polis/allmän åklagare vid misstankar om otillåtna yttranden m.m. Den senaste
versionen av promemorian finns under rättslig information på Rånet.
5.4.
Rekommendationer



Om det råder tveksamhet om en misstanke eller anmälan ska
handläggas av allmän åklagare eller JK bör åklagaren i första hand gå
igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen.
Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK
alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via
Regeringskansliets växel (08-405 10 00) och på helger och kvällstid kan
JK nås på ett särskilt journummer (se sist i JK:s promemoria).
Anmälningar eller misstankar som ska handläggas av JK bör alltid
vidarebefordras till JK utan dröjsmål, dvs. omgående.
32
Den åklagare som får in en misstanke eller anmälan om förtal eller förolämpning
och där det anges att brottet har ägt rum i något forum där tryckfrihets- eller
yttrandefrihetsbrott kan aktualiseras, t.ex. tryckta skrifter eller annat material, TV,
radio eller internet, bör i första hand konsultera den promemoria som JK tagit fram
om kompetensfördelning. Promemorian finns tillgänglig i uppdaterad version på
Rånet.
Om åklagaren – efter att ha gått igenom promemorian – anser att det fortfarande
är tveksamt var misstanken eller anmälan ska handläggas bör en kontakt omgående
tas med företrädare för JK. Telefonnummer till JK återfinns i promemorian.
Preskriptionstiden för de brott som JK har att utreda är vanligen ytterst kort, i
många fall betydligt kortare än vad som normalt gäller. Vid exempelvis otillåtna
yttranden i radiosändningar och periodiska skrifter, dvs. tidningar, är
preskriptionstiden sex månader från sändning resp. publicering. Bl.a. mot denna
bakgrund bör anmälan överlämnas omgående till JK.
33
6.
Konkurrensfrågor
6.1.
Inledning
Av lagtexten i 5 kap. 5 § BrB samt av propositionen beträffande den ändrade
åtalsprövningsregeln (prop. 2013/14:47) framgår att huvudregeln alltjämt är att
målsäganden är hänvisad till att själv väcka åtal för förtal, grovt förtal och
förolämpning. I rekommendationerna i denna rättspromemoria har tydliggjorts när
åtal av särskilda skäl får anses påkallat från allmän synpunkt.
En del fall av förtal och förolämpningar skulle även kunna anses innefatta andra
brott där åtalsprövningsregeln inte är tillämplig.
Som exempel kan nämnas följande brott.
Ofredande. Ett homosexuellt par utsätts ständigt för verbala trakasserier i form av
uttalanden som t.ex. ”lebbjävlar” när de möts av en granne i trapphuset där de bor.
Grannen gör sig visserligen skyldig till förolämpningar, men här kan det övervägas
om inte grannen också ofredar paret.
Hets mot folkgrupp. En person publicerar en bild på sin blogg på internet med en
mörkhyad flicka i svensk folkdräkt och skriver nedsättande uttalanden om
mörkhyade i allmänhet samt bifogar bildtexten: ”Finn ett fel!” Förfarandet skulle
kunna betraktas som förtal av den mörkhyade flickan, men det kan ifrågasättas om
inte personen också gör sig skyldig till hets mot folkgrupp.
Falsk tillvitelse. En person utpekar en annan som brottslig genom att påstå att den
andre begått sexuella övergrepp mot flickor i ett idrottslag vid en viss tidpunkt. De
påstådda övergreppen anmäls även till Polisen. Det visar sig att den utpekade inte
varit i Sverige vid tidpunkten för när övergreppen skulle ha skett. Förutom förtal
kan falsk tillvitelse misstänkas.
Brott mot PUL. En person skriver på sin Facebooksida att en namngiven och
identifierbar person lider av en allvarlig och smittsam sjukdom och således är en
fara för omgivningen. Förfarandet kan rubriceras som förtal, men med tanke på att
känsliga personuppgifter kan antas ha behandlats på ett sätt som kränker den
utpekades personliga integritet finns det skäl att även misstänka brott mot PUL (Se
vidare RättsPM 2012:2 angående Brott mot personuppgiftslagen).
34
6.2.
Rekommendationer



Vid genomgång av anmälningar om förtal, grovt förtal och förolämpning
bör man ta ställning till om det anmälda förfarandet även kan anses
innefatta andra brott.
Om det anmälda förfarandet innefattar brott med ett annat
skyddsintresse bör åtal för såväl ärekränkningsbrott som det andra
brottet övervägas.
Om skyddsintresset är detsamma, t.ex. vad avser förtal och ofredande,
föreligger sällan skäl för att åtala för båda brotten.
När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in finns det alltid skäl,
liksom vid granskning av samtliga anmälningar, att bedöma om det anmälda
förfarandet kan anses innefatta något annat brott. Om så är fallet bör det anmälda
förfarandet eventuellt rubriceras om. Ett alternativ till detta är också att lägga upp
ytterligare misstankar om de andra brotten och sedan pröva dessa var för sig.
Under alla förhållanden är det viktigt att åklagaren inte enbart tittar på den
rubricering som Polisen valt utan förutsättningslöst prövar om det anmälda
förfarandet kan innefatta något annat brott och sedan tar ställning till detta.
Olika typer av brott har ofta olika skyddsintressen. Ärekränkningsbrotten är typiskt
sett sådana brott där målsägandeintresset väger tungt. Brott som falsk tillvitelse och
hets mot folkgrupp utgör däremot i första hand brott mot staten och har därför
delvis andra skyddsintressen. Om ett förfarande innefattar såväl ärekränkningsbrott
som brott riktat mot staten, t.ex. hets mot folkgrupp eller falsk tillvitelse, bör åtal
väckas för båda brotten; detta självklart under förutsättning att åtal för
ärekränkningsbrottet bedöms vara påkallat från allmän synpunkt. För det fall åtal
inte skulle väckas för ärekränkningsbrottet finns det nämligen en risk för att
målsägandens rätt till skadestånd inte kan tas tillvara på ett adekvat sätt.
Om ett förfarande, som i och för sig kan rubriceras som förtal eller förolämpning,
sammantaget gör att det tar formen av rena trakasserier eller förföljelse av en
målsägande bör dock inte åtal väckas för både ärekränkningsbrottet och det andra
brottet, t.ex. ofredande eller sexuellt ofredande. I dessa fall bör åtal enbart väckas
för det allvarligare brottet. Skälet till detta är att brotten ofta har samma
skyddsintresse och att målsägandens rätt till skadestånd därmed kommer kunna
bevakas. Den andra brottsmisstanken bör i så fall avslutas med hänvisning till
konsumtion.
35
7.
Sekretess
7.1.
Inledning
Den som känner sig kränkt av ett förtal eller en förolämpning önskar ofta att
kränkningen inte upprepas. Om personen anmäler brottet till polis och det bedöms
påkallat att driva utredningen kommer hon eller han att höras under utredningen
liksom den person som misstänkts för brottet. Skulle anmälan leda till åtal kan
målsäganden uppleva att kränkningen upprepas vid huvudförhandlingen. Det kan
tänkas flera situationer där de uppgifter som förekommit i förtalet eller
förolämpningen är mycket känsliga och att det därför, av hänsyn till den enskilde,
kan finnas befogade skäl att hålla förhandlingen inom stängda dörrar och
sekretessbelägga uppgifter i domen.
Under arbetet med promemorian har Riksåklagaren i ett tillsynsbeslut den 25 mars
2014 (ÅM 2013/10294) påmint om att möjligheterna till sekretess skiljer sig åt i
ärenden om strafförelägganden och ärenden där åtal väcks. Vidare har andra frågor
om sekretess beträffande ärekränkningsbrotten kommit in till Utvecklingscentrum
Stockholm. Det är därför på sin plats att kort beröra sekretessfrågor i samband
med ärekränkningsbrotten.
7.2.
Möjliga sekretessbestämmelser
Enligt 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller sekretess för
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i en utredning enligt
bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
skada eller men.
Den sekretess som gällt under förundersökningen upphör att gälla om uppgiften
lämnas till domstol i samband med åtal (35 kap. 7 § OSL). I 35 kap. 12 § OSL
räknas emellertid ett antal brott upp där sekretess alltjämt gäller hos domstolen för
uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, förutsatt att det kan
antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om
uppgiften röjs. Ärekränkningsbrotten är dock inte uppräknade i bestämmelsen.
Detta innebär att sekretess inte gäller i domstol för brottstypen enligt den
bestämmelsen och att den inte kan åberopas som grund för stängda dörrar.
Bestämmelserna i 21 kap. OSL gäller sekretess till skydd för uppgift om enskilds
personliga förhållanden oavsett i vilket sammanhang uppgiften förekommer. Av 1
§ framgår att sekretess gäller för uppgift som rör en enskilds hälsa eller sexualliv,
36
såsom uppgifter om sjukdomar, missbruk, sexuell läggning, könsbyte, sexualbrott
eller annan liknande uppgift, om det måste antas att den enskilde eller någon
närstående till denne kommer att lida betydande men om uppgiften röjs.
Bestämmelsen är en primär sekretessbestämmelse vars räckvidd inte har
begränsats. Den ska således tillämpas av alla myndigheter som ska tillämpa OSL.
För det fall att ärekränkningen har berört någon av de ovan uppräknade områdena
kan bestämmelsen tillämpas för att begära stängda dörrar samt att uppgifter
sekretessbeläggs i domen. Bestämmelsen har också tillämpats i flera domar
beträffande förtalsbrott, bl.a. i det s.k. Instagram-målet (Göteborgs tingsrätt, dom
den 25 juni 2013 i mål B 705-13) samt av Hovrätten över Skåne och Blekinge i en
dom från den 2 april 2014 (mål B 3425-13). Svea hovrätt har också i ett mål
fastställt tingsrätts sekretessförordnande enligt 21 kap. 1 § OSL. I samma mål
upphävde hovrätten del av sekretess som tingsrätten beslutat om då
sekretessförordnandet avsåg delar av åklagarens gärningsbeskrivning. Tingsrätten
hade sekretessbelagt de uppgifter i gärningsbeskrivningen som utgjorde grovt
förtal, dvs. det centrala i gärningsbeskrivningen, något hovrätten menade inte
skulle ske p.g.a. rättssäkerhetsskäl (se Svea Hovrätts dom den 10 april 2014 i mål B
11695-13).
7.3.
Strafföreläggande eller åtal?
Riksåklagaren har i mars 2014 i ovan nämnda tillsynsbeslut påmint om att
möjligheterna till sekretess skiljer sig åt i ärenden om strafförelägganden och
ärenden där åtal väcks. Sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL gäller inte för uppgift i
ärenden om strafföreläggande (35 kap. 6 § OSL). Om åtal väcks finns det däremot
situationer där sekretessen kan bestå. I domstol kan sekretess t.ex. gälla till skydd
för enskild i bl.a. mål om ansvar för sexualbrott (35 kap. 12 § OSL). Samma
sekretess gäller då även hos Åklagarmyndigheten och Polisen (35 kap. 7 § OSL).
Om åklagare överväger att det finns skäl att alltjämt behålla sekretess i ett ärende
bör därför åklagare väcka åtal i stället för att utfärda strafföreläggande.
Vad gäller ärekränkningsbrotten finns dessa emellertid inte uppräknade i 35 kap.
12 § OSL. Som ovan angetts kan i stället 21 kap. 1 § OSL tillämpas. I detta kapitel
saknas bestämmelse om att sekretess inte skulle gälla i ärenden om
strafföreläggande, vilket torde innebära att sekretess enligt 21 kap. OSL kan
tillämpas även i den typen av ärenden. I 21 kap. 1 § tredje stycket framgår
emellertid att det görs undantag för uppgifter som tas in i beslut. Detta innebär att
uppgifter som tas in i ett beslut kommer fortsätta att vara offentligt. Om det finns
skäl att alltjämt behålla sekretess i ett ärekränkningsärende bör åklagare väcka åtal i
stället för att utfärda strafföreläggande.
37
8.
Återkoppling till Utvecklingscentrum Stockholm
Utvecklingscentrum Stockholm kommer att följa tillämpningen av den nya
åtalsprövningsregeln. Det är därför värdefullt om information och beslut på
området lämnas hit under hand.
38
9.
Bilaga – Tillämpningen av den särskilda
åtalsprövningsregel som gällde fram till den 1 juli 2014
I EN RUTA: Redogörelsen i denna bilaga togs fram inför arbetet med den tidigare
rättspromemorian. Inför arbetet med RättsPM 2014:2 har inga ändringar i sak
gjorts i denna bilaga.
Inledning
Av statistik från Åklagarmyndighetens planeringsavdelning framgår följande om
beslutade brottsmisstankar beträffande brotten förtal, grovt förtal och
förolämpning under åren 2006-2010.
Beslutsgrupp
Ej lagföring*
Särskild åtalsprövning**
Åtal
Övrig lagföring****
Totalt
2006
138
6575
260
23
6996
2007
149
6850
266
16
7281
2008
139
7196
270
28
7633
2009
145
7843
206
35
8229
2010
126
8013
469***
38
8646
*
Ej lagföring = Brott kan ej styrkas, förundersökningsbegränsning,
preskription
**
Särskild åtalsprövning = Tillämpning av 5 kap. 5 § BrB (ej av
särskilda skäl påkallat)
***
Ett ärende innehåller 269 åtal
****
Övrig lagföring = Åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande
Det kan utifrån statistiken konstateras att antalet beslutade brottsmisstankar
avseende ärekränkningsbrotten uppgår till ca 7 700 per år, men att inflödet har
ökat med ca 400 brottsmisstankar per år (vilket motsvarar 24 % ökning från 2006
till 2010). Det kan vidare noteras att det beträffande dessa misstankar väcks åtal i
ca 240 fall varje år (ca 3 % av fallen) samt att den särskilda åtalsprövningsregeln
tillämpas i den absoluta majoriteten av fallen (93-95 % per år).
Inom ramen för arbetet med denna rättspromemoria har samtliga
stämningsansökningar i de ärenden där åtal har väckts under 2010 tagits in och
granskats (ca 200 åtal). 23 av dessa ärenden innehåller åtal för förtal eller grovt
förtal, medan övriga 177 innehåller åtal för förolämpning. Därutöver har samtliga
stämningsansökningar i de ärenden där åtal har väckts för förtal eller grovt förtal
under 2009 tagits in och granskats (17 ärenden). I samtliga dessa ärenden får
39
således åklagarna anses ha kommit fram till att åtal av särskilda skäl är påkallat från
allmän synpunkt.
I det följande behandlas de allmänna åtalen under 2009 och 2010 för förtal och
grovt förtal (sammanlagt ca 40 ärenden) och de allmänna åtalen under 2010 för
förolämpning (sammanlagt ca 177 ärenden).
Utvecklingscentrum Stockholm har ärekränkningsbrotten som ett särskilt ansvarsområde och handlägger även begäran om överprövning av åklagarbeslut som
rör förtal, grovt förtal och förolämpning. Av statistik från diarieföringssystemet kan
konstateras följande när det gäller överprövningar.
År
2009
2010
2011 (t 30/11)
Totalt
Ärekränkningsbrott
126
134
130
390
Totala antalet
ärenden
739
823
755
2 317
Andel av totala
antalet ärenden
17 %
16 %
17 %
17 %
Av statistiken från överprövningsärendena framgår att andelen ärekränkningsbrott
uppgår till ca 17 % av det totala antalet överprövningsärenden som inkommer
årligen till Utvecklingscentrum Stockholm. När det gäller samtliga 390
överprövningsärenden beträffande ärekränkningsbrott från 2009 fram till den 30
november 2011 har åklagarens beslut ändrats i fem ärenden.
Åtal för förtal och grovt förtal
Inledning
Av de sammanlagt 40 allmänna åtal som har väckts under 2009 och 2010 avser 22
åtal brottet grovt förtal medan 18 åtal avser brottet förtal. De åtal som har väckts
kan något förenklat delas in i fyra grupper; spridning av filmer eller bilder av
sexuell art, spridning av uppgifter av sexuell art, utpekande av någon som brottslig
och övriga fall.
Spridning av filmer eller bilder av sexuell art
Gemensamma nämnare för merparten av åtalen för grovt förtal är att det handlar
om otillåten spridning av filmer eller bilder av sexuell art på målsäganden samt att
spridningen skett på internet.
40
I flertalet av ärendena som avser grovt förtal har filmer eller bilder av sexuell art på
målsäganden spridits på internet. I de flesta fall handlar det om att den tilltalade
har lagt ut filmer eller bilder på målsäganden på en eller flera internetsidor med
sexuell inriktning. I några av dessa fall framgår det att den tilltalade och
målsäganden tidigare haft en relation och att filmerna eller bilderna tagits i
samförstånd under denna relation, men att en spridning därefter skett utan
målsägandens vetskap eller medgivande.
Spridning av uppgifter av sexuell art
I sex av ärendena där åtal har väckts för grovt förtal och i ett fall där åtal väckts för
förtal har det skett en spridning av uppgifter av sexuell art om målsäganden. Oftast
har det handlat om att den tilltalade på olika kontaktsidor eller bloggar på internet
har skapat falska annonser med sexuell innebörd i målsägandens namn och även
bifogat målsägandens kontaktuppgifter. I något fall har den tilltalade tagit kontakt
med målsägandens arbetsgivare och lämnat uppgifter av sexuell karaktär om
målsäganden och i ett fall har den tilltalade satt upp lappar med sådan innebörd på
en parkeringsplats.
Utpekande av någon som brottslig
I två av de fall där åtal har väckts för grovt förtal har den tilltalade utpekat
målsäganden som brottslig. I det ena fallet utpekades ett kommunalråd och dennes
familj, i ett e-postmeddelande som diariefördes som allmän handling och som
spreds genom massmedia, som nazister och inblandade i utrotningen av judar
under andra världskriget. I det andra fallet utpekades målsäganden som
våldtäktsman på flera internetsidor.
I fem av de fall där åtal har väckts för förtal har den tilltalade utpekat målsäganden
som brottslig. Som exempel kan nämnas att den misstänkte i ett fall har satt upp
en polisanmälan om stöld där två personer angavs som misstänkta på en
anslagstavla i en butik. I ett annat fall skedde förtalet genom att den misstänkte på
målsägandens lägenhetsdörr utpekade honom som ”mördare” och ”golbög”. Inte i
något av dessa fall har spridningen av sådana uppgifter skett på internet.
Övriga fall av förtal
Två av de 22 fallen av allmänna åtal för grovt förtal kan inte hänföras till någon av
de tre nämnda grupperna. I det ena fallet har en person åtalats för grovt förtal då
han i brev till en av två målsägandens närstående och arbetsgivare informerat om
att målsäganden levde i en homosexuell relation. I det andra fallet har den
tilltalade utpekat en präst som klandervärd genom att till flera inom kyrkan skicka
e-postmeddelande med uppgifter av innebörd att prästen har samröre med en
41
kriminellt belastad person, att hon har kopplingar till en grov mordbrand samt att
prästen utför sexuella handlingar på häktet.
Övriga elva fall av allmänna åtal för förtal består av skrivelser eller inlägg som
innehåller uppgifter där målsäganden utpekas som klandervärd på olika sätt.
Som exempel kan nämnas att en person har åtalats för att på sin blogg på internet
publicerat en text där han uttryckt att ju fler gånger han läser målsägandens blogg
desto mer övertygad är han om att denne vuxit in i sin riktiga kostym samt lagt ut
en nidbild föreställande målsäganden med ditmålad Hitler-mustasch och iförd
nazistuniform.
Ett annat exempel är att en person har åtalats för att ha skickat två e-postmeddelanden till en församling, där målsäganden arbetade. I e-postmeddelandena
påstods att målsäganden missbrukade sin arbetstid och kyrkans datorutrustning till
att ragga karlar och besöka porrsidor på nätet.
Slutligen kan nämnas att det väcktes ett allmänt åtal för förtal mot en person som
lagt upp en film på Youtube där en hemkunskapslärare i en skola framställs som
satanist och som någon som tvingar muslimer att äta fläskkött.
Åtal för förolämpning
Inledning
Under 2010 väcktes ca 177 allmänna åtal för förolämpning. Efter granskning av
samtliga stämningsansökningar kan konstateras att sex av åtalen avser förolämpning
mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning (punkten 4) och
tre av åtalen får anses väckta med stöd av 20 kap. 4 § RB. Övriga allmänna åtal för
förolämpning är jämnt fördelade på så sätt att hälften avser punkten 2
(myndighetsutövning) och hälften avser punkten 3 (ras, hudfärg, nationella eller
etniska ursprung eller trosbekännelse). Många av åtalen enligt punkten 2 omfattar
även förolämpningar som kan hänföras till punkten 3, t.ex. att en mörkhyad polis
eller ordningsvakt blivit utsatt för rasistiska tillmälen.
Åtalen för förolämpning under 2010 kan åskådliggöras genom följande tabell.
Åtal för förolämpning under 2010
Myndighetsutövning
Ras och religion o.d.
Sexuell läggning
84
84
6
42
Övriga förolämpningar
Totala antalet åtal
3
177
Vid en granskning av stämningsansökningarna när det gäller ”myndighetsutövning”
och ”ras och hudfärg o.d.” kan åtalen något förenklat delas in i tre olika grupper,
varav den tredje gruppen står för den stora majoriteten.
Den första gruppen avser ärenden där förolämpningsbrottet är det enda brottet.
Typfallet i denna grupp är att gärningsmannen med kränkande tillmälen smädat
målsäganden, t.ex. genom att kalla honom eller henne för ”jävla fascist”, ”jävla
neger” eller liknande och att åtal sedan har väckts enbart för förolämpning.
Den andra gruppen avser ärenden där förolämpningsbrottet är det brott som
inleder en händelsekedja där flera brott aktualiseras (t.ex. hot mot tjänsteman och
våldsamt motstånd eller misshandel och olaga hot). Typfallet i denna grupp, när
det gäller myndighetsutövningsfallen, är att gärningsmannen först har smädat
målsäganden med kränkande tillmälen och att gärningsmannen därefter övergått
till att hota eller göra motstånd mot tjänstemannen. Vad gäller de rasistiska
förolämpningarna är typfallet i denna grupp att gärningsmannen först har smädat
målsäganden med kränkande tillmälen och att gärningsmannen eller målsäganden
därefter övergått till att hota eller misshandla varandra.
Den tredje gruppen avser ärenden där något annat brott först har ägt rum (t.ex.
misshandel, stöld och våldsamt motstånd) och detta brott sedan har följts av
förolämpningar. Typfallet i denna grupp är att gärningsmannen, efter att ha blivit
ertappad eller gripen för ett annat brott eller omhändertagen, uttalar kränkande
tillmälen till målsäganden.
Gruppindelning av åtalen för förolämpning
Grupp 1
Enbart förolämpning
Grupp 2
Först förolämpning – Därefter annat brott
Grupp 3
Annat brott – Följs av förolämpning
Myndighetsutövning
Under 2010 väcktes ca 80 allmänna åtal för förolämpning mot någon i eller för
hans eller hennes myndighetsutövning, varav merparten kan hänföras till grupp 3
(ca 75 %) och enbart ett fåtal till grupp 2 (5 %).
I den absoluta merparten av de åtal som väckts för förolämpning mot någon i eller
för hans eller hennes myndighetsutövning är det poliser som blivit förolämpade i
43
samband med olika ingripanden. I 80 % av fallen har förolämpningen riktats mot
en eller flera poliser och i 10 % av fallen har det kränkande tillmälet uttalats till en
ordningsvakt. Vidare förekommer tågkonduktör, taxichaufför, väktare och
parkeringsvakter som målsägande i några enstaka fall.
I princip i samtliga fall framgår det tydligt i stämningsansökan vilka kränkande
tillmälen som det påstås att den misstänkte har yttrat. De vanligaste kränkande
tillmälena är ”snuthora”, ”negerpolis”, ”fascistsvin” och liknande uttryck, men det
förekommer också i några enstaka fall att allmänna åtal har väckts när den
misstänkte kallat polisen för ”gris” eller ”svin”.
Ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse
Under 2010 väcktes ett 85-tal allmänna åtal för förolämpning med anspelning på
målsägandens ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse.
Åtalen är relativt jämnt fördelade mellan de olika grupperna med en viss övervikt
för grupp 3.
I de flesta stämningsansökningar framgår det tydligt vilka kränkande tillmälen som
det påstås att gärningsmannen har uttalat, men i några fall är det oklart vad som
yttrats. Det i särklass vanligaste kränkande tillmälet som det väcks åtal för är ordet
”neger” i olika kombinationer, t.ex. ”negerjävel”, ”negerhora” och ”negerfitta”.
Därefter kommer uttrycket ”svartskalle” och ”svarting”. De kränkande tillmälen
som endast förekommer i några enstaka åtal är bl.a. ”blatte”, ”apa”, ”arabjävel”,
”judejävel” och ”invandrarsvin”.
Sexuell läggning
När det gäller de sex allmänna åtalen under 2010 för förolämpning mot någon med
anspelning på hans eller hennes sexuella läggning kan det konstateras att
förolämpningsbrottet i tre av ärendena är det enda brott förekommer i
stämningsansökningarna, medan det i de övriga tre fallen är så att förolämpningen
har ägt rum i samband med annan brottslighet (misshandel, olaga hot och
ofredande). I två av de sex ärendena har förolämpningar uttalats mot samma
målsägande vid mer än ett tillfälle.
Den vanligaste förolämpningen i de sex ärendena är att gärningsmannen har kallat
målsäganden för ”bögjävel”, ”lebbjävel” eller liknande.
I ett av ärendena har förolämpningarna bl.a. uttalats i en skolmiljö under längre tid
och i ett annat ärende har förolämpningarna skett i anslutning till målsägandens
bostad.
44
Övriga fall av förolämpning
Av lagtexten framgår att ett allmänt åtal för förolämpning förutsätter att en av tre
specifika situationer föreligger. Därutöver finns även regeln i 20 kap. 4 § RB, där
det anges att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör under
allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga.
Under 2010 har det väckts tre allmänna åtal för förolämpning där någon av de tre
specifika situationerna inte varit för handen. I ett fall har en person, förutom för
ofredande, även åtalats för förolämpning bestående i att upprepade gånger ha
kallat sin granne för ”jävla hora” och ”fitta”. I ett annat fall har en person, i
samband med en misshandel, även uttalat ”Varför är du en sån fitta att du pissar på
min kompis”. Åtal väcktes inte bara för misshandel utan även för förolämpning.
Slutligen har en person, i samband med ett åtal för olaga hot, även åtalats för
förolämpning bestående i att han uttalat ”fitta” och ”avdankad hora” till
målsäganden.
Iakttagelser från överprövningsverksamheten
Under perioden från den 1 januari 2009 till och med den 30 november 2011 har
Utvecklingscentrum (UC) Stockholm handlagt 2 317 överprövningsärenden. 390
av dessa (ca 17 %) har avsett ärekränkningsbrott. I fem av ärendena har UC
Stockholm ändrat åklagarens beslut, vilket motsvarar en ändringsfrekvens i dessa
ärenden på 1,2 %; något som ska jämföras med ändringsfrekvensen vad avser
samtliga ärenden som uppgår till ca 11 % per år.
I det ena ärendet hade den misstänkte på ett detaljerat sätt påstått att en annan
person bl.a. gjort sig skyldig till mordförsök och begått stölder. Åklagaren ansåg
inte att åtal för förtal var av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt, men UC
Stockholm ändrade beslutet. I motiveringen angavs att det anmälda förfarandet,
som hade rubricerats som förtal, kunde innefatta annat brott och att det förelåg
skäl för ytterligare utredningsåtgärder i syfte att klarlägga gärningens straffrättsliga
rubricering och om förutsättningar för åtal förelåg.
I ett annat ärende ändrades åklagarens beslut med samma motivering. Där hade
den misstänkte lagt ut en bild med tre kvinnor och två barn på sin Facebooksida.
Ett av barnen var mörkhyad och iklädd en Sverigedräkt. Den misstänkte hade
angett bildtexten ”Finn ett fel” och därefter kommenterat andras kommentarer,
varpå det framkom att felet på bilden var den mörkhyade flickan i Sverigedräkt.
Åklagaren beslutade att inte inleda förundersökning för förtal med hänvisning till
den särskilda åtalsprövningsregeln.
45
I det tredje ärendet hade den misstänkte bl.a. filmat målsäganden när hon gjort
toalettbesök och även lyckats få tag på en film där målsäganden var naken och lagt
ut dessa filmer på olika sexsidor på Internet. Åklagaren ansåg att åtal för förtal av
särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt och avsåg att utfärda
strafföreläggande för detta brott, som den misstänkte hade erkänt. Målsäganden
begärde emellertid överprövning och menade att gärningen borde rubriceras som
sexuellt ofredande alternativt ofredande samt grovt förtal. UC Stockholm ansåg
inte att det fanns skäl att åtala för ofredande, men däremot återupptogs
förundersökningen rubricerad som förtal för komplettering, bl.a. vad avsåg frågan
om filmernas spridning, i anledning av att rubriceringen kunde behöva justeras till
grovt förtal.
I det fjärde ärendet hade målsäganden polisanmält att han blivit förtalad genom
olika inlägg på Internet och i samband med anmälningstillfället lämnade han även
in ett antal kopior av utskrifter från Internet; texter skrivna på albanska som
påstods innehålla kränkande och nedvärderande omdömen om honom. Åklagaren
hade beslutat att inte inleda förundersökning, men UC Stockholm ändrade
åklagarens beslut och förordnade att förundersökning skulle inledas. Som
motivering angavs att det utifrån det underlag som fanns i ärendet inte var möjligt
att avgöra huruvida åtal av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt eller
inte.
I det femte ärendet blev målsäganden utpekad som pedofil bland ett stort antal
personer i ett mindre samhälle; till synes helt utan grund. Anklagelserna medförde
att målsäganden och hans familj tvingades flytta till ett annat bostadsområde.
Åklagaren hade beslutat att inte inleda förundersökning, men UC Stockholm
ändrade beslutet och förordnade att förundersökning skulle inledas. I motiveringen
angavs följande:
”En situation då det skulle kunna vara av särskilda skäl påkallat från allmän
synpunkt att väcka åtal för förtal eller grovt förtal är om det skett omfattande
spridning av påståenden om att någon gjort sig skyldig till mycket allvarlig
brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning.
Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på
Internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något
som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får
anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal.”
Inom ramen för arbetet med att ta fram denna rättspromemoria har även samtliga
överprövningsärenden som avser förtal och förolämpningar speciallottats på en
handläggare sedan den 1 maj 2011. I samtliga dessa ärenden har åklagarna beslutat
46
att inte inleda eller lägga ned förundersökningen med hänvisning till den särskilda
åtalsprövningsregeln. Endast i två fall (”Facebook-ärendet” och ”pedofilärendet”)
har UC Stockholm funnit skäl att ändra åklagarnas beslut.
47