Om örtmedicin/fytomedicin
”Fyto” (från Phyton som betyder "planta" på grekiska) står för allt som växer.
”Ört” är också en benämning på allt som växer. I vardagligt tal används begreppet ”ört” endast om
kryddor samt ofta använda medicinalväxter.
Egentligen är ex en banan, en björk eller en paprika också en ört och i högsta grad något som
påverkar vår kropp/varelse på flera vis då vi äter av den eller i vissa fall t.o.m då vi är i närheten av
den.
Begreppet ”örtmedicin” används ofta då vi använder de traditionella läkeväxterna medan begreppen
”fytomedicin” mer vill uppmärksamma oss på att allt som växer bör räknas in.
Att använda örter som medicin är något som vi gjort i urminnes tider och det brukas fortfarande av
alla folkslag på alla kontinenter. Det finns förstås lite olika traditioner på olika platser på jorden
(delvis beroende på att floran varierar). Även andra arter utöver människan använder sig av
örtmedicin, förmodligen finns det ingen art som inte gör det. Så man kan anta att det finns intuitivt/
instinktivt hos oss alla som en mekanism för överlevnad.
Det finns också beskrivet en rent intellektuell del i kosten att förstå sig på örterna. Kanske skulle
den inte kallas för intellektuellt idag, men man tittade efter budskap i hur en viss växt såg ut och
levde och tog information från det och kom väldigt långt på det. Ex om någon hade svårt att andas
så kunde man klättra väldigt högt för att hitta de växterna som lyckas andas i tunn luft. Man tänkte
då att dessa ”vet hur man gör” (idag skulle vi säja att de innehåller ämnen som förvaltar luften på
bästa sätt) och det hade man också rätt i. Så intuition, instinkt och intellekt fångade upp budskap
och detta fördes vidare från generation till generation tills man hade ett helt apotek.
I Sverige hade vi en väldigt stark örtmedicinsk tradition fram till någon gång på 1500talet. Det var
oftast kvinnor som bar kunskapen och förde den vidare till sina döttrar. När katolicismen tog fäste i
Sverige så kom dock en lag om att endast munkar fick odla, samla och ordinera medicinalväxter.
Man kan tänka sig att en stor anledning till detta var makt överlag men också specifikt ett sätt att
kontrollera kvinnor eftersom man ej ville att kvinnor skulle använda sig av preventivmedel (denna
tids p-piller och ”abortsprutor”) fanns ju bland dessa växter. Fortsatte man med sin ”verksamhet” så
blev man kallad för häxa, anklagades för både det ena och det andra och i värsta fall straffades man
med döden. Det kom också starka ”traditioner” för att skrämma omgivningen för dessa kvinnor som
vi alla tar del av än idag via ex sagor för barn. Och även om detta är bara sagor så finns det nog
moderna, om än mer sofistikerade, häxprocesser idag.
Som tur är så fanns det de som hade sina knep (och styrka/mod) att fortsätta. En del kunskap säjs ha
bibehållits genom kultur/konst. Ett bra exempel är visan”Uti vår hage”:
Uti vår hage där växa blå bär.
Kom hjärtans fröjd
Vill du mig någe', så har du mig här!
Kom liljor och aquileja,
Kom rosor och salvia,
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!
De växter som jag här har gjort fettext på innehåller alla ämnen som fungerar som avsevärt
försvårar graviditet (de två första är dock högpotenta/giftiga så de bör vi inte använda annat än i
mycket kontrollerade och utspädda former). De skulle förmodligen inte bara ”fika” där i hagen.
”Fytomedicin” är ett västerländskt och modernt begrepp. Den nuvarande västerländska traditionen
bygger mycket på vetenskap om vilka ämnen som ingår i en viss ört och hur dessa fungerar i
kroppen.
Inom ex kinesisk örtmedicin är man, överlag, inte så intresserad av vad örterna består av utan låter
ex utseendet på en persons tunga bestämma vilka örter som ska ordineras.
Inom Ayur veda (en indisk läkekonst) delar man in personer i 3 huvudtyper där man med hjälp av
några frågor bestämmer vilken eller vilka av dessa typer som dominerar hos en viss person och
väljer örter och allmänna råd om livsstil utefter det.
Så diagnostiken kan se väldigt olika ut.
I allt som växer finns aktiva ämnen (Fytonutrienter eller fytokemilkalier), ex alkaloider, saponiner,
eteriska oljor, vitaminer, mineraler mm.
Allt detta finns där för växtens eget välmående, men också för dess omgivning som ibland äter av
växten.
Vilka ämnen som finns där och sammansättningen är beroende av hur och var växten lever.
Ett exempel på detta är att växter som lever i en fuktig omgivning innehåller högre halter av
antifungus/ antisvamp medel för att skydda sig mot svampangrepp.
Ett träd har dessa i barken och oftast ännu högre koncentrationer i rötterna eftersom de ska klara av
att befinna sig i fuktig jord. Ett träd som lever där det är mycket hög luftfuktighet har förstås högre
halter av antisvamp-ämnen och/eller flera typer av antisvamp-ämnen än ett träd som växer i en torr
omgivning. Liksom mossor som ofta lever vid vattensamlingar/träsk (som vitmossa) har betydligt
högre halt anti-svampmedel än mossor som lever på sten och berg. Kokosnöten skulle fullkomligt
mögla (mögel=svamp) sönder pga av sitt fuktiga innehåll (kokosmjölk) om där inte fanns höga
halter av antisvamp-medel (i detta fall kaprylsyra).
Växter som behöver ökad beredskap mot virusangrepp innehåller högre halter av antivirus-medel än
andra osv.
Så pga av sina aktiva ämnen (sk. fytonutrienter/ fytokemikalier) har olika växter flera olika
egenskaper, i olika styrka. Och dessa egenskaper finns för oss att ta del av.
Vad gäller allt från blommor, frukter, träd och rötter så är givandet och tagandet mellan växten och
djuret (ex människan) något ömsesidigt.
Det gäller ex luften vi andas (växterna producerar det vi behöver och vi producerar det växterna
behöver. Och liksom vi lever av växterna som mat och medicin (vilket eg. delvis är samma sak) så
lever växterna på att vi äter av dem (eftersom vi då sprider, frön, pollen, rötter osv samt att vi gallrar
bland ex blåbärsris och annat). Det är fint att tänka på det!
Att använda örtmedicin/ fytomedicin med framgång
Växterna är multifunktionella/ "polymedicinska".
Eftersom en växt utgör en helhet så har de flera olika funktioner/ egenskaper. Dels pga att de oftast
innehåller flera aktiva ämnen och dels pga av att ett och samma aktiva ämne många gånger har flera
funktioner/egenskaper.
Här följer två exempel på hur det kan se ut:
Växt
Funktion/ Egenskaper
Medicinsk Användning
Aktiva
beståndsdelar
Virus-, bakterie-, svamp-, &
parasitinfektion
Adaptogen (stärker
kroppens
anpassningsförmåga)
ASTRAGALUS
Astragalus
membranaceus
Immunstärkande (ökar
interferon)
Ökar aptit i samband med
cancerbehandling
Blodsockerreglerande
Sänker högt blodtryck
Ökar spermierörligheten
Infektion i övre luftvägar,
njurinfektion
Mental & fysisk trötthet –
akut & kronisk
Högt blodtryck
Magsår
Autoimmuna sjukdomar &
nedsatt immunförsvar & aptit
i samband med
Saponiner,
flavonoider,
polysackarider,
steroler, eterolja
cellgiftsbehandling
Överdriven svettning inkl.
nattsvettning &
klimakteriesvettning
Ofruktsamhet hos män
Växt
Funktion/ Egenskaper
Medicinsk användning
Aktiva beståndsdelar
Trötthet
Återställa utbrändhet
Adaptogen – ökar
stresstolerans
RYSK ROT
(Eleutherococcus
senticosus)
Immunstimulerande –
aktiverar T-lymfocyter
Blodsockerreglerande
Blodtrycksökande
Stress, spec. med nedsatt
immunförsvar
Virus- & svampinfektion
Tumörbehandling
Klimakteriebesvär
Blodsockersvängningar
Lågt blodtryck
Steroler, glykosider,
polysackarider,
kumariner
En riktigt bra örtmedicinsk behandling får vi då vi använder en ört/växt som, utöver att den kan
hjälpa till med de symtomen som vi söker för, också stödjer vår övriga konstitution. För även vi
utgör ju en helhet och varje del av oss fungerar i samverkan med andra delar som i sin tur
samverkar vidare med resten av oss.
Det är förståelsen för detta och vår beredskap att ta hänsyn till hela varelsen som gör att vi kan
uppnå verkliga förändringar till det bättre.
Låt oss säja att vi söker en ört som stärker immunförsvaret. Vi får oftast inte tillräcklig hjälp om vi
ställer frågan "Finns det en ört som stärker immunförsvaret?" och sedan tar den första bästa ört
som dokumenterat har en positiv påverkan på immunförsvaret. Vi KAN få det, men det är lite av ett
lotteri eftersom det inte alls är säkert att den örten samarbetar med vår övriga konstitution.
Dessutom är "immunförsvaret" uppdelat i flera delar, även om en viss ört hjälper till med en viss del
av immunförsvaret är det ju inte säkert att just vår kropp behöver hjälp med specifikt den delen av
immunförsvaret som en viss ört kan hjälpa till med, utan en helt annan del av immunförsvaret.
Det är betydligt större sannolikhet att få tillräcklig hjälp om vi frågar oss VILKA (plural) örter som
stärker immunförsvaret och bland dessa väljer ut den eller de örter som passar in på så mycket som
möjligt även av vår övriga konstitution. Vi ska alltså ta hänsyn till så stora delar av oss själva som
möjligt och till så stora delar av örtens övriga medicinska egenskaper som möjligt. Då brukar det
hända grejer!
Så till den här personen som söker för ex immunförsvaret kan det också vara bra att titta på saker
som ex sömnvanor och ledsmärta och jämföra det med de andra egenskaperna hos de
immunhöjande örterna. Alla detaljer kan visa på viktiga ledtrådar som för oss till rätt ört.
Dessutom kan det vara rent farligt att titta enkelspårigt på en ört. Låt oss säja att vi vill ha en ört
som reparerar ”skadorna” långvarig cortisonanvändning och känner till att lakrits gör detta och
därför ger lakrits till den personen. Det låter kanske bra. Men om personen har problem med högt
blodtryck och vi inte känner till en annan medicinsk egenskap hos lakrits, nämligen att den höjer
blodtrycket, så kan det bli problematiskt.
Då måste vi titta på någon annan ört som också reparerar effekterna av cortisonanvändning (trötta
binjurar) men som antingen inte påverkar blodtrycket, reglerar det eller t.o.m sänker det. Sådant
måste vi känna till eller vara ansvarsfulla nog att kolla upp om vi är osäkra.
Lite slarvigt kan vi säja att örter liksom läkemedel har olika biverkningar. Och vår uppgift som
örtterapeuter är att hitta rätt biverkningar för rätt person. Då inträffar inte bara det att vi slipper
dåliga biverkningar utan också att örten samarbetar med hela kroppen, underlättar för andra
obalanser än den klienten söker för. Och detta är inte bara som en ”bonus” utan rent konkret så
fungerar det så att det blir lättare för kroppen att hitta rätt i en viss obalans (den som klienten söker
för) om även andra förhållanden i kroppen blir mer balanserade för då finns större sannolikhet att
kroppen/varelsen orkar läka ut av egen kraft eftersom som den då kan lägga energi på det som
verkligen behöver läggas energi på.
Självklart kan man också symtombehandla/akutbehandla med hjälp av örtmediciner (och ibland är
det nödvändigt) men ju skickligare vi är desto närmre den primära orsaken till sjukdomsbilden
kommer vi och desto djupare når vi.
Det är vår ambition och det är därför det heter fytoterapi/örtterapi. Det handlar om en process där vi
vill underlätta så mycket som möjligt för kroppen och när de sker så ökar sannolikheten för att
kroppen/varelsen själv ska hitta rätt.
