En predikan över Jesu första under, och om att samarbeta med Gud Gud.
Hållen i Korskyrkan, söndagen den 14 sept. 2008, av Micael Nilsson
Joh 2:1-12
Enligt Johannes är det här Jesu första under. Berättelsen är både enkel och svår. Upplägget är
enkelt. Först ett problem. Problemet till Jesus. Och
han gör ett under.
På ett annat sätt är berättelsen svår. För den som
valt att avstå från vin av solidaritet med dem vars
liv slogs sönder av vin bjuder den ett visst ”tuggmotstånd”. På Marias ord till Jesus "De har inget
vin." hade nog mina föregångare och förebilder
svarat: ”Halleluja”.
Men svårast är det nog att förstå varför detta skulle bli Jesu första under. Visst var det ett pinsamt
läge för det unga brudparet. Det påpekar alla
kommentarer jag läst, och det förstår jag, men
ändå… är inte världen fylld av betydligt större problem än så? Hur stort är egentligen problemet
med att bröllopstårtan inte räcker till alla, i jämförelse med att världen svälter.
Johannes säger att det är ett ”tecken”, inte bara
ett under. Vad betyder det? Varför talar Johannes
om Jesu under som tecken?
Ett tecken är ett under med ett budskap, en förkunnelse i handling, ett tecken… på vem Jesus är.
Det Jesus gör visar vem han är. Ibland har det
hänt, i en andlig rörelse där Gud gjort under att
fokus förflyttas från vem Jesus är till de under som
inträffar. Man kan på sätt och vis förstå det, då ett
under är någonting både omskakande och intresseväckande. Men när det är undret i sig som blir
det viktiga och vad vi jagar, då har vi börjat gå
vilse. För undret är ett tecken. Ett tecken på vem
Jesus är. Det han gör skulle få oss att lyfta blicken
och söka honom ännu mer, för att lära känna honom själv. Undret är ett tecken.
När ett under sker är det förstås ett tecken på att
Gud finns, men det är också ett tecken på att Gud
bryr sig om att du finns. Förklaringen till varför
Jesus gjorde sitt vinunder i Kana finns i orden:
”Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.” Och för alla oss som längtar
efter att just det skulle ske igen finns några saker
att lära av berättelsen. Låt oss se lite närmare på
detta. Jag tänker försöka säga någonting om tre
saker: Vinet kan ta slut. Kraften kan tyna bort.
Glädjen kan blekas ut. Tron kan bli svag och matt.
Vår entusiasm kan försvinna. För det andra: När
det sker, vad borde vi göra då? Sist av allt vill jag
försöka säga någonting om hur vi kan samarbeta
med Gud för att Gud ska få uppenbara sin härlighet, för att tala bibelspråk, d.v.s. visa vem han är
för oss.
1. Vinet kan ta slut
Det här är alltså berättelsens ramverk. Jesus befinner sig på fest. Lyssna: Jesus har aldrig förstört
en bra fest. Det finns de som ser honom som den
stora festförstöraren. Jag skulle säga att den synen på Jesus förekommer både inom och utanför
kyrkan. Jag har talat med människor som inte
velat bli kristna för att de är övertygade om att
Jesus kommer att försöka ta ifrån dem allt som
gör livet värt att leva för. - Vad du än gör får du
inte gå och bli frälst, sa min mamma till mig när
jag var 13-14 år gammal och hade börjat gå till
kyrkan. Varför? Var hon elak? Nej, hon var bara en
orolig mamma som försökte ta hand om sin tonårsson så gott hon kunde. Min mamma såg kyrkan
som någonting mycket mörkt och dystert. Tack
och lov så var min erfarenhet av kyrkan helt annorlunda. Men jag har aldrig egentligen hållit
mammas ord emot henne. Hon var trots allt bara
ännu en orolig mor som ville beskydda sin tonåring från någonting som hon uppfattat som glädjelöst, alvarligt och livlöst. Och hon var knappast
ensam om det.
Men även inom kyrkan ses Jesus ibland som en
alvarsam dysterkvist. Jag hade bett den gamla
damen berätta om hur hon kommit till tro. Vi hade
inbjudit grannar och vänner till en cafékväll och
hon skulle berätta. Hon började sitt vittnesbörd
med orden: - Det var svårt för mig att bli en kristen för jag var så livsglad när jag var ung. Jag
hukade mig där jag satt. Vilket vittnesbörd. Och
samtidigt förstod jag det hon sa. Den kyrka hon
hade kommit till var sträng och full av bud och
förbud gällande hur man skulle vara och inte för
att kunna kalla sig kristen.
Jesus har aldrig förstört en god fest. Han bjöds till
fester. Människor drogs till honom och barn ville
vara hos honom. Själv säger han: ”Detta har jag
sagt er för att min glädje skall vara i er och er
glädje bli fullkomlig.”
Men berättelsen handlar nu också om att vinet kan
ta slut. Mitt i festen kan det sina. Jesu mor kommer till Jesus. Hon ber honom egentligen inte direkt att göra något. Hon pressar honom inte. Hon
informerar bara om läget. ”De har inget vin.”
- Låt mig vara, kvinna, svarar Jesus. Det låter
mycket hårdare och kallare på svenska än på hebreiska och arameiska. Egentligen är Jesus mycket
respektfull. Han använder inte ordet ”mor”, för att
han här vill markera att han möter Maria på ett
annat plan, som sin lärjunge. På ett respektfullt
sätt, inte avvisande, visar han henne att han behöver tid. Och lägg märke till att det också är så
hon uppfattar det. Hon tar emot hans ord som ett
bejakande och säger till tjänarna: "Gör det han
säger åt er."
”De har inget vin.” Vin är i den rabbinska litteraturen ofta en bild för glädjen. Det händer att glädjen
tar slut, kanske t.o.m. mitt i en fest. I ditt fall kanske det handlar om någonting annat. Vet du med
dig idag att någonting tagit slut i ditt liv?
Någon minns en tid av hängivenhet och entusiasm
i tron. Men vinet tog slut. Någon minns framtidstro
och djärva planer. Men vinet tog slut. Någon
minns drömmar och heta böner. Men vinet tog
slut. Någon minns hur viktigt det en gång var att
dela tron med andra. Men vinet tog slut. Och texten påminner oss ju faktiskt också om att vinet
kan ta slut i ett äktenskap. Kärleken och glädjen i
två människors liv över varandra kan urvattnas av
tid, bekymmer och slitningar. Vinet kan ta slut.
En predikan över Jesu första under, och om att samarbeta med Gud Gud.
Hållen i Korskyrkan, söndagen den 14 sept. 2008, av Micael Nilsson
Vet du med dig att någonting tagit slut i ditt liv?
Finns där en sorg någonstans över att vinet, glädjen, kraften, framtidstron, djärvheten, kärleken…
eller vad det nu är har tagit slut? Kanske ska du
då få tröst, och t.o.m. vägledning av resterande
del av berättelsen.
2. Vad gör man när vinet tagit slut?
Det är inte mycket hon sa som bevarats för eftervärlden, Maria. Sju bibelställen handlar om att hon
säger någonting. Men hennes ord är värda att
lyssna noga till. "Gör det han säger åt er."
Vad säger han till dig? Du kanske är van vid sådana frågor, eller så är du det inte. Det kanske
t.o.m. känns helt främmande för dig att Gud skulle
tala till dig. Men Bibeln säger att Gud söker oss, på
många olika sätt, och hebreerbrevets författare
skriver: Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte
era hjärtan.
Om vinet har tagit slut ska du alltså, enligt Maria,
först och främst lyssna. Ibland är det t.o.m. just
därför vinet har tagit slut. Vinet i ditt liv tog slut
för att du slutade lyssna. Du kanske förhärdade
ditt hjärta för att du inte tyckte om vad du hörde.
Du kanske blev besviken. Du kanske fick så mycket att göra att du alltid är på språng och inte längre tycker att du hinner lyssna.
Om vinet är slut ska du lyssna. Stäm möte med
Gud – och lyssna. Stäng av störningssändarna –
och lyssna.
Thomas Kelly: ”En viskning hörs från livets utkanter, ett svagt lockrop, en föraning om ett rikare
sätt att leva…”
Lyssna till en viskning från livets utkanter, eller
kanske från dess centrum. Lyssna till din längtan.
Har du svår att lyssna. Är du lomhörd för Andens
röst. Så bra då att Guds röst har blivit textad. Ta
fram din Bibel och läs. Läs till dess att du lyssnar.
Och när vi hör hans röst, vad ska vi göra då?
Maria svarar: "Gör det han säger åt er."
En av Bibelns författare, Jakob, skriver: ”Liksom
en kropp utan livsande är död, så är tron utan
gärningar död.” Vad skrev han? Han skrev att en
teoretisk tro är som en kropp utan liv. Allt kan
finnas där, på rätt plats, men den rör aldrig på sig
för att den är död. Levande tro får alltid konsekvenser i våra liv. Man kan inte säga att man tror
på Jesus om man inte bryr sig om att försöka följa
honom.
Vad gör man om vinet är slut? Man har två alternativ. Antingen kan man ägna resten av sitt liv åt
att sörja det vin som tagit slut. Man kan beklaga
sig, försvara sig, anklaga andra och skylla på omständigheterna. Men det kommer inte att förändra
din situation. Eller så kan man börja lyssna på Gud
och försöka göra det han säger.
Så här sa Jesus, Joh 7:17: ”Om någon vill göra
hans vilja skall han förstå om min lära är från Gud
eller om jag talar av mig själv.”
Det betyder att om du verkligen vill lära känna
Gud så finns det sådant du aldrig kommer att förstå där du sitter med pannan i djupa veck vid ett
skrivbord. Om du verkligen vill veta vem Jesus är
måste du praktisera. Om du bestämmer dig för att
göra Guds vilja kommer du att stegvis förstå allt
mer av vem Gud är.
Jag har arbetat på en bibelskola många år. Vi hade
en kurs som vi kallade för ”Tjänst”. Man läste ett
år. Ett halvt år läste vi teoretiskt. Ett halvt år
praktiserade vi. Det som verkligen förändrade
människor var alltid praktiken. Under det teoretiska halvåret samtalade vi, grubblade och debatterade. Under praktiktiden förändrades vi. För där i
mötet med människor och deras kamp blev man
fattig och ödmjuk, lärde sig att be, att gråta med
dem som grät och vara glad med dem som var
glada. Och där, i praktiken, fanns Jesus, för han
är ingen lära, han är en person. Och vill du lära
känna honom så måste du följa honom.
Längtar du efter nytt vin, ny glädje, ny utmaning,
spänst och mening måste du lyssna OCH följa.
3. Hur kan vi samarbeta med Gud?
Den sista frågan är viktig för den som vill se Guds
under ske. Hur kan vi samarbeta med Gud?
Nu blir Jesus mycket konkret. Han pekar på sex
stora stenkärl och säger: - Fyll dem med vatten.
Var och en av dessa stenkärl rymde 100 liter vatten, vilket alltså blir sexhundra liter vatten. Man
kan tala länge om symboliken med allt detta, men
för tjänarna var det inte bara symbolik. Detta var
en mycket konkret uppgift. Efter att ha burit sexhundra liter vatten från brunnen till stenkärlen var
de säkert både blöta och trötta.
När värden nu smakar på vattnet har något hänt.
Vattnet har blivit bästa vin.
Detta är det slags samarbete Gud vill ha med oss.
Jesus hade nog klarat sig utan vatten. Han kunde
säkert låtit kärlen bli fulla av vin utan vatten, men
det ville han inte. Han visste att om lärjungarna
fick vara delaktiga i arbetet skulle de också bli
delaktiga i välsignelsen. Alltså använder sig Gud
av människor. Han kräver inte av dig att du ska
göra vin av vatten. Bara att du ska bära vatten.
Han kräver inte att du ska kunna göra under. Bara
att du ska göra det du kan. Han kräver inte att du
ska kunna allt. Bara att du ska göra det han säger.
Hur kan du bära vatten?
Har du varit med om att skriva ett litet brev,
skicka ett litet kort med en enkel hälsning. När du
sedan träffade den som fick brevet så hade det
betytt så mycket för honom eller henne. Det hade
blivit till tröst, uppmuntran och nytt livsmod. Fantastiskt. Vad hade hänt? Jesus hade förvandlat
vatten till vin. Ett enkelt litet kort hade blivit en
hälsning från Gud. Du bar vatten. Jesus gjorde
vin. Förstår du?
När du ger pengar till Guds verk bär du vatten. Du
kanske offrar en tusenlapp. Av dessa pengar kanske någon som svalt fick mat. Eller kanske kunde
vi ha verksamhet för ungdomar så att de fick en
bra plats att gå till. Någon kanske kom till tro. Du
kanske möter någon i himlen en dag som ett re-
En predikan över Jesu första under, och om att samarbeta med Gud Gud.
Hållen i Korskyrkan, söndagen den 14 sept. 2008, av Micael Nilsson
sultat av ditt offer. Vad hade hänt. Pengar hade
blivit ett medel för Gud att göra ett under. Hade
du stoppat dem i madrassen hade inget hänt. Du
bar vatten. Jesus gjorde vin.
När du knäpper dina händer i bön bär du vatten.
Du gör något enkelt. Du tänker på någon och du
ber. Och något sker i hans eller hennes liv. Du bär
vatten. Jesus gör vin.
Efter mötet idag uppmuntrar du någon på kyrktorget. Det kostar inget. Det är enkelt. Men någon
går hem gladare och vid bättre mod efter att ha
blivit sedd av dig. Ibland blir sådana små ord skillnaden på om vi ger upp eller väljer att fortsätta.
Och ändå var det ju så enkelt. Du bar bara lite
vatten. Jesus gjorde vin.
I morgon kanske du ber en bön. – Jesus, ge mig
ett bra tillfälle att berätta om dig. Och en dag
kommer tillfället. Du får berätta om din tro. Dina
ord stannar kvar. Kanske att din vän får hjälp i sitt
eget sökande. Kanske att tron börjar växa i någon
annans liv. Du berättade bara lite om Jesus. Du
bar lite vatten till någon. Jesus gjorde vin av ditt
vatten.
Jag är säker på att du kan hitta många andra konkreta exempel på hur du kan bära vatten, göra
något enkelt och konkret som Jesus kan göra något mer av. Ett vänligt ord, en hjälpande hand, en
litet hälsning från Gud.
Sammanfattning
Det här var berättelsen om hur vinet tog slut.
Ibland tar det slut också i våra liv. Det var dessutom berättelsen om vad man gör när vinet tagit
slut. Man måste lyssna – och handla. Det är sist av
allt en uppmuntran för oss att göra något för att
Gud ska kunna göra något större.
Nattvard
När bröllopsvärden smakade på vattnet var det
vin.
Du måste smaka om du vill veta vad Jesus kan.
En pastor avbröts av en ateist. Jag utmanar dig att
debattera mellan Gud och ateism, sa han. Jag går
gärna med på en sådan debatt under följande
villkor, svarade han. Du får ta hit två människor
vars liv har förvandlats av deras tro på ateism och
jag tar med mig två människor vars liv har förvandlats av deras tro på Gud. På det sättet kan
vår debatt gå in på inte bara innehållet i vår tro,
utan också vad vår tro får för effekter. Mannen
avstod debatten, men pastorn fick ändå fram en
viktig sanning. Du måste smaka innan du vet vad
Jesus kan. Du kan läsa och argumentera och tänka
och grubbla, men först när du smakat hans liv vet
vad det är.
Nattvarden är en möjlighet att smaka på Gud. 1
Kor 10:16-17: ”Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den oss inte gemenskap med Kristi
blod? Brödet som vi bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi kropp? Eftersom brödet är ett
enda är vi - fast många - en enda kropp, för alla
får vi vår del av ett och samma bröd.”
