ONSDAG 11 MARS 2009
4
ANNONSBILAGA FRÅN ENERGIRÅDGIVARNA I HÄLSINGLAND
4
En bilaga till Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren
NÄRINGSLIV
u
n
En än varmare
Växthuseffekten och klimatets förändringar
Ingen kan på förhand veta säkert
vad som händer med klimatet
under de kommande hundra
åren och där bortom. Full visshet om människans inverkan på
det framtida klimatet får vi inte
förrän framtiden är här och effekterna väl har infunnit sig. Kan
vi då inte vänta och se innan vi
vidtar kostnadskrävande åtgärder
mot utsläppen av växthusgaser?
Utsläppens klimateffekter kanske
blir så obetydliga att insatser av
det slaget inte alls behövs?
Nej, klimatsystemets tröghet och växthusgasernas långa livslängd innebär att en
sådan passivitet kan få vådliga följder. Om
vi underlåter att minska utsläppen nu, är
risken stor att de efterhand orsakar svåra
klimatstörningar, kanske i slutet av innevarande sekel eller ännu längre fram. Vid det
laget kommer inga åtgärder att vara kraftfulla nog för att avvärja skadeverkningarna.
En svår storm, en rekordhet sommardag,
en översvämning orsakad av intensiva regn
– allt sådant uppfattas numera ofta som
tecken på att klimatet har blivit annorlunda.
Men klimatet är en beskrivning av vädrets
genomsnittliga egenskaper under en längre
tid. En enskild väderhändelse, hur dramatisk den än är, duger därför aldrig som bevis
för att klimatet skulle ha förändrats.
Vad kan förändra klimatet?
Utan tvekan kan klimatet förändras
märkbart, och det av flera olika orsaker.
Till dem hör naturliga företeelser såsom
vulkanutbrott, skiftningar i solens ljusstyrka, variationer i jordens bana runt solen och
jordaxelns riktning, förändringar av jordytans egenskaper samt interna svängningar
i klimatsystemet. Det står också i mänsklig
makt att inverka på klimatet. En del föroreningsutsläpp fyller luften med partiklar som
kan fånga upp eller reflektera solljuset. Och
vissa gasformiga föroreningar har förmågan
att fånga upp värmestrålning och därigenom förstärka atmosfärens växthuseffekt.
Klimatförändringar i förindustriell tid
Kontinenternas vandringar över jordytan
har i det förgångna utlöst långsamma men
genomgripande klimatförändringar. De senaste tre årmiljonerna har mestadels präglats av kyla och nedisningar, men jorden har
under den tiden genomgått upprepade och
snabba växlingar mellan ett genuint istidsklimat och betydligt mildare förhållanden.
Under de drygt tiotusen år som förflutit
efter den senaste istiden, har klimatet dock
varit relativt stabilt.
tilltagit i stora delar av världen, inte minst i
Nordeuropa, men klimatförändringarna har
ingalunda varit likadana överallt. Sommaren
2005 smälte snön på Grönland över nästan
tre gånger så stora arealer som 1992.
Varför förändras klimatet nu?
Den temperaturhöjning som ägde rum i
1900-talets början kan åtminstone delvis ha
varit naturlig. Huvudorsaken till den snabba
uppvärmningen efter 1975 kan däremot
knappast vara något annat än människans
numera mycket stora utsläpp av växthusgaser; främst koldioxid men även metan, dikväveoxid m.fl. Atmosfärens innehåll av dessa
gaser har tilltagit markant under senare
decennier. Uppvärmningen kunde ha blivit
ännu större om den inte hade motverkats av
svavelutsläpp som ökat luftens partikelinnehåll. Dessutom har havet en fördröjande
inverkan på temperaturförändringar som
innebär att vi ännu inte har sett hela resultatet av växthuseffektens hittillsvarande förstärkning.
Klimatförändringar i modern tid
Källor och sänkor för växthusgaser
Sedan 1900-talets början har medeltemperaturen på jorden allt tydligare tenderat
att avvika från tidigare seklers tämligen stabila nivå. Den har sedan dess stigit med 0,76
grader, men inte i jämn takt – den största
ökningen har ägt rum efter 1975. Uppvärmningen har reducerat förekomsterna av is
och snö och bidragit till en viss höjning av
havsnivån. Under det
gångna seklet har
också nederbörden
Att luftens koldioxidhalt stiger beror
främst på utsläpp vid förbränning av kol,
olja, bensin och andra fossila bränslen. I-länderna står för de i särklass största utsläppen
per capita, men den snabbaste utsläppsökningen sker nu i tredje världen.
Även avskogning har medverkat till att
höja koldioxidhalten. Genom att flertalet
kvarvarande skogar nu tätnar tar de dock för
tillfället
upp
mer kold i ox i d
från atmosfären än vad de lämnar ifrån sig.
Också havet tar hand om mycket av den utsläppta koldioxiden, men resten blir kvar
i luften i årtusenden. Utsläppen av andra
växthusgaser härrör från många olika källor;
förutom industri- och förbränningsprocesser även jordbruk, avfallsupplag m.m.
Utsläppsscenarier och klimatmodeller
Människans framtida utsläpp av växthusgaser går knappast att förutsäga med nämnvärd tillförlitlighet. FN:s klimatpanel IPCC
har istället utarbetat scenarier för olika
tänkbara samhälls- och utsläppsförändringar. Dessa har använts som utgångspunkt för
modellberäkningar av klimatets förändringar under de kommande hundra åren. Resultaten är osäkra eftersom klimatsystemet är
så komplext, men modellerna har efterhand
förbättrats. I flera grundläggande avseenden
stämmer resultaten från olika modellberäkningar nu väl överens med varandra.
Klimatet hundra år framåt
Eftersom flertalet växthusgaser är mycket
långlivade kan växthuseffekten fortsätta att
förstärkas under hela tjugohundratalet även
om utsläppen skulle börja minska. Enligt
beräkningar med olika scenarier och modeller stiger jordens medeltemperatur med 1,16,4 grader under seklets lopp. Genomsnittsresultaten spänner mellan 1,8 och 4,0 grader. I Sverige lär uppvärmningen bli minst
lika stor som det globala genomsnittet – om
hundra år skulle det kunna vara lika varmt i
Sydsverige som det nu är i Frankrike. Vinternederbörden väntas öka kraftigt i Nordeuropa, medan sommarnederbörden sannolikt
minskar i nästan hela Europa, inklusive södra Sverige. Syd- och Mellaneuropa riskerar
svår hetta och torka sommartid. Havet kommer att fortsätta stiga, sannolikt med några
decimeter.
