MÅNADENS SJUKDOM
GRISNINGSFEBER, PPDS
Grisningsfeber har bytt namn flera gånger. Det nuvarande namnet PPDS, postpartum dysgalactia
syndrome, betyder ”ett sjukdomskomplex med störningar i mjölkproduktionen efter grisning”.
Förr kallades sjukdomen för MMA (mastitis-metritis-agalactia; d.v.s. juverinflammationlivmoderinflammation -upphörd mjölkproduktion) men numera anses livmoderinflammation
vara en separat och mer ovanlig sjukdom. Diagnosen PPDS kan vara svår att ställa och
kriterierna varierar, varför rapporterad förekomst spänner från 1 till 37 % av djuren.
PPDS kännetecknas av nedsatt produktion av råmjölk/mjölk de första dagarna efter grisning. I
den lindriga, subkliniska formen ses enbart försämrad mjölkproduktion med hungriga smågrisar
som lätt blir sjuka och som inte ökar i vikt, men utan tydlig juverinflammation. Vid klinisk
sjukdom får suggorna juverödem (vätskeutträde med ett hårt, rött och svullet juver) och feber. I
allvarliga fall är suggorna kraftigt påverkade, ligger, har rödsprängda ögonvitor, upphörd
foderlust (inappetens), förstoppning, juverödem, feber, och upphörd mjölkproduktion.
Sjukdomen är troligen multifaktoriell men orsakssambanden är oklara. Flera olika teorier finns: En
är att ffa koli-bakterier (Escherichia coli) infekterar juvret via spenkanalen. Bakterier eller delar av
bakterier kan komma in i suggans blodomlopp och orsaka en blodförgiftning. En annan teori
är att PPDS har samband med olika stress-hormoner som frisätts vid grisningen och orsakar en
rubbad hormonbalans, som i sin tur påverkar mjölkproduktionen. En tredje teori anger ett
samband med fetma och störningar i ämnesomsättningen. Vissa mögelgifter i foder eller strö
kan också ha negativa effekter. Torv anses ibland kunna bidra till förstoppning.
En tidig diagnos ställs utifrån oroliga, hungriga smågrisar med en ökad frekvens slagsmål. Ofta
vägs flera olika symptom ihop: hungriga smågrisar, en slö sugga med nedsatt aptit, feber,
juverinflammation, förstoppning, och flytningar från vulva. Uppgifterna om vad som är feber
hos en nygrisad sugga varierar, allt ifrån temperaturer över 39,5˚C, till över 40,5˚C. Grisar har
begränsad förmåga att svettas och har svårt att göra sig av med överskottsvärme. En nygrisad
sugga med hög fodergiva har en hög ämnesomsättning, alstrar mycket värme och har dessutom
ett isolerande fettlager. Det är inte otänkbart att en sådan sugga, framförallt om hon vistas i en
varm omgivning, kan få svårt att göra sig av med överskottsvärme och därför får en ”normalt”
högre kroppstemperatur, men sambandet är dåligt undersökt.
Behandling varierar beroende på symptom och kan därmed variera både mellan individer och
mellan besättningar. Kontakta er besättningsveterinär för rådgivning. Förebyggande ges ett
fiberrikt fodermedel och suggorna ges möjlighet att motionera. Det är viktigt att suggorna har fri
tillgång till vatten av god kvalitet. En minskad fodergiva de sista dagarna före grisning har i äldre
studier visats kunna förebygga sjukdomen. Ett lagom hull är viktigt vid grisningen.
Kontaktuppgifter:
Magdalena Jacobson
Box 7054
750 07Uppsala
[email protected]
