Länsdokument
Riskbruk - Missbruk - Beroende
för hälso- och sjukvården och socialtjänsten
Antagen av Länssamordningsgruppen
2012-02-10
1
Inledning ................................................................................................................................................................. 3
Gemensamma riktlinjer i länet .............................................................................................................................. 3
Länssamordningsgruppen i Västerbottens uppgift är att: ...................................................................................... 3
Lokala samverkansavtal och genomförandeplaner .............................................................................................. 4
Kommunens ansvar ................................................................................................................................................ 5
Exempel på insatser som kommunerna ansvarar för inom området: ............................................................ 5
Landstingets ansvar ................................................................................................................................................ 5
Exempel på insatser som landstinget ansvarar för: ........................................................................................ 6
Samordnad vårdplanering...................................................................................................................................... 6
Begrepp och definitioner ....................................................................................................................................... 7
Abstinensbehandling....................................................................................................................................... 7
Riskbruk ........................................................................................................................................................... 7
Skadligt bruk (enl ICD-10) ................................................................................................................................ 7
Missbruk och beroende (enl DSM-IV) ............................................................................................................. 7
Samsjuklighet ..................................................................................................................................................... 7
Brukarperspektiv .................................................................................................................................................... 8
Kontakt, vård och behandling ska präglas av och innehålla: .......................................................................... 8
Brukarinflytande ska finnas på: ....................................................................................................................... 8
Samverkan .............................................................................................................................................................. 8
Hållbar och fungerande samverkan och samarbete kräver ............................................................................... 8
Statistik - Västerbotten .......................................................................................................................................... 9
Bilaga 1. Schematisk ansvarsfördelning mellan kommun och landsting .......................................................... 10
Lagar, propositioner och offentliga utredningar inom området......................................................................... 11
Ordlista ................................................................................................................................................................. 11
2
INLEDNING
Både i Socialstyrelsens tillsynsrapport rörande missbruks- och beroendevården (2011), och i regeringens
missbruksutrednings slutbetänkande Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35), framkommer
behov av att inom området tydliggöra ansvaret mellan vårdgivarna. Missbruksutredningens slutbetänkande
belyser bland annat att vård som ges inte finns i en vårdkedja, utan ofta ges utan vetskap om vad annan
vårdgivare gör. I tillsynsrapporten framkommer brister både i landstingens och kommunernas ledning, styrning
och uppföljning av missbruksvården, liksom avsaknad av tydliga uppdrag och brister för uppföljning av insatser.
Den visar också att missbruks- och beroendevården behöver utvecklas så att den blir mer likvärdig och i högre
utsträckning utgår från den enskildes specifika behov.
Detta länsdokument baseras på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007).
Riktlinjerna är skrivna som en vägledning för både socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter för
personer med missbruks- och beroendeproblematik av alkohol och/eller narkotika. Det övergripande syftet är
att förbättra och utveckla den svenska missbruks- och beroendevården. Förutom att bidra till att de metoder
och insatser som används är de bästa för personen som är i behov av utredning, vård och behandling, belyser
riktlinjerna behovet av tydlig ansvarsfördelning, samverkan, samarbete mellan huvudmännen samt
nödvändigheten av gemensamma termer/begrepp och aktuell kunskap.
Ett begrepp som är centralt i riktlinjerna är att arbetet inom området ska vara grundat i en evidensbaserad
praktik. De tre delarna som tillsammans utgör en evidensbaserad praktik är professionens erfarenhet, bästa
rådande evidens och brukarens erfarenhet och önskemål. Detta förutsätter att professionens kunskap samlas
och dokumenteras, att det sker en kontinuerlig uppdatering av uppföljnings- och forskningsresultat inom
området samt att brukaren ges ett tydligt inflytande till val av vård och behandling.
Regeringen och SKL tecknade 2008 en överenskommelse om ett särskilt implementeringsstöd för dessa
riktlinjer vilket har legat till grund för utvecklingsprojektet Kunskap till Praktik (www.kunskaptillpraktik/skl.se).
Under perioden 2009-2011 har en processledare funnits som stöd i det övergripande arbetet i Västerbotten
och från 2012 finansierar SKL en särskild föräldrastödssatsning inom området.
En avstämning av länsdokumentet ska ske om ett år, dvs i februari 2013.
GEMENSAMMA RIKTLINJER I LÄNET
Länssamordningsgruppen i Västerbottens uppgift är att:
•
tydliggöra en övergripande ansvarsfördelning för tidig upptäckt, förebyggande verksamhet,
vård och behandling utifrån aktuella riktlinjer, föreskrifter och lagstiftning samt visa på
gemensamma begrepp och definitioner
•
följa upp att samverkansavtal skrivs och att genomförandeplanerna årligen utvärderas och
revideras
•
verka för att identifierade problemområden på länsövergripande nivå mellan huvudmännen
och även internt inom respektive organisation blir belysta och föremål för utredning och
åtgärd
•
stötta kunskapsutvecklingen inom området
•
genom Fou enheten vid Region Västerbotten verka för införandet av lokalt anpassade
uppföljningssystem
•
med utgångspunkt från Socialstyrelsens Öppna jämförelser följa utvecklingen i länet
3
LOKALA SAMVERKANSAVTAL OCH GENOMFÖRANDEPLANER
Västerbottens femton kommuner har alla olika förutsättningar och utvecklingsbehov. Det är därför viktigt att
varje enskild kommun, tillsammans med landstingets lokala verksamheter, formulerar skriftliga samverkansavtal.
För att konkretisera aktiviteter, tydliggöra ansvar och fastställa tidsplaner ska gemensamma genomförandeplaner skrivas. Dessa genomförandeplaner ska fortlöpande och minst på årsbasis följas upp och revideras.
För att säkerställa att den behandling som ges är den mest relevanta för den enskilde brukaren och leder till
önskvärt resultat, krävs en systematisk uppföljning både på grupp- och individnivå. Val av metod för
uppföljning styrs av syftet/målet med insatsen/behandlingen och SKL har beskrivit ett urval i skriften
Uppföljning av resultat – som finns att ladda ner på www.SKL.se/kunskaptillpraktik .
Tillsammans med berörda parter ska rutiner utarbetas som underlättar och strukturerar arbetet. Rutiner kan
t ex konkretiseras för förstagångsbesök, hantering av anmälningar, utredningsförfarande, kontaktvägar.
En lokal styrgrupp med företrädare för berörda verksamheter, ska finnas i varje kommun. Eventuellt kan det
geografiska området utsträckas till att t ex omfatta två kommuner där det finns samordningsvinster med ett
gemensamt samverkansavtal. Deltagare i den lokala styrgruppen bör ha mandat från sin verksamhet att fatta
beslut.
Den lokala styrgruppen ansvarar för att samverkansavtal och genomförandeplaner skrivs och efterlevs och att
praktiknära arbetsgrupper och/eller samrådsgrupper blidas.
Kontaktperson för samverkansavtal och genomförandeplan ska utses och meddelas Länssamordningsgruppens
sekreterare.
De skriftliga lokala samverkansavtalen ska innehålla:
•
ett klargörande av den lokala ansvarsfördelningen mellan kommunens och landstingets
verksamheter för förebyggande verksamhet, tidiga insatser, vård och behandling
•
en genomgång av de behandlingsmetoder/insatser som förordas användas lokalt, med
utgångspunkt från de nationella riktlinjerna
•
en struktur för införande av eventuella nya metoder/insatser
•
rutiner för utformandet av samordnade individuella planer
•
en struktur för systematiska uppföljningar på brukarnivå inom missbruks- och
beroendeområdet
•
en plan för gemensam kunskapsutveckling inom området
•
rutiner för samverkan på både chefs- och handläggarnivå
•
rutiner för avvikelser och eventuella tvister kring ansvarsfrågor
•
uppgift om vem/vilka som ansvarar för att den lokala genomförandeplanen efterlevs och
följs upp
4
KOMMUNENS ANSVAR
Kommunens arbete rörande missbruksproblematik regleras i Socialtjänstlagen, SoL (2001:453). Hjälp och stöd
erbjuds både i form av rådgivning och som biståndsbedömda insatser. Socialtjänsten ska aktivt sörja för att den
enskilde personen med missbruk/beroende får den hjälp och vård som han/hon behöver för att komma ifrån
sitt missbruk. Insatserna som erbjuds enligt socialtjänstlagen är frivilliga. Om det är nödvändigt att personer
med missbruk får vård men inte samtycker till detta, kan vården under vissa förutsättningar ges mot den
enskildes vilja. Detta är reglerat i Lagen om vård av missbrukare, LVM (1988:870).
Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att barn och unga som far illa får stöd och skydd. För att
socialtjänsten ska kunna ta detta ansvar finns en anmälnings- och uppgiftsskyldighet för offentligt anställda
enligt SoL 14 kap. 1 § andra och fjärde stycket. Vidare har socialtjänsten en skyldighet att ha särskild
uppmärksamhet på barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling.
Enligt lagstiftningen ska socialtjänsten utifrån ett helhetsperspektiv genomföra en kvalificerad utredning och
bedömning av vårdbehov, samt planera och genomföra insatserna i samråd med den enskilde och dennes
anhöriga. Det ska finnas en strukturerad och dokumenterad samverkan för de personer som har behov av
insatser från flera aktörer.
Socialtjänstens insatser ska utgå från den enskildes behov. Behoven kan variera från mycket stora till sporadiskt
behov av stöd. Insatserna ska tillgodose behov av vård för missbruksproblemet liksom behov av annan social
rehabilitering. Kommunernas utbud av behandlingsinsatser växlar och det är av vikt att det är individens behov
som är det primära och att de insatser som görs är valda med en evidensbaserad praktik som grund. Boende är
ett grundläggande livsvillkor och en viktig del i kommunens insatser. Socialtjänsten har ansvar för särskilt
boende för vissa grupper, vilket är en biståndsbedömd insats.
De insatser som genomförs ska tydligt och korrekt dokumenteras.
EXEMPEL PÅ INSATSER SOM KOMMUNERNA ANSVARAR FÖR INOM OMRÅDET:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
information och rådgivning
uppsökande verksamhet
motivationsarbete
återfallsprevention
utredning av behandlingsbehov
vård och behandling av missbruk i form av öppenvård, familjevård och/eller
institutionsvård i egen eller annans regi
samordning av stödinsatser för den enskilde
boende och boendestöd för personer med särskilda behov
psykosocial behandling
träning av psykosociala färdigheter
kontaktpersoner
anhörigstöd och nätverksarbete
utredning och ansökan till förvaltningsrätten om tvångsvård enligt LVM.
Landstingets ansvar
Enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL (1982:763), ska hälso- och sjukvården medicinskt utreda och behandla
sjukdomar och skador. Arbetssättet ska utmärkas av delaktighet från den enskilde. Det ska finnas
ändamålsenliga och skriftliga rutiner för informationsöverföring och gemensam vårdplanering inom och mellan
primärvården, den specialiserade beroendevården, psykiatrin och socialtjänsten.
5
Västerbottens läns landsting ska genom att erbjuda kompetent och effektiv hälso- och sjukvård, bidra till att
skapa förutsättningar för god hälsa. Arbetet med att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador,
samt minska och lindra lidande, ska ske på lika villkor för hela befolkningen i länet. I detta arbete ska den
enskilde personen stå i centrum.
Primärvården i länet står för första linjens hälso- och sjukvård. Som sådan är hälsocentralerna strategiskt
placerade för screening och tidiga interventioner vid riskbruk av alkohol. För personer med en missbruks- eller
beroendeproblematik kan primärvården erbjuda samtalsbehandling, abstinensbehandling i öppenvård,
somatisk och psykiatrisk utredning och behandling, farmakologisk behandling, alkohol- och drogkontroller med
mera. Utifrån behov kan patienter behöva slussas vidare till specialistsjukvården vid något av länets tre
sjukhus. Särskilda tillnyktringsplatser finns på beroendeenheterna vid Skellefteå lasarett och Nus, och där finns
även länets två LARO-mottagningar. Sjukhusens samtliga kliniker möter emellertid personer med missbruksoch beroendetillstånd och kunskap inom området och samverkan inom landstinget och med kommunen måste
även inkludera dessa enheter.
EXEMPEL PÅ INSATSER SOM LANDSTINGET ANSVARAR FÖR:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
förebyggande arbete och tidiga interventioner vid riskbruk
screening, diagnostik och behandling i enlighet med befintliga vårdprogram
tillnyktringsverksamhet
abstinensbehandling i öppen- och slutenvård
alkohol- och drogkontroller inom ramen för medicinsk behandling
somatisk/ psykiatrisk utredning och behandling
utredning och behandling vid samsjuklighet
läkemedelsassisterad behandling vid beroendetillstånd
behandling av läkemedelsberoende
psykoterapeutisk behandling
smittskyddsarbete
LVM-läkarintyg
SAMORDNAD VÅRDPLANERING
Alla brukare som får vård och behandling från flera huvudmän ska enligt lag erbjudas att en skriftlig,
samordnad individuell plan upprättas (SoL, 2 kap 7§ och HSL 3f§) . Planen ska tydliggöra ansvaret och vem som
gör vad av de behov som finns. Båda huvudmännen har lika stort ansvar till att erbjuda och upprätta en plan.
För personer med en psykisk sjukdom och som samtidigt missbrukar bör man utgå från att en plan behövs för
att behoven ska tillgodoses.
Socialtjänstlagen (SoL) 2 Kap 7§ och Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 3f§
”När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen
tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget
bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till
att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål.
Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i
arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå
1. vilka insatser som behövs,
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för,
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.
6
BEGREPP OCH DEFINITIONER
För att bättre förstå varandra och därmed också underlätta samarbete mellan huvudmännen är det viktigt att
man använder samma begrepp och definitioner.
ABSTINENSBEHANDLING
Tillnyktring är den relativt korta period då alkoholen lämnar kroppen och med abstinensbehandling avses den
behandling som krävs för att hantera de negativa fysiska effekterna på kroppen som alkoholen/drogen kan
medföra (tidigare/ofta benämnt avgiftning).
RISKBRUK
Riskbruk är ett begrepp som huvudsakligen avser alkohol. Baserat på WHO´s definition är riskbruk ett bruk av
alkohol som är eller kan bli skadligt, men där beroende inte föreligger. I mängd menas en konsumtion högre än
9 standardglas i veckan för kvinnor och mer än 14 glas/vecka för män. Intensivkonsumtion är alltid ett riskbruk
och som sådant räknas enligt de nationella riktlinjerna 4 glas eller mer för kvinnor och 5 glas för män, vid ett
och samma tillfälle, två gånger i månaden eller oftare.
Gränserna avser vuxna, friska personer. Den individuella känsligheten för vad som är en riskabelt hög
konsumtion varierar i stor utsträckning och alkoholmängderna ska därför bara ses som utgångspunkter för en
diskussion om vad som i det enskilda fallet kan vara en ohälsosamt hög konsumtion. Observera att riskbruk
inte är någon diagnos.
SKADLIGT BRUK (ENL ICD-10)
Skadligt bruk av någon substans, alkohol, tobak eller narkotika, kan sättas som diagnos då bruket medför
skadliga fysiska eller psykiska konsekvenser.
MISSBRUK OCH BEROENDE (ENL DSM-IV)
Ett missbruk enligt DSM-IV kräver minst fyra uppfyllda kriterier under en och samma tolvmånadersperiod. För
beroende krävs att tre av sammanlagt sju kriterier är uppfyllda under en och samma tolvmånadersperiod.
Skadligt bruk (ICD-10)
Missbruk (DSM-IV)
Ett substansbruk som medför skadliga
konsekvenser antingen fysiskt eller psykiskt
1. Upprepad användning av alkohol eller
narkotika som leder till misslyckande att
fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i
skolan eller i hemmet.
(1 av 4)
2. Upprepad användning av alkohol eller
narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis
vid bilkörning eller i arbetslivet.
3. Upprepade kontakter med rättsväsendet
till följd av missbruket.
4. Fortsatt användning trots återkommande
problem.
Beroende (DSM-IV) (3 av 7)
1. Behov av allt större dos för att uppnå
ruseffekt.
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
3. Intag av större mängd eller intag under
längre tid än vad som avsågs.
4. Varaktig önskan, eller misslyckade
försök, att minska intaget.
5. Betydande del av livet ägnas åt att
skaffa, konsumera och hämta sig
från bruket av alkohol eller narkotika.
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller
fritidsmässiga aktiviteter försummas.
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller
psykiska skador.
SAMSJUKLIGHET
En särskilt sårbar grupp är personer som förutom sitt missbruk/beroende också har en komplicerande psykisk
eller fysiskt sjukdom. Begreppet dubbeldiagnos som ofta används förslås i riktlinjerna att ersättas med
”psykiatrisk samsjuklighet”. Det psykiatriska tillståndet och beroende ska behandlas parallellt.
7
BRUKARPERSPEKTIV
Att ha brukarperspektivet i fokus är viktigt. Det ska vara självklart att alla brukare får ett respektfullt
bemötande och att vägen in till vård och behandling är lättillänglig.
KONTAKT, VÅRD OCH BEHANDLING SKA PRÄGLAS AV OCH INNEHÅLLA:
•
•
•
•
•
•
ett respektfullt bemötande
en evidensbaserad praktik
vara samordnad och kunna ges samtidigt vid behov
särskild kunskap om kvinnor och mäns olika behov av insats
särskilt uppmärksamhet om nödvändigheten att anlita tolk
särskild uppmärksamhet rörande missbrukade kvinnors utsatthet för våld
BRUKARINFLYTANDE SKA FINNAS PÅ:
Länsnivå
FoU Region Västerbotten ska vara mottagare för länets brukarorganisationer och framtida brukarråd och ska
tillsammans med aktuella organisationer och brukarråd planera för hur arbetet ska fortgå.
Lokal nivå
De brukarorganisationer som finns på lokal nivå ska ges möjlighet att komma till tals och deras erfarenhet och
kunskap ska tillvaratas. Lokala verksamheter för vård och behandling ska genomföra brukarenkäter där det är
möjligt.
Individuell nivå
Brukarens erfarenhet, kunskap och önskemål ska finnas som en självklar del i utredning, bedömning och i val av
insats och behandling. Uppföljning under pågående och efter avslutad insats ska ske då det är möjligt.
SAMVERKAN
Länsdokumentet berör både hälso- och sjukvården och socialtjänsten och det är ett gemensamt ansvar för att
god och hållbar samverkan möjliggörs. Samverkan i form av avtal och överenskommelser gäller dels mellan
hälso- och sjukvården och socialtjänsten, men bör också inkludera andra viktiga aktörer som kriminalvården,
statens institutionsstyrelse, arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
Det är lika viktigt med god och hållbar intern samverkan inom de egna organisationerna. Båda huvudmännen
ska därför tydliggöra ansvarsfördelningen inom den egna organisationen då behov finns. Under våren 2012
förväntas beslut fattas som rör den interna ansvarsfördelningen mellan primärvården och den psykiatriska
vården i länet (APP 111).
HÅLLBAR OCH FUNGERANDE SAMVERKAN OCH SAMARBETE KRÄVER
•
Styrning
Styrning krävs från alla håll, men framförallt från lednings- och chefsnivå. Chefer ska styra så att samverkan
prioriteras och möjliggörs. Det ska vara en självklar del i missbruks- och beroendevården att personal från
både hälso- och sjukvården och socialtjänsten samarbetar med andra professioner, då behov finns.
8
•
Struktur
Struktur behövs för att inte samverkan ska rinna ut i sanden och för att tidsbrist inte ska bli ett hinder.
Struktur kräver planering om var och när samverkan ska ske. Risk finns annars att vård och behandling tar
längre tid att nå brukaren.
•
Samsyn
Samsyn om problematiken är viktigt, för att kunna ge så bra vård och behandling så snabbt som möjligt.
Samsyn tydliggör också skillnaderna i de olika professionerna och hur och var ansvaret ligger. Samsyn
kräver att vi får samma kunskap, förstår och använder samma begrepp och definitioner.
STATISTIK - VÄSTERBOTTEN
Den statistik som finns tillgänglig rörande andelen personer med riskbruk, missbruk eller beroende av alkohol
eller andra droger är inte helt säker. Detta är något som inte bara rör Västerbotten utan är ett bekymmer även
nationellt och som bland annat uppmärksammats i regeringens Missbruksutredning.
Det genomförs ett antal studier som tillsammans bildar en uppfattning av aktuell alkohol- och drogsituation. På
befolkningsnivå återfinns den Nationella folkhälsoenkäten, som regelbundet genomförs av Folkhälsoinstitutet.
Med data från denna framgår att Västerbotten har en förhållandevis låg andel personer med riskabla
alkoholvanor. År 2010 var andelen för kvinnor 7 procent och för männen 14 procent. Motsvarande siffror för
landet var 10 respektive 17 procent. I samma nationella folkhälsoenkät uppgav 5 procent av kvinnorna och 10
procent av männen att de någon gång använt cannabis, vilket också är lägre än de nationella siffrorna på 8 och
14 procent.
CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) genomför nationella drogvanestudier bland
ungdom och SoRAD (Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning) följer alkoholvanorna i
befolkningen i landet. Både dessa levererar också siffror på länsnivå. I länet genomförs också olika former av
egna studier. Bland högstadie- och gymnasieelever återfinns Drogvaneundersökningen i Skellefteå och LEVAundersökningen i Umeå. Från dessa kan man bland annat se att det under senare år skett en minskning av
ungdomars drickande såtillvida att fler niondeklassare uppger sig inte ha druckit alkohol, men också att
narkotikaanvändningen i Umeå ligger på samma nivå som riksgenomsnittet. För att få ett grepp om antalet
narkotikamissbrukare genomförs också regelbundet så kallade case-finding studier där flera myndigheter
gemensamt ringar in personer som de har kontakt med.
Alkoholens koppling till ohälsa medför också att det finns en större andel personer med riskbruk/missbruk i
patientgrupper av olika slag. Enkätstudier som bekräftar detta har genomförts inom länets primärvård,
psykiatriska öppenvård, ungdomsmottagningar/ungdomshälsa och vid ett antal sjukhuskliniker.
Förekomsten av läkemedels- och dopingmissbruk i länet är inte känd. Vid en studie vid Ungdomshälsan i Umeå
uppgav fyra procent av killarna att de testat anabola preparat men siffran är osäker.
Lokala data ger lokalt engagemang och det är av vikt att det fortlöpande genomförs länsövergripande
undersökningar i länet.
9
BILAGA 1. SCHEMATISK ANSVARSFÖRDELNING MELLAN KOMMUN OCH LANDSTING
Tidig upptäckt
och förebyggande
arbete
Graviditet
Kommun
Landsting
Informationsarbete och uppsökande verksamhet
riktat mot tonåringar
Uppmärksamma alkohol/drogvanor där det bedöms
lämpligt.
Uppmärksamma alkohol/drogvanor där det inom
verksamheten bedöms lämpligt
Screening med stöd av levnadsvaneformulär,
AUDIT/DUDIT vid besök i vården
Använda screeningsinstrument AUDIT/DUDIT i
kända riskgrupper.
Identifiera riskbruk i enlighet med vårdprogram och
riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder
Rådgivning och motiverande samtal
Genomföra rådgivande, motiverande samtal
Aktiv uppföljning i samband med LOB
Provtagning och läkarbedömning.
Kontakt och i första hand samarbete med
landstingets mödrahälsovård.
Screening med AUDIT vid Mödravårdscentral
Aktivt stöd inför föräldraskapet
Missbruk och
beroende av
alkohol och
narkotika
Täta besök, särskild uppmärksamhet vid behov.
Kontakt och samarbete med socialtjänsten,
specialistmödravården
Information, rådgivning och motiverande samtal
Information, rådgivning och motiverande samtal
Psykosocialt stöd
Tillnyktring/abstinensbehandling
Psykosocial behandling
Provtagning och uppföljning
Institutionsbehandling (insatser och metoder enligt
riktlinjer)
Farmakologisk behandling
Ansökan om tvångsvård jml LVM samt LVU för unga
vuxna
Psykiatrisk, neuropsykiatrisk behandling
Somatisk behandling
LVM-intyg (på begäran av socialtjänst)
Körkortsintyg
Samsjuklighet av
missbruk/
beroende och
psykiatriskt
tillstånd
Erbjuda samordnad individuell plan för vård och
behandling. Se särskilt avsnitt nedan.
Erbjuda samordnad individuell plan för vård och
behandling. Se särskilt avsnitt nedan.
Vård och behandling enligt ovan
Vård och behandling enligt ovan
LARO
I planering tillsammans med LARO- mottagningen
och klienten planera och agera för adekvat socialt
stöd.
Planering, genomförande och uppföljning av LARO
verksamhet enligt särskilda föreskrifter och allmänna
råd (SOSFS 2009:27)
Planering för stöd och behandling tillsammans med
socialtjänsten
ANMÄLNINGSSKYLDIGHET
Anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far
illa till socialtjänsten (SoL)
Anmälningsskyldighet vid misstanke om att barn far illa
till socialtjänsten (SoL)
Anmälningsansvar vid kännedom om att någon kan
antas vara i behov av vård enligt LVM
Läkare ska genast anmäla då person kan antas vara i
behov av omedelbar vård eller vård enligt LVM, och
vården inte bedöms kunnas ges av läkares försorg eller i
övrig inom hälso- och sjukvård
Körkortsinnehav vid beroende ska av läkare anmälas till
Transportstyrelsen
Vapeninnehav vid beroende ska av läkare anmälas
Polismyndigheten
Dokumentation,
utredning och
uppföljning
Dokumentation enligt SoL.
Använda bedömningsinstrument, t ex ASI och
ADAD, vid utredning, bedömning samt uppföljning
efter avslutad insats.
Systematisk uppföljning på individ – och gruppnivå
med stöd av t ex LOKE (lokal evidens), UIV
(uppföljning av insats för vuxna) eller ORS, SRS
Diagnostik och journalanteckningar i enlighet med
patientdatalagen.
Somatiska, psykiatriska, neuropsykologiska utredningar
vid behov
Uppföljning på individ och verksamhetsnivå
10
LAGAR, PROPOSITIONER OCH OFFENTLIGA UTREDNINGAR INOM OMRÅDET
SFS 1986:223 Förvaltningslagen.
SFS 1982:763 Hälso- och sjukvårdslagen.
SFS 1998:488 Körkortslagen.
SFS 1998:531 Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
SFS 1988:870 Lag om vård av missbrukare i vissa fall
SFS 2009:400 Offentlighets- och sekretesslagen.
SFS 1984:387 Polislagen.
SFS 1985:1100 Skollagen.
SFS 2001:453 Socialtjänstlagen.
SFS 1996:67 Vapenlagen.
Prop. 2001/02:14 Hälsa, lärande och utveckling.
Prop. 1990/91:58 Om psykiatrisk tvångsvård m.m.
Prop. 2004/05:123 Stärkt rättssäkerhet och vårdinnehåll i LVM-vården m.m.
Prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.
Prop. 2008/09:193 Vissa psykiatrifrågor m.m.
SOU 2001:72 Barnmisshandel: Att förebygga och åtgärda.
SOU 2011:35 Bättre insatser vid missbruk och beroende
SOU 1998:31 Det gäller livet: Stöd och vård till barn och ungdomar med psykiska problem.
SOSFS 2009:27 Läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende
ORDLISTA
ASI: Addiction Severity Index. Ett utrednings- och uppföljningsinstrument som täcker av sju livsområden i livet;
fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkoholanvändning, narkotikaanvändning, kriminalitet, familj och umgänge
samt psykisk hälsa.
AUDIT: Alcohol Use Disorders Identification Test. Ett screeningformulär med tio frågor som poängberäknas.
DUDIT: Drug Use Disorders Identification Test. Ett screeningformulär med elva frågor som poängberäknas.
DSM-IV: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder (APA). Diagnoskriterier för psykiska
sjukdomstillstånd där även missbruk som diagnos ingår.
ICD-10: International Classification of Diseases and Related Health Problems (WHO). Ett internationellt
diagnossystem.
11
