Cykling 02-10:Layout 1
10-05-14
09.52
Sida 14
Lastcykeln
ersätter bilen
i Köpenhamn
TEXT OCH FOTO: HENRIK ANDERSSON
V
ar fjärde barnfamilj i Köpenhamn har köpt en lastcykel för
att skjutsa barnen till dagis, arbetspendla och storhandla efter jobbet.
En fjärdedel av de personer som köpt cykeln har sedan sålt sin första eller andra
personbil. Lastcykeln – eller cargobiken
som den kallas i Danmark – utvecklades
ursprungligen i den bilfria stadsdelen
Christiania i början på 70-talet. Nuförtiden är det inte bara allmänheten som använder cykeln. Många kommuner och
företag har även fått upp ögonen för
transportcykelns möjligheter.
Köpenhamn är en cykelstad. Enligt Danmarks Cykelförbund anländer 37 % av
alla som arbetar eller studerar till sina arbetsplatser med cykel. I centrala staden där mer än 500,000 människor bor - är
siffran över 55 %. Det senaste decenniet
har cyklismens andel av trafikvolymen
ökat med en fjärdedel samtidigt som privatbilismens andel legat stilla.
I Köpenhamn äger var 15:e person en
lastcykel vilket gör den till ett välbekant
14
inslag i trafikmiljön. Man kan se last-cykeln transportera barn, livsmedel, verktyg och en och annan hund.
Barnfamiljerna är den största kundgruppen efter transportföretag och människor
med balansproblem. Med cykeln kan föräldrarna skjutsa barnen till dagis på morgonen, fortsätta till arbetet, hämta barnen
och sedan storhandla på vägen hem –
utan att behöva använda eller äga en bil,
allt får plats i ”framsätet” på transportcykeln. Köper man en familjemodell från
någon av Danmarks lastcykeltillverkare
ingår två uttagbara barnstolar samt en
vind- och regnsäker överdragshuva.
Rengör gator med lastcykel
Lastcykeln går att använda till det
mesta. Från att köra varor till att vara
brudparets öppna limousin.
Bland myndigheterna nyttjas lastcykeln
av danska posten samt av Köpenhamns
kommun för rengöring av gatorna. Lantmäteriet använde nyligen en GPS-utrustad modell för positionering av staden.
Uppmätningen hade inte kunnat genomföras med bil då man behövde ett litet
fordon som kunde stanna överallt. Av fö-
Cykling 2 2010
Cykling 02-10:Layout 1
10-05-14
09.52
Sida 15
retagarna används cykeln mest
av små lokala fraktföretag där
transporter av mediciner, kläder
och trycksaker är vanligast.
Vissa skräddare kör exempelvis
ut sina färdigsydda kläder till
kunderna. Ett av dessa små
transportföretag är Toms MicroTaxi. Tom har en ombyggd
grön lastcykel som han skjutsar
sina kunder i. Framsätet på
hans trehjuliga cykel liknar en
bänkinredd grävskopa med
sittplats för två vuxna personer.
Tom cyklar mellan 8 och 12
timmar varje dag och han tar
betalt per zon. Håller man sig
inom en stadsdel är det samma
pris, ungefär som för kollektivtrafiken. Enligt Tom är lastcykeln väldigt flexibel till sin
funktion: ”Antingen har du två
passagerare eller en massa last.
Du kan även köra hem din tjej
om hon är på dåligt humör”,
säger han och skrattar.
Tom erbjuder mig att prova
hans cykeltaxi. Jag hoppar upp
och trampar några varv, först
utan last. Den är mycket
lättrampad och enkel att svänga
med, girar man kraftigt finns
det dock risk att cykeln låser
sig och tvärstannar. Tom hoppar in i framsätet. Trots att han
är två meter lång och väger
minst 90 kg går det fortfarande
otroligt lätt att trampa. Det går
inte att jämföra med den tunga känslan
när man skjutsar någon på pakethållaren.
Nu förstår jag varför Tom kan köra
omkring folk i Köpenhamn hela dagarna
– det är inte alls jobbigt! Enligt Tom är
en förklaring att cykelns alla ingående
delar - från nav till hjul - håller hög kvalitet, men även att det är lättare att trycka
lasten framför sig istället för att dra den
bakom sig. Jämfört med cykelkärran
uppstår det heller inte ryckningar i konstruktionen mellan vagn och cykel när
man bromsar och accelererar.
Kvällstur i Christiania
Tom och jag byter plats, han vill ge mig
en kvällstur genom Christianias kullerstensgator. Med en rasande fart kör han
in mellan de nedgångna husen. Gränderna är korta och smala och vi sicksackar mellan krossat glas, järnrör och
annat bråte. Eftersom det är kolsvart och
det saknas gatubelysning navigerar vi
med hjälp av det avlägsna ljuset från
några brinnande oljefat. Med blixtens
fart kör han upp för backar, in genom
Cykling 2 2010
Många föräldrar kör barnen
till och från dagis med lastcykeln. Tre små fick plats i
den här.
smala passager - farligt nära några taggbuskar, gör tvära svängar och vänder på
en femöring framför entrén till ett hus.
Jag skrattar hejdlöst och kämpar för att
inte ramla av.
Toms lastcykel produceras av företaget
Christiania Bikes. Firman är en av fem
lokala tillverkare av lastcyklar. Det största bolaget heter Nihola och de har sin
produktion i Köpenhamn. Varje år bygger de 1500 cyklar till genomsnittspriset
av ca 20 000 kr, då ingår alla tillbehör
såsom exempelvis punkteringsfria däck.
Enligt VD’n, Niels Holme Larsen, är
80 % av deras kunder barnfamiljer som
cyklar mellan 2-5 km varje dag. Eftersom cyklarna är gediget byggda och nästan underhållsfria understiger servicekostnaden 500 kr/år. Då Niholas kunder i
genomsnitt cyklar 300 dagar per år blir
driftskostnaden lägre än två kr/dag –
alltså betydligt lägre än servicekostnaden
för en bil. Enligt Niels är lastcyklarna så
populära att andrahandsvärdet på en 5-7
år gammal cykel nästan motsvarar nypriset. I Sverige är transportcykeln däremot
ovanlig. Niels uppskattar att det sammanlagt finns ett hundratal cyklar, mestadels i Skåneregionen. Vill man köpa en
lastcykel får man vända sig till någon av
de fyra återförsäljarna i Malmö eller
Stockholm. Niels har aldrig haft syftet att
rädda miljön och klimatet med sina cyklar. ”Ingen kund har någonsin kommit in
i min butik och sagt att de cyklar för att
stoppa klimatförändringarna. Vanligt folk
vill ha praktiska lösningar på sina vardagsproblem. De cyklar för att det går
snabbare, är billigare och eftersom de
gillar det”.
Började i Christiania
Lastcykeln utvecklades ursprungligen
1971 av Lars Engstram i stadsdelen
Christiania. Det första exemplaret var en
födelsedagspresent till hans fru Jenny
och den var utformad så att deras två små
barn skulle rymmas i den frontmatade
trälådan. Liknande modeller fanns även i
Köpenhamn under andra världskriget
men Lars prototyp visade sig i efterhand
vara avgörande för att spridningen skulle
ta fart. Huvudorsaken till att de utvecklade lastcykeln var för att lösa transportbehovet i stadsdelen. Christiania hade
tidigare varit en dansk militärbas och
efter det att militärerna drog sig tillbaka
beslutade de nyinflyttade att området
skulle vara bilfritt.
”Bombade” stan med lastcyklar
”Vi ville rädda miljön och skona Christianias barn från avgaser och buller”,
säger Jenny när hon berättar om hur allting började. Lastcyklarna användes för
att köra vatten, livsmedel och människor.
Under de första åren fanns det också ett
stort behov av byggmaterial. Militärerna
hade nämligen tömt kasernerna på allt
från kylskåp och toaletter till varmvattenberedare och element innan de övergav
området. Med tiden blev transportcyklarna ett kärt inslag i Christianias gatubild. Lars och Jenny’s cykelverkstad
expanderade i takt med Köpenhamns trafikproblem, som kulminerade i början på
80-talet. Staden var överbelamrad med
personbilar utan vare sig avgasrening
eller katalysatorer. Christianiaborna
valde att gå till motangrepp och beslutade sig för att ”bombardera” resterande
delar av Köpenhamn med lastcyklar – en
medveten strategi för att ersätta bilarna.
”Christiania Bikes var vårat motsvar till
stadens transport- och miljöproblem”,
säger Jenny. Idag har stadsplanerarna
börjat ta hänsyn till trehjulingarna genom
att bredda cykelbanorna och bygga särskilda parkeringsplatser för lastcyklar.
Transportcyklarna har blivit en del av
den danska kulturen och Köpenhamn
marknadsförs som en cykelstad.
15
