Vägledning för
Missbruks- och
beroendevården
i Skåne
Personer med missbruks- och beroendeproblem är i behov av stöd,
vård och behandling från såväl kommunerna i Skåne som Region
Skåne. Individens behov av insatser ska organiseras så att denne inte
hamnar mellan kommunernas och Region Skånes olika ansvarsområden.
För att underlätta samverkan har denna vägledning för missbruks- och
beroendevården i Skåne arbetats fram. Syftet med vägledningen är att
förtydliga dels de olika aktörernas ansvarsområden, dels samverkansansvaret.
Vägledningen ska leda till en likvärdig och god missbruks- och
beroendevård i Skåne. Utgångspunkten är Socialstyrelsens nationella
riktlinjer för missbruks- och beroendevård (2007) som ska vara vägledande för kommunerna i Skåne och Region Skåne.
Kommunförbundet Skåne
Region Skåne
Stig Ålund
Förbundsdirektör
Karin Christensson
Hälso- och sjukvårdsdirektör
Innehåll
Kommunens ansvarsområden ................................................................................3
Region Skånes ansvarsområden .............................................................................4
Anmälningsplikt...................................................................................................6
Samverkansansvaret................................................................................................7
Individuell plan ....................................................................................................7
Samordnad vårdplanering ....................................................................................8
Ansvarsförbindelse vid institutionsplacering.......................................................8
Ansvar för ett gott samverkansklimat ..................................................................9
Ansvar för samverkan med andra aktörer ............................................................9
Uppföljning och revidering .....................................................................................9
Bilaga 1 ─ Ansvarsområden ....................................................................................10
Bilaga 2 ─ Definitioner ............................................................................................11
2
Kommunens ansvarsområden
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de personer som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Detta ansvar innebär dock
ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Kommunens
arbete kring missbruks- och beroendeproblematik regleras huvudsakligen i
Socialtjänstlag (2001:453, SoL). Socialtjänsten ska aktivt sörja för att den
enskilde personen med missbruk/beroende får den hjälp och vård som han
eller hon behöver för att komma ifrån sitt missbruk/beroende. Enligt lagstiftningen ska socialtjänsten utifrån ett helhetsperspektiv genomföra en kvalificerad utredning och bedömning av vårdbehov samt planera och genomföra
insatserna i samråd med den enskilde och dennes anhöriga.
Socialtjänstens insatser ska utgå från de behov som den enskilde har. Behoven kan variera från mycket stora till sporadiska behov av stöd. Insatserna
ska tillgodose behov av vård för missbruks/beroendeproblemet och behov
av annan social rehabilitering. Hjälp kan erbjudas både i form av rådgivning
och som biståndsbedömda insatser. Insatserna som erbjuds enligt socialtjänstlagen är frivilliga. Om det är nödvändigt att personer med missbruk/
beroende får vård men inte samtycker till detta kan vården under vissa förutsättningar ges mot den enskildes vilja. Detta är reglerat i Lagen om vård av
missbrukare i vissa fall (1988:870, LVM).
I Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, 3 § anges
att vård ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en
påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel,
brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Vård
med stöd av 3 § får även beredas den som har fyllt 18 men inte 20 år, om
sådan vård med hänsyn till den unges behov och personliga förhållanden i
övrigt är lämpligare än någon annan vård och det kan antas att behövlig vård
inte kan ges med den unges samtycke.
Bedömningen av vård och stödinsatser bör utgå från resultatet av ett standardiserat bedömningsinstrument som t.ex. Addiction Severity Index (ASI). Om
sådan bedömning har gjorts av en annan huvudman bör den enskilde tillfrågas om medgivande till att ta del av denna.
3
Inom missbruks- och beroendevården har kommunen följande
ansvarsområden:
• Alkohol- och drogförebyggande arbete
• Tidig upptäckt och tidiga insatser
• Utredning och bedömning av behov av missbruksvård
• Psykosocial behandling i öppenvård eller vid institution
• Medverkan vid läkemedelsassisterad behandling vid opiatmissbruk enligt föreskrifter i SOSFS 2009:27.
• Försörjning och livsföring i övrigt
• Medverkan vid verkställighet inom kriminalvård, övertagande av vård
• Anmälningsplikt gällande barn
• Körkortsyttranden
• Yttrande i andra ärenden rörande enskilda personers lämplighet
Exempel på insatser:
• Information och rådgivning
• Uppsökande verksamhet
• Motivationsarbete
• Återfallsprevention
• Utredning, vård och behandling av missbruk/beroende i form av öppenvård, familjevård och/eller vid institution i egen eller annans regi
• Samordning av stödinsatser för den enskilde
• Boende och boendestöd
• Psykosocial behandling
• Träning av psykosociala färdigheter
• Kontaktpersoner
• Anhörigstöd och nätverksarbete
• Stöd till barn som har föräldrar med missbruks- och beroendeproblem
• Ansökan om tvångsvård enligt LVM, där socialtjänsten ansvarar för att
utreda och ansöka, förvaltningsrätten beslutar om vård och Statens institutionsstyrelse ansvarar för vården.
4
Region Skånes ansvarsområden
Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika
värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största
behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. (Hälso- och
sjukvårdslag (1982:763. HSL)).
Inom missbruks- och beroendevården har Region Skåne följande
ansvarsområden:
• Tidig upptäckt och tidiga insatser
• Abstinensbehandling
• Somatiska och psykiatriska utredningar, vård och behandling
• Utredning, diagnostisering och behandling av beroendetillstånd gällande
alkohol, läkemedel och illegala narkotiska preparat
• Läkemedelsassisterad behandling vid opiatmissbruk enligt SOSFS
2009:27.
• Läkarbedömning/intyg vid tvångsvård (LVM)
• Aktivt smittskyddsarbete
• Våldsrisk- och suicidriskbedömning
• Anmälningsplikt gällande barn
• Anmälningsplikt gällande vapen och körkort
• Anmälningsplikt gällande LVM
• Anhörigstöd
Samtliga verksamheter inom Region Skåne ansvarar för:
•
Tidig upptäckt och tidiga insatser, 2 c § HSL, Lag (1998:1660);
Hälso- och sjukvården skall arbeta för att förebygga ohälsa. Den som
vänder sig till hälso- och sjukvården skall när det är lämpligt ges upplysningar om metoder för att förebygga sjukdom eller skada.
•
Beaktande av barns behov enligt 2 g § HSL, Lag (2009:979);
Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som
barnet varaktigt bor tillsammans med
1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning,
2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller
3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel.
Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider.
5
Anmälningsplikt
Om personen är under 18 år (14 kap. 1 § SoL)
Om en minderårig person kommer in till hälso- och sjukvården med misstänkt missbruk av alkohol, narkotika eller tabletter är personalen skyldig att
anmäla detta till socialtjänsten. Anmälnings- och uppgiftsskyldigheten bryter
sekretessen mellan myndigheter. Integritetsskyddet får ge vika för barnets
behov av skydd. Anmälningsplikten för minderårig är absolut och får inte bli
föremål för tolkningar.
Om personen riskerar sitt liv eller sin hälsa (6§, 13§ LVM )
En läkare som kommer i kontakt med en person som kan antas vara i behov
av missbruksvård eller omedelbart omhändertagande enligt LVM ska anmäla
detta till socialtjänsten. Läkaren är alltså skyldig att anmäla om personen:
utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar risk
att förstöra sitt liv eller kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller
någon närstående. Om läkaren anser att vårdmöjligheterna inom sjukvården
är tillräckliga föreligger dock ingen anmälningsskyldighet.
Om personen har minderåriga barn (14 kap. 1 § andra stycket SoL, LYHS,
SFS1998:531)
Anmälningsplikt gäller även om man bara möter barn indirekt - t.ex. genom
den oro personalen känner för ett barns situation i mötet med en missbrukande eller psykiskt sjuk mamma eller pappa. Personalen är då skyldig att
genast anmäla till socialtjänsten.
Om personen är gravid (25 kap. 12 § Offentlighets- och sekretesslag
(2009:400))
Sekretessen hindrar inte att en uppgift om en gravid kvinna eller någon
närstående till henne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården
till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om
uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade
barnet.
Anmälningsansvar körkort (10 kap. 2§ Körkortslagen, 1998:488)
Läkare har anmälningsansvar när det gäller körkort och missbruk enligt Körkortslagen (1998:488)10 kap 2§.
”Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är uppenbart olämplig att ha körkort, ska läkaren
anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning
6
att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå
från att köra körkortspliktigt fordon.”
Anmälningsansvar vapen (6 kap. 6§ Vapenlagen, 1996:67)
Läkare har anmälningsansvar när det gäller vapenlicens enligt Vapenlag
(1996:67) 6 kap 6§.
”En läkare som bedömer att en patient av medicinska skäl är olämplig att
inneha skjutvapen ska omedelbart anmäla detta till polismyndigheten i den
ort där patienten är folkbokförd. Anmälan behöver inte göras om det med
hänsyn till omständigheterna står klart för läkaren att patienten inte har
tillstånd för skjutvapen.”
Samverkansansvaret
Samverkan är allas ansvar. En väl fungerande samverkan leder till att vi
använder de gemensamma resurserna på ett bättre sätt med den enskildes
behov i centrum.
Hälso- och sjukvården och socialtjänsten har ett gemensamt ansvar för klienter och patienter med missbruks- och beroendeproblematik och samtidig psykiatrisk och/eller somatisk sjukdom. Integrerad psykiatrisk behandling och
missbruks/beroendebehandling ger bättre resultat än en behandling i taget.
Det finns inget stöd för ett förhållningssätt där ett av problemen måste vara
behandlat innan nästa kan åtgärdas. Även somatisk ohälsa måste uppmärksammas och ges adekvat samtidig behandling.
•
Socialtjänsten ska, med klientens samtycke, medverka till att en klient
med missbruks- och beroendeproblem som har psykisk eller somatisk
ohälsa får kontakt med primärvård för bedömning.
•
Hälso- och sjukvården ska, med patientens samtycke, medverka till att
en patient med psykiatrisk och/eller somatisk ohälsa som har missbruksoch beroendeproblem får kontakt med kommunens missbruksvård.
Individuell plan
(2 kap. 7§ Socialtjänstlagen, 2009:981, HSL 3 f §)
När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och
från socialtjänsten ska Region Skåne tillsammans med kommunen enligt lag
7
(SoL 2 kap 7§, 2009:981, HSL 3 f §) upprätta en individuell plan. Planen ska
upprättas om Region Skåne eller kommunen bedömer att den behövs för att
den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker
till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen
ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående
ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den
enskilde inte motsätter sig det.
Av planen ska det framgå:
1. vilka insatser som behövs
2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för
3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen
4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen
Skyldigheten omfattar alla som har behov av socialtjänstens insatser och
hälso- och sjukvård, d.v.s. även de som får dessa behov tillgodosedda av
privata vårdgivare eller andra enskilda aktörer som landsting och kommuner
har slutit avtal med. När det gäller personer med en psykisk sjukdom som
samtidigt har ett missbruk/beroende bör man som huvudregel utgå ifrån att
en plan behövs för att deras behov ska tillgodoses. Om det redan finns en
plan enligt någon annan bestämmelse eller på frivillig grund, är det tillräckligt med den planen så länge samtliga föreskrivna krav är uppfyllda.
Samordnad vårdplanering
(Betalningsansvarslagen, 1990:1404, ändrad 2003:193, Socialstyrelsens
föreskrift om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i slutenvård, SOSFS 2005:27).
En samordnad vårdplan ska upprättas för patient som efter att ha skrivits
ut från slutenvård bedöms behöva insatser av kommunens socialtjänst eller
hälso- och sjukvård, eller av landstingets primärvård, öppna psykiatriska
vård eller annan öppenvård.
Ansvarsförbindelse vid institutionsplacering
Vid institutionsplacering ska kostnaderna delas utifrån de olika huvudmännens ansvarsområde. Fördelningen skall göras utifrån en gemensam bedömning om vad och hur stor del som utgör Region Skånes respektive kommunens. Utifrån bedömningen görs en överenskommelse som dokumenteras i
8
en ansvarsförbindelse mellan Region Skåne och kommunen där kostnadsfördelningen preciseras i det enskilda fallet.
Ansvar för ett gott samverkansklimat
I samverkanssituationer är bemötandet av samverkanspartnern av stor vikt.
Samverkan ska präglas av ömsesidig respekt för varandras profession,
kompetens och erfarenhet. Varje huvudman ska respektera andra huvudmäns
interna angelägenheter. Den enskildes behov ska alltid stå i centrum.
För att få en väl fungerande samverkan är samtliga verksamheter skyldiga att
informera varandra i skälig tid om planerade förändringar i den egna verksamheten som kan påverka förutsättningar för samverkan eller samordning
eller få andra konsekvenser för den andras verksamhet. Information skall
även lämnas till brukar- och anhörigorganisationer.
Ansvar för samverkan med andra aktörer
Vid behov ska Region Skåne och kommunerna samverka med Kriminalvården, Statens Institutionsstyrelse, försäkringskassan, arbetsgivaren om sådan
finns, arbetsförmedlingen och frivilliga organisationer. Både kommunerna
och Region Skåne ska informera brukare och anhöriga om brukar- och anhörigorganisationer.
Uppföljning och revidering
Den regionala politiska samverkansgruppen för vård och omsorg, som består
av politiker från Region Skåne och Kommunförbundet Skåne, ansvarar för
att årligen följa upp och vid behov revidera policyn. Uppkomna oenigheter
hanteras av en tjänstemannagrupp på regional nivå, som består av personer
med beslutsmandat från Region Skåne och Kommunförbundet Skåne. Gruppens uppgift är att behandla frågor av principiell karaktär, frågor där parterna på den lokala nivån, trots stora ansträngningar, inte lyckats enas om en
gemensam tolkning av ansvaret.
9
Bilaga 1 till Policy för missbruks- och beroendevården i Skåne
Vägledning gällande ansvarsområden vid riskbruk, missbruk/
skadligt bruk och beroende av alkohol, narkotika och beroendeframkallande läkemedel
Grundprincipen för handläggning av riskbruk, missbruk/skadligt bruk och beroende inom
Region Skåne är att den ska ske på lägsta effektiva omhändertagandenivå.
Primärvården hanterar:
• Tidig upptäckt och kort rådgivning/motiverande samtal
• Behandling av lindriga former av ospecifik alkoholabstinens1 som kan behandlas i
öppenvård och som inte kräver psykiatrins insatser
• Medicinsk behandling av alkoholmissbruk
• Behandling av somatiska åkommor som är relaterade till missbruk/beroende och som
inte kräver specialistvård
Den somatiska specialistvården hanterar:
• Tidig upptäckt och kort rådgivning
• Medicinsk behandling av alkoholmissbruk vid samsjuklighet med somatisk sjukdom
som kräver specialistvård
• Behandling av somatiska åkommor som är relaterade till missbruk/beroende och som
kräver specialistvård
• Behandling av lindriga former av ospecifik alkoholabstinens hos inneliggande patienter
Psykiatrin hanterar:
Delar av uppdraget utförs av eller i samarbete med specialiserad beroendevård.
• Tidig upptäckt och kort rådgivning
• Medicinsk behandling av alkoholmissbruk vid samsjuklighet med allvarlig psykisk
sjukdom som kräver specialistvård
• Behandling av lindriga former av ospecifik alkoholabstinens hos inneliggande patienter
• Medicinsk behandling av beroendesjukdomar (alkohol, narkotika, läkemedel)
• Behandling av specifik abstinens
• Läkarintyg vid LVM
Ovanstående är en vägledning. Det är Region Skåne som avgör vilken nivå som är adekvat för den enskilde.
1 Symtomen vid alkoholabstinens delas upp i två kategorier:
- Ospecifika symtom, t.ex. hög puls, förhöjt blodtryck, svettningar, darrningar, oro, ångest och nedstämdhet.
- Specifika symtom, t.ex. abstinenshallucinos, delirium tremens och alkoholbetingat psykotiskt syndrom samt
krampanfall av generaliserad s.k. tonisk-klonisk typ.
10
Bilaga 2 till Policy för missbruks- och beroendevården i Skåne
Definitioner
Riskbruk
Risknivåer för alkohol (i standardglas):
Ett standardglas motsvarar 12 g alkohol och finns t ex i ett glas (15 cl) vin, en flaska (33 cl) starköl
(5%) eller 4 cl starksprit.
• Kvinna: 9 standardglas/vecka, 4 standardglas vid ett enda avgränsat tillfälle
• Man: 14 standardglas/vecka, 5 standardglas vid ett enda avgränsat tillfälle
Missbruk betecknas enligt ICD-10 med skadligt bruk, dvs. bruk av psykoaktiva substanser på ett
sätt som skadar hälsan. Skadan kan vara fysisk som vid leverinfektion (hepatit) vid intravenöst missbruk, eller psykisk som depressionsperioder sekundärt till hög alkoholkonsumtion.
Missbruk enligt DSM-IV
Minst ett av fyra kriterier är uppfyllda under en och samma tolvmånadersperiod:
1. Upprepad användning av alkohol eller narkotika som leder till misslyckande att fullgöra sina
skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet.
2. Upprepad användning av alkohol eller narkotika i riskfyllda situationer, exempelvis vid bilkörning eller i arbetslivet.
3. Upprepade kontakter med rättsväsendet till följd av missbruket.
4. Fortsatt användning trots återkommande problem.
Beroende enligt ICD 10
Minst tre av sex kriterier är uppfyllda under det senaste året:
1. Stark längtan efter drogen.
2. Svårighet att kontrollera intaget.
3. Fortsatt användning trots skadliga effekter.
4. Prioritering av droganvändning är högre än andra aktiviteter och förpliktelser.
5. Ökad tolerans.
6. Fysiska abstinenssymtom
Beroende enligt DSM-IV
Minst tre av sju kriterier är uppfyllda under en och samma tolvmånadersperiod:
1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt.
2. Abstinensbesvär när bruket upphör.
3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs.
4. Varaktig önskan, eller misslyckade försök, att minska intaget.
5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta sig från bruket av alkohol eller
narkotika.
6. Viktiga sociala, yrkesmässiga eller fritidsmässiga aktiviteter försummas.
7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador.
Samsjuklighet
Personer med riskbruk, missbruk eller beroende som samtidigt uppfyller diagnostiska kriterier för
psykiatriska eller somatiska tillstånd.
Abstinens
Symtomen vid alkoholabstinens delas upp i två kategorier:
• Ospecifika symtom, t.ex. hög puls, förhöjt blodtryck, svettningar, darrningar, oro, ångest och
nedstämdhet.
• Specifika symtom, t.ex. abstinenshallucinos, delirium tremens och alkoholbetingat psykotiskt
syndrom samt krampanfall av generaliserad s.k. tonisk-klonisk typ.
11
Besöksadress: Porfyrvägen 8, Lund
Postadress: Box 53, 221 00 Lund
Telefon: 046-71 99 00
E-post: [email protected]
Region Skåne
Avdelningen för Hälso- och sjukvård
Besöksadress: Dockplatsen 26, Malmö
Postadress: Skånehuset, 291 89 Kristianstad
Telefon: 040-675 30 00
E-post: [email protected]
www.kfsk.se/sikta
Bildcenter i Lund AB, maj 2011
Kommunförbundet Skåne