Mattias Svensson
Miljöpolitik
för moderater
– Och för alla andra som missat
att myllrande storstäder, växande
ekonomi, ny teknik, global handel,
skatteväxling och en riktigt
god köttbit är vägen till en
grönare framtid.
Med förord av Per Schlingmann
FORES
»De flesta högerdebattörer brukar anse att det är viktigare
att hitta argument mot miljöpolitik än att faktiskt lösa
miljöproblem. Det har varit tröttsamt. Mattias Svenssons
bok är svårare att avfärda. En bok som tar miljöfrågorna
på allvar och söker lösningar, även om han måst släppa
gamla hangups. Också när han landar i annan åsikt än
min har han poänger. Boken är en utmaning till oss andra
miljödebattörer att tänka mer och argumentera bättre.«
Maria Wetterstrand, grön samhällsdebattör
och tidigare språkrör för Miljöpartiet
»Liberala, pro-kapitalistiska debattörer är ofta misstänksamma mot ambitiös miljöpolitik. Alltför många tycks tro
att en sådan måste leda till grå öststatsetatism. I den här
boken visar Mattias Svensson att det är fel.
Tvärtom kan rätt miljöpolitik få marknadsekonomin att
fungera bättre. Uppgiften är att vrida om marknaden så att
det blir mer lönsamt att producera och konsumera miljövänligt. Då kan marknadsekonomins dynamiska krafter verka
för teknisk utveckling och en mer hållbar ekonomi.
Miljöpolitik behöver inte vara tråkiga tagelskjortor – det
handlar tvärtom om att tänka nytt, släppa loss innovationskrafter och hitta nya affärsmöjligheter!«
Klas Eklund, ekonom och författare
Mattias Svensson
Miljöpolitik
för moderater
– Och för alla andra som missat
att myllrande storstäder, växande
ekonomi, ny teknik, global handel,
skatteväxling och en riktigt
god köttbit är vägen till en
grönare framtid.
Med förord av Per Schlingmann
FORES
MATTIAS SVENSSON Miljöpolitik för moderater – och för alla andra som missat att
myllrande storstäder, växande ekonomi, ny teknik, global handel, skatteväxling
och en riktigt god köttbit är vägen till en grönare framtid.
Första upplagan, första tryckningen
Förlag: Fores, Bellmansgatan 10, 118 20 Stockholm
ISBN: 978-91-87379-23-9
Tryck: Scandbok, Falun 2015
© 2015 Mattias Svensson och Fores/IVRIG
www.fores.se
Förord — 9
Förord av Per Schlingmann
Inledning — 15
Avsnitt 1
Den gröna evolutionen — 25
Så har vi räddat naturen – 26
Tillväxt och miljö – 38
Ska vi avskaffa demokratin? – 62
Avsnitt 2
Politiken och miljön — 69
En fråga om grader – 70
En obekväm sanning – 85
Klimatpolitikens två utmaningar – 95
Avsnitt 3
Marknader, ägande och miljö — 109
Mera marknad, mindre stat – 110
Att äga naturresurser – 119
Ett pris på utsläpp – 128
Avsnitt 4
Gröna utopier — 145
Experimentera mera – 146
Vad gör jag nu? – 171
Appendix — 179
Appendix I: Miljöproblem och rättigheter — 180
Författarens tack – 189
Referenser — 191
Förord
Av Per Schlingmann
ska börja läsa är en viktig bok som förhoppningsvis sätter miljöfrågan i ett delvis nytt perspektiv.
Jag delar helt författarens uppfattning om vikten av att belysa
denna fråga och att dess utmaningar är en central och självklar
del i en borgerlig reformagenda. Jag delar dock inte uppfattningen om att moderater skulle vara skeptiska till miljöpolitik
eller sakna engagemang, utan tror att denna fråga i grunden
är en central fråga för alla samhällsengagerade människor. Det
finns ibland föreställningar om moderater, vilket jag tror delvis
kan ha drabbat författaren.
Dock är det ju så att vi människor, och det gäller i högsta
grad även politiker, tenderar att fastna i vår världsbild och
har svårt att lyfta blicken. Erfarenheter visar att vår världsbild
förstärks ju äldre vi blir. Dessutom hävdar många att det finns
en stark korrelation mellan utbildningsnivå och hur fast man
är i sitt tänkande. Ju högre utbildade vi är, desto mer tenderar
vi att tro på det vi lärt oss. Vi gräver ned oss i våra skyttegravar
och gör oss hemmastadda där.
I en tid med högt förändringstempo blir vår världsbild en
falsk oas av trygghet. I själva verket handlar en viktig del av
lärande i dag om förmågan att avlära; att förmå ifrågasätta sin
världsbild. Att våga ompröva sin världsbild är en av de svåraste
men också viktigaste saker som finns. Det är ofta nyckeln till
framgång, inte minst var det grunden för den utveckling som
kom att ske i det som över tiden blev nya Moderaterna.
Klimatfrågan har länge varit befolkad av aktörer med
starka världsbilder, vilket skapat låsta positioner. Därför är det
väldigt roligt och bra att Mattias Svensson i den här boken
visar på en betydande öppenhet och också vågar vara tydlig
med att han omprövat egna uppfattningar.
När det kommer till klimatfrågan har vi inte råd att låta
låsta världsbilder komma emellan. Här måste vi tänka bredare
och konstant arbeta för att hålla ett öppet sinne inför nya
forskningsrön, nya fakta, nya innovationer och förslag. Därför
är böcker som den du håller i din hand så viktiga.
I en tid där utvecklingen styrs av globalisering, urbanisering och digitalisering måste vi även förhålla oss till det faktum
att jordens resurser är ändliga. Jag tror att det är viktigt att
omfamna eller åtminstone acceptera utvecklingen och försöka
hitta svar som rider på vågen i stället för att leta efter sätt att
bromsa den.
Först och främst måste vi växla paradigm: vi måste se de
restriktioner som följer med miljöutmaningen som en tillväxtmotor i stället för en kostnad.
Om utgångspunkten är att det är innovationer som driver
utvecklingen framåt - och det pekar all erfarenhet på – så finns
här enorma möjligheter till tillväxt – i lösningar som energieffektiviserar och på andra sätt bidrar till en mer hållbar livsstil. Författaren nämner flera exempel i sin bok. Företag och
politiken borde sluta se miljön som en kostnad, och i stället
som en motor för tillväxt.
Vi kan också se att vi befinner oss mitt i en tyst revolution,
nämligen urbaniseringen. Över hälften av världens befolkning bor nu i städer, här har vi människans nya habitat. FN
beräknar att det kommer att finnas 6 miljarder stadsbor om
bara 30 år och visst finns klimatmässiga utmaningar kring
detta, men också möjligheter. Över 60 procent av den yta
som förväntas bli urban fram till år 2030 har ännu inte börjat
byggas och detta innebär stora möjligheter att med hjälp av
dagens teknik och nya innovationer göra städer mer hållbara
i framtiden.
För städer är på många sätt goda nyheter för miljön. Som
en urbaniseringsforskare uttryckte det: i städer använder
vi hissar i stället för bilar när vi transporterar oss. Man bor
trängre, äger färre bilar per capita, brukar mindre vatten,
använder kollektivtrafik eller går för att ta sig runt, bor i lägenheter vilket är energieffektivt. Exempelvis har New York-bor
10
11
DEN BOK DU SN A R T
det lägsta klimatavtrycket (carbon footprint per capita) i USA,
mindre än 30 % av det nationella snittet. Manhattanbor ligger
ännu lägre.
Slutligen, en politisk tanke. Miljöutmaningen är tveklöst
en central del av en borgerlig reformagenda och kanske finns
här anledning till lite mer radikalt nytänkande. Varför inte ta
ett större grepp kring skattesystemet? Ju dyrare vi gör miljöpåverkan desto mer kommer vi att främja innovationer för
att minska miljöpåverkan. Och vad skulle hända om vi leker
vidare med denna tanke och parallellt dramatiskt sänker skatten på arbete? Det senare stimulerar framväxten av en tjänstesektor, vilket är den stora gröna sektorn. Här tror jag att det
finns grogrund för en ny offensiv reformagenda.
För som sagt, att våga ompröva sin världsbild är en av de
viktigaste saker som finns. Det kräver dels ödmjukhet inför
det faktum att man kanske inte vet bäst alla gånger och dels
nyfikenhet och öppenhet inför nya fakta och inför andras synsätt. Mattias Svensson har i den här boken vågat just detta och
uppmanar oss som läsare att göra detsamma – det hoppas jag
att många gör.
Per Schlingmann
Författare och föreläsare
12
Inledning
Mattias Svensson
Att lösa klimatproblemen eller vattenanvändningen behöver inte
betyda omfattande statlig reglering eller totalitär socialism.
Många på högerkanten tycks tro det och därför låtsas de som
om problemen inte finns. Det är ju bara en massa förnekelse.
Högern måste skärpa sig!1
Mark Lynas, författare och miljöaktivist
med en känsla av olust, med lite
av samma inre tvång som krävs för att komma igång med att
motionera, påbörja en krävande utbildning eller läsa den där
krävande romanen? Har du tänkt att det där med klimat nog
är överdrivet, stört dig på klämkäcka kampanjer om att släcka
lampor och aldrig ens tänkt tanken att rösta på Miljöpartiet?
Kanske har du innerst inne känt att det handlar om viktiga
frågor som kräver andra och bättre svar? Välkommen, det är
precis dig jag vill nå med den här boken.
Jag har länge levt med en olust inför miljöfrågor och miljöpolitik. Just därför undvikit att ta mig an dem. Jag har skrivit
den här boken för att andra inte ska behöva upprepa mina
misstag.
Jag är politiskt liberal och gillar frihet på alla plan, både ekonomisk och personlig. Privat är jag ingen naturmänniska, jag
älskar livet i staden och alla det moderna livets bekvämligheter.
Många av de saker jag har upptäckt under resans gång är sådant
som bekräftar mina utgångspunkter. Så brukar det förstås vara.
Jag satte i stort sett alla sådana insikter i bokens undertitel för
att locka eller provocera till läsning: värdet av städer, materiellt
välstånd, nya tekniska lösningar. Det där med den goda köttbiten är sant, men den är ett lockbete för att få dig att minska din
köttkonsumtion, eller i alla fall betala för dess miljöbelastning.
Svårsmält? Ja, den här boken innehåller förhoppningsvis en del
omvälvande insikter. Men den grundläggande läxan är att vi
ÖPPN A R DU DEN H Ä R BOK EN
Miljöpolitik för moderater
kan förena ambitionen om renare luft och vatten och ett ansvar
för planetens liv och människans livsbetingelser med det goda,
materiellt givande livet i som de flesta i västvärlden haft – och
som alla människor på jorden borde få uppleva – liksom med
samhälleliga värden som demokrati, äganderätt och frihet.
Kanske beror din olust inför miljöfrågor som min på att
många som engagerar sig i dem inte ser något gott i sådana
värden, och i ett sådant sätt att leva. Jo, det finns tillväxtmotståndare, antidemokrater och folk som drömmer om grön planekonomi eller Kinas repressiva ettbarnspolitik. Det finns ekosofer som menar att människan är något ont på denna planet,
ett virus, världens cancer. Men den här boken handlar inte om
dem. Jag har lagt mycket tid och energi på att polemisera mot
sådana lösningar och sådana tankesätt. (Se exempelvis kapitlet
»I skuggan av hotbilden« i min bok Glädjedödarna2). Kanske för
mycket. I min tankevärld kom de länge att representera hela
miljörörelsen och all slags miljöpolitik. En bekväm fiende.
Sak samma med överdrivna skräckscenarier, som också
florerar i miljödebatten. Plockar man isär tillräckligt många
sådana kan man fylla hela böcker med intrycket att inga miljöhot egentligen är på riktigt. Tro mig, jag har läst dem. Och trott
på dem. Värre ändå, jag har trott på debattörer som hävdat
att den globala uppvärmningen kan förklaras av solen eller att
ozonlagrets uttunning på grund av freoner är en omöjlighet.
(Att solaktivitet skulle förklara den globala uppvärmningen kan
exempelvis avfärdas med en så enkel observation som att denna
aktivitet avtagit de senaste femtio åren, när planeten alltså blivit
varmare. Forskare har förstås tagit invändningen allvarligare
än så och bland annat studerat solens inverkan tusen år tillbaka för att vara på den säkra sidan.3) Jag har till och med i
en tidigare bok använt ett välspritt citat från klimatforskaren
2. Svensson 2011.
3.Nuccitelli 2014.
1. Lynas 2012.
16
17
Mattias Svensson
Stephen Schneider från 1989 med uppmaningen att erbjuda
otäcka scenarier för att fånga folks uppmärksamhet för att visa
hur klimatforskare minsann ser på sitt uppdrag.4 Det citatet,
vet jag numera, är ryckt ur en helhet där Schneider ironiskt
vrider och vänder på rollen som forskare och den frustration
man kan känna över att se reservationer och förbehåll tolkas
av medier som att inget är bevisat, något alla i dag enkelt kan
dubbelkolla på nätet.5 Allt detta skäms jag över i dag. Och det
blir inte bättre av att vi är ganska många som lockats att lyssna
på varenda konträr källa som ifrågasatt miljöhot. Snarare är
det då läge att fråga sig varför de fått sådant genomslag. Jag
tror att svaret är att många av oss är rädda för vad det skulle
kräva av oss om hoten var sanna. Inte överdrifterna, men själva
miljöproblemen.
Vi har flytt den frågan så effektivt att kulturskribenten Per
Svensson i sin essä om det politiska klimatet nyligen konstaterade: »Miljö är fortfarande liberalernas sämsta gren.«6
Oj vad det inte är sant, men så kan det gå när man inte
känner sin egen historia, eller ens känner igen sina egna idéer
när man ser andra genomföra dem. Liberaler må ha lämnat
walk over i miljödebatten, men deras lösningar har praktiserats
med framgång. Den svenske ekonomen Erik Dahmén skrev
redan 1968 skriften Sätt pris på miljön7 som året därpå influerade
Folkpartiet.8 I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet kom
en sådan politik att sjösättas när Socialdemokraterna, ledda av
ekonomer som Klas Eklund (student till Dahmén), styrde in
4.Svensson 2005, s 104. Referensen går till Lehr, Jay H (red) Rational readings on
environmental concerns (Van Noostrand Reinhold, 1992), s 24, en typisk illustration av
det slags böcker som för det otränade ögat tycks bevisa att så gott som varje miljöproblem
är överdrivet och ge intrycket av att de egentligen inte är så farliga att politiska åtgärder
mot dem behöver diskuteras.
5. Wikipedia »Stephen Schneider«
Miljöpolitik för moderater
på en utvecklingsoptimistisk miljöpolitik byggd bland annat på
koldioxidskatter och andra miljöskatter och -avgifter.9 På 2000talet sänktes både skattetrycket och skatten på arbete genom
en grön skatteväxling, som prissatte föroreningar. Liberala
lösningar, genomförda av andra än liberaler.
Äganderätten är, som redan ekonomipristagaren Ronald
Coase och efterföljare visat på 1960-talet, en viktig del i att hitta
lösningar där utsläpp som orsakar ekonomisk skada stoppas.
Långt innan stater blev intresserade av miljöförstöring kunde
fiskeklubbar och liknande delar av civilsamhället stämma
utsläppare och få dem att rena utsläpp. Kring Island och Nya
Zeeland har överförbara äganderätter till fisk räddat bestånden
och samma äganderätter till skog har stoppat skövlingen.
Visst kräver miljöhänsyn även politiska ingrepp av ett slag
som ofta brukar bestridas från liberalt håll: skatter, regleringar,
rena förbud. Men denna insikt har funnits hos några av de
mest liberalt profilerade ledarna under senare decennier. Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher och USA:s
president Ronald Reagan var båda drivande bakom Montrealprotokollet, uppgörelsen från 1987 om att fasa ut freoner
för att rädda ozonlagret. Naturvetaren Thatcher vände hela
sin regering 180 grader efter att ha lyssnat på en vetenskaplig
dragning.10 Hon var därefter en av de första storpolitikerna att
1990 uppmärksamma den globala uppvärmningen. Samma
år sjösatte Reagans efterföljare George Bush den äldre handel
med utsläppsrätter för svaveloxid, vilket 20 år senare hyllats
som en stor framgång. En av arkitekterna bakom denna handel
och även derivathandelns utveckling var Chicagoekonomen
Richard Sandor, en av de drivande bakom Kyotoprotokollets
lösning med utsläppsrätter. Ronald Reagan kom redan som
guvernör i Kalifornien på 1960-talet att göra gemensam sak
6. Svensson 2014.
7. Dahmén 1968.
8. Folkpartiet blev med en partimotion i riksdagen 1969 det första partiet att driva frågan
om miljöavgifter. Se Lindblad 2013, s 300.
18
9. Anselm 1995, s 135–166.
10. Beskrivet i Benedick 2007.
19
Mattias Svensson
med miljöaktivister för att stoppa motorvägar och kraftverksutbyggnader, låt vara att Reagan hade ögonen mest på det
ekonomiska slöseriet. Under hans presidentperiod blev han
impopulär genom att skrota några av de mest kostsamma
miljöregleringarna, men utfasningen av bly accelererades och
i stort sett alla utsläpp minskade under hans tid vid makten.11
Tittar man närmare på vad även de mest principfasta libertarianer skrivit hittar man en acceptans för sådana miljöregleringar, även om det brukar formuleras så kortfattat och diskret
att det är lätt att missa helt. Det är rätt typiskt att hos en amerikansk ekonom från ökänt marknadsliberala Chicago och vars
blogg lyfts fram av Wall Street Journal, hitta ett politiskt ställningstagande som i amerikansk politik sannolikt är mer radikalt än Al Gores, som en bekännelse i en parentes: »(Men jag
måste medge att jag också stöder bensinskatt på europeisk nivå.
Höj den till 2 dollar per gallon tycker jag.)«12 Annars handlar
Matthew E Kahns bok Climatopolis om våra stora möjligheter
att anpassa oss efter klimatförändringar, och att detta underlättas av marknadspriser för exempelvis vattenförbrukning och
energi, och av att försäkringsbolag får ta ut extra riskpremier
av dem som vill bygga och bo nära vatten som riskerar att stiga.
Intressant det också, och en bekräftelse på att fria marknader
generellt sett är bra för att minska resursslöseri och uppmuntra
långsiktigt ansvarstagande.
Med detta vill jag på intet sätt hävda att miljöförbättringen
i västvärlden bara eller främst varit ett projekt för konservativa
och liberaler. Däremot att det finns mycket att inspireras av
i miljöpolitiken som kommit från detta håll. Det är en av de
saker som slagit mig under arbetet med den här boken.
Den andra stora insikten är hur ny miljöpolitiken är och
hur snabbt det har gått, om man tänker idéhistoriskt. Ännu
Miljöpolitik för moderater
på 1950-talet i ett modernt västland som Sverige trodde vi att
miljöproblem bara var lokala, och att högre skorstenar och
längre avloppsrör var lösningen när vi ville släppa ut ännu mer.
Insikten om försurande regn över nationsgränser kom i Sverige 1967 och nådde ett land som Tyskland först med (falska)
farhågor om skogsdöd på 1980-talet. Globala miljöproblem
som att utsläpp av växthusgaser skulle kunna värma jorden har
varit en teoretisk kunskap sedan 1900-talets början, men att
det skulle vara ett problem som behöver åtgärdas är en insikt
som kommit först på senare decennier. Att freoner i kylskåp
och sprayburkar tunnar ut ozonlagret var en mer eller mindre
slumpmässig upptäckt på 1970-talet.
Det slående i detta perspektiv är hur snabbt vi ändå åtgärdat
många tidigare miljöproblem. Utsläpp av kvicksilver och PCB
fasades snabbt ut på 60- och 70-talet, försurande svavelutsläpp
har minskat dramatiskt, luft och vatten blir i västvärlden allt
renare. Det finns en miljöpolitisk framgångshistoria som inte
alls har med samhällsomställning, tillväxtkritik eller vänsteragendor att göra.
Lägg till det att gröna tänkare som Stewart Brand och Mark
Lynas på senare år formulerat häftiga visioner för en grönare
värld med allt från teknikoptimism till förståelse för spontan
ordning och värdet av marknader och välstånd. I avsaknad av
liberaler i miljödebatten har gröna tänkare själva fått introducera dess tankegods. Som Mark Lynas uttrycker saken i boken
The god species: »Uppoffring och knapphet är ute, konkurrens
och innovation är inne.«13
Moderater eller inte. Det finns en grön värld av friskare
luft, renare vatten och bevarade naturvärden att vinna även
för den som uppskattar prylar, storstäder och ett gott liv.
Den kräver vissa obekväma insikter: Politiska regleringar och
ingrepp behövs, och vi kommer att behöva ge avkall på en del
11. Hayward 2009.
12. Kahn 2010, s 89.
13. Lynas 2011, s 210. (min översättning)
20
21
Mattias Svensson
materiell tillväxt. Men vi har en framtid av gröna innovationer,
nya vetenskapsfält och politiska experiment att se fram emot.
Boken är uppdelad i fyra avsnitt. I det första tar jag mig an den
regleringsresa som hittills förbättrat vår natur. I det andra tar
jag mig an politikens roll och utmaning genom klimatfrågan.
I det tredje granskas marknader och marknadslösningar på
miljöproblem. I det fjärde går jag in på visioner för det gröna
samhället och hur teknikoptimister, kommunalpolitiker, aktivister, konstnärer, nyliberaler och tillväxtkritiker kan komplettera
varandra. Jag avslutar med de förändringar jag själv gjort i
mitt liv. Kanske är du då också redo att fundera över flygresor,
köttätande och glödande växter.
P.S. Och för den som undrar hur jag får ihop allt detta ideologiskt och hur
miljöpolitiken egentligen kan förenas med klassiskt liberala principer har jag
skrivit ett appendix Miljöproblem och rättigheter om just detta. D.S.
22
”En bok som tar miljöfrågorna på
allvar och söker lösningar.”
Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet
”Alltför många tycks tro att en ambitiös miljöpolitik måste leda till grå öststatsetatism. I den här boken
visar Mattias Svensson att det är fel.”
Klas Eklund, ekonom och författare
Miljöpolitik för moderater lyfter fram miljöhjältar som
Ronald Reagan och Margaret Thatcher. Den visar
hur miljöproblemen har kunnat lösas av rika och
välbärgade samhällen, och att marknader, frihet och
liberaliseringar kan hjälpa till. Och behandlar klimathotet, försurningen, luftföroreningarna och förlusten
av växt- och djurliv med det allvar frågorna förtjänar.
För att blått är det nya gröna.
Mattias Svensson är nyliberalen som plöjde böcker
om miljörörelsens ondska, tvivlade på global uppvärmning och inledde sin skribentkarriär med att
förklara att sopsortering är helt onödigt. Idag har han
tänkt om, och vill att andra ska göra samma sak. Han
är författare och redaktör på Magasinet Neo.