ANTIKEN
(700 f.Kr. – 500 e.Kr)
Grekland (c. 700 – 150 f.Kr):
-
Geografiskt var den grekiska världen mycket större än dagens Grekland, eftersom man
kolonialiserade områden kring Medelhavet, särskilt Syditalien, Egypten och Svarta havets
kuster.
-
Samhället bestod av olika stadsstater, med olika samhällsskick. Samhällsskicket kunde
även vara olika i en och samma stat under olika tider. I Aten infördes t.ex. demokrati
(folkstyre), som dock gällde enbart fria män, alltså inte kvinnor och slavar.
-
Gemensamt för de olika stadsstaterna var i stort enbart språket, även om det fanns olika
dialekter, mytologin och de olympiska spelen. Kopplingen mellan mytologi och
litteratur/konst är påtaglig. (Översikt över de viktigaste gudarna; se skilt papper!)
-
I Europa talar man om arvet från antiken: bl.a. uppkommer litteratur som länge fungerat
som förebild för den europeiska litteraturen. Grekerna funderade över vad som var
karaktäristiskt för olika slags litteratur och systematiserade litterära verk i olika typer eller
genrer. Genreindelningen epik, lyrik och dramatik är alltså ett arv från grekerna.
Epiken, dvs. den berättande litteraturen, var en av de viktigaste genrerna. Man skrev s.k.
epos, dvs. långa diktberättelser på vers, t.ex. Iliaden och Odysséen.
Lyriken hade högt anseende. Man t.o.m. tävlade i lyrik i de olympiska spelen! Dikterna
handlade om olika känslor och upplevelser. Även s.k. epigram (korta dikter inristade på
gravstenar), politisk dikt (smädedikter för att väcka opinion) och körlyrik
(hyllningsdikter till gudarna eller till segare i de olympiska spelen) skapades.
Dramatiken har sitt ursprung i de festligheter som ordnades till vinguden Dionysos ära. I
dramerna behandlades gestalter och händelser i de gamla myterna och sagorna. Av de
båda dramatiska genrerna tragedi och komedi, ansågs tragedin vara den mest högtstående
genren.
Budskap: Man varnar för övermod (hybris), dvs. trots mot allmänna normer och
gudarnas vilja, annars drabbas man av gudarnas hämnd och straff (nemesis).
Självkännedom och måttfullhet hör till de s.k. apolloniska dygderna. Apollon var den
mest respekterade guden efter Zeus och representerar bland annat tankens klarhet.
Rom (c. 150 f.Kr. – 500 e.Kr):
-
Kulturellt kom romarna med väldigt lite nytt. Istället fungerade de främst som
kulturspridare. Mytologin och litteraturen imiteras, den grekiska litteraturen översätts
och sprids.
