MAS Feb 2012
Flik 17.4.
Riktlinjer för mun- och tandhälsa
Det krävs att vård- och omsorgspersonal har god kunskap, en positiv attityd och motivation
för att ge munvård av god kvalitet.
Det är viktigt för den enskilda människan självförtroende och känsla av välbefinnande att vara
ren och fräsch i munnen. Munvård är en grundläggande omvårdnadsåtgärd och studier visar
att muntorrhet, svampinfektioner och förändringar i munnens slemhinna är vanliga hos äldre
människor. Det är av stor vikt att den boende själv kan medverka i sin egen munvård och för
att stödja den enskildes egenvårdsförmåga finns det olika hjälpmedel.
Muntorrhet
Fysiologi
Normalt produceras mer än en liter saliv i munnen per dygn. Saliven har en mängd olika
uppgifter t.ex. att skydda tänder och slemhinnor. Genom minskad salivsekretion och
muskelfunktion i munhålan, som normalt uppkommer i stigande ålder, så försvinner det
naturliga försvaret mot bakterieangrepp. Vilket leder till karies angrepp och nedsättning av
slemhinnans motståndskraft mot svamp och bakterieangrepp. Minskad salivsekretion
medverkar också till att proteser sitter sämre, som kan ge skavsår i munnen och som leder till
svårighet att tugga.
Analys
Det är nödvändigt att fråga om den enskilda människan upplever muntorrhet och då göra en
undersökning av munhålan. Om det finns infektioner t.ex. svamp och sår måste de behandlas.
Akut svampangrepp kännetecknas av vit avskrapbar beläggning, medan en kroniska infektion
oftast visas med en rodnad och irriterad slemhinna. De grupper som risker att få problem är
äldre människor, de som har Sjögrens sjukdom och personer med nedsatt allmäntillstånd t.ex.
cancerpatienter. En annan bidragande orsak kan vara feber, munandning, minskad
vätsketillförsel och vissa mediciner t.ex. analgetika, psykofarmaka.
Dålig andedräkt och bristfällig ät -, tal- och sväljförmåga kan utgöra ett handikapp både ur ett
socialt, psykiskt och fysiskt perspektiv. Dålig smak och smärta kan förstöra lusten att äta,
därför att upplevelsen av matens smak och konsistens är borta. Smaksinnet förändras också
med stigande ålder helst när det gäller känslighet för surt och sött. Smärta och sveda
uppkommer särskilt vid sura, söta, kryddade och vassa livsmedel.
Behandling
♦ svamp -medel mot svamp t.ex. Diflucan, Mucostatin
♦ minskad salivsekretion – rikligt med vatten, vichyvatten, salivstimulerande medel
munspray, swab, sugtabletter, saliversättningsmedel t.ex. gel.
♦ munandning och torrhet i mun och läppar– återfuktande medel t.ex. vatten och olja,
glycerinklubba, vätskeavvisande läppsalva
♦ munsmärta - smärtstillande mediciner som xylocain gurgelvatten, lidocain spray, andolex,
♦ infektion – antibiotika
Om ingen behandling sker kan
♦ svampinfektion spridas vidare i matstrupe och mag- och tarmkanal.
♦ ökad bakteriekoncentration i saliv leder till risk för lunginflammation och undervikt
Dålig tandstatus
Tänder är viktiga både för vår känsla av välbefinnande och för att kunna tillgodogöra sig
maten. Proteser som glappar upplevs som genant och kan ge upphov till sår och smärta i
munnen.
Fysiologi och analys
Tänderna får en ökad inlagring av mineraler, vilket gör att emaljytan blir skörare. Tandköttet
förlorar kollagena fibrer, som leder till blottlagda rotytor och därför utsätts de lätt för
kariesangrepp. Bakteriebeläggning som inte avlägsnas blir orsak till inflammation i
tandköttet, som kännetecknas av rodnad, svullnad och lättblödande tandkött. Det går att
förebygga karies med fluorsköljningar och saliversättningsmedel. Tandprotes och deras
passform måste vara föremål för regelbunden återkommande kontroll
Behandling
♦ försämrad tandstatus och illasittande proteser – kontakta tandläkare
♦ dålig andedräkt -tandborste och tandsticka, om ej detta går gurgla med klorhexidin
♦ kariesangrepp – tandkräm med fluor eller fluorsköljning
♦ egenvård- elektrisk tandborste, greppförstorare m.m.
Ansvar för mun- och tandhälsovård i särskilt boende
¾ Vård – och omsorgspersonal i boende har ansvar för att informera sjuksköterska när den
boende uppvisar symtom på ohälsa i munnen, ta egna initiativ för att lindra muntorrhet
och följa de riktlinjer som finns
¾ Sjuksköterskan har ansvar att följa upp de riktlinjer som finns att de efterlevs samt
introducera all personal i vad som är en god mun- och tandhygien. Ta kontakt med
patientansvarige läkare eller tandläkare vid symtom från mun och tand ohälsa.
¾ Ansvarig läkare på enheten har ett ansvar att vid ohälsa i munnen göra en analys och sätta
in adekvata medicinska åtgärder
¾ Enhetschefen har ansvar för att riktlinjerna finns tillgängliga och kända för all personal.
¾ Verksamhetschef är ansvarig för att det finns förutsättningar att arbeta utifrån dessa
riktlinjer
¾ Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS ) upprättar riktlinjer inom området
¾ Omsorgsnämnden är som vårdgivare ytterst ansvarig för kvalitetssäkring inom hälso- och
sjukvård
