Se över möjligheten att låta flera hushåll dela en social
lägenhet
Socialkontoret i Sollentuna gör ett fantastiskt jobb, inte minst när det gäller bostäder. Många
av socialkontorets klienter är i behov av bostad. Det kan handla om nyanlända flyktingar,
kvinnor som lever i en destruktiv relation, personer som förlorat allt till följd av missbruk
eller andra problem, eller personer som helt enkelt inte har möjlighet att ordna en egen
försörjning och boende.
Sollentuna kommun har likväl begränsningar i sin förmåga att tillhandahålla så kallade sociala
lägenheter till utsatta människor. Mycket talar dessutom för att den ekonomiska konjunkturen
och situationen på arbetsmarknaden kan leda till ett ökat behov av denna typ av lösningar. Vi
ser dessutom att en orolig omvärld ställer betydande krav på flyktingmottagandet i
kommunen. För att möta de behov som finns krävs flexibilitet.
I dag är det inte praxis tillåta fler än ett hushåll per lägenhet. Samtidigt ser vi en utveckling
där allt fler som bor i storstadsregioner ser delandet av en lägenhet som ett sätt att hantera
bostadsbristen. Vi vet också att en det pågår ett arbete på riksnivå för att möjliggöra för flera
hushålla att dela på ett hyreskontrakt. Sollentuna borde ta till sig av den utvecklingen och
införa delandet av hyreskontrakt mellan flera hushåll som ett sätt att öka bostadsutbudet
(kombostäder). Att inte kunna låta flera dela på ett hyreskontrakt ökar på kön och skapar
svårigheter för kommunen att på ett bra sätt svara upp mot sina åtaganden vad gäller sociala
lägenheter. I vissa fall har bristen på sociala lägenheter också lett till suboptimala lösningar i
förhållande till ett effektivt utnyttjande av skattepengar. Att öppna upp för att tillåta flera
hushåll att dela en social lägenhet kan därför vara en väg till att kunna hjälpa fler. Naturligtvis
kan förändringen föra med sig viss ökning av trångboddhet. Det är dock viktigt att se att tak
över huvudet måste vara en första viktig prioritering när det gäller att uppfylla det allmännas
ansvar gentemot människor som har det svårt, oavsett om det gäller nyanlända flyktingar eller
människor som drabbats av sociala problem. Dessutom bör man komma ihåg att sociala
lägenheter i första hand ska ha formen av en provisorisk lösning på vägen mot ett eget
boende. Incitamentet att själv göra en bostadskarriär torde rimligen också minska i de fall
kommunen erbjuder ett eget ”förstahandskontrakt” istället för en delad lösning. Detta stannar i
sin tur också upp den naturliga flyttkedjan som gör det möjligt att erbjuda en annan
behövande den sociala lägenheten.
Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag:
att
kommunledningskontoret i samarbete med socialkontoret ser över
förutsättningarna att möjliggöra för flera hushåll att dela en social lägenhet
Anna Myrhed
Centerpartiet
