Åhörarkopia till Eva Thors föreläsning ”ABC för vuxna”
Här nedan följer några citat ur kurslitteratur i specialpedagogik
kopplade till delar av den undervisningsmetod som presenteras i
föreläsningen.
*
”Läsning på talets grund har visat sig vara en god startpunkt för
undervisning av ungdomar och vuxna med läs- och
skrivsvårigheter.”
Rygvold s. 67 i ”Barn med behov av särskilt stöd”
”Att sträva mot ett oberoende själv, att vara ”individuerad” och
självständig, är ideal som främst sammanfaller med det
industrialiserade västerländska samhällets normer. I många ickeindustrialiserade kulturer ses ett starkt själv som något negativt
som inte alls är eftersträvansvärt.”
Havnesköld och Risholm s. 93 i ”Utvecklingspsykologi”.
”Uppmärksamma människans positiva affekter – glädje och intresse
– som viktiga drivkrafter. Två av våra motivationssystem är behovet
av anknytning och tillhörighet samt behovet av nyfiket
undersökande och bemästrande”.
Fritt efter Havnesköld och Risholm Mothander s. 131 och s. 148 i ”Utvecklingspsykologi”.
I ”ABC för vuxna” är samtal fundamentet. Det skrivna och lästa ordet
är en slutprodukt. De studerandes muntligt förmedlade erfarenheter
utgör den största delen av ”undervisningsmaterialet”. Vi försöker att
fånga ”här och nu” med hjälp av enkla gemensamma texter på tavlan
och med ”tillsammansdiktamen”, där alla hjälper alla. Vi körläser
mycket. Samarbetet – och därmed samtalet – gynnas av olika typer
av taktila material. Att individualisera alfabetiseringsundervisningen
kanske mer handlar om att utgå från de studerandes livssituation, än
deras reella svenskkunskaper?
*
”Det är viktigt att eleverna upplever att de lyckas med det de gör i
skolan och att man minskar stressen i inlärningssituationen. Det är
också viktigt med samarbete och ömsesidig hjälp eleverna
emellan.”
Fritt efter Rygvold s. 140 i ”Barn med behov av särskilt stöd”.
”Trauma och stress påverkar minnet, och genom sin påverkan på
minnet påverkas hela systemet, ”personligheten” eller självet.” Och
om påfrestningarna fortsätter en längre tid ökar stresshormonet
kortisol ”… vilket leder till känslor av oförmåga och hjälplöshet.”
Havnesköld och Risholm Mothander s. 84 i ”Utvecklingspsykologi”.
”Det är variation snarare än repetition som är all inlärnings moder.”
Jönsson s. 18 i ”Vi lär som vi lever”.
Med hjälp av ”ABC för vuxna” tar vi hänsyn till ”här och nu”. Många
av de studerande befinner sig i en psykiskt pressande situation och
har svårt för att koncentrera sig. Och i ingen annan skolform har väl
läraren så stort språkligt och kulturellt övertag som i en
alfabetiseringsklass. Detta övertag måste vi handskas varligt med.
”Soffgruppsmetodik” kan vara en metod som gör att de studerande
trots allt håller distansen ut. Vi inleder, eller avslutar, dagen med
grupparbeten, tidningsläsning och informella samtal i skolans
uppehållsrum. På så sätt varvas den lärarledda undervisningen med
ett informellt lärande, där de studerande tillför varandras
språkutveckling nödvändig variation.
*
”Lässtoffets visuella form (typografi, storlek, radlängd,
styckeindelning och illustrationer) är av stor betydelse för elever
med lässvårigheter. Detta är det första eleverna lägger märke till i
materialet och kan få dem att ställa sig avvisande eller bli
motiverade att läsa det.”
Rygvold s. 66 i ”Barn med behov av särskilt stöd”.
I ”ABC för vuxna” utgår vi från att ”less is more”. Att alfabetiseras på
ett främmande språk är en ytterst komplicerad lärsituation.
Tumregel: Max ett ”luftigt” A4-papper med läsuppgift eller
skrivuppgift per person och lektion.
Innehållet i det material som presenteras ska för de studerande vara
begripligt och användbart, och det underlättar om läraren skriver
sakta och tydligt på tavlan och markerar läsriktningen genom att vid
körläsningen dra handen under det skrivna.
*
”Eftersom skolan inte längre har monopol på kunskap vilar lärarnas
auktoritet idag inte på en aldrig så fin examen utan på personlig
mognad och förmåga att skapa goda relationer till eleverna.”
Normell s. 14 i ”Från lydnad till ansvar – kunskapssyn, känslor och relationer i skolan”.
Något att ta i beaktande är att de studerandes gamla sociala nätverk
har brustit, det ligger i sakens natur, och att de som behöver ett
”hem och en familj” ska kunna finna det i skolan. Innan man kan ta
till sig något nytt måste man känna sig trygg, sedd och bekräftad.
Någonstans dras ”ABC för vuxna” samman till detta:
Om våra föräldrar ”av flyktingliknande skäl” skulle hamna i Irak eller
Afghanistan, utan att kunna ett ord av landets språk, utan att ens
kunna skriva eller läsa på sitt eget, hur tror vi att de skulle vilja bli
bemötta? I vilken typ av lärmiljö skulle de eventuellt kunna börja
tillägna sig det nya landets tal- och skriftspråk?
Avslutningsvis – ett för alfabetiseringslärare ytterst smärtsamt citat
av Nobelpristagaren Tranströmer:
”Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer. Anteckna
och glöm.”
Ur ”Dikter och prosa 1954 – 2004”.
