Sådan är
kapitalismen...
Hur fungerar egentligen det kapitalistiska systemet?
Hur går det till rent praktiskt när någon tjänar pengar
på det någon annan producerar? Rebell ger er här en
snabbkurs i kapitalistisk ekonomi.
Text: Fredrik »Wilke« Wilcek
E
fter att slavsamhället störtat
samman i olika slavuppror och krig
uppstod feodalismen, som var samhällessystemet innan kapitalismen.
Under feodalismen stod jordägandet i
fokus och den tidens överklass, jordägarna, härskade över fattigbönder som slet ute
på gårdarna och på fälten. Samtidigt växte
städerna fram på allvar och industrialiseringen började ta fart. I dessa städer och
industrier så uppstod de första kapitalistiska förhållandena.
Varucirkulationen under kapitalismen
Under kapitalismen använder vi vanliga
arbetare oss inte längre av byteshandel,
utan vi säljer vår arbetskraft (arbetar) så
att vi ska kunna konsumera det vi behöver.
Detta förklaras inom marxismen med den
matematiska formeln V-P-V, Vara-Pengar-Vara.
Vi säljer en vara (vår arbetskraft) för att
få pengar (vår lön) så att vi kan köpa det
varor vi behöver (mat, kläder etc). Om vi
går tillbaka i tiden så fungerade det inte
riktigt så. En smed tillverkade sin produkt
för sig själv, för att kunna byta den mot
något annat som behövdes. Formeln för
denna byteshandel är den enkla varucirkulationen som beskrivs med V-V (Vara-Vara).
20 rebell 4-2014
För dagens kapitalister gäller dock inte
V-P-V-formeln. De kapitalister som driver
handelsbolag säljer inte sina varor för att
kunna köpa andra varor. De köper in varor
för sina pengar så att de senare kan sälja
varorna dyrare, så att de tjänar pengar på
själva transaktionen.
Förr sålde man för att köpa, men idag
köper man för att sälja. Så när det gäller
kapitalets förhållande måste vi vända på
formeln så den istället blir P-V-P (Pengar-Vara-Pengar). Denna formel kallades
av Karl Marx för ”Kapitalets allmänna
formel”.
Mervärde
Dock så är inte formeln P-V-P helt exakt.
Eftersom kapitalisten vill gå med vinst så
skulle det ju vara meningslöst att sälja en
vara för samma summa som en köpt in
den för. Därför brukar man i marxistisk
litteratur skriva P-V-P*, där P* betyder de
ursprungliga pengarna plus ett litet tillskott. Detta tillskott kallas för mervärde.
Eftersom all försäljning under kapitalismen går ut på att sälja varan dyrare än vad
man köpte in den för så skulle följaktligen
alla varor säljas för dyrt, det vill säga över
det värde som motsvaras av den samhälleligt nedlagda arbetstiden.
Människans arbetskraft är den varan
i det kapitalistiska samhället som inte är
som alla de andra varorna. Arbetaren säljer
den och kapitalisten köper den.
Borgerliga ekonomer talar ofta om
att lönen är en ersättning för arbetarens
arbete. Men så är absolut inte fallet. Om du
har fått jobb så är ju din lön redan bestämd
redan innan kapitalisten har sett ditt arbetsresultat. Arbetslönen är inte ersättningen för resultatet, arbetet eller prestationen
utan för att arbetaren ställer sin förmåga
att arbeta till kapitalistens förfogande. Ur
detta uppstår mervärdet, att arbetarens
arbetskraft kan skapa ett större värde, än
det som den själv har.
Med det menas att arbetaren med sin
arbetskraft kan skapa något som ekonomiskt har ett större värde än vad det kostar
att hålla arbetaren arbetsduglig och vid liv
(mat, kläder, arbetsresor m.m).
Profit
Profiten är vinsten som kapitalisterna
tjänar på det vi arbetare skapar. I tidigare
samhällen har ekonomiska kriser uppstått
när det rått brist på varor. Det kapitalistiska samhället är det enda samhället
där ekonomiska kriser har skapats av ett
överflöd av varor. Under kapitalismen
producerar samhället mer än vad det finns
köpkraft för. Detta leder till ständigt åter-
Arbetarnas lön motsvarar inte värdet av den produkt de producerar. Istället tjänar
arbetsköparen, exempelvis personen som äger en bilfabrik, pengar på det arbete som
fabriksarbetaren utför.
kommande ekonomiska kriser och begreppet »profitkvotens fallande tendens«.
För att kapitalisterna ska kunna öka
vinsten och profiten så måste dom effektivisera, det vill säga att man gör sig av med
arbetare, men samtidigt ökar produktionen
så att färre folk utför mer arbete. Detta blir
en ond cirkel för kapitalismen eftersom att
när folk blir arbetslösa kan de inte längre
konsumera i lika stor grad som de gjort
tidigare. Några exempel på hur kapitalisterna effektiviserar kan vara att köpa in
mer avancerade maskiner som gör att färre
arbetare behövs, slå ihop små industrier
till en stor industri och att betala ut lägre
löner när arbetarklassen är i akut behov av
arbete.
Dessutom får arbetaren bara betalt för
sin arbetskraft och inte för det ekonomiska
värdet för den vara arbetaren skapar. Såhär
skriver Karl Marx om det i boken Lön,
pris, profit:
»En varas värde bestämmes genom den
totala mängd arbete den innehåller. Men en
del av denna arbetsmängd utgör ett värde,
för vilket ett motsvarande värde betalts ut
i form av löner; en annan del är realiserat
i ett värde, för vilket ingen ersättning
betalts. En del av det arbete, som varan
innehåller är betalt arbete, en annan del är
obetalt arbete. Om kapitalisten därför säljer
varan till dess värde dvs kristalliseringen
av den totalmängd arbete, som nedlagts på
densamma, så måste han ovillkorligt sälja
den med profit. Han säljer inte bara det, för
vilket han betalat ersättning, utan också
för det, som inte kostat honom någonting,
ehuru det kostar hans arbetares arbete.«
Socialismen är lösningen
Kapitalismen är alltså totalt ohållbar.
Jorden skövlas på naturresurser, ständiga
ekonomiska kriser avlöser varandra, det
produceras otroligt mycket mer än vad
som behövs. Vissa lever i fattigdom och
misär medans ett fåtal individer lever i
överflöd och lyx. Nya krig avlöser varandra, de fattiga blir fattigare och de rika blir
rikare.
Detta vill Revolutionär Kommunistisk
Ungdom sätta stopp för. En socialistisk
revolution är nödvändig för att störta det
kapitalistiska systemet så att vi kan bygga
ett nytt samhälle, ett socialistiskt, där vi
som skapar allt, arbetarna, är de som har
makten. Där resurserna fördelas efter
folks behov och inte efter folks tjocklek på
plånboken.H
Fakta: Profitkvotens fallande tendens
Med »profitkvotens fallande tendens« menas att vinsten minskar i förhållande till det
satsade kapitalet. Anledningen är att det levande, värdeskapande arbetet (arbetskraften),
minskar relativt i förhållande till det kapital som binds upp i maskiner, transporter,
anläggningar och annat.
rebell 4-2014 21
