1
Hatbrott och homofobi
Material
C10
Time
3x40 min
Age
16-17
Nyckelord: likabehandling, hbt, öknamn, normer/stereotyper, skolmiljö
Innehåll
Materialet innehåller en brainstorming om skällsord där eleverna får fundera kring vilka
ramar för beteende sådana ord genererar. Materialet ger också grundläggande fakta om
hatbrott och homo- och transfobi, samt ger möjlighet att diskutera dessa ämnen med
eleverna. Syftet är att ge eleverna verktyg att se hur normer hänger samman med
trakasserier och hatbrott.
Målsättning
Eleverna ska få kunskaper och insikter rörande hatbrott, homo- och transfobi och hur dessa
företeelser hänger ihop med normer i samhället. Eleverna ska få syn på vilka normer och
värderingar som skällsord innehåller, och hur de indirekt uppmanar oss människor att vi ska
bete oss och leva våra liv.
Ämnen
svenska, historia, samhällskunskap
Beräknad tid
60 min
Material
Bilaga 1. Text om hatbrott
Bilaga 2. Text om homo- och transfobi
Whiteboard
2
Instruktioner
1. Introduktion
Berätta för eleverna att ni ska jobba med ämnena homo- och transfobi samt hatbrott.
Förklara kort vad homo- och transfobi samt hatbrott är för något, samt hur dessa företeelser
hänger ihop med heteronormen. Bilaga 1 och 2 är till för dig som lärare för att få mer
information om dessa termer.
2. Övning: Skällsord
Berätta för eleverna att en av konsekvenserna av normer är att normbrytare bestraffas på
olika sätt, och att dessa bestraffningar kan drabba alla oavsett om man bryter normer eller
inte. En typ av bestraffningar är skällsord. Nu ska vi undersöka hur skällsord kan sätta regler
för hur man kan vara.
Be deltagarna fritt spåna fram alla skällsord de kommer på (inte bara saker som handlar om
sexuell läggning eller könsidentitet). Skriv upp orden på ena sidan av tavlan.
Diskutera sen hur man ska bete sig för att slippa bli kallad de här orden. Hur ska man bete sig
för att slippa bli kallad hora, bög eller damp-unge? Och vad säger det om de normer som
finns? Skriv upp svaren på andra sidan tavlan.
Diskutera sedan hur skällsorden vaktar gränser för hur man ska bete sig.
Diskutera också hur alla kan hjälpas åt att förändra.
3. Fokus på hatbrott
Berätta följande fakta för eleverna:
Hatbrott är de brott där gärningspersonens motiv handlar om hat eller avsky mot den
utsattas grupptillhörighet.
En person kan utsättas för t.ex. ett homofobiskt hatbrott utan att själv vara homosexuell. Det
är hur gärningspersonen har uppfattat offret och om det är uppfattningen av offret som är
en del av motivet för brottet. T.ex. om en heterosexuell tjej får ”jävla flata” klottrat på sin
ytterdörr, för att gärningspersonen tror att hon är homosexuell.
Alla brottsliga handlingar kan vara hatbrott och om ett brott bedöms vara ett hatbrott
innebär det att straffet kan komma att skärpas.
Bland de hatbrott som polisanmäls är de vanligaste olaga hot och ofredande (42 procent),
våldsbrott (21 procent), ärekränkning (12 procent) och skadegörelse eller klotter (11
procent).
Ett enda hatbrott kan kränka dubbelt genom att skapa otrygghet och rädsla hos en person,
men också i den grupp som personen tillhör. Hatbrott är ett hot mot demokratin eftersom
individer i de utsatta grupperna tvingas göra inskränkningar i sina liv och därmed inte kan
delta i samhället på samma villkor som andra medborgare. Sådana inskränkningar kan vara
att inte våga gå ut, inte kunna klä sig som man vill på skolan, att känna sig tvingad att
3
hemlighålla vem man lever med, att inte kunna delta i sin församling eller i den
idrottsförening man vill. Av den anledningen benämns hatbrott också som demokratibrott.
Samtidigt som det är bra att visa på statistik för att synliggöra hatbrottens omfattning och
kunna arbeta förebyggande är det minst lika viktigt att uppmärksamma alla de dagliga
rasistiska, homofobiska och transfobiska handlingar som utförs på arbetsplatser, skolor, i det
offentliga rummet, bland grannar eller mellan familjemedlemmar. Många sådana vardagliga
incidenter hamnar sällan i hatbrottsstatistiken.
Endast 25 procent av alla homofobiska hatbrott leder till polisanmälan. En del som utsätts
för hatbrott anmäler inte händelsen för att de är kränkta av attacken eller för att de inte har
förtroende för polisen. En del offer för hatbrott upplever att polisen/myndigheterna inte tar
deras anmälan på allvar.
50 procent av alla hbt-personer i Sverige har varit utsatta för någon typ av hatbrott. Hatbrott
kan vara allt från okvädningsord till hot och våld.
4. Avslutande diskussion
- Vad får hotet om att bli utsatt för eller förekomsten av hatbrott för följder i samhället? För
de grupper i samhället som kan bli offer för hatbrott? För de verkliga offren för hatbrott?
- Jämför hatbrott och mobbning. Jämför hets och ”vanligt” ovårdat språk. Vad är skillnaden?
- Hur kan man göra för att förändra, så att skällsord försvinner och mobbing i skolan minskar?
Be eleverna om hjälp att hitta på strategier för förändring.
Tala med eleverna om mobbning, skällsord och uteslutande som aspekter av några av
desamma mekanismer som ligger bakom diskriminering och hatbrott.
Tips till läraren
Var uppmärksam om eleverna börjar med att skjuta problem med homo- och transfobi ifrån
sig och säga att det är ”andra grupper” som är homofoba och begår sådana här brott och
trakasserar. Då kan det vara viktigt att poängtera att heteronormen genomsyrar hela
samhället och att ingen går fri, men att det är ett vanligt fenomen att vilja skjuta skulden
på ”någon annan” än sin egen grupp. Men vi har alla ett ansvar att ändra normerna och
jobba emot homo- och transfobi.
Källor
Ur. Man föds inte till homofob, man blir det. RFSL Ungdom. 2010.
4
Bilaga 1. Text om hatbrott
Ur. Man föds inte till homofob, man blir det. RFSL Ungdom. 2010.
Hatbrott
Hatbrott är de brott där gärningspersonens motiv handlar om hat eller avsky mot den
utsattas grupptillhörighet. Det kan röra sig om gärningspersonens hat eller avsky mot
transpersoner eller icke-heterosexuella, mot människor som utövar en viss religion, som
kommer från vissa folkgrupper eller länder. Exempel på hatbrott kan vara någon som slår ner
en annan person som den kallar för ”jävla bög” eller någon som utsätter sin klasskamrat för
upprepade trakasserier och kallar denne för ”jävla blatte” eller ”svartskalle”.
Alla brottsliga handlingar kan vara hatbrott och om ett brott bedöms vara ett hatbrott
innebär det att straffet kan komma att skärpas.
Bland de hatbrott som polisanmäls är de vanligaste olaga hot och ofredande (42 procent),
våldsbrott (21 procent), ärekränkning (12 procent) och skadegörelse eller klotter (11
procent).
Brottsförebyggande rådet BRÅ ser hatbrott som ”ett resultat av bristande respekt för
mänskliga rättigheter och människors lika värde. Ett enda hatbrott kan kränka dubbelt
genom att skapa otrygghet och rädsla hos en person, men också i den grupp som personen
tillhör.”
Eftersom hatbrott sänder ett budskap till andra människor tillhörande samma grupp om att
även de riskerar att utsättas så kan hatbrott också kallas för budskapsbrott. Hatbrott är ett
hot mot demokratin eftersom individer i de utsatta grupperna tvingas göra inskränkningar i
sina liv och därmed inte kan delta i samhället på samma villkor som andra medborgare.
Sådana inskränkningar kan vara att inte våga gå ut, inte kunna klä sig som man vill på skolan,
att känna sig tvingad att hemlighålla vem man lever med, att inte kunna delta i sin församling
eller i den idrottsförening man vill. Av den anledningen benämns hatbrott också som
demokratibrott.
Samtidigt som det är bra att visa på statistik för att synliggöra hatbrottens omfattning och
kunna arbeta förebyggande är det minst lika viktigt att uppmärksamma alla de dagliga
rasistiska, homofobiska och transfobiska handlingar som utförs på arbetsplatser, skolor, i det
offentliga rummet, bland grannar eller mellan familjemedlemmar. Många sådana vardagliga
incidenter hamnar sällan i hatbrottsstatistiken. Endast 25 procent av alla homofobiska
hatbrott leder till polisanmälan.
Definitionen av hatbrott utvidgades 2008 till att inkludera brott med bifobiska, heterofobiska
och transfobiska motiv. Flera undersökningar visar på att självmordsfrekvensen är högre
bland transpersoner än bland cispersoner oavsett sexuell läggning. Studien ”Effekter av
heteronormen” som presenterades av RFSL Ungdom 2009 visar att ”den genomgående mest
utsatta gruppen är yngre transpersoner och personer med osäker transidentitet.” På ett
annat ställe i studien skriver författarna: ”Enligt resultatet i vår undersökning är det en
betydande andel av de bisexuella samt transpersonerna som har utsatts för olika former av
hatbrott i förhållande till homosexuella. Det tyder på att anmälningsbenägenheten i dessa
två grupper är mycket liten.”
5
Ideala offer och förövare
En orsak till varför många inte identifierar vardagliga händelser av utsatthet som hatbrott är
den bild som finns av ett typiskt hatbrott. En vanlig idé är att gärningspersonen bakom ett
hatbrott är en nazist som slår ner en för denne okänd person på öppen gata. Genom bland
annat media matas vi av bilden av den kallsinniga gärningsmannen och det oskyldiga offret. I
studier kring hatbrott framkommer en annan bild. I en rapport från BRÅ framkommer att det
är nästan lika vanligt att gärningspersonen och brottsoffret känner varandra som att de är
okända för varandra. ”En studie av homofoba hatbrott i Sverige” från 2006 visar på samma
sak. De homofobiska hatbrotten är vanligast på allmän plats (31 procent) följt av
internet/telefon (22 procent), hemmiljö (15 procent), skola (14 procent) och nöjesliv (8
procent). Om hatbrotten sker i skolmiljö är det ofta i form av upprepade trakasserier eller
mobbning. Mäns utsatthet är större i det offentliga rummet medan kvinnor är mer utsatta i
sin hemmiljö. Unga killar är överrepresenterade bland både gärningspersoner och utsatta.
Det som leder till hatbrott är gärningspersonens uppfattning om den utsatte, och inte den
utsattes egen identitet eller livsstil. Det är alltså en fråga om motivbrottslighet. Det är inte
minst därför som det är viktigt att fokusera på gärningspersonen och de normer och
värderingar som motiverar dennes handlingar. Att jobba mot hatbrott handlar inte om en ”vi
och dem”-problematik, det är något som berör alla medborgare i samhället.
6
Bilaga 2. Text om homofobi
Homofobi och transfobi är inga sjukdomar
Ofta förknippas ordet fobi med en sjukdom som gör någon ogrundat rädd för något som
egentligen inte är farligt. Ordet homo-/transfobi kan därför misstolkas som att en homofob
är någon som är sjukligt rädd för homosexuella, bisexuella och/eller transpersoner.
Homofobi och transfobi är istället de negativa föreställningar och attityder som finns i hela
samhället, som beror på att samhället är uppbyggt kring heteronormen och att personer
som inte följer denna norm anses avvikande och speciella.
Alla omges vi av heteronormen och av homo- och transfobiska strömningar, ingen går fri
ifrån dessa. Även väldigt upplysta heterosexuella personer och hbt-personer själva kan hysa
homo- och transfobiska attityder. Det är till exempel inte ovanligt att en person kan göra
eller säga något homofobiskt samtidigt som den själv inte tycker att den har några negativa
attityder gentemot homosexuella generellt.
Ofta vill vi lägga problemen med homofobi och transfobi hos ”de andra”, det vill säga hos
personer som bryter mot andra normer på olika sätt. Detta är ett sätt att frånsäga sig
ansvaret för samhällets heteronormativitet och negativa attityder mot personer som bryter
mot heteronormen.
Homofobiska och transfobiska handlingar kan vara alltifrån skällsord, fördomsfulla
uttalanden, ifrågasättande av icke-heterosexuella och transpersoner till regelrätta
trakasserier, mobbing och våld.
Homofob är alltså inget som man föds till, utan något som de flesta fostras in i (mer eller
mindre) i ett heteronormativt samhälle, och som man därmed kan förändra genom att
förändra normer och attityder i samhället.
