Dagvatten inom - Göteborgs Stad

Förord
Föreliggande rapport, ”Dagvatten inom planlagda områden”, är en del av underlagsmaterialet till
”Vatten så klart”, vattenplan för Göteborg. ”Vatten så klart” med underlagsmaterial ingår också i
”Water City International” som är ett EU-projekt för samverkan i vattenfrågor mellan Göteborg,
Norwich, Leeuwarden och Emden.
Ambitionen med ”Dagvatten inom planlagda områden” är att sammanställa faktamaterial som dels tar
upp problematiken med dagvatten ända från föroreningars källor till dess effekter på vattendrag och
sjöar, dels möjligheter och lösningar för att minska på recipient. Även hydrauliska aspekter tas upp.
Slutsatserna från rapporten sammanfattas i ett förslag till policy för dagvattenfrågor för Göteborgs
kommun. Den ska vara till hjälp för berörda förvaltningar och andra intressenter och ge kommunen ett
gemensamt uppträdande i frågan. Det är viktigt att alla förvaltningar arbetar mot samma mål.
Rapporten ska fungera som ett stöd både i planarbete och vid åtgärder inom redan planlagt område.
Den ska inspirera till och ge förslag på tekniska lösningar och möjligheter.
Det belyses också vad som kan göras för att ytterligare utveckla hanteringen av dagvatten i
kommunen. Detta gäller både tekniska lösningar och samarbetet mellan de kommunala
förvaltningarna. Flera idéer till nya projekt ges.
Frågorna om lokal rening eller rening i reningsverk, återföring av avloppsslammet till jordbruk eller
inte är i dagsläget inte tillräckligt klarlagda för att i denna rapport göra ett långsiktigt
ställningstagande. I denna rapport pekas på de slutsatser och rekommendationer som går att dra
utgående från aktuellt system, dagens kunskaper, samhällssyn och ekonomisk rimlighetsbedömning.
Fortsatt utredning av dessa frågor kommer under de närmaste åren att göras under kretsloppskontorets
ledning i arbetet med den kommande kretsloppsplanen.
Rapporten har tagits fram på Göteborgs va-verk. Utformning och innehåll har diskuterats med:
Fastighetskontoret
Kretsloppskontoret
Miljöförvaltningen
Park och natur förvaltningen
Stadsbyggnadskontoret
Trafikkontoret
Göteborg, januari 2001
I
2003-02-12
Sammanfattning
Dagvatten är regn- och smältvatten som rinner av från hårdgjorda ytor som vägar, parkeringsplatser,
takytor och liknande. Avrinning från förorenade ytor eller ytor med speciella material får till följd att
dagvattnet för med sig föroreningar till ledningsnätet. Föroreningarnas typ och koncentration varierar
beroende på vilken slags yta dagvattnet har runnit över. De vanligaste föroreningarna är tungmetaller,
oljor, näringsämnen och toxiska kolväten. Effekterna på recipienter av en förorening varierar med
föroreningens toxicitet och recipientens tålighet.
Källorna till föroreningar i dagvatten är exempelvis trafik, förbränning och fria metallytor som tak,
stolpar och räcken. För att minska effekter av föroreningar i dagvatten bör i första hand källor till
föroreningar begränsas eller åtgärder vidtas så nära källorna som möjligt.
Man har länge varit medveten om förekomsten av föroreningar i dagvatten. Tidigare har dock utsläpp
av obehandlat spillvatten stått för den största påverkan på vattendrag. Sedan Ryaverket byggdes och i
takt med att processerna för avloppsrening förbättras samt att nästan alla hushåll har anslutits till det
allmänna avloppsnätet har förhållandet ändrats. I dagsläget tillförs en stor andel av föroreningar
recipienter via dagvatten.
Genom rening av dagvatten, som i nuläget görs i liten utsträckning, kan alltså den totala
föroreningsbelastningen på recipienter minskas. Det finns också möjligheter att utveckla och förbättra
tekniken för reningen av dagvatten.
Dagvatten bör där så är möjligt och lämpligt tas om hand lokalt som en resurs, för att upprätthålla
grundvattennivåer och skapa en god bebyggd miljö. Det överordnade målet för dagvattenhanteringen
är att avleda dagvatten på ett sätt som innebär minsta möjliga störning på människors hälsa, på miljö i
vatten och mark samt minimerar risken för skador på byggnader och anläggningar.
Behovet av behandling av dagvatten skall bedömas utifrån föroreningarnas mängd och karaktär,
förutsättningarna i varje område och för varje recipient.
Det finns fall då lokal behandling av dagvatten ej är lämplig eller möjlig. Då står valet mellan att leda
förorenat dagvatten direkt till recipient eller avledning till Ryaverket. Det senare kan vara i konflikt
med målet att nå bästa möjliga kvalitet på avloppsslammet för eventuell användning i jordbruket. En
målkonflikt mellan rena vattendrag eller rent slam kan uppkomma. Det enskilda fallet får avgöras med
hänsyn till den aktuella platsens förutsättningar och till rådande slampolicy.
Det har arbetats med att förändra inställningen till dagvattenfrågorna i planprocessen, så numera tas
ökad hänsyn till dessa frågor i alla skeden av planarbetet. Arbete har också bedrivits med planering
och genomförande av dagvattenrening inom befintliga bebyggelseområden. Det största projektet i syfte
att rena dagvatten som har genomförts i Göteborg är dammarna vid Järnbrottsmotet intill Stora ån. Här
har det byggts dammar för rening av dagvatten från ett stort avrinningsområde vid Dag
Hammarskjöldsleden med omgivande bostads- och industriområden. Dammarna har ingått i
forskningsprojekt på CTH, och är några av de mest välundersökta dagvattendammarna i världen.
II
2003-02-12
Summary
Storm water is the water that runs off from impermeable surfaces in urban areas, such as roads,
parking lots and roof surfaces. The water runoff from large urban areas leads to the transport of storm
water pollutants to the sewer system. The type of pollutants and the pollutant content in the water
varies depending on the type of catchment area. The most common pollutants are heavy metals, oils,
nutrients and toxic hydrocarbons. The environmental impact of a pollutant depends on its toxicity and
the status of the receiving waters.
Sources of storm water pollutants are, for example, traffic, combustion and metallic surfaces such as
roof surfaces, metal posts and rails. In order to reduce the impact of the pollutants in storm water,
initially, the pollutant sources should be limited.
The occurrence of pollutants in storm water has been known for a long time. Earlier, the discharge of
raw sewage has had the highest impact on the receiving waters. Since the construction of the
wastewater treatment plant, Ryaverket, the improvement of wastewater treatment and the connection of
almost all households to the sewage system, the situation has changed considerably. Today the
pollutant load to receiving waters is as large from storm water as from treated sewage effluent.
Through the purification of storm water, which today is done only to a small extent, the total pollutant
load to receiving waters can decrease significantly. There are today also possibilities to develop and
improve the techniques for the purification of storm water.
Where it is possible and appropriate, local treatment of storm water is preferable, in order to maintain
groundwater levels and to create a healthy urban environment. The main goal of storm water
management is to drain the storm water with a minimum impact on people’s health and the
environment and minimise the risk of damaging buildings and constructions.
The need and extent of storm water treatment should be assessed due to the amount and type of
pollutants and the environmental conditions of each area and receiving water.
In some cases local treatment is not possible or not appropriate. The choice is then either to discharge
the polluted storm water directly to receiving waters or divert it to a treatment plant. If polluted storm
water is drained to a treatment plant, this may create a conflict with the goal to obtain the best possible
sewage sludge quality, for its possible use in agriculture. In other words, there is a conflict on interests
between pure and clean waters and an acceptable sewage sludge quality. In every case consideration
has to be taken to the conditions of the area in question and to the current sludgepolicy
Work has been done to change the attitude to storm water issues in the city planning process, and
consideration to these issues has increased in all stages of planning work. Work has also been done for
the planning and implementation of purification in already constructed areas. The largest storm water
purification project in the Gothenburg area has been the construction of reduction ponds in Järnbrott.
The ponds purify storm water from a large catchment area close to a major road with surrounding
residential and industrial areas. The ponds were included in a research project at Chalmers University
of Technology, and are among the most examined and studied ponds in the world.
III
2003-02-12
Innehållsförteckning
FÖRORD
I
SAMMANFATTNING
II
SUMMARY
III
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
IV
1
POLICY
1
2
RIKTLINJER
2
2.1
2.2
3
3.1
4
SAMARBETSRUTINER I PLANPROCESSEN OCH I PROJEKTARBETEN
ANSVAR FÖR MARKAVVATTNING
2
2
LAGAR, STYRANDE DOKUMENT OCH POLICYDOKUMENT
4
SLUTSATSER
4
BAKGRUND
5
4.1 DAGVATTENHISTORIK
4.2 UPPDRAG
4.3 VAD HAR HÄNT UNDER 90-TALET?
4.3.1 DELTA-PROJEKTET
4.3.2 LOD I BEFINTLIG BEBYGGELSE
4.3.3 ÅTGÄRDA FELKOPPLINGAR
4.3.4 SAMARBETSGRUPPER MELLAN FÖRVALTNINGAR
4.3.5 DAGVATTENRENING
5
5.1
5.2
5.3
HYDRAULISKA ASPEKTER
11
HYDROLOGISKA CYKELN
DAGVATTENVOLYMER
SLUTSATSER
11
13
13
IV
2003-02-12
5
5
6
6
6
7
7
8
6
FÖRORENINGAR I DAGVATTNET
6.1
6.1.1
6.1.2
6.1.3
6.2
6.2.1
6.2.2
6.3
6.4
6.4.1
6.4.2
6.4.3
6.4.4
6.5
7
7.1
7.2
7.3
7.4
7.5
8
8.1
8.2
8.3
8.4
8.5
8.6
9
9.1
9.2
9.3
9.4
14
NÄRINGSÄMNEN
KVÄVE
FOSFOR
EFFEKTER AV NÄRINGSÄMNEN I DAGVATTEN
METALLER
METALLFLÖDEN I SAMHÄLLET
KÄLLOR TILL METALLER I DAGVATTEN
ORGANISKA ÄMNEN OCH ÖVRIGA FÖRORENINGAR
EFFEKTER AV FÖRORENINGAR I DAGVATTNET
PROBLEM
HALTER I DAGVATTEN
FÖRORENINGARS MILJÖPÅVERKAN
VIKTNING HALT – TOXICITET
SLUTSATSER
RECIPIENTPÅVERKAN
14
14
15
16
17
17
18
18
20
20
20
21
21
22
23
PROBLEM
HYDROLOGISKA FÖRÄNDRINGAR
EKOLOGISKA EFFEKTER
TOXISKA NIVÅER
SLUTSATSER
23
23
23
24
24
MINSKA EFFEKTEN AV FÖRORENINGAR I DAGVATTEN
MINSKA DAGVATTNETS FÖRORENINGAR
LOKALT OMHÄNDERTAGANDE AV DAGVATTEN
LOKALA RENINGSANLÄGGNINGAR
ÖPPNA DAMMAR – EXEMPEL OCH YTBEHOV
UPPRUSTNINGSOMRÅDEN
SLUTSATSER
25
25
25
26
26
26
26
MÄTNINGAR OCH UNDERSÖKNINGAR I GÖTEBORG
JÄRNBROTTSDAMMARNA
METALLER I VATTENDRAG
GRYAAB
SLUTSATSER
27
27
28
28
29
10 RENA VATTENDRAG ELLER RENT SLAM
30
10.1
10.2
10.2.1
10.2.2
10.3
10.4
10.5
10.6
10.7
30
31
31
31
31
33
33
34
35
MÅLKONFLIKT
LAGSTIFTNING KRING SLAMHANTERING
SLAM SOM SKA ANVÄNDAS TILL JORDBRUK
ÖVRIGA ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
PRIORITETSORDNING
AVSÄTTNINGSMAGASIN
ÅTGÄRDER FÖR MINSKADE UTSLÄPP
MASSBALANS MED RYAVERKET
SLUTSATSER
V
2003-02-12
11 ÅTGÄRDSPLAN
36
11.1
11.2
11.3
11.4
11.5
11.6
11.7
36
36
39
39
40
41
41
RIKTLINJER FÖR BEHOV AV DAGVATTENRENING
METOD FÖR KLASSIFICERING AV VATTENDRAG
KLASSNING AV AVVATTNADE YTOR
DEFINITION AV ”BEHANDLING”
VAL AV RENINGSMETOD
SÄKERHET VID ÖPPNA DAMMAR
PROJEKTFÖRSLAG
12 BEGREPPSFÖRKLARING
42
13 KÄLLOR
44
VI
2003-02-12
1 Policy
Detta förslag till dagvattenpolicy för Göteborgs stad anger hur dagvatten inom planlagda områden bör hanteras
för såväl kommunalägd som privat mark. Policyn föreslås vara vägledande i plan- och bygglovshanteringen och
beaktas allmänt i förvaltningarnas arbete.
S Dagvatten skall tas omhand på ett sätt som innebär minsta möjliga störning på människors hälsa, på miljö i
vatten och mark samt minimerar risken för skador på byggnader och anläggningar.
S Dagvattnet bör där så är möjligt och lämpligt tas om hand lokalt som en resurs, för att upprätthålla
grundvattennivåer och skapa en god bebyggd miljö.
S Valet mellan olika systemlösningar skall optimeras så att en fullgod lösning erhålls till så låg anläggningsoch driftkostnad som möjligt.
S Källor till förorening i dagvatten skall begränsas
(1) Göteborgs stad skall använda material som innebär minsta möjliga påverkan på miljön.
(2) Göteborgs stad skall verka för att material med minsta möjliga miljöpåverkan används vid
kontakt med dagvatten genom uppmaning och information.
(3) Göteborgs stad skall verka för att begränsa tillförseln av metaller och föroreningar från lokala
källor till dagvattnet.
(4) Göteborgs stad skall verka för att begränsa tillförseln av föroreningar till dagvattnet från
trafiken.
S Föroreningar skall inte spridas diffust
(1) Utforma lösningar så nära källan som möjligt så att föroreningarna inte sprids utan kan tas
omhand lokalt.
S Behovet av behandling av dagvatten skall bedömas utifrån föroreningarnas mängd och karaktär,
förutsättningarna i varje område och för varje recipient.
(1) Starkt förorenat dagvatten bör alltid behandlas lokalt före utsläpp till recipient.
(2) Svagt till måttligt förorenat dagvatten bör behandlas lokalt i en omfattning som beror av
föroreningsgrad och recipientens känslighet.
(3) Där recipienten är alltför känslig för att ta emot dagvatten som genomgått lokal behandling,
eller där lokal behandling inte är möjlig, bör dagvattnet ledas till en tåligare recipient eller vid
överrensstämmelse med rådande slampolicy, avledas till avloppsreningsverk.
S Göteborgs stad skall fortsätta vara en lärande organisation
(1) Lära mer om hur man utformar anläggningar för lokalt omhändertagande av dagvatten och
förbättra lösningar såväl tekniskt som estetiskt och biologiskt.
(2) Öka kunskapen om Göteborgs recipienter och om källor, spridning, innehåll samt konsekvenser
av föroreningar i dagvatten.
1
2003-02-12
2 Riktlinjer
2.1 Samarbetsrutiner i planprocessen och i projektarbeten
Många frågor skall klarläggas i inledningsskedet av planprocessen, att användas som underlag i det
fortsatta arbetet. Stadsbyggnadskontoret har ansvar för att det i ett inledande skede i planarbetet tas
kontakt med respektive förvaltningar angående deras bidrag till utredningen. Arbetsgången vad avser
dagvatten kan sammanfattas med:
•
•
•
Studera platsen
Uppskatta belastning av dagvatten samt föroreningar
Välj principer för teknisk lösning
Förundersökning i samband med översiktsplan och programarbete har som främsta syfte att klara ut de
allmänna förutsättningarna för LOD. För detta krävs en geohydrologisk undersökning som visar hur
nederbörsvattnet fördelar sig inom avrinningsområden samt, i stora drag, var in- och
utströmningsområden är belägna och vilka områden som är känsliga för förändringar i vattenbalansen.
En bedömning av dagvattnets kvalitet krävs, och översiktligt även lämpliga områden och metoder för
LOD. I detaljplaneringen ska undersökningarna främst visa platsen för LOD och vilken metod som
skall användas. Redovisning sker i miljökonsekvensbeskrivning.
Underhållsplan med driftansvar och tydliga skötselinstruktioner för dagvattenanläggning skall
upprättas i samband med planarbetet och byggnationen.
Redan i planarbetet måste man ta ställning till om de miljömässiga fördelarna, och eventuellt även
lägre kostnader som LOD kan ge, uppvägs av samhällets kostnader pga glesare exploatering.
2.2 Ansvar för markavvattning
Inom planlagda områden betraktas dagvatten som avloppsvatten i lagens mening. Det innebär att när
det gäller avvattning av bebyggda fastigheter inom planområde är det kommunen som har ansvar för
att bedöma om det krävs någon form av allmän dagvattenanläggning eller om ansvaret helt kan läggas
på fastighetsägaren.
Miljöförvaltningen är tillsynsmyndighet för avledning av dagvatten till recipient inom planlagda
områden. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet för det ledningsnät som är anslutet till Ryaverket, dvs
även avledning av dagvatten i kombinerat system.
2
2003-02-12
I nedanstående tabell anges vem som har ansvar för att dagvattenavledningen ordnas och fungerar i
olika typer av områden.
Tabell, Ansvar för dagvattenavledning
Planlagt område
Typ av mark
Avvattning av fastighet
Avvattning av gata
Utanför
verksamhetsområdet
Inom
verksamhetsområde för
dagvatten
KLK har
planeringsansvar. Vaverket förvaltar.
TK för kommunal gata,
annars resp. väghållare
Avvattning av park- och
FK alt PN
naturmark
3
2003-02-12
Ej planlagt område
Fastighetsägare alt.
samfällighet
Fastighetsägare alt.
samfällighet
TK för kommunal gata,
annars resp. väghållare
Väghållare alt
markägare
FK alt PN
Markägare
3 Lagar, styrande dokument och policydokument
För att leda allt miljöarbete i samma riktning finns ett antal så kallade styrande dokument på olika
nivåer. Globalt styr Agenda 21 och Riodeklarationen som beslutades under Riokonferensen 1992. I
Sverige har det satts upp 15 nationella miljömål med utgångspunkt i dessa globala dokument. De
styrande dokumenten är väldigt allmänt formulerade och tanken med dem är att de ska vara
vägledande i allt miljöarbete. I dessa dokument tas inte begreppet dagvatten upp mer än i enstaka
sammanhang, däremot behandlas ett antal frågor som direkt eller indirekt påverkar dagvattenfrågor.
Ett antal lagar som påverkar dagvattenhantering finns också. Sedan 1999-01-01 gäller miljöbalken i
Sverige och mycket av dess innehåll berör dagvatten direkt eller indirekt. Plan- och bygglagen
påverkar mer direkt dagvattenhanteringen i kommuner. Dock saknas begreppet dagvatten i
lagstiftningen. Istället används ofta beskrivningen avloppsvatten både för spill- och dagvatten. Inom
planlagda områden betraktas dagvatten som avloppsvatten i lagens mening.
För övrigt finns Miljövårdsprogram Vatten som togs fram av en projektgrupp på miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen. Syftet med denna är att beskriva förekomst och användning av vatten i
Göteborg, samt att föreslå åtgärder för att erhålla och trygga en god vattenmiljö. Rapporten kom ut
1988 och var egentligen bara tänkt att användas till år 2000.
3.1
Slutsatser
• Globala dokument som Agenda 21 styr miljölagstiftningen i Sverige. Innehållet i Agenda 21
kan följas ända ned till policynivå på kommunala förvaltningar via bland annat Sveriges
miljömål och Miljöbalken. Miljöbalken och de nationella miljömålen ska fungera som
underlag, men kraven ska vara lokalt förankrade.
•
Miljöbalken är en ramlag vilket ger utrymme för tolkningar. Dessa tolkningar ska göras under
beaktande av Sveriges miljömål.
•
Miljölagstiftningen i Sverige styrker kretsloppslösningar och resurshushållning. Detta gäller
även vatten och däribland lokalt omhändertagande av dagvatten, LOD. Grön- & vattenområden
ska inte bara bevaras, utan även utvecklas och restaureras.
•
Det saknas krav på dagvattenutsläpp, och det saknas råd och anvisningar för hur man utformar
och underhåller anläggningar lämpliga för olika ändamål. Självpåtagna krav finns på en del
håll.
4
2003-02-12
4 Bakgrund
4.1 Dagvattenhistorik
Redan när avloppssystemet byggdes ut i Göteborg under senare delen av 1800-talet var man väl
medveten om att dagvattnet inte var rent. J. Gust. Richert skrev i sin avloppsutredning från 1894 att
"det är fördelaktigare om kloakledningarna även upptaga regnvattnet, som under avrinnandet över
smutsiga gator och gårdar ofta starkt förorenas". Han konstaterade att i mindre samhällen behöver
kanske inte regnvattnet avledas underjordiskt, men "Annorlunda måste dock saken gestalta sig i större
samhällen, där anspråken på renliga och prydliga gator och gårdar ej kunna tillfredsställas med mindre
än att även regnvattnet avledes på underjordiskt väg".
Genom att reningen av spillvatten har blivit allt effektivare, direktutsläpp av spillvatten har upphört
och bräddningen minskat, har dagvattnet kommit att stå för en allt större andel av de föroreningar som
tillförs vattendragen. Beräkningar visar, att från det område där i dag spillvattnet avleds till Ryaverket,
har dagvattnets del av föroreningsutsläppen, mätt som BOD7 , från de allmänna va-näten till
vattendragen ökat sin andel från endast 3-4 % år 1970 till drygt 25 % i dag.
Även vad det gäller metaller har andelen som härrör från dagvatten ökat. Ytterligare förbättring av
vattenkvaliteten i bäckar och åar, som genom en långtgående utbyggnad av spillvattensystemen
avlastats från spillvattenutsläpp kan därför främst nås genom en förändrad hantering av dagvattnet från
bebyggda och trafikerade områden.
Zink
BOD
ton
kg
60000
18000
16000
14000
Utsläpp dagvatten
12000
Utsläpp spillvatten
50000
Utsläpp dagvatten
Utsläpp spillvatten
40000
10000
30000
8000
20000
6000
4000
10000
2000
0
0
1970
1999
1970
1999
Figur: Utsläpp av BOD och Zink till vattendrag. Värdena är beräknade för ett normalår med 700 mm
nederbörd.
4.2 Uppdrag
1989-10-05 Va-nämnden får ett uppdrag från fullmäktige (GHK 89/275) att i samråd med
GRYAAB och andra berörda nämnder ”utveckla och pröva metoder för att minska föroreningen av
dagvattnet, minska mängden dagvatten samt redovisa alternativa sätt att ta hand om dagvattnet för att
minska bräddningen till vattendragen och belastningen på Ryaverket”.
April 1992 Fullmäktige antar en miljöpolicy (GHK 92/97) för Göteborg. I denna finns ett avsnitt
som heter ”Lokal påverkan – vatten”, och där anges som inriktning för kommande arbete bland annat
att ”byggnadsnämnden, fastighetsnämnden och va-nämnden fortsätter metodutveckling för LOD och
LOS i planering och genomförande.”
5
2003-02-12
1988–1996 Liknande uppdragsbeskrivningar kan även återfinnas i Miljövårdsprogram Vatten (MN)
1988, Miljövårdsprogram Mark (MN), Park- och naturförvaltningens miljöpolicy från 1994,
Avfallsplan för Göteborg 1992-1994 (Avfallspolitiska ledningsgruppen) och i Policy för
avloppsutsläpp i Göteborg (MN). I ett samarbetsavtal mellan va-verket och Trafikkontoret från 1996
förtydligas ansvarsfördelningen för olika dagvattenanläggningar samt en ambition att även
Trafikkontoret så långt möjligt ska sträva efter lokala lösningar för vägdagvatten.
1996 I den reviderade miljöpolicyn (GHK 96/165) bibehåller man dessa ambitioner med
formuleringen ”Påverkan på vattendrag, sjöar och hav från Göteborgs vattenanvändning skall
minimeras med avseende på föroreningar från såväl spill- som dagvatten.” Man slår också fast att
miljöarbetet ska bedrivas över alla gränser, i kontakterna mellan förvaltningar och bolag, men även
mellan staden och omvärlden.
2000 Från och med januari 2000 (GHK 99/124) har kretsloppsnämnden bl. a. ansvar för den
långsiktiga planeringen av kommunens insatser för materialhantering inom va-området.
Kretsloppsnämnden svarar vidare för förändring och utveckling av va-anläggningarna och beslutar om
utökat verksamhetsområde. Det närmast följande planeringsarbetet kring dagvatten, slam och övriga
avloppsfrågor görs inom ramen för kretsloppsplanen.
Det är ingen tvekan om att det finns en stor enighet inom kommunen att minska påverkan på både
recipienter och avloppsslam genom olika typer av åtgärder. Det uppdrag som delades ut för tio år
sedan har inte avrapporterats, däremot har det gjorts en del arbete som påverkat både arbetssättet på
olika förvaltningar och resulterat i genomförande av konkreta projekt. I samband med Göteborgs
medverkan i EU-projektet ”Water City International” har beskrivning av kommunens hantering av
dagvattenfrågor inom planlagda områden tagits med som ett delprojekt, och med detta kommer
uppdraget från 1989 anses som fullgjort.
4.3
Vad har hänt under 90-talet?
4.3.1 Delta-projektet
Sedan snart 15 år pågår arbete med upprustning längs Kvillebäcken. Arbetet ingår för närvarande i
Deltaprojektet med ursprung i Miljöprojekt Hisingen. Visionerna lades fast på 80-talet och
förverkligandet pågår. Bland annat pågår arbete för att undvika kulvertering av bäcken, öka
tillgängligheten med gång- och cykelvägar. Det senaste projektet har inneburit att två dammar har
anlagts vid Hökälla gård, där vattendelaren mellan Kvillebäcken och Kvillen går. I egenskap av markoch vattenägare är det Fastighetskontoret som driver projektet vid Hökälla gård. Mycket arbete återstår
även i framtiden och planer för fortsatt arbete tas fram. Huvuddelen av planeringsarbetet sker i
Kvillebäcksgruppen, där bland annat Fritidsförvaltningen (numera Park och Natur), Fastighetskontoret,
Miljöförvaltningen, Stadsbyggnadskontoret och va-verket deltar med varierade frekvens och intensitet.
4.3.2 LOD i befintlig bebyggelse
Hösten 1990 började en arbetsgrupp vid va-verket att studera möjligheterna att tillämpa LOD inom
befintlig bebyggelse, för att möjliggöra bortkoppling av dag- och dräneringsvatten från
spillvattensystemet inom områden där dagvattenledningar saknas. Som försöksområde valdes
Kobbehall i Askim, varifrån dagvattnet som avleds via spillvattensystemet vid högflöden gör att
nerströms liggande system blir överbelastade, med nödavledning bland annat till Askimsviken.
Lämpliga tekniska lösningar för varje fastighet arbetades fram. En lösning på dagvattenavledningen
gick att finna för samtliga fastigheter som avledde dag- och dräneringsvatten till spillvattenledningen.
6
2003-02-12
Brev med krav på omkoppling av dagvattnet från spillvattenledningen sändes ut till alla fastighetsägare
under 1993. Vid senaste kontrollen i april 2000 hade 54 av totalt 66 felkopplade fastigheter (dvs. 80%)
kopplat bort dagvattnet från spillvattenledningen, och leder vattnet till någon form av lokal anläggning.
Erfarenheterna av projektet visar, att med en ganska omfattande insats med information och teknisk
stöd går det att koppla bort dagvattnet från spillvattenledningarna.
4.3.3 Åtgärda felkopplingar
Arbetet med att inventera och åtgärda felkopplingar, från fastigheter där dagvattnet är anslutet till
spillvattennätet eller där spillvatten är anslutet till dagvattennätet, har varit omfattande. Under de
senaste 10 åren har enbart i Göteborg 10 000 anslutningar från fastigheter undersökts. Av dessa har
1 700 varit felkopplade med dagvatten på spillvattenservisen. Det administrativa arbetet med att förmå
fastighetsägarna att åtgärda felkopplingar är ofta omfattande. Vid dessa undersökningar har också
felkopplingar av spillvatten anslutet till dagvattenledningar med avledning till lokala vattendrag
uppmärksammats. Totalt har under den senaste tioårsperioden 40 felkopplingar av spillvatten till
dagvattenledningar funnits och åtgärdats. Även anslutningar av rännstensbrunnar kontrolleras. Under
samma period har 760 rännstensbrunnar undersökts. Av dessa har 50 visats vara felkopplade till
spillvattenledningen.
Åtgärderna med att rätta till felkoppling har inneburit att en yta av totalt 60 ha, varav 10 ha hårdgjord
yta, har kopplats bort. Detta motsvarar årliga dagvattenmängder på 0,3 miljoner m3. Detta arbete
kommer att fortsätta men potentialen för att härigenom uppnå substantiella minskningar i tillrinning till
Ryaverket är begränsade (se GRYAABs miljörapport 2000).
4.3.4 Samarbetsgrupper mellan förvaltningar
Under 1994 bildades en samarbetsgrupp mellan FK, Fritid, MF, SBK, TK och va-verket med syfte att
se över hela planprocessen och fokusera på dagvattenhanteringen. Gruppen diskuterade dels
arbetsfördelning i samband med planprocessen och dels konkreta projekt, främst inom befintliga
bebyggelseområden.
I samband med utbildning för planhandläggare vid SBK genomfördes flera informationer och
utbildningar med tyngdpunkt på dagvattenfrågor, tekniska system för omhändertagande av dagvatten,
bebyggelsens placering i förhållande till dagvattenavledningen m m.
Resultatet av dessa insatser har blivit en ökad medvetenhet om betydelsen av dagvattenfrågorna för
plangenomförandet och en tydligare ansvarsfördelning mellan berörda förvaltningar.
Det utvecklade arbetssättet har bland annat tillämpats vid planeringen av de nya
exploateringsområdena Ö Trollåsen, Hovås Länsmansväg, Uggledal samt exploateringsområden i
Billdal.
En samarbetsgrupp mellan de kommunala förvaltningarna, med Kretsloppsnämnden som
huvudansvarig, arbetar också med att minska påverkan på miljön från de avslutade deponierna. En
viktig uppgift är att minska utsläppen av lakvatten, bl. a. genom täckning av deponierna med lera för
att minska lakvattenbildningen, och genom att begränsa inflödet av ytvatten till deponiområdena.
Vattenreningskärr för minskning av föroreningarna i utgående lakvatten har anlagts vid två av
deponierna, och uppföljning av effekten får visa om ytterligare anläggningar av detta slag skall byggas.
7
2003-02-12
4.3.5 Dagvattenrening
Parallellt med arbetet att på bred front förändra inställningen till dagvattenfrågorna i planprocessen, så
att ökad hänsyn tas till dessa frågor, så har arbetet bedrivits med planering och genomförande av ett
antal dammar och våtmarker för dagvattenrening inom befintliga bebyggelseområden.
Det är framför allt fem projekt som genomförts, och flera som pågår:
1
Järnbrott, dagvattendammar för rening av dagvatten från infartsparkering, bensinstation,
hamburgerrestaurang och mindre del av Dag Hammarskjöldsleden.
Omfattande mätningar av reningseffekt har genomförts i samverkan med Chalmers tekniska
högskola. Projektet avrapporterades i en lic. uppsats av Thomas Pettersson vid institutionen för
va-teknik.
2
Järnbrott, dagvattendamm för rening av dagvatten från ett 425 ha stort avrinningsområde vid
Dag Hammarskjöldsleden med omgivande bostads- och industriområden. Ett omfattande
mätprogram har genomförts även i denna damm, och avrapporterats i Thomas Petterssons
doktorsavhandling hösten 1999. Mätningarna visar att man kan finna ett samband mellan
avskiljning och belastning, baserat på ansluten hårdgjord yta per ytenhet damm, se vidare kapitel
Mätningar och undersökningar. Mätserierna är unika genom att de bygger på fullständiga
uppmätta hydrografer på både in- och utlopp, med flödesproportionella prover. För enskilda
regntillfällen kan mycket varierande avskiljning erhållas, men långsiktigt visar mätningarna på
en stabil avskiljning.
Figur, Dammar för dagvattenrening vid Järnbrottsmotet
3
Gärdsås mosse, nytt avledningssystem i rännor till damm för dagvattenrening. Dagvatten från
befintliga dagvattenledningar leds ut till rännor, så att avledningen sker i ytan, och avslutas i en
nyanlagd dagvattendamm i en tidigare utdikad mosse. Mossens dräneringssystem har pluggats så
8
2003-02-12
att grundvattenytan åter har höjts. Överskottsvattnet återförs till dagvattensystemet med utlopp i
Kvibergsbäcken.
Figur, Gärdsås mosse
4
Välen, dagvattenrening i en serie av dammar med olika djup. Dammarna tar emot dagvatten från
ett 190 ha stort exploaterat område vid Opaltorget- Bronsåldersgatan. Efter sedimentation av
partiklar i den första, djupare dammen är tanken att de lösta näringsämnena i dagvattnet skall tas
upp i näringskedjan i grunda, välbelysta dammar, allt enligt idéer från docent Olof Petersson vid
Göteborgs universitet.
Projektet har genomförts i samverkan med Västra Frölunda Naturskyddsförening och ett antal
andra ideella organisationer och kommunala förvaltningar, och infogats i det större Agenda
Projekt Välen. Projektets syfte är att bevara och utveckla Välenområdets miljö-, natur- och
kulturvärden samt göra området attraktivt ur rekreations- och friluftssynpunkt.
Dagvattendammarna ligger i direkt anslutning till de betade strandängarna, intill ett nyanlagt
fågeltorn. Området har många besökande, bl.a. skolklasser, och dammarna bedöms, förutom att
minska mängden utsläppta dagvattenföroreningar, även kunna fylla ett viktigt pedagogiskt syfte
genom att lyfta fram dagvattnet.
9
2003-02-12
Figur, Del av dammsystemet för dagvattenrening i Välen
5
Kvalitetsstyrning infördes 1999 vid den största pumpstationen i Ryaverkets avrinningsområde,
Kodammarna. Styrningen innebär att det första mest förorenade dagvattnet pumpas till
Ryaverket, därefter pumpas mer till älven. Med omfattande provtagningar, mätningar och
beräkningar har visats att föroreningsbelastningen till Göta älv reduceras till hälften med måttligt
ökade dagvattenvolymer till Ryaverket. Eftersom Kodammarnas pumpstation är den största
bräddpunkten i regionen har härigenom den totala föroreningsavledning till vattendrag via
bräddavlopp minskat med cirka 30 %. Ytterligare kvalitetsstyrningsprojekt i bräddavlopp är
planerade.
10
2003-02-12
5 Hydrauliska aspekter
5.1
Hydrologiska cykeln
Figur, Hydrologiska cykeln (Kompendium va-ledningsteknik, CTH 1995)
Figur ovan visar den hydrologiska cykeln. Cykeln drivs av solenergi. Vattenånga avdunstar från havet
och drivs med vindar in över landområden. Där kondenserar vattenångan som nederbörd. Nederbörden
avdunstar, tas upp av vegetation, avrinner på ytan (dagvatten) eller infiltreras till grundvattnet.
Grundvattenavrinningen och ytvattenavrinningen återgår så småningom till havet via bäckar och
floder.
Vatten i för stora mängder ger problem med fukt och översvämning. När man bygger hus och valedningar måste man ta hänsyn till grundvattennivåer och risk för översvämning. Husgrunden måste
dräneras för att inte stå under vatten och drabbas av fuktskador. Dräneringsledningen måste också vara
på en nivå så att vattnet rinner från huset. Om huset ligger för lågt, t ex med källare, kanske vattnet
måste pumpas ut. Dagvattenledningen i gatan måste ligga på en nivå så att vattnet kan avledas.
Regnvatten som leds ner via stuprör kan normalt avledas med självfall till dagvattenledningen, men
dräneringsvatten kan däremot höjdmässigt vara svårt att avleda med självfall till dagvattenledningen. I
områden med duplikat system är ibland höjdförhållandena sådana att dräneringen måste anslutas till
spillvattenledningen eftersom denna ligger djupast i ledningsgraven eller pumpas till dagvattenledning.
Risken för källaröversvämningar i områden med separat- eller duplikatsystem är normalt liten eftersom
de stora flödesvariationerna sker i lokal avledning eller i dagvattenledningen. Spillvattenledningen,
som huset (källaren) är kopplat till skall normalt endast avleda det relativt konstanta spillvattenflödet.
En del områden är dock mer riskabla än andra. Det gäller områden med dräneringar anslutna på
spillvattenledningen, områden med felkopplingar (dagvattnet är anslutet till spillvattennätet) och
områden med högt inläckage (p.g.a. att ledningen ligger under grundvattenytan eller att
ledningsskarvarna är otäta).
Vid kombinerade system, där dag- spill- och dräneringsvatten avleds i gemensam ledning finns större
risk för källaröversvämningar. Detta beror på att i områden med kombinerade system utgör
11
2003-02-12
spillvattenledningen den enda dräneringsmöjligheten. Ibland, vid häftiga regn kan den kombinerade
ledningen vara full och trycknivån i ledningen vara över hjässan. Det betyder att vatten dämmer upp i
serviser och i brunnar. Om inte lägsta nivå i fastigheten är högre än nivån som det dämmer till kommer
fastigheten att översvämmas. Det är därför mycket viktigt att man tar hänsyn till såväl
grundvattennivåer och ledningssystemets uppdämningsnivå när man ansluter byggnader. Se figur
nedan.
Jämförelse mellan duplikata och kombinerade system med avseende på miljöpåverkan har gjorts i
avsnitt Rena vattendrag eller rent slam.
Källaröversvämningarnas konsekvenser har ökat under senare år. Det beror på att när många av de
drabbade husen byggdes bestod källargolven ofta endast av betong. Idag är många av dessa källare
inredda, kanske med parkett eller liknande. Det betyder att kostnaderna för att åtgärda vattenskadorna
kan bli mycket höga om en översvämning inträffar.
Om dämningsnivån
i avloppsledningen
överstiger denna
nivå kommer huset
att översvämmas.
Figur, Fastighet med källare ansluten till kombinerat system
Vintertid, när marken är frusen ser vattnets väg något annorlunda ut. Marken kan inte ta emot vatten.
Mycket vatten lagras upp i form av snö. Under snösmältningen och perioder på året då nederbörden är
långvarig (hösten) är marken ofta vattenmättad. Det betyder att marken inte kan ta emot vatten utan
regnvatten rinner av direkt på ytan till största delen. Snabbt avrinningsförlopp, när ledningssystemet
inte hinner svälja allt vatten, kan medföra översvämning.
Instängda områden, är områden där vattnet på markytan inte kan ta vägen någonstans utan måste
avledas i markförlagda ledningar. Här kan en översvämning få större konsekvenser. Ledningarna
dimensioneras därför för ett större flöde i denna typ av områden än i områden där vattnet kan rinna
över t ex gator och avledas till en bäck eller dike.
12
2003-02-12
5.2 Dagvattenvolymer
I Göteborgs centrala delar är avloppssystemet till stora delar kombinerat. Dag- och spillvatten leds här
i gemensamma ledningar till avloppsreningsverk. I områden utanför centrala delar dominerar det
duplikata och separata systemen med skilda avledningssystem för spill- och dagvatten. Den hårdgjorda
ytan i Göteborg utgör ca 5 000 ha och 1 460 ha av den finns i områden med kombinerat system.
Nederbörden i Göteborg har i genomsnitt varit ca 700 mm/år (median för 1917-1999). De senaste åren
har dock nederbörden varit större än genomsnittet. Medelvärdet för de senaste 10 åren är ca 900
mm/år. Av nederbörden avdunstar ca 80 mm. I en forskningsrapport som producerats av SWECLIMprogrammet bedöms årsnederbörden öka med ca 20 till 30 % de närmaste 100 åren (SweClim 1998).
Enligt forskningsrapporten förväntas ökningen bli störst under sommarmånaderna. Bedömningarna
bygger på klimatmodeller.
Tabell: Dagvattenvolymer i Göteborg ett medianår baserat på nederbörd under
1917-1999 (1000 m3/år)
Recipient
Dagvatten
Göta älv
Säveån
Mölndalsån
Kustvattnet
Lokala recipienter
Totalt
5.3
Bräddat
Dagvatten till
dagvatten
Ryaverket
8 900
3 600
9 900
1 000
790
1 100
1 100
440
1 000
3 100
0
6
6 800
120
1 200
21 000
4 900
13 200
Slutsatser
• Vid utformning av dagvattensystem är det nödvändigt att ta hänsyn till hydrologin,
•
•
marksammansättning, nederbörd och nivåer för att erhålla en bra lösning.
Med hänsyn till de senaste årens ökade nederbörd och prognoser inför framtiden finns det risk
för att nederbörden ökar i framtiden.
Vid utformning av detaljplaner får inte byggnader placeras så att skador uppkommer under
nederbördsrika perioder.
13
2003-02-12
6 Föroreningar i dagvattnet
6.1 Näringsämnen
Dagvatten har generellt högre halter metaller och suspenderade ämnen än spillvatten/bräddvatten, men
lägre halter syreförbrukande ämnen (BOD, COD), kväve och fosfor. Halterna varierar beroende på
vilken yta dagvattnet har runnit av ifrån samt om det är det första regnet efter en torrvädersperiod eller
ett senare regn. Se vidare tabell i kapitel Effekter av föroreningar i dagvattnet.
För kväve gäller att de högsta halterna finns i dagvatten som runnit av från parkytor. För övriga ytor är
halterna i stort sett desamma. För fosfor ligger halterna i samma storleksordning oavsett vilken yta
dagvattnet har runnit av ifrån. Dagvatten från parkytor ger alltså inte högre halter av fosfor.
Tabell, Generellt innehåll av kväve, fosfor och syreförbrukande ämnen i dagvatten, [mg/l]
Tot-N
NH4-N
NO3-N
NO2-N
Tot-P
Löst P
Tot-PO4 BOD
1.3-3.6
0.2-1.5
0.6
0.05
0.1-0.76 0.06-0.17 0.2
8-30
COD
5-100
6.1.1 Kväve
6.1.1.1 Allmänt
Allt kväve som finns i marken eller som cirkulerar i ekosystemen härstammar från samma källa,
kvävgas N2. Kväve i formen kvävgas kan dock ej utnyttjas direkt av växter som kvävekälla beroende
på att det är en stabil förening som endast förändras under speciella förhållanden. Detta får till följd att
det trots den rika förekomsten av kväve i atmosfären råder brist på ämnet i många ekosystem. Växter
föredrar kväve i formen ammonium (NH4+) , men tar även upp kväve i form av nitratjoner (NO3-).
Ammoniak (NH3) kan eventuellt också tas upp genom direkt absorption. Vid mineralisering
(nedbrytning) bildas ammonium som sedan av bakterier ofta omvandlas till nitrat genom nitrifikation.
6.1.1.2 Källor
Stora mängder kväve läcker ut från gödslad åkermark och kväveföreningar släpps också ut i
atmosfären från haven (denitrifikation), åkermark och i rökgaser (NOx) från olika källor som trafik,
industri och uppvärmning. Kväve tillförs också vattendrag och sjöar via utsläpp av renat avloppsvatten
från reningsverk och genom dagvatten. Av det totala kvävet i avloppsvatten kommer cirka 90 % från
toalettvatten och till allra största del från urin. Urin innehåller kväve i form av ammonium. När urinen
lämnar kroppen är kvävet till 90 % organiskt bundet i form av urea, men i avloppssystemet omvandlas
det snabbt till ammonium .
6.1.1.3 Kvävets kretslopp
Kvävets kretslopp kan sägas bestå av fem olika delar i vilka mikroorganismer spelar en viktig roll. De
fem delarna är fixering, assimilering, mineralisering, nitrifikation och denitrifikation.
Kvävefixering innebär att kvävgas överförs till en form som är upptagbar för växterna. Detta kan ske
genom de tre olika processerna biologisk-, atmosfärisk- och industriell fixering.
Huvuddelen av den naturliga kvävefixeringen sker i marken med hjälp av kvävebindande bakterier.
Biologisk fixering av kväve sker via kvävefixerande bakterier och blågröna alger med förmåga att
överföra fritt kväve till organiska kväveföreningar. Atmosfärisk kvävefixering innebär att luftens
kvävgas oxideras med hjälp av elektriska urladdningar vid åska. Kväveoxiderna transporteras sedan till
marken via nederbörd. Industriell kvävefixering avser framställning av kvävegödselmedel genom att
kvävgas och vätgas förenas under högt tryck. Detta leder till att ammoniak bildas.
14
2003-02-12
Kväveassimilation innebär att heterotrofa (organismer som inte själva kan producera näring för sitt
energibehov utan lever på färdigberedd sådan) och autotrofa (självnärande) mikroorganismer tar upp
och assimilerar ammonium och nitrat. Assimilationen bidrar till en viss kvävereduktion i
avloppsreningsverk.
Kvävemineralisering är transformation av organiskt kväve till oorganiska former. Det uppstår vid
fullständig bakteriell nedbrytning av förnan (döda växt- och djurdelar som ännu inte brutits ned till
humus) under frigörande av koldioxid, vatten, ammoniak, salter och energi. I sur miljö tar ammoniak
upp vätejoner och bildar ammonium som kan tas upp av växterna.
Proteiner blir mineraliserade till ammonium (NH4+).
Nitrifikation är en aerob process som innebär att ammonium omvandlas till nitrat. Det är en energioch syrekrävande reaktion bestående av två steg som utförs av bakterier.
1. 2NH4+ + 3O2 ⇒ 2NO2-+ 2H2O + 2H+
2. 2NO2- + O2 ⇒NO3Om nitrifikationen pga ogynnsamma förhållanden ej blir fullständig kan detta få till följd att bara det
första steget i reaktionen sker, det vill säga att nitrit bildas istället för nitrat. Nitrit är giftigt för
människor och djur och kan förorena grundvatten.
Nitrifikationen har stor ekologisk betydelse i marken eftersom kvävet härigenom överförs från den
svårrörliga jonen ammonium till den mycket mer lättrörliga jonen nitrat. Nitratet kan lätt urlakas till
djupare jordlager och till grundvattnet eller försvinna via avrinning till sjöar och vattendrag.
Denitrifikation innebär att nitrat (NO3-) reduceras till kväveoxid (NO), kvävgas (N2) eller dikväveoxid
(N2O) med nitrit som mellanprodukt. Det kan beskrivas som en nedbrytning av organiskt material.
Processen är anaerob och slutprodukten består till 80-100% av kvävgas.
NO3- ⇒ NO2- ⇒ N2O, NO eller N2
Ett exempel på en miljö där denitrifikation kan inträffa är vattendränkta åkerjordar. I en vattensjuk jord
med stillastående vatten råder snart syrefria förhållanden och denitrifikationen börjar. Detta får till
följd att åkermarken kan förlora stora mängder växttillgängligt kväve till atmosfären.
6.1.2 Fosfor
6.1.2.1 Allmänt
Fosfor är ett makronäringsämne som är nödvändigt för alla levande celler. Det finns inte i naturen i fri
form utan i huvudsak bundet till syre som fosfat (PO43-). I jordskorpan förekommer fosfor främst i
form av apatit och frigörs genom vittring av just apatit eller genom brytning. Forskare hävdar att fosfor
kommer vara en bristvara om 100-200 år om brytning fortsätter i samma takt som i dagsläget.
Fosfor uppträder i och övergår mellan mineralfas (apatit), vattenlösligt salt (PO43-) samt biologisk
vävnad. Fosfors kretslopp i naturen skiljer sig från de andra icke-metallernas (t.ex. kol, kväve, väte,
syre och svavel) genom att inga gasformiga föreningar ingår. Förrådet av fosfor finns istället i mineral.
Fosfor är till största delen inte tillgänglig för växter eftersom det löser sig dåligt i vatten. Risken för
urlakning från åkermark är mindre än den är för kväve eftersom fosfor binds hårt till partiklar. Vid
stora flöden i samband med till exempel kraftiga regn kan en urlakning ändå ske. Det betyder också att
växter på mark inte brukar ha brist på fosfor medan fosfortillgången i vattendrag kan vara
begränsande. Växter och mikroorganismer tar upp fosfat i konkurrens med den adsorbtion som sker till
järn- och aluminiumkomplex.
I våtmarker gäller att lagring i sediment är en viktig långsiktig förvaring av fosfor liksom upptag av
växter.
15
2003-02-12
6.1.2.2 Källor
Fosfor användes tidigare i stor utsträckning i tvättmedel och på det viset tillfördes det sjöar och
vattendrag via avloppsvatten. Numer har användandet av fosfor i tvättmedel kraftigt minskat i Sverige.
Handelsgödsel innehåller fosfor och en tillförsel till åkermark sker därför även på detta vis.
Fosfatjoner bildar framförallt komplex med oxider och hydroxider av järn Fe(OH)2, aluminium
Al(OH)3, samt lermineral rika på aluminium. Partikelstorleksfördelningen är av stor betydelse för
fosfors bindning till jordar. Ju finkornigare material desto större sorptionsyta vilket innebär att en
leryta har större inbindningsförmåga än en grovkornigare sandjord. Om organiskt material
sedimenterar på ytan kan sorptionen försvåras och inbindningen av fosfor minskar.
6.1.2.3 Frigörelse
Oorganiska fosfatjoner frigörs dels vid vittring av mineral, till exempel apatit, och dels vid nedbrytning
av organiskt material. Fosfor bundet i sediment kan frigöras på ett antal olika sätt. Växter och djur kan
till exempel avge fosfor då de dör. Om sedimentytan som innehåller fosfor blir syrefri övergår
järnjonerna från trevärd form till tvåvärd. Den tvåvärda formen av järnjonen (Fe2+) kan ej binda fosfat
och därmed frisätts det.
Fosfor kan fastläggas i sediment genom sedimentation av organiskt material, genom upptag via växter
och djur, kemisk fällning med aluminiumklorid eller genom adsorbtion av löst fosfor.
6.1.3 Effekter av näringsämnen i dagvatten
Eutrofiering är både naturlig och en form av vattenförorening från antropogena källor. Den orsakas av
ett för stort tillskott av närsalter och organiskt material.
Näringsinnehållet i vattendrag ökar med mänsklig påverkan genom tillförsel av näringsrikt dagvatten,
otillräckligt renat avloppsvatten och läckage från gödslad åkermark. Ökad eutrofiering får till följd att
ett fåtal anpassningsbara arter tar över, en så kallad algblomning inträffar. Detta innebär en ökad
syreproduktion genom fotosyntes i ytvattnet. Senare dör algerna och faller mot botten där de bryts ned
under konsumtion av syre. Syrefria förhållanden i bottenskiktet innebär att fosfor och kväve avges från
sedimentet, vilket betyder ytterligare en belastning av näringsämnen.
Detta innebär att sedimenten vid god syretillgång kommer att vara fällor för näringsämnen medan de
tvärtom kommer att vara källor för näringsämnen vid syrebrist.
Vid god syretillgång fälls den fosfor som frigörs i form av fosfat (PO43-) vid nedbrytning ut med
trevärda järnjoner (Fe3+) och bildar järnfosfat (FePO4). Om det däremot råder syrebrist övergår
järnjonerna till tvåvärd form (Fe2+) vilket innebär att fosfor inte fälls ut utan behålls i lösning. Om pH
är tillräckligt högt kan fosfor frigöras ur sediment även under syrerika förhållanden eftersom dess
bindning till kalcium då löses upp.
Kväve mineraliseras till ammonium genom deamination. Om det finns tillgång till syre kommer
nitrifikation att ske och då bildas nitrat i nästa steg. Om däremot syretillgången är mycket liten
kommer slutprodukten vid kvävemineralisering att vara ammonium eftersom nitrifikation då inte kan
ske. Vid låga syrehalter produceras alltså enbart ammonium vid nedbrytning och det leder till att det
ackumuleras i bottenvattnet under sommaren.
I sötvatten är i allmänhet fosfor ett bristämne för växtligheten. En tillförsel av fosfor leder därför till
eutrofiering med en ökad växtproduktion som första stadium.
När syre i recipientens djupa delar inte räcker till för att bryta ned allt nedsinglande organiskt material
måste anaerob nedbrytning ske. Då bildas bla svavelväte som är mycket giftigt. Svavelväte förenar sig
16
2003-02-12
med järn till svaveljärn. Det järn som behövs tas från järnfosfat vilket innebär att fosfor frigörs igen.
Resultatet blir ytterligare näringsbelastning som leder till ännu kraftigare utläckage av fosfor.
6.2
Metaller
6.2.1 Metallflöden i samhället
Samhället tillförs stora mängder metaller i form av produkter och varor. De största mängderna är
skyddade mot exponering och läcker därför inte ut. En mindre mängd exponeras dock så att de ger ett
utläckage till mark och vatten. Det gäller framförallt metallytor som är exponerade utomhus t ex
hustak, stolpar, bildetaljer. Utläckaget sker kontinuerligt i mindre mängder och kan sammanlagt
omfatta stora ytor.
Belastningen på miljön sker direkt från industrier, kommunala reningsverk, avfallsdeponier och trafik.
Indirekt sprids också metallerna från mer diffusa källor som t ex färger, korrosion och långväga
lufttransporter. Dagvattnet för med sig metallerna från hårdgjorda ytor som vägar och tak till sjöar,
vattendrag och reningsverk.
I takt med att utsläpp från större punktkällor som industrier och avloppsreningsverk minskat ökar
betydelsen av de diffusa källorna. En omfattande studie av metaller i sediment i Stockholms vattendrag
som gjordes 1998 visar att Stockholms stadsmiljö är en betydande källa till metaller i den akvatiska
miljön (Naturvårdsverket 1998). Den visar även att spridningen av metallerna huvudsakligen är
vattenburen.
6.2.1.1 Luftdeposition
Av den totala luftdepositionen i Sverige kommer, i snitt för samtliga metaller, ca 70 % från andra
länder. För bly, kadmium och zink har de utländska källorna ännu större betydelse. Inhemska källor
har större betydelse för depositionen av koppar, nickel och krom. Av koppardepositionen kommer ca
50 % från Sverige. Kadmium kommer till stor del från koleldningen i Europa medan bly nästan
uteslutande kommer från trafiken. Metallhalterna i luft varierar kraftigt över landet. De är högst i södra
Sverige och avtar norrut. (Stockholms stad, 1999)
I Göteborg har halten av bly i luften minskat med över 90 % mellan 1981-1997. Halten var 1997 2
mg/m2, år. För kadmium har halterna minskat från ca 0,6 till 0,2 mg/m2, år, dvs. en minskning till en
tredjedel (Miljöförvaltningen, 1997).
6.2.1.2 Korrosion
Olika metallers korrosionshastighet varierar, bland annat beroende på ytans ålder och graden av
exponering av regn. Korrosionshastigheten varierar med tiden. Den är oftast störst i början av
exponeringen, dvs. när materialet är nytt. Efter en tid, i storleksordningen ett par år antar korrosionen
ett konstant värde (Stockholms stad, 1999). Nya undersökningar visar dock att kopparhalten i
avrinningen från äldre koppartak är större än för nya, 1,3 g/m2, år respektive 2 g/m2, år. (Stockholms
stad, 2000)
Ytor som är utsatta för korrosion är främst tak och detaljer av koppar och zink. Förzinkade ytor
innehåller också kadmium, som en föroreningsrest från framställningen.
17
2003-02-12
6.2.2 Källor till metaller i dagvatten
Metall
Källa
Giftighet
Kvicksilver Krematorier, sopförbränning och koleldning Kvicksilver är mycket giftigt för
kloralkaliindustrier, järn- och stålverk
människor och djur. Kvicksilver är även
giftigt för växter.
Kadmium är en mycket giftig metall som
Kadmium Pigment ytbehandling förorening i zink,
ackumuleras i miljön.
handelsgödsel samt som spårämne i t ex
fossila bränslen och cement
Bly
Fogar, balansvikter i däck
Bly är giftigt för däggdjur och påverkar
nervsystemet.
Livsnödvändigt men biologiskt giftigt i
Zink
Korrosionsskydd för stål (tak, fasader
större mängder.
räcken, lyktstolpar) Mässing färger och
andra kemiska produkter, personbilar, däck
Koppar
Koppardetaljer på byggnader och fordon
Livsnödvändigt för alla organismer. I
(bromsbelägg).
vattenmiljön är koppar en av de
giftigaste metallerna i höga
koncentrationer.
Nickel
Rostfritt stål, oljeeldning
Livsnödvändigt.
Krom
Exponerat rostfritt stål och impregnerat
Livsnödvändigt. Sexvärt krom är
virke
skadligt både för människor och djur.
6.3 Organiska ämnen och övriga föroreningar
Dagvatten innehåller inte bara metaller och näringsämnen. En stor mängd ämnen som organiska koloch klorföreningar finns också i dagvatten. Mikrobiologisk aktivitet mätt som fekala koliformer finns
också i dagvatten i generell halt 2100-6400 st/ml.
Olja är en stor post när det gäller organiska ämnen i dagvatten. Generell halt av olja i dagvatten är 0,43,3 mg/l (Larm 1994). Störst påverkan märks i dagvatten från trafikytor. Dagvatten från en starkt
trafikerad trafikled kan tex ha ett innehåll av olja på 2-400 mg/l.
De föroreningar som förutom metaller och näringsämnen finns i högst halter i dagvatten från trafikytor
är:
Olja
2-400 mg/l
VSS, flyktiga suspenderade ämnen
1-837 mg/l
TOC, total organiskt kol
5-290 mg/l
BOD, biologisk syreförbrukning
2-133 mg/l
COD, kemisk syreförbrukning
5-1058 mg/l
Klorid, Cl5-13300 mg/l
18
2003-02-12
Tabell, Förteckning av ämnen som kan finnas i dagvatten och dess källor.
Ämne
Källor
Påverkan
Olja
Fordonsutsläpp, förbränning, Syreförbrukning,
bensinstationer, verkstäder
Ekosystemets tillstånd
VSS, (flyktiga susp. ämnen) Trafikytor
Ekosystemets tillstånd
Klorid
Vägsalt
Effekter på
jon/osmosreglering
Syreförbrukande ämnen
Trafik, oljespill, ej nedbruten Syreförbrukning
TOC, BOD7, COD
organisk substans,
förbränning
Koliforma bakterier
Djurspillning, otäta
Produktivitet, ekosystemets
spillvattenledningar
tillstånd
Svavelföreningar
Förbränning
Försurning
Kväveföreningar
Förbränning, trafik,
Övergödning,
gödningsmedel
syreförbrukning, försurning
Cyanider
Vägsalt, bensinförbränning
Toxisk effekt på djur och
växter
Fenoler
Asfalterade vägar, multnande Ekosystemets tillstånd
växter
Fekala streptokocker
Djurspillning, otäta
Produktivitet, ekosystemets
spillvattenledningar
tillstånd
Bekämpningsmedel
Ogräsbekämpning i parker & Ekosystemets tillstånd
trädgårdar
Dioxiner
Förbränning av avfall,
Mycket giftiga
rötslam & PVC-plast,
förbränning av blyhaltig
bensin
Arsenik
Förbränning av impregnerat giftig
trä och vissa kolsorter
Polyaromatiska kolväten,
Förbränning av bensin,
Ekosystemets tillstånd
PAH
diesel och förslitning av
asfaltytor
Asbest
Förekommer blandad med
Ekosystemets tillstånd
cement i tak- & fasadplattor
Suspenderat material
Bildäck, asfalt, minerogent
Ökad turbiditet
stoft
PCB, polyklorerade bifenyler Används ej längre, läckage
Ekosystemets tillstånd
från gamla produkter
TCE, trikloretylen
Bekämpningsmedel,
Ekosystemets tillstånd
målarfärg, avfettningsmedel,
lösningsmedel (förbjudet)
PCE, perkloretylen
Bekämpningsmedel,
Ekosystemets tillstånd
målarfärg, avfettningsmedel,
lösningsmedel
19
2003-02-12
6.4
Effekter av föroreningar i dagvattnet
6.4.1 Problem
Effekterna av en förorenings förekomst i dagvatten beror på:
• Koncentrationen och mängden av föroreningen
• Hur giftig föroreningen är
• Recipientens förmåga att ta hand om föroreningen
Genom att riskbedöma dagvattnets olika ämnen och sedan vikta dessa med halten som ämnet uppträder
i kan dagvattnets miljöpåverkan uppskattas. Kadmium är tex mycket farligt redan i låga
koncentrationer, men halten i absoluta tal är oftast ganska låg i dagvatten.
6.4.2 Halter i dagvatten
Värden från ett stort antal mätningar är sammanställda i tabell (Larm, 1997). Värdena är jämförda med
mätningar från 1999, vilka inte skiljer sig från värden i tabellen (Malmqvist, 1999, Larm and
Holmgren 1999).
Tabellen redovisar EMC, Event Mean Concentration, vilket definieras som total föroreningsmassa
genom total avrinningsvolym. Spridningen mellan min och maxvärde varierar för de olika
föroreningarna.
Tabell: Medianvärden av medelvärdeskoncentrationer (EMC) i dagvatten, mg/l (Larm 1997)
Motorvägar, Trafikytor PVillor Radhus Flerfamiljs Bostad Centrum Industri Park- Järn Direkt
trafikleder generellt
platser
hus
omr
omr.
ytor brott till
allmänt
vattendrag
1,1
1,8
1
2
2,2
0,1
0,3
0,09
0,4
0,4
t?
t?
0,05 0,02
0,008
0,05 0,035t?
0,03 0,05
0,04
0,1
0,04
t
0,11 0,15
0,11
0,3
0,14
0,001
0,003O
0,003 0,002
5O 0,0003
0,0015O
Cd
Hg
0,06*
- 0,01*
0,02*
Ni
- 0,003
- 0,004
Cr
16?
2,0*
1 0,2*
0,6
0,4*
Olja
/ingen markering/ = median
m = medel
O = antaget från annat liknande omr
- = saknat värde
t = av tidstrend ändrat värde
Tot-N
Tot-P
Pb
Cu
Zn
2,2
0,2
0,08t
0,015
0,3
2
0,3
0,1t
0,07
0,3
2,3
0,4
0,06t?
0,03
0,3
2
0,4
0,06t?
0,1
0,45
0,0015
8
2,0
0,1
- 0,0131
- 0,0533
- 0,118
0,0005
45
-
2,5m
0,003
0,1
0,04
0,08
O
0,0015O
0,0002m
O
m
0,01* 0,01
0,0005
1,0*
2,0*
* = enskilt värde
? = mycket osäkert (stor varians)
Innehållet i dagvatten från takytor varierar mycket och det finns inte många mätningar att tillgå (Larm
99). För att beräkna metallkoncentrationer för takytor bör ytan ingå i ytan för typen av bostadsområde
och förekomst av koppar, zink eller bly adderas. Tabellen nedan visas de värden som bedöms behövas
läggas till för takmaterial, fasader eller detaljer såsom takrännor, stuprör av koppar och zink. Med ett
värde på 1,35 g/m2 för koppar innebär det att dagvattnet innehåller ca 2 mg/l (avrinningskoefficient 0,9
och årsnederbörd 700 mm). Det kan verka mycket högt men mätningar i Stockholm visar 1 mg/ l i ett
område med hög andel koppartak (Trekanten).
20
2003-02-12
Tabell (Värden från Landner och Lindeström)
Koppar
1,35 g/m2 år 1)
Zink
3 g/m2 år 2)
1)
2)
Gäller Stockholm, mer förväntas i Göteborg och mindre på landsbygden.
Gäller Stockholm, mer förväntas i Göteborg och mindre på landsbygden.
6.4.3 Föroreningars miljöpåverkan
Olika metaller är olika giftiga för omgivningen. Ett danskt samarbetsprogram, UMIP, har tagit fram
effektfaktorer för hur farlig ett ämne är för sin omgivning. Metoden bygger på hur mycket luft, mark
eller vatten ett ämne behöver spädas ut i för att ämnet inte ska ge några effekter på ekosystemet. Ju
giftigare ämne, desto mindre mängd ger skador på miljön. I denna rapport har UMIPs effektfaktorer
används för att vikta olika metallers påverkan, för att på så sätt lättare kunna göra jämförelser mellan
metallers miljöpåverkan och olika dagvattens miljöpåverkan.
Tabell, Effektfaktorer för föroreningar
Tal som anger hur toxiskt ett ämne är Tal som anger hur
för den akvatiska miljön (sötvatten). mycket ämnet bidrar
till övergödning.
Ptot
N-tot
Koppar
Bly
Zink
Kadmium
Kvicksilver
Nickel
Krom (Sexvärt)
0,11
0,015
18
2,8
1,4
168
17
0,94
0,94
6.4.4 Viktning halt – toxicitet
Olika metallers inbördes jämförbara effekt på den akvatiska miljön visas i figur nedan. Koncentration i
dagvattnet har multiplicerats med UMIPs effektfaktorer för metallers toxicitet. En totalkurva har också
beräknats som visar områden som dagvattnet ger störst miljöeffekter. Störst effekt oberoende av typ av
recipient ger industriområden och centrumområden. Även flerfamiljshus ger stor effekt p.g.a. en hög
kopparhalt jämfört med t ex villor och radhus. Det beror sannolikt på att värden är hämtade från
ganska centrala områden där halterna av metaller i dagvattnet är höga. Även trafikytor ger en stor
effekt. I figuren har endast de metaller med tillförlitliga mätdata tagits med.
21
2003-02-12
Föroreningspotential för metaller i dagvatten
2,00
viktning tox*halt [personår/1000]
1,80
3,50
1,60
3,00
1,40
1,20
2,50
1,00
2,00
0,80
1,50
0,60
1,00
0,40
Bly
Koppar
Zink
Kadmium
Totalt
Pa
Di
re
rky
kt
tor
till
va
tte
nd
ra
g
Ind
us
trio
m
r.
Ce
ntr
um
Ra
dh
us
Fle
rfa
m
iljs
hu
s
0,00
Vi
llo
r
0,00
Ppla
tse
r
0,50
Tr
af
iky
to
r,
ge
ne
re
llt
0,20
viktning tox*halt [personår/1000]
4,00
Figur, Föroreningspotential för metaller i dagvatten
6.5
Slutsatser
• Koppar har den avgjort största miljöpåverkan på den akvatiska miljön. Insatser för att minska
mängden koppar till dagvattnet bör prioriteras.
•
Industriområden har hög föroreningspotential. Åtgärder för att lokalisera utsläpp från
industriområden bör utökas.
•
En stor orsak till föroreningar i dagvattnet är biltrafiken, varför hårt trafikerade vägar och
parkeringsplatser kan ge upphov till relativt höga föroreningshalter som bör tas omhand.
•
Arbete för att begränsa tillförseln av metaller till dagvattnet från lokala källor prioriteras.
Koppar och zink har till övervägande del lokalt ursprung, bland annat som utvändigt
byggnadsmaterial.
•
I centrumområden är dagvattnet ofta starkt förorenat. Dagvatten från centrumområden bör inte
släppas ut direkt i recipient utan att kvaliteten förbättrats.
•
Det är mycket svårare att påverka diffusa föroreningskällor som t ex föroreningar från
nederbörd, trafik och korrosion, än kända punktutsläpp från industriell verksamhet.
22
2003-02-12
7 Recipientpåverkan
7.1 Problem
Vid planering för avledning av dagvatten måste man ta hänsyn till dagvattnets påverkan på människors
hälsa och på det akvatiska livet och. Dagvattnets recipientpåverkan varierar beroende av:
•
•
•
•
Nederbördens innehåll och pH
Avrinningsområdets markanvändning (t ex bostadsområde, trafikytor etc)
Nederbörden storlek, varaktighet och frekvens
Recipientens storlek och typ
7.2 Hydrologiska förändringar
När markytor urbaniseras ökar i de flesta fall andel hårdgjord yta och växtligheten minskar. Det
betyder att kvarhållandet av vatten försvåras och att den snabba avrinningen ökar. Ytvattnets
infiltration till grundvatten minskar vilket innebär att basflödet till vattendrag minskar. En ökad
urbanisering innebär också ofta en sänkning av grundvattennivån.
7.3 Ekologiska effekter
Dagvatten kan ge upphov till ekologiska effekter som:
• Eutrofiering
• Effekter på växter och djur
• Bioackumulering
• Luktproblem
Om dagvattnet har ett högt näringsinnehåll kan det orsaka eutrofiering. För sötvatten är det främst
fosfor som är begränsande för tillväxt och som kan få stora effekter när det tillförs recipienten. Ökad
mängd fosfor ger upphov till ökad tillväxt av växter och djur. Detta leder till igenväxning, syrebrist
och förändrade konkurrensförhållande (SNV 1983; Larm 1994). För saltvatten är det oftast kväve som
begränsar tillväxten dock inte i kustvattnet vid Göta älvs utlopp där fosfor torde vara begränsande.
Dagvatten för ofta med sig en mängd suspenderat material, såväl organiskt som oorganiskt. Det
organiska materialet kräver syre vid nedbrytningsprocessen och minskat syrgasinnehåll till följd av
detta är en vanlig påverkan på recipienter som mottar dagvatten. Det suspenderade materialet ger
också upphov till en ökad turbiditet hos recipienten. Detta leder till ökad spridning av ljuset och
försämrad fotosyntes som ju är betydelsefull för hela ekosystemet. Rent fysiska störningar kan också
förekomma, som minskad vattengenomströmning. Hög halt av suspenderade partiklar kan också
förstöra fiskars lekplatser och blockera fiskarnas gälar (Folkeson 1994).
Effekter på växter och djur innebär t ex en minskad artmångfald, algblomning, fiskdöd,
bottenfaunadöd, reproduktionsstörningar, förstörelse av habitat, favorisering av toleranta arter.
Tungmetaller i dagvatten är ofta adsorberade på partiklar och ackumuleras i recipientens sediment.
Beroende på förhållanden som koncentration av löst syre, pH och temperatur kan metallerna
resuspendera. Vilket tillstånd metallen befinner sig i styrs av mycket komplexa processer och är svårt
att förutsäga, men de kan inte brytas ner, utan kommer att finnas kvar i ekosystemen (Larm 1994). De
flesta tungmetallerna är giftigast i sin jonform och många är giftiga i mycket små koncentrationer, men
skadeverkningarna varierar beroende på vattenmiljö. Flera av tungmetallerna anrikas i näringskedjan
och kan ge främst organismer i den övre delen av näringskedjan många olikartade skador (SNV 1983).
23
2003-02-12
7.4 Toxiska nivåer
En toxisk komponent har en potential att vara giftig för en levande organism. I dagvatten finns ett antal
ämnen som är toxiska i tillräcklig mängd eller koncentration, som metaller, organiska föreningar,
kemiska bekämpningsmedel och salter.
Utspädningsförhållandet mellan recipienten och dagvattnet är av stor betydelse. I små recipienter kan
varje enskilt nederbördstillfälle vara av stor betydelse för de ekologiska förhållandena i recipienten. I
större vattendrag där dagvattnet har mindre kvantitativ betydelse är den totala årsbelastningen av större
betydelse (Folkeson 1994).
Ofta är det en längre tids exponering som ger toxiska effekter, och inte punktutsläpp under korta
intervall (Larm 1994).
EPA, naturvårdsverket i USA, har givit ut vattenkvalitetskriterier, värden för några tungmetaller i
mjukt vatten (50 mg Ca/l) visas i tabell tillsammans med en giftighet. Göteborg har mjukt vatten,
hårdheten i Göta älv är 10 mg Ca/l. Tabellens värden är hämtade från Larm 94 som i sin tur angett
Wanielista och Yousef, 1993 som källa.
Tabell, Vattenkvalitetskriterier, EPA, för metaller avseende skydd av akvatiskt liv i sjöar och vattendrag
Metall
Kroniskt kriterium
(30 dagars
exponeringstid) [µg/l]
0,2
Giftighet
Kvicksilver
Akut
kriterium
[µg/l]
1,1
Kadmium
2
2
Kadmium är en giftig metall som ackumuleras i miljön.
Bly
25
1
Bly är giftigt för däggdjur och påverkar nervsystemet.
Zink
18
47
Livsnödvändigt men biologiskt giftigt i större mängder.
Koppar
8,4
5,8
Livsnödvändigt för alla organismer i små halter. I
vattenmiljön är koppar en av de giftigaste metallerna
Nickel
1100
56
Livsnödvändigt.
Krom
870
42
Livsnödvändigt. Sexvärt krom är skadligt både för
människor och djur.
Kvicksilver är mycket giftigt för människor och djur.
Kvicksilver är även giftigt för växter.
Om värdena i tabellen jämförs med halter i dagvatten inses att halterna av bly, kadmium, koppar och
zink kan överskrida både akut och kronisk halt. För nickel och krom är halten i dagvattnet normalt
lägre än både akut och kronisk halt för de flesta dagvatten.
7.5
Slutsatser
• Halter av bly, kadmium, koppar och zink i vårt dagvatten kan överskrida både akut och kronisk
halt för en recipient med mjukt vatten enligt amerikanska vattenkvalitetskriterier. För nickel
och krom är halten i dagvattnet lägre än både akut och kronisk halt för de flesta dagvatten.
• Det är nödvändigt att veta flödet i recipienten för att kunna bedöma om en tillförsel av
dagvatten kan få ekologiska effekter. Att leda ut förorenat dagvatten i en liten bäck eller dike
med ett lågt sommarflöde kan få stora negativa konsekvenser.
24
2003-02-12
8 Minska effekten av föroreningar i dagvatten
8.1 Minska dagvattnets föroreningar
På lång sikt måste källorna till föroreningar i dagvatten minskas. Det behövs medvetenhet om att
förorenat dagvatten kan ställa till skada och information till aktörer om vad förorenat dagvatten har för
inverkan på miljön och vad som ska göras för att minska föroreningarna.
Det är en uppgift för staten att med regler begränsa och förbjuda spridning av ämnen och för
Miljöförvaltningen att utföra tillsyn. En del krav kan eventuellt ställas i planskedet av SBK, t ex
begränsning av vissa material för att inte skada närmiljön.
8.2 Lokalt omhändertagande av dagvatten
Lokalt omhändertagande av dagvatten (LOD) kan i en vidare betydelse sägas vara ”varje åtgärd
syftande till att begränsa och/eller fördröja dagvattenavrinningen från ett område (Lind mfl 1991)”.
LOD åstadkoms genom
• Infiltration eller perkolation till grundvattnet via t ex grönytor eller permeabel asfalt.
• Lokal fördröjning i öppna eller slutna magasin, t ex dammar
• Fördröjning och infiltration i öppna diken.
Vilken typ av anläggning som lämpar sig bäst beror på dagvattnets sammansättning. Förorenat
dagvatten lämpar sig inte för infiltration pga. risken för igensättning.
Fördelar med LOD är (Larm 1994-06)
• Minskad föroreningsmängd till ledningsnätet och recipient eftersom en del föroreningar stannar
lokalt
• Minskad föroreningsbelastning på reningsverket och jämnare hydraulisk belastning på
ledningsnätet då flödestoppar utjämnas.
• Minskad påverkan på grundvattennivån. Detta kan i sin tur leda till att risken för
sättningsskador blir mindre.
• Estetiskt element i stadsplaneringen med synligt vatten
• Större möjlighet att vegetationen klarar sig.
• Gynnar fåglar och smådjur
• Minskade kostnader (mindre dim på ledningar eller inga ledningar)
Nackdelar med LOD (Larm 1994-06)
• Infiltration av förorenat dagvatten kan innebära att mark- grundvattenkvaliteten försämras.
Marken kan bli så förorenad att vegetationen skadas. På grund av stillastående vatten kan även
syrebrist orsaka skador på rötter.
• Grundvattenytans nivå kan orsaka ökad risk för skred och för tjälskjutning.
• Risk för mögel och fukt i källare
• LOD-anläggningar kräver regelbunden skötsel för att reningseffekten skall bibehållas även när
anläggningen varit i drift i flera år. Det kan vara svårt att underhålla och driva lokala
anläggningar om inte ett tydligt ansvar för anläggningen utformas och kontroller av funktionen
utförs.
• Ökad risk för inläckage till spillvattenledning.
• Tar mycket mark i anspråk
Genom konsekvent tillämpning av LOD i samband med nyexploatering kan påverkan från dagvattnet
på vattendragen hållas på en låg, acceptabel nivå. Dagvatten från ytor där det kan vara förorenat, som t
25
2003-02-12
ex trafikerade gator kan kräva särskild behandling av dagvattnet, i sedimenteringsdammar eller i
särskilda anordningar, som monteras direkt i rännstensbrunnar eller nerstigningsbrunnar.
8.3 Lokala reningsanläggningar
Reningsanläggningen kan utformas på olika sätt – öppen damm, slutet magasin under mark,
översilningsyta eller våtmark.
8.4 Öppna dammar – exempel och ytbehov
Lokalt omhändertagande av dagvatten är inte alltid praktiskt möjligt att åstadkomma, om man med det
menar att vattnet ska tas omhand på den plats där det faller,. I områden med hög föroreningsbelastning
kan det då vara motiverat att bygga en reningsanläggning någonstans inom det aktuella
avrinningsområdet. Exempel på en sådan anläggning är dammen vid Järnbrott.
Järnbrottsdammen föregås av reglering vilket innebär ca 40m2 dammyta per ha hårdgjord yta.
Motsvarande tillämplig yta för hela Göteborg innebär 22,5 ha dammar eller 37 dammar i
Järnbrottsdammens storlek. Allt dagvatten behöver dock inte renas på samma sätt som vid Järnbrott.
Svårigheten är att inom befintliga områden finna lämpliga ytor för anläggning av reningsdammar. Dels
måste tillräcklig yta finnas tillgänglig och dels tillräckliga nivåskillnader om inte vattnet skall pumpas.
Pumpning bör undvikas. Även om dammarna dimensioneras för måttliga nederbördsintensiteter rör det
sig om stora flöden. Med Järnbrottsdammens dimensionerande tillflöde, ca 7 l/s, ha hårdgjord yta,
motsvarar 3000 ha hårdjord yta ett sammanlagt flöde på över 20 m3/s.
8.5 Upprustningsområden
Va-verkets policy i samband med upprustning av Göteborgs ytterområden har varit att undanta
dagvatten från kommunalt verksamhetsområde. Det innebär att va-verket har bedömt att
dagvattenfrågan med större fördel kan lösas lokalt av fastighetsägarna själva. Resultatet har i många
fall blivit att diken eller kulverterade vägdiken kunnat behållas och avrinning från tomtmark kunnat
lösas lokalt alternativt anslutas till vägföreningens dike eller ledning.
8.6
•
•
•
•
•
•
Slutsatser
Möjligheter att påverka utformningen av en plan är störst i början av planprocessen.
Dagvattenfrågan skall därför lösas så tidigt som möjligt i samarbete inom planprocessen.
Där förutsättningar finns skall LOD tillämpas. Där LOD inte är möjligt skall avrinningen ändå
fördröjas.
Andelen hårdgjord yta minimeras, t ex genom permeabel markbeläggning.
Underhållsplan med driftansvar och tydliga skötselinstruktioner för dagvattenanläggning skall
upprättas i samband med planarbetet och byggnationen.
Anvisning för hantering av slam från LOD-anläggningar skall upprättas av den som har
driftansvar för anläggningen i samband med bygglov och bygganmälan.
I exploaterade områden kan anläggning av sedimenteringsbassäng eller översilningsyta vara ett
möjligt alternativ för behandling av dagvatten.
26
2003-02-12
9 Mätningar och undersökningar i Göteborg
9.1 Järnbrottsdammarna
Undersökningar och mätningar som genomförts i detta projekt är från öppna utjämningsmagasin för
dagvatten i Järnbrott beläget 5 km söder om centrala Göteborg. Syftet med mätningarna i
Järnbrottsdammarna var att få en bild av hur en dagvattendamm fungerar samt dess förmåga att
avskilja föroreningar. Undersökningarna gjordes av Thomas Pettersson vid Chalmers tekniska
högskola och presenterades i en avhandling 1999 (Thomas Pettersson, 1999). Vattenproverna togs
enligt ett program där 25 på varandra följande regn analyserades.
Järnbrottsdammen tar emot dagvatten från ett 425 ha stort avrinningsområde vid Dag
Hammarskjöldsleden med omgivande trafik-, bostads- och industriområden av vilka 160 ha utgörs av
hårdgjorda ytor. Järnbrottsdammarna utgörs av en dammyta som motsvaras av 40 m2/ha hårdgjord yta.
Dock föregås dammen av en regleringsanordning som innebär att endast ett visst flöde avleds till
dammen. Vid intensiva regn avleds resterande dagvatten direkt till Stora ån. Regleringsanordningen
innebär att det första mest förorenade avleds till dammen samtidigt som risken för ursköljning av
dammen pga höga flöden minskas.
Figur, Principskiss Järnbrottsdammarna
Slutsatser från undersökningarna är
• En optimal storlek i förhållande till den anslutna hårdgjorda ytan ligger omkring 250 m2/ha
hårdgjord yta. Reningseffekten blir då 80%.
• Under torra perioder är föroreningsavskiljningen 90%.
• Dammen bör utformas så att inte syrefria förhållanden uppstår.
• Man kan förbättra verkningsgraden för en högbelastad damm genom att bygga en
regleringsanordning. Regleringsanordningen innebär att det första mer förorenade avleds till
dammen samtidigt som risken för ursköljning minskas.
27
2003-02-12
•
•
Inloppets utseende har stor betydelse.
En damm bör utformas så att hela dammen medverkar utan att döda zoner uppstår. En cirkulär
damm har visat sig mindre effektiv än en avlång.
9.2 Metaller i vattendrag
Medins Sjö- och Åbiologi har under åren 1992-1999 undersökt metallbelastningen i olika provpunkter
i några vattendrag i Göteborg. Provpunkterna valdes oftast för att undersöka eventuell påverkan från
gamla tippar eller skjutbanor. I några punkter ger dock undersökningarna även en bild av påverkan
från dagvatten i vattendraget.
Metallundersökningarna har gjorts genom analys av tolv olika metaller i vattenmossan Fontinalis
antipyretica. Metoden ingår i naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet i sjöar och
vattendrag. Den senaste uppdateringen av bedömningsgrunderna kom ut under 1999 (Wiederholm
1999).
De vattendrag där analyserna har bedömts var intressanta ur dagvattensynpunkt är Önneredsbäcken,
Bäck vid Brandkärr, Vitsippsdalen i Änggårdsbergen samt Krogabäcken. Slutsatserna som med
säkerhet kan dras är få men det syns dock att ovan nämnda vattendrag får höjda metallhalter i samband
med regn.
9.3 GRYAAB
GRYAAB har tillsammans med Göteborgs va-verk genomfört en serie undersökningar av olika
typavlopp som representerar de viktigaste kategorierna av avloppsvatten som kommer till Ryaverket
(GRYAAB 1999). Undersökningarna, som genomförts under åren 1989-1999, har delats in i olika
etapper där olika typer av föroreningskällor undersöks. I den sista etappen undersöktes
dräneringsvatten och dagvatten från bostadsområden, industriområden, och trafikytor. Ambitionen var
att få en uppskattning av föroreningsnivåerna i dräneringsvatten respektive dagvatten.
Både dränerings- och dagvattenprovtagningarna har genomförts i separerade dagvattenledningar.
Provpunkterna har delvis varit desamma som användes av Chalmers vid en undersökning på 70-talet.
Koncentrationen av förorenande ämnen i dräneringsvatten var låg men eftersom flödet av
dräneringsvatten till Ryaverket är så stort går mängderna ändå inte att försumma. Av tungmetallerna
gällde detta framförallt nickel, krom, zink och kadmium. Dräneringsvattnets andel av dessa metaller
uppskattades till 10 % av den totala tillförseln till Ryaverket. För dagvatten från samma områden
märks att koncentrationerna i det första, mest förorenade dagvattnet, är höga av framför allt bly,
koppar och zink. Dagvattnets andel av den totala tillförseln av dessa metaller till Ryaverket uppskattas
till cirka 20 %.
Dagvattnets andel av metallföroreningar i spill-, dag- och dräneringsvatten till Ryaverket har jämförts
mellan 1970 och 1999. Jämförelsen visar att dagvattnets relativa del av zink, bly och kadmium har
ökat från några procent till mellan 10 och 20 % trots att mängden inte har ökat. För koppar är trenden
den omvända, andelen som härrör från dagvatten har minskat trots att mängden inte har minskat.
28
2003-02-12
Källor till föroreningar
60000
Dagvatten
50000
Övriga
kg/år, normalår
40000
30000
20000
10000
0
1970
1999
Zink
Figur
9.4
1970
1999
1970
Koppar
1999
Bly
1970
1999
Kadmium x 100
Dagvattnets andel av metallföroreningar i spill- dag- och dräneringsvatten har jämförts
mellan 1970 och 1999. Observera att kadmium skalats upp med en faktor 100.
Slutsatser
• Vissa undersökningar av dagvattenkvalitet har gjorts i Göteborg. Den mest omfattande
undersökningen har gjorts i Järnbrottsdammarna och var egentligen en utvärdering av en
reningsanläggning. Där visade det sig att avskiljningen av föroreningar i öppna dammar är god,
om dammarna har rätt geometrisk utformning. Optimal dammstorlek i förhållande till den
anslutna hårdgjorda ytan är 250 m2/ha hårdgjord yta. Reningsanläggningar för dagvatten av
typen öppna eller sluta utjämningsmagasin är effektiva för att rena det hårdast smutsade
dagvattnet innan det når recipient.
•
GRYAAB:s dag- och dräneringsvattenprovtagningar visar att 20 % av tillförseln av koppar, bly
och zink till Ryaverket sker via dagvatten. Dagvatten utgör 10% av det totala flödet till
Ryaverket, vilket betyder att dagvattnet ofta är mer förorenat. Koncentrationen i det första mest
förorenade dagvattnet är höga av framförallt Cu, Pb och Zn. Speciellt när långa uppehållstider
föregår regntillfället.
•
Undersökningar i vattendrag som är dagvattenpåverkade har gjorts mha vattenmossa.
Undersökningarna har dock inte varit inriktade på dagvatten i första hand utan snarare
lakvatten från deponier och skjutbanor. Därför är det svårt att dra klara slutsatser för
dagvattenpåverkan dock märks det tydligt att vattendragen påverkas av dagvattenutsläppen och
att effekten blir större ju mer regn som faller.
•
Vissa recipienterna är inte alls undersökta eller endast i liten omfattning. Hur de påverkas av
dagvattenutsläpp, som innebär ojämn belastning av tungmetaller, syreförbrukande ämnen,
näringsämnen och flöde, är inte helt klargjort. Ej heller nuvarande tillstånd. Ytterligare
undersökningar behöver göras.
29
2003-02-12
10 Rena vattendrag eller rent slam
10.1 Målkonflikt
Ett allmänt mål vid hantering av förorenat dagvatten inom regionens urbana områden har varit, och är,
att utsläpp i lokala vattendrag av förorenat obehandlat dagvatten skall minimeras. Möjligheten att låta
dagvatten genomgå lokal behandling innan det leds till recipient ska alltid utredas i första hand. Dock
finns fall då lokal behandling ej är lämplig eller möjlig. Då står valet mellan att leda förorenat
dagvatten direkt till recipient eller att föra ned det i det regionala tunnelsystemet för avledning till
Ryaverket. Det senare kan dock stå i konflikt med målet att nå bästa möjliga kvalitet på
avloppsslammet för eventuell användning i jordbruket. En målkonflikt mellan rena vattendrag eller
rent slam kan uppkomma. Om möjlighet finns kan ett annat alternativ vara att dagvattnet leds till
tåligare recipient.
Figur, Slammets kretslopp (Naturvårdsverket rapport 4418)
I Naturvårdsverkets rapport 4418 ”Användning av avloppsslam i jordbruket” finns ett förhållningssätt
till förorenat dagvatten. ”Dagvatten från trafikplatser, starkt trafikerade leder och industritomter där
det finns risk för olje- eller kemikaliespill bör renas minst via sedimentering (föroreningarna är till
stor del bundna till partiklar) och/eller oljeavskiljning. Beroende på föroreningsinnehållet kan
ytterligare rening behövas. Kommunen bör göra en plan för hur dagvattenhanteringen ska lösas, där
utgångspunkten är lokalt omhändertagande och hur reningen ska gå till där anslutningen till
avloppsreningsverket är enda lösningen. En miljökonsekvensbeskrivning – MKB - över
dagvattenhantering bör göras.”
Så länge det finns verksamhet i samhället som förorenar dagvatten, främst biltrafik och atmosfäriskt
nedfall, behövs system som kan hantera detta. När dagvattnet leds till reningsverk kommer
föroreningarna i dagvattnet att påverka slammet negativt. Dock måste detta ställas mot att
föroreningarna i stället sprids i marklager och recipienter, diffust eller koncentrerat, i stället för att tas
omhand i koncentrerad form i slammet.
Slammets innehåll av föroreningar består till maximalt ca 30 % av föroreningarna från dagvattnet och
dräneringsvattnet enligt mätningar, se avsnitt Mätningar och undersökningar i Göteborg. Med andra
ord krävs mer åtgärder än minskad mängd föroreningar via dagvatten till Ryaverket om mängden
föroreningarna i slammet ska kunna minskas.
30
2003-02-12
Slammets framtid är mycket debatterad och osäker. Fosforpriset förväntas öka i framtiden. LRF vill
inte sprida slam på åkrarna i dagsläget. Det betyder att inställningen i slamfrågan kan ändras i
framtiden.
10.2 Lagstiftning kring slamhantering
EU-kommissionen håller för närvarande (2001) på att ta fram ett utkast till förslag om direktiv
gällande slam. Det direktiv som nu gäller är från 1986 och kommer förnyas rejält. I Sverige har det
gamla direktivet inte betytt särskilt mycket eftersom en hårdare nationell lagstiftning har funnits. Det
nya direktivet kommer förmodligen innebära skärpningar på hygiensidan. Det kommer också innebära
starka begränsningar på slamspridning i skog.
10.2.1 Slam som ska användas till jordbruk
För användande av slam i jordbruk finns bland annat ”Kungörelse med föreskrifter om skydd av
miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket; SNFS 1994:2”.
I 20§ i ”Förordning (1998:944) om förbud mm i vissa fall i samband med hantering, införsel och
utförsel av kemiska produkter” finns gränsvärden för metaller i avloppsslam.
För att stimulera användningen av slam i jordbruket har LRF, VAV och Naturvårdsverket kommit
överens om en rad åtgärder och frivilliga försiktighetsmått som beskrivs i Naturvårdsverkets rapport
4418, ”Användning av avloppsslam i jordbruket”. Dock ställer sig inte LRF längre bakom denna
rapport.
10.2.2 Övriga användningsområden
När slammet ska användas som tex. jordförbättringsmedel, till vägbyggen eller golfbanor finns ingen
lagstiftning bara Allmänna råd 90:13 ”Slam från kommunala reningsverk”.
10.3 Prioritetsordning
Som tidigare nämnts är slammets framtida användningsområde osäkert. Därför kan också
prioritetsordningen vart förorenat dagvatten bör avledas förändras med ny kunskap.
Behandlingsbehovet av dagvatten ska dock alltid bedömas utifrån föroreningarnas mängd och karaktär,
förutsättningarna i varje område och för varje recipient. I första hand gäller att starkt förorenat
dagvatten alltid bör behandlas lokalt före utsläpp till recipient. Svagt till måttligt förorenat dagvatten
bör behandlas lokalt i en omfattning som beror av föroreningsgrad och recipientens känslighet. Där
recipienten är alltför känslig för att ta emot dagvatten som genomgått lokal behandling, eller där lokal
behandling inte är möjlig, bör dagvattnet ledas till en tåligare recipient eller till avloppsreningsverk.
Fördelarna med att leda starkt förorenat vatten till Ryaverket är att vid Ryaverket kan allt vatten ges
minst en mekanisk behandling och det vatten, som måste bräddas efter mekanisk rening, leds ut i en
väsentligt större recipient. Nackdelar är att Ryaverkets hydrauliska belastning blir ojämn med höga
flöden vid nederbörd, processerna vid Ryaverket kan störas av alltför förorenat vatten, naturliga
reningsprocesser i mark utnyttjas inte och naturligtvis risken för sämre slamkvalitet.
Starkt förorenat dagvatten kan också renas lokalt i avsättningsmagasin alternativt slam/oljeavskiljare,
eventuellt kompletterat med efterföljande biologiskt verksamma reningssteg som dammar eller
våtmarker. Lokal rening är dock inte alltid teknisk möjlig p.g.a. höjdförhållanden och tillgång till yta.
Fördelar med lokal rening är minskad belastning på Ryaverket, minskade störningar i processerna vid
Ryaverket och minskad risk för sämre slamkvalitet. Nackdelar är risk för spridning av föroreningar om
de inte tas omhand, behov av underhåll och höga kostnader.
31
2003-02-12
Omläggning av kombinerat system till duplikatsystem, som ur vissa synpunkter kan vara positivt, kan
vara negativt ur föroreningssynpunkt. Eftersom de kombinerade systemen huvudsakligast ligger i
stadskärnan kan det ur vattenvårdssynpunkt vara direkt olämpligt att leda starkt förorenat dagvatten
från stadskärnan direkt till lokala vattendrag. Möjligheterna till lokalt omhändertagande av dagvatten
är också ofta starkt begränsade i stadens centrala delar p.g.a. bristen på ytor. Det finns naturligtvis
områden även i stadskärnan där separering är lämplig och möjlig, t ex områden med direkt avledning
till Göta älv. Även fördröjning är bra ur reningssynpunkt och för att utjämna belastning. Alla
möjligheter bör tas tillvara. I de fall dagvattnet är så förorenat att infiltration är olämplig bör vattnet
ledas direkt till Ryaverket eller renas lokalt på ett sådant sätt att föroreningarna inte sprids.
BOD [kg/ha hårdgj yta, år]
160
n=3
Göta älv
140
n=4
n=5
n=9
n=20
120
duplikat max
duplikat min
>10 000 kg BOD/år
100
1000-10 000 kg BOD/år
Sannegården
<1000 kg BOD/år
80
Herkulesgatan
60
Kodammarna
40
20
0
0
50
100
150
200
250
300
350
400
450
500
Explgrad [pe/ha hårdgj yta]
Figur
Syreförbrukande ämnen, BOD7 till Göta älv från områden med kombinerat system samt
föroreningsbelastning om motsvarande ytor skulle ha duplikatsystem. ”n” i figuren
betyder utspädningsgrad vid bräddstart.
För områden med kombinerat system är va-verkets mål, att för de större vattendragen, Göta älv,
Mölndalsån och Säveån, skall utsläppt föroreningsmängd mätt som BOD7 och totalfosfor via
bräddavlopp på årsbasis vara mindre än om området hade varit utbyggt med fullt verksamt
duplikatsystem med direktutsläpp av dagvattnet till vattendragen. För de mindre, utpräglat lokala,
vattendragen är målet att utsläppt föroreningsmängd skall vara väsentligt mindre (under hälften) än om
områdena varit utbyggda med fullt verksamt duplikatsystem med dagvattnet avlett direkt till de lokala
vattendragen.
Diagrammet ovan visar utsläpp av BOD från bräddning till Göta älv. För övriga recipienter är
bräddningen betydligt mindre eller noll. Diagrammet visar att bräddpunkterna på Kodammarna och
Herkulesgatan ligger under målet, tack vare kvalitetsstyrningen. Även bräddpunkten i Sannegården är
planerad att kvalitetsstyras.
För att kunna ta hand om föroreningar måste vi veta var de är, t ex på botten av en
sedimenteringsdamm, vid vägkanten eller på Ryaverket. Planer för behandling av dagvatten måste
även innehålla planer för att ta hand om den förorenade jorden eller det slam som bildas.
32
2003-02-12
10.4 Avsättningsmagasin
En annan tillämpning av kvalitetsstyrningsmetoden är rening i s. k. avsättningsmagasin. Ett
avsättningsmagasin är ett slutet magasin som vid regnets början är helt tomt. Det fångar endast upp
den första nederbördsvolymen, tex de första 15 mm. Resterande dagvattenvolym leds förbi, direkt till
recipient. Eftersom en stor del av de föroreningar som önskar avskiljas är adsorberade på partiklar i
storleksordningen 1-100 µm krävs i princip helt stillastående vatten för att erhålla sedimentation.
Avsättningsmagasinets utlopp hålls därför stängt under 1-2 dygns tid, varefter en försiktig tömning av
magasinet kan göras inför nästa nederbördstillfälle. Slamhanteringen måste särskilt beaktas så att inte
urspolning erhålls. Jämfört med traditionella slam/olje-avskiljare är normalt avsättningsmagasin
lämpligare. Detta eftersom genomströmningsmagasin måste ges en mycket låg ytbelastning om
sedimentationen ska fungera. Genomströmningsmagsin har normalt också en större risk för urspolning.
10.5 Åtgärder för minskade utsläpp
Prioriteringen av åtgärder i områden med kombinerat nät sker efter kostnadseffektivitetskriterier. De
åtgärder som ger störst minskning av utsläpp per insatt krona genomförs först. Särskild hänsyn tas
också till vattendragens känslighet. För ett litet lokalt vattendrag är det ofta angelägnare att minska
utsläppen än om motsvarande utsläpp sker till ett stort vattendrag.
10.5.1.1 Åtgärder på Ryaverket
Om det av recipientmässiga skäl är nödvändigt att minska föroreningsbelastningen är det i de allra
flesta fall bättre att satsa på åtgärder vid Ryaverket jämfört med åtgärder på ledningsnätet. Dels för att
detta är mer kostnadseffektivt, dels för att åtgärderna härvid ger snabbare effekt.
10.5.1.2 Kvalitetsstyrning
Kvalitetsstyrning innebär att starkt förorenat dagvatten under begränsade tidsperioder tillförs
tunnelsystemet i stället för att bräddas till recipient. För att minska föroreningsbelastningen av lokala
vattendrag från det kombinerade ledningssystemet krävs speciella åtgärder. En sådan åtgärd är
kvalitetsstyrning i bräddavlopp. Kvalitetsstyrning innebär att man tar hänsyn till det förhållandet att
dagvattnet under en begränsad tid av ett regntillfälles första del är som mest förorenat. Ju längre
uppehållstid sedan föregående regntillfälle, desto mer förorenat är den första delen av tillflödet. I figur
nedan visas resultatet av mätningar i ett bräddavlopp i kombinerat system i Kortedala.
Under den begränsade tid som föroreningsinnehållet i bräddvattnet är högt bör så mycket som möjligt
av avloppsvattnet tillföras tunnelsystemet så att det kan renas i Ryaverket. Under regnets senare del, då
avloppsvattnet är mycket utspätt, kan det accepteras att en större volymandel bräddas. Den höga
tillförseln under regnets första del utjämnas i tunnelsystemet. Härigenom bör en väsentligt större
mängd föroreningar kunna avlastas vattendragen och i stället avskiljas vid Ryaverket utan att den
hydrauliska belastningen på reningsverket behöver öka i samma utsträckning.
33
2003-02-12
Figur: Föroreningar i bräddavloppsvatten, mätt som BOD7 i ett bräddavlopp i kombinerat system i
Kortedala
10.6 Massbalans med Ryaverket
Huvuddelen av tillrinningen till Ryaverket utgörs av spillvatten, anslutna husdräneringar, inläckande
vatten, och dagvatten, se nedan. Höga flöden till Ryaverket innebär att man inte klarar att rena allt
inkommande vatten utan måste brädda en del av volymen. Dessutom blir reningsprocessen mindre
effektiv. Källorna för tillrinningen till Ryaverket framgår av nedanstående översiktliga vattenbalans
och avser årsvolymen i milj m3 för ett år med en tillrinning på 120 milj m3 för ett medelår, vilket
motsvarar en nederbörd om ca 850 mm (Ryaverkets miljöprövning 2000).
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Mottagen vattenvolym vid Ryaverket
Spillvatten
Dagvatten från kombinerat system
Dräneringsvatten från kombinerat system
Dränering från duplikat- och separatsystem
Egenförbrukning och processvatten vid vattenverken
Läckage från vattenrörnätet
Inläckage till tunnelsystemet
Inläckage av grund- dränerings- och dagvatten till det allmänna
ledningsnätet för självfallstransport
120 Mm3/år
51 Mm3/år
12 Mm3/år
12 Mm3/år
16 Mm3/år
4 Mm3/år
13 Mm3/år
4 Mm3/år
8
Mm3/år
Dagvattnets andel av föroreningarna till Ryaverket kan uppskattas genom att använda genomsnittliga
värden för innehållet i dagvattnet och jämföra med vad som kommer till Ryaverket. Vid beräkningen
har värden från Järnbrottsdammen använts.
Järnbrottsdammens avrinningsområde representerar relativt väl avrinningsytorna från det kombinerade
systemet i Göteborg i stort. Resultatet visar att dagvattnet står för ca 6-20 % av metallernas tillförsel
till Ryaverket. Enligt en rapport från Ryaverket (GRYAAB, 1999) uppskattas dagvattnets andel av
metalltillförseln vara ca 20 %, se kap Mätningar och undersökningar i Göteborg.
34
2003-02-12
Tabell, Dagvattnets andel av metalltillförseln till Ryaverket
Inkommande
mängd (1999)
Ntot
Ptot
Zink
Koppar
Bly
Kadmium
kg/år
3230000
580000
16400
10100
800
40
Mängd från
Andel av total tillförsel till
dagvatten i
Ryaverket från dagvatten i
kombinerade system kombinerade system
kg/år
24000
1%
84
0%
1416
9%
640
6%
157
20 %
7
16 %
På samma sätt kan dräneringsvattnets andel uppskattas. Dock saknas schablonvärden. Enligt rapporten
från Ryaverket uppskattas dagvattnets andel av metalltillförseln vara ca 10%.
Dagvattnet står för 10 % av vattenflödet men 20 % av föroreningarna till Ryaverket. För
dräneringsvattnet är förhållandet motsatt, 30 % av vattnet står för 10 % av föroreningarna. Insatserna
bör därför koncentreras till dagvattnet om man vill minska föroreningsbelastningen primärt.
Ovanstående visar att för att förbättra slammets kvalitet krävs mer åtgärder än att förbättra dagvattnets
kvalitet.
Genom att allt mer spillvatten avleds till Ryaverket och vattendragen därmed avlastas så utgör
avledningen av dagvatten en allt större andel av föroreningsbelastningen på de lokala vattendragen och
Göta älv uppströms Ryaverket. För att nå ytterligare förbättringar av vattenkvalitet i vattendragen är
det därför föroreningsutsläppen med dagvatten som bör åtgärdas. Dagvatten från hårt trafikerade
områden kan vara kraftigt förorenat och påverka lokala vattendrag. Inom Göteborgs kommun har det
under senare år vidtagits ett antal åtgärder för lokalt omhändertagande och lokal behandling av
dagvatten. Här kan nämnas de dammar för dagvattenrening som anlagts vid Järnbrott i Göteborg.
Åtgärderna här har bl.a. lett till att havsöringen nu åter vandrar upp i Stora Ån.
Utöver de redan genomförda dagvattenreningsanläggningarna planeras i framtiden ytterligare rening i
första hand för att säkra råvattenkvaliteten i Göta älv.
10.7 Slutsatser
Behandlingsbehovet av dagvatten skall alltid bedömas utifrån föroreningarnas mängd och karaktär,
förutsättningarna i varje område och för varje recipient. Förorenat dagvatten inte skall avledas direkt
till recipient om recipienten kan ta skada av föroreningen. Därför gäller att:
•
I första hand gäller att starkt förorenat dagvatten alltid bör behandlas lokalt före utsläpp till
recipient.
•
Svagt till måttligt förorenat dagvatten bör behandlas lokalt i en omfattning som beror av
föroreningsgrad och recipientens känslighet.
•
Där recipienten är alltför känslig för att ta emot dagvatten som genomgått lokal behandling,
eller där lokal behandling inte är möjlig, bör dagvattnet ledas till en tåligare recipient eller till
avloppsreningsverk.
35
2003-02-12
11 Åtgärdsplan
11.1 Riktlinjer för behov av dagvattenrening
Där tillämpning av LOD inte är möjlig eller lämplig kan behandling av dagvattnet erfordras innan det
leds till vattendrag. Vid bedömning av behovet av rening bör hänsyn tas såväl till dagvattnets kvalitet
som till recipientens känslighet.
Behovet av eventuell rening kan bedömas enligt schema i tabell nedan.
Matris över behandlingsbehov för olika känsliga recipienter och varierande dagvattenkvalitet
Klassning av
Avvattnad yta
vattendrag
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Klass 1
Klass 2
Klass 3
Klass 4
Omfattande
behandling
Behandling
Behandling
Behandling
Behandling
Enklare
behandling
Enklare
behandling
Enklare
behandling
Enklare
behandling
Enklare
behandling
Enklare
behandling
Enklare
behandling
Metod för klassning av vattendrag (11.2), avvattnade ytor (11.3) och val av behandlingsmetod (11.4)
beskrivs närmare i följande avsnitt.
11.2 Metod för klassificering av vattendrag
Klassificeringen är begränsad till de recipienter som är belastade av dagvatten. Det finns andra
vattendrag som betraktas som skyddsvärda men som inte är upptagna i denna sammanställning
eftersom de inte tillförs dagvatten från det allmänna ledningsnätet. Den är gjord utifrån de uppgifter
som finns att tillgå i nuläget. Ytterligare undersökningar behöver göras för att en bättre klassificering
ska vara möjlig men denna något översiktliga bedömning ger ändå ge ett bra resultat.
Syftet är att lyfta fram de recipienter som är särskilt känsliga för föroreningsbelastning via dagvatten
och ge ett underlag för prioritering av åtgärder och ställningstaganden i samband med om- eller
nybyggnad. Recipienterna delas in i fyra olika prioriteringsklasser.
De olika recipienterna har värderats med avseende på ekologi och rekreation av Miljöförvaltningen
respektive Park och Naturförvaltningen. Den relativa föroreningsbelastningen är beräknad av va-verket
enligt sambandet nedan. Schablonhalter innebär innehållet av föroreningar från en viss typyta och
ekotox är ämnets toxicitet för växter och djur i akvatisk miljö (tungmetaller) respektive bidrag till
övergödning (näringsämnen), se vidare kapitel ”Föroreningar i dagvatten”. Indelning i
prioriteringsklasser görs.genom att jämföra relativ föroreningsbelastning och värde enligt figur nedan.
relativ föroreningsbelastning =
dagvattenbelastning × (∑
36
2003-02-12
Aihårdgjord
× schablonhalter × ekotox)
hårdgjord
Atotal
basflöde
Den relativa föroreningsbelastningen har räknats fram för två olika fall, tungmetaller (Pb, Cu, Zn, Cd)
och näringsämnen (Ntot, Ptot). Det visar sig att den inbördes ordningen för recipienterna i stort sett blir
densamma för tungmetaller som för näringsämnen.
Enbart dagvatten som har direkt avrinning från hårdgjorda ytor har betraktats. Näringsämnen från
exempelvis jordbruk eller grönytor har alltså inte tagits upp.
Havsområden har tagits upp på ett speciellt sätt eftersom det är svårt att jämföra en relativ
föroreningsbelastning för en havsvik och för ett vattendrag. Man måste i så fall känna till omsättningen
i havsviken. Dock har havsområdena värderats precis som vattendrag med avseende på ekologi och
rekreation. Det visade sig att alla havsområden hade ett så högt värde att de hamnar i prioriteringsklass
1 oavsett vilken belastning de har. Till havsområdena tillförs dagvatten via vattendrag vilket är
inkluderat i den totala belastningen.
Prioriteringsklasser recipienter
1,40
Relativ föroreningsbelastning (metaller + näringsämnen)
Klass 1
1,20
Stora ån***
Göta älv norr om
Klass 2
1,00
intaget *
Bäck i Vitsippsdalen
0,80
Klass 3
Kvibergsbäcken
0,60
Låssbybäcken
Havsområden****
Klass 4
0,40
Osbäcken
Kvillebäcken
Hamnkanalen/
Fattighusån
0,20
Göta älv söder
om intaget
Hovåsbäcken
Madbäcken
Finngösabäcken
Otterbäcken
Mölndalsån
Kvillen
Lärjeån**
Delsjöbäcken
Krogarbäcken
Haga å
Säveån
0,00
0
1
2
3
4
Värde (ekologi+rekreation)
Figur, Prioriteringsklasser recipienter i Göteborg
* Råvattentäkt
** Reservråvattentäkt
*** Ej reducerat för reningsanläggning i Järnbrott
**** Havsområden prioriteras i klass 1
37
2003-02-12
5
6
7
Tabell, Skyddsvärda recipienter sorterade efter prioriteringsklasser
RECIPIENT
Klass 1
Göta älv-norr
om intaget*
Stora ån**
Kvibergsbäcken
Bäck i
Vitsippsdalen
Lärjeån
Klass 2
Delsjöbäcken
Haga å
Hamnkanalen/
Fattighusån
Krogarbäcken
Kvillebäcken
Låssbybäcken
Säveån
Klass 3
Kvillen
Osbäcken
Otterbäcken
Mölndalsån
Klass 4
Finngösabäcken
Hovåsbäcken
Madbäcken
Göta älv- Som
intaget
Havsområden
(Klass 1)***
Billdals
skärgård &
Askimsviken
Fiskebäck &
Önnered
Hästholmarna &
Prästgårds
kilen
Kustnära
områden söder
om Hjuvik och
Torslanda
Norra & södra
Hästevikarna
BASFLÖDE
DAGVATTEN
AVLEDNING
VÄRDE
RELATIV
FÖRORENINGSBELASTNING
Mm3/år
Mm3/år
Rekreation
Ekologi
Metaller
4750
1,27
2
3
0,0005
0,0001
6,5
0,8
0,68
2,77
0,18
0,16
1
2
3
2
2
2
1,08
0,59
0,569
0,0810
0,0293
0,0431
47
1,68
3
3
0,08
0,0054
1,7
5,2
2,2
0,02
0,03
0,21
3
2
2
2
3
2
0,02
0,01
0,28
0,0018
0,0008
0,024
2,4
4,3
0,07
570
0,05
0,69
0,04
1,05
2
3
2
2
3
2
1
3
0,03
0,33
0,71
0,004
0,0030
0,0330
0,0703
0,0004
10
2,8
0,62
125
0,07
0,38
0,03
1,11
2
1
2
2
2
2
2
2
0,02
0,24
0,08
0,02
0,0013
0,0195
0,0077
0,0016
3,1
0,76
2,1
4750
0,07
0,06
0,01
7,67
2
2
1
1
1
1
1
1
0,03
0,13
0,01
0,004
0,0047
0,0113
0,0008
0,0004
Dagvattenbelastade vattendrag
som mynnar i havsområden
3 Otterbäcken, Hovåsbäcken,
Krogarbäcken, Haga å
--------
0,48
3
--------
0,67
3
2
--------
0,42
3
3 Osbäcken, Låssbybäcken
--------
1,4
3
2
--------
0,01
3
2 Madbäcken
-------
2,9
3
3 Stora ån
Välen
* Råvattentäkt
** Hänsyn är inte taget till reningsanläggning i Järnbrott
*** Havsområden utvalda enligt ÖP93(Ekologiskt särskilt känsliga områden).
38
2003-02-12
Näringsämnen
11.3 Klassning av avvattnade ytor
Indelningen av ytor baseras på ytans potentiella föroreningsbelastning. Oftast vid bygglovsansökan är
fastigheten av en speciell typ, t ex en industri eller ett bostadshus.
En detaljplan innehåller skilda typer av verksamhet som bör behandlas var för sig. I områden med fria
kopparytor bör hänsyn tas till ökad mängd koppar med 1,3 g/m2 och år.
Klass 1
Trafik
Industri
Övrigt
>10 000 fordon/dygn, högfrekventerade p-platser
Industriområden där det finns risk för att verksamheten kan förorena dagvattnet, t ex
petrokemisk industri, lackering, skrotupplag, galvanisering, områden med omfattande
tunga transporter, mekanisk verkstad och liknande
Innerstadsområden
Stadsdelar: Gullbergsvassen, Gårda, Haga, Heden, Inom Vallgraven,
Kommendantsängen, Lorensberg, Lundbyvassen, Masthugget, Nordstaden, Olivedal,
Pustervik, Stampen, Stigberget, Tingstadsvassen, Vasastaden
Klass 2
Trafik
Industri
Övrigt
500 > fordon/dygn < 10 000, p-platser
Industriområden där risken är liten för att verksamheten kan förorena dagvattnet, t ex
lager, kontor, lättare industri
Halvcentrala områden (exkl. villor och radhusområden)
Stadsdelar: Annedal, Bagaregården, Bräcke, Brämaregården, Bö, Färjestaden,
Gamlestaden, Guldheden, Högsbo, Johanneberg, Järnbrott, Kungsladugård, Kyrkbyn,
Landala, Lindholmen, Lunden, Majorna, Olskroken, Rambergsstaden, Sannegården,
Änggården
Klass 3
Trafik
Industri
Övrigt
< 500 fordon per dygn, GCM-stråk
Radhusområden, Villaområden, Grönområden
11.4 Definition av ”behandling”
Enklare behandling: Eftersträva LOD, fördröjning, översilning, utjämningsmagasin eller avledning i
öppet dike där så är möjligt och lämpligt.
Behandling: Behandlingsmetod som enligt erfarenhet ger en förbättrad dagvattenkvalitet såsom t ex
utjämningsmagasin med damm, våtmark, sedimentering, sänkbrunnar som töms, översilning med
efterföljande sedimentering etc. Metod väljs efter typ av yta.
Omfattande behandling: För allt starkt förorenat dagvatten bör rening genomföras innan dagvattnet
når recipient, även då recipienten är mindre känslig. Om lokal rening och utsläpp till recipient eller
avledning till avloppsreningsverket är mest lämpligt avgörs beror bla slamanvändningen vid
avloppsreningsverket och avgörs från fall till fall.
För trafikdagvatten är avsättningsmagasin eventuellt med efterföljande behandling i våtmark ett
alternativ. Ett annan metod kan vara oljeavskiljare. I andra hand välj behandlingsmetoder beskrivna
under behandling.
Metod väljs i övrigt efter typ av yta.
39
2003-02-12
11.5 Val av reningsmetod
I tabell nedan redovisas de flesta metoder som idag används för att förbättra dagvattnets kvalitet. En
bedömning av metodernas effekt och reningsgrad, där sådan finnes, redovisas också. Bedömningen är
hämtad från Larm, VAV 94-06.
Tabell. Reningsmetoder och avskiljningsgrad
Anläggning Metod för
Sediment Ptot
avskiljning
Dammar
Våta dammar
Sedimentering,
växtupptag,
nedbrytning
Torra dammar Sedimentering
Metaller
50-90% 30-90%
30-40% måttlig till hög
30-70% 10-30%
10-20% måttlig, låg för
lösta metaller
Infiltrationsanläggningar
Infiltrationsma adsorption,
gasin
nedbrytning,
filtrering,
biosorption
(=växtupptag),
sedimentation och
infiltration
Grönytor
nedbrytning,
filtrering, metaller
tas upp av
växtlighet
Infiltration,
sedimentation
Permeabel
adsorption,
asfalt
nedbrytning,
filtrering
Perkolationsanläggningar
Perkolationsma fysikalisk
gasin
fastläggning,
nedbrytning
Våtmarker
Artificiella
adsorption,
våtmarker och nedbrytning,
rotzonsanläggn filtrering,
biosorption
ingar
(=växtupptag),
sedimentation,
avdunstning och
kemisk utfällning
Naturliga
se ovan
våtmarker
Övriga reningsanläggningar
Oljeavskiljare bindning till
sediment
Fördröjningsm Sedimentering
agasin
Avsättnings- Sedimentering
magasin
Ntot
Öppna diken
Anm.
90%
60%
60% hög, låg för
hög avskiljning för partikulära
lösta metaller föroreningar, låg för lösta.
Förbehandling krävs.
70%
30%
25%
80%
Liten
Liten
80%
60%
80% Hög
50-90% Kräver låg marklutning. Kan bli
tungmetallackumulering i
växtligheten (lösta metaller). Bör
kombineras med dammar, infiltr ed
för att klara stora flöden.
50% Kräver låg marklutning. Gärna
damm efter.
Risk för igensättning
hög
hög
Hög
hög -
Våtmarken måste skördas. Gärna
komb. med dammar.
se ovan
se ovan se ovan
-
Bör ej användas.
Låg
Låg
låg
Låg
Måttlig
-
-
-
Avskiljer olja. Bör endast anv. som
förbehandling.
Se även dammar.
Hög
Låg
Låg
Hög, låg för
lösta
Generellt kan sägas att infiltration och perkolation av dagvatten främst bör utnyttjas för relativt rent
vatten med hänsyn till risk för igensättning (VAV94-06, Larm).
40
2003-02-12
Behandlingsmetoder för dagvatten är mycket svåra att mäta effekterna av. Pga stor spridning i
mätresultat inom och mellan dammar måste långa (och kostsamma) mätningar göras. Det är
anledningen till att speciellt mycket data inte finns att tillgå.
Ett problem som ofta förbises för många typer av anläggningar är utlakning av föroreningar vintertid
samt urspolning av fastlagda föroreningar vid stora flöden. Det kan därför vara lämpligt att tömma
slam före vintern samt att ge möjlighet till förbiledning vid höga flöden
Exempel på utformning av reningsanläggningar för dagvatten finns i ”Utformning och dimensionering
av dagvattenreningsanläggningar” (Larm 2000).
11.6 Säkerhet vid öppna dammar
När det gäller säkerhet vid öppna vattenytor och dammar är de två viktigaste lagarna PBL och
ordningslagen som båda säger att vattenanläggningar i byggd miljö ska ha ett tillfredsställande skydd
mot olycksfall. Däremot sägs inget om hur detta skydd ska se ut. Ordningslagen är tydligast och ger i
kapitel 3 det starkaste skyddet:
5 § Brunnar, bassänger och liknande anläggningar skall vara
försedda med de säkerhetsanordningar som behövs med hänsyn till
anläggningarnas belägenhet och beskaffenhet. Behovet av att
säkerhetsanordningen ger ett tillräckligt skydd mot olyckor med
barn skall särskilt beaktas. Anläggningens ägare eller den som till
följd av nyttjanderättsavtal eller på någon annan grund är i ägarens
ställe ansvarar för att anläggningen är försedd med nödvändiga
säkerhetsanordningar.
Regeringsrätten har med hänvisning till ovanstående paragraf funnit att särskilda säkerhetsanordningar
behövs vid dammar om de är belägna i anslutning till bostadsområden. Det aktuella fallet gällde
dammar för dagvattenrening i ett bostadsområde i Svedala. Frågan avgjordes i Regeringsrätten mål nr
1499-1998. Boverkets byggregler 1999 ger i kapitel 8:6 råd för hur man ska utforma dammar och
bassänger med skydd mot drunkning.
11.7 Projektförslag
• En dagvattengrupp bestående av SBK, Fastighetskontoret, Park- och Natur, va-verket,
kretsloppskontoret, miljöförvaltningen, Trafikkontoret och ev GRYAAB.
• Lära mer om hur man utformar anläggningar för lokalt omhändertagande av dagvatten och
förbättra tekniska lösningar.
• Öka kunskapen om Göteborgs recipienter och om källor, spridning, innehåll samt konsekvenser av
föroreningar i dagvatten.
• Inventering av hela Göteborg för att finna områden där LOD kan övervägas även om inga övriga
åtgärder planeras.
• Ta fram AMA/byggnadsföreskrifter för LOD-anläggningar. Se även ”Utformning och
dimensionering av dagvattenreningsanläggningar, VA-Forsk 2000-10.
41
2003-02-12
12 Begreppsförklaring
ABVA
Allmänna bestämmelser för brukande av Göteborgs kommuns allmänna
vatten- och avloppsanläggning.
Avloppsvatten
Gemensam benämning för spillvatten, dagvatten och dränvatten.
BOD, BS
Biokemisk syreförbrukning. Som ett mått på vattnets halt av lätt nedbrytbara
organiska föroreningar används den mängd syre som förbrukas för nedbrytning av
organiskt material i ett prov under 7 dygn (BOD7)
Bräddavlopp
Ett bräddavlopp är en anordning för avlastning av kombinerat system, där
avloppsvatten avdelas då vattenytan stigit till en viss nivå.
Från ett bräddavlopp avleds det blandade spill- och dagvattnet dels som
bräddvatten till vattendrag, dels som avloppsvatten i spillvattenförande ledning till
avloppsrening.
COD
Kemisk syreförbrukning. Mått på vattnets innehåll av organiska ämnen som
kan oxideras med bikromat CODcr respektive permaganat CODMn.
COD-värdet anger mängden syre som förbrukas vid oxidationen av organiska
ämnen i vattnet.
Dagvatten
Regn- och smältvatten som rinner av från hårdgjorda ytor gator, vägar, takytor o
dyl.
Dränvatten
Vatten som har infiltrerat eller perkolerat i marklager och som avleds genom
dräneringsledningar.
Duplikatsystem
Separerat avloppssystem med två ledningar där spillvattnet avleds i den ena
ledningen och dag- och dränvatten avleds i den andra.
Fosfor
Grundämne som i vatten förekommer som fosfat, polyfosfat eller organiskt
bundet. Fosfater ingår i en del tvättmedel. Fosfor spelar en viktig roll som närsalt
vid organisk tillväxt och risk för övergödning av vattendrag.
Förbindelsepunkt
Gräns mellan va-verkets och fastighetsägarens ansvarsområde, normalt 0,5 meter
utanför fastighetsgräns.
Infiltration
Vattnets inträngning i markytan.
Kombinerat system
Avloppssystem där spill-, dag- och dränvatten avleds i gemensam ledning.
Kväve
Grundämne som i vatten förekommer som ammoniumjon, nitrat, nitrit eller
organiskt bundet. Erfordras som näringsämne vid organisk tillväxt.
Kväve kan ha betydelse för övergödning av vissa havsområden.
LOD
Lokalt omhändertagande av dagvatten. Hantering av dagvatten inom det området
där det bildas och som därmed onödiggör eller minskar behovet av bortledande.
Kan åstadkommas genom infiltration, perkolationsmagasin eller lokal fördröjning
av dagvattnet.
42
2003-02-12
Nödutlopp
Anordning på spillvattenledningen i duplikat- eller separatsystem, som endast
träder i funktion vid driftstörning eller hög tillrinning orsakad av inläckage eller
felkopplade serviser.
Perkolation
Vattnets fortsatta transport genom marklagren efter att det infiltrerat.
Permeabilitet
Ett mått på vattengenomsläpplighet i mark.
Recipient
Ytvatten eller grundvatten som tar emot utsläpp av dagvatten, bräddvatten eller
renat avloppsvatten
Regnintensitet
Nederbörd per tidsenhet och ytenhet, uttrycks vanligen i liter per sekund och
hektar [l/s, ha].
Separering
Kombinerade avloppsledningar byggs om till duplikat eller separatsystem.
Separatsystem
Separat avloppssystem där spillvatten och ofta även dränvatten avleds i ledning,
medan dagvattnet tas om hand lokalt eller avleds i rännsten eller öppet dike.
Servisledning
Anslutningsledning mellan fastigheten och va-verkets huvudledning.
Spillvatten
Förorenat vatten från hushåll, industrier, serviceanläggningar o dyl.
Suspenderade
Uppslammade ämnen, dels sedimenterbara, dels svävande (kolloidala) ämnen, SS
ämnen. Bestäms genom filtrering.
Torrvädersflöde
I torrvädersflödet i spillvattenförande ledningar ingår förutom ett medelflöde av
spillvatten även dränvatten med i genomsnitt 40% av spillvattenflöde.
Tungmetaller
Metalliska grundämnen, t ex kadmium, bly, kvicksilver, koppar, zink.
Formen som tungmetallerna förekommer i har stor betydelse för den
biologiska tillgängligheten och möjliga miljöeffekter.
Verksamhetsområde
Område där vattenförsörjning och avlopp ordnas genom allmän va-anläggning.
Inom detta område tillämpas den kommunala va-taxan.
Återkomsttid
Genomsnittlig tid mellan regn med viss intensitet och varaktighet.
43
2003-02-12
13 Källor
Adrian, M. (1999), Bevattning med avloppsvatten - kväve och fosfor i kretslopp i Rådandefors,VAteknik CTH, Examensarbete 1999:1
Appelqvist, T. (1993), Ekologiskt särskilt känsliga områden i Göteborgs kommun, underlagsmaterial 1
ÖP93
Folkeson, L. (1994) Miljöeffekter av vägdagvatten. Litteraturöversikt (VTI Rapport Nr 391). Solna:
Statens väg- och transportforskningsinstitut.
GRYAAB Internrapport 1999:7 Provtagningar i referensområden - etapp 5, Dränerings- och dagvatten
GRYAAB. (2000) Miljörapport. Göteborg: GRYAAB Rapport 2000:4
GRYAAB. (1999) Provtagningar i referensområden, etapp 5. Göteborg: GRYAAB Rapport 1999:7
Göta älvs vattenvårdsförbund
Hamilton, R. S. och Harrison, R. M. (1991) Highway pollution Amsterdam: Elsevier Science
Publishers
Hauschild, M. (1996) Baggrund for miljøvurdering av produkter
Landner, L. och Lindeström, L. (1998) Koppar i samhälle och miljö. Stockholm: Svenska Miljö
forskargruppen
Landner, L. och Lindeström, L. (1998) Zink in society and in the environment. Stockholm: Svenska
Miljö forskargruppen
Larm, T (1994) Dagvattnets sammansättning, recipientpåverkan och behandling. VA-Forsk 94-06,
Stockholm
Larm, T. and Holmgren, A. (1999) Stormwater-GIS, A GIS planning tool for stormwater best
management practise. VATTEN 55, Lund
Larm, T., (2000) Utformning och dimensionering av dagvattenreningsanläggningar, VA-Forsk 200010, Stockholm
Malmqvist, P-A et al (1994) Dagvattnets sammansättning VA-Forsk 94-11
Malmqvist, P-A et al. (1999) Sources of Pollutants discharging to lake Trekanten, Stockholm.
Stockholm
Miljöförvaltningen Göteborg årsredovisning 1997
Miljöförvaltningen Göteborg, Metaller i vattendrag 1992-2000
Miljöförvaltningen Göteborg (1998), Strandskydd i Göteborg Områdesbeskrivningar, Rapport 1998:3a
Miljöförvaltningen Göteborg (1993), Policy för avloppsutsläpp i Göteborg, Rapport 1993:26
44
2003-02-12
Naturvårdsverket (Bo Bergbäck). (1998) Metaller i Stockholm, rapport 4952
Naturvårdsverket (1995), Användning av avloppsslam i jordbruket, rapport 4418
Naturvårdsverket (1990), Slam från kommunala reningsverk, Allmänna råd 90:13
Pettersson, Thomas J.R. (1999). Stormwater Ponds for Pollution Reduction.
Svensson G. (1995) Kompendium i va-ledningsteknik, Göteborg: Institutionen för VA-teknik,
Chalmers tekniska högskola
Statens Naturvårdsverk (1983) Dagvattenhantering Planering och miljöeffekter, meddelande 1/1983
Stockholms stad (1999) Källor till föroreningar i Stockholms stad, del 1 metaller
Stockholms stad (2000), Kopparflödet måste minska, broschyr
SweClim (Swedish Regional Climate Modelling Programme) Årsrapport 1998; Klimatet i framtiden
http://www.ivl.se/miljo/db/intro.asp
Va-verket Göteborg (1993), Åtgärdsplan avlopp
VAV (1995), Servisledningar Råd och Anvisningar för allmän och enskild del av va-serviser,
Publikation P75 feb1995
VBB Viak (1997) Schablonhalter av föroreningar och näringsämnen i dagvatten. Stockholm
Wenzel, H. et al. (1996) Miljøvurdering af produkter, (UMIP)
45
2003-02-12