Antipsykotisk läkemedelsbehandling
Medicinering är grundläggande i behandlingen av psykoser. Läkemedelsbehandling bör
kombineras med andra behandlingsinsatser som socialt stöd, patient- och anhörigutbildning,
familjestöd och arbetsrehabilitering.
Antipsykotiska läkemedel (eller neuroleptika som de tidigare kallades) har flera
behandlingseffekter:
• Tar bort eller minskar:
-Hallucinationer (t ex röster eller syner)
-Underliga eller skrämmande idéer (vanföreställningar)
-Tankekaos
-Oro och ångest
• Främjar sömnen
• Stabiliserar humöret
• Kan motverka passivitet och brist på motivation
Antipsykotiska läkemedel är inte beroendeframkallande och de förebygger återfall i
psykossjukdomen och minskar därmed också risken för att bli inlagd på sjukhus.
Antipsykotiska läkemedel dämpar den kemiska överaktiviteten (blockerar signalsubstansen
dopamin) i hjärnan hos personer som drabbats av psykossjukdom.
Alla läkemedel som används idag har biverkningar men genom att ta så låga doser som
möjligt kan svåra biverkningar i de flesta fall undvikas. Biverkningar som kan förekomma
är:
•
•
•
•
•
•
•
•
Skakningar och darrningar
Stelhet i kroppen
Rastlöshet och att man får svårt att sitta still
Trötthet
Ofrivilliga rörelser, främst i form av grimaserande, mun- och tuggrörelser, smackningar
etc
Muntorrhet
Viktuppgång
Sexuella funktionsstörningar
Antipsykotisk läkemedelsbehandling är oftast en kontinuerlig behandling under lång tid.
Varje år tas blodprover för att kontrollera att kroppens funktioner är ok.
Därtill mäts vikt, längd och midjemått årligen.
Det är viktigt att inte sluta plötsligt med mediciner på egen hand. Om man efter lång tids
behandling vill prova att försöka sluta med sin antipsykotiska medicin bör man göra det
mycket försiktigt med långsam nedtrappning under lång tid och i samråd med sin läkare.
Eventuella biverkningar försvinner först medan den antipsykotiska effekten sitter i längre.
Det kan därför dröja länge innan man återinsjuknar och märker att man egentligen behöver
sin antipsykotiska medicinering.
