Med vilken rätt? Stereotypisering av romer – en fråga om s

TEOLOGISKA HÖGSKOLAN, STOCKHOLM KANDIDATUPPSATS, 15 hp Programmet i mänskliga rättigheter VT 2015 och demokrati Anna Widoff Med vilken rätt? Stereotypisering av romer – en fråga om strukturellt förtryck. Handledare: Susanne Wigorts Yngvesson Sökord: Romer, Stereotyper, Diskriminering, Strukturellt förtryck, Iris Marion Young English titel: With what right? Stereotyping Romas -­‐ A matter of Structural Oppression. Batchelor thesis, 15 credit Tack till: Ann, för att hon fanns när jag behövde henne som mest, älskade Signe, för ditt tålamod, Anders för vänskap och Susanne Wigorts Yngvesson för handledning och kloka åsikter. 2(49) 3(49) Abstract The purpose of this thesis was to investigate the mechanisms that contribute to the structural discrimination that stereotype and exclude Romas. With Iris Marion Young's definition of structural oppression stereotyping is the main contributer to this repression. Specially highlighted is Young's theorie on how the norms, accepted symbols and beliefs are institutionalized, and therefore never questioned. One question is how Roma are described in relation to cultural domination by the concept of normal and different. Government's White Paper shows how the Roma in Sweden for 500 years have been characterized as "the Other”. Roma in Sweden has been limited by cultural dominans which, according to Young, is a central part of the structural oppression exercised by often well-­‐meaning citizens. Representatives of the Roma minority highlights the group's own responsibility to replace stereotypes with other images. The conclusion shows that stereotyping and rendering invisible of the Roma re-­‐
mains a structural barrier to inclusion. As they in themselves prove to be the driv-­‐
ing mechanism of exclusion, they need to get a key role in the strategies for Roma inclusion. 4(49) Vart ska vi gå
Hur länge
Någon närmar sig
någon avlägsnar sig
genom väglöst vara
Slutstroferna till Bi kheresko bi limoresko - känd romsk livsvisdom.1
1 Bi kheresko bi limoresko, original av Rajko Djuric. Slutstroferna, tolkade av Baki Hasan, är en känd
romsk livsvisdom.
2 Arbetsdepartementet, Den mörka och okända historien -­‐ Vitbok om övergrepp och kränkningar av 5(49) Innehållsförteckning Abstract……………………………...…………………………………………………………..………3 1. Inledning……………………………………………………………………………………….......7 1.1 Syfte och frågeställning…………………………………………………………………..8 1.2 Metod och material…………..…………………….……….……………………………..8 1.3 Avgränsning………………………………………………………………………..……….12 1.4 Tidigare forskning……………………………………………………………………..…13 1.5 Disposition……………………………………………………………………………...…..13 2 Romer i historia och nutid …………………………………………………..………....15 2.1 Sverige och romer-­‐ en historia av förtryck ……………………………......…15 2.2 Antiziganismen i Sverige……………………………………..…………...……....….17 2.3 Politiska strategier för romsk inkludering…………………………………..…......18 2.3.1 Strategier på europeisk nivå……...……..………………………………....…....19 2.3.2 Den svenska minoritetspolitiken…………….………………………………….19 3 Rättigheter för Sveriges nationella minoriteter…………………….……….22 3.1 Det internationella skyddet av nationella minoriteter………..……..…...22 3.2 Svensk lagstiftning för skydd av nationella minoriteter…………...........23 3.2.1 Diskrimineringslagen…………………………………..…………….…………....23 3.3 Europeiska domstolen och Europakonventionens artikel 8…………..24 3.3.1 Europeiska domstolens tolkning av artikel 8………………………...…....24 3.3.2 Aksu v. Turkey-­‐ ett rättsfall om stereotyper….…….………………...…....25 4 Stereotyper i teori och medier………………...……………....……………...………........26 6(49) 4.1 Stereotypers funktion…….…………………………………………………………….26 4.2 Stereotyper och myter…………….……….……….…….….…...………………...….28 4.3 Mediernas roll och ansvar…………….……….……...….….….………………...….29 4.3.1 Osynliggörande…………………………………….………………………………….30 4.3.2 Romernas ansvar..………..………………….………………………………..……..30 5 Filosofisk teori…………….……....................................................………………….…...32 5.1 Strukturellt förtryck………………………………………..…………………….…..32 5.1.1 Kulturell dominans…………………………….………………………………….34 5.2 Politik för inkludering och olikhet………..……………….……..…...…..……..35 5.3 Ansvar och skuld…………..................................................................…..……...…..36 6 Makt, representation och inludering -­‐ Analys…….…...................................37 6.1 Avslutande reflektioner………………………….…………………………………....41 6.2 Förslag på framtida forskning……………………………………………………....42 7 Sammanfattning……………………………………………………………………………....43 8 Referenser………………………………..……………………………………………………...45 7(49) 1 Inledning Den kända silverskonstnären Rosa Taikon var en fredagkväll för många år sedan gäst i en populär tv-­‐show. Jag var i tioårsåldern och älskade böckerna om Katitzi. Det var därför stort för mig att Rosa från böckerna, Katizis syster, var på tv. Nästa dag hade kvällstidningarnas löpsedlar feta rubriker om hur svenska folket rasade över “en zigenare på bästa sändningstid”. Jag blev ledsen, förstod inte. Den van-­‐
makt och olust jag tidigt upplevde för ett samhällsklimat där rasistiska uttalanden om romer och deras påstådda tillkortakommanden kunde passera oemotsagda, grundade ett intresse för etniska minoriteter i allmänhet och romer i synnerhet, som jag som vuxen behållit. Europas största minoritet har förföljts av fördomar genom historien. 1900-­‐talets många registreringar och kartläggningar av romer har tillsammans med forsk-­‐
ning, undersökningar och ett rådande vetenskapliga synsätt bidragit till att såväl förstärka marginaliseringen som hålla liv i nedsättande stereotyper om romer.2 Det finns gott om missvisande stereotyper som måste ersättas med fakta och an-­‐
gripas och förstås i sitt sammanhang. Föreställningar om att romer stjäl, är smut-­‐
siga eller har vandringen i blodet är myter som lever kvar.3 Fortfarande publicer-­‐
as böcker där romer och resande porträtteras som tjuvar och lösdrivare.4 Även i verk avsedda för barn presenteras dessa missvisande beskrivningar.5 Men också “vetenskapliga skrifter” kan förstärka dessa stereotyper.6 Romerna har under alla tidsperioder karaktäriserats som ”de Andra”7, vilket har genererat nedsättande föreställningar om romer som annorlunda och som resulterat i en ömsesidig misstro mellan romer och icke-­‐romer.8 För att förstå situation i dag är det nöd-­‐
2 Arbetsdepartementet, Den mörka och okända historien -­‐ Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-­‐talet, (Ds 2014:8, Stockholm, Regeringskansliet, 2014), s. 286-­‐287 3 Karl-­‐Axel Jansson & Ingmar Schmid (red), Ett fördrivet folk, Antologi om förtryck och diskriminering av romer/zigenare/resande. (Stockholm: Forum för levande historia, 2007), s. 86 4 ibid., s. 24 5 ibid., s. 91 6 ibid., s. 86 7 SOU2010:55, s.138 8 SOU2010:55, Romers rätt– en strategi för romer i Sverige, Betänkande av Delegationen för romska frågor, s.189 8(49) vändigt att också förstå den historiska kontexten och den spiral av orsak och verkan där stereotyper vuxit fram och levt vidare från generation till generation. Bristen på tillit till myndigheten, som många romer känner, har sin grund i de historiska övergreppen.9 1.1 Syfte och frågeställning Det huvudsakliga syftet med denna studie är att undersöka vilka strukturella mekanismer som gör att romer både stereotypiseras och osynliggörs, samt att undersöka vilken roll stereotyper spelar för möjligheten till inkludering. Utgångspunkten för studien är att pröva om antiziganismen kvarstår som ett strukturellt hinder trots svenska regeringens inkluderingssatsning med ny minoritetspolitik, förstärkt rättsskydd och en vitbok där regeringen tar på sig ansvaret för 1900-­‐talets kränkningar. För att uppnå syftet kommer min frågeställning att kompletteras av två analysfrågor. • Vilka mekanismer bidrar till den strukturella diskriminering som stereotypiserar och osynliggör romer? Analysfrågor: • Vilka argument kan hittas för och emot att stereotypiseringen av romer kan ses som en del av ett strukturellt förtryck och skulle rättsliga principer kunna tillämpas för att motverka ett sådant förtryck? • Hur beskrivs romer i förhållande till kulturell dominans genom begrepp som normal och annorlunda? 1.2 Metod och material Jag kommer i uppsatsen att kombinera två metoder för att lägga grunden till dis-­‐
kussionen om stereotyper och diskriminering av romer i Sverige. Studien inleds med en deskriptiv genomgång av romernas historia och nutid ur ett diskrimi-­‐
neringsperspektiv. Forskningsstrategin är att med en rättsvetenskaplig metod 9 Arbetsdepartementet, 2014, s. 290 9(49) göra en översikt av de rättigheter som specifikt relaterar till romer, som varande en av Sveriges nationella minoriteter. Tyngdpunkten läggs vid en filosofisk metod där jag presenterar och diskuterar stereotyper, mediernas ansvar samt struktu-­‐
rell diskriminering och inkludering. I uppsatsens analys för jag samman delarna och undersöker argumenten som ska hjälpa mig att besvara min forskningsfråga. Flera metoder i kombination kan ge ett bredare material och därmed också ett mer tillförlitligt underlag för tolkning och slutsatser.10 Med den juridiska meto-­‐
den kan rättsläget överblickas utifrån relevanta dokument och genom den kvali-­‐
tativa filosofiska metoden, med vilken jag gör en hermeneutisk tolkning, får jag möjlighet att vara öppen för vilka vägar forskningen tar. Uppsatsen bygger inte på en given hypotes, men har ett normativt ideologiskt förhållningssätt i både forskningsfrågor och val av teori. Jag kommer använda mig av Youngs rättvise-­‐
teorier om strukturellt förtryck och inkludering som tolkningsraster för att disk-­‐
utera, analysera och besvara studiens frågeställning. Min ontologiska inriktning står bakom den hermeneutiska devisen “det finns ingen slutgiltig sanning som vi kan nå genom kunskapsprocesser, bara allt djupare förståelse.”11 Som brukligt vid filosofiska metoder kommer jag vara ett tydligt subjekt vid den kritiska ana-­‐
lysen, där mina egna värderingar blir tydliga. Min vetenskapsteoretiska ansats är konstruktionistisk.12 Studien utgår från en induktiv ståndpunkt men har även ett deduktivt angreppsätt, i det att jag använder mig av tidigare kunskap och andras teorier. Gränsen mellan induktiv och deduktiv kan vara svår att dra då förståelsen växer fram och går fram och tillbaka mellan teori och ny kunskap.13 Den historiska översikten utgår till stor del från regeringens Den mörka och okända historien -­‐ Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-­‐
talet och SOU 2010:55 Romers rätt -­‐ en strategi för romer i Sverige. Kommissionen mot Antiziganisms nysläppta rapporter, liksom Fonden för Mänskliga rättigheters nya skrift Har Sveriges romer fått upprättelse? kommer att användas. För presen-­‐
tation av strategier för romsk inkludering används Regeringens strategi för romsk inkludering 2012-­‐2032 och Europeiska kommissionens EU Framework for Natio-­‐
nal Roma Integration Strategies. Detta kapitel är en faktabas för att kunna sätta 10 Bryman, Samhällsvetenskapliga Metoder. (Malmö: Liber, 2011), s. 555 11 Bryman, s. 32-­‐35 12 Bryman, s. 36 13 Bryman, s. 26-­‐29 10(49) uppsatsens senare problembeskrivning i kontext och förstå mekanismerna och komplexiteten i diskursen romer. Med en rättsdogmatisk metod fastställs minoritetsrättigheter, men för att hitta juridiska argument till en rättighetsbaserad diskussionsplattform används också ett rättsanalytisk angreppssätt. Europakonventionens (ECHR) artikel 8 belyses särskilt, där rätten till kulturell identitet och pesonliga integritet ingår. Ett upp-­‐
märksammat domslut rörande kränkande stereotyper i Europeiska domstolen är Aksu v. Turkey.14 För detta används material från domslut och rättsrapporter. Här undersöks hur domstolen förhållit sig till rätten om skydd mot angrepp på en individs heder och anseende som en del av rätten till respekt för privatlivet.15 Även om min studie primärt avser den svenska minoriteten romer är det en transnationell etnisk folkgrupp och det är därför nödvändigt att titta även på övriga Europa. En studie om stereotypers orsak och verkan är inte skriven på kandidatnivå i Sverige, vilket gör denna uppsats extra angelägen. Med en kvalitativ filosofisk metod16 diskuteras begreppsbildning och teorier om stereotypisering samt hur romer beskrivs i förhållandet till begrepp som normal och annorlunda, etnicitet och mediekonstruktion. För att hålla en kritisk inställning till materialet i de filosofiska delarna av uppsatsen kommer jag använda en variabel av källor. Kulturteoretikern Stuart Halls bok Representation -­‐ Cultural Representation and Significant Practices är relevant. Som material används också flera rapporter som undersökt medias roll för reproduktionen av stereotyper, så som SOU 2006:21 Mediernas Vi och Dom -­‐ Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen och Europeiska Kommissionens Combating antiRoma Prejudism and Stereotypes through Media. Material av medieforskarna Ylva Brunes och Jesper Strömbäck kommer också att användas, liksom SOU 2005:112 Demokrati på svenska -­‐ Om strukturell diskriminering och politiskt deltagande. Min filosofiska ingång är rättviseteoretikern Iris Marion Young. Hennes teorier rör sig mycket kring frågor om strukturellt förtryck, rättvisa, dominans, demo-­‐
krati och minoriteter. Dessa frågor är aktuella för mitt syfte -­‐ att undersöka mek-­‐
anismer runt stereotyper och strukturell diskriminering av den svenska romska 14 Aksu v. Turkey, 15.03.2012 (Applications nos. 4149/04 and 41029/04) 15 European Convention on Human Rights (ECHR), Artikel 8
16 Bryman, s. 34 11(49) minoriteten. Young använder begreppet strukturellt förtryck som ett vidare rättvisebegrepp för att beskriva de systematiska orättvisor och begräns-­‐ningar som drabbar vissa grupper i ett samhälle till följd av, ofta omedvetna föreställ-­‐
ningar och beteendemönster. Jag kommer att använda mig av fyra av Youngs böcker: Justice and the politics of differens, Inclusion and Democracy, Att kasta tjejkast: Texter om feminism och rättvisa och Responsibility for Justice. Som kom-­‐
paration till Youngs material låter jag hennes argument möta andra filosofer, så som Martha Nussbaum och John Rawls. Dessa filosofer har ett mer liberalfilo-­‐
sofisk förhållningssätt, vilket ger materialet en transparens och en bredare argumentationsgrund. Young har tidigare gått i polemik med Nussbaums och Rawls teorier så jag förväntar mig finna motargument hos dem. I analysen “Makt, stereotyper och inkludering” appliceras Youngs argument på mina forsknings-­‐
frågor. Validiteten beskriver om en studie är giltig i förhållande till sanningen, och relia-­‐
bilitet om studiens resultat är tillförlitligt och resultaten kan återskapas av andra forskare vid ett senare tillfälle. För en kvalitativ studie där tolkning står i fokus är detta ovidkommande då forskaren drar sina egna slutsatser utifrån material och teori. I denna undersökning kommer resultatet vara byggt på filosofiska teorier i relation till rapporter och tidigare forsning som tolkas av mig. De går således inte att upprepas av någon annan med samma resultat som följd. Gällande validitet kommer jag att undersöka det som syftet anger, men för en fördjupad insikt snar-­‐
are än sanning, i enlighet med en hermeneutisk tradition där tolkning och förstå-­‐
else står i fokus. Liksom vid all forskning är etiska principer viktigt och forskning-­‐
en måste utföras med respekt för människovärdet.17 Jag har haft en del etiska och moraliska betänkligheter inför denna uppsats. Som alla har jag ofrånkomligt en ryggsäck fylld med värderingar och erfarenheter med mig när jag skriver. Detta färgar mitt val av ämne, teori och syfte. I förordet till Justice and the Politics skriver Iris Marion Young om att vara vit, medelklass och inte från någon av de marginaliserade grupperna. Hon har som kvinna däremot erfarenhet av att behöva kämpa för sina rättigheter, betonar hon.18 Jag är också vit, medelklass – och kvinna – och har, liksom Young, betänkligheter om huruvida jag kvalificerar mig för att skriva om en marginaliserad grupp. Romer har genom historien blivit kartlagda och forskade om många gånger, och jag är medveten om 17 Codex, Etiska principer. Regler och riktlinjer för forskning. http://codex.vr.se/etik9.shtml 18 Iris Marion Young, Justice and the Politics of Difference, (Princeton: Princeton University Press,1990), s.14 12(49) att det därför kan vara känsligt att bli objektifierad.19 Jag kan heller inte låta bli detta ämne, då det är allför viktigt. Mina moraliska grundvärderingar låter mig inte vila förrän mänskliga rättigheter gäller för alla och vi blir bedömda enbart utifrån våra handlingar. 1.3 Avgränsning Fokus kommer att läggas på Sverige och den svenska minoriteten romer som om-­‐
fattas av den nationella minoritetspolitiken. Jag kommer inte att beröra frågan om de rumänska romer som högst tillfälligt är här eller den debatt som detta givit upphov till, annat än hur det eventuellt berör svenska romer. I de historiska del-­‐
arna används ibland begreppen”zigenare” och ”tattare”, då dessa benämningar härrör sig från dåtiden. Sedan sent 1990-­‐tal används benämningen romer och resande. Romer är diskriminerade inom områdena utbildning, arbete, bostad och hälsa. Detta är viktiga och komplicerade områden som jag av utrymmesskäl inte kom-­‐mer att gå närmare in på. I uppsatsens juridiska del, då rättsfallet Aksu v. Turkey belyses, ligger fokus på ECHR:s artikel 8, även om också artiklarna 14 och 10 har relevans för detta domslut. Vid förkortning av internationella traktat kommer den internationella förkortningen användas. Will Kymlicka, och hans liberala teorier om minoritetsgrupper rättigheter i en mångkulturell stat, hade varit ett möjligt alternativ till Young som teoretisk ram. Kymlicka har många argument om minoritetsgrupper och kulturell tillhörighet, och menar bland annat att då ”den sanna jämlikhetens kärna ligger i hur olikheter tillgodoses” är det viktigt att de gruppspecifika rättigheterna finns för att tillgodo-­‐
se olikheterna mellan olika grupper i samhället, vilket är intressant i diskursen om romer i Sverige.20 Om kulturell dominans, som inbegriper Youngs diskussio-­‐
ner om annorlundaskap, stereotyper och osynliggörandet, har han mindre att tillföra. Väl medveten om att regeringens vitbok till viss del kritiserats, bland annat från romskt håll, exempelvis för att den inte har en oberoende instans som avsändare, har jag ändå valt att använda den och andra statliga rapporter (vissa med romsk medverkan) som material och källa till Sveriges historia av förtryck av romer. Av 19 Laura Palusou, En inventering om forskningen av romer i Sverige (Uppsala, Centrum för multietnisk forskning, 2008), s.31 20 Kymlicka, Will, Mångkulturellt Medborgarskap, (Nora: Nya Doxa, 1998), s. 119 13(49) oro för att beskrivningarna av diskrimineringen inte skall uppfattas som objekt-­‐
iva har jag valt att fokusera på dessa källor istället för litteratur skrivna av ex-­‐
empelvis romska författare som Hans Calderas, Katarina Taikon eller Ian Hancock, romsk professor och forskare. Jag kommer konsekvent att använda ordet stereotyp, inte negativ stereotyp som blir en tautologi, det vill säga en om-­‐
sägning av samma sak. 1.4 Tidigare forskning Det finns en del forskning som är relevant för förståelsen om stereotypisering av marginaliserade grupper (se material under 1.2). Det har däremot inte funnits mycket svensk forskning om antiziganism, men 2013 kom Jan Selling, fil.dr i hist-­‐
oria, ut med undersökningen Svensk antiziganism. Fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar. I Född fördömd -­‐ ett europeiskt dilemma (2010) lyfter Irka Cederberg fram svarta sidor ur Europas historia och nutid och frågar hur länge förföljelserna av världsdelens största minoritetsfolk ska få fortgå. I Resandefolket. Från tattare till traveller (2002) liknar Bo Hazell förföljelsen av ”tattare” vid judeförföljelsen och drar paralleller till nazismen. Han beskriver ”tattar-­‐myten” som uppstod i 1800-­‐talets mediesamhälle och hur ”tattarnas” påstådda kriminalitet blev ett kärt ämne bland journalisterna under 1930-­‐ och 1940-­‐talen. Om romers historia av diskriminering finns även avhandlingarna Zigenarfrågan. Intervention och romantik, (Norma Montesino-­‐Parras, 2002) och Bortom all ära och redlighet (Birgitta Svensson, 1993) Ett antal kandidatuppsatser med syfte att undersöka hur romer beskrivs i sven-­‐
ska medier har skrivits. Flertalet undersöker tryckt media med en kvalitativ innehålls-­‐ eller textanalys. 1.5 Disposition Efter första kapitlets (1) inledning kommer uppsatsens kapitel två (2) att presen-­‐
tera en översikt över romernas historia i då och nutid utifrån ett svenskt diskri-­‐
mineringsperspektiv. Översikten bygger till stor del på den vitbok där svenska regeringen tar på sig skulden för antiziganismen som präglat Sveriges förhåll-­‐
ningssätt till romer och resare. Här redogörs också för antiziganism, den rasism som drabbar romer och som nu öppet erkänns som något som finns i det svenska samhället och måste bekämpas. Här beskrivs också de politiska strategier för romsk inkludering som lanserats av både Europakommissionen och Sveriges regeringen. Detta ger en faktabas för att kunna sätta romernas nuvarande situa-­‐
14(49) tion i kontext och för att förstå mekanismerna och komplexiteten runt varför romerna, Europas största minoritet, också är den mest utsatta folkgruppen.21 I det juridiska kapitel tre (3) redogörs för mänskliga rättighetstraktat och lag-­‐
stiftning som specifikt relaterar till den romska befolkningen. Fokus läggs också på ECHR:s artikel 8. Ett rättsfall i Europeiska domstolen (ECtHR) belyses närm-­‐
are, då det rör stereotypisering av romer. Sammantaget belyser kapitel två och tre romernas historiska och juridiska ställning. Kapitel fyra (4) diskuterar teorier om stereotypisering, “dem och vi” och mediernas roll -­‐ begrepp och diskussioner som återkommer både inom de filosofiska teorierna och i studiens analyskapitel 6. I kapitel fem (5) redogörs för Iris Marion Youngs filosofiska teorier om struk-­‐
turell orättvisa, kulturell dominans, “politik för olika”, skuld respektive ansvar och inkludering. Kapitel fem lägger bryggan till det sjätte kapitlets analys, då Young är teoriramen som jag använder mig av för att där besvara mina forskar-­‐
frågor. Kapitel sex (6) är en analys om makt, representation och inkludering. Där riktar jag mina analysfrågor till Youngs teorier vars argument appliceras på den huvudsakliga frågeställning, vilken jag ämnar besvara. Young blir således mitt tolkningsraster till materialet, gällande både romernas historia, nuvarande situ-­‐
ation, stereotyper, makt och inkludering. Här görs också en avslutande reflektion samt förslag på vidare forskning. Kapitel sju (7) utgör en sammanfattning. 21 European Commission, EU Framework for National Roma Integration Strategies up to 2020, (Bryssel, 2011) 15(49) 2 Romer i historia och nutid Romerna har i varje historiskt skede karaktäriserats som ”de Andra”, ett utan-­‐
förskap som varar in i modern tid.22 Femhundra års försummelse och övergrepp tar tid att reparera.23 2.1 Sverige och romer – en historia av förtryck Romerna i Sverige delas in i fem olika grupper: resande och finska romer (Kaale-­‐
romer) som kom på Sverige 1500-­‐talet, svenska romer (Kelderash) som kom i slutet av 1800-­‐talet, de utomnordiska romerna som kom från östra Europa från 1960-­‐talet och framåt och de nyanlända romerna som främst kommer från forna Jugoslavien.24 Det gemensamma språket är romani chib, ofta kallat romani eller romanés, men bara i Sverige talas ett tjugotal varianter. Romerna i Sverige kan inte betraktas som en homogen grupp då det finns olika kulturella och religösa variationer.25 I Sverige får inte etnisk registrering förekomma och huruvida en person räknas som rom bygger på självidentifikation. Många har undvikit att identifiera sig som romer för att undvika fördomar och diskriminering, och däri-­‐
genom ofta förlorat tillgången till sin kultur och sitt språk.26 I 1800-­‐talets romantiska anda formades nationalstaten och svenskheten som etnisk definition, vilket ledde till ett behov av likformighet. I enlighet med lös-­‐
driveri-­‐ och utlänningslagstiftningen sågs romer som utlänningar eller lösdriv-­‐
are. Med industrialiseringen, den allmänna rösträtten och folkhemsbygget inklud-­‐
erades fler, men de som inte levde som majoriteten – de ”annorlunda” – utestäng-­‐
des fortfarande. De romer som inte var mantalsskrivna på fast adress hade ingen rösträtt och föll inte under skolstadgan.27 I Uppsala grundades 1922 Rasbiolog-­‐
22 SOU2010:55, Romers rätt– en strategi för romer i Sverige, Betänkande av Delegationen för romska frågor, s. 137-­‐138 23 ibid., s.24 24 ibid., s.81 25 SOU2010:55, s. 113 26 ibid., s.82 27 ibid., s.137-­‐138 16(49) iska institutet och till chef utsågs en av de mest inflytelserika rasbiologerna i världen, Herman Lundborg. Han hade politikernas uppdrag att upprätthålla ”hög kvalitet på den svenska folkstammen” och lade stort fokus på just romerna.28 Mellan 1934 och 1974 hade Sverige en långtgående steriliseringslagstiftning som tillkom i syfte att ”höja” befolkningens kvalitet. Lagstiftningen pekade inte sär-­‐
skilt ut romer för steriliseringsåtgärder men i praktiken drabbades en avsevärt stor andel romer, framförallt resande. Romer utsattes också för godtyckliga och rättsosäkra tvångsomhändertaganden av sina barn, baserat på förevändningen att de var ”uppenbart olämpliga” att sköta barnen.29 Under andra delen av 1900-­‐
talet tvättades rasideologin sakta bort och ersattes av välfärdssveriges syste-­‐
matiska kartläggnings-­‐ och registreringsmani. Åtgärderna var nu mer reform-­‐
inriktade. Romerna skulle assimileras och anpassas för sitt eget bästa, räddas från sitt undermåliga sätt att leva och skyddas från sig själva och sin egen kultur. Genom dessa åtgärder blev också kontrasterna mellan “det normala” och “det avvikande” skarpa och tydliga.30 Mellan 1914 och 1954 gjorde invandringslagen att Sveriges gränser var stängda för migranter av romsk härkomst. Inreseförbudet innebar att romer på flykt undan nazisternas koncentrationsläger inte kunde få en fristad i Sverige.31Trots att minst en halv miljon romer utrotades i nazisternas läger togs inte detta folk-­‐
mord upp vid Nürnbergrättegångarna efter krigets slut. Romska överlevare för-­‐
vägrades dessutom hjälp och kompensation. Efter 35 års förnekelse erkände Västtyskland först 1981 att naziregimen på rasmässiga grunder sökt utrota, inte bara judarna, utan även romerna.32 Europaparlamentet röstade den först den 15 april 2015 igenom en resolution som officiellt erkänner antiziganismen i Europa samt förintelsen av romer under andra världskriget.33 28 Catomeris, Christian, Det ohyggliga arvet: Sverige och främlingen genom tiderna. (Stockholm: Ordfront, 2004), s.127 29 Arbetsdepartementet, 2014, s. 97-­‐100 30 ibid., förord+s. 286-­‐287 31 2010:55, s.140-­‐141 32 Jansson & Schmid, 2007, s. 18 33 European Parliament, P8_TA-­‐PROV(2015)0095, ”International Roma Day – anti-­‐Gypsyism in Europe and EU recognition of the memorial day of the Roma genocide during WW II”. 17(49) Diskrimineringsombudsmannen (DO) menar att den akademiska forskningen om romer i Sverige har spelat en avgörande roll för statens förhållningssätt till ro-­‐
mer.34 “Zigenarexperterna” var ofta majoritetssamhällets enda länk till gruppen. En “expert” var författaren Ivar Lo-­‐Johansson, som var fascinerad av romernas livsform. Han ville ”[…] rädda det sista vandringsfolk på jorden”. Katarina Taikon, som på 1960-­‐talet kämpade för att förbättra situationen för de svenska romerna, angrep Ivar Lo-­‐Johansson i sin debutbok Zigenerska. Taikon, som föddes i tält 1938, såg Ivar Los idealisering av kalla tält och ständiga vandringar som fördoms-­‐
fullt och bakåtsträvande. Katarina Taikons medborgarkamp tvingade samhället att erkänna romers rätt till bostäder, utbildning och arbete.35 Den 23 september 2013 avslöjade tidningen Dagens Nyheter ett hemligt register hos polisen i Skåne. I akten “Kringresande” fanns mer än 4000 romer, varav över 1000 barn. Registret bestod av personuppgifter och släktband mellan romska familjer, men noterade varken varför personen registrerats eller om det fanns misstanke om brott. Romer kräver nu upprättelse och att omfattningen av kart-­‐
läggningen utreds. Fallet kommer troligtvis att tas upp i Europeiska domstolen. Kommissionen mot Antiziganism betonar att registreringen har fått allvarliga konsekvenser för romers tilltro till polisen och andra myndigheter som nu åter raserats.36 I maj 2015 bad den nya rikspolischefen Dan Eliasson Sveriges romer om ursäkt och erkände att polisen gjort fel. En möjlig orsak till varför romer har registrerats är att många i Sverige växt upp i en miljö där romer porträtterats på ett visst sätt och att det bagaget säkert omedvetet har påverkat polisen, spekule-­‐
rade Eliasson.37 2.2 Antiziganismen i Sverige Begreppet antiziganism omfattar uteslutningsmekanismer som diskriminering och fördomar, sociala strukturer, regelsystem och tolkningar av bestämmelser 34 DO (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering), Diskriminering av romer i Sverige: rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering av romer. (Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, 2004) 35 Jansson & Schmid, 2007, s. 39-­‐41+68 36 Kommissionen mot Antiziganism, April 2015: Registrering av romer, (Stockholm:Regeringskansliet, April 2015), s. 5-­‐8+18 37 Dagens Nyheter: ”Dan Eliasson: Vi gjorde fel, vi ska bättra oss”, (Stockholm, 8.5.2015) 18(49) som innebär systematiska inskränkningar av de mänskliga rättigheterna för ro-­‐
mer.38 Den baseras på, å ena sidan främlingsfientlighet, negativa stereotyper, myter och religiösa föreställningar om den romska gruppen, och å andra sidan av ett allmänt förnekande av en lång historia med diskriminering av romer. I grund-­‐
en ligger föreställningen att den romska gruppen är en ras med medfött sämre egenskaper än andra folk.39 Att negativa föreställningar om romer inte på allvar ifrågasatts gör att de fortlever. Detta påverkar deras villkor till en egen grupp-­‐
identitet med egna resurser att delta i samhället på lika villkor.40 Regeringen slutstycke i vitboken bör återges ordagrant: “Mot bakgrund av vad som har identifierats med vitboken finns det fog för konstat-­‐
erandet att romer i Sverige under 1900-­‐talet har utsatts för antiziganism, vilket inte på allvar har erkänts eller ifrågasatts. Antiziganism är fortfarande en del av många romers vardag i Sverige och en bidragande orsak till romers låga tillit till samhället och majoritetssamhället i stort. En viktig förutsättning för att övervinna bristen på tillit och vinna förtroendet är åtgärder som ifrågasätter stigmatiserande tankemönster om romer och motverkar antiziganism. Lika viktigt är att erkänna och ta ansvar för de övergrepp och kränkningar som har begåtts mot romer under 1900-­‐talet”.41 Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) är romer en av de grupper som är särskilt utsatta för stereotypa föreställningar inom rättsväsendet. Det är också ytterst få antiziganistiska hatbrott som klaras upp. Endast en procent av hatbrottsanmäl-­‐
ningarna med antiziganistiska motiv från 2012 hade personuppklarats den 31 mars 2014.42 2.3 Politiska strategier för romsk inkludering Då Sverige tillhör EU och romer dessutom är en transnationell etnisk folkgrupp kan deras situation i Sverige inte ses isolerat från övriga Europa. 38 SOU2010:55, s. 166 39 SOU2010:55, s.82 40 Arbetsmarknadsdepartementet, 2014, s. 288-­‐289 41 ibid., s. 290-­‐291 42 Bråttförebyggande rådet (Brå), “Hatbrott 2013”, s. 70 19(49) 2.3.1 Strategier på europeisk nivå I över ett decennium har EU:s institutioner regelbundet uppmanat medlemsstater och kandidatländer att förbättra den sociala och ekonomiska integrationen av romer. För att goda avsikter ska leda till konkreta åtgärder har Europakommissi-­‐
onen satt upp ett ramverk för nationella romska integreringsstrategier, som an-­‐
ger mål för romsk integration på nationell, regional och lokal nivå. Integrationen är en dubbelriktad process som kräver ett förändrat tänkesätt hos majoritets-­‐
befolkningen och av medlemmar av de romska gemenskaperna.43 Europa-­‐ kommissions ramstrategi har kritiserats för att ha förbisett mediers nyckelroll, att stereotyper måste utmanas och radio-­‐ och tv-­‐program på romska språk stöd-­‐
jas. Även utbildning av journalister och främjande av romsk kultur har efterfrå-­‐
gats i strategin. Europakommission håller med om att media kan göra mer och poängterade att de därför publicerat skriften ”Combating anti-­‐Roma Prejudices and Stereotypes through the Media".44 2.3.2 Svenska minoritetspolitiken På uppdrag av regeringen inrättades 2007 Delegationen för romska frågor för att förbättra romernas situation utifrån Sveriges internationella åtaganden. Syftet var att främja romernas rättigheter och bryta den politiska och sociala marginali-­‐
seringen.45 År 2000 ratificerade Sverige Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och Europeiska stadgan om landsdels-­‐ eller minoritetsspråk.46 Ramkonventionen och minoritetsspråkstadgan utgör grunden för den svenska minoritetspolitiken. Samtidigt erkändes romer som en nationell minoritet i Sve-­‐
rige. Ratificeringarna innebär att Sverige har förbundit sig att aktivt skydda 43 European Commission, EU Framework for National Roma Integration Strategies up to 2020, (2011) 44 European Broadcasting Union, “EBU talk sheds light on the importance of media in Roma integration”, (3.10.2013)
45 Arbetsmarknadsdepartementen, Regeringens strategi för romsk inkludering 2012-­‐2032, (Stockholm: Regeringskansliet, 2013) 46 Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (1995) och europeiska stadgan om landsdels-­‐ eller minoritetsspråk (1992)
20(49) romer, stärka deras möjligheter till inflytande och stödja minoritetsspråket så att de hålls levande.47 Minoritetslagen började gälla från 1 januari 2010. Enligt lagen ska det allmänna, det vill säga myndigheter och andra offentliga organ, ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i de frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med representanter för minoriteterna i sådana frågor.48 Regeringens strategi för romsk inkludering 2012–2032 baseras på förslag från Delegationen för romska frågors betänkande Romers rätt – en strategi för romer i Sverige som lämnades in till regeringen i juli 2010.49 I mars 2014 publicerades regeringens arbete Den mörka och okända historien – Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900 talet (Ds 2014:8) vilket öppnade ett nytt kapitel i svensk historia.50 Regeringens påstådda syfte med boken är att dels ge ett er-­‐
kännande åt offren och deras anhöriga, men också visa “hur stereotyper och fördomar vuxit fram och levt vidare från generation till generation”och hur dessa legat till grund för den statliga politiken. Regeringen menar att okunskap om övergreppen och kränkningarna gör att skulden för romernas nuvarande utan-­‐
förskap oftast läggs på dem själva.51 Regeringens tar i Vitboken på sig skulden för den förda politiken och hoppas att det ska bidra till att förtroendet mellan romer och myndigheter kan återupprättas.52 Fonden för mänskliga rättigheter anser att Sveriges ”romasatsning” inte fokus-­‐
erat på gottgörelseaspekten och påtalar att ingen uttalad sannings-­‐ och förso-­‐
ningskommission har skapats med det syftet, trots att Delegationen för romska frågor rekommenderade det i sitt betänkande.53 47 Arbetsmarknadsdepartementen, Regeringens strategi för romsk inkludering 2012-­‐2032, (Stockholm: Regeringskansliet, 2013) sid. 5-­‐6 48 Minoritetslagen (2009:724), 5§ 49 Arbetsmarknadsdepartementen, (2013) 50 Arbetsmarknadsdepartementen, (2014) 51 ibid., s.12 52 ibid., s.288 53 Hartmann, Ylva L. och Gerdes, Hanna, Har Sveriges romer fått upprättelse? (Stockholm: Fonden för Mänskliga Rättigheter, 2015) 21(49) Kommission mot Antiziganism inrättades av regeringen i mars 2014 med syftet att åstadkomma en kraftsamling i arbetet mot antiziganism och hjälpa till att överbrygga förtroendeklyftan som finns mellan den romska gruppen och samhället i övrigt.54 54 Kommisionen mot AZ (dir. 201:47), (Rapport, 16 .04.2015), s. 5 22(49) 3 Rättigheter för Sveriges nationella minoriteter Att vara sin egen livsarkitekt har många gånger betraktats som signifikativt för ett människovärdigt liv. Det innebär att personer blir respekterade för sina livsval och sitt särskilda sätt att vara och uttrycka sig. Respekten för den mänsk-­‐
liga värdigheten sätter fokus på hur ens personlighet tar sig uttryck i världen. Alltsedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (UDHR) kom 1948 har begreppet människors inneboende värde haft en central roll i det inter-­‐
nationella samfundets arbete kring mänskliga rättigheter. Deklarationen, som ligger som grund för de flesta efterkommande FN-­‐traktat, statuerar i sin första artikel att alla människor är “lika i värdighet och rättigheter” och “bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap”. Särskilt i förorden till FN:s senare konventioner har uttrycket ”human dignity” ofta förekommit. För att tillförsäkra alla lika möjligheter finns ett genomgående förbud mot diskriminering i UDHR.55 3.1 Det internationella skyddet av nationella minoriteter Förutom UDHR, ramkonventionen och minoritetsspråkstadgan finns det en rad internationella traktat av betydelse för minoriteters rättigheter i Sverige. Några av de centrala FN konventionerna är: • Internationella konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) och Internationella konventionen om de ekonomiska, sociala och kultur-­‐
ella rättigheterna (ICESCR), båda från 1966. Sverige har inte ratificerat tilläggs-­‐
protokollet till ICESCR som antogs av FN:s generalförsamling 2008 och som ger individer klagorätt. • Internationell konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (ICERD, 1966). CERD-­‐kommittén kom år 2000 ut med General Recommendation No. 27, som rekommenderar åtgärder mot stereotyper i media.“[..] a false inter-­‐
pretation of freedom of the press enabled the media to attack and express 55 Hans Ingvar Roth, “Mänsklig värdighet som grund för de de mänskliga rättigheterna”. Ur: Elenius, Lars (red.), Är vi inte alla minoriteter i världen? Rättigheter för urfolk, nationella minoriteter och invandrare. (Stockholm: Ordfront Förlag, 2009-­‐2011), s. 70 23(49) opinions against the dignity of the Roma.” 56 CERD påtalade 2008 att Sverige bör vidta kraftfulla åtgärder för att komma åt den utbredda diskrimineringen av romer.57 3.2 Svensk lagstiftning för skydd av nationella minoriteter Europakonventionen är sedan 1995 inkorpererad i svensk lag och därmed direkt tillämpbar i Sverige.58 3.2.1 Diskrimineringslagen År 2009 ersatte en sammanhållen lag, Diskrimineringslagen (DL), flera tidigare lagar. DL ska motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter och ska därför skydda romer mot diskriminering, då etnisk till-­‐
hörighet är en av diskrimineringsgrunderna.59 Med etnisk tillhörighet avses nationellt eller etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande och skyddar de flesta områden.60 Diskrimineringsombudsmannen (DO) ska verka för att diskriminering på grund av exempelvis etnisk tillhörighet inte förekommer på några områden av samhällslivet. DO påpekade efter avslöjandet 2013 av Skåne-­‐
polisens registrering av romer, att skyddet i DL mot registrering på etnisk grund bör ses över, då detta nu inte omfattar verksamhet inom polisen61 Enligt DO, är rättigheterna inom olika områden starkt sammankopplade och skapar en spiral-­‐
effekt. ”Den diskriminering och de strukturella hinder som antiziganismen utgör inom ett samhällsområde påverkar tillgången till rättigheter inom andra områden och får övergripande samhälleliga konsekvenser. Diskriminering av romer på bostadsmark-­‐
naden påverkar romska barns möjligheter till kontinuerlig skolgång, vilket i sin tur 56 UN, CERD, General Recommendation No. 27: Discrimination against Rom, (2000-­‐08-­‐16) 57 UN, CERD Kommittén, Concluding observations, CERD/C/SWE/CO/18. 58 Lag 1994:1219 om den europeiska konventionen 59 Diskrimineringslag (2008:567). I kraft 2009 då lagen om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering upphörde att gälla. 1 kap. 1§ 60 2008:567. 1 kap. 4§ 1-­‐4pt. 61 Kommissionen mot Antiziganism, Rapport “Registrering av romer” (Stockhom, Regeringskansliet, April 2015), sid 18 24(49) påverkar möjligheterna att komma in på arbetsmarknaden”.62 DOs arbete utgår från att det finns ett behov av samhällelig kunskapsutveckling om samband mellan individuella kränkningar och diskriminerande strukturer.63 3.3 Europeiska domstolen och Europakonventionens artikel 8 En god förståelse av Europeiska domstolens för mänskliga rättigheter tillämpning av Artikel 8 är en nödvändig förutsättning för att det ska finnas ett tillfreds-­‐
ställande skydd också i de nationella lagarna.64 3.3.1 Europeiska domstolens tolkning av artikel 8 Artikel 8 i ECHR skyddar privatliv, familjeliv, hem och korrepondens. Rätten till privatliv omfattar exempelvis personlig autonomi, rätten att utveckla sin egen personlighet, integritet, personuppgifter, heder och rykte.65 Att etnisk identitet innefattas i personlig autonomi påminner domstolen om i fallet Aksu v. Turkey.66 Då artikel 8 skyddar individens rätt att uttrycka sin identitet bör detta innefatta en traditionell romsk livsstil.67 Domstolen har fastslagit att medlemsstaterna med anledning av romernas “vulnerable position as a minority”68 har en positiv skyld-­‐
ighet att underlätta romernas livsstil. Europadomstolens ordförande Dean Spielmann betonar att värdet av heder och rykte är sammankopplat med möjlig-­‐
heten att leva ett normalt liv som en social varelse och argumenterar därför för 62 DO (Diskrimineringsombudsmannen), 2011: Romers rättigheter – diskriminering, vägar till rättigheter och hur juridiken kan bidra till att förändra romers livsvillkor (2011), s.60 63 ibid., s.14 64 N.A. Moreham,“The Right to Respect for Private Life in the European Convention onHuman Rights: A Re-­‐examination”, (Wellington: Victoria University, 2008), sid. 45 65 Europeisk konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, (COE, ECHR, 1950) 66 Aksu v. Turkey, §58 67 N.A. Moreham, 2008, s. 70 68 D.H. v Chech Republic, (2007) 25(49) att individens intresse att skyddas från ärekränkande attacker av sin person ska falla inom artikel 8.69 Då skånepolisens omfattande registrering kan vara ett brott mot Europakonven-­‐
tionens artikel 8 kan det komma att bli ett fall för Europadomstolen.70 3.3.2 Aksu v. Turkey – ett rättsfall om stereotyper Den 15 mars 2012 kom den första domen från Europadomstolen där det uttryck-­‐
ligen erkänns att artikel 8 innebär positiva skyldigheter för staten att skydda individer som tillhör etniska minoriteter mot stereotyper.71 Sökanden, M. Aksu, hävdade att han var offer för de kränkande stereotyper som förekom i tre statligt finansierade akademiska böcker, samt att dessa degrade-­‐
rade hans romska identitet och hänvisade därför till kränkning av artikel 8.72 ECtHR fann att ingen kränkning skett, men väsentligt är att domstolen för första gången erkände att “[...]stereotypisering av en grupp, då den nått en viss nivå, kan påverka gruppmedlemmarnas känsla av identitet och egenvärde. Stereotyper av detta slag kan ses som att de påverkar privatlivet för medlemmarna i gruppen”.73 ECtHR betonar att regeringar bör fortsätta sina ansträngningar för att bekämpa stereotyper av romer.74 I kritiken mot domen poängteras att ECtHR missat till-­‐
fället att skapa rättsliga principer och ännu en gång satt yttrandefrihet framför diskriminering, vilket underminerar Europakonventionens effektivitet att ta itu med stereotyper och strukturell diskriminering.75 En av domarna hade en skilj-­‐
aktig mening och ansåg att “[...] en fortsatt stereotypiseringen av romer måste få 69 Spielmann, Dean – “Recent trends in the case-­‐law of the EhtCR”, (London, 2008) s.185 ECtHR erkände officiellt denna hållning 2007 i Pjeifer v Austria och har sedan praktiserat den många gånger, exempelvis i Axel Springer v Germany (2012), §83. 70 Kommissionen mot Antiziganism, (April 2015) 71 ECHR Blog, “Aksu Grand Chamber Judgement-­‐short guest post”, Dr.Theo Rosier (15.3.2012) + Strasbourg Observer, “Stereotypes of Roma: Aksu v. Turkey in the Grand Chamber”, Alexandra Timmer, (20.3. 2012) 72 ECtHR, Annual Report 2012, s. 89 73 Aksu v. Turkey, §58 74 Aksu v. Turkey, §38, §75+44 75 The Equal Rights Trust, “Missed Opportunity to Analyse Stereotyping under Article 14”, (London, 22.3.2012) 26(49) ett slut. Det vore högst olyckligt om ECtHR tolererar uppvigling till diskriminer-­‐
ing av det slag som förekommer i böckerna”.76
4 Stereotyper i teori och medier Stereotyper om romer har levt vidare från generation till generation och redan i inledningen till Vitboken erkänner regeringen att dessa stereotyper “har fått ligga till grund för den statliga politiken”.77 Århundraden av uteslutning har genererat nedsättande föreställningar om romer som annorlunda vilket resulterat i en öm-­‐
sesidig misstro mellan romer och icke-­‐romer.78 Romerna har under alla tidsperi-­‐
oder karaktäriserats som ”de Andra”. Att kunna definiera ett vi – “de svenska”, förutsätter att “de Andra” existerar.79 4.1 Stereotypens funktion Stereotyper är enkla och väl beprövade redskap som arbetar gränssättande. Sociologen och kulturteoretikern Stuart Hall menar att stereotyper förenklar människor till ett fåtal karaktärsdrag vilka överdrivs samtidigt som alla andra karaktärsdrag reduceras. Stereotyper bygger på åtskillnad och delar utifrån normer för vad som är normalt in människor i kategorier, där de exkluderade kategoriseras som ”de Andra”. Genom att konstruera stereotyper bibehålls en social och symbolisk ordning.80 Stereotyper används oftast i sammanhang där det råder maktåtskillnad och följer vad Jacques Derrida kallar “åtskiljandets logik”. Derrida menar att de binära polerna alltid innehåller en maktaspekt, där en pol är 76 Aksu v. Turkey, Dissenting Opinion, p.10 77 Den mörka och okända historien -­‐ Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-­‐talet (Regeringskansliet, 2014), s.12 78 SOU2010:55, Romers rätt– en strategi för romer i Sverige, Betänkande av Delegationen för romska frågor, s.189 79 SOU2010:55, s.138 80 Stuart Hall, Representation. Cultural Representation and Signifying Practices, (Los Angeles, London m.fl.: SAGE Publications, 1997), s.257-­‐258. 27(49) dominant.81 De etniska hierarkierna i samhället reproducerar föreställningarna om det “normala vi” och de “onormala dem”. Genom koppling mellan represen-­‐
tation, annorlundaskap och makt är stereotypen en hörnsten i en praktik av symboliskt våldförelse, menar Hall. Makt att klassificera, att förminska eller för-­‐
göra.82 Thomas Hylland Eriksen hävdar i sin bok Etnicitet och nationalism, att grupper måste ha kontakt med varandra och kunna uppfatta den andra gruppen som kulturellt annorlunda för att etnicitet över huvud taget ska kunna uppstå 83. Poängen är att själva etniciteten är en aspekt av en relation, och inte en egenskap hos en grupp, betonar Eriksen.84 Medieforskaren Ylva Brune menar liksom Hall att stereotypisering består i upp-­‐
repningen av en tematik och rollfördelning som upprätthåller skillnader mellan kulturer. Dessa föreställda skillnader översätts till egenskaper hos individer, som ofta får representera hela gruppen eller kulturen, till skillnad från ”vi” som har in-­‐
dividuella egenskaper och representerar ett ”normaltillstånd”. Egenskaperna eller problemen som tillskrivs “de Andra” är främmande eller framstår som ett hot mot oss och vår identitet. Ofta är denna systematiserade exkludering inte märkbar för de grupper som utövar den, påpekar Ylva Brune.85 Förnekande av diskriminering är en av de mekanismer som bidrar till dess repro-­‐
duktion. Eftersom diskrimineringen ofta är omedveten är den, enligt teorin om strukturell diskriminering, nära förbunden med detta förnekande.86 ”Med strukturell diskriminering på grund av etnisk[...]tillhörighet avses regler, normer, rutiner, vedertagna förhållningssätt och beteenden i institutioner och andra samhällsstrukturer som utgör hinder för att i praktiken uppnå lika rättigheter och möjligheter oavsett etnisk tillhörighet[...]. Sådan diskriminering kan vara synlig eller 81 Hall, s.235. + Derrida myntade “dekonstruktion”, en poststrukturalistisk analys avseende binäriteter, (1974) 82 ibid., s.259. 83 Thomas Hylland Eriksen, Etnicitet och nationalism. (Nora: Nya Doxa, 1993), s.28. 84 ibid., s.28 85 SOU 2006:21, Mediernas Vi och Dom -­‐ Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen, s.94-­‐
95+91 86 ibid., s.12 28(49) dold och den kan ske avsiktligt eller oavsiktligt.”87 4.2 Stereotyper och myter Vad som i text eller bild presenteras är däremot bara en del av stereotypen. På ett djupare plan ligger det underförstådda – det som indikeras men inte uttalas.88 Stereotyper etsar sig fast och förs vidare och tidigare stereotypiserade teman återanvänds som etablerad kunskap.89 Föreställningen om den förföriska zig-­‐
enerskan, romen som lurar av dig pengar, rövar bort barn eller älskar det fria tältlivet är exempel på stereotyper som levt och frodats under lång tid.90 Stereo-­‐
typer av romer har ofta fått stå oemotsagda i litteratur, filmer, läromedel. Mer än någon annan bok, utgiven på svenska, har Viktor Rydbergs roman Singoalla från 1857 format den stereotypa bilden av romer. I boken, som har filmatiserats och återutgivits många gånger, beskrivs romer som tjuvaktiga och grymma. Målaren Carl Larsson har illustrerat boken, vilket understryker karaktären av national-­‐
klenod. Etnologiprofessor Karl-­‐Olov Arnsberg ger 140 år senare följande bild av romerna i Sverige: “En modern svensk zigenare bor exempelvis i stockholmsförorten Rinkeby och kör omkring i en gammal Volvo, eller – när affärerna går bra – i en blänkande ny Mercedes. Hans fru ordnar den huvudsakliga försörjningen från socialtjänsten”.91 Rasistiska karikatyrer har en lång historia i västerländsk visuell kultur. Att baga-­‐
tellisera förekomsten av rasstereotypa bilder genom att hävda att det finns andra, värre, problem som till exempel diskriminering inom rättsväsendet eller på arb-­‐
etsmarknaden, är historielöst. Rasistiska ideologier har till stor del vilat på just rasstereotypa bilder. Med hjälp av bilden, eller snarare nidbilden, av zigenaren, juden eller afrikanen har rasismen avhumaniserat vissa människor och därige-­‐
87 Kommittédirektiv för utredningen Makt, integration och strukturell diskriminering, (Sveriges riksdag, Dir.2004:54) 88 ibid., s.263 89 SOU 2006:21, s.117 90 Jansson & Schmid, s. 86-­‐90 91 K.O Arnsberg, Svenskar och zigenare – En etnologisk studie av samspelet över en kulturell gräns. (Stockholm: Carlsson Bokförlag, 1998), s.11 29(49) nom rättfärdigat särbehandlingen av dem.92 4.3 Mediernas roll och ansvar Media påverkar människors attityder, sympatier, antipatier och vilja att handla. Medieforskaren Jesper Stömbäck hävdar att den svenska demokratin bör betra-­‐
ktas som en medialiserad demokrati. De flesta hämtar sin information om sådant som ligger bortom den egna vardagen i media, som på så sätt påverkar de poli-­‐
tiska processerna genom urval och presentation. “Om kunskap är makt, och kun-­‐
skap bygger på information, så har alltid de som kan påverka informationen och vilka den sprids till möjlighet att utöva makt”, skriver Strömbäck.93 Enligt Svenska statens maktutredningen (SOU 1990:44) är media det tredje maktcentrat i Sverige. En makt som ska kontrollera makten men som ofta inte granskar sin egen roll i reproducerandet av de etniska orättvisorna i samhället.
Media tillskrivs ofta en stor ansvarsroll för reproduktionen av de “normala vi” och de avvikande “andra”, som befäster de etniska hierarkierna i samhället. Inter-­‐
aktionen med andra maktcentra, som till exempel det politiska systemet, utbild-­‐
ningssystemet och marknaden har dock också stor inverkan på människors syn av romer.94 Ylva Brune har gjort flera studier av hur romer synliggörs i svenska dagstidning-­‐
ars nyhetsrapportering. Hon menar att rapporteringen av romer ändrat karaktär mellan 1962 och 2007. “Det finns 2007 fortfarande en diskriminerande struktur i journalistiken, men ingen explicit rasism”, menar hon men poängterar dock att romer fortfarande mycket sällan kommer till tals. Undersökningen visar att rom-­‐
er generellt framträder i tre roller – som offer för diskriminering, som ”tack-­‐
samma mottagare för samhällsinsatser” eller som enskilda talanger inom kultur-­‐
eller sportgenren.95 Enligt Brune verkar nyhets-­‐ och ekonomigenrerna, där de generella samhällsfrågor formuleras, vara minst mottagliga för förändring mot en 92 Lawen Mothadi och Devrim Mavi (red.), Rasismen i Sverige. Nyckeltexter 2010-­‐2014 (Stockholm: Natur & Kultur, 2014), s.13-­‐14, För mer läsning om rasstereotyper och antiziganism, s. 172-­‐ 240 93 Strömbäck, Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation (2009), 13+83 94 SOU 2006:21, Förord 95 SOU, 2010:55, s.193 30(49) icke-­‐diskriminerande och inkluderande journalistik, medan kultur-­‐, nöjes-­‐ och sportgenrerna bättre speglar samhällets etniska mångfald.96 4.3.1 Osynliggörande Romerna utsätts för en motsägelsefull diskriminering. De beskrivs i stereotyper samtidigt som de osynliggörs i debatten, i sociala media och i nyhetsrapportering. Att vara utestängd från den offentliga arenan är enligt Brune den allvarligaste formen av exkludering, eftersom det i sig är ett budskap om vilka grupper som har något viktigt att tillföra det offentliga samtalet.97 Den relativa frånvaron av nyheter som tar upp rasism och diskriminering kan i sig ses som uttryck för en diskursiv diskriminering.98 4.3.2 Romernas ansvar I Europakommissionens skrift Combating anti-­‐Roma Prejudices and Stereotypes through the Media poängteras såväl medias roll som vikten av romers eget ansvar för att bemöta fördomsfulla stereotyper. Förändringen måste främst komma från romerna själva. Romer anklagas ofta för att vilja leva separerat men strävar, en-­‐
ligt skriften, tvärtom mot lika status i samhället där delaktighet och inflytande är nyckelorden för respekt och synlighet. Fördomar och hat riktat mot romer har som en resultat av den ekonomiska krisen i Europa ökat, men med den har också kampen för romers lika rättigheter tilltagit. Mediernas kan även spela en avgör-­‐
ande roll när det gäller att minska stereotypisering av romer. Med sociala mediers intåg i vår vardag är påverkan på människors attityder sär-­‐
skilt påfallande. Valery Novoselsky på European Roma Information Office (ERIO), föreläser om romska frågor runt om i världen.99 Även han, menar att romer måste ta ett eget ansvar för att förändra. Eftersom våra attityder primärt kulti-­‐
veras av vad vi ser och hör på tv, radio eller online, och vad vi läser om i tid-­‐
96 SOU, 2006:21, s.108-­‐110 97 SOU, 2006:21, s.92-­‐93 98 SOU, 2006:21, s.103 99 The European Roma Information Office (ERIO) främjar politisk och offentlig diskussion om romska frågor genom fördjupad information till EU: s institutioner, romska civila organisationer och statliga myndigheter. 31(49) ningar, är han övertygad om att stereotyperna inte kommer att ändras förrän annan information syns så mycket att människor måste omvärdera den tidigare bilden. För att vända stereotyper till att istället bli positiva representationer måste romer inse att verktyg som används av ”motståndarna” också är tillgäng-­‐
liga för dem själva. Han föreslår speciellt digitala medier och sociala nätverk som plattformar för att kontra mediernas stereotyper. “Om en inte en omtänksam och sympatisk representation av en nästan 12 miljoner stark europeisk minoritet, sker, så förblir integrationsmålen, samhällsförändringen, sammanhållningen och bilden av öppnare samhälle, en illusion,” framhäver Valery Novoselsky.100 Inrätt-­‐
ande av olika romska medier är också en nyckelfaktor för integrering och ett viktigt steg för denna process. Rätten till information på romani har en tredubbel betydelse. Det vidgar kompetensen, bidrar till social inkludering och är en källa till information. Novoselsky nämner särskilt svenska Radio Romano som ett bra exempel.101 100 Valery Novoselsky, Roma Virtual Network, “Shaping Attitudes Towards Roma Via On-­‐line Media”, (2013) 101 ibid., “The role of media in the process of implementation of Roma National Integration Strategies”, (2013) 32(49) 5 Filosofisk teori Den amerikanska rättviseteoretikern Iris Marion Young teorier rör sig kring frå-­‐
gor om förtryck, rättvisa, dominans, demokrati och minoriteter. Detta är frågor som är relevanta för mitt syfte -­‐ att undersöka mekanismerna bakom strukturell diskriminering och stereotypisering av romer. Jag har därför valt Youngs teorier som mitt filosofiska ramverk. Young har ett vänsterpolitiskt perspektiv och har sin grund i den deliberala demokratimodellen. Hennes utvidgning av rättvisebegreppet, bortom ett snävt fördelningspolitiskt perspektiv, har särskilt uppmärksammats.102 5.1 Strukturellt förtryck Young menar att vi för att förstå vad rättvisa innebär också måste lära oss att se det förtryck som är inbyggt i de demokratiska välfärdsstaternas strukturer.103 Konsekvenserna för grupper, exempelvis romer, som inte ges plats i det fria samtalet och därmed är utan makt och inflytande är angelägna att upp-­‐
märksamma. Förtryck betraktas i den traditionella politiska teorin som något en tyrannisk makt utövar på sin befolkning, inte något som drabbar grupper. Young menar att begreppet förtryck ändrat innebörd till att inbegripa de hinder och begränsningar som idag orättvist drabbar vissa grupper till följd av välmenande medborgares vardagliga och normala regler och beteenden”.104 Universella värden utgår från att alla har samma moraliska värde. Rättvisan krä-­‐
ver därför att de uppfylls för alla människor. Mot dessa universella värden står två villkor som både tillsammans och var för sig definieras som orättvisa – för-­‐
tryck och dominans. Med förtryck syftar Young på hinder för personlig utveckling och med dominans, hinder för individuellt självbestämmande.105 Förtryck har en strukturell karaktär snarare än ett uttryckligt tvång. Normer, sedvanor, ved-­‐
102 Iris Marion Young var en av världens ledande politiska filosofer. Hon avled i cancer den 31 juli 2006. 103 Young, Iris Marion, Att kasta tjejkast: texter om feminism och rättvisa, (Atlas, Stockholm,2000a), s.52-­‐
54 104 Young, Iris Marion, Att kasta tjejkast: texter om feminism och rättvisa, (Atlas, Stockholm,2000a) 105 ibid., s.45 33(49) ertagna symboler och föreställningar ligger inbäddade i institutionaliserade reg-­‐
ler och rutiner. Orsakerna till förtrycket är att dessa regler i samhället aldrig ifrågasätts. Det strukturella förtrycket syftar således på de orättvisor som drabbar specifika grupper i vårt samhälle som en följd av omedvetna föreställ-­‐
ningar och beteendemönster och som aktualiseras i kulturella stereotyper, i var-­‐
dagliga möten och i media. De produceras och reproduceras systematiskt i sam-­‐
hällets ekonomiska, politiska och kulturella institutioner, som en del av vår kul-­‐
tur.106 Förtryck och dominans är således, enligt Young, hinder för människors utveckling och som kräver att strukturer och sociala relationer analyseras på ett sätt som är oförenligt med den liberala individualismen som idag dominerar det politiska samtalet.107 Young anser att John Rawls och andra individfokuserade rättviseteo-­‐
retiker, underlåter att ta hänsyn till ojämlikheter då de utgår från en homogen allmänhet.108 Young kritiserar också Rawls för hans universellt moraliska håll-­‐
ning. Man kan inte bedömma en moralisk princip om den inte är satt i ett socialt och historiskt sammanhang, men placerad i en kontext kan den per definition inte längre vara universell.109 Skenbart neutrala och universella principer kan miss-­‐
gynna och stänga ute de redan förfördelade, menar Young.110 Hur vi ser på social olikhet, är en grundläggande fråga för Young.111 Gruppen går före individen och, liksom Hylland Eriksen och Stuart Hall, menar hon att grupper endast existerar i relation till andra grupper.112 Young delar in förtrycket i fem kategorier – exploatering, marginalisering, makt-­‐
löshet, kulturell dominans och våld. För att en grupp ska betraktas som förtryckt räcker det med att något av kriterierna uppfylls. Grupper eller individer kan också drabbas av olika kombinationer av förtryck.113 Av de fem formerna av för-­‐
106 ibid., s.53-­‐54 107 ibid., s.50-­‐51 108 Young, Iris Marion, Responsibility for Justice, (Oxford: Oxford University Press, 2011), s.65-­‐67 109 Young, Iris Marion, Justice and the Politics of Difference, (Princeton: Princeton University Press, 1990), s.104 110 ibid., s.164 111 ibid., s.157 112 ibid., s.43 113 Young, 2000a, Kapitlet “Förtryckets fem ansikten” eller “Five Faces of Oppression” i Young, 1990 34(49) tryck menar Young att marginalisering förmodligen är den allvarligaste, efter-­‐
som den utestänger människor från att delta i produktionen och gör det ”omöjligt för den uteslutne att använda och utveckla sina personliga resurser i samman-­‐
hang som skapar socialt anseende”.114 För att därmed undersöka de mekanismer som leder till strukturella eller institutionella förhållanden och som sätter gränser för vad människor kan göra med sina liv, är kategorin kulturell dominans central. 5.1.1 Kulturell dominans115 En dimension av förtryck, som drabbar underordnade grupper i allmänhet och et-­‐
niska minoriteter i synnerhet, är vad Young kallar kulturell dominans, en på olika sätt motsägelsefull dimension. Att vara kulturellt dominerad innebär för gruppen som är utsatt att den är osynliggjord samtidigt som den framställs i stereotypa bilder, skiljs ut som annorlunda och tvingas förhålla sig till sin tillskrivna roll. Stereotyper genomsyrar samhället och uppfattas i regel som ”självklara och ovedersägliga”.116 Kulturell dominans inrymmer det förhållningssätt som romer i Sverige både his-­‐
toriskt och idag tvingas underkasta sig, att bli betraktade som ”de Andra” – de som inte levde som majoriteten, de som framstår som annorlunda, som ett hot mot oss och vår identitet. Genom att avindividualisera personer till en kategori som exempelvis ”rom”, och göra dem osynliga eller förminska och förenkla dem genom steretyper, avhumaniseras de som rationellt tänkande och handlande personer. Beroende på föreställd (o)likhet i förhållande till normens ideal till-­‐
skrivs människor en position i det ”mångkulturella Sverige”, som också ofta leder till svårighet att få arbete, utbildning och boende.117 Både stereotypiseringen, osynliggörandet och annorlundaskapet är konsekvenser av att de dominerande grupperna framställer sig själva, sina erfarenheter och sin kultur som allmängiltig.118 Utan att de oftast förstår det själva, projicerar de då 114 Young, 2000a, s. 72 115 Young använder benämningen “cultural imperialism”, som i Att kasta tjejkast har översatts på svenska till kulturell dominans. 116 Young, 1990, s. 58-­‐59 117 SOU2005:112, s.27 118 Young, 1990, s. 59 35(49) sina egna erfarenheter och perspektiv på mänskligheten och framställer dem som universellt giltiga. Eftersom de dominerande grupperna kontrollerar de viktiga kommunikations-­‐ och informationsverktygen kommer deras kulturyttringar spri-­‐
das socialt och geografiskt, och deras kultur kommer att stå för det normala.119 5.2 Politik för inkludering och olikhet Som ett normativt ideal, menar Young att demokrati betyder politisk jämlikhet.120 Endast genom inkludering och politisk jämlikhet kan demokratin vara moraliskt legitim, eftersom de som måste följa eller anpassa sig till de politiska besluten då haft en del i deras uppkomst.121 Young argumenterar därför för grupprepresen-­‐
tation och kulturell pluralism. Om marginaliserade eller underrepresenterade grupper som sällan får komma till tals och vars perspektiv är exkluderade i de politiska diskussionerna, istället inkluderas, fördjupas demokratin.122 En positiv självdefinition till den egna gruppens särart är, enligt Young, en väg till befrielse från förtryck. Hon förespråkar en olikhetspolitik och anser att jämlikhet, byggd på ömsesidigt respekt och erkännande av varandras självdefinition, bör skapas mellan socialt och kulturellt skilda grupper.123 Young argumenterar för att den politik som vill slå vakt om olikheterna måste omdefiniera jämlikheten. Medan likhetsidealet utgår från att jämlikhet förutsätter att alla behandlas lika, enligt samma regler och normsystem, menar Young istället att jämlikhet enligt olikhets-­‐
idealet ibland kräver att förtryckta eller missgynnade grupper särbehandlas.124 Youngs argument för att avvisa likhetsidealet och istället hävda en politik för olik-­‐
het, är att även om lagen i princip är lika för alla stämplas vissa grupper som av-­‐
vikande och annorlunda. Den formella likheten inför lagen har inte utplånat olik-­‐
heterna mellan social grupper. Om man biter sig fast vid att människor i grunden är lika och därför vägrar diskutera olikheter gör man det omöjligt att ens beskriva eller diskutera hur förtryck är fördelade i dagens samhälle. Skenbart neutrala och 119 Young, 2000a, s. 79 120 Iris Marion Young, 2000b, Inclusion and Democracy(Oxford: Oxford University Press, 2000b), s.23+57 121 Young, 2000b, s.61 122 Young, 2000b, s.148 123 ibid., s.163 124 Young, 1990, s. 157-­‐158 36(49) universella principer kan faktiskt missgynna och stänga ute de redan förfördel-­‐
ade.125 5.3 Ansvar och skuld Young argumenterar för att vi bör skilja mellan skuld och ansvar. Skuld, menar hon, är bakåtsträvande och får folk att vända sig inåt. Ansvar är däremot framåt-­‐
strävande och syftar till handling. En grupp kan inte tillskrivas skuld, till skillnad mot ansvar som kan vara både individuellt och strukturellt.126 Människor kan ha ansvar för något utan att ha skuld, menar Young. ”Icke-­‐illvilliga människor som passivt eller normalaktivt” bara följer samhället har ingen skuld, utan är produk-­‐
ter av att en ansvarslös politik, anser Young. Däremot har vi ett politiskt ansvar att övervaka samhälleliga institutioners görande och låtande, vara aktiva i det offentliga rummet, prata offentligt och stödja varandra.127 Alla människor har visserligen ett eget ansvar, men kan också hamna i kollektiva strukturer som de inte kan styra över, anser Young. Vi måste ta hänsyn till personens val och hand-­‐
lingar i förhållande till dessa hinder och möjligheter.128 Martha Nussbaum är kritisk till Youngs åtskillnad mellan bakåtsträvande skuld och framåtsträvande ansvar. Enligt Nussbaum är det svårt att möta framtiden utan att kunna kritisera historien. Detta är ett väsentlig argument, översatt till romernas situation. Nussbaum ifrågasätter varför inte uppriktig självrannsakan också kan leda till förändring.129 Likaså angriper hon Youngs åsikt om att ”icke-­‐
illvilliga” människor i samhället är produkter av en förd politik och därför inte har någon skuld, en hållning hos Young som Nussbaum tycker är motsägese-­‐
full.130 125 Young, 1990, s. 164 126 Young, 2011, s. xv 127 Young, 2011, s. xv+75-­‐79 128 Young, 2011, s. 45-­‐47 129 Young, 2011, s. xxi 130 Young, 2011, s. xxi 37(49) 6 Makt, representation och inkludering-­‐ Analys Young ser förtryck som hinder vilka begränsar grupper eller enskilda individer i ett samhälle i form av systematiska mönster, förankrade i normer och symboler. Dessa hinder är inbäddade i institutionaliserade regler och rutiner som aldrig ifrågasätts och, poängterar hon, som inte nödvändigtvis behöver vara överlagda eller avsiktligt planerade. De mekanismer som bidrar till den strukturella diskrimineringen låter sig inte beskrivas enkelt. Jag tolkar det som samma mönster, samma mekanismer som i det Young kallar förtryck. Strukturellt förtryck och strukturell diskriminering visar sig alltså inneha samma mekanismer och snarlika symptom. Young fram-­‐
häver att förtrycket får till följd att en viss kategori eller grupp av människor stängs ute och degraderas socialt. De mekanismer, som Young pekar ut, gör sig också gällande i den strukturella diskrimineringen som är så tydlig för den rom-­‐
ska minoriteten i Sverige. Det är förnekelse, rådande normer, sedvanor och regler, föreställningar och beteendemönster som uttrycks i stereotyper, liksom i vardagsmöten och i media. Det finns ofta en omedvetenhet om vad diskriminer-­‐
ingen får för konsekvenser för dem som drabbas. Stereotyper genomsyrar sam-­‐
hället och uppfattas i regel som självklara. De produceras och reproduceras syste-­‐
matiskt och upprepas så ofta att ingen egentligen ifrågasätter dess sanningshalt. Orsakerna till förtrycket är just att dessa regler i samhället aldrig ifrågasätts. Genom stereotypa beskrivningar villkoras vissa gruppers mänskliga värde. “De beskrivs i grova schabloner eftersom de uppfattas som speciella, avvikande var-­‐
elser, tillskrivs de särskild natur, som fästs vid deras hud och kropp[…]”. Osynlig-­‐
görandet och stereotyperna skapar en paradoxal upplevelse av att vara iögon-­‐
fallande och på samma gång osynlig. Konsekvenser är att de dominerande grupp-­‐
erna (d.v.s. majoritesgrupperna) framställer sig själva, sina erfarenheter och sin kultur som normal och allmängiltig och som det typiskt mänskliga. Ironiskt i detta sammanhang är att själva ordet rom betyder just människa. Att vara ute-­‐
stängd från arenan förmedlar ett budskap om vem som har något att tillföra. Det blir därmed ett bortsorterande av “de oviktiga”. Det strukturella förtrycket handlar inte främst om människors illgärningar mot “de Andra”, som exempelvis att en nynazist slår ner en rom på stan. Det handlar snarare om omedvetna handlingar eller mönster, om den utbredda diskriminer-­‐
38(49) ing som har satt sig i instititutionernas väggar, i betongen, i våra nedärvda nor-­‐
mer och värderingar och i våra regler om vad, hur och framförallt vem som är normal och vem som är annorlunda, och därför inte får vara med. Det är just detta som Young pekar på. Antingen osynliggörs minoriteten helt, och får inte vara med om att sätta dagordningen eller så stereotypiseras de till något som de själva inte känner igen. Då den strukturella diskrimineringen (eller förtrycket) oftast är omedveten, är den nära förbunden med ett förnekande. I svenskens självbild som god och neu-­‐
tral finns också föreställningen om Sverige som världsledande i rättvisefrågor. Vi pratar därför mest om antiziganismen i termer av uttalat hatiska handlingar som sker utan stöd av samhällelig kontext. Många som drabbas av detta förtryck vågar eller orkar inte säga ifrån och mörkertalet är därför stort när det gäller anmäl-­‐
ningar om diskriminering och hatbrott. Därför är det viktigt att marginaliserade grupper får göra sina röster hörda. I Europadomstolens praxisdomar gällande romer upprepas ofta att romerna är en ”särskilt sårbar grupp”. Det är förvisso ofta sant och liksom Young, anser jag att gruppspecifika rättigheter ibland behövs för att uppnå jämlikhet men att man dock måste vara försiktig med ett alltför paternalistiskt synsätt så att ”sårbar-­‐
heten” inte blir till en offerkofta och boja, vilket skulle kunna motverka ett bygga-­‐
nde av en identitet och en stark självbild, och som är en förutsättning för att kunna ta sin rättmätiga plats i samhället. I materialet i min studie har många lyft fram att romerna måste ta ett eget ansvar. Det är också upp till dem själva att aktivt vara med om att ersätta stereotyperna med andra representationer och därmed förändra bilden av sig själv, som på så många sätt är bidragande till hur situationen ser ut. Spridningen av den stereo-­‐
typa bilden av etniska minoriteter genom massmedia har en direkt effekt på människors åsikter om minoriteter och som återspeglar sig i bemötandet av dessa minoriteter. European Roma Information Office framhäver att stereotyp-­‐
erna inte kommer att ändras så länge inte en annan bild presenteras och repro-­‐
duceras så mycket så att människor måste börja omvärdera sin uppfattning. Även Europakommissionen anser att romer måste inta en aktiv roll i strävan mot för-­‐
ändring. Om det inte snart förmedlas en sanningsenlig representation av en mer än 12 miljoner stor europeisk minoritet, så förblir inkludering, samhällsföränd-­‐
ringar och bilden av öppnare samhällen en illusion. Här måste de dominerade grupperna utmana de rådande normerna. Det blir inte lätt, men det finns inget annat sätt. 39(49) I Europadomstolen (ECtHR) föll 2012 en dom rörande kränkande stereotyper i två uppslagsböcker. Yttrandefriheten fick företräde och därmed missades en möj-­‐
lighet att skapa praxis för hur kränkande stereotyper rättsligt kan bekämpas. Domstolen erkände däremot, för första gången, att artikel 8 i ECHR innebär posi-­‐
tiva skyldigheter för stater att skydda romer och andra etniska minoriteter mot stereotyper. En av domarna röstade för en fällande dom och betonade att “[...] en fortsatt stereotypiseringen av romer måste få ett slut. Det vore högst olyckligt om ECtHR tolererar uppvigling till diskriminering av det slag som förekommer i böckerna”. Domen blev omskriven och uppmärksammad, så på sätt och vis, flytta-­‐
des positionerna för hur artikel 8 kan tillämpas fram. Den här gången hade ECtHR att förhålla sig till balansgången mellan yttrandefrihet och en romsk mans anse-­‐
ende och integritet och dömde till yttrandefrihetens fördel. Vad det egentligen handlade om var dock en 12 miljoner stor europeisk minoritets heder och rykte mot två akademikers antiziganistiska uppslagsböcker. Domstolen kunde ha tagit upp fallet inom sitt nya tillämpningsområde ”right to reputation” och då skapat rättsliga principer för att motverka det strukturella förtryck som stereotyper är ett tydligt uttryck för. Att hitta argument för att stereotypisering av romer inte kan ses som en del av ett strukturellt förtryck är svårare. Utifrån Youngs perspektiv, och som annat av mitt undersökta material också visat, talar allt mot mot detta flitigt använda verktyg. Stereotyper kan diskuteras länge. En viss slags stereotyp, den som förklarar och förenklar, utan att göra illa, är fullt legal och kan inte ses som förtryck utan är ett användbart redskap för både medier, författare, bildskapare och gemene man. När stereotyperna skadar och degraderar någons heder och rykte, blir de däre-­‐
mot i stället kränkande. Enligt Youngs kategori kulturell dominans är det de dominerande gruppernas kulturyttringar som når social och geografisk spridning och betraktas som det normala, och andra grupper beskrivs som annorlunda i termer av brist och defekt. Här pekar Young på precis det som också Stuart Hall och Jacques Derrida poängterar, nämligen att det handlar om en makt-­‐ och rollfördelning mellan olika grupper -­‐ mellan den dominerande gruppen med makt och de dominerade som uppfattas som avvikande. Dessa etniska eller sociala hierarkier i samhället kom-­‐
mer att reproducera föreställningar om normaltillståndet “Vi” och annorlunda-­‐
tillståndet “de Andra”. Detta svarar på hur romerna beskrivs utifrån begreppen normal och annorlunda. “Ett lands behandling av dess romska befolkning är ett lackmustest för det civila samhället och dess demokrati”. Detta är undertiteln på Delegationen för romska frågors betänkande som ligger som grund för regeringens stora romasatsning, 40(49) där också en vitbok ingår. Vitboken öppnar ett kapitel i svensk historia som länge, eller egentligen alltid, varit stängt. Här erkänns, utan omsvep Sveriges förtryck av romer och resande. Läsningen är skrämmande och beklämmande. Sveriges regering säger sig genom boken, vilja gottgöra romerna och tar på sig anvaret och skulden till övergreppen. Till skillnad från Young som tydligt skiljer på skuld och anvar gör regeringen ingen distinktion, vilket förmedlar känslan av att de inte vet skillnaden. Med romastrategin utlovade regeringen en nystart för arbetet med romsk inkludering. Det är dock oftast skillnad mellan den politiska agendan och den faktiska verkligheten. Den ömsesidiga tilliten mellan romer och majoritets-­‐
befolkningen är sargad efter femhundra år av förtryck så det kommer att ta tid att återbygga förtroendet. Då det i Sverige inte får förekomma någon bokföring eller etnisk registrering av tillhörighet till en nationell minoritet, vilar det på principenen om självidenti-­‐
fikation huruvida en person räknar sig till rom. Som Young påpekar, verkar människor trots det förtryck som tillhörigheten till en dominerad och marginali-­‐
serad grupp riskerar medföra, tendera att ändå hålla fast vid sin gruppidentitet. Detta visar hur otroligt viktigt det är för en människas liv, hennes mänskliga värdighet, att själv få bestämma vem hon är och hur hon ska leva sitt liv. För Young är en positiv självdefinition till den egna gruppens särart en väg till befri-­‐
else från förtryck. I motsats till likhetsidealet där jämlikhet förutsätter att alla behandlas enligt samma regler och normsystem, argumenterar Young för en “politik för olikhet” där jämlikheten omdefinieras så till vida att förtryckta eller missgynnade grupper ibland särbehandlas. De marginaliserande och exkluderande processer som gör att vissa medborgare, på grund av exempelvis en traditionell kaaleromsk klädsel, tvingas möta antizi-­‐
ganism så fort de kommer utanför ytterdörren, kräver mycket kraft av den en-­‐
skilde individen för att klara av vardagen. Då är det lätt hänt att dessa romer för-­‐
utsätter att omgivningen är fördomsfullt inställd, och intar en avvaktande attityd, vilket blir som en slags självuppfyllande profetia. Det är nu 500 år sedan de första Kaaleromerna (kallade finska romer) kom till Sverige och fortfarande blir de be-­‐
mötta som annorlunda, “de Andra”. Exempelvis hade regeringskansliet bokat in Diana Nyman, ledamot för Kommissionen för Antiziganism, på Sheraton i Stockholm i mars 2014. Hon blev, klädd i traditionellt finskromska kläder, där avvisad från frukostmatsalen, med hänvisningen till att den endast var för gäster. Detta är verkligheten som många romer i Sverige tvingas leva i. Det finns många exempel och statistik om diskriminering och hatbrott från Brå och DO som talar sitt tydliga språk. Diskrimineringen och hatbrotten mot romer verkar inte ha 41(49) minskat och förtroendeklyftan till myndigheter, som regeringen påstår sig vilja överbrygga, och som åter raserades med Skånepolisens registrering. Romska “tiggare”, väcker mångas sympatier men har föranlett en, stundtals hetsk debatt och negativa reaktioner har spillt över även på de svenska romerna. Eu-­‐
migranternas ankomst i vår gatubild har föranlett många reportage som har haft en inkännande och identifierande prägel, istället för det gängse stereotypiseran-­‐
det där personernas egna berättelser inte fått komma fram. Detta ger hopp om förändring i medierna även om ”tiggardebatten” generellt har blivit till en politik mellan, å ena sidan de som tycker det är en sanitär olägenhet med tiggare på våra gator, och därför förespråkar förbud mot tiggeri, och å andra sidan de som ser fattiga människor i behov av hjälp, något man inte löser med förbud. När Skåne-­‐
polisens register avslöjades av DN 2013, ökade rapporteringen om romer ytter-­‐
ligare. Likaså då publicerades flertalet reportage där de drabbade lyftes fram som personer istället för, som så ofta, en stereotypiserad representant för sin grupp. Inkludering kan inte bli möjlig, så länge normerna som reglerar samhället enbart kommer från den dominerande gruppen, den grupp som har makten att villkora vem som är med och vem som är exkluderad. Inkludering är inte möjlig så länge de normer om normalt och annorlunda utgör själva fundamentet till diskrimi-­‐
nering och förtryck. Så länge acceptansen villkoras så att de som är annorlunda förtalas och förminskas i stereotyper. Många har fått i sig föreställningar om hur romer “är” med modersmjölken och är därför omedvetna om att de kränker an-­‐
dra människors liv. Young framhäver att det oftast inte är illa ment, men stereo-­‐
typerna fortplantar sig, ärvs till nästa generation och blir till slut en sanning. 6.1 Avslutande reflektioner För att förstå antiziganismens orsaker krävs ett historiskt perspektiv. Dagens problem bottnar ofta i gårdagens lösningar. Historien rör sig framåt men vi för-­‐
står den bakåt. Det som hände då påverkar i högsta grad både nuet och framtiden för Sveriges romer. Trauman kan dessutom ärvas till nästa generation. Att stereo-­‐
typer har fått sådant fäste har också det sin grund i historien. Att nonchalera stereotyper är att underskatta deras kraft, och även historiskt har de varit ett behjälpligt redskap för att, i rasbiologins namn, skilja ut människor som mer eller mindre människovärdiga. Young argumenterar för att vi bör skilja mellan skuld och ansvar. Skuld är bakåt-­‐
strävande och får folk att vända sig inåt medan ansvar är framåtsträvande. Att skuld fungerar bakåtsträvande argumenterar Martha Nussbaum emot. I detta avseende håller jag med henne. Att regeringen tar på sig skulden för den antizig-­‐
42(49) anism som romerna utsatts för under 1900-­‐talet är viktigt och är ett trendbrott efter en historia av förnekelse. Därför var också riksopolischefens ursäkt och er-­‐
kännande av Skånepolisens registreringen av romer en viktig symbolhandling. Regeringens strategi för inkludering och ny minoritetspolitik fokuserar på utbild-­‐
ning, sysselsättning, hälsovård och bostäder. Detta är förvisso viktiga åtgårder för att övervinna romernas marginaliserade situation. Vitboken har öppnat ett nytt kapitel genom sitt erkännande av ansvar och genom att blottlägga en historia genomsyrad av diskriminering. Det är viktiga steg. Men regeringen har inte till-­‐
räckligt beaktat själva kärnproblematiken. De förbiser att stereotyperna nöd-­‐
vändigt måste utmanas. Medierna har en central roll i både reproducerandet av stereotypa fördomar och i att romer ofta osynliggörs. Verkligheten beskrivs uti-­‐
från ett “svenskt” sätt, när medierna istället borde spegla det multikulturella samhälle vi lever i. Fördomarna och stereotyperna ger näring åt en strukturell diskriminering som är inbyggd i förankrade normer och systematiska mönster som inte ifrågasätts, vilket i Youngs begreppsvärld är kärnan i ett strukturellt förtryck. Därför har regeringens strategi missat målet. De siktar endast på sym-­‐
ptomen och missar därför orsaken -­‐ att stereotyper både är orsak till, och en följd av strukturell diskriminering. 6.2 Förslag på framtida forskning Jag inser efter arbetet med denna studie att det finns ett behov av mer forskning om den strukturella institutionella diskrimineringen och medias arbetssätt i för-­‐
hållande till stereotyper. En del undersökningar av tryckt media finns, men det verkar saknas uppdaterad forskning, liksom forskning kring stereotypisering av romer i rörlig media. Den visuella bildens makt har på senare år varit ett aktuellt ämne i debatten. Forskning finns, men så vitt jag vet, saknas forskning som speci-­‐
fikt rör romer. Ytterligare ett område som behövs forskas inom, är den romska Förintelsen, av romerna kallad Porrajmos (“uppslukandet”), och då, särskilt i relation till Sverige och rasbiologin, som var framträdande här under tiden före andra världskriget. En viktig aspekt av detta är traumatisering som kan gå i arv till nya generationer. I rapporten En inventering av forskningen om romer i Sverige framgår det att det finns önskemål från romskt håll om att forskningen ska bedrivas tillsammans med romer.131 131 Palosuo, Laura, En inventering av forskningen om romer i Sverige. Ett uppdrag för Delegationen för romska frågor (Uppsala: Uppsala universitet, 2008) s. 30 43(49) 7 Sammanfattning Uppsatsens huvudsyfte är att undersöka vilka mekanismer som bidrar till den strukturella diskriminering, som stereotypiserar och osynliggör romer. Med Iris Marion Youngs definition av strukturellt förtryck argumenteras för att det i själva verket är just stereotypiseringen, som är en bidragande mekanism till detta för-­‐
tryck. Det som särskilt har lyfts fram är Youngs teorier om hur normer, veder-­‐
tagna symboler och föreställningar som institutionaliserats, och därmed aldrig ifrågasätts, bidrar till att romer inte inkluderas. För att besvara frågeställningen används analysfrågan om vilka argument som kan hittas för och emot att stereotypiseringen är en del av ett strukturellt för-­‐
tryck och om rättsliga principer för att stävja sterotyper kan motverka diskrimi-­‐
nering. Med stöd i tidigare forskning framhävs hur stereotypen genom upprep-­‐
ning blir en del av det strukturella förtrycket. Att hitta argument för motsatsen visar sig svårare men till stereotypens försvar påpekas att den kan vara ett nöd-­‐
vändigt och legalt verktyg för att beskriva och förklara. I uppsatsen redogörs för en dom i Europadomstolen där staters skyldighet att skydda minoriteter mot stereotyper erkänns. Domslutet skapade inte någon praxis men kritiken mot domen lyfts istället fram som ett argument för behovet av rättsliga principer för att förhindra spridning av stereotyper, som sägs “uppvigla” till diskriminering. Ytterligare en analysfråga är hur romer beskrivs i förhållande till kulturell domi-­‐
nans, genom begrepp som normal och annorlunda. Med bland annat regeringens vitbok som källa beskrivs hur romerna i Sverige sedan 500 år karaktäriseras som “de Andra”, och hur såväl rasideologi som mer reforminriktad kartläggningsmani använts som verktyg för exkludering. Materialet visar även att romerna i Sverige har begränsats av kulturell dominas, vilket enligt Young är en central del i det strukturella förtryck som idag utövas genom oftast välmenande medborgares omedvetna beteende och oreflekterade uppfattning av vad som är normalt. Även osynliggörandet lyfts fram, vilket är en kraft som utesluter romerna samtidigt som de utsätts för stereotypisering. Representanter för den romska minoriteten som framhäver gruppens eget ansvar för att ersätta stereotyperna med andra bilder har citerats. Frågan om skuld och ansvar diskuteras utifrån Young, men även utifrån Martha Nussbaums kritik av henne, och den traumatisering det inneburit för romerna att så länge varit utsatta för diskriminering och utanförskap, vilket har resulterat i en 44(49) stor brist på tillit både till myndigheter och majoritetssamhälle. Slutsatsen visar att stereotypiseringen och osynliggörandet av romer kvarstår som strukturella hinder för inkludering. Då stereotypisering i sig själv visar sig vara en drivande mekanism för exkludering, måste de, liksom synliggörandet av romska röster, ges en nyckelroll i strategier som sägs vilja inkludera romer. 45(49) 8 Referenser Tryckt litteratur Arnsberg, K.O, 1998: Svenskar och zigenare – En etnologisk studie av samspelet över en kulturell gräns. Stockholm: Carlsson Bokförlag. Bryman, Alan, 2011: Samhällsvetenskapliga Metoder. Malmö: Liber. Catomeris, Christian (2004), Det ohyggliga arvet: Sverige och främlingen genom tiderna. Stockholm: Ordfront. Cederberg, Irka, 2010, Född fördömd: romerna -­‐ ett europeiskt dilemma, Stockholm: Leopard Eriksen, Thomas Hylland (1993), Etnicitet och nationalism. Nora: Nya Doxa. Hall, Stuart, 1997: Representation. Cultural Representation and Signifying Practices. Los Angeles, London m.fl: SAGE Publications Hazell, Bo (2002). Resandefolket: från tattare till traveller. Stockholm: Ordfront. Jansson, Karl-­‐Axel & Schmid, Ingmar (red), 2007: Ett fördrivet folk, Antologi om förtryck och diskriminering av romer/zigenare/resande. Stockholm: Forum för levande historia Mothadi, Lawen och Mavi, Devrim (red.), 2014: Rasismen i Sverige. Nyckeltexter 2010-­‐
2014. Stockholm: Natur & Kultur Nussbaum, Martha, 1990: “Foreword”, i Young, Iris Marion,1990: Justice and the Politics of Difference, Princeton: Princeton University Press. Roth, Hans Ingvar, 2009-­‐11: “Mänsklig värdighet som grund för de de mänskliga rättigheterna”, i Elenius, Lars (red.), Är vi inte alla minoriteter i världen? Rättigheter för urfolk, nationella minoriteter och invandrare. Stockholm: Ordfront Förlag Selling, Jan, 2013: Svensk antiziganism: fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar. Limhamn: Sekel Strömbäck, Jesper, 2009, Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation, Stockholm: SNS förlag Taikon, Katarina, 1963: Zigenerska, Stockholm: Wahlström & Widstrand Young, Iris Marion, 2000a: Att kasta tjejkast: Texter om feminism och rättvisa, Stockholm: Atlas. Young, Iris Marion, 2000b, Inclusion and Democracy. Oxford: Oxford University Press. Young, Iris Marion, 1990: Justice and the Politics of Difference, Princeton: Princeton 46(49) University Press. Young, Iris Marion, 2011/2013: Responsibility for Justice. Oxford: Oxford University Press. Elektroniska källor Arbetsmarknadsdepartementet, 2014: Den mörka och okända historien -­‐ Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-­‐talet, Ds 2014:8, Stockholm, Regeringskansliet http://www.regeringen.se/sb/d/18375/a/237061 (hämtad 2015-­‐02-­‐15) Arbetsmarknadsdepartementen, 2013: Regeringens strategi för romsk inkludering 2012-­‐
2032, Stockholm: Regeringskansliet http://www.regeringen.se/sb/d/18377/a/211333 (hämtad 2015-­‐02-­‐15) Bråttförebyggande rådet (Brå), 2013: Hatbrott 2013 https://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2014-­‐08-­‐21-­‐hatbrott-­‐
2013.html (hämtad 2015-­‐03-­‐17) Codex, Regler och riktlinjer för forskning http://www.codex.vr.se (hämtad 2015-­‐03-­‐08) Delegationen för romska frågor http://arkiv.minoritet.se/romadelegationen/www.romadelegationen.se/extra/pod/index
3323.html?id=1&navid=2 (hämtad 2015-­‐03-­‐28) DO (Diskrimineringsombudsmannen), 2011: Romers rättigheter – diskriminering, vägar till rättigheter och hur juridiken kan bidra till att förändra romers livsvillkor http://www.sirf.se/Dokument/romers_rattigheter.pdf (hämtad 2015-­‐04-­‐20) DO (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering), 2004: Diskriminering av romer i Sverige: rapport från DO:s projekt åren 2002 och 2003 om åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering av romer. Stockholm: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. http://www.do.se/Documents/material-­‐gamla-­‐ombudsman/romarapportensv05.pdf (hämtad 2015-­‐04-­‐20) European Commission/Respect, Combating anti-­‐Roma Prejudices and Stereotypes through Media. Bryssel 2011 (hämtad 2015-­‐03-­‐21) http://cloud2.snappages.com/ecc3fa83da15cf423fe3aaa342f545fa355b24f3/RESPECT_
Combating anti-­‐Roma Prejudices and Stereotypes (hämtad 2015-­‐03-­‐18) European Commission, Report on the implementation on the EU framework for National Roma Integration Strategies, 2014 http://ec.europa.eu/justice/discrimination/files/roma_implement_strategies2014_en.p
df (hämtad 2015-­‐04-­‐21) 47(49) European Parliament, Resolution P8_TA-­‐PROV(2015)0095, ”International Roma Day – anti-­‐Gypsyism in Europe and EU recognition of the memorial day of the Roma genocide during WW II” http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?pubRef=-­‐ //EP//NONSGML+TA+20150415+SIT+DOC+PDF+V0//EN&language=EN (hämtad 2015-­‐05-­‐11) European Roma Information Office (ERIO) http://www.erionet.eu/ (hämtad 2015-­‐04-­‐21) Hartmann, Ylva L. och Gerdes, Hanna, 2015: Har Sveriges romer fått upprättelse? Stockholm: Fonden för Mänskliga Rättigheter http://www.humanrights.se/wp-­‐content/uploads/2015/04/Har-­‐Sveriges-­‐romer-­‐fått-­‐
upprättelse_web2.pdf (hämtad 2015-­‐04-­‐25) Kommissionen mot Antiziganism, Februari 2015: Första delrapporten, Stockholm:Regeringskansliet http://motantiziganism.se/wpcontent/uploads/2015/02/kommissionenmotantiziganis
m_delarsrapport_feb2015_tillganglig.pdf (hämtad 2015-­‐03-­‐11) Kommissionen mot Antiziganism, April 2015: Registrering av romer, Stockholm:Regeringskansliet http://motantiziganism.se/wp-­‐content/uploads/2015/04/registrering_av_romer.pdf (hämtad 2015-­‐04-­‐25) Moreham, N.A., 2008: “The Right to Respect for Private Life in the European Convention onHuman Rights”, Wellington: Victoria University www.sweetandmaxwell.co.uk/catalogue/eDownloadDoc.aspx?.. (hämtad 2014-­‐11-­‐11) OSSE, Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa http://www.regeringen.se/sb/d/2560 (hämtad 2015-­‐01-­‐21) Palosuo, Laura (2008), En inventering av forskningen om romer i Sverige. Ett uppdrag för Delegationen för romska frågor. Uppsala: Uppsala universitet, Centrum för multietnisk forskning. http://www.valentin.uu.se/digitalAssets/179/179152_3forskningsoversikt-­‐14-­‐
nov2.pdf (hämtad 2015-­‐03-­‐19) Spielmann, Dean, 2008: Recent trends in the case-­‐law of the Euroropean Court of Human Rights. Is the Universal Declaration of Human Rights Obsolete? London:Univesity College http://www.corteidh.or.cr/tablas/r27313.pdf (hämtad 2014-­‐10-­‐21) Sveriges riksdag, Dir. 2004:54: Kommittédirektiv för utredningen Makt, integration och strukturell diskriminering http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-­‐Lagar/Utredningar/Kommittedirektiv/Makt-­‐
integration-­‐och-­‐struktur_GSB154/ -­‐ Definitioner (hämtad 2015-­‐05-­‐17) 48(49) Statens offentliga utredningar SOU2005:112, Demokrati på svenska? Om strukturell diskriminering och politiskt deltagande, Rapport av: Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Stockholm: Fritze http://www.diva-­‐portal.org/smash/get/diva2:503285/FULLTEXT01.pdf (hämtad 2015-­‐03-­‐19) SOU2006:21, Mediernas Vi och Dom -­‐ Mediernas betydelse för den strukturella diskrimineringen, Rapport av Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, Stockholm: Fritze http://www.regeringen.se/content/1/c6/05/86/34/fe68999e.pdf (hämtad 2015-­‐03-­‐
19) SOU2010:55, Romers rätt– en strategi för romer i Sverige, Betänkande av Delegationen för romska frågor, Stockholm: Fritze http://beta.regeringen.se/contentassets/985b128c40934e16b56481fdd2a27272/rome
rs-­‐ratt-­‐-­‐-­‐en-­‐strategi-­‐for-­‐romer-­‐i-­‐sverige-­‐sou-­‐201055-­‐del-­‐1-­‐av-­‐2 (hämtad 2015-­‐02-­‐10) Media Dagens Nyheter: ”Dan Eliasson: Vi gjorde fel, vi ska bättra oss”, (8.5.2015) http://www.pressreader.com/sweden/dagens-­‐ nyheter/20150508/281603829032964/TextView (hämtad 2015-­‐05-­‐10) European Broadcasting Union, “EBU talk sheds light on the importance of media in Roma integration”, (3.10.2013) file://localhost/) http/::www3.ebu.ch:contents:news:2013:10:ebu-­‐talk-­‐sheds-­‐light-­‐on-­‐
the-­‐impo.html (hämtad 2015-­‐03-­‐19) The Equal Rights Trust -­‐ Missed Opportunity to Analyse Stereotyping under Article 14 (London, 22.3.2012) http://www.equalrightstrust.org/newsstory220312/index.htm (hämtad 2014-­‐10-­‐15) ECHR Blog: Aksu Grand Chamber Judgement, (15.3.2012) http://echrblog.blogspot.se/2012/03/aksu-­‐grand-­‐chamber-­‐judgment-­‐short-­‐guest.html (hämtad 2014-­‐10-­‐15) Strasbourg Observer, “Stereotypes of Roma: Aksu v. Turkey in the Grand Chamber”, (20.3. 2012) http://strasbourgobservers.com/2012/03/20/stereotypes-­‐of-­‐roma-­‐aksu-­‐v-­‐turkey-­‐in-­‐
the-­‐grand-­‐chamber/ (hämtad 2014-­‐10-­‐15) 49(49) Internationella MR-­‐traktat UN, UDHR, 1948: Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna UN, ICESCR, 1966: Internationella konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna UN, ICCPR, 1966: Internationella konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna UN, ICERD, 1966:Internationell konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering COE, ECHR, 1950: Europeisk konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna COE, 1992: Europeiska stadgan om landsdels-­‐ eller minoritetsspråk COE, 1995: Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter Svensk lagstiftning Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen Diskrimineringslag (2008:567) Lag om Diskrimineringsombudsmannen (2008:568) Minoritetslagen (2009:724) Rättsfall -­‐ Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter Aksu v. Turkey, dom 15.03.2012 (Applications nos. 4149/04 and 41029/04) Axel Springer v Germany (2012) D.H. and Others v. the Czech Republic (2007) Pjeifer v Austria (2007)