29/11 Religion A - Kristendomens historia År 31

29/11 Religion A - Kristendomens historia
År 31-100
Jesus återvänder till Gud och apostlarna börjar sprida hans läror, tusentals blir
övertygade och låter döpa sig. Nya Testamentet börjar ta form genom evangelierna.
En viktig person för kristendomens spridning var Paulus. Han hette först Saul och var
väldigt aktiv i förföljelsen av de Jesustroende. Saul mötte Jesus och blev omvänd och
senare den som ses som kristendomens grundare.
Paulus reste runt i riket och förkunnade Jesus ord. Han skrev brev till olika församlingar
för att upprätthålla den rätta läran. Dessa brev finns att läsa i Bibeln. Paulus influenser
på det kristna tänkandet har hävdats vara mer signifikant än någon annan författare i
Nya Testamentet. Kristendomen sägs allmänt vara beroende av Paulus lika mycket som
av Jesus. År44 När Paulus var verksam i grekisktalande Antiokia så användes termen
”kristna” för första gången. Det grekiska ordet för ”messias” är ”chrestos”, ”Kristus.
Petrus är en annan betydande person inom kristendomen. Han var en av Jesus lärjungar
och blev känd som en väldigt lidelsefull predikant. Precis som Paulus reste han runt
mycket och missionerade för kristendomen.
Inom den romersk-katolska kyrkan och de östortodoxa antar Petrus en ställning som
helgon. Katoliker betraktar påven som Petrus rättmätige efterträdare och därmed
överordnad alla andra biskopar. Tolkningen att Petrus särskilda ställning bland
apostlarna också skulle ge efterföljande påvar en motsvarande särställning i kyrkan
förnekas dock av protestantiska kyrkosamfund. Detta utgör en viktig kyrkoskiljande
fråga.
År49 Upphör den Jesustroende församlingen att vara en judisk sekt genom att man
fastslår att alla som vill får ansluta sig till församlingen, man måste inte först bli jude.
I slutet av århundradet påbörjas förföljelser av den kristna församlingen.
År 100-300
Ända fram till 300-talet är de kristna drabbade av svåra förföljelser.
År 301-400
I början av 300-talet kommer kejsar Konstantin till makten. Han är väldigt tolerant mot
kristendomen och kommer själv så småningom att ansluta sig till den kristna tron.
Under detta århundrade startar en diskussion om Kristi person. Upphovsmannen till
denna diskussion hette Arius och han var präst i den kristna församlingen i Alexandria.
Arius menade att Kristus inte är av samma väsen som Fadern utan ett högre väsen
skapat av Gud. Läran uppkallades efter honom och kallades ”Arianism”
År 325 sammankallade Konstantin biskoparna till ett kyrkomöte i Nicaea för att slå fast
den kristna läran. Kyrkomötet fördömde arianerna. Man slår fast att Fadern och Sonen
är av samma substans och har existerat tillsammans i evighet. Det är här man stadfäster
treenighetsläran.
Konstantin gjorde kristendomen till en romersk riksreligion och snart hade kyrkan
förvandlats till en statlig institution börjar förfölja och döda oliktänkande.
År 401-1500
Denna tid präglas mest av inre konflikter i kyrkan, den östliga och västliga kyrkan
kommer inte överens. Östkyrkan erkänner till exempel inte påvens överhöghet. År 1054
uppstår ”den stora schismen” mellan kyrkorna i öst och väst.
Resten århundradet och århundraden fram så präglas tiden mest av olika schismer inom
kyrkorna.
På 1400-talet uppfinner man tryckarkonsten och detta har stor betydelse för spridning
av religiös information. År 1455 trycks den första Bibeln.
År 1501-1600
Reformationen inledds, till en början för att åstadkomma en reform i den romerskkatolska kyrkan. Resultatet blir en splittring i en katolsk och en protestantisk del.
Katoliker och protestanter förföljer och mördar varandra.
Martin Luther
Initierade den protestantiska reformationen. Han attackerade år 1517 i sin skrift ”95
teser” kyrkans släpphänta försäljning av avlatsbrev. Luther motsatte sig kyrkans lära att
frihet från Guds straff för begångna synder kan köpas för pengar. Romersk-katolsk
teologi slår fast att tro allena, oavsett om den baseras på rent förnuft eller
känsla/upplevelse är inte tillräcklig för att rättfärdiga människan; och att enbart sådan
tro som manifesterar sig i välgörenhet och andra goda gärningar leder till frälsning. Att
skänka pengar till kyrkan var ett sätt att uppfylla detta krav på goda gärningar.
Luther däremot lärde att frälsning inte följer av goda gärningar utan är en fri gåva av
Gud som endast åtnjutes av nåd genom tro på Jesus som har sonat våra synder. Han
hävdade att eftersom endast Gud hade rätten att ge absolution, hade de fel som menade
att kyrkan genom avlatsbrev kunde sälja förlåtelse, och befrielse från straff. De kristna
får inte förslappas i sin lydnad mot Gud på grund av sådana falska utfästelser, menade
han.
Från år 1510 till 1520, föreläste Luther om valda delar ur NT. Genom sina studier av
bibeltexterna kom han att uppfatta vissa begrepp såsom botgöring och rättfärdighet på
ett sätt som skiljde sig från den katolska traditionen. Han blev alltmer övertygad om att
kyrkan var korrumperad, och att den dessutom hade avvikit i sin utövning från den
ursprungliga meningen i Guds ord. Det problem som var viktigast för Luther var frågan
om rättfärdigande, det vill säga att människan genom tro allena betraktades som
rättfärdig av Gud, genom Guds nåd. Han började undervisa att försoning och frälsning är
en gåva man erhåller genom Guds nåd, och att den endast kan uppnås genom tron på
Jesus som Messias.
Under 1500-talet översätts för första gången NT till svenska och den svenska kyrkan
bryter med kyrkan i Rom. Sverige ansluter sig till den lutherska protestantismen.
År 1601-2000
Under 1600-talet ställs den svenska kyrkan helt under kungamakten.
År 1781 införs religionsfrihet i Sverige och 1951 införs religionsfrihetslagen. 1996
bestäms att man inte längre föds in i kyrkan utan måste döpas. 2000 genomförs kyrkastatreformen, därmed upphörde svenska kyrkan att var statlig.