Svensk sjuksköterskeförenings och Vårdförbundets uttalande mot

Uttalande mot organhandel
Sjuksköterskornas etiska råd och Vårdförbundets
etik- och ansvarsråd anser:
- att all organhandel/organtrafficking och medverkan till exploatering av fattiga, utsatta, oinformerade människor ska motverkas. Hälso- och sjukvårdspersonal har stort ansvar att motverka sådan verksamhet
- att information om riskerna med organhandel för både organdonator och
organmottagare måste spridas
- att det är nödvändigt att arbeta för att så många människor som möjligt
ska tillkännage sin vilja avseende organdonation och för ökad, dokumenterad donationsvilja.
Underlag till ställningstagande
Årligen genomförs drygt 700 organtransplantationer i Sverige. Donatorn kan vara levande
eller avliden. Den vanligaste donationen från levande donatorer är att donatorn ger bort
sin ena njure. Detta utgör 40 procent av de 350 årliga njurtransplantationerna i Sverige.
Levande donatorer kan också ge vävnad eller en del av sin lever, ofta till någon som står
dem nära. Från en avliden donator kan flera organ tillvaratas. En transplantation kräver
noggranna medicinska undersökningar och många åtgärder för att infektioner och avstötning ska förebyggas och är en komplicerad procedur.
Behovet av organ är större än tillgången. Och i takt med att befolkningen blir äldre kan
man också förvänta att behovet kommer att öka ytterligare. Identifieringen av möjliga avlidna donatorer skiljer sig i olika delar av Sverige beroende på hur donationsverksamheten
prioriteras. För att komma i fråga som donator så krävs det att personen har förklarats
död, vårdas i respirator och är medicinskt lämplig.
Organdonation bygger på ett frivilligt system där människor ställer upp för varandra.
För den som väntar på att få ett eller flera organ kan väntetiden handla om liv eller död.
Över 800 personer väntar på organ i Sverige. På grund av att behovet av organ är större
än tillgången förekommer handel med organ. Enligt svensk lag är all handel med organ
förbjudet. EU-direktivet 2010/53/EU som riksdagen har antagit är tydligt med att inga
ekonomiska påtryckningsmedel får användas för att locka människor att donera organ.
Frågor om legal medicinsk turism och illegal organhandel har blivit allt mer uppmärksammade som globala sociala och etiska problem (Sheper-Hughes 2004). Enligt WHO
(World Health Organization) är det kliniska kriterier och etiska normer som ska styra hur
organ, celler och vävnader tilldelas, inte ekonomi.
Trots detta rapporterar WHO att det varje år genomförs cirka 10 000 illegala transplantationer globalt. Det betyder att illegala organ används vid var tionde transplantation.
Så gott som alla organ på den illegala marknaden kommer från fattiga människor som
har sålt sin ena njure för en summa pengar. Organ från avrättade personer förekommer
också.
Istanbuldeklarationen 2008 formulerades av internationella medicinska experter med
syfte att få stopp på organhandel och medicinsk turism. FN:s (Förenta Nationernas) ”protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel, särskilt kvinnor och barn” förtydligas att avlägsnande av organ klassas som exploatering och människohandel.
I en artikel i Läkartidningen konstateras att det finns svenskar som har valt att köpa en
njure utomlands och att vissa donationer med levande donatorer inte varit helt altruistiskt
baserade. På webben är det lätt att finna information om ”medicinsk turism”, ett begrepp
som innebär att man reser till andra länder där medicinska ingrepp utförs, ofta till lägre
kostnad och med kortare vårdkö än i Sverige. Att köpa organ i andra länder där regelverket ser annorlunda ut får inte normaliseras.
Det finns stora risker för både köpare och säljare vid organhandel. Vid varje
illegal organtransplantation och under eftervården är flera kategorier av sjukvårdspersonal
involverade. Ibland flygs sjukvårdspersonal in från olika länder för att
genomföra operationerna i ett tredje land.
Referenser:
Flodén, A. Attitudes towards organ donor advocacy among Swedish intensive and critical care
nurses, Sahlgrenska Akademin, Göteborg 2011
Sheper-Hughes, N. 2004. Parts unknown: Undercover ethnography of the organ trafficking underworld. Ethnography 2004; 5;29 (29-73)
Persson E. 2004.Coercion in the Kidney Trade? A background study on trafficking in human organ
worldwide. http://www.gtz.de.
FN: http://www.osce.org/odihr/19223
Istanbuldeklarationen: http://www.socialstyrelsen.se/organ-ochvavnadsdonation/faktaomorganochvavnadsdonation/illegalorganhandel/Documents/The%20declaration%20of%20istanbul.pdf
http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/18675/LKT1239s1734_1737.pdf
http://www.1177.se/