YRKESFISKAREN NR23/24 2004, s. 10 - 11
Försök med selektionsgaller i sikfällor
I somras gjorde gruppen ”Sälar, skarv och redskapsutveckling” (förr ”Sälar & Fiske”)
vid Fiskeriverkets kustlaboratorium ett försök med selektionsgaller i Stockholms
skärgård. Anledningen var att flera fiskare rapporterat om småsik som farit illa under
fisket med Pontonfällor (”Push-Up fällor”). Arne Fjälling, fiskeribiolog vid
kustlaboratoriet, redogör för resultaten.
Selektionsgaller och uppsamlingskassen.
Närbild av selektionsgallret
Fakta: sik och passiva redskap
I passiva redskap (ex. bottengarn, laxfällor) är både fångst
och selektion helt beroende av fiskens eget beteende. Många
faktorer inverkar, både art, storlek, könsmognad, tid på
dygnet, temperatur, tillgång på föda, närvaro av predatorer,
tidigare erfarenheter med mera. Få studier finns på beteende
och selektion i passiva redskap.
Det finns två typer av sik utefter den svenska ostkusten.
Den ena växer snabbt, blir stor och gör långa vandringar. Den
andra håller sig mer lokalt och är mer småväxt.
Vandringssiken följer ledarmar sämre och är svårare att
fånga enligt många fiskare. Storleken för bägge siktyperna
minskar ju längre norrut man kommer.
Siken är känd för att effektivt kunna ta sig ut genom
öppningar (hål, glipor) i redskap
Selektionsgaller i väggen på ett pushup-fiskhus.
Bakgrund
Flera yrkesfiskare har de senaste åren fört fram att småsik som bifångas i sikfällor med
pushup-fiskhus far illa vid vittjningen innan de hinner släppas tillbaka. De hamnar i luften en
stund eller kommer i kläm under större fiskar.
Fiskeriverkets kustlaboratorium genomförde därför via gruppen ”Säl, skarv och
redskapsutveckling” under sommaren 2004 ett försök med selektionspaneler i Stockholms
skärgård. Två olika typer av paneler provades.
Försök 1
I det första försöket monterades en utbytbar (30, 35 och 45 mm spaltbredd) rund selektionspanel längst ut i ”spetsen” av fiskhusets inre finmaskiga nät. För att kunna samla upp de fiskar
som gått ut genom gallret sattes en finmaskig uppsamlingskasse där det vanliga yttre
1
grovmaskiga sälskyddande nätet brukar sitta. För att hindra återpassage genom gallret
monterades gintrådar efter gallret under en del av försöket.
Vid varje vittjning noterades art, antal och summavikt. All sik längdmättes medan
individvikt och bredd togs stickprovsvis. Flera videokameror användes, en riktades mot
ingången till fiskhuset och en mot selektionsgallret från dess utsida (inifrån uppsamlingskassen).
En sik på 300 mm vägde genomsnittligt omkring 203 g, en på 350 mm 346 g och en sik av
medellängden (367 mm) 406 g. Den största fångade siken (610 mm) beräknas ha vägt 1 900 g
och den minsta (247 mm) 105 g.
På en del av sikarna mättes också bredden. Som tumregel var bredden i mm ungefär lika
med längden i cm. För de minsta och för de största fiskarna var variationen ganska liten
medan den var större för de halvstora. Mittgruppen bestod troligen av både honor och hanar
av varierande könsmognad och typ.
De flesta sikar som filmades när de passerade selektionsgallret simmade obesvärat igenom.
Enstaka individer kunde ses stanna upp under passagen. Siken tycks alltså inte rygga för en
trång passage men inte heller normalt tränga sig igenom.
Några sikar i uppsamlingskassen var så långa att de borde ha varit för stora för att passera.
Det rörde sig troligen om magra fiskar, konditionsfaktorn (”välmåendet”) var nämligen lägre
för dessa än för de som inte gått igenom gallret. En del relativt korta sikar kunde antagligen
inte passera gallret därför att de var för tjocka. Alla sikar som breddmättes efter passagen
(dock relativt få fiskar) var smalare än spaltöppningen.
Selektionseffektiviteten jämför antalet fiskar som kunnat passera gallret med antalet som
verkligen gjort det.
Siffran blir i det första försöket omkring 40% för 35 mm gallret, men flera felkällor finns
som ger en underskattning. Åtskilliga sikar som passerat gallret vände till exempel tillbaka in
i fiskhuset, vilket avslöjades av videobilderna. Utan uppsamlingskassen hade förstås de fiskar
som gått igenom gallret omedelbart spritt sig i vattenmassan och absolut inte gått tillbaka.
I en del fall berodde återvändandet på att gintrådarna var i vägen (de hade egentligen
monterats för att hindra återpassagen!), i andra fall skedde det mer slumpvis. Det är också
möjligt att synintrycket av det finmaskiga nätet i uppsamlingskassen på den andra sidan
gallret kan ha fått siken att tveka inför passagen.
Sikars passage av selektionsgallret, a/ med gintrådar och b/ utan gintrådar
a/ Försök med selektionsgaller och gintrådar, 5,5 timmars video
Passerar ut genom selektionsgallret
Vänder före gintrådar och går tillbaka genom gallret
Passerar ut även genom gintrådarna till uppsamlingskassen
Går senare tillbaka in genom gintrådarna och gallret
Netto under 5,5 timmar
Antal sikar
11
5
6
3
3
b/ Försök med enbart selektionsgaller, 6 timmars video
Passerar ut genom selektionsgallret
Går senare tillbaka in genom gallret
Netto under 6 tim
Antal sikar
10
1
9
Bland videoupptagningarna finns en sekvens på 4,5 timmar med en ensam sik i fiskhuset.
Fisken sökte oavbrutet en utväg och försökte vid upprepade tillfällen passera selektionsgallret,
den var dock för stor för att gå igenom. Endast en bråkdel av tiden tillbringades vid gallret,
huvuddelen av sökandet skedde i stället i vinkeln närmast ingången i fiskhuset på c:a 1 m
vattendjup. Detta antyder att selektionen kan underlättas genom en annan placering av gallret.
Av dessa anledningar bedöms selektionseffektiviteten i verkligt fiske för ett 35 mm galler
kunna bli väl över 50%, det vill säga att mer än hälften av den fisk man så önskar också tar sig
ut. För trängre galler tycks effektiviteten dock bli lägre.
2
Försök 2
I det andra försöket monterades ett rektangulärt selektionsgaller med 35 mm spalt i det finmaskiga garnet på var sida av fiskhuset.
Den utselekterade fisken kan då gå direkt ut i det omgivande vattnet. Gallren placerades
nära ingången och på c:a 1 m djup. För att möjliggöra en utvärdering täcktes de omväxlande
för respektive hölls öppna under försöket.
Siken sorterades efter ögonmått i tre storleksgrupper. De minsta räknades och återutsattes
direkt. De som var 30 - 35 cm respektive de som var över 35 cm vägdes gruppvis. Vid
ungefär hälften av vittjningarna räknades också fångsten i dessa grupper. Kontrollmätning
(längd) av all sik skedde vid ett tillfälle.
Fångsten av småsik och av sik med längden 30 - 35 cm var 35% lägre under perioder med
selektionspanelen öppen än när den var stängd. Selektionseffektiviteten tycks därmed vara
lägre i Försök 2 än i Försök 1. Detta var litet oväntat de då de två gallren i Försök 2 hade en
större (sammanlagd) yta (0,3 m2 mot 0,13 m2) och en till synes bättre placering. Dessutom
fanns här inget finmaskigt nät utanför gallret. Möjligen kan synintrycket av ramen på nära håll
störa siken så att ett runt galler fungerar bättre än ett långsmalt.
Fångster i Försök 2 med selektionspanelerna stängda respektive öppna
Selektionspanel
stängd
öppen
Sik <30 cm
anstr st
kg
35
4,3
0,7
46
2,0
0,3
Sik 30-35 cm
st
kg
11,5
3,9
9,9
3,2
sik 35 –
st
kg
26,7 13,4
30,9 15,2
Inverkan på fångstutfallet
De spaltbredder som är aktuella i det svenska fisket efter sik ligger sannolikt i intervallet 30
till 35 mm, beroende på geografisk region och typ av sik. I Försök 1 fångades totalt 1 052 kg
sik. Användningen av ett 35 mm selektionsgaller med 50% effektivitet skulle gjort att
fångsten hade minskat med 115 kg (11%). Hade all sik som kunnat gå ut också gjort det så
skulle 230 kg småsik gått tillbaka. Den direkta effekten för fiskaren varierar. I en del sydligare
områden med relativt stor sik finns avsättning för hela fångsten, även de minsta, varför
fiskaren får en något lägre inkomst. I andra områden finns ingen avsättning för småsik,
resultatet blir en ren arbetsbesparing då sorteringsarbetet minskar. Generellt innebär dock
utselektion av för liten sik i oskadat skick förutsättningar för ett bättre fiske under kommande
år och en bättre hushållning med resursen.
Selektionspanelen
De testade prototyperna visade en hygglig effektivitet men de kan antagligen bli ännu bättre
med annat utförande och placering. Då panelen utgör en potentiellt mycket stor flyktöppning
om det skadas är det viktigt att den är stark och sitter väl skyddad. Det är också viktigt att den
utselekterade fisken släpps ut i skydd så att predatorer (säl, skarv, måsfågel) inte kan bevaka
ett ”punktutsläpp”. Ett grovmaskigt nät utanför panelen kan vara lämpligt. Då kraven på
selektion (spaltbredden) varierar bör gallren vara enkelt utbytbara eller ännu hellre justerbara.
Trådarna i gallret bör vara tunna för att ge ett minimalt synintryck och hårt spända för att inte
större sikar än önskat ska kunna tränga sig igenom
Erkännanden
Försöket utfördes i samarbete med yrkesfiskarena Ove Nilsson och Anders Jansson.
Redskapstillverkaren Christer Lundin tog fram selektionsgallren, Lars Granath hjälpte till med
djupkarteringen av aktuella områden och Jan Östman med videosystemet. Studien bekostades
med medel från Nordiska Ministerrådet.
Arne Fjälling
3
