Unga och arbete
Strukturella hinder och individuella
lösningar i arbetsmarknadspolitiska
projekt – en kunskapsöversikt
Problembakgrund
•
I Sverige är ungdomsarbetslösheten högre än många
andra länder i Europa. I augusti 2012 var arbetslösheten
för unga i ålder 15-24 år 21 procent (ca 139 000 individer). För Västernorrland är situationen sämre än för
riket i stort.
•
Gruppen unga med särskilda utmaningar (de som saknar
gymnasieutbildning, har psykiska eller neuropsykiatriska
problem, har problem med missbruk och/eller är
kriminellt verksamma/belastade) ställer krav på
extraordinära åtgärder.
•
Hur lyckas vi i arbetet med unga i riskzon för utanförskap? Vilka lärdomar kan dras av de olika projektens val
av problemfokus och arbetsmetoder?
Syfte och metod
• Syfte: Att analysera effekterna av olika arbetsmarknadspolitiska insatser som gjorts i Västernorrland för unga.
• Metod: Studiens målgrupp har varit ungdomar i åldern 16-24
år. Underlaget till studien har utgjorts av analys har erfarenheter från olika arbetsmarknadspolitiska insatser a) i Sverige
som helhet och b) i Västernorrland åren 2007-2012. Därtill
har inläsning av relevant teoretisk litteratur gjorts i syfte att
sätta in det empiriska materialet i ett sammanhang.
Teori – begreppet utanförskap
•
Begreppet utanförskap förstås ofta som socialt utanförskap,
dvs. att vara utestängd från sociala relationer. I studiens
sammanhang nära förknippat med personer som inte
studerar, arbetar eller har någon annan känd sysselsättning.
•
Begreppet har ibland negativ laddning, dvs länkas till bidagsberoende, bidragskultur, kriminalitet, underklass, social exklusion etc. Detta riskerar att stigmatisera ungdomar klassificerade i målgruppen och föreställningar om dessa ungdomars
problem/behov.
•
Ofta har ordet getts ett statiskt perspektiv, något som är, men
inte till hur det blivit som det blev.
•
Förförståelse kan påverka vilka metoder/strategier som
väljs för insatser samt överensstämmelse mellan faktisk
problembild och föreställda behov.
Teori – begreppet utanförskap II
•
Alternativa begrepp till utanförskap: marginalisering, social exklusion
(fokus läggs på samhällsstrukturer som exkluderar vissa människor men
också på de sociala problem och den utsatthet som många ungdomar
själva beskriver), social inklusion (fokuserar samhällets ansträngningar att
främja en inkludering av de unga).
•
En teoretisk modell utgående från dessa alternativa begrepp leder till
frågeställningar om hur vi kan vara ett stöd i att möjliggöra ungdomars
väg till full delaktighet i studie- och arbetsliv (främja etableringsprocessen, att arbeta processinriktat, att arbeta förebyggande och att vara
flexibla i förhållande till olika tidsmässigt bestämda behov.
•
Vår utgångspunkt: Många arbetsmarknadspolitiska projekt har individen och bristande samverkan som problembild. Ett allt för stort fokus
på individen riskerar dock medföra att vi ”glömmer” de strukturella
hindren och endast ser individens ändrade beteende som lösningen på
problemet. Andra möjliga fokus kan vara bristen på socialt kapital, det
vill säga bristande sociala nätverk, och bristen på förebyggande insatser
för att förhindra ett långtgående utanförskap.
Metaanalys
•
Framgångsfaktorer: vald arbetsmetod, praktik/
praktikförmedling, engagemang och bemötande bland
personalen samt samverkan.
•
Projekten upplevdes som positiva då de medfört bättre
vardagliga rutiner, socialt sammanhang och personligt
stöd än vad de tidigare erfarit.
•
De unga beskrev en önskan om ett större fokus på hur
det sociala kapitalet kan skapas, på salutogena och
mindre på patogena definitioner.
Vår slutsats är att samverkande institutioner behöver fokusera en gemensam
problemuppfattning (problemutgångspunkt), strukturerade utvecklings- och
problemhanteringsprocesser (begriplighet), resurser för gemensam probleminsats
(hanterbarhet) samt en samsyn av insatsernas stora betydelse för målgruppen
(meningsfullhet). För att stärka det sociala kapitalet behövs även nya former av
samverkan mellan olika aktörer och alternativa arbetssätt för att ge de unga
delaktighet i befintliga sociala nätverk.
Metaanalys
De tre viktigaste framgångsfaktorerna i projektets arbete kring unga enligt
utvärderarna (antal svar) (1= den främsta faktorn)
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Metod
Praktik eller praktikförmedling
Engagemang eller bemötande
hos personal
Samverkan
Individualiserat arbetssätt
Engagemang från styrgrupp eller
andra aktörer med stort inflytande
över arbetets fortsättning
Utbildning (ej praktik)
Personal arbetar heltid i projektet
Personal har mycket tid för deltagare
Arbetsplatsförlagd utbildning
Välplanerat projekt
Engagemang eller kunskapsutveckling hos deltagaren
Rekrytering av deltagare
Personalkompetens
Yrkes- eller studievägledning
Övrigt
För tidigt att bedöma
1
8
6
2
9
4
3
5
2
Totalt
22
12
5
5
3
4
3
2
3
5
2
12
13
7
2
2
2
2
2
1
3
2
3
3
1
.
.
1
1
9
5
2
2
3
5
1
4
1
3
1
1
1
1
1
2
1
6
1
3
4
3
1
7
6
Arbetsmarknadsprojekt i Västernorrlands län
2007-2012 – ett urval
• Projekt där det fanns en
slutrapport, delrapport eller
utvärdering tillgänglig
• Sammanlagt 18 rapporter ingår
Problem som försökt hanteras genom projekten
• Bidra till ny arbetskraft/öka tillgängligheten, tillträde
till arbetsmarkanden
(hitta vägar, hitta rätt kompetens bland de unga, öka kompetens, informell utbildning)
• Förbättra samverkan
(ta del av resurser, stopp negativ utveckling, samsyn,
minskade stuprör i den egna organisationen)
• Prova nya arbetssätt
(nå de som hamnar i gråzon, saknas alternativ, stöd/samordning)
• Minska utanförskap (låg utbildningsnivå,
funktionsnedsättning, diskriminering)
• Öka anställningsbarhet
• Minska ohälsa
Insatser för att hantera beskrivna problem
• Förberedande individinriktade insatser
för personlig utveckling/insikt om förmåga
(Coachning, vägledning, friskvård, vardagsliv, balans,
social gemenskap, samhällsorientering, sysselsättning,
rehabtrappor, )
• Insatser riktade mot arbete och studier
(praktik, anställning, trainee-plats, jobbsökande aktiviteter, kartlägga
arbetsgivare, anpassade studier, kombinera studier och arbetspraktik)
• Implementera ny metod (ex, CM, SE, OCN)
• Samordna insatser/länka över
Beskrivna framgångsfaktorer
• Nära kontinuerligt stöd över tid
• Minskad fragmentering genom samverkan
• Tid
• Samarbete med arbetsgivare
• Kontakt med studie- och arbetsliv
Beskrivna hinder/svårigheter
• Att samverka
•
Regelverk/styrning - nya regelverk medfört avslut i förtid, otydlig
ledning, bristande kontinuitet i ledning, sekretess, förankring,
•
Organisation/struktur – hur samverkan är organiserad (team – inte
team), avsaknad av viktig aktör, färdiga team eller träff vid behov,
finansiering, rekrytering till projektet (rutiner)
•
Samsyn – okunskap om varandra, brister i samsyn om objektet, dess
behov, metod att använda och samverkans som process, olika
förväntningar på varandra
• Metod/program som inte möter upp allas behov
• Konkurrens mellan verksamheter och arbetsplatser
• Brist på tid
Kan man bli sjuk av att arbeta?
• Beror på vad man jämför med
”om du tror att arbete kan
förvärra hälsa, prova på att
vara arbetslös”
• Arbetslöshet ökar:
riskbruk/missbruk, fysisk ohälsa,
psykisk ohälsa, utanförskap, passivitet
• Arbetslöshet minskar:
självförtroende/självkänsla, sociala kontakter,
självständighet, egenmakt
• Medikalisera arbetslöshet
Frisk – sjuk?, hopplöshet, funktionsnedsättning, individualisering
med fokus på beteende istället för att se det som ett strukturellt problem
– otillräcklig arbetsmarknad där inte alla får plats.
Beskrivna Effekter
• Ingång i arbetsliv och studier hos samtliga projekt
som redovisat sådana siffror.
• Personlig utveckling, ökat välmående
• Stöd till stöd, länka över
• Förbättrad samverkan - kortare beslutsvägar,
samordnade stödinsatser
• Nya stödinsatser implementeras
• Minskade kostnader
En ökad specialisering och fragmentisering
Individ i behov av stöd
från olika myndigheter
Olika myndigheter med
olika uppdrag och
ansvarsområden
Möten med en lång rad
aktörer – diffust ansvar
Att möta individen utifrån ett
helhetsperspektiv
Individen har svårt att
få sina behov
tillgodosedda
Varför ska man samverka?
• Snårigt stödsystem
• Skapar ett gemensamt
ansvar
• Ökar kunskapen om andra
aktörer
• Kompetens tydliggörs
• Tillgång till varandras
resurser
• Effektivt rehabiliteringsflöde
• Moralisk plikt
Framgångsfaktorer för samverkan
• En aktiv och tydlig ledning som skapar grundläggande
förutsättningar för samverkan
• Klargöra samverkansgruppens
beslutsmandat (undvika orealistiska
förväntningar på varandra)
• Ett klart uttalat mål
• Tydlighet gällande arbetsfördelning och
yrkesroller
• Tillräckligt med resurser
• Skillnader identifieras
och respekteras
• skapa en gemensam problemförståelse (på objektet och på
samverkan som process
• Undanröja hinder , om det inte går - hitta sätt att hantera dem
Slutsatser
• Individ- struktur: Ett allt för stort fokus på individen kan göra att vi
glömmer bort de strukturella hindren.
• Salutogent- patogent: Ett medicinskt perspektiv vid arbetsmarknadsåtgärder förstärker fokus på individens beteenden och brister, detta kan
liknas med att medikalisera arbetslöshet.
• Tillstånd eller process? Utanförskap framställs ofta som ett individuellt
tillstånd där åtgärderna framförallt inriktas mot individen. Kan andra
begrepp som t.ex. marginalisering, social exkludering eller etablering lyfta
fram en process där strukturella hinder får större fokus?
• Ett utvidgat problemfokus kan leda till nya former av samverkan med fler
aktörer och alternativa arbetssätt.
• Socialt kapital kan ses som en viktig faktor för problemlösning. Ungdomarna själva, men även litteraturen, tar upp brist på kontakter som ett av de
största hindren att etablera sig i arbetslivet.
• Samverkan är något viktigt och betydelsefullt. Samtidigt som samverkan
är viktigt, är det dock inte ensamt tillräckligt. Det behövs också långsiktiga
strukturella förändringar (institutionell förnyelse).
Frågor att diskutera
Tillitsfulla sociala kontakter och personlig coachning uppskattas bland ungdomarna och sociala
nätverk ökar möjligheten att få ett arbete. Hur kan vi möjliggöra att detta sker i naturliga miljöer
(samverkan med näringsliv, föreningsliv, skola)?
Socialt kapital har visat sig främja inträde på arbetsmarknaden. Hur kan vi stärka ungdomars
sociala kapital, använda nya arbetssätt (lärlingssystem, icke-formell kunskap, validering av
kunskap, nätverk)?
Hur kan kommande projekt skapa möjligheter för individer att fortsatt delta i insatser som för dem
närmare arbetslivet trots sjukdomssymptom eller andra svårigheter?
Många projekt beskriver ett behov av samverkan och har genom projekten förbättrat samverkan
mellan myndigheterna. Hur förvaltas en framgångsrik samverkan efter projekttiden slut?
De unga uttryckte förhoppningar om ett mindre patient/klientorienterat perspektiv och mer ett
kollektivt, grupporienterat pro-aktivt förhållningssätt. Hur kan projekten arbeta mer holistiskt?
Vilka resurser/insikter behövs för att arbeta utifrån ett salutogent perspektiv?
Tack för att ni lyssnade
Frågor?
