konsekvenser av en klimatförändring i stilla havets tropiska övärld

EARTH SCIENCES CENTRE
GÖTEBORG UNIVERSITY
B441 2005
KONSEKVENSER AV EN
KLIMATFÖRÄNDRING I STILLA HAVETS
TROPISKA ÖVÄRLD
Michael Sjöström
Department of Physical Geography
GÖTEBORG 2005
GÖTEBORGS UNIVERSITET
Institutionen för geovetenskaper
Naturgeografi
Geovetarcentrum
KONSEKVENSER AV EN
KLIMATFÖRÄNDRING I STILLA HAVETS
TROPISKA ÖVÄRLD
Michael Sjöström
ISSN 1400-3821
Postadress
Centre Geovetarcentrum
S-405 30 Göteborg
B441
Projektarbete
Göteborg 2005
Besöksadress
Geovetarcentrum
Guldhedsgatan 5A
Telefo
031-773 19 51
Telfax
031-773 19 86
Earth Sciences
Göteborg University
S-405 30 Göteborg
SWEDEN
Abstract
Consequences of climate change on the tropical islands in the Pacific
The purpose of this paper is to examine how IPCC climate change scenario IS 92-e would affect the
tropical islands of Fiji and Kiribati and from the results generalise how the other tropical island
nations in the Pacific would be affected. The following assumptions will be made regarding climate
change: Sea-level will rise 95 cm. Air temperatur will rise 3 ºC, with highest increase over the
westerly islands. Surface water temperature will rise 2 ºC, with highest increase around the central
and easterly equatorial islands. Precipitation will decrease over the westerly islands and increase
over the central and easterly equatorial islands. El Niño events will occur more often, become more
intense and prolonged. The frequency and intense of tropical storms and cyclones will rise.
The costal zone (costal plains, beaches, mangrove forests, lagunes and coral revs) is a vital zone;
here people live and support themselves. Climate change will have a negative effect on the costal
zone. The costal plains will experience landloss, inudation, increased erosion and salinity. Beaches,
or larger parts of them, will disappear. Mangrove forest may be lost. The salinity of the lagunes will
change and increased deposit of eroded material from the islands will also take place. The coral
reefs will not be able to grow at the same rate as sea level rise and may drown. The coral reefs will
also be effected by increased erosion, increased deposit of eroded material from the islands and
increased coral bleaching. This will effect the lagunes and coral reefs marine life.
Climate change will have a devastating effect on the island nations which consist of low lying
flat islands (Kiribati, Tokelau, Marshall and Tuvalu). Peoples lives will be threatened when sealevel rise and the frequency and intensity of tropical storms increase. This islands nations are poor,
have high population density and poor health conditions. In Kiribati there exist conflicts between
islands which have their roots in poverty, high population density and forced resettlement.
Climate-change will make these conditions worse. Large parts of this islands nations will later
disappear beneath sea level and its population will be forced to emigrate.
For the islands which consist of low and high islands (Fiji, Micronesias Fed. States, French
Polynesia, Tonga, Guam and Cook) climate change will not threaten peoples lives in the same
manner, but will have a devastating effect on the economy. Landloss, inudation, increased erosion
and salinity and decreased perception will mean lower production of sugar cane, Fijis most
importent export crop. Tourism is the most importent source of income. The loss of beaches and
coral reefs will result in fewer tourists. It is possible that 30-40 % of Fijis BNP may disappear. A
large part of the population (50-60%) in these islands-nations support themselves by a traditional
economy based on farming and fishery, troublesome is that such a large part of the population will
have decreased supportability. Migration from the lower to the higher islands will increase an
already high population density and demand for support. This can have a devastating effect on the
already highly exploated costal zone. Climate-change will also effect ethnic conditions on Fiji.
Today there are ethnic conflicts between native fijians and indians and diminishing ability to
support may result in an increase in ethnic conflict and violence. But climate-change can also force
native fijians and indians to cooperate.
These islands-nations are poor and therefor demand will be put on the rest of the world to
increase aid and make place for the climate-change refugees. The question is how interested the rest
of the world will be to support these islands; the Pacific ocean is not now as geopolitical significant
as it used to be.
I
II
Sammanfattning
Syftet är att undersöka hur en klimatförändring enligt IPCC:s scenario IS 92-e påverkar ögrupperna
Fiji och Kiribati samt utifrån resultaten generalisera hur övriga tropiska ögrupper i Stilla havet
påverkas. Undersökningen utgår från att havsnivån stiger 95 cm. Luftmedeltemperaturen stiger
3.0 ºC, med den största ökningen över de västra ögrupperna. Ytvattentemperaturen stiger 2.0 ºC ,
med den största ökningen runt de centrala- och östra ekvatoriella ögrupperna. Nederbörden minskar
över de västra ögrupperna och ökar över de centrala- och östra ekvatoriella ögrupperna. El Niñoepisoderna blir fler, intensivare och långvarigare. Stormar och cykloner ökar i antal och intensitet.
Öarnas kustzon (kustslätter, sandstränder, mangroveskogar, laguner och korallrev) är en viktig
zon, det är här människor bor och hämtar sin försörjning. Kustslätterna drabbas av landförlust,
översvämningar, ökad erosion, ökad saltanrikning av mark/vatten och stigande grundvattennivåer.
Större delen av sandstränderna försvinner. Mangroveskogarna, som redan är på tillbakagång, kanske
försvinner. Lagunernas salthalt ökar och korallreven drabbas av ökad erosion, korallblekning och
föroreningar. Korallreven får också svårt att växa i samma takt som havsnivån stiger. Lagunernas
och korallrevens marina bestånd påverkas.
För de ögrupper som består av låga öar (Kiribati, Tokelau, Marshall och Tuvalu) innebär
klimatförändringen katastrof. Oroväckande är ökningen av stormar då öarna lätt översvämmas. Här
föreligger uppenbar fara för människors liv. Dessa ögrupper är fattiga, har hög befolkningstäthet och
dåligt hälsotillstånd. På Kiribati förekommer motsättningar mellan öar vilka har sitt ursprung i
trångboddhet och tvångsförflyttningar. Klimatförändringen kommer att förvärra dessa tillstånd.
Havsnivåhöjningen kommer till slut att lägga större delen av öarna under havsytan och emigrationen
kommer att avfolka öarna.
För de ögrupper som består av låga och höga öar (Fiji, Mikronesiens Federerade Stater, Franska
Polynesien, Tonga, Guam och Cook) innebär klimatförändringen inte någon livshotande katastrof,
men blir ekonomiskt kännbar. Effekterna på kustzonen och minskad nederbörd innebär minskad
jordbruksproduktion och mindre sockerrörsskördar, Fijis viktigaste exportvara. Turism är en annan
viktig inkomstkälla för Fiji. Erosion av sandstränder och skadade korallrev kommer att betyda färre
turister. Tillsammans kan detta innebära att 30-40 % av Fijis BNP försvinner. Drygt hälften av Fijis
befolkning lever av en självförsörjningsekonomi baserad på jordbruk och fiske, en stor del av
befolkningen får då problem med sin försörjning.
Större delen av Fijis befolkning är bosatt på Vitu Levus lågliggande kustslätter och deltan, dessa
områden kommer att vara oskyddade när havsnivån stiger och stormarna blir fler och kraftigare.
Migrationen från mindre öar till Vitu Levu kommer att öka en redan hög befolkningstäthet och
innebär ytterligare stress på en redan hårt exploaterad kustzon, vilket kan innebära katastrof för
densamma. Vidare kännetecknas Fiji av etniska konflikter mellan fijianer och personer av indiskt
ursprung. Då klimatförändringen påverkar försörjningen och försörjningssysslorna är kopplad till
etnisk tillhörighet påverkas etniska relationer. Indierna producerar socker på mark som de tvingas
hyra från fijianerna, vilka i sin tur sköter turistnäringen. Då turistnäringen drabbas mer än
sockerproduktionen kanske fijianerna försöker kompensera detta genom att t ex höja markhyran,
risk finns att etniska konflikter och politisk instabilitet ökar. Men klimatförändringens negativa
effekter på försörjningen kan också innebära att fijianer och indier tvingas samarbeta.
Ögrupperna är fattiga och har redan problem med försörjningen, deras situation kommer att ställa
krav på omvärlden när det gäller ökade bistånd och imigrationstillstånd för klimatflyktingar. Frågan
är dock hur pass intresserad omvärlden kommer att vara när det gäller att hjälpa ögrupperna ? Flera
av dem är självständiga och de är inte lika geopolitiskt betydelsefulla som de var för 20-30 år sedan.
III
Förord
Ett stort tack till………………..
docent Björn Holmer och universitetslektor Margit Werner vid Geovetenskapliga institutionen
Göteborg. Ett stort tack för Er handledning, och tålamod, under arbetet med denna C-uppsats 10 p.
bibliotekspersonalen vid Geovetenskapliga biblioteket för framtagandet av tidskriftsartiklar m.m.
IV
Innehållsförteckning
1. Inledning
1.1 Klimatförändringar
1.1.1 IPCC:s klimatscenario IS 92-e
1.1.2 Klimatförändringar och ögrupper
1.2 Stilla havets tropiska ögrupper och klimatförändringen
1
1
1
2
3
1.2.1 Hur påverkas kustzonen ?
3
1.2.2 Hur påverkas ekonomi och samhälle ?
1.3 Syfte och problemställning
4
4
2. Metodik
4
3. Stilla havets tropiska ögrupper
3.1 Inledning
3.2 Topografi och berggrund
3.3 Klimat och väder
3.4 Ekonomi
5
5
6
6
6
4. Fiji
4.1 Inledning
4.1.1 Topografi och berggrund
4.1.2 Klimat och väder
4.1.3 Befolkning
4.1.4 Ekonomi
4.1.5 Vitu Levu
4.1.6 Etniska konflikter
4. 2 Konsekvenser av klimatförändringen
4.2.1 Jordbruk, fiske och skogsbruk
4.2.2 Turism
4.2.3 Vitu Levu
4.2.4 Etniska konflikter
4.2.5 Sammanfattning
8
8
8
8
9
10
10
11
12
12
14
14
14
15
5. Kiribati
5.1 Inledning
5.1.1 Naturförhållanden
5.1.2 Befolkning
5.1.3 Ekonomi
5.1.4 Konflikter och migration
5.2 Konsekvenser av klimatförändringen
5.2.1 Ekonomi och samhälle
5.2.2 Sammanfattning
16
16
16
17
17
17
18
18
19
6. Övriga ögrupper och klimatförändringen
20
V
7. Diskussion
7.1 Resultatens tillförlitlighet och alternativa tolkningar
7.2 Klimatförändringar och ögrupper
7.3 Geopolitiska konsekvenser
21
21
22
22
8. Slutsatser
24
Referenser
25
VI
1. Inledning
Denna undersökning ska inrikta sig på hur natur och samhälle skulle påverkas av en
klimatförändring. En klimatförändring ger olika konsekvenser på olika platser. Denna undersökning
ska koncentrera sig på hur öar skulle påverkas och avser Stilla havets tropiska ögrupper (fig. 1).
1.1 Klimatförändringar
1.1.1 IPCC:s klimatscenario IS 92-e
IPCC:s klimatscenario IS 92-e utgår från en fastställd mängd antropogena växthusgaser och
beskriver hur det globala klimatet påverkas under tidsperioden 1990-2100 (Houghton 1995, s 86-88,
s 92-93). Scenariot utgår från hög global ekonomisk tillväxt och stor användning av kol och olja
som energikällor. Enligt IS 92-e ökar under 2000-talet den globala medeltemperaturen 3–4 ºC,
oceanernas temperatur ökar 2–3 ºC och havsnivån stiger 95 cm.
Fig. 1 Stilla havsöarna och klimat/väderförändring enligt IPCC
Fig. 1 Pacific islands and climate/weatherchange according to IPCC
Specifikt för Stilla havets tropiska ögrupper anges att luftmedeltemperaturen 2080 stigit 3.0 ºC,
med den största ökningen över de västra ögrupperna (McCarthy 2001, s 850-854).
Ytvattentemperaturen har 2080 stigit med 2.0 ºC, med den största ökningen över de centrala- och
östra ekvatoriella ögrupperna. Nederbördsmönster förändras. Nederbörden minskar över de västra
ögrupperna, ökar över de centrala- och östra ekvatoriella ögrupperna. Antalet nederbördstillfällen
minskar och intensiteten ökar. Enligt IPCC är det svårt att beräkna klimatförändringens effekter på
SO (Southern Oscillation), men under 2000-talet är det troligt att El Niño-episoderna blir fler,
intensivare och långvarigare. Hur tropiska stormar och cykloner påverkas är enligt IPCC också svårt
att beräkna (McCarthy 2001, s 855-856). IPCC pekar dock på ökningen av ytvattentemperaturen och
VII
hänvisar till simuleringar vilka visar en ökning på 10-15 % av antalet stormar och intensitet. När
det gäller specifika ögruppers väder anges att det blir soligare, varmare och torrare över
Marshallöarna, Mikronesiens Fed. Stater, Papua Nya Guinea, Solomon, Vanuato, Nya Kaledonien,
Tuvalu, Fiji, Tonga, södra Cooköarna och södra Franska Polynesien. Kiribati, Tokelau, norra
Cooköarna och norra Franska Polynesien får ett molnigare och nederbördsrikare väder (fig 1)
Denna undersökning utgår från att havsnivån stiger 95 cm. Luftmedeltemperaturen ökar 3 ºC,
med den största ökningen över de västra ögrupperna. Ytvattentemperaturen ökar 2º C, med den
största ökningen runt de centrala- och östra ekvatoriella ögrupperna. Nederbörden minskar över de
västra ögrupperna och ökar över de centrala- och östra ekvatoriella ögrupperna. El Niño återkommer
oftare, blir intensivare och långvarigare. Stormarnas antal och intensitet ökar.
1.1.2 Klimatförändringar och ögrupper
Enligt IPCC är ögrupperna utsatta vid ovan beskrivna klimatförändring (McCarthy 2001, s 854859). De är speciellt utsatta vid havsnivåhöjningen och ökningen av antalet stormar. Landförlust,
höga stormvågor och stormfloder, ökad saltanrikning av mark/vatten är då att vänta.
Havsnivåhöjningen kan innebära att öarnas sandstränder och mangroveskogar försvinner. Ökningen
av ytvattentemperaturen och El Nino kan skada korallreven. Nederbördsförändringar kommer att
påverka tillgången till dricksvatten och jordbrukets behov. IPCC konstaterar att ovan kan innebära
påfrestningar för ögruppernas befolkning och ekonomi. Undersökningar om hur specifika ögruppers
natur och samhälle skulle påverkas av en klimatförändring har IPCC inte utfört.
Undersökningar som utförts på Maldiverna visar att dessa låga öar (1-4 m ö h) är utsatta vid en
klimatförändring, och särskilt vad beträffar havsnivåhöjningen (Pernetta 1998, s 134-136). Om
havsnivån stiger 1 m. skulle 80-90 % av Maldivernas landyta hamna under vatten. Öarna är också
utsatta vid stormar då översvämningar är vanliga, nämnas kan stormarna och översvämningarna
1997 vilka bl a drabbade huvudön Male. Male är en liten och trångbebodd atoll. Högsta punkten är
ca 2 m ö h. och 85 % av landytan ligger under 1 m ö h. Stormarna och översvämningarna ökade
kusterosionen, orsakade saltanrikning av mark och vatten och skadade infrastrukturen.
Klimatförändring i Karibien (Lindhe, 1995) berör ögrupperna i Karibiska havet. Undersökningen
avser Cuba, S:t Kitts och Nevis, Grenada, Turks och Caicosöarna. Resultaten är bl a:
klimatförändringen innebär skador på korallrev, ökad kusterosion, landförlust och skador på
infrastruktur. För Cuba innebär detta ingen katastrof, men blir ekonomiskt kännbart då jordbruk och
turism påverkas. För Turks och Caicosöarna, vilka är låga korallöar, innebär det katastrof. Öarna
kommer att översvämmas och man blir tvungen att flytta befolkningen. Den uppkomna situationen
medför även konflikter inom ögrupper. Ögruppen S:t Kitts och Nevis består av två mindre öar och
befolkningen försörjer sig på jordbruk och turism. Det förekommer motsättningar mellan den större
ön S:t Kitts och den mindre ön Nevis. Orsakerna är flera, man är dock försörjningsmässigt
sammanbundna. På S:t Kitts finns större delen av jordbruket och en mindre del av turismen. På
Nevis är jordbruket obefintligt och turismen dominerar, vilken är viktig för ekonomin. I samband
med landförlust och minskade försörjningsmöjligheter kommer motsättningarna att öka och t.o.m.
risk för inbördeskrig nämns. Vidare undersöks de geopolitiska konsekvenser ögruppernas situation
får. Frågor som t ex. vilka länder kan tänkas vara villiga att ta emot emigranter och ge ekonomiskt
stöd belyses. Då flera ögrupper i Karibien tidigare varit brittiska kolonier, och idag erhåller bistånd
från densamma, kommer kraven på Storbritannien att öka. Frågan är dock hur pass villig
Storbritannien kommer att vara när det gäller att hjälpa de forna kolonierna, tidigare har man inte
varit så hjälpsam vid krissituationer. Nämnas kan vulkanutbrottet på ön Montserrat (Karibien) 1995
och den kritik som riktades mot Storbritannien när det gällde att hjälpa de nödställda.
Kustmorfologiska undersökningar är inriktade på att uppskatta hur bl a havsnivåförändringar och
tropiska stormar påverkar öarnas kustmorfologi. De ger då antydningar om vad som är att vänta när
2
havsnivån stiger och stormarna blir fler. Ett exempel är den som utfördes på Fiji för att uppskatta
stranderosionens omfattning (Mimura 1998, s 37-41). Här undersöktes sandstränder (1-3 m ö h) runt
29 kustsamhällen, Resultaten visar att stranderosionen var omfattande när stormar passerade. Vid
dessa tillfällen hade delar av sandstränder spolats ut i havet. Kusterosionen visade sig orsaka
landförlust och ständig omlokalisering av infrastruktur i samtliga kustsamhällen. En annan
undersökning avser cyklonen Ofa som passerade Samoa och Cook 1990 (Solomon 1999, s 541-549).
Slutsatser är bl a: med cyklonen följde kraftiga vindar, höjd havsnivå (ca 1,5 m), höga stormvågor
(10-15 m), höga flodvågor, hög nederbörd och omfattande översvämningar. Detta innebar för
Cooköarna skador på omgivande korallrev, ökad kusterosion t ex. delar av sandstränder spolades
bort, saltanrikning av kustslätternas mark/vatten. Vidare dränktes och knäcktes flera kokospalmer.
Lågliggande områden drabbades värst, men även områden på klippavsatser 16 m.ö.h. drabbades av
skador.
Det framgår i ovan undersökningar att ögrupper är utsatta vid en klimatförändring. Natur och
försörjningsmässigt finns likheter mellan Maldiverna, Karibiska ögrupperna och Stilla havets
ögrupper. Troligtvis drabbas de också negativt, det är då relevant att undersöka hur en
klimatförändring skulle påverka dessa ögrupper.
1.2 Stilla havets tropiska ögrupper och klimatförändringen
1.2.1 Hur påverkas kustzonen ?
Kustslätterna kommer vid havsnivåhöjningen och ökningen av stormar att drabbas av landförlust,
översvämningar och ökad erosion (Mimura 1999, s 138-143). Havet kommer successivt nå allt
längre in över land och orsaka översvämningar och ökad erosion. Sandstränderna är då i farozonen
och troligtvis försvinner större delen av dess fina material ut i havet. Havsnivåhöjningen höjer
grundvattennivåerna och orsakar saltanrikning av mark/vatten. Lufttemperaturökningen kommer att
öka öarnas evapotranspiration och sänka markfuktigheten. Då nederbörden minskar blir marken
ännu torrare. Den torka som uppstår kan orsaka en minskning av mängden vegetationen. Torr mark,
minskad vegetation och ökade vindar kommer att öka vinderosionen.
Då havsnivån stiger kommer mangroveskogarna i tidvattenbältet dra sig inåt land (Woodroffe
1990, s 483-520). Det krävs då att havsnivån inte stiger för snabbt så att de hinner omplacera sig.
Det ska också finnas utrymme för omplaceringen. Då öarnas kustslätter är tätbefolkade och
uppodlade finns kanske inget utrymme. Salthalten är också viktig. Stiger den för mycket, eller för
snabbt, skadas eller dör skogarna. Om mangroveskogarna försvinner mister kustslätterna en buffert
av bräckt vatten vilket ytterligare ökar saltanrikningen av kustslätternas mark och vatten, ett skydd
mot havets vågor försvinner och en viktig reproduktionsplats för det marina livet försvinner.
Mangroveskogarna är lekplatser för lagunernas och korallrevens marina liv och ger ett skydd under
den första kritiska tiden då de är ett lätt byte för lagunen och korallrevens större fiskar. Försvinner
mangroveskogarna minskar troligtvis det marina livet i lagun och längs korallrev.
Lagunernas marina liv är anpassade efter lagunens söt och saltvattenbalans (Nunn 1994, s 146).
När havsnivån stiger, koralltillväxten avtar och stormarna ökar kommer mer saltvatten in i
lagunerna och salthalten ökar. Då skadas kanske det marina livet och på sikt försvinner. Lagunerna
är även känsliga för ovan beskrivna förändringar av erosionen på öarna. För mycket eroderat
material kommer att förorena lagunerna och innebära ytterligare stress på det marina livet.
Korallreven byggs upp av kolonibildande koralldjur vilka föredrar grunt och genomlyst vatten
(Spencer 1994, s 190-209). Vattentemperaturen bör vara 25-28 ºC och salthalten 27-50 %. De växer
med en hastighet av 2-11 mm/år. Koralltillväxten kommer troligtvis avta när havsnivån stiger. Då
korallreven växer 2-11mm per år hinner de inte växa i samma takt som havsnivån stiger (ca 10 mm
per år). Korallreven får då inte tillräckligt med solljus och revet, eller partier av detta, dör. För hög
3
vattentemperatur, över 27-28 ºC, kan orsaka att koralldjuren dör och reven drabbas av
korallblekning (Spencer 1994, s 198). Vid korallblekning dör de pigmenterade organismer som lever
i korallens vävnad och korallrevet bleks. Vattentemperaturen förväntas stiga 2 ºC och närmar sig då
gränsen för vad koralldjuren kan anpassa sig till. Risk finns att temperaturökningen medför
korallblekning, men också att mindre intensiva och kortvariga El Niño-episoder orsakar
korallblekning då ytvattentemperaturen stiger vid dessa tillfällen. Korallblekning är ingen ny
företeelse, men har tidigare varit lokalt begränsad och inte så intensiv. Under de senaste 20 åren har
dock sex perioder med intensiv massblekning inträffat (Souter 2000, s 671-673). De har täckt stora
områden och orsakat omfattande skador på korallreven. Dessa tillfällen kopplas till El Niño.
Speciellt omfattande var korallblekningen 1998 då en intensiv och varaktig El Niño förelåg.
Korallreven kommer också att påverkas av förändringar av erosionen på öarna. Delar av det
eroderade materialet kommer till slut att hamna på reven, en för stor mängd kan blockera solljuset
och skada reven. Vidare ökar stormar erosionen av korallreven, kraftiga vågor kan slita loss stora
stycken korall. Korallreven fungerar som naturliga vågbrytare och skyddar öarnas kuster, då
koralltillväxten avtar minskar revens skyddande funktion.
1.2.2 Hur påverkas ekonomi och samhälle ?
Ögruppernas ekonomi är väderkänslig. Jordbruk, fiske och turism är väderkänsliga näringsgrenar.
Landförlust, översvämningar, erosion och nederbördsförändringar innebär nya förutsättningar för
jordbruket vilket påverkar avkastning och kvalitet. Klimatförändringens effekter på korallrev och
laguner påverkar det lokala fisket. Erosion av sandstränder och skadade korallrev påverkar turismen.
Turism är en viktig näringsgren och minskad turism skulle bli ekonomiskt kännbart för flera
ögrupper. Höjd havsnivå, översvämningar och höga vågor kommer att innebära ett direkt hot mot
befolkningen på de låga öarna. I och med att försörjningsmöjligheterna minskar finns risk att interna
konflikter inom ögrupper ökar. Vidare kommer ögruppernas uppkomna situation få geopolitiska
konsekvenser.
1.3 Syfte och problemställning
Syftet med undersökningen är att undersöka hur en klimatförändring enligt IPCC:s klimatscenario
IS 92-e skulle komma att påverka Fiji och Kiribati, samt utifrån resultaten generalisera om hur
övriga tropiska ögrupper i Stilla havet skulle påverkas.
De frågeställningar undersökningen kretsar kring är:
Hur påverkas naturförhållandena ?
Hur påverkas ekonomi och samhälle ?
Kommer klimatförändringen vara hanterbar eller innebär den katastrof ?
4
2. Metodik
Skälet till att Fiji och Kiribati valts är följande. Ögruppernas morfologi skiljer sig. Fiji består av
höga och låga öar, Kiribati består av låga öar. Ögrupperna är självständiga nationer och kan då
förväntas lösa tänkbara problem själva. Vidare skiljer sig ögrupperna vad gäller förutspådda
klimat/väderförändringar. Fiji ingår i det område som får ett soligare, varmare och torrare väder.
Kiribati ingår i det område som får ett molnigare och nederbördsrikare väder.
Undersökningen bygger på sekundärmaterial. Statistik har samlats in och sammanställts. Med
hjälp av litteraturstudier, fotografier och kartor har en bild av ögruppernas natur (t ex topografi och
väder) och samhälle (t ex bosättningar och jordbruksområden) vuxit fram. Till denna
sammanställning har IPCC:s klimatscenario IS 92-e pålagts och analyserats. Att utifrån resultaten i
undersökningen av Fiji och Kiribati generalisera om konsekvenserna för övriga ögrupper är möjligt
då ögrupperna uppvisar likartade naturförhållanden och försörjningsstrukturer.
Tyvärr har det inte varit möjligt att utföra en fältstudie. Det hade då varit möjligt att utföra
mätningar och observationer vilka hade styrkt, eller förkastat, undersökningens resultat.
Kartmaterialet har sina brister vad gäller t ex sandstränder och topografi. Det har varit svårt att
uppskatta sandsträndernas placering, storlek och m.ö.h. Detsamma gäller topografin och då
kustslätternas bredd och m.ö.h. Vidare har det varit svårt att mer exakt beräkna klimatförändringen
effekter på ögruppernas BNP. Resultaten avseende BNP i denna undersökning är därför
uppskattningar. Trots ovan brister får undersökningens resultat anses trovärdiga och pekar på de
effekter en klimatförändring får för öarnas natur och samhälle.
5
3. Stilla havets tropiska ögrupper
3.1. Inledning
Undersökningen avser ögrupperna i Melanesien (Papua Nya Guinea, Solomon, Vanuatu, Nya
Kaledonien, Fiji, Tuvalu, Tonga och Samoa), Mikronesien (Palau, Mariana, Mikronesiens Fed.
Stater, Marshall och Nauru) och Polynesien (Kiribati, Tokelau, Niue, Cook och Franska Polynesien)
(fig. 2). De första bosättarna kom från sydöstra Asien och en stor variation av stamkulturer uppstod i
övärlden. Under 1500-talet kolonialiserades övärlden av europeer. Under andra världskriget var
området skådeplats för sammandrabbningar mellan japanska och allierade styrkor. Under
efterkrigstiden var området av strategisk betydelse. Flertalet ögrupper blev självständiga under
senare delen av 1900-talet. Det existerar fortfarande starka band mellan ögrupperna och forna
kolonialmakter, flera ögrupper ingår i protektorat.
Fig. 2 Stilla havsöarna
Fig. 2 Pacific islands.
Befolkningen var 1996 ca 7 miljoner. Öarnas kustzon (kustslätter, sandstränder,
mangroveskogar, laguner och korallrev) är en viktig zon. Det är här flertalet människor bor och
hämtar sin försörjning. Befolkningstillväxt och exploatering har satt sina spår på kustzonen (Internet
1). Kustslätterna är numera tätbefolkade, jordbruket intensifierat och utarmade jordar, konstgödsel
och erosionsmaterial från jordbruket förorenar laguner och korallrev. Laguner och korallrev är runt
flera öar utfiskade. Mangroveskogarna har mer eller mindre försvunnit, när städer växer sker det
ofta på bekostnad av mangroveskogarna då topografin inte tillåter någon utbyggnad inåt land.
Ögruppernas interna konflikter handlar ofta om begränsade försörjningsmöjligheter. På Fiji
förekommer etniska motsättningar vilka delvis har sitt ursprung i hur markanvändningen är
6
utformad, på t ex Kiribati har en begränsad landareal resulterat i trångboddhet och
tvångsförflyttningar.
3.2 Topografi och berggrund
Öarna kan delas in i två typer, låga resp. höga. De låga och små öarna är korallrev och höjer sig 1-4
m.ö.h. Atollen består av ett antal öar som kallas ”motus” vilka omgärdar en grund lagun. De högre
och större öarna är vulkan- och kontinentalöar. Nämnas kan Vitu Levu, Fijis största ö (5 556 km2,
1 322 m ö h). Vulkanöarnas topografi består av bergmassiv i de centrala delarna och smala, låglänta
kustslätter. Laguner och korallrev omgärdar öarna. Kontinentalöarna är de största öarna. Den största
är Papua Nya Guinea (462 840 km2, 3 478 m ö h), andra mindre är t ex Solomonöarna (27 556 km2).
Kontinentalöarna har inte vulkanöarnas karaktäristiska konformade utseende utan är mer plana.
Området är geologiskt aktivt. Det finns subduktionszoner och vulkaner, jordbävningar och
vulkanutbrott förekommer.
3.3 Klimat och väder
Klimat och väder är tropiskt med maritim prägel. SO:s svängningar över Stilla havet har stor
betydelse för ögruppernas väder (Bogren 1995, s 83-85). Under La Niña pressar passadvindarna
kalla vattenmassor mot väst vilka successivt värms upp. Över varmvattenmassorna i väst bildas
nederbördsområden. Havsnivån stiger samtidigt i de västra delarna och sjunker i de östra delarna.
Under El Niño försvagas passadvindarna och ersätts av västliga vindar. Det kalla ytvattnet som
tidigare pressats mot väst uteblir och ersätts av varmvatten från väst. Detta leder till höjd havsnivå
och högre ytvattentemperatur i de östra delarna, och sänkt havsnivå och högre ytvattentemperatur i
de västra delarna. Nederbördsområden förskjuts i samband med detta från väst mot de centrala och
östra delarna. Tropiska stormar och cykloner förskjuts också österut tillsammans med
varmvattenmassorna. Cyklon frekvensen är över de västra ögrupperna ca: 4-5 tillfällen per år och
sjunker österut till ca: 0-2 tillfällen (Bogren 1995, s 117-121. Reading 1998, s 25-33). Uppkomsten
förutsätter varm och fuktig luft, cykloner bildas bara över stora vattenmassor med en temperatur på
minst 27 ºC och ett minimidjup på ca 80 m. Dessa ytvattentemperaturer återfinns för det mesta runt
de västra ögrupperna. Västra delen av Stilla havet har normalt en ytvattentemperatur på 26-28 ºC,
vilken sjunker österut till 22-24 ºC. När cyklonen når in över land förlorar den styrka då
luftfuktigheten avtar. Stora mängder nederbörd faller, upp mot 1 000 mm under ett dygn, i extrema
fall har upp till 2 000 mm uppmäts. Det är inte bara cyklonens starka vindar och kraftiga skyfall som
orsakar skador utan också den höjda havsnivån och storm- och flodvågor som pressar upp vatten
längs kust- och flodslätter. Lågtrycket höjer havsnivån, ca 1 cm för varje 1hPa som lufttrycket faller.
När en cyklon närmar sig en ö sjunker först vattenytan i ett utsug. Därefter kan en 5-10 meter hög
vägg av vatten komma rusande mot kusten och pressa upp vatten på kust- och flodslätter.
Översvämningar och omfattande skador på liv och egendom uppstår vid dessa tillfällen.
El Niño episoderna har under de senaste 30 åren blivet fler, intensivare och långvarigare (Internet
2). Vid dessa tillfällen ökar vädrets variabilitet och extrema vädersituationer förekommer. T ex på
nederbördsrika öar uteblir nederbörden och vice verca, stormbanor förändras och öar som normalt
inte träffas av stormar träffas. Nämnas kan den långvariga och intensiva El Niño-episoden 1998.
Minskad nederbörd och långvarig torka förekom på bl a Papua Nya Guinea, Marshallöarna och Fiji.
Hög nederbörd och översvämningar förekom på bl a Kiribati och Tuvalu.
3.4 Ekonomi
Ögrupperna är fattiga, bistånd och annan form av hjälp är viktig (FEA 1998, s 751-755. CP 1997, s
27-42). 50-60 % av befolkningen lever av en traditionell självförsörjningsekonomi baserad på
7
jordbruk och fiske. Jordbruket består mest av maniok, taro, jams, sötpotatis, brödfrukter och ris.
Banan och papaya är de vanligaste fruktsorterna. Kokospalmen växer på nästan alla öar, ur det
torkade fruktköttet utvinns olja. De odlingsbara ytorna är dock små och jordbruket bedrivs
mestadels för lokal konsumtion. Export förekommer t ex kokospalmsprodukter, socker, kaffe, kakao
och frukter av olika slag. Ögrupperna omges av stora ekonomiska zoner och djuphavsfisket hyrs ut
till fiskeflottor från bl a USA och Japan. Större delen av det fiske man själv bedriver är inriktat på
egen konsumtion. Turistnäringen är viktig för flera ögrupper, för vissa den viktigaste. Det som
lockar turister är behagligt väder, öarnas sandstränder samt små och pittoreska atoller. Korallreven
är också viktiga för turismen. Dess färgrika koraller och fiskar lockar många fritidsdykare och
åskådare. Industrin är liten och de få industrier som finns förädlar råvaror från jordbruket (t ex
sockerprodukter) och fisket (t ex konserverad tonfisk).
8
4. Fiji
4.1. Inledning
Fiji består av drygt 800 öar (FEA 1998, s 764) (fig. 3) Landarealen är 18 376 km2 . Vitu Levu är den
största ön och utgör ca 60 % av landarealen. Vanua Levu och de större öarna i väst (Taveuni, Koro,
Ovalau, Gaua, Vatulele och Kadavu) utgör tillsammans ca 30 % av landarealen. Öster om Koro
havet ligger norra resp. södra Lauöarna. Dessa öar är betydligt mindre och fler till antalet än öarna i
väst. De utgör ca 10 % av landarealen.
Fig. 3 Fiji-öarna. Efter Lal 1992, s. 12.
Fig. 3 Fiji-islands. After Lal 1992 p. 12.
4.1.1 Topografi och bergrund
De stora och höga öarna i väst (Vitu Levu och Vanua Levu) är vulkanöar. Vitu Levu har vulkanöns
karaktäristiska konformade utseende. Topografin består här av höga och branta bergsmassiv
omgärdade av smala och lågliggande flod- och kustslätter samt deltan. I öst (norra resp. södra
Laugruppen) finns ett fåtal mindre vulkanöar och flera små och låga atoller. Fijis korallrev och
laguner är många. Markanta är barriärreven som omsluter Vitu Levu och Vanua Levu (fig. 3).
4.1.2 Klimat och väder
Fiji har ett maritimt tropiskt klimat (Nunn 1994, s 154-155). Ögruppen står under inflytande av den
9
mer eller mindre ständigt blåsande sydostpassaden. Luftmedeltemperaturen är ca 24-25 ºC.
Skillnader i nederbörd föreligger mellan, och inom, ögruppens olika öar. Den orografiska
nederbörden längs de stora och höga öarnas lovartsidor är riklig och utspridd över året. Vitu Levus
lovartsida har en årsnederbörd på 2 500-5 000 mm, läsidan 1 750-2 500 mm (fig. 4). De mindre och
lägre öarna i norra resp. södra Laugruppen erhåller mindre nederbörd då den orografiska
nederbördsförstärkningen uteblir.
Torrperioder är inget ovanligt, sedan 1960-talet har de dock varit fler och intensivare (Reading
1998, s 47-48). Torrperioden 1987 (under årets intensiva El Niño) var århundradets mest extrema
torrperiod. Under april-oktober låg ett mer eller mindre stationärt högtryck över ögruppen. Under
denna period var genomsnittsnederbörden endast 8-38 % av den normala. Värst drabbades de
mindre och lägre öarna i norra resp. södra Laugruppen där nederbörden var obefintlig. Andra
exempel är torrperioderna 1994 och 1998. Ökningen av torrperioder kopplas till fler och intensivare
El Niño-episoder.
Fiji befinner sig inom de tropiska cyklonbanorna och träffas i genomsnitt vartannat år (Nunn
1994, s 164. Reading 1998, s 27-31). Cykloner bildas norr och öster om ögruppen. De rör sig i en
sydvästlig riktning och kommer i regel in över öarna från norr och väst. Ett exempel är cyklonen
Bebe som träffade Fiji 1992. På Vitu Levu uppmättes vindhastigheter upp till 70 m/s, havsnivån steg
ca 0.5 meter, under 48 timmar föll 755 mm nederbörd, upp till 15 meter höga stormvågor och höga
stormfloder observerades. Detta orsakade omfattande översvämningar längs kust- och flodslätter.
Sedan 1960-talet har antalet cykloner ökat. Nämnas kan femårsperioden 1985-1990 då Fiji träffades
av 12 cykloner. Ökningen av cykloner kopplas till fler och intensivare El Niño-episoder.
Fig. 4 Årsnederbörd mm Vitu Levu. Efter Nunn 1994 s. 162.
Fig. 4 Annual rainfall mm over Vitu Levu. After Nunn 1994 p. 162.
4.1.3 Befolkning
10
Av de 800 öarna är ett 100-tal bebodda (FEA 1998, s 764-65). Folkmängden var 1997 ca 775 000
invånare. På Vitu Levu bor ca 70 % av befolkningen (540 000 pers.). På Vanua Levu och de andra
större öarna i väst bor ca 20 % av befolkningen (150 000 pers.). På Lauöarna bor ca 10 % av
befolkningen (50 000 pers.). 60 % av Fijis befolkning är urban. Etniska grupper är fijianer (51 %),
personer av indiskt ursprung (44 %) och övriga (5 %).
4.1.4 Ekonomi
Ekonomin anses vara en av regionens mest expansiva och består av jordbruk, fiske, turism,
mineraltillgångar samt mindre industrier (CP 1997, s 30-31). De bistånd Fiji erhåller är dock viktiga.
Det kan röra sig om direkt ekonomiskt stöd eller att t ex EU förbundet sig att årligen stödköpa större
delen av sockerskörden. En stor del av befolkningen (50-60 %) lever av en
självförsörjningsekonomi baserad på jordbruk och fiske.
Under 1970- och 1980-talet steg BNP nästan varje år. Mest markant var 1981-1984 då BNP steg
med 1,9 % årligen. Orsaken var bra väder vilket gav goda sockerrörsskördar och många turister (CP
1997, s 47-48). Den ekonomiska tillväxten har avtagit sedan slutet av 1980-talet (CP 1997, s 64).
Detta har delvis sin orsak i de politiska oroligheterna 1987. Fiji har försökt reorganisera ekonomin
och komma ifrån beroendet av sockerproduktionen, vilket är svårt.
Jordbruk, fiske och skogsbruk. Större delen av den odlingsbara ytan används till
sockerrörsodling, vilken svarar för ca 70 % av exporten och ca 40 % av BNP (FEA 1998, s 814-818.
CP 1997, s 76). Större delen av sockerrörsodlingarna finns på Vitu Levus västra kustslätter.
Risodlingar finns vid flodslätter och deltan. Fiji har en stor ekonomisk zon vilken inbringar
licensavgifter. Det fiske man själv bedriver används till egen konsumtion. Fiji har tropisk regnskog,
avverkningen har dock varit begränsad. Jordbruk, fiske och skogsbruk sysselsätter 50-60 % av
befolkningen och utgör ca 40 % av BNP.
Turism. Turism är den viktigaste inkomstkällan (CP 1997, s 63-64, s 75). Fiji är en av de
ögrupper som har den mest utvecklade turistinfrastrukturen och Vitu Levu har en internationell
flygplats, Nadis flygplats. Fiji kan då nås av turister från stora delar av världen. Turistnäringen är
främst lokaliserad till Vitu Levus västra kustområden och dess sandstränder (Lal 1992, s 43. Lonely
Planet 1990, s 102). Då de västra öarnas turistnäring nått sin maximala utbredning sker det en
nyetablering av turistinfrastruktur (mindre flygfält, hamnar, vägar och hotell) på de mindre öarna i
Laugruppen (Lonely Planet 1990, s 143). Turismen sysselsätter ca 40 % av befolkningen och utgör
ca 40 % av BNP.
Industri. Fiji har mineraltillgångar som koppar, silver och guld (FEA 1998,s 818) Det mesta av
dessa mineraler exporteras som råvara och förädlas inte i landet. Övrig industri är
livsmedelsindustrin med socker och fisk som råvaror samt textilindustrin. Industritillverkningen är
liten och industrivaror svarar för ca 10 % av exporten. Industrin sysselsätter ca 15 % av
befolkningen och utgör ca 15 % av BNP.
4.1.5 Vitu Levu
Vitu Levu är den största, mest befolkade (540 000 inv.) och ekonomiskt viktigaste ön. Större delen
av undersökningen av Fiji kommer därför att handla om Vitu Levu. Ön består mest av bergsmassiv.
Floderna Rewa, Sigatoka, Nadi, Lautoka och Ba:s deltan och flodslätter samt kustslätterna är de
enda plana områdena (fig. 5). På dessa områden återfinns större delen av Fijis befolkning och större
städer, t ex huvudstaden Suva (217 421 inv), Sigatoka (121 818 inv), Lautoka (42 917 inv), Nadi (30
790 inv) och Ba (16 500 inv) (FEA 1998, 766). Då endast en mindre del av Vitu Levu består av
beboelig yta råder hög befolkningstäthet (ca 343 pers/km).
11
Fig. 5 Vitu Levu. Topografi, floder, deltan, korallrev och större städer.
Fig. 5 Vitu Levu. Topography, rivers, deltan, corall reefs and major settlements.
Vitu Levu omges av flera korallrev. Koralltillväxten är mindre framför flodmynningar/deltan och
framför öns östra del då flodernas sötvatten och avrinning från lovartsidan sänker salthalten.
Framträdande är de stora öppningar som finns framför Rewadeltat och Sigatokadeltat (fig. 5). Längs
västkusten (från Ba i norr till Sigatoka i söder) återfinns de flesta sandstränderna. Speciellt längs
sträckan Lautoka – Sigatoka finns flera sandstränder och hit är en stor del av Vitu Levus turism
förlagd. Sandsträndernas topografi varierar, men de flesta av Vitu Levus sandstränder är mindre,
smala och ligger 1-3 m.ö.h. (Mimura 1998, s 37-41. Lonely Planet 1990, s 100-157).
Mangroveskogarna på Vitu Levu blir allt mer sällsynta (Mimura 1998, s 40). Ökad befolkning,
städernas tillväxt, ökat behov av material och bränsle har reducerat dess omfattning de senaste 30
åren.
4.1.6 Etniska konflikter
Fiji har upplevt interna problem efter sin självständighet. Det råder etniska motsättningar mellan
fijianer och personer av indiskt ursprung och politisk instabilitet. Dessa problem grundlades under
det brittiska styret då arbetskraft till sockerrörsodlingarna hämtades från Indien. I samband med
invandringen av indier stiftade britter och fijianer lagar som garanterade fijianerna exklusiv
äganderätt till all mark. Fijianerna har under årens lopp stiftat lagar som ytterligare understryker
äganderätten till marken, Agricultural Landlord and Tenant Act (ALTA), och fijianernas intresse
12
övervakas av Native Land Trust Board (NLTB) (Lal 1990, s 29-33). Andra etniska grupper som vill
nyttja marken är då tvingade att hyra denna. Resultatet har blivit att indier producerar den
övervägande delen av den viktiga sockerrörsskörden på jord som ägs av fijianer, något som indierna
har svårt att acceptera och protesterar emot.
Redan under det tidiga skedet av Fijis självständighet rådde det motsättningar mellan de två
etniska grupperna (Lal 1990, s 79-91). Författningen garanterade politisk makt åt fijianernas
nationalistiska parti Alliance Party (AP) och sammanslutningen Great Council of Chiefs (GCC).
Indierna kom under årens lopp att avancera ekonomiskt/socialt och organiserade sig politiskt. Under
1980-talet växte motsättningarna och kulmen nåddes 1987 då parlamentsvalet resulterade i en seger
för Fiji Labour Party (FLP). Partiet dominerades av indier, men här fanns även fijianer som inte
stödde den politik som AP och GCC bedrev. Resultatet av valet 1987 innebar att AP och GCC
förlorade makten. Detta hade fijianerna svårt att acceptera och det inträffade två militärkupper, maj
och september, där armen tog över makten. Det dröjde inte länge förrän den traditionella
maktstrukturen (AP och GCC)) åter var etablerad. I maj 2001 förekom etniska konflikter och
demonstrationer. En statskupp genomfördes av fijianerna och den lagligt tillvalda regeringen med
dess indiske premiärminister tvingades avgå. Något senare tvingades den av statskuppsmakarna
tillsatta regeringen med dess fijianske premiärminister avgå, detta efter nationella och
internationella påtryckningar. Omvärlden hotar med indragna bistånd och avbrutna
handelsprivilegier om inte Fiji inför demokrati.
4.2 Konsekvenser av klimatförändringen
4.2.1 Jordbruk, fiske och skogsbruk
Sockerrören växer bäst vid en medeltemperatur runt 33-38 ºC (Gibbon 1985, s 99). Då
medeltemperaturen idag ligger runt 24-25 ºC och förväntas stiga 3 ºC innebär temperaturökningen
inte några större problem. Kritiskt är dock vad som händer med nederbörden. Den får inte
understiga
1 500 mm/år (Gibbon 1985, s 99-100). Sockerörsodlingarna finns på Vitu Levus västra kustområden
och nederbörden är redan idag (1750-2000 mm/år) på gränsen för vad odlingarna kräver (fig. 4). Då
nederbörden minskar och torka uppstår minskar sockerrörsskördarna. Nederbördsminskningen och
torkan kommer också att intensifieras i samband med fler och intensivare El Niño episoder. Nämnas
kan torrperioden under El Niño 1994 då 2/3 av de nyplanterade sockerrören slogs ut vilket medförde
kännbara ekonomiska förluster (CP 1997, s 61). Konstbevattning kommer att bli nödvändigt.
Frågan är dock vart detta vatten ska tas ifrån. När vattentillgångarna minskar, och salthalten
samtidigt ökar, kommer tillgång och kvalitet på vatten bli ett problem.
Sockerrörsodlingarna är även känsliga för stormar då sockerrören lätt bryts, kustnära odlingar
översvämmas och sprayas med saltvatten. När det blir fler och kraftigare stormar kommer Vitu Levu
att få uppleva fler situationer likt de som rådde när cyklonen Bebe passerade. Det kommer att uppstå
skador på skördarna när kraftiga vindar och hög nederbörd faller i samband med stormar och
cykloner. De häftiga regnfall som följer kommer också att orsaka fler och större jordskred.
De marker sockerrören odlas på ligger 1.5-30 m. ovanför nuvarande havsnivå (Pahalad 1998, s
2). Havsnivåhöjningen kommer att lägga de lågliggande områdena under vatten och/eller orsaka
försumpning av dessa områden, höja grundvattennivåer och gör marker med låg grundvattennivå
obrukbara. Sockerrörens rötter växer för det mesta i vertikal riktning (Gibbon 1985, s 101). När
grundvattennivåerna höjs finns då risk att rötterna når ner till saltrikt vatten och delar av odlingarna
kan skadas. Saltanrikning av mark/vatten och höjda grundvattennivåer innebär en förlust av
brukningsbar jord. Sockerrörsodlingarna är svåra att flytta p.g.a. nederbördsförhållanden och
topografi. De är nu placerade på Vitu Levus läsida (öns västra sida). Här är det soligt och under
13
normala omständigheter lagom med nederbörd. Att placera dem på lovartsidan går inte. Topografin
tillåter inte några större odlingar, vidare är nederbörden för hög och det är ofta molnigt. Det går inte
att flytta odlingarna längre upp på sluttningarna eftersom den odlingsbara marken redan är uppodlad
(Nunn 1990, s 37). Odlingsmarken som går förlorad kommer inte att kunna kompenseras. Förlorad
odlingsmark och minskad nederbörd innebär att sockerrörsskördarna minskar, det är dock svårt att
beräkna hur mycket. En havsnivåhöjning på en dryg meter skulle kunna innebära att skördarna
minskade med 10-20 % (Pahalad 1985, s 3). Hur mycket nederbörden kommer att minska, med
medföljande skördebortfall, är svårt att avgöra. Sockerexporten svarar idag för ca 40 % av Fijis
BNP. Om skördarna minskar med t ex 25 % försvinner ca 10 % av BNP.
Risodlingarna klarar av temperaturökningen, växer bäst vid 20-37 ºC (Gibbon 1985, s 88-89).
Problem kan uppstå när nederbörden minskar. Under torrperioder kan ett djupgående rotsystem
bildas och om odlingen är belägen på ett område med saltrikt grundvatten skadas den. Då odlingarna
är belägna på flodslätter och deltan går odlingsmark förlorad när havsnivån stiger, odlingarna
kommer också att drabbas av stormvågor/stormfloder och översvämningar.
Kassava är den rotfrukt som mest odlas. Den kan odlas under en rad olika förhållanden. Det är en
tålig gröda som bl a klarar av längre perioder av torka (Gibbon 1985, s 132-133). Den växer bäst i
temperaturer runt 23-28 ºC och vid en nederbörd runt 500-1 500 mm/år. Kassavan trivs bäst på lägre
nivåer men kan även växa på nivåer upp till 1 500 m ö h Kassava är i och för sig en tålig gröda,
känsligt är dock lufttemperaturökningen. Temperaturen kan i vissa områden bli för hög och det kan
då bli nödvändigt att flytta odlingarna till en högre altitud, om det finns plats och om topografin
tillåter detta.
Kokospalmen är väl anpassad till den höga salthalt som råder i mark och vatten (Gibbon 1985, s
110). Den kan odlas på saltrika och näringsfattiga jordar. Den växer bäst i temperaturer runt
25-30 ºC och trivs bäst vid en nederbörd på ca 1 700 mm/år, men kan anpassa sig ner till 1 200
mm/år och upp till 5 000 mm/år. När nederbörden minskar kan kokospalmerna på vissa platser, t ex
Vitu Levus läsida (idag 1750-2000 mm/år) och vissa kustslätter samt de mindre och lägre öarna, i
framtiden få problem (fig. 4). Vidare kan lufttemperaturökningen medföra ytterligare stress.
Medeltemperaturen är i dag 24-25 ºC och förväntas stiga 3 ºC och närmar sig då den övre gräns där
kokospalmen trivs. Kokospalmerna är också känsliga för stormar då de lätt bryts. När stormar och
cykloner ökar kommer även skadorna på kokospalmerna att öka. Nämnas kan El Niño 1994 då
stormar orsakade omfattande skador på odlingarna (CP 1997, s 61). Även för dessa odlingar blir det
en förlust av odlingsmark.
Det lokala fisket bedrivs längs korallrev och i lagunerna. Bortom dessa, ute på öppet hav, fiskar
man inte eftersom det är riskabelt att ge sig ut på öppet hav med små fiskebåtar. När korallreven
skadas och lagunernas söt och saltvattenbalans förändras minskar fiskbeståndet. Om även de allt
mer begränsade mangroveskogarna försvinner, försvinner en viktig reproduceringsplats för
korallrevens och lagunernas fiskbestånd. Fiskefångsterna kommer att minska. Lagunerna kommer
även att bli mer svårmanövrerade för de små fiskebåtarna. Korallreven har tidigare haft en
dämpande effekt på vattenmassorna, när tillväxten avtar kommer det att uppstå större vågor i
lagunerna. Även djuphavsfisket påverkas. Om fiskefångsterna minskar innebär detta lägre
leasingavgifter för Fiji, och vice verca. Detta eftersom avgifterna man erhåller grundas på
fångsternas storlek.
Skogsbruket har varit begränsat på Fiji. Här finns dock relativt gott om ädelträ. Det finns en
möjlighet att Fiji i samband med minskade inkomster från jordbruket försöker kompensera detta
med ökad avverkning. När vädret blir soligare, varmare, torrare och blåsigare kommer vinderosion
på avverkningsområdena att öka. I samband med stormar och häftiga skyfall ökar ytavrinningen på
dessa områden. Det mesta av det eroderade materialet kommer till slut att hamna i laguner och på
korallrev, vilket medför ytterligare stress på dessa.
14
4.2.2 Turism
Större delen av Fijis sandstränder försvinner, eller stora delar av dem. Som nämnts är större delen av
Fijis turistnäring lokaliserad till Vitu Levus sandstränder och de flesta sandstränderna ligger 1-3
m ö h Turistnäringen har som nämnts utökats till de mindre öarna i Laugruppen. Sandstränderna på
dessa öar är betydligt mindre (Lonely Planet 1990, s 141). De är då mer sårbara när havsnivån stiger
och antalet stormar och cykloner ökar. När sandstränderna försvinner försvinner även turisterna.
Men det är inte bara sandstränder som lockar turister. Fijis korallrev är kända bland fritidsdykare
(Lonely planet 1990, s 147-148). Nämnas kan korallreven som omger Lakebaöarna och Kadavu.
När även korallreven tar skada och dess marina liv påverkas minskar antalet turister ytterligare. Fiji
satsar mycket på att underhålla och utveckla turistnäringen, och turistnäringens betydelse för
ekonomin antas öka i framtiden (CP 1997, s 64). Man har alltså stora förhoppningar på turismen,
men tyvärr kommer dess betydelse för ekonomin att minska. För att belysa hur viktig turismen är för
ekonomin kan nämnas att 1995 besöktes Fiji av ca 450 000 turister vilka svarade för ca 50 % av
Fijis BNP (CP 1997, s 64). Om nu Fiji förlorar större delen av dessa turister försvinner en stor del av
BNP. Om turismen t ex. halveras försvinner 20-25 % av BNP, vilket är ett stort inkomstbortfall.
4.2.3 Vitu Levu
Vitu Levus större städer, t ex. på Revadeltat (Suva) och Sigatokadeltat (Sigatoka) är utsatta då de
ligger lågt och nära havet (fig. 5). Vidare kommer de att sakna skydd av mangroveskogar och
korallrev. Vitu Levus städer kommer att ligga oskyddade när havsnivån stiger och stormarna ökar.
De kommer att drabbas av landförlust och översvämningar. Skador som uppstår innebär kostnader
för reparationer. Det uppstår också ett behov av planering och omlokalisering av infrastruktur, vilket
innebär ytterligare kostnader. Städerna på Vitu Levus västkust ( Sigatoka, Nadi och Lautoka) har
anknytning till sockerörsodlingarna. Det är viktigt för ekonomin att dessa städer kan utföra sina
funktioner. De fungerar bl a som utskeppningshamnar och centrum för de aktiviteter som rör
sockerhandeln, de servar även turistanläggningarna som finns utanför städerna (Lal 1992, s 43-47).
Höjd havsnivå kommer att kräva ombyggnad av hamnarna. Om stormarna orsakar kraftig sjögång
kommer den internationella handeln att påverkas negativt eftersom sjövägen är den dominerande
kommunikationsleden. Även kommunikationerna mellan dessa knutpunkter och andra städer längs
kusten påverkas då vägarna ligger nära havet. De städer som är belägna uppströms Rewa, t ex
Nanggai och Waitu, kommer att drabbas av mer stormfloder och översvämningar. Landförlusten är
särskilt relevant för de mindre och lägre öarna i Laugruppen. Större delar av dessa öar, och hela öar,
kommer att försvinna under havsytan.
I framtiden kommer troligtvis större delen av Fijis befolkning vara bosatt på Vitu Levu. Ön har
idag ca 540 000 invånare och hög befolkningstäthet. Landförlusten och migrationen från
Laugruppen kommer att öka befolkningstätheten, Vitu Levu kommer att bli en alltmer trångbebodd
ö. Trycket kommer att öka på en redan hårt exploaterad kustzon och kan innebära katastrof för
densamma.
4.2.4 Etniska konflikter
Då klimatförändringen påverkar försörjningen och försörjningssysslorna är kopplad till etnisk
tillhörighet påverkas också etniska relationer. Det är fijianerna som äger den mark på vilken indierna
producerar det viktiga sockret. Vem som äger turistnäringen framgår inte lika klart i litteraturen. Att
fijianerna äger marken är ett faktum och vid en kontroll av hotell framgår att större delen har ägare
med fijianska namn (Internet 3).Vad som ytterligare talar för att fijianerna äger turistnäringen är att
man inte önskar utländska investeringar vilket leder till ett utländskt ägande av turistnäringen (CP
15
1997, s 97). Det är då troligt att indierna inte släppts in i denna verksamhet eftersom de också
betraktas som utomstående. Klimatförändringen kommer att drabba turistnäringen mer än
sockerproduktionen. Det ligger då nära till hands att fijianerna försöker plocka ut mer pengar från
sockerproduktionen genom att t ex. höja markhyran. Indierna å sin sida kanske då hävdar att det är
deras arbete som utgör landets främsta inkomstkälla och vägrar att betala höjda markhyror. En
situation kan uppstå där etniska relationer skärps och Fiji blir ett ännu mer segregerat och instabilt
samhälle.
Att Fiji i början av 2000-talet befinner sig i en besvärlig politisk situation är inte bra. Fijianerna
är hårt pressade. Omvärlden hotar med sanktioner om man inte inför demokrati, om demokrati
införs äventyras deras exklusiva äganderätt till marken. Om nu fijianerna ger vika för kraven och
inför demokrati är det möjligt att indierna får majoritet och utlovar landreformer. Hur kommer då
fijianerna att reagera ? Kommer etniska konflikter och politisk instabilitet att öka, eller kommer
klimatförändringens negativa effekter på försörjningen tvinga fijianer och indier att samarbeta ?
4.2.5 Sammanfattning
Klimatförändringen innebär ingen livshotande katastrof för Fijis invånare, men dess effekter på
kustzonen kommer att bli ekonomiskt kännbart. Fijis ekonomi är väderkänslig. Jordbruk, fiske och
turism är väderkänsliga näringsgrenar. Bortfallet av turism och sockerproduktion kan innebära att
30-40 % av Fijis BNP försvinner, vilket är ett stort inkomstbortfall. Minskade
jordbruksarealer/avkastning och fiskefångster innebär minskade försörjningsmöjligheter för de 5060% av befolkningen vilka livnär sig av en självförsörjningsekonomi. Skador på infrastrukturen
ökar vilket innebär kostnader. Migrationen till de större öarna innebär kostnader. Migrationen
kommer att öka Vitu Levus redan höga befolkningstäthet, detta kan innebära katastrof för en redan
hårt exploaterad kustzon. Klimatförändringen slår hårt på Fijis ekonomi, men situationen är
hanterbar genom ökade bistånd.
Då klimatförändringen påverkar försörjningen och försörjningssysslorna är kopplade till etnisk
tillhörighet påverkas etniska relationer. Indierna är sysselsatta med sockerproduktion på mark som
de tvingas hyra av fijianerna, fijianerna har i sin tur hand om turismen. När turismen drabbas mer än
sockerproduktionen är det möjligt att fijianerna försöker höja markhyran. Då kanske indierna gör
gällande att det är deras arbete som numera utgör Fijis främsta inkomstkälla och vägrar betala höjda
markhyror. Risk finns att etniska konflikter ökar, men det är inte omöjligt att klimatförändringens
negativa effekter på försörjningen tvingar fijianer och indier att samarbeta.
16
5. Kiribati.
5.1. Inledning
Kiribati sträcker sig längs ekvatorn. Landarealen är 861 km2. Ögruppen består av tre mindre
ögrupper. Från väster räknat är dessa Gilbertöarna, Phoenixöarna och Lineöarna (fig. 6). (FEA
1998, s 789)
Fig. 6 Kiribati
Fig. 6 Kiribati
5.1.1 Naturförhållanden
Ögruppen består av atoller. Gilbertöarna 16 atoller, Phoenixöarna 8 atoller och Lineöarna 8 atoller
(fig. 6) (Nunn 1994, s 187, 229. FEA 1998, s 789. Cp 1990, s 12). Öarna är låga och plana och når
1-3 m ö h. Öarna längs ekvatorn har ett maritimt ekvatoriellt klimat, öarna söderöver ett maritimt
tropiskt klimat. Luftmedeltemperaturen sträcker sig från 29 ºC på Gilbertöarna till 27 ºC på
Lineöarna. Nederbörden är riklig över norra och södra Gilbertöarna, 2 500 – 3 000 mm/år.
Lineöarna får mindre nederbörd, runt 1 000 - 1 500 mm/år. Vattentillgångarna är på flera mindre öar
begränsad, intern tillgång till sötvatten saknas och vattentillgången styrs helt av nederbörden. På
större öar finns en tunn sötvattenslins. Regnet som faller perkolerar snabbt genom jordtäcket ner till
korallrevet vilket bromsar upp sötvattnets utspädning i havet. Då sötvattnet har lägre densitet bildas
en sötvattenlins vilken flyter ovanpå saltvattnet. Revet är dock poröst och förr eller senare töms
sötvattenlinsen om ingen nederbörd faller. Ögruppen, speciellt Gilbertöarna, drabbas av häftiga
skyfall och omfattande översvämningar (Cp 1990, s 10). Under El Niño ökar nederbörden. Under El
Niño 1998 förekom omfattande skyfall och översvämningar (Solomon 1999, s 535). Även
stormarnas antal och styrka ökar under El Niño, dock befinner sig öarna nära ekvatorn och drabbas
inte av cykloner. Under El Niño 1998 drabbades norra Gilbertöarna av flera kraftiga stormar. Höjd
havsnivå och stormvågor orsakade omfattande översvämningar på bl a Tarawaatollen. Flera mindre
och låga öar lades helt under vatten vid dessa stormar.
17
5.1.2 Befolkning
Befolkningen var 1996 ca 79 000 invånare (FEA 1998, s 790. Tuner 1998, s 850). Av de 32
atollerna är ett tiotal bebodda. 90 % av befolkningen är bosatt på Gilbertöarna och av dessa är 40 %
(28 000 inv.) bosatta på Tarawaatollen. Tarawaatollen har hög befolkningstäthet, ca 640 pers./km.
Andra folkrika atoller i Gilbertgruppen är Abaiang (5 314 inv.), Tabiteuea (4 575 inv.), Butaritari (3
786 inv.), Abemama (3 218 inv.), Beru (2 909 inv.) och Marakei (2 863 inv.). De resterande 10 % av
befolkningen (7 800 pers.) är bosatta på Lineöarna. De folkrikaste atollerna i Lineöarna är Kiritimati
(2 537 inv.) och Teraina (1 344 inv.). Phoenixöarna är till större delen obeboeliga och obebodda.
Kiribati, speciellt Gilbertöarna, har upplevt en hög befolkningstillväxt- och täthet de senaste 20
åren (Cp 1990, s 12). Fattigdom har lett till slumbildning och sanitära problem. Matbrist råder och
undernäring förekommer. Detta gäller speciellt Tarawa-atollen, där har man registrerat ett försämrat
hälsotillstånd.
5.1.3 Ekonomi
Kiribati är ett av världens fattigaste länder. Bistånden är viktiga (CP 1997, s 31-33). De varierar och
kan vissa år svara för upp till ca 50 % av BNP. De största bidragsgivarna är Storbritannien och Nya
Zeeland. Större delen av Kiribatis befolkning (ca 70 %) lever av en självförsörjningsekonomi
baserad på jordbruk och fiske.
Fosfattillgångarna var länge Kiribatis främsta resurs och utgjorde större delen av BNP och export
(CP 1997, s 36-38). När brytningen upphörde 1979 försvann större delen av exportintäkterna och
BNP halverades. BNP-per capita sjönk från 750 $ US till 400 $ US 1981. Under 1980- och 1990talet var Kiribati i en besvärlig ekonomisk situation. BNP sjönk ytterligare och bistånden kom att
spela en allt större roll. 1996 var BNP-per capita fortfarande låg, 730 $ US.
Jordbruk, skogsbruk och fiske. Den brukningsbara jorden är begränsad och de bästa jordarna
finns på Gilbertöarna (FEA 1998, s 815. Alkire 1978, s 94). De viktigaste grödorna är kokospalmen
och dess produkter (kopra, oljor, byggnadsmaterial mm), rotfrukter (kassawa och taro) och frukterna
från brödfruktträdet. Kopra är den främsta exportvaran och utgör ca 70 % av exporten. Jordbruk,
skogsbruk och fiske sysselsätter 60-70 % av befolkningen och utgör större delen av BNP.
Turism. Turismen har fram till 1980-talet varit begränsad (CP 1997, s 102-103. FEA 1998, s
815). Orsaken är öarnas avlägsenhet, vilket ger bristfälliga och dyrbara kommunikationer. Det finns
en liten turistinfrastruktur på Kiritimati, och det finns planer finns på att utveckla turismen.
Turismen sysselsätter ca 10 % av befolkningen och utgör en mindre del av BNP.
Industri. Kiribatis industri är ringa och koncentrerad till Gilbertöarna (CP 1997, s 81. FEA 1998,
s 815). Industrin befinner sig på hantverksnivå och sysslar med tillverkning av möbler, kläder och
hygienartiklar. Industrin sysselsätter 5-10 % av befolkningen och utgör en mindre del av BNP.
5.1.4 Konflikter och migration
När man studerar kartan över Kiribati (fig. 6) kan man undra hur öar som ligger nästan
4 000 km från varandra kan utgöra en nation. Kiribatis gränsdragning är emellertid ett kolonialt arv.
Vid frigörelsen från Storbritannien 1979 försökte Gilbertöarna bilda en egen stat, vilket
misslyckades. Idag saknas det samhörighet och motsättningar finns mellan Gilbert- och Lineöarna
(Cp 1990, s 8). Det politiska och ekonomiska livet kretsar kring Gilbertöarna. Lineöarnas
befolkning, vilken är i minoritet, anser sig diskriminerade och erhåller inte samma rättigheter och
förmåner som befolkningen på Gilbertöarna.
18
Befolkningstillväxten och den begränsade landarealen har lett till migration (Turner 1998, s 850.
Cp 1990, s 9). För att avlasta befolkningstäta öar har man tillämpat tvångsförflyttningar. Mellan
1986-1987 tvångsförflyttades 4 200 personer från Gilbertöarna till Teraina- och Tabuaeran-atollen i
Lineöarna. 1990 beslöt parlamentet, trots protester, att inom en 10-års period förflytta ytterligare
2 000-3 000 personer från Gilbertöarna till Lineöarna. Dessa folkförflyttningar har skapat konflikter
och ökat motsättningarna mellan Gilbert- och Lineöarna. Migranterna från Gilbertöarna var inte
välkomna, och troligtvis ville de inte flytta till Lineöarna då dessa öar har sämre resurser att erbjuda.
Kiribati anser att Storbritannien har ett stort ansvar för Kiribatis ekonomiska situation (Cp 1990,
s 17). Kiribati anser att det varit bättre om inkomsterna från fosfattillgångarna under
kolonialperioden tillfallit Kiribati och inte brittiska bolag. Det faktum att självständigheten
inträffade när det inte längre var lönsamt med fosfatutvinningen irriterar invånarna. Storbritannien
är det land som lämnar mest bistånd. Kiribati anser dock att bistånden är för låga. Storbritannien å
sin sida anser att man inte kan ta på sig ansvaret för Kiribatis framtid och ser helst att bistånden
minskar och till slut upphör.
5.2 Konsekvenser av klimatförändringen
5.2.1 Ekonomi och samhälle
Som i fallet med Fiji drabbas jordbruk, fiske, turism och infrastruktur. Havsnivåhöjningen kommer
successivt höja sötvattenlinserna, öka saltanrikningen av alltmer begränsade vattentillgångar. Detta
drabbar människor direkt eftersom tillgång och kvalitet på dricksvattnet försämras. Det finns då risk
att otjänligt vatten nyttjas och människors hälsa försämras. Den ökade landförlusten ökar
befolkningstätheten, vilket ökar de sanitära olägenheter som redan existerar. Kiribati har tidigare
drabbats av kraftiga skyfall och översvämningar. Då nederbördsområden förskjuts österut och El
Niño-episoderna blir fler och intensivare kommer Kiribati att få uppleva fler situationer med
stormar, skyfall och översvämningar. Detta medför fara för befolkningen, och försämrar ytterligare
hälsotillståndet.
Vad som är mest oroväckande för Kiribatis öar är ökningen av stormar/intensitet och den extra
höjning av havsnivån som stormar orsakar. När ytvattentemperaturen ökar 2 ºC ökar även antalet
stormar och intensitet. Öarnas morfologi (låga och plana samt att de saknar skyddande korallrev)
gör att de är utsatta när stormar passerar. Vid dessa tillfällen översvämmas stora delar av öar, och
även hela öar. Som nämnts är ca 71 000 pers. bosatta på Gilbertöarna. Av dessa är ca 28 000 pers.
bosatta på Tarawaatollen. Tarawaatollen är en v-formad atoll med en öppen västlig del och en grund
lagun (fig. 7). Då stormar i regel kommer från väst bryts vattenmassorna av lagunen och mindre
vågor uppstår i densamma. Om havsnivån stiger minskar lagunens dämpande effekt och större vågor
slår mot de mindre öarnas kuster. Om stormbanor förändras och kommer från öst finns ingen lagun,
och inga korallrev, som bryter vattenmassorna. Tarawaatollen kommer då att översköljas av vatten,
och dess befolkning kommer att vara helt utelämnad då det inte är möjligt att snabbt evakuera ett
stort antal människor bosatta långt ut till havs. De kan då spolas bort från öarna och drunkna. I en
situation med trångboddhet och migration finns vidare risk att folk placeras på öar som är farliga att
vistas på när stormar passerar.
19
Fig. 7 Tarawa-atollen med större bosättningar. Efter Solomon, S. M. 1999 sid. 537.
Fig. 7 Tarawa-atoll and major settlements. After Solomon, S. M. 1999 p. 537.
Landförlusten kommer att öka migrationen från Gilbertöarna till de mindre tätbefolkade
Lineöarna och öka motsättningarna mellan Gilbert- och Lineöarna. Migranterna kommer inte att
vara välkomna, samtidigt vill inte migranterna från Gilbertöarna flytta till Lineöarna då dessa öar
har sämre resurser. Migrationsfrågorna kommer att bli ett hett ämne, risk finns att konflikter bryter
ut mellan Gilbert- och Lineöarna. Till slut blir emigration nödvändigt. I vilken omfattning är svårt
att avgöra. Men även om delar av öar blir kvar ovanför havsytan kommer det inte vara möjligt att
leva där. Mycket talar för att öarna helt avfolkas. Frågan är då vilka länder som kan tänkas lämna
bistånd och emigrationstillstånd för Kiribatis klimatflyktingar? Kommer Kiribati att ställa ökade
krav på Storbritannien och göra gällande att Storbritannien är skyldig att hjälpa till, Kiribati är ju
medlem i Brittiska Samväldet?
5.2.2 Sammanfattning
För Kiribati innebär klimatförändringen katastrof. Här föreligger uppenbar fara för människors liv,
öarna kommer vara farliga att vistas på när havsnivån stiger och stormarna ökar. Ett redan dåligt
hälsotillstånd försämras ytterligare när tillfällen med skyfall och översvämningar ökar,
befolkningstätheten ökar och sanitära olägenheter ökar. Landförlusten kommer att öka migrationen
och skapa ytterligare konflikter mellan Gilbert- och Lineöarna. Migrationen löser inte problemet
med den ökade landförlusten, större delen av ögruppen försvinner till slut under havsytan.
Emigration blir nödvändigt och öarna avfolkas. Kraven kommer att öka på Storbritannien och Nya
Zeeland att lämna bistånd och plats för Kiribatis klimatflyktingar.
20
6. Övriga ögrupper och klimatförändringen
Tabell 1 visar respektive ögrupp, ötyp/er, areal, befolkning, befolkningstäthet och BNP per capita.
Utifrån resultaten av undersökningen av Fiji och Kiribati och tabell 1 kan följande slutsatser dras:
För de ögrupper som består av låga öar (Tokelau, Marshall, Tuvalu och Kiribati) innebär
klimatförändringen katastrof. De har idag ca 150 000 invånare, låg BNP-per capita och hög
befolkningstäthet. Ökat bistånd och emigration kommer att bli nödvändigt.
Tabell 1. Resp. ögrupps ötyp/er, areal, befolkning, befolkningstäthet och BNP-per capita.
Ögrupp
Ötyp/er
Areal
( km )
Befolkning
1996
Tokelau
Marshall
Tuvalu
Kiribati
Låga öar
10
181
26
810
Mikronesien
Fed. Stater
Fr.
Polynesien
Cook
Tonga
Fiji
Guam
Låga och
höga öar
Mariana
Am. Samoa
Wallis &
Fatuna
Väst Samoa
Palau
Nauru
Höga öar
Vanuato
Papua Nya
Guinea
Nya Kaledonien
Solomon
1 500
54 700
9 500
78 400
Befolkningstäthet1996
(pers/km)
150
302
365
97
BNP-per
Capita
1996 $
1 000
1 500
1 800
730
700
105 700
151
2 890
3 521
237
748
18 333
549
218 000
191 000
98 200
774 800
149 300
62
85
131
42
27
7 000
2 750
2 640
4 800
11 800
457
195
56 700
54 800
124
281
8 000
274
2 831
508
21
14 400
163 400
16 500
10 500
53
58
33
500
3 000
900
3 250
12 000
12 190
164 100
13
1 300
462 840
19 103
27 556
4 302 000
182 200
367 800
9
9
13
1 120
11 000
1 200
Källa: Far East and Australasia 1998 s. 749-894.
För de ögrupper som består av låga och höga öar (Mikronesiens Federerade Stater, Franska
Polynesien, Cook, Tonga, Fiji och Guam) innebär klimatförändringen stora påfrestningar på natur
och samhälle. Minskade försörjningsmöjligheter kan kompenseras med ökade bistånd och
landförlusten kompenseras med migration. Men som nämnts är de större öarnas kustzon redan
exploaterad till bristningsgränsen. Om det nu blir fler människor på kustslätterna ökar behovet av
försörjning. Klimatförändringen, ökad befolkningstäthet och ökad exploatering kan innebära
katastrof för öarnas kustzon. Dessa ögrupper har idag en befolkning på ca 1,5 miljoner och låg BNPper capita. Det kommer att krävas stora bistånd för en så pass stor befolkning. De ögrupper som
består av ett fåtal höga, eller en hög ö, (Mariana, Amerikanska Samoa, Wallis & Fatuna, Väst
Samoa, Palau och Nauru) drabbas ungefär på samma sätt, bortsett från migrationen från lägre öar.
Vanuato, Papua Nya Guinea, Nya Kaledonien och Solomonöarna har större landarealer och låg
befolkningstäthet. Det kan då tyckas att klimatförändringen inte får lika allvarliga konsekvenser.
Papua Nya Guinea är den största ön och har låg befolkningstäthet (9 pers/km), men är också den
folkrikaste (4 302 000 inv). Större delen av befolkning och infrastruktur är koncentrerad till
kustområdena (Geographica 1999, s 115-117). Förflyttning av infrastruktur och ett stort antal
människor blir problematiskt och kostsamt för Papua Nya Guinea. Man har låg BNP per capita
(1 120 $), förutsättningarna för att själva lösa dessa problem är obefintlig och biståndsbehovet ökar.
21
7. Diskussion
7.1 Resultatens tillförlitlighet och alternativa tolkningar
Det är problematiskt att måla upp ett framtidsscenario. Klimatförändringen inträffar inte plötsligt
utan sträcker sig över ett århundrade. Det är då svårt att förutsäga t ex ögruppernas
befolkningsutveckling och omvärldens agerande. Om man under den tidigare hälften av 2000-talet
kännbart märker av klimatförändringens effekter är det möjligt att ögrupperna och omvärlden tar
situationen på allvar och tillämpar någon form av befolkningskontroll och tidig emigration, det hela
blir då mer utdraget och mindre problemfyllt. Risk finns dock att man inte tar situationen på allvar
och väntar för länge. Följden kan då bli en problemfylld tillvaro med dödsfall när stormar och
cykloner passerar öarna, fattigdom, trångboddhet, sanitära problem och sjukdomar.
Enligt IPCC är det svårt att avgöra hur SO, tropiska stormar och cykloner påverkas vid en
klimatförändring. Utvecklingen av SO har stor betydelse för klimatförändringens effekter. Om El
Niño kommer att dominera ökar vädrets variabilitet och tillfällen med extrema vädersituationer.
Resultatet kan bli att nederbördsminskningen och torrperioderna över Fiji förstärks och att stormar,
skyfall och översvämningar över Kiribati förstärks. Ytvattentemperaturen stiger vilket ökar
förutsättningarna för att stormar och cykloner ska bildas. För de många atollerna i t ex norra Franska
Polynesien och Kiribati ter sig detta bekymmersamt. Vidare innebär El Niño för de västra
ögrupperna att havsnivåhöjningen inte blir lika stor, men innebär för de östra ögrupperna att
havsnivån stiger ytterligare. Om El Niño-episoderna inte blir fler och intensivare får
klimatförändringen andra effekter. Resultatet kan bli att nederbördsminskningen och torrperioderna
över Fiji inte blir lika omfattande och att stormarna, skyfallen och översvämningarna över Kiribati
inte blir lika omfattande. Hur SO påverkas har alltså stor betydelse för klimatförändringens effekter.
Hur korallreven kommer att reagera på klimatförändringen kan diskuteras. Undersökningen har
utgått från att korallreven skadas och/eller dör. Det är också möjligt att cirkulationsförändringar i
Stilla havet leder till att kalla vattenströmmar kompenserar temperaturhöjningen och att korallreven
inte skadas i samma omfattning, cirkulationsförändringar kan också öka temperaturen ännu mer.
Havsnivåhöjningen beror som ovan nämnts också på SO. Under El Niño sjunker havsnivån i Stilla
havets västra delar, och vice verca. Om El Niño kommer att dominera kanske havsnivån inte stiger
lika mycket i de västra delarna, vilket underlättar koralltillväxten. Men samtidigt stiger
ytvattentemperaturen under El Niño och risk finns att korallblekningen ökar. Om koralltillväxten
avtar är det också avgörande vid vilken tidpunkt detta inträffar och om det sker snabbt eller
långsamt. Sker det tidigt och snabbt, t ex p.g.a. en intensiv och långvarig El Niño under 2010-talet,
blir konsekvenserna annorlunda än om tillväxten avtar långsamt. Korallrevens skyddande funktion
avtar då på ett tidigt stadium, samtidigt som havsnivån fortsätter att stiga. Avtar tillväxten långsamt
kanske korallreven hinner växa i samma takt som havsnivåhöjningen.
Om klimatförändringen innebär katastrof eller är hanterbar i Fijis fall kan diskuteras. Den
innebär ingen livshotande situation för befolkningen som i fallet med Kiribati, men blir ekonomiskt
kännbar. Troligtvis kommer befolkningen på de större öarnas kustslätter att växa, samtidigt som
kustzonens försörjningsmöjligheter minskar, vilket kan innebära katastrof för en redan hårt
exploaterad kustzon. Frågan är också hur etniska relationer kommer att utvecklas när
försörjningsmöjligheterna minskar? Klimatförändringens effekter på etniska relationer kan innebära
att konflikterna på Fiji ökar. Tillsammans kan ovanstående innebära katastrof för Fiji.
IPCC nämner inget om hur områdets geologi påverkar klimatförändringens effekter. Som nämnts
finns det flera subduktionszoner i området. Om antalet jordbävningar ökar under 2000-talet finns
risk att fler tzunami-vågor bildas vilket inte är bra för de låga öarna och de större öarnas kustslätter,
särskilt om havsnivån stiget och skyddande korallrev saknas. En ökad zeismisk aktivitet förvärrar
22
klimatförändringens effekter. En jordbävningen av magnitud Sumatra 2005 och de flodvågor som
skölde in över Sumatras västra kustområden hade också varit förödande för många ögrupper i Stilla
havet.
7.2 Klimatförändringar och ögrupper
Undersökningen styrker tidigare undersökningar och påvisar att tropiska öar är utsatta vid en klimat
förändring enligt IPCC:s klimatscenario IS 92-e. Kiribati, och övriga ögrupper vilka består av låga
öar, kan jämföras med Turks och Caicosöarnas situation i Karibien och de Maldiviska öarna.
Klimatförändringen innebär också för dessa ögrupper katastrof och avfolkning. Under 2100-talet är
det alltså troligt att platser som består av atoller helt enkelt försvinner ! Det är inget oväntat resultat
med tanke på havsnivåhöjningen, men frågan är hur händelseutvecklingen kommer att te sig fram
till att öarna försvunnit? Nämnas kan Kiribatis fattigdom, befolkningens dåliga hälsotillstånd samt
de konflikter som idag finns. När landareal och försörjningsmöjligheter minskar kommer dessa
tillstånd att förvärras.
Gemensamt för ögrupperna i Stilla havet och Karibien är att klimatförändringen orsakar, eller
förvärrar, konflikter inom ögrupper. I ögruppen St Kitts och Nevis (Karibien) förekommer redan
idag motsättningar mellan den dominerande och större ön St Kitts och den mindre ön Nevis. I
samband med minskade försörjningsmöjligheter kommer dessa motsättningar att öka och t.o.m. risk
för inbördeskrig nämns. Konflikterna på Kiribati har sitt ursprung i trångboddhet,
tvångsförflyttningar och begränsade resurser. Även dessa konflikter kommer att öka.
Mycket av denna undersökning har kretsat kring Vitu Levu. Vid en jämförelse med Cuba
framgår att Cuba klarar sig bättre vid en klimatförändring. Vitu Levus topografi har lett till att
infrastrukturen koncentrerats till smala kustslätter, flodslätter och deltan. Endast en fjärdedel av
Cuba består av bergsmassiv. Cubas infrastruktur är inte i samma grad koncentrerad till dessa
områden, och i de fall den är det tillåter Cubas topografi omlokalisering inåt land av bosättningar
och jordbruk. Denna möjlighet saknas på Vitu Levu. Vidare har Cuba industriell produktion och
befinner sig nära marknaderna i Nord-, Mellan- och Sydamerika. Det finns då möjlighet att delvis
kompensera inkomstbortfall genom att satsa mer på denna produktion, t ex genom att locka till sig
utländskt kapital. Vitu Levu har inte någon stor industriell produktion vilken kan kompensera
inkomstbortfallet och befinner sig mer avlägset från större marknader.
7.3 Geopolitiska konsekvenser
Klimatförändringen drabbar fattiga länder där trycket på försörjningen redan är högt. De är
självständiga nationer och kan då begäras lösa sina problem själva, men de är redan beroende av
bistånd och har alltså inga ekonomiska förutsättningar för att själva handskas med
klimatförändringens effekter. Vidare kommer ögrupperna göra gällande det faktum att de själva
endast bidrar med en bråkdel antropogena växthusgaser, de kommer då att ställa krav på den
industrialiserade omvärlden. Frågan är hur omvärlden kommer att agera? Kommer de länder som
idag lämnar bistånd att öka dessa och även bevilja emigrationstillstånd? Geopolitiken har förändrats
i samband med de senaste decenniernas utveckling på andra platser runt om i världen bl a
Sovjetunionen och Mellanöstern, Stilla havets ögrupper är inte lika geopolitiskt betydelsefulla som
de tidigare varit. Kommer det då finnas intresse att hjälpa dem? Att bedriva en humanitär
biståndspolitik är en sak, att bevilja emigrationstillstånd för ett stort antal klimatflyktingar är något
annat. Nämnas kan t ex Australiens avvisande, och behandling, av båtflyktingar. Och hur kommer
Storbritannien agera när det gäller Kiribati (och Turks och Caicosöarna i Karibien), de är ju
medlemmar i Brittiska Samväldet? Idag ser helst Storbritannien att bistånden avvecklas, trots att
ögrupperna uppenbart har problem med bl a fattigdom och sjukdomar. Förhoppningsvis är
23
Storbritannien, och övrig omvärld, medveten om riskerna för dessa ögrupper i samband med stormar
och cykloner. Risk finns dock att en katastrof inträffar, t ex en storm eller cyklon med många
dödsoffer, innan man tar situationen på allvar. Men frågan är också vart klimatflyktingarna själva
vill ta vägen? Det kommer att uppstå flera kontroverser i samband med emigrationen från dessa
ögrupper.
I Fijis fall kan det diskuteras hur pass intresserad omvärlden kommer vara, och vilka krav som
ställs, när det gäller bistånd. Klimatförändringen innebär ingen livshotande katastrof, och Fiji är en
självständig nation som trots omvärldens protester tillämpar en politik som utestänger indierna. Om
Fiji ska få bistånd är det möjligt att omvärlden kräver att Fiji inför demokrati. Hur påverkar detta i
sin tur Fiji? Om demokrati införs och indierna dominerar politiskt är det möjligt att de genomför
jordreformer vilka upphäver fijianernas exklusiva äganderätt till marken. Hur kommer fijianerna då
att reagera? Blir det som tidigare, konflikter och våld ?
24
8. Slutsatser
För de ögrupper som består av låga öar (Kiribati, Tokelau, Marshallöarna och Tuvalu)
innebär klimatförändringen katastrof. Oroväckande är havsnivåhöjningen och ökningen av stormar
och intensitet då fara för befolkningens liv föreligger. Dessa ögrupper är fattiga och har hög
befolkningstäthet, i Kiribatis fall råder ett allmänt dåligt hälsotillstånd och p.g.a. trångboddhet har
tvångsförflyttningar tillämpats vilka skapat konflikter inom ögruppen. Klimatförändringen kommer
att öka fattigdomen, öka befolkningstätheten, ytterligare försämra hälsotillståndet och öka
konflikterna. För dessa ögrupper blir till slut emigration nödvändigt och öarna avfolkas.
För de ögrupper som består av låga och höga öar (Fiji, Mikronesiens Federerade Stater, Franska
Polynesien, Tonga och Cook) innebär klimatförändringen inte någon livshotande katastrof. Men
effekterna på kustzonen (kustslätter, sandstränder, mangroveskogar, laguner och korallrev) blir
ekonomiskt kännbara. Bekymmersamt är att de dominerande näringarna jordbruk, fiske och turism
drabbas då en stor del av befolkningen (50-60%) livnär sig av en självförsörjningsekonomi baserad
på jordbruk och fiske. Klimatförändringen och migrationen från lägre öar kan innebära katastrof för
en redan hårt exploaterad kustzon. Minskade försörjningsmöjligheter och ökade kostnader kan
emellertid lösas med bistånd.
Ögrupperna är fattiga och redan beroende av bistånd, de har då inga möjligheter att själva
handskas med klimatförändringens effekter. Vidare kommer de göra gällande det faktum att de
själva endast bidrar med en bråkdel antropogena växthusgaser. De kommer då att ställa krav på den
industrialiserade omvärlden vad gäller bistånd och emigrationstillstånd för klimatflyktingar. Frågan
är dock hur pass intresserad omvärlden kommer att vara när det gäller att hjälpa ögrupperna, Stilla
havsområdet är inte lika geopolitiskt betydelsefullt som det tidigare varit?
Referenser
25
Alkire, W. H. (1978) Coral Islanders. AHM Publishing, 159 s.
Bijlsma, L. (1997) Climate change and the management of costal resources. Climate Research 9.
s. 78-87.
Bogren, J. Gustavsson, T. Loman, G. (1995) Klimatologi och meterologi. Göteborg, 221 s.
Cheers, G. (1999) Geographica. Atlas och uppslagsverk över världens folk och länder. Random
House Pty Ltd, 611 s.
(CP) (1997) Country profile: The Pacific Countries. Eurostat, 181 s.
(Cp) (1990) Country presentation. Kiribati. United Nations Conference on the Least Developed
Countries. New York, 20 s.
(FEA) (1998) Far East and Australasia. Europa Publications Vol 30, 477 s.
Gibbon, D., Pain, A. (1985) Crops of the Drier Regions of the Tropics. Longman Group, 157 s.
Houghton, J. T. ed., (1995) Climate Change. The Science of Climate Change. Press Syndicate of
the University of Cambridge, 437 s.
Lal, B. V. (1992) Broken waves: A History of the Fiji Islands in the Twentieth Century. Pacific
Islands Monograph Series No.11. University of Hawaii Press, 160 s.
Lal, B. V. (1990) Fiji: Coups in Paradise. Race, Politics and Military Intervention. Zed Books,
246s
Linde, O. (1998) Klimatändring i Karibien-påverkan på natur och näringsliv vid en fördubbling av
växthusgaser i atmosfären. Göteborgs Universitet, Earth Sciences Centre B 126, 44 s.
Lonely Planet. Fiji. (1990). Lonely Planet Publications, 181 s.
McCarthy, James. J. ed., Climate Change 2001. Impacts, Adaptation and Vulnerability. Cambridge
USA, 1032 s.
Mimura, N. (1998) Regional issues raised by sea-level rise and their policy implications. Climate
Research 11, s. 17-28.
Mimura, N., Nunn, P. (1998) Trends of Beach Erosion and Shorline Protection in Fiji. Journal of
Costal Research 14, s. 37-46.
Mimura, N. (1999) Vulnerability of island countries in the South Pacific to sea level rise and
climate change. Climate Research 12, s. 83-93.
Nunn, P.D. (1994) Oceanic Islands. Blackwell Publishers UK, 413 s.
Nunn, P. D. (1990) Recent environmental changes on Pacific Islands. The Geographical Journal
156, s. 125-156.
Pahalad, J. (1998) Shifting the cane-fields- climate change and the sugar cane industry. The South
Pacific Sea Level and Climate Change Newsletter Vol 3 No 1, s. 36-42.
Pernetta, J. C. (1998) The impact of climate change and sea-level rise in the Maldives. GlobalEnvironmental-Change Vol 2 No 1, s. 19-31.
Reading, A.J. m fl. (1998) Humid Tropical Environments. Blackwell Publishers Oxford, 390 s.
Solomon, S. M. (1999) Costal hazards and associated managemant issues on South Pacific Islands.
Ocean & Costal Management 42, s. 523-554.
Souter, D. V. (2000) The health and future of coral reef system. Ocean & Costal Management 43, s.
657-688.
Spencer, T. (1994) Tropical Islands – an Uncertain Future? i Roberts, N. red. The Changing Global
Environment. Blackwell Publishers Cambridge, s. 32-52.
Turner, E. B., ed. (1998) The Statemans Yearbook 1998-1999. Macmillan, 1868, s. 850-865.
Woodroffe, C. D. (1990) The impact of sea-level rise on mangrove shorelines. Progress in Physical
Geography 14, s. 124-161.
Internet 1. Ministerial Conference on Enviroment and Development in Asia and the Pacific 2000.
http://www.unescap.org/mced2000/pacific/SoE-pacific.htm
Internet 2. The Impacts of Climate Change on Pacific Countries
26
http://chacmool.sdnp.undp.org/sidsdocs/cc.htm
Internet 3. Hemsidor turist/hotell
http://fijivacationguide.com
http:// www.fijiislands-resort.com
http://www.fiji.pacific-resorts.com
27