IP/08/493
Bryssel den 2 april 2008.
Kommissionen föreslår en översyn av åtgärderna för
att påskynda torskbeståndens återhämtning
Idag antog Europeiska kommissionen ett förslag till ändring av den
återhämtningsplan för torsk som gäller sedan 2005. Nya vetenskapliga rön
från Internationella havsforskningsrådet (ICES) visar att de nuvarande
åtgärderna inte räckt till för att minska fisketrycket på torsk i så stor
utsträckning att beståndet har möjlighet att återhämta sig. Av de fyra berörda
torskbestånden är det bara Nordsjötorsken som visat vissa begränsade
tecken på återhämtning. Bland de huvudsakliga förändringar som föreslogs
idag ingår nya mål som går ut på att begränsa fiskuttaget i stället för att som
hittills vara inriktade på att anpassa fisket efter vissa fastställda mängder
torsk i det berörda beståndet. Vidare ingår en förenkling av förvaltningen av
fiskeansträngningen och en mer flexibel strategi för att anpassa minskningen
av fisketrycket till olika återhämtningsstadier. Det kommer också att införas
mekanismer för att minska utkasten (fisk som kastas överbord) och för att
uppmuntra yrkesfiskarna att utnyttja programmen för att undvika
torskfångst. Planen kommer sannolikt att hädanefter också gälla
torskbeståndet i Keltiska havet. Kommissionens förslag är baserat på de
senaste tre årens genomförande av planen samt på intressenternas
synpunkter, som sammanfattades under det symposium om återhämtning för
torskbestånden som hölls i mars 2007.
Joe Borg, kommissionsledamot med ansvar för fiske och havsfrågor, kommenterade:
”Det råder samförstånd om behovet att se över återhämtningsplanen för torsk.
Kommissionen har lyssnat noga till intressenterna. Det finns ingen trolleriformel som
kan hjälpa torskbestånden att återhämta sig. Vi måste fiska mindre och bättre. Vad
kommissionen föreslår är en strategi som är effektivare, flexiblare och mer
pragmatisk. Den kan erbjuda de verktyg som medlemsstaterna och fiskerisektorn
behöver för att hjälpa torskbestånden att återhämta sig.”
Den reviderade återhämtningsplanen för torsk kommer att ersätta de mål i den
nuvarande planen som är inriktade på biomassan (den fysiska kvantiteten fisk i
havet) med nya mål inriktade på en högsta fiskenivå som är tänkt att garantera
maximal hållbar avkastning. Denna strategi återspeglar de pågående förändringar i
havsmiljön som förorsakas av den globala uppvärmningen och som innebär att man
måste använda mer flexibla riktmärken och inte enbart inrikta sig på biomassan. Den
föreslagna översynen kommer också att innehålla ett nytt system för förvaltning av
fiskeansträngningen (som för närvarande uttrycks i dagar till sjöss) där man
fastställer ansträngningstak (uttryckta i kilowattdagar) för grupper av fartyg eller hela
flottsegment. Dessa tak kommer att förvaltas på nationell nivå av medlemsstaterna.
Det nya systemet kommer att vara enklare, flexiblare och mer effektivt än den
nuvarande strategin, där de begränsningar av fiskeansträngningen som fastställs på
EU-nivå kompliceras av det stora antal undantag som införs med hänsyn till lokala
förhållanden. Ansträngningsminskningarna kommer att stå i proportion till de riktade
minskningarna av fiskedödligheten inom de segment som bidrar mest till torskdöden.
För andra berörda segment kommer de att frysas till genomsnittsnivån under
perioden 2005–2007.
En flexibel strategi kommer också att göra det möjligt att gradera fångst- och
ansträngningsbegränsningarna i förhållande till hur den biologiska statusen för de
berörda torskbestånden förbättras. Fiskedödligheten kan då minska från år till år
med 25 %, 15 % eller 10 % beroende på hur allvarligt tillståndet för beståndet är,
fram till dess att den eftersträvade dödlighetsnivån på 0,4 har uppnåtts. Den
nuvarande fiskedödligheten uppskattas ligga mellan 0,7 och 1.
För sådana fall där forskarna inte har kunnat ge kommissionen lämpliga uppgifter
och rekommendationer finns nu tydliga regler. När de vetenskapliga
rekommendationerna säger att fångsterna bör minskas till lägsta möjliga nivå, ska
fiskedödligheten hädanefter minskas med 25 % och med 15 % i alla övriga fall. Detta
kommer att undanröja de problem som uppstod i den ursprungliga planen, där
avsaknaden av tydliga vetenskapliga riktlinjer tvingade rådet att fastställa de årliga
fångstbegränsningarna helt och hållet från fall till fall.
Att minska utkasten (fångst som kastas överbord) är en nyckelfråga i kommissionens
strategi för ett hållbarare fiske. Detta är särskilt viktigt inom de fisken som ingår i
återhämtningsplanen för torsk, eftersom det här framför allt rör sig om blandade
fisken (flera arter fångas tillsammans). Resultatet blir att det är svårt att uppnå rätt
balans mellan att begränsa trycket på känsliga bestånd och samtidigt låta
yrkesfiskarna dra nytta av andra bestånd som har god hälsostatus, vilket ökar deras
möjlighet att kunna försörja sig. Därför föreslås nya åtgärder för att uppmuntra
yrkesfiskarna att delta i program för att undvika torskfångst.
Torskbeståndet i Keltiska havet ingick inte i återhämtningsplanen för torsk år 2004.
Nyligen utförda bedömningar bekräftar emellertid att detta bestånd är lika överfiskat
som övriga torskbestånd i EU:s vatten. Det måste därför tas med i
återhämtningsplanen. Det föreslås också nya kontrollbestämmelser som är
anpassade till den nya struktur och de nya åtgärder som införs i och med översynen.
Kommissionens förslag är baserat på synpunkter från intressenter och på
vetenskapliga rekommendationer från både ICES och kommissionen egen
vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommitté för fiskerinäringen (STECF).
STECF betonade särskilt att fisketrycket på torsk måste minska mycket snabbare,
och att man måste nå fiskenivåer som är minst 50 % lägre än under senare år.
Återhämtningsplanen för torsk var den första långsiktiga förvaltningsplan som antogs
av EU efter reformen av den gemensamma fiskeripolitiken 2002. Det övergripande
målet med planen var att säkerställa att återhämtningen av de berörda
torskbestånden inom fem till tio år skulle nå den säkerhetsnivå som
rekommenderades av forskarna. De torskbestånd som omfattades av planen från
2004 var torskbestånden i Nordsjön, Kattegatt och Skagerrak, östra delen av
Engelska kanalen, Irländska sjön och vattnen väster om Skottland.
2
