Uppsala universitet Inst. f. lingvistik och filologi VT 2015 Funktionell grammatik I / Grammatik och textlingvistik ÄMNESFÖRSLAG TILL EXAMINATIONSUPPGIFT
”Utbildningen syftar till att ge kunskap om strukturell variation i mänskliga språk
och om hur syntaxen interagerar med semantik och pragmatik i ett grammatiskt perspektiv…
Kursens fokus ligger på grammatiska konstruktioner i enkla satser.” ur kursmålen
1. Aspekt och aspektuella distinktioner (Kapitel 6) Aspektuella distinktioner kodas olika i olika språk; ofta förekommer aspektmarkörer,
men ibland saknas dessa. Vanligtvis betyder detta dock inte att språket saknar strategier för att
uttrycka den aspektuella distinktionen i fråga. Sådana ”alternativa” strategier kan undersökas på olika
sätt, t.ex.:
(a) Svenska saknar progressiv aspekt, som finns i t.ex. engelska. Istället används andra strategier för
att uttrycka ”den progressiva betydelsen”. Ofta används positionsverben stå, sitta, ligga eller det
allmänna vara för att uttrycka denna betydelse, men ibland tycks det inte så viktigt att uttrycka
den alls. Man skulle kunna undersöka detta genom att jämföra en svensk översättning av en
engelsk text/bok och kartlägga vilka strategier som används och i vilka kontexter.
(b) Man behöver inte ha ett annat språk att jämföra med, utan man kan undersöka aspektuella
distinktioner som t.ex. ’perfektivitet’, ’habitualis’, ’iterativitet’, etc. i språk som saknar
aspektmarkörer.
(c) Jämför två (eller fler) nära besläktade språk och se om samma strategier används i båda (alla).
2. Aktionsart (Kap. 6) Med aktionsart menas en inherent (inneboende) aspektuell egenskap hos verb (t.ex. att
vissa verb uttrycker statiska tillstånd och andra förändring av tillstånd). Aktionsarten hos verb gör
bl.a. att vissa verb oftare, mer sällan eller kanske aldrig kan kombineras med vissa aspekt/tempusböjningar. Klassificera alla verb i en text och undersök vilka aktionsarter de uttrycker/har.
Vilka är mest frekventa? I vilken aspekt och/eller tempus kan verben stå? Hur ser skillnaden i
frekvens ut mellan verb med olika aktionsart för varje aspekt/tempus?
3. Ordföljdsvariation (Kap. 5) Givón går utförligt in på ordföljden i engelska och andra språk.
(a) Vi tar ibland kanske för givet att skillnaden mellan engelsk och svensk ordföljd (och grammatik i
allmänhet) inte skiljer sig åt så mycket. Hur lika är egentligen ordföljden? Undersök t.ex.
ordföljdsvariationer (ordningen av S, DO och V (eller något i listan (8) på s. 178) i enkla satser
eller bisatser och komplement i komplexa satser) i svenska i en begränsad korpus (tal- eller
skriftspråk) och jämför med engelska som beskrivet av Givón.
(b) Ibland sägs ett visst språk ha fast/rigid ordföljd, d.v.s. att det inte finns så mycket
ordföljdsvariation i satser och/eller faser. Undersök om detta stämmer i ett eller ett fåtal
grammatiska strukturer (t.ex. i nominalfraser, relativ(bi)satser eller huvudsatser).
4. Nollmarkering av anafor Givón (kap. 9, s. 418) beskriver principerna som bestämmer användningen av anaforiska pronomen
kontra anaforisk nollmarkering. Undersök detta fenomen i svenska eller något annat språk (men inte
engelska) och ta reda på om samma principer gäller även här. Om inte, kan du formulera egna
principer som verkar gälla för svenska? I vissa kontexter kanske det fungerar både med ett
pronomen och utan, undersök eventuella semantiska, pragmatiska och syntaktiska skillnader mellan
de två alternativen.
5. Mot-­‐sekventiell användning av perfekt (Kap. 6) Givón karaktäriserar perfekt (inkl. pluskvamperfekt) som markör för att ett yttrande inte
följer den linjära tidsstrukturen. Med andra ord, normalt strukturerar man det man vill säga ikoniskt:
det som hände först nämner man först, sedan kommer nästa händelse osv. Perfekt bryter av detta
mönster. Undersök detta fenomen i dina data. Hur ofta används perfekt? Finns det andra sätt att
utrycka samma fenomen (alltså mot- sekventiell)? Finns det andra funktioner hos
perfektanvändning?
6. Negation (Kap. 8) Det finns mycket hos negationer man skulle kunna undersöka. T.ex.:
(a) Negerade/negativa yttranden kan ibland uppfattas som smått oförskämd och därför finns ofta
andra mindre direkta sätt att uttrycka negation. Undersök sådana ”mjukare” strategier för att
negera i dina data.
(b) Vid normal verbfrasnegation, negeras vanligtvis allt utom subjektet (Jag tycker inte om glass).
Undersök vilka olika strategier språket/språken har för att uttrycka negationens räckvidd, t.ex.
för att negera subjekt, objekt, (hela satsen!?), eller annat.
(c) I många språk finns ord som endast kan förekomma i jakande eller nekande satser (t.ex.
också/heller), s.k. negativ polaritet. Undersök detta fenomen i ett antal olika språk. Finns samma
kategorier ord i alla språk?
7. Topikalitet hos direkta och indirekta objekt (Kap. 3, 9 och 10) Enl. Givón är direkta objekt mer topikala än indirekta objekt. Detta innebär att
referenter som kodas som direkta objekt mer sannolikt och frekvent kommer att återkomma i
texten än referenter som kodas som indirekta objekt. Kan detta verifieras statistiskt?
8. ”Si och så” (Obs! Baserat på kap. 11 i Givón vol. 2) Givón tycker sig se ett system där sammanlänkade ord med
hög frekvens (d.v.s. lätt lexikaliserade fraser), som här och där, man och kvinna, stor och liten, inte
ordnar sig slumpmässigt. Han förklarar detta som en preferens för språk att tillämpa vissa
kulturella/universella mönster, som nära före avlägset, maskulint före feminint, stort före smått.
Förslag:
(a) Undersök hur det egentligen ser ut i dina data. Följer det dessa föreslagna principer generellt
sett? Finns det andra mönster som Givón inte tar upp? Kan avvikelserna förklaras på något
enkelt sätt?
(b) Hur väl stämmer kategorin maskulin före feminint? Finns det skillnad på hur män och kvinnor
uttrycker sig? Finns det skillnader mellan konservativa och feministiska skribenter/författare?
Finns det specifika kontexter där den omvända ordningen verkar dominera, och i så fall varför?
Finns det andra ordpar där ord för män och kvinnor är betydlig vanligare (t.ex. män och barn
kontra kvinnor och barn)?
