Arbetshypotesen för Samlingspartiets språkarbetsgrupp kan liknas vid ”en ulv i
fårakläder”
Samlingspartiets partidagar hölls senaste helg och den antog språkarbetsgruppens förslag
vilket framhåller att det allra bästa som kan göras för det svenska språket och för att få en
poitivare bild av det svenska hos allmänheten är att placera de svensk- och finskspråkiga
skoleleverna i samma byggnad. Som extra bonus kommer kunskaperna i svenska språket att
höjas bland majoritetsbefolkningen. I dagens moderna Finland indelas språkgrupperna i
”reservat” vilket är helt förkastligt enligt Samlingspartiets språkarbetsgrupp.
Argumenteringen för denna ”krossa svenskan” kampanj är välbekant och bejublas
naturligtvis av finskhetsnationalister runt om i Finland. Deras reaktioner och agerande på
nätet säger mycket. Arbetshypotesen för Samlingspartiets språkarbetsgrupp kan liknas vid ”en
ulv i fårakläder”. Ett kärleksfullt och omtänksamt handlande mot en minoritetsbefolkning som
inte vet sitt eget bästa och som senare enkelt kan elimineras eller alternativt – eliminerar sig
själva helt i enlighet med den utstakade ideologin. Som modernt europeiskt land bör Finland
enligt Samlingspartiets språkarbetsgrupp vara föregångare i att murar mellan språkgrupper
rivs och att nya broar istället byggs. Visst låter det vackert.
Vi bör komma ihåg att modersmålet är något mycket mera än ”ett språk”. Det är den
viktigaste aspekten, kärnan, av vår identitet. Vårt modersmål är framtaget av generationer före
oss och med vårt språk delar vi glädje och sorg med varandra. Det som ligger djupt där nere i
våra hjärtan lyfter vi fram med vårt modersmål.
Många vill inte bli ännu mer haltande ankor och tvångsassimileras in i majoritetskulturen
utan vill bevara vår egen särart, och då bör vi ta starkt avstånd från att ens låta våra barn få
grundläggande utbildning i samma skolbyggnader som finskspråkiga. Detta därför att
majoritetens språktryck kommer att bli för stort för våra barn och hämma deras fortsatta
utveckling. Naturligtvis skall inte heller finskspråkiga barn tvingas utsätta sig för sådana
experiment i svenskspråkiga områden. Att angripa utbildningen är det mest magstarka som
regeringar försöker göra i demokratier som erkänner mänskliga rättigheter. Självfallet är den
Samlingspartistiska arbetgruppen (ordf. Ossi Mäntylahti) också emot den obligatoriska
undervisningen i svenska. Där fick man dock inte bifall av den egna kongressen.
Arbetsgruppens mål är klart, ett land – ett språk. Nästa steg kommer att vara att försöka
integrera själva undervisningen med argumentet att ”vi sitter ju i samma byggnad, därför är
det irrationellt att separera vissa lektioner.Vi måste kunna sammarbeta”.
Därför bör försök att placera språkgrupperna i samma byggnader kvävas i sin linda oavsett
hur ekonomiskt vettigt det än kan förefalla.
Finlandssvensk samling r.f
Hans Göran Rosenlund
Ordförande
