Matförgiftning till följd av Tetrodotoxin
-ett vanligt gift i den japanska blåsfisken
Maria Norberg
Den japanska blåsfisken innehåller ett mycket potent nervgift, tetrodotoxin. Namnet blåsfisk
kommer av att fisken har en förmåga att blåsa upp sig när den blir skrämd eller irriterad.
Blåsfiskarna återfinns mestadels i haven kring södra Asien men också i bräckt- och sötvatten i
samma region.
Det vanligaste sättet att komma i kontakt med giftet är att äta den japanska rätten ”fugu”, som
består av speciellt tillredd blåsfisk. Fisken tillreds av certifierade japanska kockar som
avlägsnar de mest giftiga delarna av fisken. Trots att de giftigaste delarna avlägsnas återfinns
lite gift i fiskköttet. Giftet i köttet anses förstärka smakupplevelsen och ger den eftertraktade
effekten av små stickningar i munnen när man äter fisken. Rätten har ibland kallats ”en
tillagad version av rysk roulett”.
De speciella fugu-rätterna serveras bara på särskilda restauranger som en mycket dyr och
exklusiv rätt. En måltid kan kosta så mycket som 4000 SEK. Fugu ses nästan som en
nationalrätt i Japan, åtminstone bland överklassen.
Det anses ganska säkert att äta fugu på restaurang. De flesta matförgiftningarna sker i stället
då människor själv fångar och tillreder fisken. Under år 1981-2000 rapporterades 828
förgiftningsfall i Japan. Av dessa hade 11 % dödlig utgång. I Japan står blåsfiskförgiftning för
runt 60 % av alla dödsfall i samband med matförgiftning. Det är ganska ovanligt att
förgiftningar sker i länder utanför Asien. Det finns dock dokumenterade fall både i Italien och
USA där förgiftning har skett efter att man har ätit felmärkt, respektive privatimporterad fisk.
Giftet, tetrodotoxin, orsakar förlamning av nervsystemet hos djur och människa. De första
tecknen på en förgiftning är yrsel, domning i läppar och tunga, samt svårigheter att samordna
muskelrörelser. Domningen i läpparna och tungan sprider sig sedan vidare till olika delar av
kroppen. Allt eftersom förlamningen breder ut sig får offret allt svårare att andas vilket
slutligen leder till en andningskollaps. Dödsfall till följd av förgiftningen sker oftast inom 4
till 6 timmar, men har vid ett dokumenterat fall inträffat redan efter 17 minuter. Det finns
inget motgift mot tetrodotoxin. Patienter med andningssvårigheter kan behandlas i respirator,
vilket ofta räddar deras liv.
Giftigheten hos blåsfisken varierar geografiskt men också beroende på säsong och kön, samt
vilken del av fisken det rör sig om. Giftigheten verkar öka under fiskens parningssäsong. De
mest giftiga delarna är oftast fiskens inälvor och skinn. Giftigheten hos tetrodotoxin anges i
musenheter (MU) där en musenhet definieras som den mängd av giftet som dödar en 18-20 g
mus inom 30 minuter. Den uppskattade dödliga dosen för människor kan uppnås genom att
äta endast 26 g av den mycket giftiga marina blåsfisken, Chelonodon patoca.
Giftet i blåsfisken anses ha sitt ursprung från bakterier. Man har också funnit tetrodotoxin
producerande bakterier i blåsfiskar. Bakterierna verkar leva i samspel med fisken och man
tror att både fisk och bakterie drar nytta av att leva tillsammans. Fisken får genom bakterien
ett skydd mot att bli uppäten av andra fiskar och bakterien lever säkert och bra inuti fisken.
Det är inte tillåtet att tillreda och saluhålla blåsfisk i Sverige. Enligt giftinformationscentralen
har inga fall av tetrodotoxinförgiftning skett i vårt land.
